Vad har jag?
Förutom astmapip, rossel, feber och hög nackskada (kan ej hosta) som gör en vanlig förkylning till massa konstiga ljud.

Ringt och fixat tid på akuten i ikväll 26/9 20:00 (bor nära närakuten!)

Hur många tror att jag har nya influensan?
Och hur många tror det är samma som i sep förra året (dvs en regel förkylning)?

Ni har till jag fått provsvaren på er... och när är det... ingen aning alls.
Och nu ska jag siesta så jag orkar till läkaren!

Sjukvården har ju en ganska intensiv motvilja att testa vad det egentligen är som folk har, så hur kan dom nånsin påstå att det inte är det ena eller det andra?

Sunshine skrev: Sjukvården har ju en ganska intensiv motvilja att testa vad det egentligen är som folk har, så hur kan dom nånsin påstå att det inte är det ena eller det andra?

Dom har inte hunnit påstå något.
Jag ska dit snart. Om de misstänker nya influensan testar de.

Virusinfektion! Fick 100 betapred och en Artovent. Ska hämta imorgon!
Att fixa färdtjänst till apoteket en lördagskväll är svårt!
Och t-bana med käcka byte lockar inte en lördagskväll!

Till sidans topp

Bor du i stockholm och vill prova på rullstolsfäktning?

Det är en kul och annorlunda handikappidrott som man inte får missa, jag har själv testat och tycker det är skitkul.Men vi behöver bli fler. Låter detta intressant?

Då tycker jag du ska ta chansen, för det här vill du inte missa, det är superkul. Alla kan deltaga oavsett handikapp, alla tränar helt efter egen förmåga!

Ju fler vi blir desto roligare blir det.

Varmt välkomna

Här finns vi: Ängby fäktklubb
Åkeshovs sim-och idrottshall (Fäktsalen)
Bergslagsvägen 60, Bromma

Kontakt: Tomasz Goral
Mail: goral.tomasz@gmail.com

Redigerat 2009-09-25 21:48

Till sidans topp

Är det någon som vet om man kan läka ett sitt sår med laser?

Tror du måste vara lite mer specifik med vad du är ute efter. Laser består av fokuserat ljus, oftast med homogen våglängd. Det används väl som mest som kommunikationsmedel och till precisionssnitt. Läkning av sår? Ljus är ju energi. Så det är inte helt omöjligt i och för sig. Men utan information från pålitlig källa skulle jag vara skeptisk.

Till sidans topp

Jag ska sövas och opereras senare i höst. Går som på nålar av bara vetskapen . Någon som vet om det finns någon KBT (eller vad det nu kan tänkas heta) om man är extremt rädd för grönklädda doktorer, sövning och operationer...?

Jag vet att någon testat förebyggande hypnos, men jag vet inte-...

Vad är orsaken till att du ska sövas?

Jag har provat akupunktur som förbyggande då jag är minst sagt livrädd för allt som har med operationer och sjukvård att göra. Det har hjälpt mig oerhört då jag inte oroat sönder mig helt innan utan gått in i det med lugn i kroppen. Åtminstone hyfsat lugn .

Varmt rekommenderas men det är viktigt att hitta en seriös o välutbildad akupunktör.

Jag förstår vad du menar. Så länge dom inte söver mig med mask så går det ganska bra nu. De jag gjorde va att jag pratade med narkosläkaren om vad som gör att jag blivit rädd och att dom ska ta det lugnt, berätta vad dom gör och låta mig bestämma när det är okej att spruta in sömnmedlet i kanylen. Har du några frågor så välkommen att skriva. ska svara så bra jag kan utan att skrämma upp dig!

Hej, jag jobbar själv med hypnos när jag har psykoterapipatienter. I hypnos lär man sig bejaka det som kommer och att ha förtroende för läkarna.

Nu vet jag inte var Du bor, men Du kan kolla in nedanstående hemsida och titta under behandlare och den ort där Du bor. Det kanske finns någon hypnosterapeut i Din närhet.

http://www.hypnosforeningen.se/foreningen.htm

KBT kan också vara bra. Där lär Du Dig ett speciellt sätt att tänka som Du ska använda Dig av när Du är i den utsatta situationen. Detta sätt att tänka ska sedan påverka hur Du känner Dig.

Annars är det precis som Ericab skrev, att det är bra när man själv känner att man kan kontrollera sin situation och inte är helt utlämnad åt andra. Jag förstår Din ångest.

Jag önskar Dig att allt kommer att gå bra!

Hur gick det med nedsövningen. Har tänkt på dig länge, men vet ej ditt namn.
Hör gärna av dig om du vill

hur gick det

Till sidans topp

Jag har upplevt det som att många av oss med fh ofta får dras med mer bekymmer än bara själva fh't. Jag gissar att många av oss behöver mediciner för ett eller flera problem.

Så jag är nyfiken på om någon mer än jag har vaknat upp en dag och insett att något läkemedel har tagit över och att du var beroende, eller rentav har börjat missbruka den?

Har du i så fall slutat med den?

Kände du att du fick någon hjälp av vården med att lösa det?

Ja måste ta en 20-tal olika medeciner varje dygn och ja tidigare har jag bråkat med piller-beroende

Var så tidigt som när jag var 16 år då min läkare skrev ut kodein som då eg inte fick skrivas ut till omyndiga. Å ingen förklarade det med beroenderiskerna heller.
Jag vart fast helt...men tog själv beslutet att få slut på beroendet. Slutade tvärt och rörde sen inte medicinerna under flera år.

Tills de var dax igen, ett måste att ta samma medecin pga för starka smärtor.
Vart fast IGEN och det var mer ett mentalt beroende än kroppsligt. Men ef två år så gick de för långt och jag slutade självmant igen.
Aldrig fått vård eller eg behövt det heller...som tur var.

Men sedan behövde jag läkemdel dygnet runt och jag insåg att jag behövde ändra min inställning till piller. Så sen dess infinner sig en varningstriangel i skallen varje gång jag får tanken "vore skönt att ta en tablett för att bara bli sådär skönt avslappnad".

Så nu sen ngr år tillbaka där jag fått leva med att alltid behöva ta medcininer så har det funkat jättebra.
Kroppsligen är det klart man blir beroende på ett el annat vis men mentalt så känner jag idag mer en avsky för vad jag måste stoppa i mig för att leva.
Känns bra att ha erfarenheterna med mig för att inte hamna i det där sluga träsket.

Idag går jag på olika morfin mm. men ändå så får jag ingen längtan att ta dem trotts dem kan göra så jag mår riktigt bra...alltså smärtfri och avslappnad. Jag bara tar dem för jag vet vilket helvete jag annars hamnar i utan. Är att välja mellan pest el kolera så att säga.

SÅ är fullt möjligt att ta över kontrollen själv men är inte det lättaste...som tur hamnade jag aldrig i ett tungt missbruk/beroende och öka aldrig i dos el mängd.

Har du själv hamnat i beroende-träsket?

Yoni skrev: Ja måste ta en 20-tal olika medeciner varje dygn och ja tidigare har jag bråkat med piller-beroende Var så tidigt som när jag var 16 år då min läkare skrev ut kodein som då eg inte fick skrivas ut till omyndiga. Å ingen förklarade det med beroenderiskerna heller. Jag vart fast helt...men tog själv beslutet att få slut på beroendet. Slutade tvärt och rörde sen inte medicinerna under flera år. Tills de var dax igen, ett måste att ta samma medecin pga för starka smärtor. Vart fast IGEN och det var mer ett mentalt beroende än kroppsligt. Men ef två år så gick de för långt och jag slutade självmant igen. Aldrig fått vård eller eg behövt det heller...som tur var. Men sedan behövde jag läkemdel dygnet runt och jag insåg att jag behövde ändra min inställning till piller. Så sen dess infinner sig en varningstriangel i skallen varje gång jag får tanken "vore skönt att ta en tablett för att bara bli sådär skönt avslappnad". Så nu sen ngr år tillbaka där jag fått leva med att alltid behöva ta medcininer så har det funkat jättebra. Kroppsligen är det klart man blir beroende på ett el annat vis men mentalt så känner jag idag mer en avsky för vad jag måste stoppa i mig för att leva. Känns bra att ha erfarenheterna med mig för att inte hamna i det där sluga träsket. Idag går jag på olika morfin mm. men ändå så får jag ingen längtan att ta dem trotts dem kan göra så jag mår riktigt bra...alltså smärtfri och avslappnad. Jag bara tar dem för jag vet vilket helvete jag annars hamnar i utan. Är att välja mellan pest el kolera så att säga. SÅ är fullt möjligt att ta över kontrollen själv men är inte det lättaste...som tur hamnade jag aldrig i ett tungt missbruk/beroende och öka aldrig i dos el mängd. Har du själv hamnat i beroende-träsket?

Nu blir det ett långt långt svar, jag ber om ursäkt för detta =D (Men jag kan ge dig ett kort svar på din fråga också: Ja, det har jag gjort)

Tack för ditt svar, det känns väldigt skönt att inte vara ensam om detta problemet, även om jag givetvis önskar att du hade sluppit.
Början på din historia är väldigt lik min.

Var 16 (8 år sedan nu), fick Citodon (kodein) pga mensvärk och ett år senare också för knävärk efter en operation. Fick inte heller någon som helst information om beroenderisk. Och jag tog dem "vid behov", vilket är oregelbundna tider oftast, vilket ökar risken för beroende.

När jag var 20 hade jag tre läkare som skrev ut till mig. Citodon, Stesolid, Tiparol osv. Men Citodonet var det som jag hade fastnat i och jag var väldigt medveten om det så jag aktade mig för de andra och tog bara dem bara i brist på Citodon. Då började min karusell. Försökte sluta själv, men det var uteslutet. Fick hjälp från vårdcentralen men den var så fattig så det fungerade inte alls.

Så jag fortsatte missbruka, jag var inte bara beroende utan total missbrukare. Men alltid i hemlighet mer eller mindre. Det var något jag bara gjorde och kom undan med för jag hade ju "ont". Jag hade höjt dosen långt över vad man får ta. Hela min släkt är full med missbrukare och de säger ju att det är ärftligt, så jag var ju rätt körd. Mådde dåligt psykiskt också och på kodein slapp jag känna.

Förra hösten insåg jag att jag hade tappat kontrollen totalt och att all ångest i jakten på nya recept, räknande av piller och minuter (konstant räknande. "kommer det räcka, när kan jag ta nästa gång?" ) inte var värt det längre. Jag började nog för att dämpa ångesten, men sedan skapade det bara ångest och mitt liv var katastrof. Jag blev avtrubbad för känslor, även positiva.

Jag ringde beroendeenheten och bad om hjälp och har nu snart kommit till slutet av en sjukt lång och otroligt plågsam nedtrappning. Jag får stöd och hjälp från dom och det har funkat rätt bra med några "incidenter" på vägen.

Men det har varit ett otroligt jobbigt år och jag vet att det inte är över än, även om jag bara har en vecka kvar tills jag är helt utan kodein. Men nu ska jag "återanpassas" i livet och det kommer förmodligen inte vara en lätt match.

Detta har gjort mig väldigt ont i många år och jag hoppas att framtiden ser bättre ut inom vården. Att de inte skriver ut så lätt och att de verkligen informerar om beroende och hur svårt det är att ta sig ur för en del (som för mig med en så kallad "beroendepersonlighet".)

Nu är min största skräck att jag ska bryta nånting och bli tvungen att ta starka smärtstillande. För jag hade inte klarat det, det är jag väldigt säker på.

Redigerat 2009-08-25 00:00

Ingen fara ju, ligger det en nära hjärtat så finns ofta mkt å tala om med.
Ah oki var citodon som jag ofta vart beroende av....men bytt till andra sorter nu.
Å visst hjälper citodon men är man känslig för att kunna fastna i beroenden så är det en kategori medicin som inte är så bra direkt.

Har beroendegenen i släkten/familj med...men därav varför jag satte stopp i tid och kunde sluta med pillrena innan dem tagit över helt. Men var inte alltid som kropp och sinne var överens direkt. Fanns många stunder man ville göra vad som helst för att kunna sjunka in i en skön avslappnad värld.
Så känner igen mig mkt i det du med vart med om.

Skönt du fått lite mer ordning på beroende-träsket...är värdefullt säkert senare i livet om än inte i nuet för att kunna överleva.
Vet abstinensen är tuff...gått igenom den med andra läkemedel som automatiskt gav utsättnings-symptom och det var väldigt jobbigt.

Sen är det lättare att fastna har jag märkt spec om man mår psykiskt dåligt...känslan infinner sig starkare att man vill bedöva och helst glömma. Vet såväl hur det känns...

För mig har det gett mkt att vara öppen med dem erfarenheter man samlat på sig...berättar även för läkare om det jag varit med om för att inte mörklägga det hela. Men oavsett beroende el ej så måste jag ha smärtstillande så slipper inte ifrån det tyvärr. Men då hjälper det enormt genom att konfrontera sig själv ang beroendet...och försöka göra det man kan om man orkar.

Så lycka till med kämpandet, vet det inte är lätt

Äter Citodon dagligen men bara det jag har utskrivet, 4-6 per dag, blir oftast 5 st, så jag har aldrig ökat på, däremot har de gjort så jag kan leva ett bra liv utan alltför mycket smärtor.
Märker dock att jag mår dåligt om jag gllömt hämta ut eller beställa nytt recept att jag absolut får abstinensbesvär några dagar, så för att konstatera att jag kan klara mig utan bukar jag låta bli dem en vecka på semestern, de försts dagarna är jättejobbiga men sen släpper det, istället kommer allt fysiskt ont fram och efter en vecka börjar jag ta dem igen. Men just att känna att jag klarar att sluta med dem känns bra. Tyvärr är det ytterst få andra tabletter jag kan ta utan att få en massa biverkningar så det blir nog till at fortsätta med dessa trots allt.
Jag är hellre beroende och (nästan) smärtfri och har ett aktivt liv än att bara ligga i sängen och ha ont.
Men nu har vi inga "beroendegener" i familjen så det är kanske därför det är så lätt för mig att hålla upp emellanåt.

KarinSch skrev: Äter Citodon dagligen men bara det jag har utskrivet, 4-6 per dag, blir oftast 5 st, så jag har aldrig ökat på, däremot har de gjort så jag kan leva ett bra liv utan alltför mycket smärtor. Märker dock att jag mår dåligt om jag gllömt hämta ut eller beställa nytt recept att jag absolut får abstinensbesvär några dagar, så för att konstatera att jag kan klara mig utan bukar jag låta bli dem en vecka på semestern, de försts dagarna är jättejobbiga men sen släpper det, istället kommer allt fysiskt ont fram och efter en vecka börjar jag ta dem igen. Men just att känna att jag klarar att sluta med dem känns bra. Tyvärr är det ytterst få andra tabletter jag kan ta utan att få en massa biverkningar så det blir nog till at fortsätta med dessa trots allt. Jag är hellre beroende och (nästan) smärtfri och har ett aktivt liv än att bara ligga i sängen och ha ont. Men nu har vi inga "beroendegener" i familjen så det är kanske därför det är så lätt för mig att hålla upp emellanåt.

Jag antar att jag skulle välja precis som du om jag hade mycket värk och inte kunde leva normalt utan värkmedicin.
Och det är stor skillnad på beroende och missbruk och att vara beroende är nog för de flesta inte ett stort problem förutsatt att man behöver medicinen.

Det är ju en effektiv medicin och att inte skriva ut den alls hade ju inte löst ett endaste problem här i världen.

Du har tur på det viset att en medicin kan hjälpa dig utan att stjälpa, vilket är huvudsaken, och att du är begåvad med den typen av styrka att lägga ner när som helst (för mig är det obegripligt att ni kan, jag ser det mer som en superpower, som att kunna flyga ungefär. Och jag avundas.)

Men jag har tur som kommer kunna leva utan en medicin som inte får mig att må bra, utan att få allvarlig värk när jag slutat. (förutom abstinensvärken som är av det jobbigaste slag, men jag vet att det kommer försvinna med tiden).

Jag vet inte hur jag skulle löst det dilemmat alls, om det varit så att jag faktiskt hade jätteont men inte kunde låta bli att missbruka medicinen.

Måste vara oroligt, vad händer om du helt plötsligt får långvariga smärtor av något skäl som gör at du måste ha medicin, finns det andra sorter. Som inte är beroendeframkallande, eller kan man få någon annan hjälp.
Tror tyvärr att det är mångafunktionshindrade och sjuka som har problem med tablettmissbruk och jag är otroligt tacksam att jag kan ta dem utan problem, för de ger så bra smärtlindring.

Som tur väl är så kommer man ju framåt i forskning hela tiden. Men jag är faktiskt livrädd. Det är inte så att jag är smärtfri. En kropp är trots allt inte gjord för att köra rullstol. Jag är bara 24 och känner slitningar i händer och rygg hela tiden. Nu går det med diklofenak (som man får magsår av) t ex. Men jag tänker ju hela tiden på vad som skulle hända om det blev outhärdligt. Eller om man måste opereras. Citodon är en väldig effektiv medicin med väldigt lite biverkningar.

Som du säger är det säker många med riktiga problem och grejen är att man inte riktigt tas på allvar med ett medicinmissbruk. Det är ju medicin, man kommer undan med det väldigt länge. Det är ett väldigt dolt problem och det uppmärksammas väldigt sällan (mer aldrig).

Jag känner fler med liknande problem, men jag är väl den som blivit värst och jag hoppas att det är sällsynt att man är så lättberoende som jag är. Tar man sin medicin regelbundet, bestämda tider osv, och inte höjer dosen är missbruk inte vanligt vad jag har förstått.
Jag funderar också på att det är så att risken är mindre om man faktiskt behöver medicinen, den går mer åt till smärtan istället för att ge en känsla av lugn och ro och rus. Det är bara en gissning förvisso.

Vet inte, jag märker ju inget rus eftersom jag tar dem hela tiden och inte höjer dosen, däremot blir jag så vansinnigt trött när jag tar dem efter at ha haft ett litet uppehåll så jag knappt kan hålla mig vaken, men om det beror på pillren eller på att det slutar göra ont så jag kan koppla av det vet jag inte. Smärta gör ju att man sover dåligt och spänner sig. Sogligt att man inte tar det på allvar, men när tar vården folk på allvar, de är vana att köra sitt race.

Yoni skrev: Ja måste ta en 20-tal olika medeciner varje dygn och ja tidigare har jag bråkat med piller-beroende Var så tidigt som när jag var 16 år då min läkare skrev ut kodein som då eg inte fick skrivas ut till omyndiga. Å ingen förklarade det med beroenderiskerna heller. Jag vart fast helt...men tog själv beslutet att få slut på beroendet. Slutade tvärt och rörde sen inte medicinerna under flera år. Tills de var dax igen, ett måste att ta samma medecin pga för starka smärtor. Vart fast IGEN och det var mer ett mentalt beroende än kroppsligt. Men ef två år så gick de för långt och jag slutade självmant igen. Aldrig fått vård eller eg behövt det heller...som tur var. Men sedan behövde jag läkemdel dygnet runt och jag insåg att jag behövde ändra min inställning till piller. Så sen dess infinner sig en varningstriangel i skallen varje gång jag får tanken "vore skönt att ta en tablett för att bara bli sådär skönt avslappnad". Så nu sen ngr år tillbaka där jag fått leva med att alltid behöva ta medcininer så har det funkat jättebra. Kroppsligen är det klart man blir beroende på ett el annat vis men mentalt så känner jag idag mer en avsky för vad jag måste stoppa i mig för att leva. Känns bra att ha erfarenheterna med mig för att inte hamna i det där sluga träsket. Idag går jag på olika morfin mm. men ändå så får jag ingen längtan att ta dem trotts dem kan göra så jag mår riktigt bra...alltså smärtfri och avslappnad. Jag bara tar dem för jag vet vilket helvete jag annars hamnar i utan. Är att välja mellan pest el kolera så att säga. SÅ är fullt möjligt att ta över kontrollen själv men är inte det lättaste...som tur hamnade jag aldrig i ett tungt missbruk/beroende och öka aldrig i dos el mängd. Har du själv hamnat i beroende-träsket?

1997 skulle jag steloperera min rygg - lång historia kort, jag blev beroende av morfin och senare av tabletter.

Jag känner verkligen inte alls att jag fick vidare hjälp av sjukvården. Snarare var det dem som gjorde så att jag blev beroende.

Jag var hög från 1997 till 2001, sen planades mitt beroende ut av nån anledning och en dag upptäckte jag att jag inte hade tagit några tabletter den dagen och sen var jag fri.

För att svara mig själv så hittade jag till min stora glädje en uppsats om just kodeinberoende bland kvinnor.

http://www.gr.to/download/18.2fe1b41a11c70e6248a80
006640/070605_kodeinmissbruk.pdf

Till sidans topp

Hej!
Jag undrar ni som använder katetrar och tappar sig hur gör ni för att slippa töma blåsan under natten?Några tips skulle vara bra.
Tack!

Ett tips är nog att du låter bli att dricka efter en viss tid på kvällen, säg kl 20.00. Se även till att du tappar dig strax innan du går och lägger dig. Förhoppningsvis hjälper det! Det finns även mediciner (både tabletter och plåster) som ska hjälpa till att hålla dig torr. Nackdelen med dem är att man blir fruktansvärt torr i munnen...

Jag tror även att man kan vänja blåsan vid att inte behöva tappas dygnet runt, men alla är vi olika byggda, och den metoden fungerar inte för alla. Jag tappar mig, men bara dygnets vakna timmar, aldrig på nätterna.

Jag tappar både dag och natt. Det behövde jag aldrig förr men jag vet inte om det beror på att jag numera har stora problem med njurstenar eller helt enkelt för att jag blivit äldre som jag behöver kissa på natten också.

Om du inte har något problem med själva tömningen (det rinner oavbrutet) kan du alltid haka i 2 påsar i varandra... ta en som inte är "öppningsbar" först, den hakar du i den tömbara... Visst, det blir "överfullt" (iaf på sista påsen) på morgonen, men du slipper nattpersonal...

tillägg.. de flesta påsar kan hakas i varandra, även öppningsbara... så du kan i princip dricka hur mycket som helst... bara "kedjan" är tillräckligt lång.

Jag har inte problem med läckage eller att det rinner.Jag vill bara slippa tömma blåsan på natten.

Anonym skrev: Om du inte har något problem med själva tömningen (det rinner oavbrutet) kan du alltid haka i 2 påsar i varandra... ta en som inte är "öppningsbar" först, den hakar du i den tömbara... Visst, det blir "överfullt" (iaf på sista påsen) på morgonen, men du slipper nattpersonal...

En tappningskateter sitter inte fast i urinblåsan. Man stoppar in den, kissar, tar ut den, slänger den.
Det finns med påse men det är mest för de gånger man inte kommer in på toa, är i skogen, på festival etc.
Det vanligaste är att man kissar genom katetern ner i toa.
Inte i någon eller några påsar

Så här RIKar sig:
Män
http://www.coloplast.se/ECompany/SEMed/homepage.ns
f/1989cec9be30ee68c12569ff0036969d/e2fdd9d8fad8c60
bc1256bf20044f9ea?OpenDocument
Kvinnor
http://www.coloplast.se/ECompany/SEMed/homepage.ns
f/1989cec9be30ee68c12569ff0036969d/6807210217382e8
ac1256bf200320db0?OpenDocument
kan även använda
http://www.coloplast.se/ECompany/SEMed/Product.nsf
/dedd8a2d86a74bdf41256a0f002e6c0e/b28d4bb608c5f2b1
c1256ea9003df910?OpenDocument

Anonym skrev: Om du inte har något problem med själva tömningen (det rinner oavbrutet) kan du alltid haka i 2 påsar i varandra... ta en som inte är "öppningsbar" först, den hakar du i den tömbara... Visst, det blir "överfullt" (iaf på sista påsen) på morgonen, men du slipper nattpersonal...

jag fattar inte riktigt vad du menar med påsar. Hur får man fast påsarna så man slipper tappa

Anonym skrev: jag fattar inte riktigt vad du menar med påsar. Hur får man fast påsarna så man slipper tappa

Den personen syftar nog på att man har en inneliggande kateter. Det går inte om man tappar sig, RIKar, intermitent dvs med ny kateter varje gång.

Till sidans topp

Jag undrar om jag är ensam om detta. Är en 39-årig kvinna med ryggmärgsbråck, och undrar om någon annan kvinna här med samma diagnos känner igen sig?

Jag har ingen eller väldigt dålig känsel på huden på brösten, vid/på själva vårtgården. Har dessutom väldigt överkänsliga bröst, minsta beröring på bröstvårtorna kan göra jätteont eller kännas otroligt obehagligt. Undrar vad detta kan vara...? Vid mens har jag dessutom ytterligare överkänslighet och får jätteömma bröst. Jag har inte sagt något till min gynekolog ännu, men frågan är om det är rätt instans att säga nåt till henne? "Fel ände" liksom....

Jag skulle väl börja med att fråga gynekologen.

"bråckare" har oftast olika punkter på kroppen som är mer eller mindre känsliga. Det har med nervbanorna som är brutna p g a bråcket har jag fått förklarat för mig. Just det som du beskriver känner jag inte igen så där, men jag har vissa delar på kroppen där jag känner olika vid olika slags beröring. Som ex nålstick eller om man rör lätt med en fjäder på en del punkter så känns det olika mycket.

Till sidans topp

Är det någon med erfarenhet hur det är med abstinens när man slutar med tryptizol.

Absrinens över lag är väl jobbigt överlag vad jag vet.

Sunshine skrev: Absrinens över lag är väl jobbigt överlag vad jag vet.

Ja fast nu frågade han/hon efter nån med erfarenhet av abstinens vid ett specifikt läkemedel.

Anonym skrev: Ja fast nu frågade han/hon efter nån med erfarenhet av abstinens vid ett specifikt läkemedel.

........ och hade du något svar då?

Moon skrev: ........ och hade du något svar då?

Ja, till hon som svarade allmänt på en specifik fråga.

Anonym skrev: Ja, till hon som svarade allmänt på en specifik fråga.

Hade Moon nått svar då? Jag har det inte!

Anonym skrev: Ja, till hon som svarade allmänt på en specifik fråga.

Sunshine hade ett svar och det var att hon ansåg att all abstinens är svår. Ett kanske inte så uttömmande svar men väl ett svar. Du bara blajade med Sunshine.

Själv hade jag inget svar alls till TS utan jag kände bara en stor irritation mot att du inte vågar vara spydig under ditt vanliga alias. Det är så jävla patetiskt.

TS efterlyste någon med erfarenhet av tryptizol.. enl. mitt bedömande så är det enbart Morticia som har ett svar då.
Alla vi andra har svarat utan värde för TS.

Men kanske inte Morticia har erfarenhet av tryptizol heller.

Foa skrev: TS efterlyste någon med erfarenhet av tryptizol.. enl. mitt bedömande så är det enbart Morticia som har ett svar då. Alla vi andra har svarat utan värde för TS. Men kanske inte Morticia har erfarenhet av tryptizol heller.

Inte personlig erfarenhet. Men det är ett ganska vanligt läkemedel för personer med smärtor och jag har flera nätbekanta som tar det och har tagit det. Har dessutom pratat med min läkare om det i flera år. Så jag vet tillräckligt om det för att våga svara så som jag svarade.

Anonym skrev: Är det någon med erfarenhet hur det är med abstinens när man slutar med tryptizol.

Man ska trappa ner sakta (gäller om man fått för nervsmärta och depression) och man ska ha pratat med förskrivaren. en del ska ju börja en annan behandlingen direkt och beroende på läkemedel som ska sättas in och ev interaktioner så ska man inte göra det på egen hand.

Till sidans topp

Min kusin ringde för några dagar sedan och berättade att hon hade eds för de hade hennes företagsläkare sagt till henne när hon var där på undersökning.
Så då tänkte hon direkt på mig och mina problem. För läkaren sa att de borde finnas någon mer i familjen som har de.

Är en tjej som är 20år.
Har Skolios. Fick reda på de våren 2002. Opererad 2002,2004,2005.
Har en mild form av blödarsjuka. Von Willebrands sjukdom.
Har pga. skoliosen haft drän i lungorna vid operationerna och därför fått sämre lungfunktion.
Migrän.
Ofta Huvudvärk.
Värk varje dag i nacke,rygg,ben,fötter, handleder och fingrar.
Har vid sämre dagar huvudvärk ofta ensidig. Ont i höfter,knän, axlar och armar.
Har minst två sämre dagar i veckan. Ibland mer.
Är stel i fingrarna och har svårt att rätta ut dom helt.
Har överrörliga fot och handleder enligt läkare och at.
Haft känsel bortfall i vänster ben men känseln kom tillbaka. Efter ca en månad.
Vart utredd på neourologen men dom hittade inget fel.
Har svårt att gå långt och fort.
Svagare i vänster arm och ben. Jämfort med höger. Märks dock inte så mycket.
Använder daligen linser eller glasögon.
Får lätt sår som läker långsamt.
Har lite dålig balans och är lite klumpig.
Tappar saker lätt som jag har i händerna.
Ena knät hoppat ur led en gång. Hoppade dock tillbaka av sig själv.
Tappar ibland ord och svårt att uttala vissa ord.
Glömmer lätt saker.
Har ett par svarta handledsortoser jag fått av at. pga. värken i handlederna. Men hon trodde att de kanske var karpateltunneln eller kanske bara lite ledvärk.
Tycker själv att jag har normal hud. Blir dock sällan torr och behöver använda hudkräm.
Kanske har jag fler problem men inte vad jag kommer på nu.

Har förstått att de finns få läkare med kunskap om denna sjukdom. Och att de är svårt att få en diagnos.

Har tänkt lite sedan min kusin berättade denna och läst lite om eds och jag hade ofta ont i handleder och fotleder som barn, Men ingen rodnad eller svullnad fanns där så då sa vuxna och vårdpersonal att jag bara inbillade mig. Var även sämst på gymnastiken kom sist och orkade inte hänga med. Hade även svårt att skriva långa stunder med pennan och höll den fel. Hade även mycket växtvärk.

Finns de någon här som har EDS??
Kanske har jag detta och de är svaret på mina problem.

Vart kan man bli utredd??
Bor i östergötland. Har just nu ingen läkare alls. Vårdcentralen jag går på har bara jourläkare.

Hej!
Det finns ett forum om EDS kolla på Google. Det är flera kontaktpersoner man kan ringa till. De har också en bra typ en blankett till läkarutlåtande. Det finns flera former av EDS.
Lycka till!

Tror minsann det finns någon inne på reumatiker.se/forum som har eds.

Några få länkar jag hittade som hastigast:

http://www.ehlers-danlos.se
http://web.telia.com/~u40908117/edsindex.htm
http://www.ehlers-danlos-syndrom.se
ehlers-danlos.egetforum.se
newsbrook.se/om/ehlers-danlos-syndrom

Till sidans topp

Hej på er

Känner mig så sjukt urform och inser att jag måste börja ta tag i min hälsa på allvar,det håller liksom inte längre jag känner mg som en 80 årig kärring inombords. Jag har tränat i perioder både simmat och styrketränat men då har jag tränat själv, lagt om kosten själv osv, vilket senare har lett till överträning och smärta och noll motivation att fortsätta. Det det är ju så förbannat tråkigt och omotiverande att göra detta på egen hand i synnerhet om man inte märker resultaten själv efter allt slit.

Så därför undrar jag om det finns någon där ute i stockholms området som känner igen sig och som vill och kan tänka sig att haka på min idee om att träna tillsammans och uppnå en bättre hälsa.

Släng iväg ett mail i så fall vetja

Hej! Å vad roligt, jag känner ju lite samma sak där! Var tr'änar du idag? Själv kör jag på SATS, som eg är för dyrt för mig men jag orkar inte byta och dessutom trivs jag där nu, jag har blivit van likson. Är väl lite si och så med att komma iväg i perioder dock, jag skulle behöva köra 4-5 gånger i veckan för när jag gjorde det då mådde jag bra. Jag körde alltså inte ren styrka eller ren kondition hela tiden då utan även yoga och sådan lugn träning. Att överträna är ju aldrig bra för någon men väldigt lätt, och speciellt vi med t ex cp har ju en tendens att belasta fel, andas fel, spänna sig när man inte ska osv. Då är det ännu viktigare att vi får bra handledning av någon som kan. Har du provat PUFFA? Jag gick där ett tag, men jag tycker inte det känns så spännande att gå dit och träna, dels har de inte så stort utbud och dels att det ligger i ett sjukhus, då känns det så instutitionsaktigt på nåt sätt... Dessutom vill ju jag gå på roliga gruppträningsklasser också som inte är anpassade speciellt för funkisar, det är en utmaning! Man lär ju sig mer och mer om sin kropp ju mer man tränar, man lär känna sina gränser, men man vågar också tänja på dem långsamt. Jag försöker motionera utomhus också nu när det är fint väder, t ex raska promenader och springa. Du som sitter i rulle kan ju ta dig ut och rulla i uppförsbackarna, det är kanon träning för överkroppen! Vore jättekul att ha någon att träna med då och då, eller åtminståne att man kunde stötta varann och inspirera varandra.

Peppe skriver: Har varit på PUFFA på intensivträningsperioder. När jag väl är där märker jag ju skillnad att det hjälper något. Jag håller dock med om att det "luktar institution" i och med att det ligger på ett sjukhus!

Jag har också varit på SATS och tränat, men det blev alldeles för dyrt. Letar efter billigare alternativ.

Redigerat 2009-08-09 09:43

Det finns ju en hel del billigare alternativ: gymmen och simhallarna på Stockholms kommunala idrottshallar, Word class, Nautilus, Friskis & svettis (de har ju också nåt som heter öppna dörrar, träningsklasser för funktionshindrade) och en hel drös med andra. De brukar även ha gratis provträning, så gå till några olika och testa dig för!

Peppe skrev: Hej på er Känner mig så sjukt urform och inser att jag måste börja ta tag i min hälsa på allvar,det håller liksom inte längre jag känner mg som en 80 årig kärring inombords. Jag har tränat i perioder både simmat och styrketränat men då har jag tränat själv, lagt om kosten själv osv, vilket senare har lett till överträning och smärta och noll motivation att fortsätta. Det det är ju så förbannat tråkigt och omotiverande att göra detta på egen hand i synnerhet om man inte märker resultaten själv efter allt slit. Så därför undrar jag om det finns någon där ute i stockholms området som känner igen sig och som vill och kan tänka sig att haka på min idee om att träna tillsammans och uppnå en bättre hälsa. Släng iväg ett mail i så fall vetja

Har du testat någon rullstolsidrott? Vad tyckte du?

Anonym skrev: Har du testat någon rullstolsidrott? Vad tyckte du?

Peppe skriver: Jag vill inte hålla på med just "handikappidrott", vill inte begränsa mig själv.

Redigerat 2009-08-09 09:44

Jenny skrev: Jag vill inte hålla på med just "handikappidrott", vill inte begränsa mig själv.

Om du anser att rullstolsidrott är begränsande så har du nog testat fel idrottsgrenar.

Till sidans topp