Jag har en ryggmärgsskada i nedre delen av bröstryggen och övre ländryggen, med ganska kraftig spasticitet i benen. Jag fick positivt besked på ett gravtest för en tid sedan. Graviditeten slutade dock i ett missfall i vecka 8. Ett par dagar innan missfallet var ett faktum så började jag få ryckningar i nedre delen av magen och detta har inte slutat trots att graviditet och missfall nu är över. Ryckningarna kommer flera gånger dagligen och har pågått i 11 dagar nu. Ryckningarna påminner om spasticitet men jag har aldrig tidigare varit spastisk i magen endast i benen. Kan det vara spasticitet? Eller är det andra ryckningar tro? Är det någon som upplevt spasticitet i magen under sin graviditet? Är detta något som kan leda till komplikationer under en framtida graviditet? Vill du dela med dig av dina erfarenheter så blir jag jätteglad! Tack på förhand!
Jag tycker att du skall prata med din gyn och neuroläkare.
Pröva astt kontakta Spinaliskliniken 08-555 44 250 el spinalis.se som är specialister på ryggmärgsskador. Även om du inte hör till Stockholm kan de säkert ge information.
Snälla Du Friska kvinnor som är gravida kan uppleva samma sak! Det beror nog mera hur fostret sparkar och lever rullan än hur du uppfattar det. Men för att allt skall vara bra, uppsök om inte din läkare så bara droppa in på närmaste BB och berätta om dina farhågor så får du svar och hjälp. (mina båda fd fruar hade spastiska ryckningar sid och framledes utan att på nåt sätt vara sjuka) Det viktigaste är dock att Du själv mår bra och det som kan vara problem kan de oftast svara direkt på och om de inte kan, kan de hänvisa dig direkt till, dit du skall vända dig till. Lycka till och må bra. J
Först vill jag beklaga missfallet. Kämpa på! Gör/gjorde ryckningarna ont? Det låter lite som förvärkar, vilket jag också hade ganska tidigt i graviditeten. Men de var inte jättestarka, jag vet inte hur dina känns såklart... Den typen av värkar kan man även uppleva efter att barnet inte längre finns i magen. Nu är jag inte ryggmärgsskadad, och inte heller läkare.
Till sidans topp
Är det någon som vet något om denna sjukdom (även kallad erythermalgi)? Jag har enbart hittat en kort beskrivande text om denna sjukdom på nätet, och en del på norska. Är det någon som har svensk information eller några länkar, eller kanske egna erfarenheter att dela med sig av?
Var hon nerulogen! Väger bara 40 kilo. Det är en fördel att vara smal med min diagnos men inte att väga för lite. Jag kanske läggs in med näringsdropp för peg vill jag inte ha. Men glad är jag inte. Jag vill ha stöd men får inte tillräckligt! Nån som förtår hur det är?
Idag kom två kartonger med lite olika smaker som jag testade på sjukhuset. Det var meningen att jag skulle få direkt när jag kom hem... Men något strulade. 2-3 per dag en månad. Så jag inte svälter för att jag har svårt att tugga. Fungerar det bra så ska jag ska jag ringa till dietisten så skriver hon ut fler. Drickyoggi är inte fullständig näring. Så det ska bli skönt att slippa räkna ut sånt varje dag. Utan få tid att vila lite.
Låter dyrt (och äckligt) med näringsdrycker å piller... att du 8inte kan tugga bra är inte ett hinder för att kunna äta allsidigt och bra. Allt du behöver är en mixer/matberedare, så kan du mixa maten till en slät soppa. Godare, billigare och roligare
Nä, fy fn för mixad mat. Skulle aldrig få för mig det. En grå-grön sörja... brr...
Får jag vara nyfiken och fråga vad namnet på denna näringsdryck är?
jucieiga Addera Citron/fläder Provide xtra citron/lime mjölkiga Ensure Plus hallon Resoure protein skogsbär Tresubrin protein smultron
Lite info om näringsdrycker: http://www.ds.se/Web/NormalPage____898.aspx
undrar om ni blir van med att inte kunna göra saker? och på vilket vis? alltså om man har svårt att komma upp från sittande på golvet/marken eller låga plattser... lär man sej exakt vad man klarar och kan undvika dem eller föröker man och tar problemet hur man kommer upp sen.... eller gäller det mer då det är lite mer festliga situationer... som då man änligen kommer till stranden och vill sola ... eller har en sällsynt möjlighet att leka nått lämpligt med barn på golvet eller va det nu kan vara då man vil nått man inte riktigt klarar av.... hmm undrar om någon fattar hur jag menar (menar liksom alla såna situationer som begränsar en och man behöver eventuellt hjälp)
de är alltid svårt när man märker att ens fysiska förmåga "sviker en" jag kan inte säga att jag blir van..m man blir mkt duktig att hitta andra sätt klara sig , o det behöver inte betyda att man får en sämre livskvalitet brukar säga att inget är omöjligt m vägen dit kan vara ngt besvärligt ibland
Jo Du visst blir man blir van vid att inte vara van! Första åren håller man på och tramsar med att göra allt på samma gamla vis och blir bara mer och mer ledsen eller deprimerad för att det inte fungerar och över att tröttheten kommer så fort så att hart när ingenting blir gjort. När man sedan börjar att experimentera med kropp kommer man sakta igen, för man lär sig spara, nya tekniker, för att göra sådana saker som man ser helt normala. Att lära mig hantera handleder på nytt sätt var inte så enkelt. Man bör kunna snärta ungefär som man kastar en frisbee, fast hålla i ett burklock (och burken med andra handen) och så få upp dem trotts vakuum, som egentligen är lättare att pysa upp. Eller att köra rullstol med tyngden av en överkropp istället för att ta i med händerna. Lyfta barn som sparkar vilt med ett lutande plan av underben så att det går lätt att byta grepp och tyngdpunkt när det behöver komma upp i knät och bli stillade och få lugna ned sig. Det viktiga är att lära sig de förändringar som kommer i balanspunkterna i kroppen när den sitter istället för står. Det finns nåt som kallas Krok (kroppskännedom) som det undervisas i lite då och då på Rehab-kliniker. Man lär sig, balans, tyngdpunkter, hävstångseffekter, avslappning och greppteknik. Hur man "låser" leder vrider sig i balans och hjälper till med hela kroppen för att få till en liten rörelse för att komma vidare. När man väl kan sin kropp blir livskvaliteten mycket högre än när kroppen var "frisk" Somliga saker blir faktiskt lättare att utföra och "oöverstigliga" hinder blir bara kul att ta. Eftersom Du (som jag) befinner oss i en ständigt nedåtgående spiral i muskelkraften så blir det en sport att ständigt klara av och hinna . Det besvärliga skulle väl då vara förtänksamhet (dvs tänka, före det man sätter igång istället för att upptäcka att man bara var obetänksam) Nu är det ju så med krok- kurserna att de behöver vara olika för de flesta och den hjälp eller fingervisning man får sedan behöver tränas för var och en.(allt passar ingen) Det roligaste och mest hjälpande har varit när vi olika personer som "krokat" jämför och diskuterar. Jag har varit sjuk så det påverkat mig i 36 år och lär mig något nytt hela tiden, jag började som ett oförskämt vältränat och starkt sixpack, så det enda jag hade med mig av vikt och värde var tränings teknik och den är enkel. En rörelse skall alltid vara 30-60 sekunder och aldrig mindre. Träning är upprepning med vila, aldrig utan. Börja från det som är enkelt och inte tar ut dig och öka på med antal rörelser och lite vikt. Ge din kropp 20 minuter om dagen och det som inte är drabbat håller sig i skick. Sjukgymnaster kan hjälpa dig att finna rörelser som som du inte kunde göra genom att lära dig att "känna" hur dina muskler arbetar. Somligt kan ersätta somligt, känner somliga till. En kropp som får arbeta fysiskt mår psykiskt bättre. Besvärligt? nix men litet annorlunda Gott nytt och allt detdär J
Hej Johnny! Jag märker att jag både är medveten och ibland även omedveten om var min gräns går i vad jag klarar och inte klarar av att göra... Tex det där med att ha svårt att resa sig efter att ha suttit på golvet tog ett tag för mig att upptäcka. Jag hade helt enkelt omedvetet börjat undvika att göra det. När jag väl blev medveten om det var det en sorg, men också en motivation att försöka se om jag fortfarande kunde stärka de musklerna så jag med en rätt teknink för mig kan ta mig upp från golv eller mark om det skulle behövas.. Jag började att lyfta barn med hjälp av ett grabbatag i kläderna när styrkan sinade. nu kan jag endast lyfta mindre barn på så sätt och sätter mig i stället med barnet på en stol.. Jag har varit öppen med vad jag kan/inte kan. Senast i dag har jag sparkat prick med en elev på skolan. Om jag missar bollen hämtar eleven den då det går så mkt fortare än om jag ska hämta bollen. Man kan väl sammanfatta det med att man hittar på egna lösningar allteftersom. Självklart blir det väldigt individuellt eftersom man har olika styrkor och svagheter. Så på något konstigt sätt har jag blivit van.. //Anette
Min vänstra underarm blev mycket svag(are) efter min senaste hjärnoperation. (stor tumör vid finmotorikcentrat) Detta i sin tur påverkar mig inte så mkt förutom irritation när jag ska äta etc. Vad som påverkas betydligt mer är mitt pågående golfspel, där man aktiverar hela kroppen vid varje sving etc. Ursäkta om jag var ute och cyklade lite...
Vissa delar är lättare att acceptera. Bryr mig inte om att jag inte längre kan släpa mig fram med kryckor. Saknar inte den plågan. Saknar inte heller de plågsamma toalettbesöken jag hade före stomioperationen. Men att inte har styrka att skriva med penna är svårt. Eller att jag inte kan måla som jag tidigare kunde. Har fått lära om. Kan inte måla med munnen eftersom min käke och nacke är kassa. Blir trött på min kropp när jag för 4:e gången samma vecka missat få två vattenglas fyllda inom PA-n slutar... För då dröjer det länge innan jag kan dricka... Eller att jag inte själv klarar av toalettbesök. Eller att jag inte kan dra på mig ytterkläder och dra ut en kväll för snusköp. Glömmer bort att jag inte kan göra vissa saker, ex-vis scanna in massa bilder. Så jag har mer än en gång råkat lova att det ska jag fixa... Är väldigt less på att inte kunna ligga ner och sova/vila. Min rumpa instämmer högljutt. Men jag ska få prova ett elektrisk sängryggstöd. Det kanske hjälper till lite. Missar telefonsamtal för jag inte får händerna att lyda så jag kan svara. Det är jobbigt. Jag har telefontid efter 14 varje dag men en del envisas med att ringa andra tider. En privatperson ska visst inte ha telefontid. Men nu har min biståndsbedömare kommit på när den ska ringa. Och min AT... Att inte kunna plocka upp allt som lossnar ur händerna är jobbigt. Rullade över en dyr mårdhårspensel så den gick sönder förra veckan... Sånt gör ont i mig (och plånboken) Förbrukat flera bluetoothheadset. Lossnat ur örat, hamnat på golvet och där blivit överkört. Lärt mig gilla läget. Jag orkar inte lägga massa energi på att sakna, vara bitter över mitt liv. Det är ju mitt liv. Och bara jag kan se till att jag trivs i det.
Hej! Har varit hos läkaren som vill planera in en operation (embolisering av myom) där man vanligtvis använder epidural, både under själva operationen och sedan ett dygn efteråt för att förebygga de våldsamma smärtor som sedan brukar uppkomma. Eftersom jag har en muskelsjukdom (SMA) så råder dock en viss tvekan om epidural är lämpligt. Skall givetvis fråga min neurolog, men eftersom det dröjer innan jag får komma dit, så ville jag kolla med er här på forumet. Finns det någon som känner till hur det kan fungera med SMA och epidural?
När jag skulle opererat min höft var det tanken att jag skulle få epudural, men.. eftersom jag har scolios så kunde de inte sticka mig.. så har man inte scolios verkar det vara ok allafall enl den narkosläkaren jag hade, jag har oxå sma typ 2
Hej! Har du funderat på att börja träna? Jag skulle behöva hyra sjukgymnast för att träna i Hudiksvall. Nu undrar jag om någon är intresserad av att dela sjukgymnast med mig. Jag har så pass många assistentvikarier att det är svårt att få träningen hemma att funka. Om du är intresserad, hör av dig till din assistanssamordnare. Vänliga hälsningar Jazza
En snabb sökning på http://www.hitta.se http://www.hitta.se/SearchMixed.aspx?vad=sjukgymnast 1339 stycken
Nja! kan inte lova att jag börjar träna . Men fortsätter med mina promenader Dock dra ned på nyttiga saker som läsk&Godis
Jag så ensam, ingen ser mig, ingen bryr sig om mig. Suttit ensam med mina föräldrar hela dagen. Ingen säger mycket, de pratar inte med mig utan bara med varandra. Behövs jag, ingen älskar mig, ingen ser mig, jag är inte oumbärlig någonstans eller för någon. Alla vänner, nästan, har övergett mig, mitt ex eller snarare hennes syster hatar mig. Funderar på att verkligen göra något de närmsta dagarna, något avgörande som ett självmordsförsök t ex.
Vad vinner du på det? Ta vara på det enda liv du har istället.
Lyckas jag får jag själsfrid, misslyckas jag får jag hjälp och stöd och får se vilka mina riktiga vänner är. Så jag vinner oavsett hur det går.
Ring till hjälplinjens jourtelefon Vårt telefonnummer är: 020-22 00 60 Texttelefon: 020-22 00 70 Telefon öppettider: Måndag - torsdag:13.00-22.00 Fredag - söndag:13.00-24.00 http://www.psykiskhjalp.se http://www.hjalplinjen.se/html/start.asp Vi finns där för dig varje natt, 21.00 till 06.00, året runt... 08-702 16 80 http://www.jourhavande-medmanniska.com
Tack, tack, men jag vinner för lite på att leva.
Nej det är sant, innerst inne har jag inte velat leva de senaste 20 åren. Det är roliga projekt eller mina stora kärlekar som hållit mig vid liv. Jag behöver bli älskad för att vilja leva. Själv vill jag inte leva.
Läs mitt inläss här: http://www.funktionshinder.se/forum.php?Z3J1cHA9bSZrdGc9NCZyMT03NCZ0Yng9TDJadmNuVnRMbkJvY0Q5YU0wb3hZMGhCT1dKVFduSmtSMk01VGtFOVBRPT0=
förstår o respekterar att livet kan var tungt o svart. Men att ta livet av sig är en av det mest själviska man kan göra, Hur oomtyckt man än känner sig så finns det människor som bryr sig om en o som vill hjälpa till bara de blir uppmärksammade på hur man mår! men att hota de som står en nära med att man vill ta sig liv är inte rättvist! Jag har stått där, en av mina vänner tog sitt liv förra julen, o jag kan säga dig att julen i år är allt annat än rolig, frågorna om varför? hade vi kunnat göra nått? var det nått vi missade? varför räckte inte vi till? är frågor som aldrig får svar. Det enda vi kan göra är att försöka acceptera det som hänt. Så sök hjälp! det finns o livet är värt att leva, men att hota med självmord är ingen lösning för nån.
En gång i tiden ville jag inte leva p.g.a. det liv kag levde. men jag är glad att jag inte föröskte ta mitt liv för om jag gjort det hade jag inte fått vara med om allt jag fått vara med om. Man måste kämpa
Det har gått neråt nu! Ryggen värker & inga medeciner finns kvar! De första gav mig ingen hjälp & de sista hoppet kräktes jag av. Min man ger mig massage så gott han kan. men jag har gått ner i vikt & min gastroläkare kommer göra allt som står i hans makt men viktminskning ligger i min diagnos. Jga vet att de finns de som har det 1000 gånger värre än mig. Men att ha ryggont & gå ner i vikt samtidigt är pest!
Fick höra detta av min arbetsterapeut, får jag sår är det mitt egna fel. Visst jag kan förstå att det är mitt ansvar att avlasta, sköta huden osv. Men kan man inte förstå att det inte fungerar i alla situationer? Jag har viss stå och gå-förmåga kvar men tex. om jag är ute på stan med mina vänner så klarar jag inte av att ställa mig och gå i några minuter. Sen finns det ställen där det inte är lämpligt att ställa sig upp, i bussen tex. Jag försöker hålla huden ren och kontrollera den, men den lilla hjälp jag har räcker inte till för att det ska fungera till 100%. Min känselnesättning kommer när jag använder muskerna eller som i rumpan när jag sitter på den. Har ok känsel till en början men efter 10min sittande, även om jag tryckavlastar så är känseln borta. Detta tas ingen hänsyn till utan får jag sår är det mitt problem, för jag ska använda den lilla mukslekraft jag har för att avlasta. Vet att det är många andra som har problem med att få arbetsterapeuter och andra i vården att förstå. Att jag inte kan få rätt dyna eller hjälp med hur jag ska sitta bra för man är så fokuserad på att jag ska gå gör att jag dels inte vågar gå ut mer än jättekorta stunder och sen om jag får början till sår inte kommer våga säga till. Det är ju mitt egna fel. Förstår inte hur jag ska klara resan till släktingar i jul, blir till att be chaffören att stanna var 20e minut och försöka stå på tåget. Det kan bli intressant, jag kan knappt stå på en stillastående yta. Vad har ni för tips? Arbetsterapeuten sa till mig att jag kunde köpa en egen dyna, ska leta fonder till det för sår vill jag inte ha igen, hade det i sommras. Men fick höra att om jag hade det var det för att jag inte skötte mig. Den gången hade jag en jobbig period med värmen och kunde knappt stödja på benen, ligga i sängen hela sommaren ville jag inte altså satt jag i rullstolen. Värme+ ingen duschhjälp varje dag +hård skumgummidyna... ja det blir väl sår. Fick hjälp när jag fick det så allt löste sig den här gången. Har hört att det kan fungera med fårskinn för att det kan ta bort lite av värmen och friktionen som blir när man flyttar sig runt i stolen, stämmer det? Har köpt hudkräm som jag ska prova att smörja med också.
Fördomar har vi ju alla och jag har fördomar mot AT. Dessa måste bevisa att de är dugliga kompetenta yrkespersoner men innan dess är jag mkt mkt tveksam till denna yrkeskår. Varför är AT ofta så här som Anonym beskriver? Jag hoppas att det ordnar sig för dig och som Karin skriver i en annan tråd vänd dig till den ansvariga så får man hoppas att han/hon är vettig.
AT kan specialtillverka dynor åt en person för att hjälpa denne med dennes speciella trycksår (i samarbete med rullstols/elrullstolstillverkaren). Att de inte föreslår det för dig tycker jag är skandal! Det är det du ska begära! /Torbjörn
PS Du ska INTE köpa en egen dyna, den ska de fixa! På bästa sätt! Be att få läkarutlåtande på sittsåret och begär att få en specialanpassad dyna!
Som ett förslag; be att få beslutet skriftligt. Bifoga det i offentlig skrivelse till hennes chef. Den Atn är faktiskt åtalbar enligt gällande lag. Hennes chef är skyldig att se till att du får den hjälp du behöver inom 3 månader från ansökningsdatum Själv använder jag en diktafon med "mygga" köpt på Claes Olsson. De flesta bråkar inte, man kanske blir mindre omtyckt, men skiter de ändå i mig så spelar det mig ingen roll vad de tycker. en bra diktafon där man kan köra in ljudet i datorn och göra det till cd kostade för ett par tre år sedan 1250 så det är nog billigare nu. Titta på din mobil för det finns många som har den funktionen i sig. Lycka till Jorm
Min Olympus digital voice recorder vn-960pc fungerar oklanderligt. Som skrivet Clas Olsson i insjön har den. Sätter myggan i kragvecket på kavajen och har maskinen i fickan o kör. At:n är skyldig att hjälpa till, trycksår skall avlastas för läkning och det kan kanske i vissa fall bero på "slarv" men skall då At då meddela och visa hur det skall undvikas. At:n är tjänsteman och lyder under en överstatlig lag som kallas servilitetslagen och det råder inget tvivel om att den gäller i detta fall. At: är skyldig att hjälpa till och visa hur det bäst skall lösas i ditt fall. ( i en lång räcka av år är Sverige det land som fällts flest gånger i överstatlig rätt (Eu-domstolen) för "brott" mot innevånare så att säga. Det börjar bli dags att dra dit en At för att statuera exempel. Många "tjänstemän" tror att deras plikt är mot budget och inget annat, jag har själv haft problem med dethär. Jag löser det genom att meddela lagutrymmet och tala om vad jag tänker göra. Men gubbe med viss pondus och klar skalle/envetenhet går tyvärr ofta före i "kön" för att de som är mindre bemedlade inte har kraft eller ork nog för att säga ifrån. Genant men sant.) Kollade runt litet. Flera ericsson modeller har inbyggd diktafon med dataöverföring och därmed förmåga att kopiera ljud filer. God fart Jorm
Just nu har jag inget sår utan bara början till det, är lite röd när jag sitter länge, tex. nu när det skulle julhandlas. I sommras när jag hade lite mer sår så tittade distriktssköterskan på det och gav mig tips, som tur var så läkte det bra. Men nu tror jag att jag har något pågång igen, svider massor och så. Inte lätt när man måste sitta länge i bil och på tåg. Vägrar stanna hemma under jul för att AT:n är knasig. Men så fort jag tog upp detta att jag hade haft sår och röda märken nu så får jag tillbaka att det är mitt ansvar att se till att jag inte får det. Det betyder att jag sitter förmycket. Förstår bara helt ärligt inte hur jag ska kunna sitta mindre. Är hos släktingar och går och står en massa, men då måste jag ligga och vila flera gånger under dagen. Det tycker inte läkaren jag ska göra utan jag ska vara uppe och jobba osv. Ev. så har jag hjälp som kan skälla ut AT:n ordentligt om några veckor. Fast hon lär inte vilja hjälpa mig mer då. Blir så sur när jag förutom all stress som redan är kring att vara funktionshindrad i detta samhälle ska behöva välja mellan att ligga till sängs trots att jag inte behöver det eller att sitta upp i stolen och vara aktiv ute och hemma. Finns knappast något jobb där man kan bli anställd om man ligger ner. Har länge funderat på att köpa något och spela in. Vi ska prata mer om hjälpmedel om några veckor då ska jag försöka kräva papper på vad jag kan få och inte få och sen gå till nästa chef. Innan jag bråkar ordentligt så vill jag se vad hon har att erbjuda, men det var en enkel dyna med sittgrop så jag ska kunna sitta stabilt. "för på luftdynor kommer du inte sitta stabilt alls" Konstigt då att de dynor jag testat tidigare av vänner funkar bättre än en tunn skumgummidyna även för stabiliteten...
Quadtro har jag fått prova en heldag och den var jättestabil, mycket bättre än något annat jag provat. Fick mindre spasmer i kroppen också när jag kunde slappna av i sittandet, spänner mig så annars för att inte hamna snett. Ska skriva ner alla argument och sen visa AT:n så får vi se vad som händer.
Nu kommer jag inte ihåg vad de heter, dynor med äggformade kammare, men de har hjälpt många vänner till mig. Mig passar de inte. Kanske dig? Stå på dig och tala lugnt och sansat med At;n. Trycksår skall du ha hjälp för, felaktiga underlag och sittställningar också! Om inte annat förklara för din läkare och be den(läkaren) att förklara dina problem för At;n. Ibland måste man kämpa mot "väder "kvarnar. God fortsättning och lycka till J
Frågan såhär i jultider Foa är följande; Är hets mot underutbildad yrkesgrupp lika med hets mot folkgrupp. Är det så är vi på hal is. Arbetsterapeuterna är "specialister" på att se vilka behov vi har i vårt dagliga liv. En dag efter att ha vårdats fram och tillbaka under några år på en klinik så frågade en terapeut mig hur jag klarade mig, för typ du kan ju inte öppna burkar o sånt. Så jag gav henne en enskild undervisning hur man låser handleder och använder underarmen som "hävstång" eller snärtar med handleden för att få upp fart och därmed kraft i ett vridmoment. Sedan tog jag ut henne i gymnastiksalen och visade vad man gör med balans om man som jag inte har styrka. Att man exvis kan förlånga sin framgaffel lite för att få ut fotvikten en aning för att hitta lättare balans när man skall över "höga hinder" som trottoarkanter. Det lilla livet, om jag så får uttrycka mig svarade med att allt detdär är ju bra men så får jag inte göra, för det förstör mätresultaten! Och rullstolar får man inte ställa om så för då kommer man illa till under bord och sådant. Hon struntade i att mitt liv blev lättare, ja faktiskt i att det fungerade, därför jag använde inte min kropp som hon ansåg att jag skulle göra. At;n har såvitt jag vet numer 2 års utbildning, känner lösligt till nomenklatur för muskulatur och benstomme. Är oftast naivt intresserade av olika hantverk på ett ytligt plan och fullständigt ointresserade för problemlösningar i vitala ämnen som mobilitet och förmåga att klara sig själv. Däremot kommer de ofta med frågan om jag kan laga min egen mat, så på Orup där jag har haft det mesta av min rehabilitering kommer nästa At som frågar att få äta surströmming, för att avgöra om den är rätt tillagad(min sjukgymnast fick inbakad oxfilé med helstekt lök och svamp i vinsås med en flaska bourgogne till). Det är inte så att At inte behövs, det är så att de har otillräcklig utbildning. Jag hoppas att de inte trotts sin stora mängd kan sägas vara en folkgrupp, för jag kommer som andra att fortsätta hacka på dem i försök att de skall fatta vidden av sina "beslut". Jag har träffat vettiga At;n, de finns de är sällsynta och är bra, och jag frågar mig varför undervisar inte de? Eller enklare uttryck; Varför skall vi sitta emellan, för att de inte har tillgodogjort sig sin kurs. Med en önskan om ett "gott slut" Jorm
Pratade med en distriktssköterska jag är vän med om detta. Troligen har jag bla. en sjukdom i sköldkörteln som gör att mina celler i kroppen inte fungerar som de borde utan man får skador på cellnivå. Sköterskan förklarade att det kan vara så att jag har skador på cellnivå i musklerna under sittbensknölarna och det är därför jag alltid har så ont där. Det är så tunn muskel just där och eftersom jag en gång fått en början till sår men avlastade så det inte blev mer än en ihärdig rodnad så har det inte läkt i musklerna. Sitter med sambons roho-dyna nu sedan 3 veckor tillbaka och smärtan är mindre och jag har inte haft rodnad med den dynan, men ändå finns smärtan alltid där. min känsel i det området är nedsatt, igår när jag var på stan så märkte jag inte förrens jag kom hem och sambon kände att jag suttit igenom dynan hela tiden. Känner inte skillnad på när det är lagom med luft eller för hårt. Är det någon här som hört om att man kan ha skador i muskeln pga. felaktigt sittande? Det känns ungefär som om jag har ett stort blåmärke i muskeln och jag har otroligt ont där när sambon tex. masserar mina ben, varje gång han kommer nära stället så skriker jag. Ska ta fajten med AT igen, får se vad hon letar fram för dyna. En med sittgrop men mjukare än panhteras skulle det bli... antar att det blir en hög skumgummidyna så jag inte kan rulla stolen då och blir ännu mer "fast" i samma sittställning. *suck* lär inte bli dyna med den AT så länge jag inte kan visa upp öppna sår och så långt är jag inte villig att gå... fast får jag öppna sår är det ändå mitt fel... *ironivarning*
Hej Jag är en tjej på snart 30 som sitter eller ligger dygnets alla timmar. pga operationer har jag råkat ut för sittsår 5 ggr. Sedan jag fick en dyna som heter Roho så har detta inte varit några bekymmer för mig, förutom av andra problem som uppstått. De fins både quatro och whryligt. Sök på tryckavlastande dynor! Lycka till Erica
© Copyright 1999-2020 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
