Ville bara säga till dem som skrev till mig ang mina funderingar kring att inte förlänga en ass anställnings-avtal, att det är löst nu. Vi hade en diskussion i tisdags (faktiskt när hon jobbade) & det gick jättebra trots allt... Hon förstod mig, & hade väl känt det på sig. Jag rådde henne att försöka heltids-sjukskriva sig, då hon inte mådde bra. & idag fick jag reda på att hon blivit det from. imorgon den 12/5. Hon kommer vara borta en månad, & sen jobba två eller tre av sina pass & sen slutar hon här för gott. Det känns bra att vi är överens nu. Har redan fixat vik som tar över nu när hon är borta Så slutet gott, allting gott!
Det är en av de skönaste sakerna med att själv styra sin assistans - det är jobbigt som f*n när man behöver ta diskussioner och man går och gruvar sig kanske, men sen när allt är löst så känner man sig hur bra som helst.(Och med att själv styra sin assistans menar jag också alla som har företrädare eller medarbetsledare - bara för att klargöra )
Till sidans topp
Hej! Vet inte om detta jag ska ta upp passar i detta forumet, men gör ett försök iallafall... Jag har lite funderingar kring att inte förlänga en assistents anställningsavtal... (Hennes avtal går ut den 30 juni.) Saken är den att hon inte har gjort något "fel" eller någon förseelse, utan har bara börjat känna mig osäker på & med henne. Men vad & hur ska jag säga detta?? Vet att man ska vara rak & ärlig & allt det där, men som människa har man ändå en social kodex vad man säger & inte säger. Jag kan komma på två anledningar till att jag känner som jag gör. Den ena är att några månader efter att hon började jobba hos mig så fick hon problem med A-kassan pga jouren, & har efter det sagt till mig flera gånger att hon varje månad förlorar ekonomiskt på att jobba kvar. Samtidigt som hon säger att hon trivs väldigt bra här. För tre dagar sen skickade hon ett sms där hon frågar om någon annan kanske kan ta hennes pass i maj, då hon anser sig inte ha råd att jobba kvar & kanske tom. skulle behöva låna pengar av andra för att klara sig. (Plus att hon faktiskt har en månads uppsägningstid.) Ringer därefter upp henne & säger att hon får prata om detta med min mamma. (Jag är egen inom min assistans & min mamma sköter allt det administrativa & jag sköter personalrekryteringen) hon gjorde så, & efter deras samtal har hon bestämt sig trots allt för att jobba kvar... Här sitter jag nu & fattar absolut ingenting. Verkar inte som hon har koll på sitt liv & hur hon vill ha det. Detta gör mig enormt osäker Det andra skälet är en incident som hände för några veckor sen... Jag skulle på ett möte, & vi kom överens om att träffas där. Jag hade sagt namnet på stället & vilken stadsdel stället låg i, men inte på vilket sätt hon skulle ta sig dit. 1 timme innan ringer hon & säger att hon sitter på bussen från där hon bor, & frågar mig vilken buss hon ska ta för att ta sig vidare. Känner att jag blir lite irriterad & säger: "Fråga busschauffören." För jag anser inte att jag ska ta reda på det åt henne... Det är ju hon som är min assistent! Efter att ni läst allt detta, hur tycker Ni att jag ska ta upp att jag inte vill förlänga hennes avtal?? Behöver verkligen råd... Situationen är heller inte så "krisig" att jag vill säga upp henne innan tiden gått ut. Känns jävligt surt att betala ut pengar isåfall till någon som inte är här & jobbar... "Suck." Hur ska jag göra??
Jag tycker du är väldigt tydlig med hur du känner. Kanske kan du säga att du inte vill satsa på en ass som inte själv är 100% säker på att hon kan vara kvar? Du ger ju mycket av dig själv, då är det viktigt att personen har för avsikt att jobba kvar. Och att be nån annan ta passen en månad låter helt befängt.... Jag vet hur svårt det är att säga upp nån, men det går!
Kanske kan du säga att du inte vill satsa på en ass som inte själv är 100% säker på att hon kan vara kvar? Ja, det skulle jag kunna göra. Men frågan är När jag ska säga det? För som jag skrev, det är inte så krisigt att jag känner ett behov av att säga upp henne innan den 30 juni.
Tack snälla för alla dina tips! Ska tänka igenom allt detta, & är det något så återkommer jag
Jag brukar säga till en månad innan tänkt slutdatum och ta det en dag när jag inte måste ha assistenten jobbandes sen.
Förstår dig, skulle inte satsa på att anställa någon fast/viss tid om denna människa redan under provanställningen känns tveksam till arbetet. Minst en månad tidigare skulle jag med säga ifrån att h-n inte får förlängt, förklarat sakligt att det beror på att h-n visat sig osäker själv på att förtsätta. Förklarat att det tar tid och är krävande att lära upp en ny och att du vill vara säker på att den du anställer har för avsikt att stanna kvar. Och som alla andra säger, ha samtalet en dag då h-n inte ska arbeta.
Tycker ni att man kan tvätta fönster med hjälp av den personliga assistenten? Ja, jag skulle göra det själv om jag hade kunnat.
Självklart! De kan kräva att du ska sitta med och berätta hur de ska göra - men självklart!
Alldeles självklart!
Självklart, ingen tvekan alls, såvida man inte bor så det är fullkomligt livsfarligt men då skulle man väl knappast tvätta dem själv heller. Fast inom kommunen i Helsingborg får de det inte, de får inte heller kliva på stolar, byta gardiner, städa ur skåp osv. Prata om förklädd hemtjänst.
Självklart... om du har flera ass så kan du ju alltid dela upp fönstren mellan dem, om du vill vara schysst... oftast så tvättar man kanske inte alla sina fönster samtidigt.... om man har många o stora... Sen har jag iofs upptäckt hur snabbt o bra det blir om man anlitar ett proffs... så jag föredrar det ändå numer...
Egen ficka... det är ju jag som föredrar detta... hade gjort det ändå...
Det gör vi med, är så skönt att slippa tänka på det, vår kommer 4 ggr per år och det är precis lagom om man bor på landet där bönderna sprätter jord jämt och ständigt.
Absolut. Mina assar får göra det när det behövs
Självklart får assarna tvätta mina fönster, jag kan j u inte själv, men hade gjort det om jag kunde. Att dom inte skulle få tvätta fönsterna är rena hemtjänst fasioner.
Hemtjänstfasoner? De gamla är nog ganska förtretade av att inte hemtjänsten får tvätta vissa fönster också. De är också människor, som har tvättat dessa fönster hela sitt liv. Orsaken är inte att reta dem, utan det är för att förebygga skaderisker hos personalen. Själv tvättar jag mina fönster på ett något halsbrytande sätt på andra våningen och fick jag personlig assistans skulle jag kanske tycka att pa skulle göra det också. Men då finns det en arbetsmiljölag, som säger vilka arbeten som anses farliga och då påverkar det försäkringen. Både för dem som skulle ha tvättat de livsfarliga fönstren och för dem som skulle ha vägrat. Även de ass.berättigade dras här över en kam, att även den våghalsige brukaren inte får använda pa till de "farliga" fönstren. Det handlar om arbetsmiljö, skaderisker och försäkringar för personalen i sitt arbete och även pa är personal. Eller? Sen håller jag fullkomligt med om att det går till överdrift! De flesta människor utan fh kan stå på en stol. Här tror jag att det mycket handlar om okunskap hos arbetsgivarna, för om de säger att detta ingår i arbetet, så täcker försäkringarna mycket mer, så länge det inte är oförsiktighet, okunskap och dåliga hjälpmedel! MEN då kan troligen inte pa neka heller, ens om de är höjdrädda. Självklart kan dina pa tvätta fönster. Men har du "farliga" fönster, som du tycker att pa borde klara, för att du skulle ha klarat det, så bör du ta reda på från arbetsgivaren eller försäkringsbolaget vad som gäller. Och även ta hänsyn till höjdrädsla hos pa.
Joo att det är hemtjänstfasoner håller jag med om eftersom jag frågade INNAN mina ass började o då sas det att assistenter INTE FICK GÖRA DET men min ass sa att det får hon visst!! Hon sa iaf att hon gör det så fort jag säger till bara jag är DELAKTIG som det så fint heter...
absolut. som du säger, om du själv skulle kunnat hade du gjort det. tror att det tvättas fönster en 8 ggr per år här. & det hade jag nog gjort någon gång till per år om det varit jag som gjort det. jag drar ändå på det lite eftersom jag inte kan själv. fönstertittare? nae, men katterna är & det är mest deras fel. de trycker näsorna mot fönstret så att det blir alldeles prickigt. hälften av mina ass har 7 katter sammanlagt. de förstår mig Redigerat 2007-05-01 23:08
Vad tycker du om att vissa sjukgymnaster tar tillfället i akt att visa din assistent på dig hur han/hon vill att assistenten ska hjälpa dig att träna, stretcha o s v på hemmaplan, för att du ska få mer träning än kanske den enda gången du går per vecka...? Är det verkligen rätt av sjukgymnasten? Anledningen till att jag frågar är för att min och min sambos gemensamma sjukgymnast gjorde så för ett par veckor sedan. Jag vet inte riktigt om jag tycker att han gjorde rätt...ska sådan "hjälp" ingå i assistansyrket verkligen? Särskilt som jag har läst av vissa här, att man ju inte vill bli så "tight" med sin assistent, utan att han/hon ska hålla sig i bakgrunden och komma när du säger till...
Alla behöver röra sig och för många är sjukgymnasssten det enbara alternativet. Och träna ingår ju i allas liv och det är ju något som en del hade gjort "med sig själva" om denne kunnat utan funktionshindret. Alltså tycker jag att sjukgymnastiken hör till egenvård/egenhälsa och då kan assistansen gott innebära detta som du beskriver. Om brukaren har godkännt att sjukgmnastik (läs träning) ska in i dennes liv och assistenterna är redskapet för utförandet så ska de apsolut ha utbildning/genomgång med den sjukgymnasten som har utformat träningsprogrammet. Annars kan de skada brukaren om de gör fel och det kan oxå göra mer skada än nytta om de gör fel. Vad jag däremot är stenhård med bland mina assistenter är att de får vara redskapet i träningen och gärna fråga EN gång om jag vill ha hjälp idag med träningen. Men de får ALDRIG fråga 2 gånger för beslutet tar jag själv och vill inte ha något tjat eller förmaningstal. Det är inte assistenternas uppgift att se till att jag tränar bara vara redskapet när JAG VILL träna
Man kan väl se det på två sätt. Vill man ha extra träning och har en assistent som man litar på och som vill samt är duktig på det, är det väl toppen att gymnasten ger en information och visar hur han/hon skall göra för att hjälpa till att träna. Men är det gymnastens egna idé - utan att fråga din sambo och utan att hon fått kolla upp med assistenterna om de är villiga att leka sjukgymnast - så är det ju ett övertramp så det smäller om det. Är det så, bör din sambo ta upp det med sjukgymnastens chef och röra till det ordentligt.
Jag har full förståelse för att SJG lär ut teknikerna/rörelserna/momenten till en eller flera assistenter. Om man inte haft assistansbehov hade SJG istället instruerat den som behöver behandlingen så att han/hon själv kan träna det antal gånger/vecka han/hon behövt. Ofta får man instruktioner av SJG så att man själv kan utföra träningen, om SJG var tvungen att vara med vid varje träningstillfälle hade han/hon inte kunnat hjälpa så många som han/hon borde. Det bör dock bara göras om klienten själv önskar att träna, precis som för alla andra.
Den enda som kan säga till en ass vad denne ska göra är brukare själv enligt mig. Oavsett om det är en annan familjemedlem eller en utomstående. Diskussionen tas med brukaren: "jag tycker att du ska göra detta"... säger brukaren nej, ja... då kan man inte be assistenten... men säger brukaren ok... ja, då kan knappast assistenten vägra (sen finns det ju gränser för detta med). Allt detta under förutsättning att brukaren kan ta såna här beslut. Annars blir det väl dennes legale företrädare istället.
Vi tyckte också att det lät konstigt först, men om man tänker på det, så får ju alla tränande personer i en sjukgympasal, instruktioner att utföra själv. Denna SJG menade att det även gällde dem med svåra fh och assistans. SJG arbetsuppgifter var inte att ständigt hjälpa den tränande att utföra rörelserna, utan bara att visa hur man gjorde. Där kom pa in. (Sa hon) Brukaren i fråga hade talproblem och kunde inte instruera oss, utan det fick SJG göra, men h*n godkände att vi gjorde det. Däremot tycker jag inte att det var så bra. Alla kunde inte läsa av brukaren ordentligt när det gjorde ont och inte. Vi var inte utbildade tillräckligt för att veta exakt hur rörelserna skulle utföras, eller om det onda var ofarligt eller inte. Alla förstod inte heller att de inte förstod...! Nuvarande SJG förstår det.
Tycker jag är ett bra initiativ! Mina assar får gärna hjälpa mej med sjukgym! Då även jag bara går en gång/vecka, så behövs även träning hemma!
att "sådan hjälp" ska ingå i assistentens arbete är för mig självklart. jag måste ta mig minst en by bort för träning, i bästa fall, i annat fall till närmsta (små)stad. men om sjukgymnasten "tar tillfället i akt" & prackar på assistenten & mig något vi inte är överens om innan då skulle jag reagera starkt. det är ett rejält övertramp. sen tycker jag personligen att det är svårt att inte bli tight med assistenter man trivs med, spenderar mycket tid med, som jobbat här länge & har liknande intresseområden. Redigerat 2007-04-19 23:46
ja fattar inte varför det är så stort problem.. Jag tränar på sjukhus 1/veckan enligt sjkgymnasten så behöver jag 30-45 min/dag Ja har tur och har välutbildade ass och dom har hjälpt mig med både sjukgympa och massage och jag mår mycket bättre av de. sen är det klart vill inte brukaren få behandling som hjälper till ett bättre liv ja lägg då ner allt då det är ju ett eget val /// ja är glad att jag får extra hjälp
Jag förstår din inställning. Din sjukgymnast ska inte blanda in dina assistenter i din träning mer än du vill. Det är ditt liv och din assistans! Du bestämmer!!!!! Röra på sig är dock viktigt för många med funktionshinder, och med sjukvårdens neddragningar här och där tycker jag det är svårare och svårare att få komma till en sjukgymnastik. Någon gång i veckan kan de klämma in en halvtimme. Det är inte mycket!! Jag har en CP-skada och är väldigt spänd i kroppen. För mig är det viktigt att hålla igång kroppens muskler och leder för att mjuka upp och undvika sneställningar, och då behöver jag hjälp med någon form av rörelse varje dag. Av den anledningen har jag blivit beviljad dubbel assistans några timmar på kvällen då mina assistenter hjälper mig att stretcha. Måste erkänna att det definitivt inte blir varje dag trots, beslutet från försäkringskassan, det finns det inte tid och ork till. Det är ändå skönt att man kan få hjälp med detta om vill det. Mina assistenter har blivit visade av en sjukgymnast hur de ska göra för att det bli så bra som möjligt för både dem och mig. Naturligtvis är det jag som velat att de ska ha den kunskapen. Det är helt och hållet mitt intiativ, precis som det ska vara. Det är bara väldigt enkel träning/stretching assistenterna kan hjälpa till med. Vid mer komplicerade övningar ska en sjukgymnast alltid vara med tycker jag.
Håller med om att man mår bra av sjukgymnastik och träning. Själv gör jag stretch-övningar för att hålla lederna mjuka och undvika kontrakturer. Besvärligast är mina fötter som vill vrida sig utåt. Har skenor för benen, men jag använder dem mest när jag står upp i permon.
Känner igen problemet med fötterna. Mina vill också vrida sig. Som tur är slipper jag skenor numera. Hade det förut också när jag stod upp i ett ståskal eller på en tippbräda. Men nu står jag inte längre. Fick det inte att fungera så bra. Jag tränar dock på en himla massa andra sätt. Idag ska jag försöka pallra mig iväg till gymmet och kära kondition och styrka. Det är skönt att bli riktigt utpumpad. Då är kroppen helt avslappnad för ett tag. Jag har dock upplevt att när det gått några timmar efter ett träningspass så blir kroppen extra stel och spänd. Någon med en CP-skada och spasticitet som känner igen det?
Jag är relativt nybliven husägare med tillhörande trädgård. Är lite nyfiken hur ni, som är i samma sits, fördelar sysslor mellan assistenter/make. Det är ju mer omfattande med hus o trädgårdsarbete än när jag bodde i lägenhet. Har era assistenter klagat över att det är "mer att göra", eller vad är era erfarenheter? Mitt ass.bolag säger att assistenterna inte får vara med och "anlägga" trädgården, men det hade ju jag gjort om jag hade kunnat. Självklart kräver jag inte att de ska stå och gräva tio djupa hål och flytta tonvis med sten, men var går gränsen för vad man kan begära av de? Jag är lite fundersam över detta.
Kan ju bara prata för oss, här sköter mannen det mesta och tyngsta både som man och assistent. Dvs. han får klippa gräset, rensa ogräs osv på arbetstid ibland. Utomstående assistenter får bara göra det som jag tycker är roligt, sköta kryddor, plantera blommor och sätta lökar. Trädbeskärning köper vi av de som kan det.
Okej. Min man gör också det "tyngsta" - skottar snö, klipper gräs osv. Assistenterna har hittills hjälpt mig plantera buskar (maken grävde hålen) och lökar. Men vet du om lagen säger något om vad assistenten inte får/ska göra?
De ska typ göra det du kunnat göra själv om du haft de fysiska förutsättningarna, enligt mig. Assistenter kan ha en helt annan uppfattning. Så om du är en liten klen kvinna (i ditt sinne, alltså) så bör kanske inte din assistent såga ner träd eller hugga ved. Är du typen som gillar tuffa tag ska de väl kunna göra det med, under förutsättning att du vet hur man gör, kan berätta för dem hur det ska göras och följer arbetsmiljölagar. Nu är jag den kvinnliga typen!! (Jörgen och Ninnie, sluta omedelbart att skratta!!) så därför skulle jag inte kunna tänka mig att hugga ved eller laga bilar och då ska heller inte mina assar göra det. Hoppas du förstod mitt virriga inlägg. Fast alla regler har undantag så är min man bortrest är det ju faktiskt jag (käs assistenten) som måste klippa gräset och ev. hugga veden om det är vinter.
Ja, vissa saker gör man ju inte av ointresse eller för att man inte har kunskaper, och då ska ju inte heller ens assistent göra det om det inte är nödvändigt för att man kanske inte har någon partner som klipper gräs eller älskar att vara i rabatten. Däremot får alltid assistenterna laga mat, för det är min bit i vårt liv.
Då jag jobbade som PA var trädgårdsarbete en del av jobbet, så länge brukaren fanns med i arbetet. I det fall jag pratar om handlade det om att hon satt bredvid och sa åt mig vad jag skulle göra. Uppgifterna var ogräsröjning, vattna blommor i växthuset, plantera mindre växter. Det var bara jag bland assistenterna som gjorde dessa uppgifter eftersom jag gillade det, så det var inget tvång.
Jag jobbade nästan dagligt (heltid), så det var inga problem, jag slapp å andra sidan ganska mycket städning, så det jämnade nog ut sig
Mina assar hjälper mig plantera eller göra annat trädgårdsarbete. Som någon tidigare sa jag hade gjort det själv om jag kunnat
Möjligt att det står nåt i FKs rekommendation... men enligt mig är detta enbart en rekommendation, alltså inget man måste följa. I lagen står knappast nåt om trädgårdsarbete. Så... ja, jag håller med övriga. Tänk efter vad du tror att du skulle ha gjort... Jag har ingen trädgård, men en stor balkong... där sätter jag både lökar och kryddor och blommor och buskar... Det är ungefär vad jag skulle ha gjort i en trädgård också. Jag har dessutom tur att ha flera ass som delar mitt intresse för blommor... så de tycker bara det är kul, speciellt de utan balkong eller uteplats.
Så, om jag har förstått er alla rätt, kan inte assistansbolaget säga att assistenterna inte får hjälpa mig att anlägga trädgård? Eller att utföra trädgårdsskötsel sen? Således kan inte assistenterna heller vägra att hjälpa mig med detta?
Jag tycker inte de kan vägra och assitansbolaget inte hindra. Däremot har du skyldighet att förvissa dig om att assistenten har den skyddsutrustning som eventuellt krävs samt har kunskap och kompetens för uppgiften allternativt kan få kunskapen via din översyn och instruktioner och utföra uppgiften på korrekt och säkert sätt. Det får inte vara farligt eller riskfyllt för assistenten. Är allt detta i sin ordning så är det du ber dem om en arbetsuppgift som vilken annan, det är ju du som avsätter din tid till detta och avstår någon annan arbetsuppgift den tiden, so,m de annars skulle gjort.
Jag håller fullständigt med.
Följ arbetsmiljölagen, se till att de inte får stressa, dvs både storstäda och bygga trädgård, ge dem vettiga pauser så har du all rätt att anlägga en trädgård. Vad du (dina assar) gör på din fritid kan inte ass anordnaren lägga sig i så länge du följer lagar och gör det du vill och hade gjort. Inte ens FK har någon åsilt om vad du gör när du väl fått dina timmar.
Jag brukar alltid säga till assarna att "nu ska vi göra det här och du får givetvis pausa när du vill". Som jag skrev tidigare så är ju inte min avsikt att köra livet ur assistenterna, vilket jag har sagt till de. Just nu funkar allting väldigt bra, men ibland råkar det ju bli fel vid nyanställning. Folk som säger "det o det o det kan jag inte göra" och så får man facket på sig. Tack för er respons allihop!
Angående vad assistenten "får" göra och inte göra så tror jag tyvärr att många av oss som har personlig assistans inte själva ser på yrket på ett professionellt sätt. Det vill säga, att det finns arbetsuppgifter som ska utföras precis som i vilket annat yrke som helst. Det handlar alltså inte om att jag som anställd själv kan få avgöra i alla lägen om jag tycker att det är roligt, nödvändigt eller tråkigt att utföra. Vi måste någon gång försöka ta oss bort ifrån den här tacksamhetssynen som så ofta tycks prägla oss. Om vi skulle sätta igång och fråga en massa människor på Försäkringskassan, ute på stan, eller någon annanstans om vad de tycker att vi eventuellt ska få hjälp med är jag helt övertygad om att vi skulle få en hel del olika åsikter. Men dessvärre skulle många åsikter vara av en begränsad karaktär, det vill säga, folk kanske skulle kunna sträcka sig till att vi skulle få röra oss mellan det "handikappanpassade köket till den handikappanpassade toaletten". Det handlar helt enkelt om att precis som i andra anställningsintervjuer presentera för den sökande en klar och tydlig arbetsbeskrivning om vilka arbetsuppgifter den sökanden förväntas utföra. Precis som någon annan skrev här handlar det ju också självklart om en bra arbetsmiljö. Men arbetsmiljö handlar absolut inte om att inte utföra vissa saker om de inte är farliga så klart. Det är inte farligt att gräva eller att böja sig eller att utföra andra olika kroppsarbeten, vi får ju anta att vi pratar om "normala människor" med normal fysisk hälsa. Skulle någon arbetsuppgift vara för tung eller orsaka problem får man i stället försöka hitta andra lösningar till att utföra dem om det är möjligt. Jag tycker inte alls att det är självklart att min man ska behöva göra allt som är mycket tyngre, han har också en rygg att tänka på. Men många saker kan utföras utan att knäcka ryggen eller vad det nu handlar om. En del tycks uppfatta det här med arbetsmiljö som någonting att ta till då man inte "känner för att göra något" som till exempel gräva i en trädgård eller kanske dammsuga. Jag vet inget annat yrke där man själv som anställd får välja vilka arbetsuppgifter man vill göra men i det här yrket verkar det tydligen helt okej? Ganska intressant, tycker jag. Heléna Karnström
Som du säger så bör man vara tydlig redan vid anställningsintervjun ungefär vilka arbetuppgifter som förekommer. Det är trist att behöva säga upp en ass. för att denne vägrar göra något som ingår i ens vardag. Arbetsmiljön ska självklart vara god, men som brukare ska man inte bli kraftigt begränsad av assistansen. Vet t.ex. att en hel del kommuner har strikta regler för vad en PA får göra.
Helt sant... assistenter är ett väldigt bortskämt släkte. Tror det är extremt viktigt att man som "brukare" konstant stöttar varandra, så att man inte börjar lyssna för mkt på andra. Mina assistenter gör sjukt mkt konstiga tunga saker på sin fritid. Skulle jag komma att kräva att en ensam assistent skall bära upp massa möbler för 4 trappor, så skulle arbetsmiljön dras upp. Nu tycker inte jag att man kräva en sådan sak, för jag skulle aldrig gjort det själv, men... jag kan ju inte hindra dem att göra det på sin fritid... och de skadar sig lika mkt då som de skulle ha gjort hos mig, med sjukskrivningar som följd... och då stör det mig otroligt om de tycker nåt är jobbigt här...
Jag tror nog att jag är lite "mjäkig" vad gäller min assistans. Ser någon assistent trött ut så händer det att jag tänker att jag får göra det här vid ett senare tillfälle eller be min man. Men, som någon skrev, min man har ju också en rygg att tänka på..eller för all del, egna grejer att göra. Som person är jag väldigt självständig, hade jag kunnat hade jag inte dragit mig för att slita bort rötter och stenar så svetten stänkte. Dessvärre är ju inte alla så envisa och det känns väldigt frustrerande ibland. Som Jessma skrev så måste vi som har assistans stötta varandra så att vi vågar och orkar stå för våra rättigheter. Jag brukar ge så utförlig arbetsbeskrivning som möjligt till nya assistenter, men problemet är att tre av fyra anställde jag medan vi bodde i lägenhet, och där var ju inte alls samma "arbetsbörda".
Jag är knappast avundsjuk att de pajar sin rygg på sin fritid... Vad jag menar är att en vägran att sätta några lökar etc. knappast står i proposition till vad de faktiskt gör själva på fritiden.
Jag förstår Jessma. Det innebär inte att man på något sätt vill utsätta assistenter för risker men ibland kan det bli oerhört sjåpigt.
Det förstår jag. Hur många är det som ofta själv kan vara med ocg bestämma arbetstider och schema. Hur många arbeten finns det som man får gå på bio, teater, konserter, äka på stranden osv. i. Hur många arbeten finns det där man under arbetstid även får tid att studera, läsa böcker och sticka. Inom vilka yrken kan man sätta sig upp mot arbetsledaren och trycka ner denne i skorna så att denna person mår jättedåligt men inte vågar säga ifrån eftersom man är i beroendeställning. Att alltid kunna stoppa någon från att leva sitt liv genom att säga -Jag orkar inte plantera dina lökar för det är för tungt och ingår inte i mitt jobb när man i samma andetag berättat att man var på gymmet i helgen och lyfte skrot är onekligen att vara bortskämd, man tvingar sin brukare till att låta bli något denne vill för att man själv inte har lust -på betald arbetstid-. Och hur dålig är nu lönen för ett arbete som inte kräver den minsta lilla utbildning. Och ang. allt det andra du skrev om, flexibilitet osv. det fick du väl info om när du började och om det inte är ok för dig så sök ett annat jobb. Nu har vi över 700 anställda assistenter och tack och lov är det inte så många av dem som tänker som du.
Det är väl ändå en grov generalisering att säga att personliga assistenter är ett bortskämt släkte!? Att inte många yrken kan bestämma sina tider är väl sant. Men inte många får dem ändrade samma dag och därmed sitt eget liv och fritid förändrat. Jag får i stort sett aldrig åka på bio, teater, konserer eller åka till stranden! Får jag det, försöker jag inte att påverka vilken pjäs, vilken bio vi ska se eller var vi ska äta, jag följer bara med och gör mitt jobb. Jag hinner inte under arbetstid studera, läsa böcker eller sticka. Jag hoppas verkligen att de assistenter är mycket få och snart utbytta, som trycker ner sina arbetsledare i skorna och får dem att må dåligt! Det är väl ingen förmån??! Jag planterar de lökar som åläggs mig och det har de andra gjort där också. Visst har någon sagt att "sköta kanariefåglarna ingår inte i vårt jobb!!" men hon blev snart nertagen på jorden igen av kollegor! = ungdomligt oförstånd och brist på information om vad personlig assistans är. Vad man gör på sin fritid går inte heller att jämföra, då man kan arbeta på sitt eget sätt och sluta när man vill. Man kan skada sig på fritiden. Då får man dålig ersättning men det är självförvållat. I arbetet är det inte självförvållat, man skadar sig på uppdrag av någon annan, förmodligen oavsiktligt. Man har inte samma möjlighet att styra det ens egen kropp ska göra. Håller med om att det är märkligt att neka att plantera lökar - visste inte att släktet personliga assistenter - gjorde så! Det är i så fall beklagansvärt och jag har själv inte följt den förordningen. Får väl börja nu.
Det finns många bra pa, ex mina *ler* De accepterar att jag har ett liv, accepterar att jag o min man delar upp hushåll som vi vill etc... Jag kanske inte säger "bortskämda" men har aldrig hört ngn annan arb grupp som ifrågasätter så mkt Man ska göra all man blir tillsagd om, tänk om ngn på ica vägrar sälja kött bara för att man själv är veg? Nej, jag tror tyvärr att många pa blir chockade att vi faktiskt har ett liv o lever detta fullt ut med hjälp av pa. Vägran blir varning sen... uppsägning precis som vilket jobb som helst Pa ska inte: utföra sexuella tj om man inte vill vill säga, inte utföra kriminella handlingar sen måste ... man göra allt som brukaren själv hade gjort om denne inte hade sitt funktionshinder Mkt enkelt!
Jag respekterar mina assistenter fullt ut. Ofta tjatar jag på att de inte ska bära för tungt, höja sängen till rätt höjd etc etc. Och de säger allt som ofta att det går bra ändå... Kommer de med ett förslag som skulle göra deras arbetsmiljö bättre som jag själv inte kommer lida av (t ex få ont av eller som tar väldigt mycket längre tid), så välkomnar jag det. JAG kan omöjligt veta hur det känns fysiskt... Jag önskar jag kunde veta hur ansträngande olika saker är... Det är väldigt svårt att lägga en bra balans på arbetsuppgifter om man aldrig gjort det fysiskt själv. Tyvärr har nog många av varit med om manipulativa assistenter som lärt sig vart ens svagheter sitter och lyckats få en väldigt glassig tillvaro... Grejen är... vad mina assistenter gör på sin fritid... det vill jag ju också kunna göra på min fritid. Min fritid är dock en assistents arbetstid. Då kan och måste jag se till att de inte skadar sig. Jag har dock ingen kontroll över dem annars, självklart, men det påverkar deras arbetsförmåga. Och då kan det ibland kännas bittert att jag måste lägga band på mig, när de själva inte tänker till... Bortskämt släkte... hos mig och mina vänner är det inte vidare mkt att göra. De finns till hands liksom... och pluggar, surfar på nätet, stickar, tittar på tv, läser, löser korsord... Är jag på en längre resa, så har jag alltid minst två assistenter med mig. En är ledig... får göra vad denne vill. När jag var nere på Tenerife sist passade en på att ta dykarcert av traktamentet hon ej gjorde av med på mat. Konserter, bio... ja, går jag själv med en ass så går jag hellre med en som är intresserad av det själv. Ibland hör jag att en viss ass är intresserad av en konsert som jag också är intresserad av... ja, då ser jag till att VI får biljetter. Ofta får de ledigt när de vill. Jag har långa pass, ett dygn, vilket gör att de sällan behöver ändra sina arbetstider eller jobba över. Reser jag spontant bort får folk sina pengar ändå. Sen är jag medveten att många assistenter har ett rent helvete, men då jag vet att många brukare här på denna sida inte plågar assistenter, så var mitt uttalande om bortskämda assar mest riktat till dem. I kontrast mot många arbetsplatser är våra assar tämligen bortskämda. De kan ta upp småsaker som problem, och man kan undra om de har levt i den hårda verkligheten öht... De brukar iofs upptäcka det om de byter jobb (vilket inte händer så ofta, men t ex när ett långtidsvik går ut)...
Det är ju just generalliserar du gör, du protesterar mot att vi tycker att assistenter ibland är ett bortskämt släkte. Ingen sa att alla assistenter är bortskämda, ingen sa att alla assistenter försöker glida undan, vad vi sa var att vi, Jessma och jag och många andra av oss som har assistans, har upplevt dessa assistenter. Oavsett om de är en på 10 eller 1 på 100 så är det fruktansvärt jobbigt för oss assberättigade att känna att vi inte vågar be om det vi vill för att det suckas och klagas och stönas. Är att bli nedtryckt, förnedrad och känns rent ut sagt för jä--igt. De flesta assistenter är faktiskt nöjda med sitt arbete, trivs och tycker inte att det stör deras liv att vara flexibla, som sagt, tycker de det så kan de neka, vilket innebär att man helt enkelt får byta pass med någon som kan jobba innan schema eller efter, problemet var att du påpekade att det var jobbigt samtidigt som du säger att du gärna gör det. Jag har inga lata bortskämda latmaskar, däremot har jag haft och det var inte roligt, samtidigt som denna ass suckade och stönade och hade ont överallt och inte kunde vattna blommor eller byta gardiner, inte göra mycket mer än att gå ut och röka, så hade jag världens samvetskval för hon var inte med i facket. Hon använde det mot mig, hur synd det var om henne och hennnes barn för hon hade inte haft råd att betala A-kasse avgiften och jag tyckte inte att jag kunde ställa henne på gatan, jag hade 1.5 års helvete då jag tillbringade hennes pass med att antingen sitta framför datan eller ränna på varuhus för det gillade hon. Som sagt, hon var en bortskämd latmask som utnyttjade mig. Ytterst få som jobbar på kontor eller är telefonister har de förmåner som assistenter har oavsett vad du tycker. Det finns inga andra yrken där man kan få maten betalt utan att bli beskattad, det finns inga andra yrken där man kan få en "halv" semester betald (se Jessmas inlägg om dykarcert), det finns inga andra yrken där man kan åka på Roskilde, eller annat och få allt betalt, att man jobbar gör väl inte att man inte kan njuta av musik. Liksom Jessma anställer jag folk som är i min ålder och som gillar det som jag gillar ungefär. Ska jag på bio så frågar jag oftast om de skulle vilja se den filmen och den som vill mest får följa med. Väljer jag mellan två filmer går vi och ser den som assen helst vill se, och jag behöver kanske hjälp en eller två gånger under filmen så jag kan lova att de ser den i lugn och ro. De hinner också läsa, brodera, sticka och kan se på tv om jag inte behöver dem, de flesta har valt att jobba dygnspass eftersom de då får längre ledighet, alla får vara med att kolla på schemat men det ska fungera i mitt liv, man kan alltså inte ha byte mitt när jag är och simmar typ. Du får det att låta som om vi är världens hemskaste människor, kan det vara så att du brukar vara inne på PA-siten och läser, dår kan man förstöra de bästa assistenter med sina åsikter. Ang. reklam för vårt koop så kan du glömma det, vi är ett litet icke vinstdrivande koop som bara tar max 45 medlemmar, vi har kö med 7 personer varav den som stått längst har väntat i 2 år, som du ser har vi ingen reklam här, just för att vi inte tar in fler, förutom en liten annons bland länkarna och det bara för att vi vill stödja denna sidan.
Upprepar: Jag har INTE skrivit att jag tycker det är jobbigt att flexa - tvärt emot. Däremot skrev jag att jag tycker inte det gör mig bortskämt! Om du inte kommer ihåg, eller inser skillnaden, så läs mitt inlägg igen innan du fortsätter mala på samma felaktiga grej, så gör du oss båda, och kanske några fler också, en tjänst! Du skriver: Ingen sa att alla assistenter är bortskämda.... Det är också helt fel. Jessma skrev (citerar): Helt sant - assistenter är ett väldigt bortskämt släkte. Hon skrev inte att NÅGRA assistenter är bortskämda, inte ens att många är det, hon konstanterade glatt att "assistenter är det"....punkt slut. Något som hon iofs har rättat till i sitt sista inlägg. Men hade hon skrivit det från början, så hade jag inte ens brydd mig om att skriva något svar. Det var just den grova generaliseringen jag reagerade mot. Vad gäller resten av ditt inlägg så nöjer jag mig med att beklaga din tidigare latmask till assistent. Hoppas inte din erfarenhet med denna assistenten har varit med på att färga din syn på assistenter generellt, det är ju i såfall synd. Synd - men också förståligt. Och hur du förövrigt organiserar din assistans är säkert intressant i många sammanhang, men för mig - inte i denna. Synen på assistentjobbet berör en mycket större krets människor än bara dig och dina assistenter. Du skriver mot slutet: Du får det att låta som om vi är världens hemskaste människor, kan det vara så att du brukar vara inne på PA-siten och läser, dår kan man förstöra de bästa assistenter med sina åsikter. Om det faktum att jag reagerar mot den grova generaliseringen av assistenter får "er" att verka som världens hemskaste människor...so be it. Den misstolkningen talar för sig själv, och behöver således inte ens kommenteras. Och ja, jag registrerade mig på pa.com för något år sedan efter ett tips jag fick på HOLKEN. Men jag tyckte inte om stämningen där inne, så efter en veckas tid slutade jag läsa där, och har inte varit där sen....som om det har något med nånting att göra?!? Men.... nice try Redigerat 2007-04-16 19:26
det lät alldeles för kaxigt- vad jag menade var- att det kändes bra att få ett ¨så ärligt och rakt svar, som inte gick som "katten-runt-het-gröt". Tack för svar.
Min sambo har tre assistenter på rullande schema. Två av dem gör precis det de ska utan att man behöver säga till/tjata om samma sak varje dag ("rutingöromål" ). Den tredje gör absolut ingenting förrän hon blir tillsagd att göra saker. Det leder till oerhört mycket "tjat" från vår sida (upplever vi det som i alla fall). Exempel i vårt hushåll på saker som ska ske dagligen: Kattlådorna - töms varje dag Sopor - om assistenten märker att en soppåse är full, så kan hon tömma soporna utan att vi säger till Disk/tvättmaskin - är det rent så kan de tömma maskinen utan att vi säger till Som sagt, två av min sambos assistenter gör detta regelmässigt utan att de behöver bli tillsagda, och frågar själva ibland "Är det OK om jag...?". Den tredje är den som gör minst och är minst aktiv om man säger så. Hon sitter i soffan och läser eller tittar på TV från det att hon kommer tills hon går hem, om som sagt inte min sambo säger åt henne att göra olika saker. Detta har vi tagit upp med assistansbolaget och de skulle i sin tur prata med den assistent det berör, men absolut inget har hänt. Detta är ett stort irritationsmoment för både mig och min sambo! Hur tacklar ni ovanstående? Måste/vill ni säga till om sådana rutingrejor som ska ske varje dag, eller kan era assistenter sköta sig lite själva? Vi tycker det är jättejobbigt att en av tre assistenter gör så här, det förstör så mycket i samarbetet eller hur jag ska säga. Nu har det dessutom gått så långt att min sambo inte äter förrän efter assistentskiftet vid 15-tiden (hon är hemma och arbetslös just nu, och går upp vid 10-tiden på förmiddagen), för hon tycker det är tråkigt att äta själv. Denna assistent äter inte tillsammans med min sambo, utan antingen före eller efter, medan de andra två frågar om hon vill ha sällskap, och då äter hon. Detta är en bagatell i det hela, men ändå: Vi tycker det är trevligt att assistenten säger ”hej” när hon kommer. 2 assistenter gör det gärna, den 3:e nästan smyger obemärkt in. Åsikter, kommentarer….? Redigerat 2007-02-22 12:51
Vet precis hur det känns, min förra var sådan, och fast hon till sist fick skriven lista på rutiner fungerade det inte. Jag kom på mig med att sitta framför datan hela dagarna när hon jobbade, hon blev dessutom stött när man sa något. Det slutade med att hon fick gå.
Jag rekomenderar en arbets beskrivning på sånt som alltid ska göras. o den ska skrivas under, gör man inte vad man ska så räknas detta som arb vägran!
Det roliga är att min ex ass ville ha sådan lista så hon inte skullle glömma något, detta sa hon vid ett möte där vi tog upp det här, hon fick till börja med en enkel lista över morgonprocedurerna. Min man hjälper mig oftast upp, är roligare att pussa honom än assen, och morgonlistan såg ut som följer, göra frukost (om inget annat sägs så gäller) två mackor, pålägg och någon grönsak, kaffe, gör färdig insulinsprutan och ställ fram medicin. Gör ett glas juise på en apelsin. Det stod en kopp kaffe, två brödskivor med korv på. Trsten gjordes helt enkelt inte och om man har det skribet och struntar i det så vill man inte jobba.
Så är flera av mina assistenter. Har ni varit tydliga med att vissa saker ska ske på rutin? Finns en lista på vilka saker? Det tycker jag att man kan kräva som assistent, faktiskt.
Hemma hos mig är det så att jag säger till om det mesta. Sen har jag vissa saker som jag säger att ber jag dig göra detta så ingår även detta... Tex städa undan i köket efter middagen så ingår det att torka av bänkar o bord o tömma diskhon. Detta för att jag vill ha det så. Men utgånspunkten när jag anställer någon ny är att jag säger till om allt, och efterhand upplysa om vilka saker som är ok att själv göra. Känns bättre så än att behöva säga gör inte si, gör inte så.....
Jag hade gjort såhär: Rannsakat mig själv för jag vet att jag ibland är otydlig när jag ger info eller ger för mkt på en gång. Eller att det var ett tag sedan jag gav infot. Satt mig ner och gjort en lista på saker som jag vill ha gjort rutinmässigt: töm sopor vid behov, diska för hand eller i maskin, torka och ta ut disken, torka bänkar, vädra och bädda sängkläder, städa i badrummet etc etc Pratat med bekväma-tjejen direkt och gett henne muntlig info + listan. Och frågat om ngt är oklart för henne. Var noga med att på morgonen eller när hon börjar berätta att det och det och detta vill vi ha gjort innan du sluta.
Min första tanke är... assistent 3... vad har hon el han gjort tidigare? Jag kan mkt väl tänka mig att det finns brukare som vill ha det exakt så, eller vet att det finns det. Och då är hon ju en perfekt ass... Och... vet ni att bolaget pratat med assistenten? Kanske är det bättre att ni tar upp det själva, ev med stöd från bolaget.
oj...måste ni säga ifrån om allt VARJEgång? Fy bubblan!!! eftersom jag både jobbar som PA och gubben har PA hemma så tycker jag att det borde ju bara rulla på...eller? Visst första dagarna kanske man vill (som PA) höra det men sen blir det ju "tjatigt" för alla parter...
Hmmm....mötet har visst inte varit än, vilket jag trodde. Därför kan jag ju förstå att ingen ändring har skett. Får väl avvakta lite... Det där med att ta upp saker själv med vederbörande har vi inte pratat om egentligen. Själv är jag inte så bra på "konflikthantering" eller vad det heter, så det är lika bra att assistansbolaget tar upp saker på möten o s v. Det är så de jobbar, tror jag i alla fall....
Men de kommer sköta det här snyggt. De ska ha separata möten med alla P:s assistenter, för att ingen ska känna sig utpekad. Och mötet ska utformas som typ "hur tycker du att det går i jobbet? trivs du?" o s v... Och alla 3 assistenter kommer att få veta att de ska upp på separata möten, så ingen blir särbehandlad.
Men Jenny... assistansen ingår ju i er vardag och ni måste ju tala med "dem". Situationen blir ju oerhört konstig annars om man inte talar med varandra. Det behöver ju inte bli någon konflikt, det är ju bara information eller arbetsledning som skall till. Konflikt ligger nog mer nära om tjejen får höra att hon inte sköter sitt arbete på rätt sätt från andra. Vad tror du om att du och din sambo går en kurs i just detta med arbetsledning, hur man tänker och ur man göra. Jag leder arbetet både på mitt jobb och sedan hemma med mina assistenter men det är inte konflikt det är ledning och information.
Jag VET att det inte alltid är lätt att säga vad man tycker till sina assistenter. Speciellt inte precis när de jobbar. Man känner sig väldigt utsatt. MEN det måste till. Jag tycker din sambo ska vara med på dessa möten, om hon inte vill hålla dem helt själv. Dels för att assistenterna nog undrar varför hon inte sagt nåt själv, dels för att bolaget kanske inte säger rätt saker. Assistenter bits väldigt sällan... Hade ett möte idag med en assistent, förvisso en i mina ögon bra assistent. Jag tog upp att jag ville ha dörren helt stängd till asserummet, vilket hon också tänkte ta upp. Där var ett missförstånd mellan oss, som skapade, inte direkt irritation, men iaf en mindre bra känsla hos oss båda. Löst!!
Jag antar att ni pratat med henne (utgår jag ifrån) Därutav fattar jag ingenting, om hon inte tar till sig och inte går att lära, det hon skall göra, så har hon nog hamnat på fel ställe. Man skall alltid ge en människa en chans, men enligt vad du skriver så verkar det som hon inte vill förstå. Har ni talat om att hon inte kan vara kvar om hon inte ändrar sig?
Uppdatering: Ett möte har hållits med berörd assistent, där det har framkommit ett och annat. Hon har tagit till sig det vi har haft åsikter om, och hon har bättrat sig på många punkter. Vi får se hur det går framledes....
hej jag tycker att ni ska säga upp assistenten eller trycka å att det här e viktigt att du gör de har sakerna annars får du gå. jag har haft detta problem med en assistent också.
Hej! Nu är jag inne här på "Assistans-biten" där jag nästan aldrig är, så kanske har frågan ställts tidigare.. Funderar lite kring den person som kommer att vara resurs/assistent till vår dotter i skolan. Har alltid sett framför mig en ung, busig och kul tjej, men börjar fundera på om det är rätt. Just nu är hennes resurs på dagis sjuk och hon har fått sin favorit-fröken (ung,busig) som vikarie. Jag kan se att de två är mycket som kompisar, men vill ju att hon ska ses som en person och inte två. Tankar? Hur hade ni det?
jag tror att det kan vara både bra och dåligt, kan ju bara utgå från mig själv och då är det nog mest dåligt. Jag tror att det är viktigt att ha någon med tillräcklig fysik för att klara av att jobba som assistent, så att man som barn får möjlighet att åka rutschkana, stjärtlapp och pulka. En tant som vill sitta inne och dricka kaffe i personalrummet är inte en strålande idé. Min assistent 1-6 i grundskolan var i 50-årsåldern, men hade fortfarande "buset" kvar. Det kunde inte ha blivit bättre. Åldersskillnaden var så stor så att det fanns ingen risk att jag föredrog min assistent framför mina klasskamrater. Hon smälte in naturligt när hon behövdes i uteaktiviteter, i övrigt passade hon jättebra in bland personal på skolan (dagtid) och på fritids. Jag tror inte att någon av mina klasskamrater från grundskolan idag kommer ihåg Eva som "Rebeccas assistent". Hon var liksom "Eva som jobbade på skolan, och ja, det är nog hon som hjälper Rebecca, när Rebecca behöver hjälp". Jag tror att åldersskillnaden hjälpte mig otroligt mycket för min personliga utveckling. Eva hade aldrig något behov av att underhålla mig, hänga efter mig och kolla vad jag sysslade med. Hon fanns där när jag behövde henne, vi hade en jättefin relation, men vi var inte kompisar. Jag kände mig aldrig påpassad, vilket jag har känt i många andra sammanhang med personliga assistenter. Det är ju också en avvägning man måste göra. Har man ett mycket större hjälpbehov, så att man alltid behöver ha en aktiv assistent inom en armlängs avstånd, kanske man får välja en kul, ung, busig tjej för att det inte ska bli alltför konstigt. Klarar man sig ändå hyfsat i kompisars sällskap på exempelvis raster och inte har några kommunikationsproblem tycker jag man ska prioritera socialt umgänge med andra barn, och använda assistenten mest till praktisk hjälp. Jag minns själv vad som hände när jag fick ha "unga, busiga, kul" tjejer som assistenter...Då var helt plötsligt inte klasskamraterna så intressanta! Jag gjorde misstaget en sista gång när jag var tolv. Kompisarna slutade ringa på dörren, de resonerade som att "någon var ju redan hemma hos Rebecca och lekte". Ett halvår senare sa jag upp assistansen och satsade på kompisarna, och det är nog ett av mitt livs viktigaste (och bästa) beslut.
Hur fasen gör ni andra för att stå ut med att assistansen tar all ens tid periodvis? Just nu t.ex. så hade jag en massa grejer inplanerat, som måste avbokas på grund av anställningsintervjuer. Jag blir skitfrustrerad och på dåligt humör... Efter intervjuerna är det ju intro, inkörningsperiod osv... Kan man lära sig att acceptera att assistansen tar en j-a massa av ens tid??? Redigerat 2007-02-07 22:14
Näääää, jag tror inte det. Ibland vill man bara kunna säga upp sig från allt.
Men vad kan man göra för att stå ut lite bättre då? Jag tror inte att mina intervjuer heller blir så himla bra när jag bara vill kräkas på de som söker... På fredag åker jag och mannen på kryssning helt ensamma, utan PA, och bara glömmer allt i ett dygn. Trots att jag absolut inte har tid med det... Kanske ett bra sätt?
Det låter helt underbart! Vi har tur som har våra karlar som ställer upp i vått och torrt. Vad man annars kan göra är en bra fråga.... Man blir ju anti allt o ställer in sitt liv tyvärr. En sak jag börjat med är att inte kalla på intervju om jag inte verkligen tror att personen i fråga är nåt att satsa på. Hellre går jag ut med en annons till o väntar på fler svar.
Mm, men jag måste ha nån 1/3 så jag får greppa halmstrån lite.... Det där är också en fråga - Hur nogräknad kan man vara när man har smått panik??
Jag mår oxå jättedåligt när assistansen tar för mkt tid, men man måste ju anställa osv..... När det blir för mkt brukar jag tom ibland säga att de får vara hemma ngn dag så roger o jag får vara själva, skönt oxå att bara resa bort med maken . Men visst det är ju bara att komma bort ett tag men jag tycker det funkar hyfsat
Nä... ibland vill man bara sitta och dunka huvudet i väggen av frustration. Man känner sig väldigt orättvist behandlad på nåt sätt, för det är inget vi valt. Våra liv ska kretsa kring våra liv, inte om assistansen. Som ska vara till för och hjälpa och inte stjälpa, som det ibland känns. Har man möjlighet så ska man nog försöka få paus, åka iväg med familjen eller så. Annars brukar jag spy galla till mina vänner. Hjälper lite. Börjar nu inse att det kan vara värt att låta andra hjälpa en med assistansen. Bara besluta över sådant man absolut måste, t ex vem man vill anställa eller ha med sig på en resa. Inte vem man ska ringa in som vik... MEN... grip inte efter ett halmstrå! Det funkar aldrig. Försök lösa schema temporärt tills du hittat nån.
Man kan inte lära sig att acceptera det tror jag.... Att först annonsera, läsa alla annonser, kalla 10 pers på intervju, bestämma mig, meddela de som sökt, anställa 2, haft intro, all pappersexercis, genomlidit deras första arbetspass...tog ungefär all min fritid i januari, och även den delen som var tänkt till plugg. Nu börjar det kännas bra, nu är det bara att ladda om och göra allt man försummat. Du gör helt rätt Ninnie, jag försöker tvinga iväg min familj utomlands i påsk. Semester, lugn, tack?
Hur tänker ni när det är dags att anställa, kring detta med kön? Alltså, jag skulle inte anställa en kille... Jag skulle tycka att det kändes helmysko att ha en man med mig i duschen eller andra intima situationer. Samtidigt så vore det bra för "arbetsgruppen" med en kille... Och det är bra med nån med mycket muskelmassa (jaaaa, det kan tjejer också ha!!!). Stefan, min man alltså, skulle inte heller vilja att jag anställde en kille. Hur gör ni andra?
Spelar mig ingen roll.... Så länge min sambo inte har problem med att jag anställer en kille så. Det beror mer på personligheten hos den som jobbar än på om det är en tjej eller kille. Har ofta lättare för att prata strunt med nya killar än nya tjejer. Redigerat 2007-02-04 16:02
Är som du Ninnie. Tycker att det är tillräckligt jobbigt med massa tjejer i duschen, så det skulle inte funka med en kille. Däremot skulle styrkan vara bra ibland, speciellt på resor. Så jag funderar på nån sån extra. Men... tror faktiskt inte jag skulle kunna vara så objektiv i anställningsinterjun... "Han var ju så snygg..." Hehe...
Jag anställer endast tjejer. Jag skulle också tycka att det skulle kännas konstigt med en kille som assistent. Annars samarbetar jag bra med män men inte som assistent. Föredrar också yngre tjejer som inte har så mycket gemensamt med mig. Jag menar att en tant i min ålder med gubbe, barn, liknande problem - det skulle bli för mycket, komma för nära, ta för mycket kraft. Bättre med yngre tjejer som är naturligt ointresserade av mitt liv. Vi kan ju ha trevligt ihop ändå trots denna inbyggda skiljelinje.
Sådär tänker jag också... Att jag inte vill att vi ska ha alltför mycket gemensamt. En av mina på intervjun var kock - hur skulle det funka tro, när ett av mina största intressen är matlagning på mitt sätt?
Tips vid matlagning gör mig gaaalen. "Gör som jag säger!" Det är nog enda situationen där jag är riktigt tuff mot dem...
Häftigt! Ja, jag säger inte att det är omöjligt... Men onekligen en chansning.
Tänkte också så, kändes lite nervöst första gången jag skulle laga mat när "kocken" jobbade. Tänk om jag säger tranchera istället för traktera... Eller om jag tycker att kycklingen verkar färdig att vända och han tänker Jag berättade detta under tiden maten gick varpå han sa: "Du ska veta, Gud va skönt att vara i ett kök utan att behöva tänka!" Där släppte min nervositet. Det är ganska skönt att ibland inte behöva säga alla ingredienser när man skall plocka fram till ex en helgfrukost, utan bara säga att idag skall jag göra Ägg Benedictine och så vet ass vilka ingredienser som behövs. Redigerat 2007-03-10 22:49
Vad jag själv har fått efara och likadant sett hos andra med assistans - det är att det tar sååååå mycket energi. Man umgås hela dygnet med människor. Sedan skall man orka med sina egna vänner också! Jag hade en ass för ett par år sedan som var så oerhört gullig, trevlig och kul. Vi hade massa gemensamma intressen och hon hade mycket att berätta om sin specifika utblidning. Vi hade jättekul när hon arbetade - men ....... Sedan ar jag ju helt mätt på social stimulans. Inte orkade jag med mina egna kompisar. Det var nästan lite skönt när hon slutade trots att jag gillade henne så jättemkt. Detta är ett jätteproblem - denna energiförlust.
Ja försöker vara tydlig med att när jag är med andra, då ska man hålla sig i bakgrunden. På väg till o från jobbet, eller om jag är själv på stan så föredrar jag som sagt att man kan snacka lite. Det kan vara väder, film eller what so ever....
Undrar varför killar har lättare att ha tjejer som assistenter, än vad vi tjejer har med att ha killar.
Jag har faktiskt ingen aning vad jag tror ska hända... Kommer en Muhammad, 32 år som ej kan svenska, så tyvärr... jag skulle nog bli orolig.
Tillföra frågor är bra! Antastad? Nä det kan man väl inte hoppas på? Skämt åsido... För mig är det inget sexuellt, är ju dessutom bisexuell så på det planet kvittar det. Kanske är det mest av respekt för maken... *funderar* Sen är det vanligtvis alldeles hysteriskt kul när en kille ska sätta på en bh:n.
Jag har för tillfället bara kvinnliga assistenter men det är mest för att ingen kille sökte när det var aktuellt. Jag har haft killar vid två olika tillfällen och jag måste säga att dessa två är de bästa assistenter jag har haft. Inget skitsnack och raka puckar liksom. Däremot känner jag att om jag ska anställa en kille måste det finnas något speciellt från början som säger älatt det kommer att fungera väl. Jag kan liksom inte vara tveksam som med vissa kvinnliga och tänka " det kan nog bli bättre med tiden" Svårt att förklara det sitter nog i magkänslan
Varför skulle vi som är funktionshindrade på något vis inte kunna tycka något sådant. Jag är inte på något vis en bättre eller sämre människa för att jag har funktionshinder. Funktionshindrade är inte änglar med medfödda vingar och gloria. Jag skulle själv oxå tycka att det skull vara svårt att ha en assistent som inte kan bra svenska. Detta skulle kunna skapa onödiga missförstånd och jag skulle behöva lägga ner mera energi i hur jag formulera ich behöva förklara igen och igen och igen och kanske tioll och med behlva hitta nya ord för att förklara ett ord osv. Jag har varit med om att jag har fått samtal med anledning av att jag har haft platsannons ute där det var en kvinna som ringde åt en bekants vägnar. Hon frågade lite om tjänsten och så och avslutade med att säga att personen ifråga endast talade franska men annars var en bra människa och allt sådant bara jag kunde ge instruktioner på franska. En del arbeten kan du klara på andra språk än värdlandet men de är inte många och om så är fallet brukar kunskaper i andra språk specifikt efterfrågas. För att klara att arbeta måste man ju hantera språket som arbetet kräver.
Själv har jag assistenter av båda könen och trivs mycket bra med det. Har visserligen mest haft killar men det har mer varit slump än medveten tanke. Verkar mest vara kvinnor som skrivit här men intrycket är, som Jessma skrev, att kvinnor är mer skeptiska till manliga assar än tvärtom? Eller? Hur kommer det sig tro? Eller är det verkligen så? Nu säger jag inte att endera är fel men jag är ändå nyfiken på om det är att det känns obekvämt eller finns medvetna tankar bakom och i så fall vad de är? Vad finns det för fördelar/nackdelar och risker med assistenter av respektive kön, dels över huvud taget och dels i förhållande tilll ens eget? Det verkar ju vara väldigt olika från person till person.
Kan det vara klassiska roller som spökar? Kvinnor ska "ta hand om" och män ska vara macho? Jag menar lite att om en man ligger på sjukan kan han knappast begära manlig vårdpersonal och förväntas tycka att det är ok. Men om en tjej känner sig obekväm med manlig personal är det fullt förståeligt... (För tydlighetens skull - jag ser inte vård och assistans som jämförbart.)
En sak jag märkt, är att assbolagen som i regel rekryterar personer som sen intervjuas än en gång av oss, förutsätter att man som kvinna bara vill ha kvinnliga sökande osv.
här kommer en till fråga till diskutionen.. Om en kille har sambo/fru.. är det då med tanke på partnern bättre att anställa killar Jag vet inte rigtigt hur jag skulle gjort? förmodligen mixat som jag gör nu
Beorn... Följdfrågor och nya vinklar är kanon, so keep going! Kanske är det så att män i större utsträckning tvingas "gilla läget" att nån av motsatt kön hjälper dem, alltså i andra sammanhang än assistans? Angående partnerhänsyn så... Tja, jag hade inga manliga assistenter innan heller. Men om jag vore singel nu skulle jag nog, av praktiska skäl, välja en man. Alternativt riktigt stark kvinna, då. Känner att jag själv har vänt lite sen jag startade tråden, haha. Alltid kul att reflektera....
Inte behöver du headhunta på gym. Vad du behöver är en hästtjej med egen gård. De är vana att slita och tänker inte ens 2 ggr på att lyfta en 25 kg fodersäck eller så. Oftast är de synnerligen friska också. Men det skall vara en som har eget,en som står inhyst gör inte så mkt,o blir då klenare. jag har inga fördomar-jag har hästar o egen gård,så jag vet. Bryr mig inte om kön på assistenterna,men killar kan bara inte fixa mitt hår när jag skall rid auppvisningar. Den jag hade sist,en ryttare i 20 års åldern,var så klen att efter minuter fick jag raspa hoven istället-han var helt slut. Och dte är ren teknik det hänger på,sitta i rullstol r en fördel där.
En teori som dök upp i att det från man var riktigt liten mest har varit kvinnor som arbetat med oss. Oavsett om man själv var tjej eller kille. På dagis nästan bara kvinnor. Sedan på lågstadiet mest kvinnor som lärare. Och sen har det fortsatt. Först på gymnasiet kom jag i kontakt med manliga assistenter. Så alla är mer vana med kvinnor, och det kan vara därför det är ok för killar att ha kvinnor som ass och inte bara killar. Eller?
Det är nog en bra teori. Jag har alltid varit van vid assistenter av båda könen. Och dagispersonal, och på fritids också.
Jag vill absolut inte ha ngn kille , känns inte bra då jag tycker att det är lättare att prata med en kvinna... Hade jag inte roger kanske jag skulle tänka annorlunda då det behövs män som pa för de är ju fysiskt starkare o det kan ju behövas vid ex resor
Jag vill också bara ha kvinnor, fast jag har min man som ass och en annan kille, fast han är bara på mitt jobb och detta av praktiska skäl, är ju ute och pratar på skolor och andra ställen och det är inte alltid anpassat så där kan det vara bra med en kille. Dessutom klarar jag ju att torka själv och sådant så det är inte så intimt på toa, bara dit o från och byxuppdragning. Men i duschen vill jag bara ha min man eller en kvinna som jag känner mig trygg med, har ju en massa ångest från min barndom på sjukhus där alla läkare var män och de var onda (i ett barns ögon) så jag känner mig helt enkelt inte trygg. Samtidigt vet jag att många av de bästa assistenterna är män, på jobb är det de som har minst konflikter sinsemellan, de har ofta lättast att ta instruktioner från brukaren osv. Dessutom tycker jag det är opraktiskt, svårt på simhallar och andra omklädningsrum. Dessutom vet jag att min man absolut föredrar att jag anställer kvinnor, känns helt enkelt bättre för honom. Jag har också varit alldeles för social med mina, man vill så väl och är så snäll och sen blir man utbränd på kuppen. Lagom mycket småprat när man tycker det är ok men inte hela tiden. Att anställa någon som inte är bra på svenska är uteslutet, det blir onekligen problem om man måste förklara sina instruktioner om och om igen.
Jag,min man och en ass var ute och reste till Åbo i helgen. Väl hemma vid båtterminalen krossades en dyr flaska som min pappa skulle fått i present. Nu förnekar ass:en att hon var den som hade sönder den trots att både jag, min man och min pappa såg det. Vad ska jag göra?
köpa en ny Ta ut kostnaden på omkostnadspengar
Köpa en ny MEN ta ut kostnaden på assistentens försäkring som hon har via assbolaget. Ha dessutom ögonen på henne i fortsättningen. Alla kan vi ha otur och riva ner, tappa och förtsöra saker och det är inte hela världen men man måste stå för det.
Sakförsäkringar har oftast minst 1000 kr i självrisk men den tar man däremot ut från omkostnadsdelen.
Tack för råden jag fick angående detta. Nu har ass erkänt och bett om ursäkt. Allt kommer nog lösa sig till det bästa tror jag
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh