Hej! Jag har blivit kallad till en intervju på ett företag efter att jag skickat in en jobbansökan. I min ansökan skrev jag inget om mitt funktionshinder. Nu undrar jag om det är en bra ide att innan intervjun skicka ett mail där jag skriver lite kortfattat om mitt funktionshinder. Tror att det kan kännas lite dumt annars att bara dyka upp och inte ha berättat något. Vad tycker ni? Jag måste ha svar snabbt för jag ska på intervjun redan på måndag! Tacksam för svar!
Om du själv anser att ditt funktionshinder inte är ett hinder, för det jobb som du nu skall intervjuas för, så finns det väl ingen anledning?
Tack för snabba råd! Skönt att man kan lita på medlemmarna här! Jag sa inget innan utan gick bara dit. Allt gick väldigt bra tyckte jag - de var väldigt tillmötesgående och det kändes inte alls konstigt eller ansträngt pga att jag inte berättat innan. Återstår bara att se om jag får jobbet - jag var ju inte den enda sökande.
Till sidans topp
Idag lägger Cristina Husmark Persson fram förslaget om att man ska kunna arbeta hur mycket man vill, med bibehållen sjukersättning. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=739260 Det framgår däremot inte om det gäller samma för eftergymnasiala utbildningar. Det har ju alltid hetat innan att heltidsstudier ska jämställas med arbete och därför ska man inte ha rätt till att behålla sjukersättningen vid studier. Är det någon som tror på en förändring nu? Någon som hört nåt om studier? Såhär står det på FKs hemsida, från januari 2007 http://www.forsakringskassan.se/privatpers/studerande/sjuk_aktiv/ Redigerat 2008-02-04 20:32
Hej! Jag är ny här och ni får ursäkta om detta redan diskuterats. Det jag undrar över är vilka arbetstekniska hjälpmedel ni använder eller skulle vilja använda. För min del har jag en talsyntes och en punktskriftsdisplay till datorn. Det gör det möjligt för mig som är synskadad att använda datorn på ungefär samma villkor som mina seende arbetskamrater. Jag har också en liten bandspelare med talande menyer. När jag ansökte om arbetstekniska hjälpmedel tog det två månader för mig att få dem. Jobbet fick jag i juni och hjälpmedlen kom i september. Som tur var hade jag en privat dator med synskadeanpassning som jag kunde sitta och knattra på unde de månader jag väntade. Två månader är dock en rätt "snabb" handläggning. Jag har fått höra från många andra att de fått vänta betydligt längre. Nu vill jag hemskt gärna få veta hur ni har det? har ni de hjälpmedel ni behöver? Hur länge har ni fått vänta på dem? har ni avstått från att söka jobb av rädsla för att bli sittande utan hjälpmedel osv? Tidningen Stiletten som jag är redaktör för kommer att i sitt nästa nummer ha en artikel om arbetstekniska hjälpmedel. Så har du något att tipsa oss om blir jag ytterst tacksam. Hälsningar /Finn Hellman, tidningen Stiletten
Jag har fått bildtelefoni/texttelefon med dator, rollator, spec arbetsstol, armsstöd, trackball samt en 20 tum bildsskärm. Haft bra kontakter med AF ang arbetsstekniska hjälpmedel. MVH Marie
Hej Marie och tack för svar. Okej, då har du alltså rätt stor erfarenhet av arbetstekniska hjälpmedel. Fick du alla de här sakerna på en gång eller en sak i taget? Hur länge fick du vänta? För min del fick jag vänta på mina arbetstekniska hjälpmedel i två månader. Jag fick jobbet i början på juli men prylarna kom först i början på september. Som tur var behövde jag inte sitta tomhänt. Jag hade en anpassad dator sedan min studietid. Men om man skulle följt regelverket till punkt och pricka borde jag egentligen ha lämnat tillbaka den datorn i samband med att studierna tog slut. Tack vare lite fusk kan man säga att jag lyckades behålla jobbet. Jag tror också att min arbetsgivare var mer generös än arbetsgivare i allmänhet eftersom vi på min arbetsplats jobbar just med funktionshinder. Hade det varit en arbetsgivare som inte haft nåt min funkisprylar att göra är jag inte lika säker på att de låtit mig behålla jobbet nu när jag fick vänta på hjälpmedel så länge. Hur är det för dig Marie, jobbar du på ett ställe som sysslar med funktionshinder? Eller är det en "vanlig" arbetsgivare?? Hur längesen är det du fick dina arbetstekniska hjälpmedel?
Hej ag tror det är tack vare döv-konsulenten som hjälper döva på arbetsmarknaden. De kan ej ta ngt beslut ochh är alltid med AF-handläggare när man har möten. Af-handläggare får nog god hjälp av dem. De beukade velat mig väl för att jag skulle kuunna arbeta så jasg har fått min arbetstekniska hjälpmedel redan efter några veckor men aldrig mer än 1 mån. Har arbetat sedan 1997 men nu första gång arbetslös i en längre period. En del har följt mig länge tex trackball, dator med textis medan rollator har jag fått nu under min arbetsträning. Spec arbetsstol hade jag begärt så hade AF ställt upp pga minarbetsgivaren hade ej råd pga jag hade redan bra arbetsstol fr AF men fungerade ej plötsluig för mig. Har mest haft arbnetsplatser där dfet finns döva medarbetare men nu första gång ensam döv bland hörande. Nu har jag ej dator pga min gammal arbetsgivare hade köpt den fr AF NÄR JAG BLEV UPPSÄGD PGA VIDEOREDIGERING I DATORN. Men AF har lovat att jag ska få en ny dator med bildtelefoni när jag väl fått en anställning. Nu lånar jaag bara en fr AF rehab inte bra pga datalåda är inte anpassad efter mig som mina tridigare. Tycker jag har fått god hjälp av AF.
Jag har ett handreglage till diktafonen på jobbet (skriver patientjournaler efter läkardiktat via digitaldiktering). Har dessutom en sån Mercado-stol eller vad de heter, en som är elektriskt höj- och sänkbar så jag ska nå upp till läkarnas postfack när jag ska dela ut post o s v. Både handreglaget och Mercado-stolen har köpts in med tillstånd av min högsta chef, AF har inte var inblandade alls. Om jag mot förmodan skulle söka/få nytt jobb, tar jag i alla fall med mig stolen, och kanske även handreglaget till diktafonen, beroende på vad nästa ställe har för journalsystem o s v.
Hej Jenny! Tack för att du svarade på mitt inlägg. Jag är inte riktigt säker på att jag förstår. Är det altså så att din arbetsgivare helt och hållet själv bekostat den anpassning du behöver? Du har alltså inte behövt ansöka hos arbetsförmedlingen eller försäkringskassa om några arbetstekniska hjälpmedel?
Min chef såg till att det köptes in, och jag tror inte att Försäkringskassan var inblandad alls. Ännu mindre Arbetsförmedlingen, dem har jag aldrig haft med att göra... Men det kanske har gått "lätt" för att jag jobbar inom landstinget, jag vet inte...? Min Mercado-stol har alltså köpts in på samma sätt som om det hade varit en möbel till någon av mina arbetskamrater, bara det att den råkar komma från ett hjälpmedelsföretag och kallas för arbetshjälpmedel... Jag har svårt att använda en vanlig kontorsstol som ju har hjul, för på dem finns inga bromsar och inga bra armstöd för mig t ex, och ingen fotbåge för fötterna att vila på... Redigerat 2008-02-12 22:11
Inför riksdagsvalet 2006 gjorde Stiletten en enkät till samtliga riksdagspartier med frågor om arbetsmarknad och funktionshinder. En av frågorna vi ställde handlade om arbetstekniska hjällpmedel. Svaren från partierna klistrar jag in här nedan. Nu undrar jag återigen vad ni har för erfarenheter. Hur har situationen ändrats de senaste åren? Ser den annorlunda ut nu än tidigare? Har det partierna uttrycker i sina svar blivit verklighet? Stiletten planerar även att fråga riksdagspartierna vad de gjort sen de fick enkäten för drygt två år sen. Men för att vässa våra frågor är det bra om vi kan få lite verklighetsbeskrivningar av er. Hur funkar det med arbetstekniska hjälpmedel i praktiken? Hur länge har ni fått vänta? Är de långa väntetiderna nåt som gör att ni avstår från att söka jobb? Här följer enkätutdraget från nummer 4 av Stiletten 2006. Fråga: Tiden det tar att få arbetstekniska hjälpmedel är ofta så lång att det inte är någon idé för funktionshindrade att söka sommarjobb. Hur lång tid tycker ert parti att man ska behöva vänta på sina arbetstekniska hjälpmedel? Vänsterpartiet: Vi har inte satt någon egen gräns. Men vi vet att det finns problem med tillgång till hjälpmedel och har särskilt motionerat om en översyn av regler och ansvarsförhållanden. Socialdemokraterna: Detta ska naturligtvis gå så fort som möjligt, men hjälpmedel måste vara utformade efter individen och utvecklingen på området går fort, AMS och Försäkringskassan kan därför inte hålla lager av hjälpmedel. Myndigheter är dessutom skyldiga att följa lagen om offentlig upphandling vid köp av dyrare hjälpmedel. Miljöpartiet: Tre månader är en rimlig väntetid om det inte handlar om att nyutveckla hjälpmedel då är det svårt att pressa tiden. Centerpartiet: Vi är överens med de övriga partierna i Allians för Sverige om att införa en hjälpmedelsgaranti som ger personer med funktionshinder rätt att välja hjälpmedel från godkända leverantörer. Någon bestämd tidsgräns har vi inte tittat närmare på. Kristdemokraterna: Det ska inte behöva ta längre tid än vad det tar att prova ut och anpassa hjälpmedel. Folkpartiet: Vi vill införa en hjälpmedelsgaranti som ska garantera högst två månaders väntetid. Under mandatperioden ska det kunna förbättras till en månad. Moderaterna: Ingen ska behöva vänta så länge att man måste tacka Nej till ett jobb på grund av det. Försäkringskassan och arbetsförmedlingarna bör ges tillräckliga ekonomiska resurser för att se till att onödiga väntetider inte uppkommer.
Efter bara tre dagar på läkarlinjen blev cp-skadade Victoria Webster uppmanad att sluta. Men hon vägrade att göra avkall på sin dröm. DN Söndag träffade Sveriges första legitimerade akutläkare. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=736922
Tragiskt med ett sådant bemötande. Men det är väl inte så ovanligt med läkare som har funktionshider. Själv känner jag två och vet fler som är det så det kan ju inte vara helt ovanligt.
Nej verkligen tragiskt att man beöver slå sig på det sättet även idagens Sverige. Frågan är om det blir bättre i framtiden, man kan undra eftersom förvärvsfrekvensen bland dem som är yngre är lägre än bland -50 och -60 talister.
Reumatism, muskelsjukdom (vet inte vad) och två RMS. Sedan har man ju själv ibland blivit behandlad av läkare som sett lite sneda och vinda ut och helt uppenbarligen inte varit .... helt ohandikappade.
Ja, här på FH har vi ju en sjuksköterska som har cp . Det är just sådana här människor som man ska lära av. De som inte ger sig. Tänker just på att det är så många funkisar som har gett upp. Här har ni ju beviset på att det går bara man kämpar, man måste kämpa! Det gör ont såklart, men det är värt det. Tänk vad hon hade grämt sig idag om hon gett upp den gången och låtit dem vinna!
Alla normala människor blir ju ej heller läkare. Det är bara bra de som har den förutsättnig att bli läkare så det är ju såklart de ska få bli det utan att nån säger emot det. Synd bara att samhället ska vara negativt. Vi funkrionhindradrade ska väl wej kämpa mer än andra för att visa andra vad vi kan.....urtan bara att vi blir det vi drömmer om.. Vi ska ej konkurensa med vasrandra väl?
Här tycker jag att du har fel. Alla ska kämpa, det är det som är poängen. Sen finns det vissa som ser sig själva som offer, men det är ditt problem att du ettiketterar dig själv så....
Att kämpa skapar också stress. Och varför måste vi bevisa för folk vad man kan. Att en del blir läkare eller sjuksköterskor borde vara en självklart utan att folk svimmar av häpen. Att vi har framgångar som alla andra utan att göra en stor sak av det.
vi kommer nog alltid att få kämpa extra för att visa att vi duger tyvärr
Mn kan väl ej tvinga alla att kämpa till läkare. Vissa är nojd med att vara arbetare. Det är ju upp varje person hur långt de vvill gå. Man är ju ej dålig för det. När man väl har bestämt för bngt twx läkare så får man kämpa extra förstår jag men jag yrkade bara att det är synd att samhället har det attityd att ej behandla alla likana.
Ingen här menar att alla ska bli läkare, det går ju liksom inte. Någon måste ju vara en "vanlig arbetare" också Vad jag, och säkert de andra här också syftar på, är att man överlag ska se möjligheterna istället för begränsningarna att kunna komma dit man vill och utbilda sig och jobba med det man drömmer om. Den här artileln om Viktoria var just bara et exempel, och ett mycket bra sådant, på att alla kan bara de vill och tror på sig själva tillräckligt starkt. Och även om man inte när åndra fram så har man iallafall försökt och lärt sig mycket på vägen Pappa brukar säga att man ska sikta mot himlen och vara glad om man når trätopparna. För om man bara sikter mot trätopparna så kanske man inte kommer längre än till stammens början.
Detta inläggs tidigare innehåll har raderats av mig själv, mötte så mycket kritik och skit att jag inte vill vara medlem längre heller. Ha det gott ni som vet och kan hur man ska bete sig på detta forum. Jag drar vidare. Redigerat 2008-01-29 14:08
Ja du... Har du läst medie- och kommunikationsvetenskap tycker jag att du ska tänka ett extra varv på ditt kanalval för att nå ut till målgruppen. Hur stor är sannolikheten att en presumtiv arbetsgivare går in i ett forum för funktionshindade och letar efter arbetskraft?? Jag säger inte att sannolikheten inte finns, men den är attans minimal. Visst ska man utnyttja alla möjligheter man har för att sälja sig ...men det här var bara too much. Dessutom. *gah!* Det finns något som heter brus som stör kommunikationen mellan sändare och mottagare - dina understrykningar är jävligt mycket brus i detta sammanhang!! Tänk om, tänk rätt. Rikta dig till målgruppen med ett lättillgängligt budskap och du får säkert mer svar i din inbox än nu. Dessa tips var gratis. Om du är intresserad av fler handfasta tips om hur man når ut med sitt budskap, hör av dig så kan jag hjälpa dig till en inte alltför skyhög kostnad. // A E
Raderat. Redigerat 2008-01-30 13:50
Man kan också skicka ett privat meddelande om man har synpunkter på var ett inlägg har postats. Samma sak om man har synpunkter på någons språk eller om den har använt understrykningar. Om poängen är att vara hjälpsam och hjälpa en ny medlem på traven lite. Men det kanske inte var syftet för alla er som har skrivit en massa off topic här. Starta en egen tråd istället för att anmärka på andras inlägg.
Men snälla ni, ta och varva ner lite. Ok att ni tycker att det är en dåligt skriven text men nog finns det värre saker att haka upp sig på.
Nu tycker jag att vi fattar varandras händer och sjunger: We shall overcome ..... Inte kritisera, inte tycka till, inte stå för att man tycker annorlunda - utan hålla med, stryka medhårs och vara ströminjeformad. Kramissar från lilla mig
Har någon här jobb eller inte till den här människan? DET är relevant eftersom det är det som eftersöks! Sen som en passus till Moon; Nej man behöver inte tycka lika om allt men från det till att raljera över folk och ironisera om att vi ska fatta varandras händer och sjunga "we shall overcome" - du är mer skärpt än så!
AFvill ej att jag ska jobba i 100 procent. Jag har alltid arbetat 100 procent innan men nu arbetslös sedan 1 år. Är nu mitt upp i en arbetsprövning och har nu 75 procent. Ska 100 procent när jag r mogen för det. Men de på ASF är tveksam om jag ska verkligen jobba 100 procent. De yrkade att många med cp ej gör pga pga kroppen slits ...många möten med myndigheter. Mina FD har alltid låtit mig att gå oppp en del tex sjukgymn o vissa som vi har kommit överens om utan att jag behövde jobba in. Kan AF förbjuda mig att jobba i 100 procent? Hur löser ni andra det ang möten tex sjukgymn, hjälpmedel o läarebesök. Jag sade att jag bruar jobba in....men de tykte datt det blev för mkt. Hjr brukar det vara? MVH Marie
Jag jobbar på ett företag just nu...en arbetsprövning som AF har fixat. Med riktiga arbetsuppgifter. Jag jobbar hårt.....Kan leda till en anställning. AF sade att de tyvärr är inblandade nu när de vill ha lönebidrag o arbetsbiträdepengar. Jag har sagt till AF att jag är rädd för att de ska styra o bestämma mycket. Arbetsgivaren o jag ska ju kunna kommA överens om vissa saker tex hur de vill ha det ang arbetstiden osv o hur de brukar ha det. Mina fd chefer har slltid varit förstående och det har ju fungeratjättebra utan AFs inblanndning. Nu har jag AF på mig. De är fakriskt 3 st mot mig jag är underlägen mot dem. e säger att min kropp ska orka fram till 65 år....
Kan Af vara så cyniska att de heller vill betala ut lönebidrag till en deltid än till en heltid?
Hmmm ja tydligen... Det där känner jag igen också, att de ifrågasätter ens arbetsförmåga och hur mycket man ska jobba. "Men lilla guuuuummaaaaan är det inte bättre att du jobbar bara haaaaalvtiiiiiid, du har ju så mycket aaaaaaannaaaat i ditt liv som du gör så du ska oooooorka meeeeeed" *klapp på huvudet*.. Men jo, visst lever jag aktivt på min fritid! Har många hobbies. Men tänk om alla människor skulle tänka så: Hur många tror ni inte ärligt skulle säga att de inte skulle ha nåt emot att jobba mindre? Men det handlar 1. om moral. Heltid är normen. Ingen ifrågasätter andra om hur mycket de ska jobba. Och visst är folk trötta när de kommer hem från jobbet, hur många slänger sig inte bara ner i soffan och glor på tv och somnar tidigt efter en lång arbetsdag? Alla är ju olika, avsett om man är funkis eller inte. 2. Ekonomi. Många skulle säkert jobba lite mindre om de hade råd, arbete ger ju lön och lön ger frihet, frihet att påverka sin ekonomi medan bidrag inte gör det. Jag själv har aldrig tänkt mig att arbeta mindre än 100 procent i långa loppet. Klart att det är bra att börja med lite, och sedan öka på, eller om man har en anställning son ÄR på 50 eller 75, men många med funktionshinder räknar med att permanent jobba mindre. Förstår inte riktigt varför, de har inte ens provat att jobba 100 procent, och det tycker jag att man är skyldig att göra. Verkar som många är rädda, hypokondriska, prioriterar sin fritid. Men det är ju så, att man får prioritera arbetslivet i veckorna och festa på helgerna. Sån´t är livet
Tycker absolut du ska stå på dig och kräva en heltidstjänst, dvs 100 procent. Du känner din kropp bäst. Punkt.
tycker ni atgtt det skall stå att man är beräöttigad till Lönebidrag i jobbańsökningar vilken är err erfarenhet? morot eller bortsortering?
Aldrig, då presenterar man sig ju med att man inte kan jobba på samma vilkor som andra.
Sök m h a kvalifikationer. Prat om lönebidrag kan du gott spara till intervjun. Så skulle jag göra i alla fall. Jag skulle inte vilja jobba hos en arbetsgivare som ser lönebidraget som en morot, och många arbetsgivare skulle nog se ditt omnämnande om lönebidrag som bristande självförtroende.
Att överhuvudtaget nämna lönebidrag är det samma som att be dem om att slippa anställning. Det handlar i stället om att fokusera på vad man är bra på.
Dessutom att berätta om sitt rörelsehinder i ansökan ska man inte heller göra för då är risken stor att man blir bortplockad för intervju.
Vejron jag menade inte skriva ut att jag har ett funktionshinder bara att jag e berättigad till bidrag
Vad jag försökte påvisa (med min något dåliga liknelse ) var att det är ju knappast personer utan funktionshinder som får lönebidrag. Dessutom, som Vejron säger - lönebidrag är ingen självklarhet när man väl _har_ funktionshinder. Ska själv nu i dagarna träffa min handläggare eftersom min nuvarande anställning slutar i februari. Ny arbetsgivare är klar sedan länge, dock inte ev finansiering/kostnadsminskning från statens sida. Eventuellt kan det bli mer fördelaktigt för arbetsgivaren att ta mig som "nystartjobb" istället, dvs att man slipper arbetsgivaravgiften. Lönebidraget har ju ett tak som inte är alltför imponerande PLUS att omprövning ska ske redan efter ett år. Nystartjobben är längre än så, om jag fattat det rätt. Min cp-skada lär ju inte försvinna men nu handlar det om att kunna göra en vettig lösning för arbetsgivaren. Lönebidrag behöver nödvändigtvis inte vara den bästa lösningen. // A E
Regeringen kommer inom kort med ett förslag om att de som försöker komma tillbaka till arbetslivet får tjäna 3.000-4.000 kronor i månaden utan att deras ersättning påverkas, skriver Dagens Nyheter. Jag blev först lite skeptisk när jag läste det och tänkte att det inte skulle hjälpa med pengar, för det är är så mycket annat man måste göra först för att underlätta för oss att få arbete. Men så slogs jag av tanken att det är många som känner sig rädda och osäkra, de vågar inte släppa taget eller börja jobba för de är rädda för att ersättningen ska minska. Det är tryggt att ha dom här pengarna. Så det är helt förståligt att man känner så. Nu kommer alltså lösningen, tror regeringen. vad tror ni? http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1022795&lid=puff_1022745&lpos=bild Redigerat 2008-01-13 01:02
Är det 3000-4000 före eller efter skatt, är det före så är det väl inte så många timmars jobb och som sagt, vilken arbetsgivare kan tycka att det är lönt och att det tillför arbetsplatsen något.
Nej jag tycker också att det verkar lite knäppt. Och när jag började min provanställning så fick jag behålla hela min ersättning i tre månader, och den tiden borde väl räcka för att man ska hinna "känna på" om det är rätt jobb eller hur?
Hittade ingen liknande tråd så jag skapar en egen. Jag har ställt in mig på att läsa en eller två terminer utomlands och skulle därför vilja ha lite tips kring det. Jag har ett rörelsehinder och använder rullstol ganska flitigt, vilket för en längre tid utomlands kan skapa en del svårigheter men kanske också möjligheter? Så alla tips kring stipendier och information för rörelsehindrade som vill studera utomlands välkomnas. Finns det någon här som själv har erfarenhet av utlandsstudier? Vore intressant att prata med isåfall. Kan vara värt att nämna att jag framför allt är intresserad av studier utanför europa.
Jag har studerat två terminer i Frankrike, är dock gående och har inga större problem att förflytta mig när det gäller höjdskillnader, trottoarkanter etc. Skolan hjälpte dock till med boendet och fixade så att jag blev inneboende hos en dam endast 500 m från skolan eftersom jag inte kan cykla och jag har svårt för att åka buss. Har inga tips om stipendier, jag råder dig till att anlita en rådgivningsbyrå. Det kostar ca 400 kr, men de letar upp alla fonder som passar just dig - jättebra!! // A E
Om du tror att du har behov av hjälp på den nya orten tycker jag att du ska kontakta SISUS- Statens institut för särskilt utbildningsstöd . 1997 när jag pluggade i Wales hjälpte de till med finansieriering, och rekrytering, av personliga assistenter. Tidigare var deras mailadress http://www.sisus.se. Nu vet jag inte, men de är i alla fall knutna till Socialstyrelsen, så prova på http://www.sos.se, annars.
Mailadressen är kansli@sisus.se. Webbadressen är http://www.sisus.se
var tror ni alla att man får bäst hjälp var tidigare inskriven på AF men de ansåg att de inte kunde hjälpw mig så nu har jag daglig verksamhet ( hjälp via en arbetsanpassare) veem tror ni klan "hjälpa" mig hitta jobb bäst ? är det arbetsgörmedlingen eller arbetsanpassaren? giv ck arbetslös 2 år på af så egentligen har ju inte mkt hänt där men hur är det annars har inte de bäst resurser? hur är sius konsulenterna? hade en ett litet tag men hon såg ENBART mina problem!! ska träffa FK o prata med dem nästa onsdag 14/1 vill gärna ha lite råd! jag uppber aktivitetsersättning men jag vill ha ett riktigt jobb!
Du får ju söka själv, platsannonser osv. Ingen ger dej bara ett jobb.
Moon är det denna utbildningen du menar http://www.ams.se/go.aspx?c=31598
Den länken funkade inte. Men det var en grundläggande kontorsutbildning på 40 veckor. Man lärde sig lite av varje som jag alltid har haft nytta av. Att dessutom få betalt för att gå en utbildning är ju inte heller helt fel. Vad jag kommer ihåg fick mina kursare jobb efter den utbildningen. Jag valde att läsa vidare. Redigerat 2008-01-07 22:18
söker jobb hela tiden, tyvker ni att jag ska nämna funktionshindret?
Vad har du för utbildning? Nästan alla arbeten kräver mer eller mindre utbildning idag. Det gäller ju speciellt de arbeten som man är hänvisad till om man inte är alltför rörlig. När jag har talat med personal på Af om arbetsmarknaden för människor med funktionshinder så är det just behovet av en utbildning som de lyfter fram. För vill man ha ett riktigt jobb måste man ju också kunna prestera ett .... riktigt jobb.
med utbildning trodde jag du menade jusst "åratals stufier på högskola" och eftersom jag inte är säker på vad jag vill göra så... moon du frågade vad jag vill jobbba med kontors jobb/säljar jobb är mycket intresserad av språk
Af har tidigare iallafall erbjudit en bra kontorsutbildning på ett år. Jag gick den för en hel del år sedan men lärde mig hur mycket bra-att-ha grejer som helst. Är du sedan intresserad av språk kan du ju börja intensivstudera något som du tror att du kan ha nytta av. Efter ett par år har du en helt ok utbildning som du kan använda dig av.
Jag har inte längre hjälp av någon sius utan söker de jobb som finns ute. Tyvärr är det svårt att få jobb även för mig med högskoleexamen, men det är betydligt lättare att få jobb med en sån i ryggen. Så mitt råd är att du försöker plugga för att sen ha större möljigheter att hitta ett lämpligt jobb.
låt mig förklara mig ja jag vet mycket väl att utbildning behövs hay gymnasium, lite småkurswe från stufieförbund samt läste in företagsekonomi A och B o höstas från komvux men jag är väl i samma dilemma som alla med funktionshinder - vågar inte satsapga 1 vet inte 100 vad jag vill och jag kanske sitter där med examen men massa stuidiieskulder och inget jobb.. ( ja jag söker jobb nu för fullt) men kommer inte ens till intervju och då sjriver jag inte ens ut mitt funktionshinder (cp skada o epilepsi) har även drag av asperger men det är inget jag brukar gå ut med eller lider av.
Vilka arbeten söker du? Vad vill du arbeta med?
Daglivverksamhet?! Vad har du för diagnos? Inte för att det borde spela någon roll utan det är vad man kan som är viktigast, men det är alltför många idag som är inom dagligverksamhet och annan skyddad verksamhet som inte borde vara där, som är betydligt mer kvalificerade och kunniga. Mitt råd är iaf samma som getts här ovan: tänk på vad du skulle vilja jobba med och vad du kan göra för att stärka din kompetens, utbilda dig om det krävs, man kan aldrig lära sig för mycket, kunskap är makt vet du Kraven på arbetsmarknaden kan verka helt orimliga ibland men hur hårt det än kan låta så måste man också själv anpassa sig till detta för att ha en chans. Vill du ha nån att bolla med så är du välkommen att kontakta mig Hälsningar Linda Redigerat 2008-01-06 17:05
Jag fick på 1980-90 talet jobb genom personliga kontakter.Kände folk som jobbade på föreningar o via dom kontakterna fick jag jobb. Men inte säkert att alla har dom kontakterna så man får jobb
Akta dig för att vara allt för överutbildad, eller överårig. Jag fick efter ett år ett mail som jag visade för af efter att ha gjort en skola berömd innom eu. det gick ut på att personer med min ålder och skolning var för dyra att anställa så att vore jag vänlig att sluta söka så att RAÄ kunde anställa nyutbildade istället, ingångslän 18500 mot min 36000, jag begärde 23000. Jag har en god vän som sitter i samma statliga org för nästan 70 och inte vågar sluta eller söka nytt..... Det blir bara skit när staten själv fuskar jag har full utbildning konservator (möbler och konst 6 år) tre betyg konstvetenskap och arkeologi ett betyg i historia och teoretisk vetenskaps filosifi och har i grunden ett fyrårigt ekonomiskt redovisningsprogram(gymnasieekonom) När jag blev sämmre arbetade jag som lärare, men när det blev fråga om att få fast anställning lades kurserna ned för att det var ju fråga om hur det skulle gå med mig? Mina elever hade under sex års tid en yrkesrelaterad anställning intill kursavslut till 73,5 % bland det högsta i landet! Jag har en elevförening gjord till dem som gått för mig. Jag har undervistat på Eu Universitetsnivå i 6 år i yrket, men det passar inte. Alla arbetsgivare är rädda för extra eller ökade kostnader hur snäll och medgörlig man än är, så nu tar jag skeden i vacker hand och ser efter mig själv. Får du arbete ; gott ta det men håll kollen på att ditt sjuk eller grundbidrag inte går ut! Jag önskar dig lycka till och du Jag menar det för i grunden borde det vara lika många av oss som av de friska på marknaden eller hur? Jorm
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
