Okey, här kommer en privat fråga men men. Ni tjejer som har knepigt att sitta i en vanlig gynstol hur gör ni? Finns det speciella mottagningar? Själv kan jag ta mig upp med hjälp men det är ju knappast bekvämt.
Vad bra! Men om man inte kan lägga upp benen i sån vinkel, eller är jättespastisk?
Till sidans topp
Hur gör man om man, som jag, är helt stillasittande, har därmed alltså begränsade möjligheter att röra på sig? Jag har nu kört med Allévo Kick star soppor i snart två månader, innan dess försökte jag gå över till väldigt mycket grönsaker och väldigt lite kolhydrater. Innan denna vikt-mani hade jag inga problem egentligen med att dricka vatten och äta grönsaker, så nån stor ändring i livsstilen så sett kände jag inte av. Jag började mäta mig i december förra året för att det är lättare för mig än att väga mig. Jag har minskat 6,5 cm runt midjan sen december. Gott och väl det, kan man tycka, men det syns ju inte!? Samtidigt kan man inte värja sig för alla dessa solskenshistorier i media, typ "jag gick ner 10 kg på en månad utan att banta". Jag blir galen! Hjälp! Redigerat 2007-05-01 16:56
Har du läst Panelen- Lindas svar på frågor av denna typ?
Jajamän det har jag - hjälpte dock inte mycket...har besökt dietister också i mina dar, så tallriksmodellen känner jag väl till...men det händer ju ingenting...känns det som i alla fall
Suck, har precis samma problem. Fick dessutom veta av min dietist att hjärnan tror att den behöver jättemycket näring fast vi inte rör oss så mycket och det gör en hungrig. Sluta tänka kanske blir nästa års bantningstips. Äter som man ska, förutom på helgen, missar inga måltider pga diabetesen men går inte ner, tror att just motion är superviktigt för att kunna gå ner så det syns, men hur ska det gå till.
Med helt stillasittande, menar du att du inte kan röra armarna och huvudet eller någon del av kroppen? Jag vet att friskis och svettis har i vissa städer träning för personer i rulle eller med rörelsehinder. Det kan vara ett alternativ om du nu kan röra överkroppen.
Vi muskelsvaga som ibland knappt klarar att lyfta ett glas till munnen... för oss är det extremt svårt... Friskis funkar inte då... Men många av oss har ju det omvända problemet... för lite vikt...
jag kan röra överkroppen
jag har ryggmärgsbråck och "vi" har ofta problem med övervikt(grundat på folk jag känner med ryggmärgsbråck)
Nu när det snart är sommar (på riktigt) så kan vardagsmotion bli riktigt trevligt. långpromenader tillsammans med nån eller några andra varje dag kanske kan hjälpa. Jag märker att jag mister ett par kilo när snön och slasket försvinner genom att jag kan komma ut lite mer. Det är dock inte lätt att träna på ett fettförbrännande sätt när man sitter tycker jag, det finns inte lika många sätt att träna utan att idrotta "på riktigt"
Då rekomenderar jag att du pratar med någon på friskis och svettis, om du nu tycker sån träning kan vara något att prova. I Trollhättan har dem det, är en kompis till mig som leder den, och det är flera med ryggmärgsbråck som är med, men även andra med olika funktionshinder. Man gör så mycket man kan, har varit md personer där assistenterna har hjälpt till att röra armar och huvud, kandke inte ger så mycket kondis och så, men på den nivån är det säkert jättegivande att träna med andra och inte sitta hemma och ha en ass som stretchar. En kompis till mig med muskelsjukdom provade men kände att hon inte hängde med alls. Så jag förstår att det är jättesvårt att hitta något att "träna" om man har muskelsjukdommar. I sthlm finns det rulleträning som heter "öppna dörrar", den leds av en person i stol och en stående. Jag tyckte det var superkul när jag tränade, men tyvärr så har dem det ju inte överallt.
Jag har också lite problem med övervikt, men samtidigt säger dom ju att vi har kraftig benstomme och är mer "kompakt" än andra som ej har ryggm bråck så det är ju lite delat detta med.
So- what´s the problem? Styrketräna, kör armbike och magträning, träna simträning (man kan ju simma med bara armarna), ut på rullepromenad och rulla själv (utan ass annars är det lätt att man blir lat...) Sen så tror jag inte på dieter utan det är äta lagom nyttigt, regelbundna måltider ofta och mindre portioner åt gången. Att äta för lite kolhydrater är inte bra. Det finns ju de som hävdar att vi inte behöver så mycket kohydrater men faktum är att utan det blir vi knäppa i huvudet! Faktiskt sant. Cellernas funktion försämras!
Usch! Jag känner så väl igen det. Mina föräldrar var båda korta och lite runda, själv är jag kort, gillar mat och går väldigt lätt upp i vikt. Dessutom pajar mina axlar om jag rör mig för mkt och jag får exem och UVI av bassängvatten. Det enda som funkar om jag orkar hålla pli på mig själv, är att föra matdagbok. Anteckna allt jag äter och dricker, då minskar man automatiskt kaloriintaget och får stenkoll på det man stoppar i sig. Dessutum har jag min kära Hälsovakt som räknar ut kalorier och näringsämnen för mig. Då ser man tydligt var kalorifällorna finns och kan avstå från den lockande kakoribomben.
Vad skulle jag göra utan Hälsovakten och matdagbok, det är nog det bästa sättet att upptäcka de där fällorna jag faller i då och då. Men det är inte det lättaste att sköta sig alltid. Som tur är kan jag träna på många olika sätt utan att få några fysiska problem (träningsvärk räknas inte).
pga en del diagnoser får jag inte gå upp i vikt. Och för några år sen så blev stolen smalare och smalare... hade gått upp 7 kilo! Visade vara mycket vätska och jag har tappat de 7 kilo nu. Pratade med två kostmänskor (en diet och en sköterska som jobbar med sjukligare) Jag kan inte träna, röra mig så mycket. Konstiga dietet fungerar illa när tarmen är inflammerad. Så jag räknade på hur mycket jag gör av med, som stillasittande. Och det var mindre än jag trodde. Idag äter jag 75 % av rek. dagintag av kalorier. Dricker proteindrink (82% protein) gjord på pulver från sportaffär på nätet. Och det håller mig mätt länge. Vissa dagar lite mer andra lite mindre. Men jag försöker hålla omkring 1300-1400 kcal. Vikten står stilla. Sen ser man inte på sig själv hur mycket man minskar. Eftersom man inte tappar alla centimeter på en timme...
Läste inte så noga genom hela tråden, men jag såg ingen som nämnde GI-metoden. Det verkar funka för många, inklusive stillasittande. Går ju sakta men det är ju nyttigare än att chockbanta sig så sakta är bra.
Väldigt mycket protein kan belasta njurarna. Inte något som är problem för friska. Men om man haft massa UVI i sitt liv så bör man prata med läkare för man går över till GI-kost.
Jag äter rätt likt GI, men om man som jag är grymt beroende av potatis så är det svårt. Dessutom ska man akta njurarna, de kan ta skada av proteiner. Vi som kanske har svårt att använda toaletter dricker ofta för lite och det sliter med på njurar. Dessutom kan det cara svårt för tarmar att jobba normalt om man har svårt att röra sig. Så även när jag verkligen gick in för GI fick jag inte ner speciellt mycket, däremot mår man rätt bra av att ta bort snabba kolhydrater.
Det finns ju olika varianter av GI-metoden. Själv har jag arbetat på viktväktarna i över 10 år och vet att den metoden fungerar, men det gäller att ha tålamod! Själv skulle jag absolut inte välja de extrema varianterna av GI, där man nästan helt utesluter kolhydrater, för då kan man också förlora värdefull muskelmassa förutom att man sliter på njurarna. Vad potatis anbelangar så är det absolut ingen fara, så länge man äter rimliga mängder och inte äter den friterad eller hårdstekt. Faktum är att pasta som har lägre GI än potatis ändå innehåller mer kolhydrater per normalportion.
Om man gillar potatis, så finns det lite knep som man kan ta till. Ät den helst kokt med skal. Om man dessutom äter kall eller uppvärmd potatis, så är det mycket lågt GI på den. Andra knep som du säkert känner till, är att det är bra att kombinera måltiden med sura livsmedel som tex citron och vinäger (dressing), för detta sänker GI. Även bönor och andra livsmedel med lågt GI i kombination med potatis sänker hela måltidens totala GI. Själv är jag också potatisälskare, men försöker hålla mängden till max ca 100g och det funkar för mig.
Jag har oxå övervikt jag äter det mesta men försöker att inte så så mkt.. mat, har inga förbud men försöker att äta sunt Problemet är ju att man inte rör sig... inte lätt detta
Hej! Jag menade ca 100g/måltid och det innebär 2 medelstora potatisar. Med skalet så menas alla sorters potatis, men själv vill jag bara ha det om jag tar ekologisk potatis. Håller också på att kämpa med vikten nu och kan i likhet med de flesta andra här inte motionera. Har dock som sagt jobbat länge med viktminskning och vet att det fungerar även om man är nästinill orörlig, bara man har tålamod och är noga. Själv använder jag en blandning av viktväktar och GI-tänk. Dvs proportionerna på tallriken är 1/4 kolhydrater som tex kan vara ca 100g potatis, pasta eller ris. Ungefär 100-120g protein av något slag och sedan massor av grönsaker. Om man inte gillar att väga maten är den egna handflatan en bra riktlinje för kolhydrater och protein. Även fett är jätteviktigt och jag ser till att i genomsnitt få i mig ca 1 msk fett/dag. Räknar inte det jag steker opanerat helt kött och fisk i. GI-tänket består i mycket fibrer, fullkornsprodukter framför vita raffinerade livsmedel, och att jag försöker undvika socker så gott det går. Hittar många bra enkla recept på nätet. http://www.arla.se är en av favoriterna.
Jag använder http://www.tasteline.se ganska mycket. Själv behöver jag en del fett, men mannen kämpar på... Och eftersom matlagningen faller på min lott så läser jag på om kalorier osv. Är vansinnigt intresserad av mat och näringslära, så det är "kärt besvär"...
Ahhaa....jag har ej förstått allihopa info som jag har läst på Internet. Det rullar på.. blir klokare varje dag.Jag har svårt att använda ugn pga svårt att ta ut formen om den innehåller mycket vätska ellrer för tung. Har just lärt att göra kycvkling o lax i ugnen mkt gott o lätt. Att fixa stek i ugnen har jag ej ännu förståtyt miog på så jag stekar kött för det mesta. Att steka är tydligen intec såå bra? Ska man helst använda ugnen om man sksa leva sund? Vad för ugnen har ni flesta? Jag ska få en bättre ugn med plåtskydd så man kan drqa ut utan att dformen ramla ner sen tänker jag kopa en asserviengsrollator så jag baras behlöverr dra ut formen utan att lyfta io sen dra ut till matborrdet . Vad tror ni om detta jag har en hel del ofrivilliga rörelser. Har ni andra lösningar så fåtr ni gärna berättA. H
Hej! Om du steker kött, fisk och fågel som är opanerat, så behöver du inte vara orolig för att steka i fett i stekpanna eftersom dessa saker inte tar upp fett under tillagningen. Du måste dock vara noga med att hälla bort fettet efteråt och se till att det inte kommer med på tallriken. Däremot allt annat som tex potatis och grönsaker suger fett och där skall man helst vara mer försiktig. Ett bra tips är att köpa en sprayflaska för olja, då går det åt väldigt lite. Jag använder ugnen mycket och då går det åt väldigt lite fett. Har investerat i sk teflonbakpapper som jag lägger i botten på formar och plåtar så att det dels inte behövs smörjas och dels att inget fastnar. Dessa går att klippa till i olika former och går att köpa i vanliga livsmedelsbutiker för ca 30 kr. De kan användas massor av gånger och går att diska i maskin. Tyvärr kan jag inte ge dig några råd vad gäller ugnsanvändning, eftersom jag inte klarar att lyfta ut tunga saker själv, men det finns det kanske andra som kan.
Ja där hsr du rätt i....använder aldrig långpannor utan jag har tre st ugnfoemar med höga kanter dessutom i plåt o med telfon.....lättare o bättre än de form i glas el porslin....blir för tung annars.... kan avslöja at jag brukar ha jacka på mig bnär jag ska ta ut formren ur ugnen mvh marie
Försöker begränsa till 2 eller 3 små, tycker däremot inte om att värma upp dem, tycker det blir gummibollar då. Ättiksgurka och sallad med vinegrett är standard så jag försöker så gott det går, fast ivland faller jag för ett stort lass med hemgjord potatismos med smör o mycket peppar och alla goda förutsatser är puts väck...
Har du provat GI metoden eller viktväktarna? (har dock aldrig provat den själv).
Jag har en muskelsjukdom och är i stort sett totalt stillasittande. Jag har försökt med olika dieter, viktväktarna, GI, dietist - allt. Problemet är just stillasittandet. Jag äter ca 1300 kcal/dag, något mer på helgen, så jag har ju bra koll på matintaget. Man måste ju för sjuttsicken kunna "leva" också, är så trött på att jämt behöva tänka på vad jag stoppar i mig. Hade det inte varit för att jag vill bli gravid så hade jag nog brytt mig mindre, men nu känns det oerhört viktigt att gå ner extrakilona. Det som jag kommer att tänka på och kan rekommendera är att bada en eller några gånger/vecka. Man blir ju oftast mer rörlig i vatten.
Jag vet faktiskt inte Karin. Kanske har det inte med AMC:n i sig att göra utan det faktum att AMC:n medför att vi är mer stillasittande. Jag var jättesmal när jag var yngre, men i högstadiet sa det typ "poff" och sen dess har jag jojobantat - vilket inte alls är bra.
Tänkte mer på de andra här Ninnie, Jessma och Jörgen t.ex. de har ju en annan sjukdom och är minst lika stillasittande men trådsmala. Har det med förbränning, eller orken att äta (det klarar jag onekligen för bra) att göra. Ni som är smala och stillasittande, hur äter ni?
Ok, men så äter ju jag med, nyttigt till vardags och godare en dag på helgen. Varför funkar det då inte att vara lika smal och snygg som du, vill med ha skinnklänning och vara tuff....ju
Jag har 0 i blodgrupp så jag ska äta mkt kött, gärna blodigt. Har ja hört iaf av min homeopat. Vilket är tur eftersom jag inte vill el kan äta så mkt grönsaker . Har ett tillskott som jag blivit rekommenderad oxå som har hjälpt till bättre, Dr Udo"s olja. Den har dessutom gjort mig piggare o mer ork.
Men absolut är det personligheten som är viktig, men att vara överviktig och sitta i rullstol är jobbigt och skadar hälsan, ännu mer för oss med muskelsjukdomar eftersom varje gram är ett gram till vi måste lyfta. Så det handlar inte så mycket om utseende som om hälsa.
Håller med dig. Jag har exakt dessa problem pga CP
För att våra muskler inte orkar och det blir många inflammationer i musklerna, samt för att man har ännu svårare att röra sig det lilla som man kanske kunnat om man inte haft sin muskelsjukdom. Min man är ju lite överviktig men orkar ju ändå gå och träna och röra sig, det blir inte alls samma belastning på kroppen om man har friska muskler.
Känner att varenda kilo/hekto för mkt ställer till bekymmer.. Jag har ofta kortärmande tröjor i stället för lång ärmade då jag inte orkar lyfta mina armar då jag har långärmat Övervikt är ett bekymmer för alla.... experter säger ju: rör mer på dig... hur ska man kunna det med ex muskelsjukdom?
För de med blodgrupp 0 är följande kött eller fågel VÄLGÖRANDE: Får, hjärta av nöt, kalvbräss, kalvkött, kalvlever, lamm, nötfärs, nötkött, vilt (hjort, rådjur, älg). NEUTRALT är: Anka, fasan,get, gås, hare, kanin, hästkött, höns, kalkon, kyckling, rapphöns, ripa, struts. Allt annat bör man UNDVIKA. Av fisk och andra livsmedel varierar det också för de olika blodgrupperna. Låna gärna boken "Ät rätt för din blodgrupp" på biblioteket, det ligger mångårig forskning bakom resultaten. Man forskar vidare.
Så är det inte för mig, var som sagt väldigt tunn när jag var ung och visst skavde benen igenom en på något sätt men det fanns mer att göra åt det, tyckte jag, mjuka saker mellan knäna, fårskinn och duntäcken osv. Nu trycker sittbenen igenom ens fettlager och det gör typ 100 gr så ont, känns som allt inne i en förflyttas under dagen neråt och när man sen ska sträcka ut sig dras liksom benen tillbaka genom fettlagren, är nog så att det varken är bra att väga för lite eller för mycket utan även vi mår bäst av att väga lagom. Fast vad som är lagom är nog upp till var och en, för mig var nog 42-45 perfekt hälsomässigt, medan jag nog skulle tycka att det varit ännu bättre att väga ännu mindre just för att det är lättare att bli lyft till olika ställen då.
Det har varit mycket intressant att läsa alla svaren du fått och hur var och en försökt finna sin rätta väg. Är det någon som provat att leva utifrån sin blodgruppstillhörighet? I hela mitt liv, snart 73 år, har jag sökt efter optimalt hälsotillstånd. Naturligtvis var det från början min mor som fick prova allt hon förstod sig på för att få hennes son att överleva (man trodde inte jag skulle göra det - men ont krut...). När jag var elva år dog hon - helt plötsligt - utan att vara sjuk eller någon olyckshändelse. Så i 62 år har jag kämpat på därav 47 år som vegan med huvudinriktning på råkost och de nu senaste åren i enlighet med min blodgruppstillhörighet, blodgrupp A, som bara innebar små förändringar i vegankosten. Läs gärna boken "Ät rätt för din blodgrupp" Anderssons Förlag. Blodet är ju transportören av alla näringsämnen. Alla födoämnen innehåller ett protein kallat Lektin. Ex: Vissa köttlektiner passar utmärkt för blodgrupp 0 men har en negativ inverkan på blodgrupp A. Den negativa påverkan varierar från person till person om jag förstått det rätt. Just övervikt kan vara en sådan orsak bland många andra besvärligheter.
03 började jag äta efter min blodgrupp vilket inte har ngt med bantning och göra utan mer att förstå vilka råvaror/ämnen i maten som man reagerar positivt eller negativt på. Rasade i vikt under kort period och kunde hålla vikten utan problme. Nu dock när kroppen blivit så dålig, får sitta mer i rullen och ligger över lag stora delar av dygnet så har jag märkt att kroppen lagt på sig 10kg mer än nödvändigt. Haft lite svårt att kontrolera godis/söt intag och grädde som jag älskar till kaffet *oskyldig blick* Men nu har jag lagt av med grädde och ersatt med annat gott i kaffet och håller igen med sötsakerna. Blötlägger torkade plommon så dem får svälla och äter dem då jag är som mest sötsugen och det hjälper omedelbart för mig. Gått ned 2 kg på en vecka bara pga. grädden. Sen över lag är det ju stärkelse som vi mer inaktiva måste passa oss för. Visst en del kan klara av att smälta dem mer men över lag är det en stor bov. Allt från färdigprodukter, bröd, vit pasta, ris, majs, vitt mjöl etc. listan kan göras lång. Det var den matgruppen jag tog bort 03 och förstod då att stärkelser bara gör så att insulinproduktionen och fettförbränningen blir helt stört. Äter jag en brödskiva om dagen går jag upp va 2 kg i veckan...så man kan reagera våldsamt på det man minst anar. Även nyttiga råvaror som baljväxter kan få en att gå upp i vikt. Svår balans som man måste experimentera sig fram till. Jag kan inte "motionera" och fysträna....bara att kanske lyfta en soppåse blir rena rama tyngdlyftningen. Så känner väl igen frustrationen att villja leva "sundare" och även kunna gå ned i vikt. Hoppas du finner din balans och ngn lösning som kan få din kropp att göra som du vill
Jag har blodgrupp B.... fick mkt svar på varför jag tex gick upp i vikt av vissa grönsaker/baljvväxter mm. fick mig en tankeställare vad jag stoppade i munnen som just passade eller inte passade för min mage. Gpr nog att vända på steken med, kroppen har ju en inbyggd "idealvikt" baserat på genuppsättning och andra faktorer.
Ok...alltså man får ju lltid beräkna andra genetiska svagheter och känsligheter inom mat-omr. Så allt i blodgruppens mat-listor kanske inte passar alla. Men man får prova sig fram, det är ju som sagt ingen sketen bantningskur utan snarare råd att återfinna ngn balans i kroppen. JAvisst så som du med säger.....prova sig fram! Mina magproblme blev ett minne blott när jag tog bort alla de köttprodukter jag förr åt. Sen mjölet och rågen som verkligen tog bort en börda i min kropp. Lärt mig kroppens signaler bättre och på vad den reagerar negativt/positivt på. Ska man ifrågasättas det lite mer vetenskapligt el ngt så kan man fråga sig varför man har olika blodgrupper för det första. Är mkt sånt, alltså pelar det mot att det finns mkt inom en fysisk kropp som är individuell. Min eksem försvann med mat-regleringen, fick mkt mer energi då ämnesomsättningen funkade mkt bättre. Blev av med mitt sött-beroende....ja det var mkt det ändrade.
svar jag kör med alovera alpnairings äppelvasla persikevasla det driker jag mellan målen sedan går jag ut tre gånger om dan med min hund och så har jag några tableter från hälsokost de tar jag också jag har gåt ner från 114-till runt 99 i dag men tar man det på långsikt så går det och så fick jag utskrivet bantingstableter från läkare de kan man inte använda gräde för då får man tillbringa på toa men de hjälper mig bestäm dig nu skall jag gå ner skriv så kan jag stödja dig från kiki trevlig midsommar
Hej Jag kanske verkar helt jättetaskig nu, men jag undrar... vad ÄR cf egentligen?? Ni får tycka vad ni vill, att jag är dum som frågar men lixom, jag praoade häromveckan i en klass med ettor, och det kom fram att en av eleverna hade just CF. Och jag ville ju inte fråga vad det var för att det skulle verka lite jobbigt tror jag, men hursomhelst, jag skulle vara jättetacksam om ngn kunde berätta typ vad det är för sjukdom å så.... kram ps. Jag vet att det är en dödlig sjukdom men jag vet inte vad som den gör med personen ifråga.
Cystisk Fibros... Behöver inte vara dödlig, finns i olika varianter. Testa att söka på CF i länkarkivet så hittar du en informationssida!
Har en väninna som har diagnosen IBS. Undrar om det finns okstråd etc för att göra vardagen dräglig.
Det finns kostråd, men det måste utformas efter hur hennes IBS yttrar sej.
Har hört någonstans att om man inte är nöjd med "sin" läkares utlåtande av tex en skada så skall man kunna få ett nytt utlåtande av en annan läkare, är det nån som vet, stämmer det? och i så fall hur går man till väga? Ortopeden här i stan har insett att "något" vad verkar de inte veta fortfarande är fel i mitt knä efter att jag bröt det förra våren. Men det enda de kan erbjuda är att jag skall träna upp musklerna som håller upp knät... inte så enkelt när man inte har så mycket muskler att träna. Så nu skulle jag vilja att någon annan ger en bedömning, vilket de inte verkar ett dugg intresserade av... Verkar som jag får fortsätta gå på dexofen
Du har alltid rätt att söka dej till en annan läkare inom ortopedi.
Gå in på ditt hem-landstings webbplats och sök på "second opinion"! Förteckning över landsting och regioner: http://www.skl.se/artikel.asp?A=290&C=444 // A E
Sitter o lyssnar på p3 just nu o där pratar man om att sitta i rullstol Så typiskt att man bara pratar om de som är starka o kan fixa trappor o allt Hittils har de inte nämt elrullar i allafall...tyvärr så tror jag allmänheten får ngn konstig ide att vi med elrullar är vi som inte "tränar" Men programmet är ju bättre inget alls men synd att man bara fokuserar på funktionshinder med stark överkropp
p3 star tror jag det heter!
Här kan man lyssna på radioprogrammet Lotta pratar om: http://p3star.sr.se/default.ns?lngItemID=491&intPageColor=1
Kul låt nu, parodi på "vi sitter i samma bil"! Man sjunger i stället "vi sitter i permobil..."
Låten spelas av Bo Knasters proteser - finns att lyssna på: http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=2053&Artikel=1010376
Har en enkel fråga på ett svårt problem Jag fick för ca 1månad sedan en remiss till reumatolog för mina ledsmärtor. Försökte hitta vart den tagit vägen för att kolla hur lång deras väntetid var. Men jag hittade den inte, så då tog jag kontakt med vårdcentralen som skrev den. Dem hittade den inte heller. Så dem lovade att skicka en ny. Den nya läkaren som skulle skriva den vägrade utan att ha träffat mig, så jag fick en ny läkartid och var där igår. Då säger han att eftersom mina prover är normala, sänka och sånt, så skriver han ingen remiss... Läkaren som skrev remissen hade exakt samma provsvar. Förutom att jag blivit sämre nu den senaste månaden. Den nya läkaren hävdar att det är myalgi, muskelsmärta, i höfterna och inte inflammation som dem andra läkarna säger. Att jag har ont, svullnad och smärta i händer, axlar och knän sket han fullständigt i. Så nu gick jag från remiss och förhoppning om att utredas ordentligt till att stå med mina alvedon, en träff med sjukgymnast som blev förvånad att jag itne utreds och ännu mer problem. Kan en läkare riva upp en annan läkares beslut så? Dem jobbar på samma vårdcentral. Ok att dit man remitteras anser att det inte är dem man ska till, men dem lovade att skriva en ny och lägga till att det är mer akut.
Alltså om det har skickats remiss så har den ju samtidigt skickats till reumatologen i ditt fall och de i sin tur kallar dig...eller är det så att du fick remissen i handen och skulle fixa tid själv? det framgår inte riktigt av ditt inlägg. Jag har dock bara varit med om att husläkare/vårdcentral skriver remiss och dit de sänder remissen, skickar mig en tid till läkare/undersökning.
dem skickade remissen, men den har inte kommit fram dit den skulle. Jag och vårdcentralen har ringt både medicinkliniken och reumatologen och ingen har fått den. Så jag skulle bara vänta på att få en tid, men eftersom jag blev sämre så ville jag kolla upp hur lång väntetid dem hade och det var då jag fick reda på att någon remiss inte kommit fram till någon av dem 2 ställena den kunde ha hamnat hos.
Då hade jag nog i ditt ställe pratat med reumatologen direkt om hur du blivit bemött av de båda läkarna på vårdcentralen och att du verkligen vill komma dit och få träffa en av deras läkare.
Be att få en annan läkare omgående. Jag avverkade en ny typ på vår vårdcentral på 10 minuter sen gick jag och begärde en ny. LÄKAREN ÄR TILL FÖR DIN SKULL inte du för hans, han har betalt, bra betalt dessutom, för att hjälpa dig på bästa möjliga sätt. Kör för att han anser att det inte är en inflammation, då är det hans förbaskade skyldighet att ta reda på vad det är. Anmäl honom till förtroendenämnden, du har rätt till vård. Jag förstår inte vad som händer, de senaste åren har jag hört om fler och fler som blir så illa och nonchalant behandlade av läkare.
Ja, självklart så är det upp till varje enskild läkare... men om en anser att det är så allvarligt att det krävs remiss någonstans och vidare utredning, då tycker jag att det är konstigt att en annan sen inte anser att det behövs tas några nya prover eller utredas mer när jag blivit sämre. För han la ner ca 10 minuter på att inte lyssna och drog slutsatser som inte stämde. Men vägrade lyssna när jag förklarade hur det är. Sjukgymnasterna jag pratade med igår och bokade tid hos... om en månad anser tyckte det var lite märkligt att jag skulle dit igen utan att ha kommit något närmare vad som är fel. Ska ringa imorgon och se om jag kan få träffa den där läkaren som från början ansåg att jag borde utredas ordentligt och få hjälp.
Min remiss är hittad och jag har fått tid hos reumatolog om en månad, var på vårdentralen igår igen för att bli sjukskriven och prata om att få något smärtstillande. Den här läkaren blev upprörd när han fick bilden klart för mig och tyckte att en månads väntan på reumatolog är helt fel. Egentligen ville han att jag skulle åka akut in till medicinkliniken men dem hade överbeläggning och vänta på akuten i x-antal timmar ansåg han inte skulle göra situationen bättre. Så nu sitter jag och väntar på att få besked, han lovade att fixa så jag ska få träffa neurolog inom en vecka och få besked om det idag. Hans inställning till att proverna var normala var bara att det då troligen inte är en "allvarlig reumatisk sjukdom" men han lutar lite mer åt neurologiskt. Sen hade inte någon annan läkare skrivit att jag hade så svåra problem att röra mig utomhus att jag använde rullstol. Lite läskigt att gå från att höra att det är inget allvarligt utan bara ska träna till att nästan åka in till akuten. Att allt hänger på vem man träffar. Men så underbart skönt att någon förstod och tar det på allvar, fick lämna fler prover också.
Å vad bra att du träffat en läkare som lyssnar på dig och tog tag i situationen. Hoppas att du nu får hjälp inom en vecka.
jo, nu ringde dem och vill lägga in mig Blir nästa vecka eller veckan därpå
Nähää!! Vad otäckt men bra att de tar det på allvart.... Själv har jag ox kämpat men har kommit till en doktor men behandling får jag ej på flera månader pga långkö till botox...så jag får snall dra runt med den onda foten o vadmuskeln.....hälen gör jätteont så det är smärt att gå. Undra hur långtid tycker sjukvården att man ska lida? Men järtteglad för din skull änbtligen ska du få hjälp jag önskar dig lyvka till mvh marie
Anmäl den felande läkaren till Hälso- och sjukvårdends ansvarsnämnd, tycker jag!
Är så glad för din skull, vilken tur att du fick träffa en läkare som tog dig på allvar, men anmäl absolut den andre läkaren, nästa gång är det kanske inte någon som du som inte gav upp, utan någon som inte orkar kämpa.
Ja precis, ska se vad neurologen och reumatologen säger först. Så blir det lite mer tyngd i anmälan om det visar sig att han gjort jättefel. Tack för alla tips
Är det någon mer än jag som märkt att hälarna domnar när man ligger på rygg ett tag? Tror det beror på belastningen på grund av kontrakturer i knäna.
Kan du inte sträcka ut benen pga kontrakturerna? Själv har jag inga kontrakturer, men mina hälar är jättekänsliga för tryck. Har märkt att en mjuk tryckavlastande madrass gör stor skillnad.
det kanske är i kombination med att man inte belastar hälarna... mina kontrakturer är inte så stora, men det är som att hälarna får ta hela tyngden istället för att dela den med knävecken.
Jag var inte alls lika känslig tidigare, när jag fortfarande kunde gå. En gång fick jag prova ett luftfyllt skydd "roho healpad" som man knäpper fast vid foten. Den var faktiskt jätteskön för foten.
Mina hälar är också ömtåliga för tryck. Jag har ofta skor på mig på dagarna vilket antagligen också trycker på hälarna liksom underlaget då man sover/ligger på rygg. Jag försöker ligga på sidan när jag sover och har en massa kuddar som stöd lite här och där samt en tempur madrass. Ibland får jag lägga något mjukt tex fårfäll under hälarna eller lägga upp hälarna så de ligger fritt en stund när man vilar.
Min arbetsterapeut har nyss fixat en fårfäll som jag ska börja använda. Har svårt att använa tryckavlastande madrasser, sjunker liksom ner och det blir svårare att vända sig. mina kontrakturer har blivit större nu sen jag satt mig i rullstol på heltid, märker av det också när jag sover på mage. då domnar knäna efter ett tag.
Har själv en sorts syntetisk fårfäll som funkar bra. Ligger jag på rygg får jag ont i hälarna efter ett tag ändå men jag kan sova många timmar utan att störas av det och ligga obehindrat på sidan. Vilket inte skulle gå utan.
Jag köpte en fårfäll igår och den var riktigt skön för hälarna. Får fortfarande lite ont, men det är betydligt bättre än innan. Det suger verkligen att vara så tryckkänslig.
Jag har oxå bekymmer med det, kan inte ligga på rygg så länge. Kan inte sträcka ut benen heller så det blir väl för hårt tryck mot hälarna Om man upplever detta om ett stort bekymmer kan man kanske lägga ngt mjukt under hälarna, typ fårskinn?
ADHD, Damp, Asperger, osv. Finns de egentligen? Eller är de en diagnos på ett sjukt samhälle där bara en biologisk elit anses utgöra normen? Jag vill börja med att säga att jag inte bestrider att sjukdomarna finns. Däremot så är min uppfattning att man ställer diagnosen alldeles för tidigt och alldeles för omotiverat. Konsekvenserna kan bli att man gör sig mer handikappad än man är. Är en diagnos bra eller dålig? Riskerna med att sätta en diagnos på en person som anses ha problem i skolan och som känner sig lite udda är att han eller hon kan råka ut för den s k stämplingsprocessen. Stämplingsprocessen består i att diagnosen blir som en stämpel i pannan. Du skaffar dig en identitet med din diagnos. En identitet som du tidigare inte haft eftersom du inte har passat in i gemenskapen, inte hittat din "grej", halkar efter i skolan, vet inte varför du tappar humöret ibland och har svårt att koncentrera dig. Helt plötsligt får du en förklaring och du blir någon. Så långt är diagnosen bra. Men vad händer sen? Bostavsdiagnoserna är väldigt flytande och svårtolkade. De är egentligen bara en samling sämre egenskaper som alla människor kan ha men kanske inte besväras av lika ofta eller lika mycket. Som med alla andra sjukdomar så gör det mer ont om man känner efter. Anledningen till att stämplingen blir till en process är att många ofta försöker passa in på diagnoser, upptäcker fler och fler möjliga förklaringar på vad man tycker att man haft svårt för. Med en diagnos kan man ställa krav på samhället. Extra undervisning i skolan, bättre hänsyn av folk, osv. Gränsen mellan att bli stöttad, särbehandlad och daltad med är hårfin. Stöttning är alltid bra men kräver motprestationer. Särbehandling KAN vara befogat om det gäller att skapa en tillfällig lösning på ett akut problem. Men när det börjar daltas - och det gör det förr eller senare - så börjar problemen. Allra värst är det för de med Asperger syndrom som har skaffat sin egna diagnos som "specialintresse". Till slut uppmanas man som vän/kollega/klasskamrat, osv. att ta hänsyn till problem som inte egentligen kan bevisas ha med diagnosen att göra. Då hämmas den personliga utvecklingen hos personen som har den diagnosen. I många fall anser jag att en utebliven diagnos säkert hade kunnat ge en betydligt bättre utveckling för individen OM man i skolan hade utgått från att resultaten i skolan skulle motivera extrahjälp och inte om man har en sjukintyg eller inte. Jag är övertygad om att den utbredda skoltrötthet som finns och framförallt bland unga invandrarkillar beror på exakt samma sak. Brister i det svenska språket ger nämligen liknande problem. Dessutom så är det väl ingen som sätter sig ner och utreder om en invandrarkille har Asperger? Det förefaller vara en diagnos som bara infödda svenskar har - dessutom sällan representerad i överklassen. Min poäng är att det är skolsystemet som är sjukt. Den är gjord utifrån en biologisk elit som utgör normen för vad vi ska kunna. Tillhör man inte den normen så anses man vara sjuk. En förhastad eller orättvis diagnos skapar en falsk identitet och en trygghetskänsla som är hämmande för individen och tar ifrån individen sin egen kämparglöd och motivation. Samtidigt så skapar det ett samhälle där människor tror att de är sjuka och att deras brister är en sjukdom snarare än de mänskliga olikheter som jag anser att vi människor har betydligt fler av än vi tror. Det samma gäller för övrigt för "gå-i-väggare" och en massa andra mer eller mindre diffusa problem.
Det jag kommer att skriva nedan gäller högfungerande personer med normal begåvning:Precis som Lilleman skriver diangoswer finns men kriterierna är MYCKET diffusa och måste skärpas. Idag fungerar det i stort sett så att om man tar kontakt med en psykolog för att utreda om man har en viss diagnos och säger rätt saker hos psykologen FÅR man den diagnos man beställt. Vill man inte få den stämpling som diagnoser av denna typ innebär råder jag faktiskt människor att INTE göra någon utredning. Diagnoser hjälper människor att förstå sig själva och att förklara för omgivningen varför man inte fungerar som andra, då är diagnos bra, i övrigt inte, så länge kriterierna är så difusa. Jag känner många personer, speciellt kvinnor som sökt hjälp för helt andra psykiska problem och kommit från psykologen med t ex en AS-diagnos och vissa går i regelbudna utredningar på psyk och samlar på diagnoser. Dessa avarter måste stoppas.
Hjälp! vad har hänt med skolan på sistone jag trodde faktiskt att det fungerade bättre. Vad jag fått för mig var att tjejer underdiagnosticeras med bokstavsdiagnoserna, men jag och min lärare som sa det kan utmärkt ha fel.
Jag tycker att skolan är helt fel uppbyggd. Både jag och sambon är i den situationen. Han har inte klarat gymnasiet trots 3 försök eller 4 egentligen. Nu har han gjort en AS utredning och dem har kommit fram till att han har tydliga ASdrag och den problematiken, men för att han har strykor också så vägrar psykologen sätta en diagnos just för att han inte ska få en stämpel. Men utan diagnos men bara med ett utredningspapper där hans svårigheter står så får han ingen hjälp. Då räknas han som "normal" och borde klara skolan. När ska dem fatta att han inte gör det. Han är inte som dem flesta, men supersmart. Så om man är smart på vissa grejer så kan man inte ha problem med att sitta still och förstå en instruktion tex. Själv så klarade jag gymnasiet hyffsat, men har koncentrationsproblem, inte så att jag springer omkring. Har lite problem med just PBL-pedagogiken, att inte få något styrt utan flyta omkring och att allt kommer som det vill. Försökte få hjälp med det på universitetet men utan något papper och bara upplevelser så är det totalstopp. Inget kunde dem göra. När jag själv kom med förslag på hur jag kunde visa att jag faktiskt pluggat och gjort uppgifterna så fick jag nobben av läraren. Hon kunde inte gå ifrån PBL som är skolans stolta produktmärke. Fick höra att om det inte passade, för i enrum kunde dem säga att PBL inte alls är så bra och passar alla, ja då borde jag byta skola. Så dem förstod ändå att mycket hängde på själva pedagogiken och inte på mig. jag har annars över medelbetyg, men här rasade allt och jag hade Ig ungefär. Tycker att man inte behöver stämpla, en skola där man kan variera sig och se hur eleverna lär sig bäst är ju det ultimata. Ok om den där A som är superskoltrött kan få praktisera och se att man faktiskt behöver lära sig räkna eller att den som inte klarar av att sitta i röriga klassrum där alla springer omkring kan få ett eget rum. Vet själv att jag pluggar bäst i en tom, kal korridor där det är tyst och ingen går. Håller på med ADHD-utredning nu, men det är enbart för att få papper på mina svårigheter så jag kan få lite stöd. Behöver inte mycket och på rätt skola, har pluggat på universitet tidigare och det gick bra, så behöver jag inget stöd alls. Men vill egentligen inte ha en stämpel.
Alltså, vänta lite nu. Nu förstår jag inte. Jag var ganska medelkass på grundskolan och inte så mycket bättre på gymnasiet, ska jag börja AS och ADHD-testa mig nu? Ska man göra det så fort det går dåligt i skolan, ja, då är det nog ganska många där ute med bokstavsdiagnoser. Ärligt talat, inte f-n bokstavstestar man sig bara för att man har en taskig skolgång? Eller tänker jag fel, har jag fel?
Offa, nej inte alls. För mig har problemen alltid funnits, så det är inte för att jag fått problem nu som jag vill utreda. Och att få en utredning är inte lätt, många får vänta i flera år, speciellt i storstadsregionerna så tro inte att det är något man hoppar på så fort man är skoltrött. Bara för att man har AS eller adhd så betyder inte det att man inte kan vara bäst i klassen på saker. Ofta så är tjejer inte röriga utåt utan dem är högpresterande men har en inre oro hela tiden. Man kan sitta still och få hyffsade betyg, men senare i livet när skolan inte är styrd som den ändå är på grundskole och gymnasienivå då får man problem. Att inte kunna planera sin dag är ett stort problem för personer med bokstavskombinationer. Så det handlar inte alls om skoltrötthet utan riktiga problem. Men som nu kommit upp mer och mer. Samhället går fortare och man får inte vara anorlunda. Hemma hos oss så fungerar det inte riktigt på samma sätt som hos andra just pga. dem svårigheterna både jag och sambon har. Men vi klarar oss utan stöd och hittar på lösningar. Handdator där allt skrivs upp, whiteboardtavla där schema över dagen/månaden finns, äggklockor för att minnas att man kokar potatis osv.
Men för dem som har stora problem och får bokstavskombinationsdiagnos har problem utanför skolan också, det är inte bara i skolan. Så en skola där man får ta det i sin egen takt och är superpedagogis hjälper itne alla. Det hjälper nog många, speciellt dem som "bara" är skoltrötta. Glöm inte att asperger är en autistisk diagnos. Man uppfattar inte omvärlden på samma sätt som dem flesta andra. Men helt klart, skolan har nog skapat många "spöken".
Jo, klart att om skolan är bra utformad så kan dem som har milda former av NPF (neuropsykiska funktionshinder) säkert klara sig och lära sig att läsa lite kroppspråk. Men dagens skola lär knappast ut hur man agerar med andra, speciellt inte om man har är anorlunda. Många blir mobbade, och lär sig genom det hur man sak vara mot andra. Sen handlar det inte bara om kropspråk, man kan ha svårt att förstå känslor överhuvudtaget. Om någon säger en sak på skämt och personen med ex. AS säger det sen men utan att ha förstått att det var på skämt och sårar någon annan djupt. Dem rätta verktygen tror jag att endel elever måste få i små grupper, eller individuellt. Alla tror jag inte kan gå i samma skola. Jag håller helt med om att man inte ska ge diagnoser för lätt, bara för att man ser ett problem i skolan. För att få en diagnos så ska det ha funnits endel diagnoskriterier föra 7års ålder. Nu kan det vara svårt att se om man är vuxen, speciellt om föräldrarna förtränger barndomen. Sen dem som försöker slippa saker och skyller på olika diagoser, för det är inte bara dem med bokstavskombinationer som försöker slippa, ja då måste skolan fånga upp dem bättre. Efter att själv ha pluggat till lärare i 3 terminer så vet jag att lärarna inte är förberedda på barn med speciella behov. Hur kan man undervisa själv i en klass med 25 ungar där 5 behöver lite extra stöd?
Nu vet jag inte direkt vems inlägg jag svarar på eftersom det verkade vara 2i1. Det jag tror är bristen i dagens skola och i hela samhället är bristen på struktur. Alla människor behöver egentligen ha en strukturerad dag, men har man redan svårt att reda ut allting i vardagen är det desto viktigare. I dagens samhälle ska man klara av snabba förändringar, man avtalar inte längre saker i god tid som tidigare eftersom vi har mobiltelefoner, grupparbeten inom både skolan och arbetslivet gör att det blir svårare att "rädda" den som behöver stöd i tid eftersom de andra tar över, men istället irriterar sig på snyltaren. Gruppdynamiken blir troligtvis inte bättre utan sämre eftersom man om man är långsammare/inte förstått allt/klarar av att man pratar i munnen på varandra osv inte kan vara delaktig. Jag tycker inte att skolan ska göras mer flexibel, jag tror att det skulle vara bättre om den blev mer strukturerad dvs man är i samma klassrum hela tiden (utom vid nk och idrott och andra saker som kräver specifika lokaler). Nu måste man hålla reda på både tidpunkt OCH klassrum. Även vi utan bokstavsdiagnoser inom skol/universitetsvärlden har svårt för salsändringar, schemaändringar, om nycklarna inte ligger på rätt plats osv.
Det verkade som om både texten och citatet var i samma inramning. Det kan säkert vara bra med grupparbeten, men inte för den övriga gruppen, dessutom får man inte samma stöd i undervisningen som om man får individuell hjälp. Vid grupparbeten blir det då klasskamraterna som måste ta över uppgiften som hjälpare vilket påverkar hela situationen. Det jag istället tror hade varit bra hade varit pararbeten eftersom man då kan hjälpa varandra på ett annat sätt eftersom man kan ta plats på ett annat sätt. Det med verklighetstrogna ämnen håller jag fullständigt med om. Det tror jag att alla skulle vilja ha egentligen. Tror du inte det kan kännas kränkande för ett barn att behöva gå om vissa klasser? En gång kan vara berättigad, men om det blir gång på gång kommer man troligen att ses som en mupp i klassen eftersom man är såpass mycket äldre än de andra. Jag tror också det ökar ensamheten. Jag har alltid varit motståndare till både psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser eftersom de gör mer skada än nytta.
Jag har ju en dotter med ADHD, kan säga att det var skitsvårt att få hjälp eller ens diagnos till henne, men själv var jag ganska säker redan när hon var en månad att något var fel, skillnaden mellan henne och hennes äldre bröder var som skillnad mellan natt och dag. Sov aldrig och då menar jag aldrig, endast ca 2 timmar per dygn fick hon ro. Kunde inte suga, orkade helt enkelt inte suga så länge att hon fick näring nog. Som lite äldre skrek hon jämt, var alltid arg, missförstod allt som människor sa. Hade ett hemskt humör (det har hon än men nu kan hon hantera det). Med rätt hjälp får dessa barn ett sätt att hantera sina problem och att ta tillvara de bra saker de har inom sig. Att strukturera upp tillvaron själv och att lära sig hur man ska hantera problem, då märks ju inte diagnosen men den kvarstår nog alltid. T. ex. barn med ADHD koncentrerar sig bättre om de gör två saker (annars somnar vissa delar av hjärnan) Hannah lyssnar alltid på musik när hon läser, kan inte läsa utan musik eller ritar alltid om hon är på en föreläsning och måste höra och komma ihåg. Normalt så skäller ju lärare om någon sitter och verkar helt borta med hörlurar och lyssnar på musik samtidigt som de läser historia men när man förstått hur just det barnet fungerar och vad det behöver för att orka behålla koncentrationen på topp så accpteras det ju och barnet förstår att det är ok att göra så, problemet med hjärnans vakenhetsgrad försvinner inte, man har bara hittat en väg så att det inte hindrar ens liv. Precis som med de flesta andra funktionshinder är det inte själva funktionshindret som är det jobbigaste utan hindren runt omkring och den oförstående massan som vet att barn inte lär sig något om de gör läxor med TV eller musik på.
Detdär med musik och studier gjordes det en undersökning om på 90 talet så under mina 6 sista år av undervisning och föreläsningar på yrkes och högskolenivå hade jag svag musik på i klassrumen och det förbättrade resultaten avsevärt. Att stänga ned lysrörsbelysningar hjälpte också en del för vibbrationerna i ljuset från dem tröttar hjärnan en hel del. J
Har bara skummat igenom denna långa tråd om bokstavsbarnens vara eller icke vara och om skolans roll. Dessa barn har nog alltid funnits även om många under en period gick under diagnosen MBD (Minimal Brain Dysfunction). Skulle tro att ganska många fler gick igenom skolan som "bråkstakar" och flera hamnade förmodligen i OBS klasserna förr. Att barn får en diagnos är positivt så vida diagnosen och problematiken som denna medför ombesörjs i skolan. Det är inte så länge sedan diagnosen Fibromyalgi inte heller sågs som en "seriös" sjukdom. Kan hålla med om att det finns en stor problematik kring bokstavsdiagnoserna. Likaså är en diagnos värdelös om den inte tillför vederbörande stöd. Om jag fattat rätt så är det många som med tiden kan lära sig hantera sina olika bekymmer så att de i vuxen ålder inte blir speciellt påtagliga eller iaf inte till nämnvärda hinder i det vardagliga livet. I dessa fall kan ju en diagnos vara en last att bära men annars tror jag det är till gagn för människor att få svar på varför man reagerar och fungerar annorlunda och en hjälp till skolpersonal att kunna erbjuda adekvat undervisning. Utan utredning och diagnos brukar man inte kunna få tex elevassistent vilket vissa elever kan behöva ha. Det är sjukt hur skolan funderar i mångt och mycket. Alla ska hellst vara stöpta i en och samma form och så ser inte verkligheten ut.
Hej! Jag själv har som vuxen själv sökt och fått diagnosen Asperger Syndrom (AS). Diagnosen har inte gjort mig friskare, på sin höjd en större förståelse ifrån myndigheter. Största nyttan har jag nog fått genom det som är skrivet om diagnosen att jag har lärt mig mera om mig själv. Allra störst har jag dock haft i fråga om att tillfriskna ... genom att följa en gammal hälsokur som kallas "kuhne-kuren". En kur där man hjälper kroppens egna själv-läkning att bota sig själv. Enligt författaren Louis Kuhne så har kroppen själv bara en sjukdom: främmande ämnen i kroppen. Och denna enda sjukdom behöver då följdaktligen bara en metod för att bota denna enda sjukdom. Efter att följt metoden snart 3 år kan bara instämma ... samma metod har hjälp min kropp att bota scolios, dålig syn, ett för långt högerben, torr hud osv osv ... Botade tom tandvärk Tinnitus är inte botad ännu, dock är den i upplösning ... Men åter till bokstavsdiagnoserna ... För mig är dom väldigt mycket relaterade till att man har mer eller mindre "sopor" i hjärnan som gjort att den behöver omfördela dess olika funktioner på ett mindre effektivt sätt. Typ som jag behöver tänka saker "manuell" som andra tycks göra på automati. Kompisen med lätt CP säger att hon behöver tänka: höger ben, vänster ben, när hon går osv. En hjärna som inte fungerar optimalt. Min kropps själv-läkning transporterar också sopor ifrån hjärnan ... kan den då också bota min AS och Tinnitus? Ja, jag tror det. Faktiskt!
Du verkar onekligen lätt påverkad?
och hur går det till?
Funderade på om folk som läser till läkare med lunginriktning får lära sig om olika funktionshinder och problem med andning och risker för och med lunginflammationer och annat. Nån som har koll?
Har ju märkt att de som är specialister är mycket kunniga, i Lund t.ex. Däremot överläkaren i Ängelholm på lungmottagningen hade ingen aning om att mina lungor var annurlunda fungerande än andras. Tro att man tyvärr måste veta mycket själv.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
