Mitt kejsarsnitt gick skit, barnet kom ut fort och lätt och vi trodde allt var bra tills efter en vecka då jag hade fruktansvärt ont i magen. Kunde inte stå upprätt och inte sova mer än sittande, hade då en nyfödd att ta hand om också. En vecka efteråt blev det operation och de sög upp 1liter blod som låg i min buk. För ca 2veckor sedan så träffade vi en av läkarna på förlossningen som gick igenom vad som hände och de tror att det var min livmoder som låg och blödde, så den syddes igen en gång till. På det så fick jag en infektion av den operationen så jag troligen fick blodförgiftning. För dagen efter operationen så mådde jag fruktansvärt, en sån smärta har jag aldrig upplevt och ett tag var det 3 läkare i mitt rum och de kallade på personal från narkos och iva för att ta prover och man försökte ordna plats på Iva åt mig men fixade en på förlossningens iva istället och kallade in en extra sköterska bara för att ha koll på mig. Läkaren då och även nu frågade om jag hade någon blödningssjukdom, för de förstår inte hur jag kan ha blött så mycket och blivit så sjuk. Inga prover som tagits tidigare har visat på något sådant, men nu är jag livrädd för att behöva opereras eller råka ut för något som kan ge en blödning. Innan så var jag rädd för att råka ut för sånt pga. min sprutfobi som jag har fått "botat", nu är det för att inte klara en operation. Jag brottas med hemska mardrömmar de senaste dagarna om att förlora min sambo och mitt barn. Har vaknat flera gånger på nätterna och haft en kudde eller ett mjukisjur i famnen och trott att det varit min son som inte rör på sig. Är väl bearbetning av vad som hänt för jag var nära på att inte klara mig men hur tacklar man vetskapen att kroppen kanske inte fungerar "normalt" på den punkten? Tidigare har det ju "bara" varit smärta, muskelsvagheter osv. som jag haft det har inte varit något livsfarligt men så mycket jag blödde i buken och kämpade på i tron att det var normala smärtor var sjukt. Operationspersonalen trodde inte sina ögon när de tog en kik på min mage före operationen. Så det handlar väl dels om att lita på att kroppen håller men även att signalerna den skickar ut är det jag ska lyssna på. Jag är så rädd över att bli gravid så jag avstår från sex, mår inte alls bra över det här. Känns som om kroppen är en tickande bomb.
Till sidans topp
Min anhörig har mycket smärta i nacken, hon har CP-skada sitter väldigt spänt på grund av spastiska muskler. Två gånger har hon fått botoxinjektioner med bra resultat. Problemet är att vi måste ringa och tjata och böna och be för att få kallelse till dessa behandlingar. Nu skall det vara dags igen enligt tidtabellen, men ingen kallelse kommer. Vi känner oss helt utlämnade till landtingets godtycke. Vad kan vi kräva, vad skall vi göra?
Jag gjorde min första mammografi förra året. Det var jättebökigt då jag har svårt att luta mig framåt Finns det ngn här som vet om man kan få en annan undersökning då många i rulle har svårt att luta sig framåt?
Kan man inte få ultraljud?
de menar att det är inte lika säkert, jag föreslog MR men de godkännde inte. jag får väl gå dit en gång till, funkar de inte måste du ju hitta på ngt annat
Fundersam på om inte ultraljud faktiskt är mer tillförlitligt än vanlig röntgen. Såg ett reportage på ett amerikansk program där de ibland kompletterar mammo med uljud eftersom metoderna ser olika täthet. Kanske något att kolla upp för att slippa mammo som är hemskt besvärligt att genomföra när inte kroppen styr.
Använder i dagsläget RIK, men skulle vilja ta del av erfarenheter kring att istället ha Vesico-stomi eller Site-knapp. I vardagen och ute på jobb samt i olika typer av fritidssammanhang, för unga vuxna med tex MMC. Jag gör ingen studie eller så, utan det är för eget bruk.
Ett ställe till att fråga på: http://www.ilco.nu/
Ok, tack, men hoppas fortfarande att du eller andra kan dela med er av erfarenheter här. Man kan ju kryssa i anonym som jag gjort. Förresten har väl ILCO bara ileo- och colostomiopererade? Det jag frågar om är ju urinorganen och ej magen, liksom. Redigerat 2010-11-04 06:24
SPK ligger väl inne o har en påse, plus lätt skapar UVI:er? Bricker skulle inte funka på mig pga tunntarmen. RIK genom en knapp på magen och inte "den vanliga vägen" som jag gör nu, låter som en bra idé. Men det finns ju för och nackdelar med allt. Får väl ta och diskutera med urologen om mitt speciella fall då kanske. Vet du eller nån annan här, förresten hur ofta man bör RIK:a sig genom knappen, om man har en sådan? Lika ofta som "den vanliga vägen" när man inte har en? Redigerat 2010-11-04 20:11
Ja. Påse behövs. SPK är inte riktigt lika jobbigt som KAD via urinröret. Visst ökar risken för UVI. Men man slipper friktionssåren i underlivet pga katetern. Om urinblåsan inte kan förstoras (vilket kräver tunntarm) så blir det ungefär lika ofta. Men de som kan få blåsan större kan klara sig med färre tappningar
Ok, tack.
Jobbar på ett gym och vi funderar på att köpa in handikappanpassade maskiner *(framförallt för rullstol). Vi har redan handcykel från Monark. Några som har erfarenhet av något märke eller bara har förslag? De jag hittat är: PULSE - http://www.pulsefitness.com Johnson - http://www.rbsportline.se/ Loiejer - http://www.medema.se/ Nordic Gym - http://www.nordicgym.com
Jag har inte rätt till personlig assistens och klarar det mesta av min personliga hygien själv, en av de grejerna jag inte klarar är hårborttagning. Ben, armar och ögonbryn. Vaxning, hhårborttagningkräm och rakhyvel är inga bra lösningar för mig så jag är skakig och har känslig hud. Jag är en ung tjej och visst kan jag gå runt och vara hårig men det känns inge kul. Några goda råd?
Gå till en skönhetssalong, men det är väl dyrt antar jag.
Jo, tidigare gick jag och vaxade benen på salong men mitt skinn klarar inte det längre. Får stora sår. Finns säkert mer avancerade varianter av hårborttagning... Jag har inte riktigt råd att lägga 20 000 sspänn på saken. Borde ju finnas nån bra lösning hoppas jag...
Njä, det låter jag bli.
Ladyshave?
Detta tyckte jag var ganska intressant. Kanske går att anpassa "kortleken" utifrån sitt funktionshinder? http://www.traningskort.com
Organisationen på min nuvarande vuxen- habilitering fungerar långt ifrån tillfredsställande. Ok, jag vet att det handlar om resurser, men även om kvalité. Jag har hört till en annan typ av habilitering på Bräcke diakoni. Där fick jag en fantastisk värme och omsorg men den saknar jag idag, så att det har inte bara med ekonomi att göra. Jag tycker att jag får ett väldigt dåligt bemötande och jag känner mig inte alls välkommen till min nuvarande Vuxenhabilitering. Vi lever i ett väldigt orättvist samhälle. Nu förtiden kan man välja nästan all typ av vård men tydligen inte vuxenhabilitering. Jag vill helt enkelt ha en annan aktör till min habilitering. Jag vet att ni höjdare tycker att vi kan prata med någon habiliteringsombudsman men jag tycker inte att det är tillräckligt. Vad är det som säger att det hjälper? Jag förstår att vuxenhabiliteringen har dåligt med resurser men resurser är ju pengar och pengar har inget med bemötande att göra. Jag tycker vuxenhabiliteringen centrum är väldigt dåliga på att informera sina klienter, ett exempel var när jag hade ett ärende till min arbetsterapeut jag hade jättesvårt att få tag på henne och när jag väl fick det visade det sig att jag hade fått en ny. Min gamla hade alltså slutat utan att informera mig det är så fruktansvärt dålig stil. Okej jag kan förstå att vuxenhabiliteringen har många klienter men det hade räckt med ett litet telefonsamtal. Min känsla av vuxenhabiliteringen är att de inte är intresserade överhuvudtaget av sitt jobb det känns som att dem bara gör det för pengarna. Här tror jag att Bräcke Diakoni skulle kunna göra bättre. Jag vet vad ni tänker, men jag är inte köpt av Bräcke Diakoni. Det här är enbart mina egna åsikter. Det finns säkert de som tycker jättemycket om Vuxenhabiliteringen centrum också. Men jag har gjort den här artikeln, för att jag vet att det finns många som tycker som jag men som inte vågar uttrycka det. Vid tangentbordet Andreas Persson den 13/8 2010
jag tycker de är båda lika dåliga, har svårt att sätta sig in i något överhuvudtaget.
Hur gör man för att raka sig på bästa sätt o slippa infektioner? Rullstolsburen tjej
Om man är smärttålig kan vaxning vara bra. Annars kör jag bra raklödder, och så kan man spraya/smörja på Aloe Vera efter rakningen.
På tisdag blir det kejsarsnitt för min del om inget händer tidigare. Men funderade lite på hur ni som gjort det eller gjort annan liknande operation mådde efteråt. Lyfta ska man ju ta det lungt med men rulla rullstolen hur har det gått? Jag har fungerande magmuskler och göra situps och använda magmusklerna på sådant sätt kunde tydligen vara svårt sa läkaren. Vet inte om det är skillnad om man går och står mot om man rullar och tippar överkroppen och så på ett annat sätt. Känner nu att det är stor påfrestning på magmusklerna vid överförflyttningar och lägesändringar, men min sambo kommer vara hemma tills jag klarar den biten själv som tur är. Hoppas att sjukgymnasten på sjukhuset kan tipsa oss om förflyttningar där jag inte behöver vrida och vända utoch in på mig själv. Tar gärna emot erfarenheter och tips, har skaffat mjuka byxor med hög linning och "tant-trosor" så kanske det går att inte ha så mycket tryck mot snittområdet, tänkte ta med verktyg att vinkla ryggen på rullstolen lite om det behövs. Jag sitter väldigt rakt och lite framåtlutat annars, kanske känns skönare att ha lite bakåt efteråt.
En regel brukar vara att man inte ska lyfta mer än 5 kilos vikt, så ditt nyfödda barn borde du kunna lyfta rent viktmässigt i alla fall, sen är det ju bra om du kan få barnet så nära dej så möjligt inför lyftet. Att rulla rullstolen i lutningar ska du vara försiktig med, i början, träna magmusklerna beror helt och hållet hur du gör, men fråga din läkare för säkerhetens skull.
Tack för tipsen, blev lite snabbt påkommet så jag ska kolla med BB om de har en sjukgymnast som vi kan prata lite med nu när det gäller sittande. Läkaren hade ingen erfarenhet men det är ju förståligt också. Ska försöka få komma upp och rulla i alla fall samma dag om allt nu går som det ska. Fick tips om att be någon att röra benen för att få igång cirkulationen så man minskar risken för blodpropp. Det pappret jag fick med övningar var saker jag redan idag inte klarar av att göra testade men jag klarade nästan en repetition och man skulle göra 30st/timme. Tror inte det blir lättare att lyfta benen efteråt
Tack, en av mina vänner fick också sprutor men läkaren sa inget om det, fast samtidigt så blev det lite snabbt beslutat nu så vi ska få lite tid att ställa frågor på tisdag innan det blir av Ska ta och skriva ner det och fråga även om jag litar på att personalen har koll på den biten ändå. Kuddar verkar vettigt, kanske funkar att ha med på toaletten också när man behöver pressa lite
Det gör ont efteråt, dels i själva snittet, där hjälper kudden. Men även i själva magen, alla inälver och tarmar som normalt hamnar på rätt plats när mamman krystar och trycker barnet neråt ligger fel och det känns jäkligt obehagligt. Men det är bara de två,tre första dagarna, sen är det värsta över. Visst kan du stå lite? Försök komma upp redan första dagen och stå, då minskar risken för proppar och kroppen återhämtar sig fortare. Den första veckan kommer du att ha ont och vara helt slut, sen vänder det. Jag blev sjukskriven en månad vid alla snitten för att barnens pappa skulle kunna vara hemma och ha föräldrapeng. Och all smärta är värd det, det gör inte mer ont än en vanlig förlossning, men är jobbigare för kroppen. Lycka till vännen, jag täker på hela tisdagen.
Snittet gick bra och jag kom upp på fötter dag 2, hade sån blodbrist så det gick inte innan. Men sen gick det rätt så skapligt, kunde rulla lite i korridoren dag 3. Tyvärr fick jag en svår komplikation, både blödningar och infektion så 1 vecka efteråt blev det ny operation. Efter den fick jag ligga i sängen i 3 dagar men när jag väl kom upp så har det gått jättefort fram, trots den svåra infektionen. Har inte haft lika ont efter andra operationen trots att man då öppnade gamla snittet och gjorde ett nytt fast det nya går rakt upp över magen. Nu när jag väl kom upp på fötter så gick det jättefort, trodde inte man kunde se förbättring från gång till gång, men varje gång jag gör något så blir jag mer stabil.
Vad blev det....
en liten pojke
Grattis!!
Grattis!!!
Grattis till er lille kille! hoppas att du mår så bra du bara kan! hur länge beräknas du vara på sjukan nu?
Med kejsarsnittet låg jag inne 4 dagar, för operationen där man fixade blödningen blev det 8 dagar, men jag fick komma hem på nattpermis efter 6 dagar. Så jag blev utskriven i måndags, men åker till sjukan 1 gång/vecka för kontroller. Idag tog de stygnen efter dränaget jag haft och det ser jättefint ut. Jag lyckades ligga på bägge sidorna nu och kan ta mig upp och ner från golvet som före operationen. Så det har gått jättefort ändå andra gången. Fick veta idag att de inte öppnat hela snittet från kejsarsnittet utan endel och förlängt det, men man gjorde ett nytt och det har läkt fint också. Jag har inga problem att rulla rullstolen det känns när jag ska åka nedför en backe om jag inte tippar och åker på bakhjulen så även små backar blir på bakhjulen nu. Små kanter och överförlyttningar går bra nu.
© Copyright 1999-2026 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
