I Borås tidning kan man läsa en artikel om fosterdiagnostik. F-diagnostiken skall troligvis utökas och gälla kvinnor i allra åldrar. Jag tror visst att samhällsekonomin även nu, liksom på 1970 talet spelar stor roll i beslut som detta. http://www.bt.se/edrum.jsp?article=269578 ".....Om politikerna beslutar om ökade resurser kan provet komma att erbjudas alla gravida kvinnor i Västra Götaland. Även Stockholm hoppas på en sådan utveckling redan från nästa år. Rubriken på Svenska Dagbladets artikel i mars talar sitt tydliga språk: "Alla gravida får fosterdiagnostik - antalet barn som föds med Downs syndrom väntas minska". Tidningen berättar också om Danmark där antalet aborter till följd av Downs syndrom har fördubblats sedan provet infördes för tre år sedan. Grattis, Danmark! Är det vad vi förväntas säga? Ska vi hurra för en metod som hjälpt vårt grannland att så effektivt sortera ut barn som har en extra kromosom? Gratulationen fastnar i halsen. Alldeles särskilt efter Jessica Stejes berättelse om Linnea. "Jag har upplevt att om det skulle vara så att om även nästa barn har DS så är förväntningen utifrån att jag skulle ta bort det", skriver hon. Tydligare kan inte riskerna med fosterdiagnostik illustreras. För om kvinnan upplever att hennes beslutsfär krymper, då är vi farligt nära stämningarna från rashygienens tid. Då var det staten som bestämde att vissa barn inte skulle födas därför att deras mödrar bedömdes som olämpliga (det var ytterst få män som steriliserades). Motiven bakom tvångssteriliseringarna i Sverige handlade om rasbiologi, men också sociala och samhällsekonomiska faktorer ingick. Det fanns exempelvis ett uttalat syfte att få ner kostnaden för fattigvård genom att se till att de vars barn kunde tänkas "följa föräldrarnas exempel att parasitera på samhället" helt enkelt inte skulle få några barn. (Formuleringen inom citationstecken är från den socialdemokratiske riksdagsmannen Verner Hedlund under debatten om 1941 års revision av steriliseringslagen. Ur Oönskade i folkhemmet av Gunnar Broberg och Mattias Tydén, Gidlunds 1991.) Det är en mörk del av svensk historia (även förträffligt skildrad av Maciej Zaremba i De rena och de andra, Bokförlaget DN 1999). 63.000 svenskar steriliserades med stöd av lagen mellan 1935 och 1975. I den moderna fosterdiagnostiken har det alltid varit centralt, och på senare år poängterats än mer, att det är kvinnan som bestämmer. "Kvinnans självbestämmande gynnas av fosterdiagnostik, eftersom hon kan få ett bättre beslutsunderlag för om hon ska fullfölja graviditeten eller inte när fosterdiagnostik visar att fostret är skadat eller sjukt", som det uttrycks i ett yttrande av Smer, Statens medicin-etiska råd, förra året. Det är en viktig utgångspunkt. Men kvinnan, och mannen förstås, påverkas av samhällets värderingar. Och vad händer exempelvis med synen på människor med Downs syndrom eller andra avvikelser, om en utökad fosterdiagnostik leder till fler aborter? Minskar toleransen, minskar samhällets stöd? Det är komplexa frågor men enligt Smer saknas det belägg för att funktionshindrade får mindre resurser som en följd av fosterdiagnostik. Åtminstone just nu. Fortfarande är fosterdiagnostik så nytt att det är svårt att veta hur de långsiktiga värderingarna ändras. Nu för tiden finns inte samhällsekonomiska motiv med som ett argument för fosterdiagnostik (tack vare handikapprörelsens protester). Men när fosterdiagnostiken infördes i början av 70-talet var det med tre motiveringar: *kvinnans hälsa, livskvalitet och självbestämmande, *barnets hälsa och livskvalitet, *samhällsekonomin." ........
På sikt är jag orolig att det kommer påverka samhällets stöd och attityder. Tror definitivt att det kan bli så att kvinnor som väljer att inte fosterdiagnisticera eller bålla barn med exempelvis downs syndrom får "skylla sig själva". Det kommer leda till en press på kvinnorna och på ännu längre sikt kommer alla förvänta sig att föda perfekta barn, och omgivningen kommer förvänta sig det av oss. Allt kan inte fosterdiagnosticeras bort och chocken för människor som får funktionshindrade barn kommer bli ännu större när det tror att de är garderade. Redigerat 2007-06-18 13:20
Börjar det åter bli accepterat att sortera ut människor är vi inne på en farlig väg. Först barn med missbildningar av olika slag, sedan DS. vad kommer här designade bebisar, lång, blond, blåögd arier? Eutanasiprogramför cp-skadade småbarn?* jag ryser* Nej detta måste vi samla rörelsen för bekämpa. Handikapprörelsen MÅSTE höras synas i denna debatt annars är slaget snart förlorat är jag rädd.
Jag har aldrig tyckt om detta med fosterdiagnostik om jag får säga vad jag tycker. Det gör ont i hjärtat på mig varje gång jag läser ordet.
Jag är inte förvånad, däremot skrämd av människors attityd. Klart att man inte vill att ens barn ska ha ett funktionshinder och klart att man blir förtvivlad i början eftersom de flesta inte vet hur det är att leva med ett funktionshinder, men att gå från känslan av att vilja sitt kommande barns bästa, dvs. hälsa till att säga att jag har ett barn med funktionshinder i magen och jag vill inte ha det, är för mig skrämmande. Jag har varit gravid tre gånger, varje gång blev jag mamma när jag började känna mig illamående och just gravid, inget i hela världen hade kunnat få mig till att ta bort det, man älskar ju den här lilla varelsen från första stund och är beredd att dö för den. Det känns helt ovidkommande om den föds frisk eller sjuk, med eller utan funktionshinder, det viktiga är att göra det bästa för just det här barnet man har i magen. Vad blir nästa tanke, i samhällsekonomins namn, för inte handlar det om våra levnadsvillkor utan just om ekonomi, vi kanske ska införa ättestupan till alla som blir funkisar i olyckor. Nä, vet ni, använd kondom för varje dag föds en politiker och de är dem som får blivande mammor att tro att det är något fel att föda funktionshindrade barn. De som inte kan överleva, de dör, det ordnar moder natur själv, inget vi ska lägga oss i, tror jag.
Fosterdiagnostik är en intressant och lite skrämmande fråga tycker jag. Skräckscenariot är väl att alla i framtiden förväntas föda friska barn eller göra abort vid ärftlig sjukdom. En bra film, som målar upp bilden av ett framtida "genetiskt klassamhälle" är "Gattaca". Ethan Hawkes rollfigur Vincent är en av de sista naturligt födda människorna. Han har ett hjärtfel och tvingas därför ta en fejkad identitet för att kunna bli astronaut. Redigerat 2007-06-18 18:58
Jag har inte läst igenom alla inlägg i den här diskussionen men jag är själv inte emot fosterdiagnostik eller abort. Fosterdiagnostik görs inte enbart för att göra abort utan kan också ge en välbehövlig förberedelse till att ens barn kommer att födas med ett funktionshinder. Det är också så att man vid vissa skador rekommenderar kejsarsnitt istället för naturlig födsel så att inte skadan förvärras. Aborträtten är viktig. Dock så tror jag att fler aborter kan undvikas om man i större grad satsar på samtal INNAN föräldrarna måste bestämma sig. Det är viktigt att de får rätt information så att de kan göra ett beslut som de kan leva med.
Jag tycker att fosterdiagnostiken är bra i de fall där man kanske "tar fram", om man nu får uttrycka sig så, ett "friskt syskon" till en redan större syskon och som behöver donerad benmärg eller vad det nu kan vara från moderkakan/navelsträngen. Det har ju varit ett reportage på teven för några veckor sedan om just ett sådant fall och jag blev lycklig när den familjen det gällde skulle få, efter beslut från högre författning, göra ett friskt syskon genom fosterdiagnostik. Sen har vi ju alla människor delade meningar om detta, så är det bara. Jag själv fick rekommendationer nu i veckan att låta testa mitt barn för att se om barnet bär på min genetiskt ärvda muskelsjukdom. Och jag tänker göra det. Efter noga övervägda tankar, samtal med läkare m.fl så har jag bestämt mig. Nu är mitt barn ett större barn, som har tagit till sig min situation och vet på nåt sätt hur det är m.m. Barnet tyckte själv, efter samtal, att det vill hon/han göra. Det skulle innebära mycket just för skolan bland annat, hon/han sa det: mamma, jag är inte rädd för det, jag vet ju, sen kanske jag kan hjälpa nån annan. För denna muskelsjukdom jag har är ovanlig och forkningen kring den är tyvärr svår, så om mitt barn eventuellt kan hjälpa forskningen på nåt sätt så är det helt okej. Självklart vill man finnas där och hjälpa! Jag drar mig inte för att skaffa ett barn till, om det nu mot förmodan skulle bli så nån gång, jag är så väl insatt i min muskelsjukdom (den har inte dödlig utgång) så det drar jag mig inte för.
Till sidans topp
Fortsätter med ämnet i en ny tråd. Varför engagerar sig så få i hkp-organisationerna? Nån skrev att de unga inte har ngn utbildning, jag skulle vilja säga tvärtom. Hur många med medfödda funktionshinder gick på högskolan för 40 år sedan? Troligen inte lika många som nu. Där ligger inte problemet.
Jag fortsätter och diskutera med mig själv... Om jag ska vara helt ärlig så ser jag dessa org. som nån sort samkvämsorg. Vi mår bäst när vi är med likasinnade, ala klubbFH. Och de äldre ser det kanske så också? Danser, utflykter etc. Det späckas tidningarna med. Jag är inte direkt intresserad av sånt. Det gör jag med mina vänner. Snarare tema-träffar om specifika problem, det intresserar mig och jag engagerar mig alltså hellre i "vår" egen förening.
Jag förstår dig precis - det borde vara skottpengar på dem som har det så i sina organisationer. De suger pengar som borde läggas på annat vettigt. Men ... det är ändå trots allt medlemmarna som skapar sin verksamhet och styr den. Och alla gamlingar är inte dumma och ointresserade även om de inte själva orkar vara en spjutspets. Som jag skrev i en annan tråd - därför finns det nätverk där man kan engagera sig i sin fråga som man brinner för: marschen, kvinnofråga, utbildning, resor, relationer, familjen etc. Man behöver inte sitta i en styrelse utan man jobbar i sin grupp med sin gråga.
Så länge de gamla medlemmarna är kvar så tror ju nya att det är så och vill inte gå in och förändra, varpå det inte blir nån förändring. Moment22...
Fick för mig att du talade om funktionshindrade i stort. Ja, vad ska man hitta på att göra om dagarna om man varken har utbildning eller arb.livs.erf... jo, man kan alltid engagera sig i en org. Jag med utb. hittar min stimulans någon annanstans. På ett jobb eller i mitt egna företag. Varför ska jag ödsla tid med folk som jag inte har ngt gemensamt med förutom ett par hjul? Förr kämpade man för överlevnad, nu för självförverkligande... tror skillnadena i generationerna är markanta för det har gått rätt fort eg.
Förvisso... jag är mer för mindre org än de stora. Ja visst, det finns grupper i dem etc. Men som grupp i nåt större så syns man oftast inte. Man försvinner i folks fördomar om att org. mest är där för att sätta käppar i hjulet för politiker etc.
Jessma saken är den att fortsätter vi inte engagera oss går det bakåt. Människor i allmänhet ser oss mest som ett problem ochekonomisk belastning för samhället. DET har inte förändrats. Jag tror egentligen att det mest gick frammåt fram till cirka 1990 sedan har arbetslösheten ökat. Idag kan bara det ALLRA STARKASTE hävdasig och DE förverkligar sig själva. Många av dem som jag och Moon möter går sönder psykiskt, saknar framtidstro och sakta under. För DEM behövs organisationerna fortfarande!
Men... om ni går sönder... fungerar verkligen organisationerna som de är idag? Fungerar en org som har 50-100 år på nacken i dagens samhälle? Och behövs de då, om de ej fungerar?
Organisationmerna behöver förändras där kan jag hålla med, men Jessma och Ninnie, ni måste inse att bara en liten minoritet som ni tillhör klarar att föra sin talan på helt egen hand För DET måste man vara MYCKET stark och våga och orka hävda sig i ALLA sammmanhang!! De som inte har dessa egenskaper behöver fortfarande organisationerna!!
Då kommer genast min nästa fråga... varför lyssnar de inte? Är det enbart deras förtjänst, eller kan man göra på nåt annat sätt för att få dem att lyssna?
Jag kan bara svara för mig själv... jag är inte för att hoppa på saker som är ordnade för mig... oavsett om det är andra funktionshindrade eller inte som gjort det... För övrigt, vad är det för fel med kryssningar etc? Göra lite mer oseriösa saker kan nog faktiskt locka fler att bli seriösa. (Glömde citera, detta var svar på moons inlägg om vad de gör i org) Redigerat 2007-06-05 11:55
Du har helt rätt i att utbildningsnivån ökat för gruppen som helhet, men glappet mellan personer med funktionshinder, speciellt medfödda och "normal" befolkningen har ökat drastiskt det senaste 30 åren. Man får inte glömma att för 40 årsedan hade bara någon procent av befolkningen som helhet högskoleutbildning. Idag i någon form långt över 50 procent av befolkningen. Siffrorna för funktionshindrade i högskolevärlden idag motsvarar tror jag på ett ungefär andelen högskoleutbildade i hela befolkningen för 40 år sedan. Det är ett av problemen, det andra att de som har högskoleutbildning i allt mindre grad återfinns inom handikapprörelsen speciellt inte intressepolitiskt aktiva tyvärr. Jag är en av mycket få upplever jag.
Man kan ju då fråga sig, varför utbildar sig så få med funktionshinder? Är det för att de blivit intutade sen barnsben att de är dummare än andra och ska bli omhändertagna?
Jag funderar mycket och ofta på varför jag är så motsträvig till handikapprörelsen och att engagera mig intressepolitiskt. Tror att det ytterst handlar om en rädsla att bli ihopklumpad... "De i Unga R tycker ditten och datten..." Och så kanske jag inte alls håller med!
Förstår precis... kollektivism kontra individualism kanske... Både du och jag engagerar oss faktiskt Ninnie, skriver debattartiklar och stödjer andra. Utan någon organisation i ryggen som säger vad vi får o inte får göra för att det ska passa ideologiskt. Jag vill inte bli styrd och det kan vara en av anledningarna också.
... Och där satt huvudet på spiken... Men å andra sidan, så är jag ju för fasen en av de som startat denna sida.
Där tror jag vi har en kärnpunkterna där vi skiljer oss åt. De starka individer som inte är med i rörelsen är det som trotssitt funktionshinder fått utveckla sin personlighet under sin uppfostran. Många av dem som är med däribland jag har fått en uppfostran där funktionshindret och föräldrarnas ångest och oro stått i centrum och helt och hållet överskyggat personlighetsutvecklingen.
Och jag en som startat en förening för oss som vill träffas IRL... Men... kan det inte vara så att dessa saker gör vi på våra villkor? Vi har själva bestämmt att i dessa sammanhang så har mitt funktionshinder en betydelse? Och att vi känner att vi på något sätt kan bidra till att göra fler lika starka som du och jag, och få dem att sluta älta sitt funktionshinder och istället se möjligheterna?
Måste sådant ske inom rörelsen då? Vem vet, om 10 år så har kanske denna sajt, och IRL-gruppen gått om många andra stora organisationer. Varför måste man hålla fast vid något gammalt, som uppenbarligen mist stor del av sin roll?
Jag tror inte det är så unikt Moon, en del män inte vågar säga något bara för att inte hamna i konflikt med starka kvinnor.
Exakt för då blir man som jag, desperat, osäker, rädd för starka människor, ständigt sökande efter sig i detta liv eller nästa.
En fråga som förmodligen har med engagemanget från unga att göra: Vilken medelålder har DHR egentligen (nu tar jag DHR som exempel för att det är stort och ni förmodligen kan svaret)?
Medelåldern för nya medlemmar är 59 år, då är även Unga Rörelsehindrade inräknade.
Jag håller helt med dig Moon om att organisationerna har en MYCKET viktig roll i att driva frågor och fungera såsom påtryckargrupper. Man får dock ha lite balans i det man gör. Min upplevelse är faktiskt efter många inom rörelsen att det är svårt att lära känna folk man samarbetar med. Oavsett hur roligt man har och hur mycket man uppnår kan det kännas ensamt i längden. I mitt fall handlar det en del om avvikande kontaktmönster till följd av AS, i kombination med den mycket skeva könsfördelningen i organisationen, men även andra människor har slagits av svårigheterna att lära känna många av medlemmarna.
Det har också slagit mig att det finns många ständigt ensamma människor inom organisationerna. Det kan kanske vara en neuo-tjosan som ligger bakom eller att man inte lärt sig de sociala koderna och "inte vet" hur man umgås. Sedan är det väl en del tråkmånsar *host* som tycker att själva arbetet med organisationen är intressant men inte är så himla intresserade av medlemmar annat än teoretiskt. Men andra har också fått både kamrater, vänner och partners genom föreningen. Skaffat sig mod och självförtroende för att skaffa sig en bra utbildning och arbete. Det är som överallt annars, det måste klicka till på något annat sätt än bara det gemensamma att ha ett fh.
Ok, då tyckte jag att det var läge att lägga mig i diskussionen. Jag tror såhär: Anledningen till att tillräckligt många fh inte går med en org. är dels att nyskadade behöver någon att prata med om sin situation, vänner, släktingar etc. De fixar de flesta på egen hand. De som har levt med sin skada från födseln tror jag, rätta mig om jag har fel, är så vana/har lärt sig leva med sin situation så länge att de av den anledningen inte vill tillhöra ngt. slags fack eller org. anslutning. De vill leva ett vanligt liv som inte knyter an person till ett spec. funktionshinder. Ahhh, det var skönt. Det var så länge sedan jag gjorde ett inlägg i en debatt. Motkommentarer, andra åsikter, någon?
Det finns säkert många förklaringar till varför det ser ut som det gör och du kom ju med ett par intressanta tankar. Nyskadade behöver bearbeta sin nya situation och om de väljer att engagera sig kanske Rekryteringsgruppen eller WOW inom RTP är troligare val.
En bra filosofi Moon.
Jag har varit på ett referensgruppmöte på det treåriga projektet Dubbelt utsatt som skall lyfta frågan om övergrepp - våld, sexuell, ekonomiska och psykiska - på kvinnor med funktionshinder. De presenterade bl a HANDUS rapport som kom ut i måndags. Den han ni läsa om på deras hemsida: http://www.dubbeltutsatt.se Det är ruggiga saker som man får höra. Ni som är intresserade kan försöka komma med på deras tvådagars läge på Mösseberg i oktober. "Några kortfakta: - en tredjedel, 33 procent, av samtliga kvinnor som besvarat enkäten att de har erfarenhet av hot, våld eller sexuella trakasserier från män. - Totalt sett uppger 20 procent av de svarande kvinnorna att de nu bor, eller tidigare har bott tillsammans med, en man som utsatt dem för våld, hot eller sexuella övergrepp. - Totalt sett uppger 7 procent av samtliga kvinnor med funktionsnedsättning som deltar i undersökningen att de någon gång separerat från en man som hotat, eller våldfört sig på dem. - Totalt sett uppger en av tio kvinnor att deras far utsatt dem för våld innan de fyllt 15 år. Även andra familjemedlemmar, mor, syster, bror, har slagit dem. - Tre procent av alla svarande kvinnor uppger att de blivit utsatta för våldtäkt, våldtäktsförsök eller sexuellt utnyttjande av två eller fler gärningsmän samtidigt" Ur rappoten
Jag har fått problem med min bostadsrättsförening. Styrelsen i den har beslutat att sätta upp grindar till innergårdarna i bostadsområdet så att man inte ska kunna åka in där med bil. Jag fick besked om detta i fredags och på måndag ska de sättas upp. För mig som har en muskelsjukdom innebär det att jag inte längre kan klara mig på egen hand. Jag kommer inte att klara av att få hem mina matvaror och det kommer att bli svårt att resa bort eftersom jag inte kommer att kunna släpa en väska till parkeringen. Jag har prata med ordförande i styrelsen och han säger bara att grindarna ska upp och att bostadsrättföreningen inte kan anpassa sig efter mina behov. Han förslag var istället att jag skulle ringa till en pensionär som bor i området så skulle han kunna gå och låsa upp grinden när jag behöver komma in. Handläggaren av bostadsanpassningsbidrag på kommunen säger att det aldrig har betalts ut något bidrag för automatisk öppningsfunktion av grind. Men säger samtidigt att bostadsrättföreningen inte har rätt att göra så här. Är det någon som vet om det finns någon lag att stödja sig på när det gäller detta? Redigerat 2007-05-31 19:53 Redigerat 2007-05-31 19:56
Hej! Äger bostadsrättsföreningen även marken där grindarna sätts upp? I så fall har de nog rätt tyvärr. Å andra sidan, vad händer om det kommer ambulanser och andra transporter? Du måste ju åtminstone få en egen nyckel till grinden!? Håller tummarna för att det skall ordna sig!
Hej Lise! Jag är inte riktigt säker på vem som äger marken men jag antar att bostadrättföreningen gör det. Vad gäller ambulanser, brandbilar och färdtjänst så har de tydligen en speciell nyckel som gör att de kan öppna den här typen av grindar.
Hej igen Lisa! Nu svarar jag på ditt inlägg igen. Ett tips kan ju vara att ringa till BOSSE kunskapscenter här i Stockholm. Såg på din presentation att du bor i Haninge. På Bosse kan de säkert ge dig något bra råd! http://www.bosse-kunskapscenter.se Tfn 08-544 88 660
Att vara funktionshindrad och bo i bostadsrätt är bekymmersamt. Bostadsrättsinnehavare är ofta f d villaägare som inte är vana behövata hänsyn till någonannan och vill ha ett lugnt och lättskött boende på sin ålderdom. I min BRF hade vi årsmöte för några veckor sedan. Vi diskuterade bl a installatiion av hissar ( flera lägenhetsinnehavare är runt 100, medelåldern är 72, så det skulle gynna många), men motståndet är kompakt eftersom man då skulle få höja den mycket lågahyran. Detta trots att jag har argumenterat med flera personer om att inga kan besöka mig och fleraav de äldre är i liknande situation, det finns t o m äldre personer som vägrar flytta hit p g a det INTE finns hissar, ändå vill de flesta som bor här att de som av olika skäl anser sig behöva en högre bostadsstandard än den som finns i området skall flytta. Här anpassasalltså tyvärr ingenting förrän de införs en tvångslagstiftning på området.
Det finns en lag som reglerar bostadsrättsföreningar: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19910614.HTM eller http://lagen.nu/1991:614 Jag har bott i en bostadsrätt en gång i tiden och det var sannerligen inte roligt...
Tack så mycket för tipsen! Jag ska forska vidare i saken. Det verkar dock inte helt lätt. Vi får se hur det går!
När man på ett fik här i bostadsområdet tror att man kan sätta upp en skylt, där det står att rullstolar och barnvagnar inte är välkommna att sitta på uteplatsen för att det "stör". Då går det verkligen bakåt
Vilka är det som stör barnvagnsåkana eller rullstolsåkarna. Jag blir så ilsk när jag läser sånt här. Diskriminering på hög nivå vill jag säga. Tur att jag inte bor i din kommun, för då veto sjutton vad jag skulle göra. Strid för detta, det är som jag säger vi funktioshindrade har inte tillträde till uteplatserna längre, det är nog till för det fina "folket"
Solklart fall att anmäla till HO eller möjligen DO!
ANMÄL!!!!!!!!! Vad är det för ställe, anmäl och sätt sen in insändare i tidningen om hur ni blev bemötta och be människor att sluta gå dit.
Jag blir så arg på sånt. Själv hade jag nog anmält fiket för diskriminering men fortsatt att gå dit och sitta på uteserveringen. Ni borde kanske fylla hela stället med rullstolsburna gäster.
Offentliggör gärna vilket ställe det är.
Undrar vems drömmar man syftar på... Någon i Göteborg med lust för såna saker skulle ju en natt sätta upp en skylt FÖRE deras, som det står MAR på....MARDRÖMMAR alltså Kontakta Lasse Andersson på DHR i Stockkholm(tror iofs han sitter på själva förbundet) Vet att han har beställt avspärrningstejp likt polisens, som det står Marschen för tillgänglighet på...Hägna in skiten vet jag! *hehe, ler elakt*
Jag blir vansinnig när jag läser om det här cafeet. Anmäl skiten direkt.
Vid sådana tillfällen är det bra att ha en kamera. Men ni var ju två personer som båda kan intyga att det fanns en lapp. Även om anmälan rinner ut i sanden, blir det en knäpp på näsan.
Ja, men jag skall prata med dom på HO först och se vad dom säger.
Jag tycker som Moon, du borde verkligen gå dit och ta en bild så du har lite underlag oavsett vad som händer sedan.
På vad? Lappen är ju borta.
Den är ju det, men med lite "tur?" så kanske den dyker upp igen, jag vet ju inte vem som tagit bort den. Det är ju inte säkert att det är dom som driver fiket nu.
Förra sommaren var jag på ett fik i Ystad (minns ej namnet), det var tillgänglig entré utan höjdskillnader så det var bara att rulla rätt in för de som så ville. Inne på fiket satt dock en skylt: "Endast tre barnvagnar i lokalen" Inte ett ord om rullstolar förvisso, så i det fallet var det bara att knö in sig hur många som helst! (utan barn dårå) // A E Redigerat 2007-05-30 18:40
Jag tycker inte att man kan jämföra barnvagnar och rullstolar. Barnvagnen är ett bekvämlighets redskap, medan rullstolen/permon är en nödvändighet. Vad blir nästa lapp? "Inga medföljande assistenter" (för då blir det enligt brandkåren för många personer i lokalen). Jag hoppas cafet åker dit på det. hårt.
Säger bara, anmäl!!
jag har läst igenom tråg´fden & säger "VILKA IDIOTER". Tror de att de som är handikappade smittar eller?
Nu är äntligen anmälan iväg skickad till HO, efter att jag innan midsommarhelgen lyckades få tag på en jurist där, om sa att det var klart anmälningsbart. Så här blev den iaf. Anmälan Din relation till den anmälde Kund Vad som har hänt Vi blev uppmande att inte infinna oss på uteserveringen i fortsättningen, åtminstonde är det så man kan tolka det av nedanstående beskrivning. När ägde den aktuella händelsen rum? 25/4 ca klockan 13.15 Varför anser du att det är fråga om diskriminering/trakasserier på grund av funktionshinder? Denna ovanstående dag, skulle jag och min granne XX träffas på fiket i vårat bostads område för en trevlig pratstund över en fika. Men efter det att vi hade satt oss på ute platsen med vårat inköpta fika på tillhörande fik, så kom denna tjej ut som tillsammans med sin mamma äger stället nuförtiden. Hon ställer sej med armarna i kors över bröstet och säger. -Det har varit klagomål. -jaha sa ja, om vad då? Jo, en del tycker att det är störande med rullstolar på ute platsen! -Än sen då sa jag? Om inte jag och min kompis bryr oss om dessa klagomål så skall inte du heller göra det. -Jo, men politikerna har också sagt att det inte får sitta en massa rullstolar här!!! - Okej, ge mej namnet på dom personer som har klagat och även vilka politiker det handlar om så skall jag ta upp det med dom. Men, det kunde hon inte svara på. Sen sa hon att om det händer att nån kund som sitter innanför oss svimmar, då kommer ju inte räddningstjänsten fram för att hjälpa. - Jag sa då, tror du att vi är så korkade att vi inte fattar att vi måste flytta på oss då? Då säger hon att hon inte kan göra nått åt det. För så har hon fått för sej att det är tydligen. Jag frågade henne om hon var för segregering? Men det visste hon tydligen inte vad det var, för nått svar på det fick vi inte. Till saken hör också att dom tydligen gör allt för att stänga ute rullstolsburna från ute platsen, med en massa otympliga stolar. Hon var också noga med att påpeka att hon hade lagt ut en massa pengar på att fixa dessa möbler!!! Vilket funktionshinder har du? OI och rullstolsburen, även min kompis är rullstolsburen, och synskadad.
Intressant ändå att massa otympliga stolar inte är ivägen för räddningstjänsten men att en rullstol är det. I rullstolen sitter ju dessutom alltid nån som kan flytta på sig.
Undrar vad som hänt om det stått "negrer och svartskallar" på skylten istället för rullstolar och barnvagnar....
Är det någonting oense mellan funktionshindrade och Islam? Jag har inte läst Koranen så noga men finner inte att handikappade ska brinna i h-vetet i allafall.
Tja, det kan vara lite si och så med det. Hos någon av våra medlemmar fanns en manlig muslim som jobbade, brukaren var manlig men hade en kvinnlig arbetsledare och det gick inte så bra eftersom den manlige assistenten vägrade göra arbetsuppgifter som kom från henne, eftersom han ansåg det under hans värdighet att ha en kvinna som chef. Slutade med världens bråk, inte roligt alls och skitjobbigt för vår medlem. Dessutom får inte kvinnliga muslimer hjälpa män med intima saker, så det går aldrig att anställa en kvinna till en man och aldrig en man där det jobbar kvinnliga assistenter. Så det är möjligt att de har en bra uppfostran när det gäller synen på funkisar och äldre men synen på kvinnor kan bli ett problem.
Jag fattar inte hur denna tråden som jag skapade, har kunnat spåra ur till en diskution om muslimernas vara eller inte vara i handikapps svängens olika svängar?
Det är väl lite så det funkar på såna här forum - på gott och ont kanske....Var lite därför jag efterlyste ett sätt att kunna "prenumerera" på trådar man själv har startat eller på annat sätt är intresserad av att följa...kanske kan bli lättare att de fall där man som trådstartare tycker att ämnet glidit iväg för långt, i så fall starta en ny tråd med den rubriken som den gamla tråden utvecklats till....nån som fattar mitt svammel?
Jo, jag fattar, det gör mej inget att det spårade ur lite granna, men grund frågan försvann fullständigt vilket inte är bra när det handlade om tillgängligheten ur ett diskriminerat läge.
Ingen fara, vi svävar alla ut ibland har jag hört
Hej Sunshine! Helt förskräckligt att läsa om caféets policy! Bra att du anmäler, men förvänta dig inte alltför mkt. Dagens lagstiftning är minst sagt tam. I ditt fall tycker jag dock att HO borde kunna gå vidare med det eftersom det bör falla under nuvarande diskrimineringslagstiftning. (Om det hade gällt exempelvis tillgänglighet hade HO bara avslutat ärendet.) Jag skulle vilja rekommendera dig att även göra anmälan via Independent Living Institutes HO-anmälningstjänst på http://www.independentliving.org/ho/. Fördelen med det är att din anmälan blir publik och det därmed blir möjligt för vem som helst att se att caféet diskriminerat dig. Din anmälan indexeras då även av sökmotorer och kommer upp som träff när man söker på caféets namn + ort. Det utgör kraftigt badwill för dem som driver caféet. Lycka till! Hälsningar Hans, som driver anmälningstjänsten och även koordinerar Marschen för tillgänglighet
Hej Hans F. Jag har skickat in en anmälan till HO, med både mitt namn och min kompis namn.
Tänk om man fick en krona för varje gång man blivit avslängd... Tänk om man fick 30.000! Jesper Odelberg har kommit överens med Västtrafik: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=348135
Jag kan förstå att han inte går vidare, för det kostar massa pengar, men på samma gång är jag förvånad eftersom Jesper Odelberg(enligt pressen) tidigare sagt att det inte handlar om att han vill ha pengar utan han skulle ta det till rätten för att få det prövat. Alla har tydligen ett pris trots allt......
Mycket tråkigt att han inte går vidare. Detta mål skulle bli´vit intressant och principiellt viktigt.
Fick det här via mail och vidarbefodrar det till er alla. Länken får ni klippa eller kopiera och sen skriva in. Kampanj mot diskriminering Den Europeiska handikappsamorganisationen EDF har inlett en kampanj för att få igenom en europeisk lagstiftning som bekämpar alla former av diskriminering mot personer med funktionsnedsättning. En lagstiftning som skyddar funktionshindrades rättigheter och förbättrar livskvalitén för mer än 50 miljoner medborgare. För att få EU att arbeta med frågan har EDF som mål att samla in 1 miljon namnunderskrifter som stödjer att arbetet med en antidiskrimineringslagstfitning påbörjas. Om ni vill stödja kampanjen så gå in på följande länk och ge er "namnteckning": http://www.1million4disability.eu Vi tackar för er medverkan. __________________ Lars Gustavsson länsombudsman
Åhå... EU kanske kan vara bra för nåt då... Skrivit under!!
Har skrivit under!
Har skrivit under
Såå...nu har jag också skrivit under!
Lite kul att ingen ville skriva under förra gången den länken las ut på detta forum, då var kommentarerna istället att det var viktigare att skriva på på "marschen.se" jag tycker att det verkar som en väldans hykleri, först är det bara marschen som gäller, sen när folk börjar engagera sig DÅ är det ok att skriva på för tillgänglighet i hela Europa.
Jag har inte ens sett länken tidigare, uppenbarligen flera med mig. Bättre sent än aldrig, eller hur??? Jag tycker det är lika viktigt med tillgänglighet både i Sverige som utomlands.
Jag fick den via ett mail, hade heller inte sett den förr. Tycker att tillgänglighet är lika viktigt överrallt.
Har inte heller sett länken. Kanske har att göra med rubriken?
Tror att jag såg den förut.. men skrev aldrig på. men det har jag gjort nu
Jag ska försöka pallra mig ner på marschen i Stockholm 2:a juni. Är det många härifrån sajten som kommer? Ps. Skitbra med kategorin Tillgänglighet!
Jag kommer
Jag kommer att vara där
Jag kommer också Redigerat 2007-05-21 19:24
Jag klämmer ner mig i en fh- tshirt och kommer.
Jag ska beställa ledsaga. Och om hemhjälp före och efter fungerar (ska ha ny människa den helgen) och ledsaga kommer så tänker jag åka in.
Marshen för Tillgänglighet för första gången i Göteborg lördagen den 2 juni! Avgår från Götaplatsen kl 14 till Gustav Adolfs Torg. http://www.gil.se/start.asp?sida=9038 Startar en egen tråd för Göteborg. skicka budskapet vidare!!
Du kan ge dig på att jag sprider denna info
Jättebra att det blir av! Lite trist är att många av de aktiva inom Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben kommer att åka upp till Stockholm och gå i den marschen. Men det har varit bestämt sedan länge. Men vi är på G att gå ut och uppmana alla våra medlemmar att delta här i stan. Sedan får vi hoppas på bra väder, stort deltagande och att den bkir av år 2008 igen.
Jag har bett AT-studenterna i GTG att ställa upp och har redan fått positiva svar från flera, så jag hoppas verkligen att de också menar det
Det hoppas jag att de gör somsagt alla behövs! inte minst för att det inte enbart ska bli ett gäng invalider i rullstol + assistent som kommer Redigerat 2007-05-16 17:34
Då jag igår för ovanlighetens skull försökte använda mig av ”färdtjänsten” fick jag ånyo uppleva dess totala avsaknad av funktionalitet. Hade beställt en buss till min arbetsplats som skulle komma kl 14.30 då ingen buss kom ringde jag och efterlyste densamma och fick då beskedet att det inte fanns någon beställning och att ingen buss gick att få förrän 3,5 timme senare. Jag godtog då alternativet med en taxi på villkor att det kom en viss typ av bil och den skulle då komma 15.10 men men ingen bil kom. Ringde ånyo upp färdtjänsten och fick kontakt med samma flicka som bara kunde konstatera att min beställning på något sätt kommit bort. Hon skulle koppla mig till någon resegaranti varvid jag kopplades bort. Ett nytt samtal och jag lyckades äntligen få en taxi 15.50 men naturligtvis inte någon bil som jag själv kunde ta mig in i utan ett mellanting mellan bil och buss men med stor ansträngning och hjälp av föraren så…jag kom hem. Det märkliga är att när jag för några veckor sedan hade min bil på verkstan och under några dagar använde mig av den så kallade färdtjänsten så vid 50% av tillfällena så var det krångel. Färdtjänst vad betyder det. Sämsta tänkbara godsförmedling? Boskapstransport
Känner igen mig, fast det blivit bättre här eftersom jag fått resorna med fasta förare. Var bor du någonstans?
Stockholm och tyvärr måste jag nog säga att det i praktiken blir sämre och sämre. Men när de själa i sina "reklamblad" får berätta så är allt perfekt aldrig några problem eller missar.
Politikerna tycker väl inte man ska åka färdtjänst på natten. Då ska man ligga hemma i sängen och sova . I Stockholm tror jag varje resa kostar 70:- oavsett vilken tid man åker. Vet någon om man kan åka alla tider på dygnet i Stockholm?
I min kommun resonerar man så här allmäna kommonikationer går inte eft kl 22 därmed ingen ftj efter det men de tänker inte på: vi i permo kan kan inte åka vanlig taxi hem till vanlig taxa/vi kan inte sova över (oftast) ngn kompis "bara så där" utan vi måste ha en hk taxi o den kostar typ 200% mer...
I Lund får man som tur är åka dygnet runt även om almänna kommunikationer inte går mellan midnatt och 05, men det är säkert som kompensation för allt annat djävulskap de hittar på (bl.a att alla ska åka kollektivtrafik i längden).
Även i Helsingborg/Ängelholm kan vi åka dygnet runt (än så länge).
Kostnaden varierar nog ganska mycket över landet. Att aldrig vara säker på om transporten kommer och i så fall när den kommer tycker jag är värre. Om den skulle komma så vet man sedan aldrig vilka omvägar den, genom samåkningssystemet, skall innan man slutligen når målet.
Numera ska man kunna åka färdtjänst (buss) även nattetid. Det infördes efter det att rullstolstaxi "skrotades" av förra majoriteten i landstinget. Vad jag vet så finns det 2 "bussar" på natten det är 2 av de bilar som körde rullstolstaxi tidigare som färdtjänsten nu använder som färdtjänstbussar nattetid. I och med att det bara finns 2 "bussar" som ska täcka hela länet nattetid och de kör vanlig taxi när de inte kör färdtjänst så kan man få vänta innan de kommer. Det här gäller "spontanresor" men om man beställer en "planerad nattkörning" 3-4 dagar i förväg ska det inte vara några problem att få buss. Redigerat 2007-05-06 17:54
Jag bor i Stockholm och håller fullständigt med om att färdtjänsten inte fungerar som den borde. Det har hänt mig också mer än en gång att min bussbeställning bara har försvunnit. Men det värsta är alla dessa ständiga förseningar som vi förutom samåkningarna måste räkna med när man ska åka någonstans. Det senaste jag hörde när jag ringde och efterlyste en buss som var sen var att de kan komma 20 minuter efter utsatt tid utan att jag som kund har rätt att klaga, och utsatt tid är INTE detsamma som den jag har beställt utan färdtjänsten kan utan min vetskap flytta körningen +-15 minuter. Man kan alltså bli hämtad upp till 15 minuter innan man har beställt utan att man kan säga något vilket är lika illa det i många fall eftersom de bara väntar i 5 minuter efter utsatt tid. Så när jag tror att bussen ska komma kan den i själva verket bommat mig för att jag inte kom den tiden som färdtjänsten har bestämt att jag ska åka. Man måste "planera sina resor" som de sa i förra majoriteten i landstinget men hur ska man kunna planera sitt resande när man aldrig vet hur lång tid en resa tar.??? Detta blev visst ett långt inlägg men det är en viktig fråga för mig.
Jag bor också i Stockholm och använder bara färdtjänsten om jag absolut måste. Trots att jag har möjlighet att åka både buss och taxi kan jag bara konstatera att eländet är lika dåligt vad jag än väljer att använda Redigerat 2007-05-06 17:27
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh