Hur påverkade blir ni andra av assistentens humör? Jag blir jättepåverkad tex om en ass är trött och ofokuserad. Tycker det är skitjobbigt o blir på dåligt humör, tappar lusten att göra saker.
Alldeles för påverkad... Jobbar på det!
Bra sagt Moon Jag har ofta känt stor sorg över att jag märkt detta hos många "brukare". Jag hade mycket problem med min assistans i början - men insett att det mest berodde på att jag inte tog skit. Inte att jag var dålig arbetsledare.
Klart man påverkas, värsta jag haft var en som gjorde allt man sa korrekt men surt, så fort sysslan var glord satte hon sig och läste tidning eller sprang ut och ökade. Kan ni se bilden. Kolla om potatisen är klar - ass reser sig suckande från tidningen, kollar potatisen, lägger på locket och sätter sig igen. Var potatisen klar? Ass svarar -Ja, utan att lyfta blicken från tidningen. STÖNNNNNNN. Samma assistent var ett enda strålande solsken om jag sa att vi skulle ut och kolla i affärer. Hon blev inte gammal här kan jag säga. Numera pratar jag mycket med dem om hur jag känner det och upplever deras sätt att vara, lägger ofta över till deras eget liv, får dem att tänka till och förstå.
Ja, jag är nog generellt ganska lättpåverkad av andra personers humör. Och då även assistenters. Men på samma sätt som jag själv kan vara ledsen ibland, stressad och irriterad, så måste man ju kunna ha en dålig dag. Fast, inte hursomhelst då. Om någon assistent är ledsen och jag vet vad det beror på men den ändå är mån om att jobbet skall bli bra så är det okej. Bara jag vet. Det svåraste är väl med de assistenter som inte säger vad det är och man har bara en obehaglig känsla och stämning runt sig. Man märker kanske att de är stressade eller irriterade över någonting. Men handlar det om längre tid än nån dag är det förstås varken roligt eller bra. Då kanske man får diskutera nån annan lösning, eller helt enkelt prata ordentligt om det.
Till sidans topp
Jag har nu kommit en bit på väg i att försöka ordna upp mitt assistans-strul. Skulle behöva ett råd: Den assistent vars mamma ringde och skällde angående min rehabutredning har jag sagt upp pga arbetsbrist (sa dock som det var när det gäller anledningen till att jag inte vill ha henne med när jag byter till anordnare, att jag måste kommunicera med mina assistenter och att jag inte accepterar att hon skickar sina anhöriga) slutar till årsskiftet. Nu till saken: Eftersom mamman ringt förut är jag rädd att hon gör det igen, nu när dottern inte har något jobb. Vad tycker ni att jag ska göra om det sker? Kan jag bara säga att jag inte diskuterar detta med henne, eller har jag någon skyldighet att säga något till henne? Så himla svårt att veta hur jag ska bete mig! Redigerat 2008-12-19 18:32
Du menar att mamman inte har rätt att fråga pga sekretessen?
Ja alla är vi ju olika och det är tur det.
Och därmed avslutas anonymdiskussionen. Bestämd är nog det jag skulle råda Honey att vara. Inte direkt ovänlig men inte vänlig heller. Snarare "så här är det och jag tänker inte diskutera det med dig".
Jag tycker du ska hålla henne kort och säga att du diskuterar inte såna saker med anhöriga, vill tjejen själv säga nåt till dig mer, så får hon själv ta upp det med dig. Du har ingen som helst skyldighet att diskutera med mamman!
Tack! Det är så jag tänkt. Tror kanske inte heller att det händer, men med tanke på allt konstigt som hänt det senaste året så förvånas jag inte över något. Och med tanke på tjejens kommentar när jag sa att jag inte tycker att hennes mamma ska diskutera hennes ärenden så är jag heller inte säker på nåt. Kommentaren var: "Hon skulle aldrig ringa dig, om hon gjorde det skulle jag bli rädd för henne". Öhh...
Absolut! Ska fira riktigt ordentligt...
Än så länge har ingen ringt mig, men tack för era råd. Ska försöka vara bestämd om jag blir uppringd.
Jag börjar tycka att det är rätt pinsamt att skriva om min otroligt dåligt fungerande assistans-situation, men....Måste bara skriva av mig... Dagens problem handlar om SMS. Har en assistent som trots upprepade tillsägelser fortsätter att skicka SMS om viktiga saker som rör arbetet. Jag har tom skrivit i arbetsbeskrivningen som assistenten har skrivit under, vad som gäller angående SMS. Mina regler är inte konstiga: Viktiga saker SMS:ar man inte om, det pratar man om, öga mot öga. Det assistenten skickar SMS om är t ex önskan om ledighet (som vi tagit upp på möte, då hon inte säger nåt). Schemaändringar (som vi diskuterat på möte, när hon inte säger nåt), att hon är försenad till jobbet, att hon undrar när hon jobbar under en vecka mm mm. Det som gör mig så upprörd är att assistenten ALDRIG tar upp något muntligen med mig, men kommer ALLTID med något i efterhand på SMS. OCH hon fortsätter trots tillsägelser, skrivelser på arbetsbeskrivning och att jag aldrig svarar numer. VAD i hela friden ska jag göra för att få henne att sluta? Hon är så otroligt konflikträdd! Har aldrig varit med om nåt liknande! Ska ha "rehab-samtal" med assistenten i veckan, så detta är definitivt något vi kommer att ta upp då.
Är detta fog för uppsägning?
Vi SMS-ar en del. Men bekräftar alltid att den andra fått infon. Utgår inte från att den andra läst. Men vi SMS inte känsliga saker som rör själva arbetet. Om man bestämt att inte använda SMS så ska man respektera det som assistent. Inte fortsätta och hoppas att arbetsledaren(givaren) ger upp. Du har stora problem med den assistenten. Vill hon jobba hos dig eller söker hon skäl att bli uppsagd? (för att slippa karens till a-kassan)
Jag börjar undra samma sak. Det verkar inte som att hon vill jobba. Svara med ett sms att hon hade sin chans under mötet, eller att du svarar när hon kommer osv. Ge henne inga svar via sms, då måste hon väl tröttna...
Ja, man kan undra vad hon sysslar med! Jag använde också en del SMS innan hon började, men nu fungerar inte det pga hennes beteende. Men det som ni skriver (om att det verkar som om hon inte vill jobba) har även slagit mig. Inte särsillt engagerad och otroligt omogen människa. Och dessutom, konflikträdd! Det Du beskriver är precis vad jag gjort, sagt till henne att vi tar det när hon kommer mm och jag ger henne heller inga svar. Har ställt frågan: Har du skickat sms till mig? Hon har då svarat "nej", varpå jag visat smset och då svarade hon "jag glömde att jag skickade det". HU, ni måste tro att jag är helt omdömeslös när jag anställer... Redigerat 2008-12-08 13:37
Det ska jag göra. Tack för alla råd! Det hjälper mycket när jag ska försöka hantera allt jag "åker på".
Idag har jag beslutat mig för att inte längre vara egen arbetsgivare. Allt jag fått utstå det senaste halvåret, allt strul med jobbiga assisteter och allt "skit" som jag fått gjorde att jag inte längre orkade. Beslutet var inte svårt att fatta, upptakten till det var följande: Jag har gjort en rehabiliteringsutredning på en av mina assistenter, där vi gjort ett avtal om hennes arbetstider och som hon har godtagit. Idag blev jag kontaktad av det företag som anställt min man, om att assistentens mamma kontaktat dem om att allt vi pratat om var helt fel och inte alls vad assistenten gått med på. Ja, ni läste rätt! Hennes mamma! Jag blev ju givetvis bestört, ringde min arbetsgivarorganisation, som då bekräftade att det jag gjort var rätt. Men jag har ingen rätt att säga upp assistenten, eftersom inget av det jag har att komma med är fog för uppsägning. Men genom att byta till en anordnare har jag dock ingen skyldighet att nyanställa henne. Det känns som en lättnad att äntligen kunna vara mamma på heltid och att i alla fall delvis slippa allt strul!
Tack för informationen! Enligt det företag som ska bli min anordnare så har jag inga förpliktelser att ta med henne. Men de kanske inte känner till den paragraf som Du skriver om? Ska ta och kolla upp det imorgon. Dessutom tycker min nya anordnare att det visst finns fog för uppsägning, pga hennes kommunikationsproblem som ger samarbetsproblem. Vi får se vad som händer.... I övrigt: Ska jag tolerera att någons mamma ringer och gapar? Assistenten är väl skyldig att själv säga till mig vad hon anser? Vi har alltså skrivit papper, hon har godtagit mina förslag. Har ni råd? Jag känner inte att jag har förtroende för assistenten mer. Det som hände igår och idag var definitivt droppen!
Tack! Känns som att jag inte orkar mer nu. Ska försöka att koppla bort problemen lite.
Jessma har rätt här ovan, men jag rekommenderar även att du läser §2 i LAS. Det får göras undantag ifrån 6b§ under vissa förutsättningar. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:80 Vad som gäller i just ditt fall vet jag inte.
Har hon skrivit på papper om de saker ni diskuterade? I så fall är det absolut fog för uppsägning, om hon godtagit det ni diskuterar och varit överens och sen ändrar sig så är det avtalsbrott. Sen kan man i absoluta nodfall göra en uppsägning för att din assistans brister då hon inte utför arbetet så du känner dig trygg.
Hon sa att hennes mamma tittat på lönespecen och fixat själv. Jag sa att det ska mamma låta bli, det blir ju sekretessbrott. Hon sa sig inte veta att mamman ringt
Hon har en månad. Räknas inte som personkemi, eftersom hon inte gjort något fel när hon väl är på arbetet. Det är inget fel att vara konflikträdd. Om hon fortsätter m sms är det bristande samarbete. Men nu är hon inget problem längre, hon blir uppsagd när jag flyttar till anordnaren och är införstådd med det. Mycket pga detta med mamman
Assistenten jag skrev om i första inlägget jobbar inte kvar hos mig men hon har fortsatt att höra av sig till mig via SMS lite då och då. Nu senast handlade det om att hon gärna ville ha tillbaka jobbet hos mig. Jag har tidigare uttryckligen bett henne att inte skicka SMS. Både att svara, inte svara, ringa upp och ignorera. Ingenting hjälper. Vad ska jag göra??
Skrib ett brev, så du har bevis på att du gkort det, där du förklarar att du inte vill att hon SMSar dig något mer, att du känner dig jagad och att du vill att hon förstår att er realtion var en arbetsrelation int något annat. Det finns ingen chans för henne att få arbete hos dig igen eftersom hon inte kunde klara av det jobbet hon hade. Om hon efter brevets ankomst (var noga med att skriva datum) fortsätter att jaga dig kommer du att polisanmäla henne. ' Skulle inte tro att polisen bryr sig men förhoppningsvis förstår inte hon det.
Var svårt. Mest för jag hade mycket ont och tabletterna inte ville verka! Men sen slocknade. Blev förvånad när mobilen pep 20:30! Ovan att ha någon här så mycket. Måste lära mig vila/sova när någon är här. Och en massa annat. Tidigare har alla PA-pass varit hysteriskt stressiga, 2-3 timmar när allt för en dag ska fixas. Och då gör man 3-5 saker samtidigt. Nu är det en sak i taget. Lagar mat, äter utan att städa, fixa annat samtidigt. Är väldigt skönt. Men ovant. Nu har jag bra folk som fungerar bra i mitt liv.
Jag förstår dig precis. Hade också svårt att koppla av i början när jag fick mer assistans. Det är svårt att inte tänka på assistenten men man måste vila osv fast assistent jobbar. Om man bara har väldigt få tim kanske man inte vill vila dom timmarna men ju fler timmar man får måste man ju även vila. Hoppas du kan fortsätta att känna dig bekväm i att vila även när du har assistent i din bostad.
Trådlös dörrklocka från Claes Ohlsson rekommenderas starkt som larm. Är bra ur den synpunkten att det funkar även om det blir strömlöst.
Vi har typ Walkie-talkie 5 km räckvidd med larm och talfunktion. Bra att ha på affären ifall man tappar bort varandra.. eller plöstsligt vill ha ass. på håll
Japp, funkar finfint men för mig är den ibland för hård att trycka på när jag ligger. Nu har jag dock fått ett smidigt ett från Hmc. http://www.neatelectronics.se/se/index.htm Tyvärr hittade jag inte mottagaren som assarna har men den är mindre än en mobil och vibrerar och/eller piper tills de stänger av. Mycket trevligare än den som låter som ett brandlarm.
PORTABEL LARMSÄNDARE - ATOM ????????
Har en fundering. Om jag och min sambo tex skulle vilja gå på stan eller resturang. Jag behöver ha med mig min assistent men vill inte att assistenten är med mig och min sambo hela tiden utan att jag bara kan ringa på assistentens mobil när jag behöver hjälp. Kan man göra så eller måste jag låta assistenten gå med oss hela tiden? Tacksam för hjälp.
Jag tror att Foa relaterar till en diskussion på pa.com, där det diskuterades om en assistent öht får lämna en person som denne har "tillsyn" över. Vad händer om en olycka sker etc... Det är tydligen så att inom kommunen får man inte lämna någon. Helt befängt, ja... samtidigt så kanske det inte är helt smart att lämna någon som inte har alla nötter i påsen så att denne kan bränna ner huset... dessvärre drar ju kommunen och vissa andra över en kam...
Allt bygger ju på en bra dialog. VILL man som assistent vara femte hjulet vid en intim middag? Troligen inte. Däremot har man troligen som assistent lika stor lust att göra ett bra jobb som vi som assistansanvändare är i behov av vår assistans, så då måste det ju gå att hitta en fungerande lösning i vardagen UTAN att slå lagparagrafer och kollektivavtal i skallen på varandra över varenda liten grej som kan komma att inträffa.
Tror egentligen det hela är en felformulering som går att tolka på olika sätt. Det KFO antagligen ville få fram var att en assistent inte ska kunna vägra arbete på annan ort tex. Men så går det även att dra det tvärtom.
Jag måste erkänna att du förvirrar mig med dina inlägg, svar och kommentarer. TS skrev"Om jag och min sambo tex skulle vilja gå på stan eller resturang. Jag behöver ha med mig min assistent men vill inte att assistenten är med mig och min sambo hela tiden utan att jag bara kan ringa på assistentens mobil när jag behöver hjälp. Kan man göra så eller måste jag låta assistenten gå med oss hela tiden?" Och jag tycker att TS kan ringa när han/hon behöver service och inte ha sig assistent med sig hela tiden. Grundtanken med assistans, som jag uppfattat det, är att man skall kunna leva ett så "normalt" liv som vanligt med hjälp av assistansen. I detta måste ingå att man är på tu man hand med sin partner, barn, kompis, kärkek-to-be utan att assistenten är ett femte hjul. och istället för att förenkla kontakten, försvårar den eller rent av omintetgör kontakter. Det gäller att vara uppmärksam på detta både som arbetsledare och assistent. Så att inte naturliga möten uteblir pga att assistenten blir som en mur runt sin "brukare". Redigerat 2008-11-20 08:45
Det löste sig såhär. Jag kontaktade mitt assistansbolag och frågade om dom tyckte det var okej att jag skickade iväg min assistent ut på stan tex om jag och min sambo ville sitta på en resturang ensamma. Bolaget svarade mig att självklart är det okej. Jag kan skicka iväg min assistent och bara be assistenten ha mobilen på så jag kan ringa när jag behöver hjälp. Dom tyckte det var självklart.
Du kan absolut göra så! Klart man inte vill ha assen som ett plåster hela tiden, men ända att hon/han kan finnas till hands. Min erfarenhet är att även assarna tycker det är bra att göra på det sätt du skriver, dom slipper känna att dom stör privatlivet.
Självklart, de kan antingen sitta ute i foaljen eller vara någon annanstans, viktigast är ju att de kan komma snabbt. Vill du ha dem nära så kan de ju sitta vid ett annat bord, men visst har du rätt att vara själv med sambo och även vänner.
Jag anser att jag genom mina rättigheter genom lss har rätt att avgöra när.. jag ska ha min assistans, dvs vill jag inte att ass är med när jag sitter o käkar på en restaurang så får ass gå en runda m ha med sig en mobil ifall jag behöver hjälp Vi har faktiskt stora rättheter vi som ass berättigade, vi bestämmer när, var och hur assistansen ska utföras så det så...
Har en lite fundering på hur ni andra gör. Säg att ni ska ha en bjudning hemma med ett antal vänner. Ni behöver ha assistenten med vid bordet hela tiden för att kunna assistera runt matsituationen. Bjuder ni även assistenten på mat då eller låter bara assistenten just assistera? Tycker detta kan vara svårt av olika anledningar. Kan kännas dumt att alla andra sitter och äter men inte assistenten då jag inte vill att assistenten ska sitta med sin matlåda samtidigt som vi andra äter annan mat. Kan ju kännas dumt att assistenten bara ska sitta med men inte äta, visst assistenten sitter med för att assistera. Hmm, hur gör ni? Hoppas någon här förstår min knepiga fråga.
Jag tycker som du, det är lite pinsamt det där. Men jag brukar låta assarna sitta med, för hjälp behöver man ju i tid och otid. Vid dom tillfällena jag har haft folk här på middag så brukar det ju inte vara dom mest kunniga personerna vad assistans gäller, så dom brukar ju också undra om assen sitter nån annanstans. Vilket bara har hänt när assistenten inte vill ha den maten som serveras.
Hos mig äter alltid assistenten med oss, dels för att jag med tycker det känns jobbigt om vi äter ute på restaurang och folk glor och undrar varför den persoonen inte äter, då tittar de mer på mig och mitt funktionshinder verkar genast större, typ, stackars henne som behöver hjälp. Hemma är det av praktiska skäl, vid fester eller annat blir det stökigt i köket och då behöver inte assistenten greja med sin mat också, man behöver ju inte prata hemligheter och känsliga familjeproblem just under maten. Vid jul och bröllop får någon familjemedlem jobba så slipper man utomstående assar.
Olika beroende på situation, sällskap och vilken den tjänstgörande assistenten är.
Vill gärna ha tips och idéer på bra sätt att arbetsleda sina assistenter. Kom gärna med förslag eller berätta hur du själv gör.
Arbetsledning är ett vitt och brett ämne, så om du kan bli lite mer specifik är det lite lättare att svara. Inom vad vill du ha tips i?
Går inte att ställa en sådan vid fråga och serveras lösningen. Du får fundera ut vad du är ute efter konkret
Peka med hela handen!
Var tydlig o vela inte, var beredd på att allt som du säger inte alltid är populärt bla.. ställ gärna frågan mer konkret så ska jag försöka att svara bättre
Jag har en fråga kring assistenternas arbetsuppgifter. Är ni alltid med när era assistenter utför en arbetsuppgift tex. viker tvätt, städar m.m. eller är det ok att låta assistenten utföra detta på egen hand? En del säger att det är ok och en del inte så jag känner mig kluven och skulle vilja veta vad som gäller och vad lagen säger. Någon som kan hjälpa mig?
Jag tycker att det är upp till var o en,det kan ju bero lite på bla vilket funktionshinder du har, om du har mkt ont o vilar mkt i sängen så är det ju inte tvunget att du e med på allt. Men jag tycker att har du ett fysiskt funktionshinder så är huvudsaken att du är med verbalt inte alltid fysiskt. Själv är jag med fysiskt till 99%, jag hänger ex inte med runt när de dammsuger.
Är heller inte med mer än på det jag absolut inte vill missa, som matlagning och sortering, måste spara mina krafter till jobb och andra måste saker som att klä på sig, duscha och ta hand om djur och familj. Är däremot den som säger vad som ska göras och hur, kan inte låta bli att göra saker själv om jag är med när de städar och då brukar det sluta med muskelskador och sängläge, så de "förbjuder" mig att blanda mig i städning och annat (S). Mitt problem är ju att jag kan göra en hel del saker men mina muskelfäste får inflammaioner när jag gör det, trist. Sparar på energi och muskler och låter assistenterna göra det jag vill ha gjort.
Hjälp! Hur förklarar man för assistent som inte förstår att brukarens hjälpbehov kan växla från dag till dag? Assistenten kan säga, men det här klarade du ju igår så varför inte idag? Inte roligt att alltid behöva höra. Hoppas någon här har något bra förslag.
Här är det tydlighet som gäller, jag är i liknade situation Jag har sagt redan fr början att ass får inte ifrågasätta mig när jag ber om hjälp då jag själv är helt kapabel att avgöra om jag behöver hjälp o det kan variera från dag till dag pga av mitt funktionshinder. Förklara detta för ass o säg att du inte accepterar att de ifrågasätter!
Håller helt med Lotta. Det är inte upp till assistenterna att ifrågasätta ditt behov av assistans. Ta upp det tydligt en gång vid anställningens början (eller nu genast med den assistent det berör) och som Lotta skriver, var övertydlig att du inte accepterar sådana frågor. Tillägg att om han/hon inte trivs med att arbeta under sådana förhållanden så får ni avsluta ert ... samarbete.
Jag kan tala. Men... Pga nackskada och nedsatt lungfunktion, knackig käke så talar jag på mitt sätt. Ganska andfått och fumligt med tungan. Dvs lätt att tro att jag är arg (ger negativ kritik) när jag säger något när jag är trött, trycker ut orden snabbt. Jag har tränat massor i många år och visst kan jag "skärpa" mig några minuter. Men efter två timmar så är jag trött. Jag måste hitta ett sätt att förklara för de som är i min omgivning. Det blir för ofta missförstånd. Och att reda upp det är ännu mer uttröttande. Men det behövs redas upp. Remiss till talpedagog har jag försökt få, men talar för bra de 5 minuterna jag är hos läkaren. Undviker be om hjälp om det krävs för mycket förklaringar. För jag orkar inte det. De assistenter som är självgående kan hjälpa men de som behöver få saker förtydligat och som frågar går inte. Alltså låter jag bli att be om hjälp. Lovar mig själv gång på gång att bli bättre på att be om hjälp, men när det bara bli missförstånd så tröttnar jag.
Hej! Kan du inte skriva ner ditt problem, o förklara. Jag kan också prata.. väldigt bra o mkt *ler*, men pga värk o trötthet hittar jag ofta inte orden, o ofta vet jag vad jag ska säga, men det kommer fel ord ur munnen. Så ofta säger jag typ, hämte "den där" eller liknande... personalen vet om det o förstår mig oftast, de som varit hos mig ett tag. Sjukgymnast på smärtmottagningen kallade det för "Elfel", vilket jag brukar berätta om på inskolningen. Elfel: alla signaler till hjärnan går genom ryggraden. Smärta, tankar osv. Om det blir för mycket, överbelastning, tex. för mycket smärta, att det är överbelastning, så kommer inte alla tankar fram, eller att man säger fel ord. Nu verkar det inte vara samma. Men försök ngn gång när du är pigg, eller be en assistent om hjälp, assistenten får skriva o du säger vad ass. ska skriva. Är det något du ofta måste förklara så försök skriva ner en förklaring som du sen kan hänvisa till. Vet ej om det är ngt som funkar för dig. Men du kan ju testa. Kram o trevlig helg!
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh