Hej! Detta är kanske fel tråd för det här inlägget, rätta mig i så fall. Har en fråga: När det gäller assistenters frånvaro, sjukdom eller ledighet, hur mycket ska man som brukare acceptera? Alltså, jag menar, man kan ju inte hjälpa att man blir sjuk, men om verksamheten blir lidande av frånvaron menar jag. I mitt fall är det så att en av mina ordinarie assistenter haft 3 veckors sjukfrånvaro på en månad, uppdelat på två perioder. Hon har sedan hon anställdes varit sjuk minst 1 vecka per månad. Min assistans blir lidande när hon är borta så mycket. Hur "tolerant" ska jag vara? Känns ju inte som att man vill säga upp någon pga sjukdom, men vardagen måste ju fungera. Just nu gör den inte det, trots vikarier.
Tre veckor på en månad låter ju jättemycket och måste ju ställa till det oerhört för dig. Är det inte ganska hårda krav på arbetsgivaren när det gäller rehabilitering och sådant .... och med så mkt frånvaro bör det väl bli aktuellt. Men hur gör man med en ass som har stor sjukfrånvaro? Känns som det kan bli svårt för alla det där. Jag har för mig att arbetsgivaren numera kan kräva sjukintyg från första dagen om man anser det vara nödvändigt. När det gäller ledighet brukar jag var generös men det är under förutsättning att det inte missbrukas då hade jag dragit in på det. Redigerat 2008-09-23 17:44
Det är inte att hon inte är sjuk när hon är hon är borta, utan det är det att det infaller så otroligt ofta. Förkylning, magsjuka, muskelinflammation mm. Hur kan det rehabiliteras? Kan man typ säga att "nu blir assistansen allt för lidande, så jag måste ta in nån annan". Kan man göra det? Jag vet inte vad jag ska göra... Med ledigheter gör jag precis som Du, Moon.
Har din assistent varit sjukskriven mer än sex gånger på ett år, eller längre än fyra veckor måste arbetsgivaren göra en rehab-utredning. Börjar du ana oråd kan du kräva läkarintyg från första dagen. Jag har själv haft problemet, och mitt förslag är att du pratar med assistenten. Ge t ex förslaget att denne ska halvtidsjukskriva sig en längre tid för att komma på fötter igen. Ska jag vara helt ärlig så beror det mycket på hur ärlig assistenten är mot mig hur mycket jag står ut. Vet jag anledningarna och att de själva är medvetna hur mycket de ställer till det för mig så har jag mer tålamod. Ifall det är massa sjukskrivningar utan att jag eg vet varför så börjar jag ana oråd och känna mig otrygg...
Det var ett riktigt bra tips! Jag skrev ut checklistan från FKs hemsida. Är inte assistenten tillbaka nästa vecka eller om detta fortsätter ska jag göra en sådan utredning. Tack så jättemycket för hjälpen!
Att kräva läkarintyg från första dagen kan också vara ett jättebra komplement. Tänk bara på att arbetsrättsligt så är det inte du som kan kräva det av din assistent, om du inte är egen arbetsgivare, utan det är din assistansanordnare.
Till sidans topp
Mycket är knepigt när man har assistans men i den här tråden vill jag lyfta fram bra saker. Så... Vad har dina assistenter gjort bra/på rätt sätt? Gärna konkreta exempel. Jag börjar... Häromdagen hade Stefan och jag varit och handlat. Assistenten väntade hemma. När vi parkerat bilen hemma så kikade hon ut och ropade "Ska jag komma och ta några kassar?". När jag sa till henne att det var ett bra initiativ så svarade hon "Jamen det är ju självklart, du hade ju knappast gått in tomhänt!".
Jo, jag har en också ett fint exempel: Som trött och gravid orkar man ju kanske inte alltid vara glad och pratig (det ska man ju heller inte behöva vara bara för att man har assistans, men det kan vara lätt att ta på sig nån slags mask tycker jag). Häromdagen orkade jag bara inte prata. Då sa min assistent att jag kunde skriva en lapp till henne och att hon kunde gå och kolla med mig så att saker blev rätt utförda. Jag är alltid mycket noga med att vara delaktig, och hon fick mig att känna mig delaktig trots att jag bara orkade ligga. Och inte hade jag dåligt samvete för att jag inte orkade konversera heller. Vi pratade bara om det som skulle göras, och det kändes helt ok (det har det gjort tidigare med men jag tycker det är lite svårare med nyare assar). Stort plus till hennes förmåga att anpassa sig till situationen! Redigerat 2008-09-11 14:42
Igår tapetserade jag (assistenten) och min sambo vårt sovrum. Assistenten gjorde den bit jag förut kunna göra, skar tapeter och limmade på klister efter mina instruktioner (hon hade aldrig tapetserat). Kändes som ett toppen sammarbete där hon verkligen var mina händer och samtidigt kände jag att det var så skönt att min sambo slapp göra allt själv.
när jag hör gubben och assistenterna skratta tillsammans. jag satt i köket och åt frukost och en ass skulle klippa gräset, då bad hon mig helt enkelt sätta mig hos gubben i sovrummet eftersom hon inte skulle höra om han vaknade och ropade. bara en sån sak gjorde mig rörd. jag tycker det är bra när de tar sitt jobb på allvar och inte bara är likgiltiga.
Eftersom min stomioperation blev framflyttad med mycket kort varsel så behövde jag plötsligt hjälp helt andra tider. Kollade med mina fyra PA och alla sa ungefär "visst, maila, aiai, så löser vi det" Och en del i mitt liv kan fungera igen. Fått ihop schema idag. Och har mailat nu. Utan mina PA så skulle jag inte ha det som kallas liv. Kanske en existens. Men inget liv! De är flexibla, förstår att allt inte går att schemalägga 14 dagar i förväg, hur gärna jag än vill!
Kom hem från sjukhuset igår. Skönt, slipper den mindre trevliga operationsdieten (=köpte räkmackor istället, men det blir rätt dyrt). Idag så klippte PA S några stomipåsar i förväg utan att jag ens orkat tänka så långt. En ny artbetsuppgift. Hon såg på mig hur ont jag har och hur trött jag är. Men det känns läskigt att ha en påse med avföring på magen. Men eftersom mina PA inte krånglar till det så känns det bra. Blir lättare när tarmen får min normala funktion. dvs fastare avföring, mindre gas...
Hej! Jag bara undrar....Under snart ett års tid har jag haft det jättestruligt med min assistans. Det började ju först när jag sa upp mig hos kommunen och gick till en privat anordnare. "Fick" då två assistenter som var helt olämpliga och rent av elaka, de sprang med förtal till chefen, som tex att de inte fick äta, dricka kaffe och gå på toaletten. De klagade på assistentrummet, men INGENTING sa de till mig trots att jag tog diskussioner vid flertalet tillfällen. Assistensanordnaren gjorde så att ekonomin gick helt åt skogen, hon tog väldigt mycket för administrationen och hade inte koll på omkostnaderna. Det var massa annat också, men det kan jag inte gå in på. Dessa saker gjorde att jag bestämde mig för att bli egen arbetsgivare. Jag och min man hade väl säkert 10 anställningsintervjuer innan vi hittade två riktigt bra tjejer som jag anställde. Allt gick bra....I två veckor. Sen blev den ena gravid (detta har jag skrivit om i en annan tråd, och även de olika turerna kring det). Då fick jag börja intervjua igen. Hittade tillslut en till bra tjej och hon jobbar ännu kvar. Men nu har nästa slag kommit. En assistent som jag har haft i 4 år har sagt upp sig fast hon inte vill egentligen. Hon har det struligt på hemmafronten och det har jag full förståelse för. Fast till saken hör att hon bara jobbar ett pass i veckan och jag tycker att hon borde ha kunnat sjukskriva sig, ta tjänstledigt eller nåt (det som är struligt är tidsbegränsat). Alltså, det är jättesvårt att förklara allt så här...Men anledningen till att jag är så besviken är att hon inte berättat för mig att hon jobbat på ett annat ställe sen i juli! Hon har hela tiden under de 4 år som hon varit anställd, sagt att hon bara kan jobba en dag i veckan. Hon har alltså ljugit, för hon har jobbat 50% på det andra stället. Hon säger att hon inte vill sluta för hon trivs så bra hos mig och att jag är det bästa jobb hon har haft, men det visar hon ju inte direkt. Hon säger också att hon jobbar på det andra stället för att hon måste. Jag kan köpa att hon måste sluta och så, men inte att hon gick bakom min rygg. Ursäkten till det är att hon tycker jag är mycket starkare än den andra bukaren och klarar mer påfrestningar. Men vad fan vet hon om det? Jag är inte den som belastar mina assistenter med privata problem. Ja, jag undrar var detta ska sluta? Hur ska jag kunna lita på assistenter i fortsättningen. Ni som läser kanske tror att jag/vi har dåligt omdöme när vi anställer, men vi har verkligen haft långa utförliga intervjuer och min man har alltid deltagit för att 4 ögon och öron är bättre än 2. Finns det någon här som varit i likande situationer eller bara har några tröstande ord att ge? Bebis kommer ju snart och jag orkar verkligen inte med allt strul. Under mina 7 första år som assistansanvändare flöt allt på ganska bra och jag hade inte hög omsättning på assistenter. Det kortaste någon jobbat åt mig då var 4 år. Tacksam för råd/svar!
Så jättejobbigt! Jag har inga direkta råd att ge dig, kan väl bara konstatera att det inte bara är enkelt och bra att ha assistans utan en himla massa jobb och slitningar för att det skall fungera.
Kramar om! Det är inte en dans på rosor att ha assistans alla gånger. Och vi är många som har hamnat i svackor som du verkar ha gjort. Det är skitjobbigt, men man kommer ur det så småningom. Exakt din situation har jag inte varit i, men jag har väldigt svårt för assistenter som inte är ärliga. Så jag förstår din känsla. De assistenter som förklarar läget om ngt strular privat kan jag ställa upp väldigt mkt på oavsett vad det gäller. Jag ger dem tjänstledigt etc, orkar med allt som följer med sjukskrivningar, för att ge dem chansen att komma tillbaka. Det vinner vi båda på i längden. Tyvärr förstår inte alla assistenter det...
Tack! Precis så funkar jag också! Är de ärliga är det mycket lättare att ställa upp! Då orkar jag också!
Har heller inga direkta råd att ge dig, men omdömmeslös är du absolut inte. Det är din assistent som varit oärlig och det kan man tyvärr inte se på folk. Hoppas du snart får ro inom din assistans igen för sånt här sliter så hårt på en, vilket tyvärr inte assistenter inte alltid verkar förstå. Du får en stor styrkekram från mig.
Fortsättning på frågan tidigare. Tack alla ni som svarade. Nyttigt o bra att få höra hur andra har det. Kanske måste förklara lite. Det är inte så att jag bara umgås med assarna utan regler. Jag har gått på många nitar under tiden med hemtjänsten då det var mer kompisstämning med dem, o vissa surrade om privata problem o så, o så kan det inte vara. Fick t.om. en gång en fråga över telefonen (medans min son var bebis o min dotter 2,5-3 år o jag mådde jätte dåkligt m. mycket värk o låg o vilade mest, o hade ca. 5-7 personer som turades m att jobba o jag hade hemtjänst heldag-03) om hon fick ta med sn dotter som kunde leka m. min dotter, o då orkade jag knappt med mina egna barn. Jagsa nej men det var jobbigt. Har varit med om hemtj. som läst privata papper, kvitton, anslagstavlan, frågat vad all kostat om jag köpt nått osv. Huga! Så jag har nu 2,5 sidor m.regler, eller snarare hur det ska unka här. T.ex. när familjen är hemma äter dem i källren/assrummet, men dagtid på veckan uppe hos mig. Att dem ej får prata om privata saker, jag pratar mycket, o rätt privat, men de får ej spinna vidare o prata om sitt. Att de måste acceptera mig som mamma o inte komma med råd, gäller även mig, ej ta över eller lägga sig i osv. Sen testar jag alltid personalen, inskolning men även om det funkar om dem vikarierar. De som pratar för mycket privat osv. brukar inte bli så långvariga. Även om de lägger sig i. Pratar även om vikten att kunna vara "osynlig" ibland. tex. får dem aldrig fråga mig privata saker, inte fråga vad jag gjort i helgen, eller om jag varit bortrest, inte heller hur jag mår. Hatar dem orden eftersom jag pga. mkt. värk ofta inte mår så bra. Men... när jag vill kan jag kolla på TV med dem, ibland gå på bio med dem om jag ej har en kompis att gå med (i så fall är dem med, men mer i bagrunden). Jag flyttade hit när jag blev sämre i kroppen under graviditeten, o även hamnade i rullstol, så jag känner inte så många, o mina kompisar träffar jag sällan. Flera har kronisk foglossning som jag, även fast de går o klarar sig själv men har mkt. värk o kan sällan komma hit eller också fibromyalgi som jag. Jag har så svrt att sitta så därför är jag mest hemma. O kvälstid så nattar min man barnen o eftersom han är uppe varje natt o hjälper mig o jobbar heltid dagtid somnar han oftast (om inte jag nattar med ass. som jobbar men då går dem o kommer när jag ringer internt på telefonen. Så lite sällskap är kul, när JAG vill, o med mina gränser, personligt men ej privat. Fast nu behöver jag mer privatliv. Har nyss börjat skriva dikter o skriver av mig det jag varit med om, måste satsa mer på familjen o vänner eller bara vara ensam. Går inte att min man ska känna sig "inpå" (kanske dialektord men hoppas ni förstår). På mötet: Det gick bra. Hade velat säga så mkt. men hann ej förbereda mig. skulle vilja prata mer med andra här o prata om hur andra drar gränser osv. Men trots att jag var nervös gick det bra. sa att det var en ny fas för mig, att uppbyggnaden av assistansen förra året varit jobbig samt strul . assbolaget. att jag behövde få vra mer ensam samt att min man går undan när de kommer. Vi är utan hjälp fre-sönkväll samt varannan hel dagtid med, men har ofta ass. 7.30-23 eller 22.30, så det blir ju rätt mkt ändå. Tog även upp det jag skrev i går, o dem förstod. Tack för allt ni skrivit o allt uppmuntrande! *kram* på er o maila mig gärna om ass. hur ni gör osv så kan vi utbyta erfarenheter. MVH/Marre
Jag har läst och följt en hel del trådar här på FH som gäller assistans. Vilka behov har du som ger dig rätt till assistans/ledsagning/hemtjänst och liknande insatser? Jag har läst om personliga behov såsom hygien, påklädning och matsituation men även om storkok, bakning, ommöbleringar, städning, fönsterputs, salvtillverkning mm. (Trodde att man bara fick hjälp med personliga saker) Jag kan se flera situationer hos mig där jag gärna skulle ha hjälp för att det sliter enormt på min kropp men jag kan aldrig föreställa mig att jag skulle bli beviljad hjälpen av flera anledningar. Dels är jag gift och dels klarar jag min hygien, påklädning och matsituation själv. Det jag känner behov av är att någon är mina armar och ben i en del andra sysslor i hemmet där JAG VILL göra en massa men kroppen inte orkar. Jag vill dock inte ha mer hjälp än jag behöver! Men jag har inga problem att klumpa ihop mina behov och få hjälp ett par timmar/dag alternativt några timmar några dagar/vecka så jag får saker och ting uträttade utan att det slutar med enorma smärtor efter dagens slut. Jag vill ju inte att min man skall göra allt heller. Vilka behov gör att du har fått hjälpen? Tror ni jag har möjlighet att få denna hjälp? Vilken typ av hjälp skulle detta innebära? Ass, ledsagning el hemtjänst? Kanske dyker det upp fler frågor, men detta är början. Hoppas att ni vill dela med er av er situation!! Redigerat 2008-09-04 14:56
Bedöms man ha behov av hjälp med nära, grundläggande behov, dit hör(numera enligt ny praxis från FK) på- och avklädning, hygien, matsituationen, kommunikation(man behöver inte ha behov av hjälp med alla grundläggande behov), med mer än 20 timmar per vecka så har man rätt till personlig assistans - förutsatt att man dessutom bedöms tillhöra personkrets 1,2 eller 3. Har man väl fått personlig assistans så har man även rätt till övriga behov. Är du gift så ska din halva av allt som görs i hemmet och som du inte själv klarar, falla under assistansen. Om dessa behov sen är att piska mattor, tillverka salva, möblera om, putsa fönster eller rensa i trädgårn - det är totalt ointressant egentligen.
Ska ta upp lite saker m. "assarna" för att förbättra bl. a privatlivet. Ni som lever i par, med eller utan barn, kom gärna m. tips om hur ni gör. ska ha fest m. personalen i morgon. Först börja med pers.möte. Jag är själv m. assistenterna, ass.bolaget är så långt ifrån, så jag får klara det själv. sen ska vi äta kräftor o ha det mysigt. Jag har ej hunnit förbereda mig. Är nervös, är ju i morgon, snart i dag, torsdag. Please, help me! Ska ju inte va så ens man håller sig undan så fortassarna är i huset, o barnen tycvker också det är jobbigt o protesterar en hel del med sitt humör, men har även sagt det. Jag försöker skicka ner dem i personalrummet i källaren oftare när dottern kommer från skolan, då det är läxläsning o hon får fik med mig o få egen mammatid. Förr bjöd jag assarna på fika. Blir jätte glad om någon svarar, för detta är jätte svårt. *kramis*
Mina assistenter är ALLTID i assrummet när de inte behövs, då behöver ingen av oss "känna oss i vägen för varann" Det är jätteviktigt att man redan fr början talar om vilken relation man vill ha till ass, jag skriver bla i min arb beskrivning att: när min man o jag talar/diskuterar m varandra får inte ass vara med i samtalet/inte sen heller kommentera det vi pratar om osv. Jag är mkt noga med mitt privat liv, det måste vara så att ass är till för oss o inte tvärtom. Vårt hem måste få var vårt hem precis som för alla andra, integritet är A och O annars funkar det inte, inte för mig o min man iallafall. Vi ska inte känna oss "dumma" eller "kräsna" för det enda vi begär att ha ett liv..Det är så bra att bolla med varandra hur man lever med sin assistans o då får sitt liv som vi själv vill ha det. Det är en utmaning att få ass timmar o sen en lika stor utmaning att med med sin assistans.
De sitter i ett rum i vår enplansvilla jag tycker det är mkt enkelt att ropa på dem, när jag ligger i sängen som är anv jag mitt larm
Ursäkta, men larm, hur funkar det? Jag har ett ass.rum där dem är dem, i våran gillestuga. Vi har tre bärbara telegoner, en på varje våning. Så vi kan ringa internt till varandra, så så gär vi. Men rätt som det är ska dem på toa o står bara där, o man vet ej vad dem hört när man pratar, har besök osv.Kan jag begära att dem ska ropa när dem ska gå upp? Ibland blir jag rädd av att någon står bakom mig.
hm... jag har en dosa som man kan hänga runt halsen, lite otymplig, som jag öppnar ytterdörren med ocmedh köra utehissen , samt en större dosa på väggen uppe samt nere där jag kan prata med den på utsidan av huset samt öppna ytterdörren. Men skulle jag prata genom den så hörs allt på utsidan huset samt är inget larm dirkt, så det är något annat du menar, eller?
Det är ont om tid och jag förstår inte riktigt var problemet ligger. Lägger assistenterna sig i för mkt eller vad händer?
När de är här, går min man o håller sig undan, så ska det ju inte vara. ska nog försöka be dem, att om dem måste hjälpa mig inför sänggåendet t.ex. o vi sitter i soffan, att de då inte kommer o sätter sig där, eller när jag är själv, o vill sitta ensam. Förut har dem suttit mkt med mig vid TV:n men börjar känna mer behov att vara själv, och ensam med min man mer. Men kan jag be dem, attsitta i köket bredvid (det är stor öppning emellan och nära) när dem ska värma mina vetekuddar innan jag sover... handlar om 20 min. typ, men jag stör mig... känner att jag inte borde känna så, eller? Måste få mer privatliv liksom.
Du kan i princip be dem att inte ens prata med er om det inte har med din assistans att göra. De är där för dig och inte tvärtom. Har de ett assistentrum? Har de egen toa? I sådana fall kallar du på dem när du behöver dem. När de lagt in kuddarna på värmning så går de tillbaka till sitt rum, och när kuddarna är klara kommer de tillbaka. Visst, de får springa lite, men motion skadar inte. Jag har en trådlös ringklocka från ClaesOhlsson som larm.
Jag tror att alla någon gång har varit oroliga för vad man kan säga åt sina assistenter. Man har dragit på det, ältat det, grunnat, frågat ut sina vänner etc etc. Till slut tar man steget och säger ifrån, och upptäcker att det var ju faktiskt inte så farligt. De assistenter som inte respekterar ens vilja i detta fall är inga bra assistenter, och de bör alltså inte arbeta som assistent. Men de allra flesta förstår. I efterhand ler jag åt min gamla oro att säga ifrån... att jag kunde tro att de skulle bli så sura... den personen, som jag idag kan nästan kan fräsa ifrån mot utan att någon tar illa upp...
Se hu det gick, i ny tråd o tack, för alla svar eller bnått heter den
Det har ju diskuterats en del i tidigare trådar om assistans vid intimhyigen och toalettbesök. Jag har en liten noja eller vad man ska kalla de för, som jag skulle behöva ytterliggare infallsvinklar på: Jag är jätterädd för att kräkas när jag är själv med en assistent. Jag har ju kräkts en del under min graviditet och jag tycker det är hemskt varje gång av den anledningen att jag inte vill att någon ska behöva hjälpa/ torka efter mig. Nu vill jag också poängtera att ingen av mina assar har gjort eller sagt något som gör att jag känner så här, det är bara någonting hos mig som gör att jag tycker det är jobbigt. Kanske beror detta på att jag tidigare har haft assistenter som har varit "känsliga", inte just för kräks, men för mycket annat (en kunde inte skära avokado, torka kattbajs, assistera mig vid dotterns blöjbyten mm). Numera tar jag alltid upp på intervjuerna vad de kan tänkas behöva göra, för att få veta hur det ligger till. Detta är ett problem för mig alltså....Lättare om det gäller dottern på något sätt (egentligen borde det väl vara ett lika stort problem med tanke på att jag inte kan torka upp t ex på golvet om hon kräks. Däremot kan jag ju hjälpa henne om hon ligger i sängen och kräks i ett spann).
Först funderade jag på om du själv tycker det är äckligt när folk kräks, men sen kom jag på vad du jobbar med... Just kräkningar har jag inget större problem med... hänger man i en lift när man haft en helkväll ute så... kan sånt också hända, förvisso är jag kanske inte helt klar i huvudet då heller och bryr mig mindre... Egentligen är allt sådant här jobbigt, jag tror alla tycker det oavsett om man beh hjälp eller ej. Det ligger nog inprogrammerat i oss på något sätt. Och, det är nog bara och bita ihop, skratta åt det och gå vidare.
Det finns ju såna där vita plastpåsar, långsmala som sitter på en ring eller vad jag ska säga. Man kräks i ringen och det är lätt att knyta plastpåsen och slänga den. De brukar finnas på flygplan, bussar och sjukhus tror jag. Borde kännas bättre för dig och för dem och få det snabbt undanstökat, mindre kladdigt... I synnerhet om du kan ha en med dig jämt eller vid behov, om du kan få fatt i den själv t.o.m.
såna har jag köpt. Väldigt bra placeboeffekt. Inte spytt sen jag köpte dom.... http://www.mednet.se/openshop/orderproducts.php?action=info&grpid=16&pid=1020 http://www.familjeapoteket.se har stycke Redigerat 2008-09-22 23:21
Det är ett kanontips! Sedan jag skrev detta har jag faktiskt skaffat såna påsar, även om kräkningarna nu avtagit. Hör kanske inte hemma i denna kategori, men får man köpa dem på omkostnadskontot?
att lanstinget går minus beror nog inte på att vissa handikappade tar saker dom behöver. det är ju som en fis i rymden...
Hon som jag menade i denna tråd var Ninnie. Om du läser hennes inlägg, tror det är femte i den här tråden, så ser du själv. Men har du varit lika hätsk mot henne? Därav frågan om min närvaro som assistent.
Bara för man betalar något via skatten så äger man inte det!
Även Ica och Konsum har en svinnbudget, men det ger inte någon rätt att plocka med sig saker därifrån heller, även om det inte drabbar någon fattig! Om man nu vill ha saker från landstinget, så kanske det inte skulle skada att fråga om det är ok att få ta med sig lite?
Undrar vad svinnet av sugrör på McDonalds kostar... Skulle sjukvårdsprodukter vara lite lättare att få tag på så kanske svinnet skulle minska...
Se länkar uppe till höger eller http://funktionshinder.se/lankar.php
Minst för privatkund är 200 kr. Jag har fyllt upp med tvättmedel en gång... sånt som går åt...
Hej! Jag skulle behöva lite synpunkter på en situation som jag hamnat i gällande en av mina assistenter. Jag har 3 st nya assistenter som jag anställde 1 juni i år samt en som jag har haft i ca 4 år. När en av de nya endast hade jobbat i 2 veckor blev hon sjukskriven pga att hon var gravid och väldigt illamående. Jag blev rätt panikslagen inför det, med tanke på allt jobb jag lagt ner vid nyanställningarna (har dessutom haft strul med assistansen sedan november förra året, då jag bytte till privat anordnare. Det har varit både strul med personal och annat administrativt). Jag fick i alla fall in en jättebra tjej som vikarie för den som blev sjukskriven. Det har senare visat sig att hon är den som funkar bäst av alla i vardagen. Egentligen skulle hon bara vara vikarie, men eftersom jag behöver en som kan jobba åt den gravida när gon är barnledig så förlängde jag vikarien och gav henne en tjänst. Nu till saken: Den gravida ska nu komma tillbaka efter ca 3 månaders sjukskrivning. Jag tycker det är jättejobbigt...Varför? Jo, för att jag själv är gravid och mår fruktansvärt illa och har lågt blodtryck. Orkar inte med några yttre påfrestningar och vill nästan inte se någon av mina assistenter. Det känns som att jag ska krypa ur mitt eget skinn, för för det första fattar jag inte hur jag ska orka "ny-introducera" den gravida, hon har ju bara jobbat här två veckor innan sjukskrivningen. För det andra orkar jag inte engagera mig i hennes sitution (jag känner att jag måste det till viss del, pga att jag är arbetsgivare). Alltså jag orkar inte med att prata med henne om hennes graviditet, jag har nog med min egen. Låter löjligt kanske, men det känns inte som att jag får ha min graviditet ifred. Har redan nu pratat med den aktuella assistenten om detta, och hon säger sig förstå. Men det känns inte så ändå, för jag har fått en del frågor från henne gällande graviditet mm. Jag vill inte prata med henne om detta! Har gjort det klart vid flera tillfällen. Ångrar bara så mycket att jag anställde henne.... Vad har jag för skyldigheter gentemot denna assistent? Måste jag involvera mig i hennes graviditet? Var kan jag dra gränserna överhuvudtaget för hur mycket jag ska engagera mig i min personal nu när jag är så dålig (är mestadels sängliggande)? Väldigt tacksam för råd (skriver detta inlägg anonymt, eftersom jag inte vet om några av assistenterna är här inne och läser)!
Undrar om det ej går att säga upp assen pga hon har ju bbara jobbat hos dig i så kort tid. Borde ju vasra en månads uppsägningstid?
Hej! Visst går det att säga upp henne, men jag kände att det inte var rätt anledning att säga upp någon pga graviditet. Jag har haft två väldigt jobbiga uppsägningar tidigare och det är inget jag ger mig in på frivilligt igen. Det jag tycker är svårt är att veta vad som är rätt och fel i denna sitution. Jag har en förmåga att alltid engagera mig väldigt mycket i människor (som arbetsgivare innebär det för mig att se till att de har en tillfredställande arbetsmiljö, att de trivs på jobbet och att de känner att de är trygga med sitt arbete). Om jag skulle säga upp min ass för att hon är gravid, skulle det strida mot min moral, hon är ju inte elak och hon sköter sitt jobb (i af det jag har sett), det finns inget fog för uppsägning som jag der det, utom det faktum att situationen gör att jag tycker det är jobbigt att ha henne där. Är jag knäpp? Gav denna ass förlängt så pass så att hon skulle kunna få föräldrapenning...För att det kändes så himla fel att säga upp pga graviditet samt att jag visste att hon inte heller skulle kunna få sjukpenning om jag sa upp henne. Redigerat 2008-08-23 15:18
Nej, jag är inte säker på att hon visste det själv då, jag tror inte det.
De flesta av oss som har assistans upplever att man måste - för sin egen skull - skaffa sig en distans till de personer som arbetar för en. Om man engagerar sig i alla personöden som passerar så tar de oerhört mkt energi. Man måste nog också inse att man får tänka och agera som en arbetsgivare dvs göra det bästa för att arbetsplatsen skall fungera utifrån arbetsgivarens mål med verksamheten. Med detta vill jag säga att du behöver inte engagera dig i denna kvinnans graviditet annat än om hon på nytt behöver bli sjukskriven. Var oerhört tydlig med detta eller be t ex din man vara oerhört tydlig. Sedan har du ju bunit ris till egen rygg genom att vara "snäll" och anställa henne efter provanställningen. Det är inte ditt ansvar att hon inte planerat sitt liv. Det är ju du som sitter i ...... nu och inte hon. Provanställningar är ju bland annat till för att man från bägge parter lätt kan glida undan en anställning som inte känns riktigt bra.
I ditt liv måste du och din graviditet vara det centrala. Har hon behov av att prata och jämföra graviditeter får hon göra det på fritiden, det finns inte många arbeten där arbetsgivaren engagerar sig i de anställdas graviditeter såvida det inte inverkar på arbetet. Så här gäller bara att vara tydlig så hon förstår dels hur du vill ha det men även varför så hon inte tror att det är för att du skiter i hennes graviditet för då blir det inte bra. Sen skulle inte jag anställt någon som just blivit gravid med allt vad det innebär av ledighet och ev. sjukdom, hon hade inte fått stanna efter provanställning, utan fått sluta så fort jag fått veta att hon var gravid.
Tack för era svar! Jag har haft ett samtal med assistenten och hon kommer inte att komma tillbaka. Hon har fått förlängd sjukskrivning, och jag sa till henne att efter den är det inte aktuellt med jobb, eftersom jag inte orkar med någon ny assistent när det bara kommer att vara en månad kvar på min graviditet. Hon har inte kvar sin anställning efter det, den löper ut vid årsskiftet.
Moon: Nej, det är inte mitt mitt ansvar att hon inte planerat sitt liv,det har Du helt rätt i. Och jag kommer aldig att sätta mig i en sådan situation igen... Det var ju meningen att denna assistent skulle få fast tjänst, men det gav jag henne inte, utan en provanställning på 6 månader istället för 3. Jag var kanske otydlig i mitt första inlägg. Men jag borde så klart ha sagt upp henne direkt, men det kändes som sagt fel. Redigerat 2008-08-24 16:41
Så skönt att det har löst sig för dig! Man lär sig hela tiden när man har assistans och förhopningsvis så blir det också lättare.
Jag har nu ass som är under 25. Hur funkar det om man vill gå på ett ställe med åldersräns 25 och man har en ass på 20-24. Får jag då ta me ass in? Jag behöver ju ha ass med mig in. Har någon här blivit nekad inträde på grund av att ass varit för ung???
Ja. Åldersgräns gäller oavsett... Även om jag ofta snackat mig ur det med unga assistenter.
Jo men ass är ju itjänst och det borde man driva den frågan så att man kan gå på vilken krog som helst oavsett vilken ass. man har. Ass ska räknas som min tredje hand i det fallet.
Det lättaste är att typ göra ett plastkort där det står tjänstekort, eller ett papperskort som du laminerar. Se till att det ser seriöst ut och visa för vakten. Vakten som aldrig har sett ett sånt kort tror säkert att det är ett "officiellt" tjänstekort eller assistentkort och då lär man bli insläppt.
Ska assen även kunna hjälp med att tvätta underlivet? Nu gör hon bara på kroppen förutom därnere. Jag har svårt att ha händerna därnere nu brukar jag bara spola med vatten. Använder era assar bara händerna eller med tvättlapp?
Nu använder hon bara händerna när det gäller hud på kroppen. Är det ok? Det bara blev så och vi har ej hunnit att diskutera ang det. Hon jobbar också på sjukhuset så hon borde ha tagit upp det.....mmm
Mina assistenter anv duschboll åp kroppen o tvättlapp vid nedre toalett, utan handskar. Har fr dem om handskar m det vill de inte ha
Att vara noga med handhygien och att använda handsprit är också viktigt för att inte sprida smittor. Att "bara" använda hanskar o inte sköta handhygien som man ska är en större smittorisk än om man är noga med handhygien och inte använder handskar.
ass ska hjälpa dig om du ej kan sköta det själv.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh