Som arbetsgivare och medlem i KFO får jag ju deras nyhetsblad, denna gåången stod något otroligt intressant. Texten nedan är KFOs. Arbetsgivare slipper sjuklön. Regeringen har beslutat att från och med den 1 januari 2009 ge alla personer som har beviljats förtidspension före den 1 juli i år rätt att förvärvsarbeta, arbeta ideellt eller studera i obegränsad omfattning. Den som har arbetsinkomst ska anmäla det till Försäkringskassan, eftersom inkomster över viss nivå reducerar förtidspensionen. Om man har förtidspension på heltid kommer man att kunna tjäna 3500 kr utan att förtidspensionen att minskas med hälften av arbetsinkomsten. Regeringens förhoppning är att det här ska stimulera fler till att försöka arbeta utifrån sin egen förmåga. Samtidigt får arbetsgivare som anställer personer som arbetar med förtidspension sänkta kostnader genom nyfriskjobben. Det innebär at arbetsgivaren får minskade kostnader som motsvarar den dubbla arbetsgivaravgiften. Vid inkomster under 3500 kr i månaden tas inga skatter ut alls, vare sig från arbetsgivare eller arbetstagaren. Et kvarstående problem är dock att alla arbetsgivare idag har skyldighet att betala sjuklön under de första två veckorna av en sjukskrivning. Regeringen presenterar därför en lagrådsremiss med förslag som ger arbetsgivare som anställer personer med förtidspension ett undantag i sjuklönelagen. Undantaget innebär att arbetsgivaren helt slipper betala sjuklön. Vad är era tankar?
spontan undran är att om man får tjäna 3500 utan att sjukersättning dras in, vad händer med ev bostadsbidrag?
Jag funderar lite över hur det funkar när man har eget företag. Behöver jag då inte betala in skatt för de pengarna. Det känns bra, som det är nu kan man ju ha ett halvtidsjobb men man kan omöjligt ta några extratimmar de gånger man orkar. En del funktionshinder är ju så att man ibland orkar mer, andra gånger mindre. Alla andra kan ju jobba extra för att få ihop lite mer pengar. Vad gäller hyresbidrag så lär det sjunka... men, med hur mycket är ju ett mysterium... hoppas inte med mer än vad jobbet ger...
Jag funderar lite på vad som gäller när man har får sjukersättning efter den 1 juli 2008. Dessa möjligheter gällde vad jag förstår de som hade blivit beviljade sjukersättning innan detta datum. Var inne och kollade på FK:s hemsida och där stod bara de gamla reglerna med max 1 timmes arbete per dag. Så mao om man har tidsbegränsad sjukersättning nu och får den utbytt till stadigvarande, så gäller inte dessa nya regler om jag förstått saken rätt? På FK kunde de inte ge ett rakt svar..
Vad betyder detta? Att min arbetsgivare inte ska dra skatt på min lön (upp till 42 000 per år)? Om jag sköter min egen assistans då (i någon form), kan jag ta ut 3500 månad utan att skatta?
Jag tycker förslaget är kränkande mot alla funktionshindrade som skulle kunna ha en anställning med vanlig lön. Först förtidspensioneras människor, sedan ska det visas med all övertydlighet att dem inte är önskvärda om det inte vore för specialanställningsavtal. Jag kunde själv varit en av dessa, som förtidspensionerats, men på grund av att jag aldrig fick en NPF-diagnos som yngre fanns heller inga hinder när jag skulle ut i yrkeslivet...
Till sidans topp
Hej! Skriver just nu en C-uppsats som behandlar ämnet funktionshinder i arbetslivet, ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Skulle väldigt gärna få kontakt med någon som jag kan intervjua angående dessa frågor. Jag vill ge en så bred bild som möjligt om funktionshindrades situation, och inte bara höra arbetsgivarens åsikt. Det är mycket viktigt för mig. Maila, eller svara på den här tråden om du vill medverka. Tack på förhand! Ninna Schyberg
Jag har ett par frågor. Riktar du dig enbart till dem som har jobb? Riktar du dig enbart till dem som har eller behöver någon typ av anpassning, lönebidrag eller annan åtgärd?
Hej! Nu behöver jag lite hjälp. För den som har koll på vad som skrivs i forumen här på FH vet att jag förra terminen ville ha hjälp med tankar runt projektarbetet. Jag hade fått ett mail från handikapp kommitténs tjänstemannakansli i västra Götaland och mailet kommer här. Hej! Tack för ditt intresse att praktisera hos oss. Vi finns i Vänersborg och vår avdelning består av sex personer som arbetar självständigt med många resor i Västra Götaland och till Stockholm. Det betyder att när vi är inne på kontoret så sitter alla koncentrerade och skriver, pratar i telefon eller är på möte. Att praktisera hos oss innebär med andra ord ett självständigt och "ensamt" arbete. Jag gissar att du är betydligt yngre än vad vi är. En uppgift som vi skulle behöva hjälp med är att få bättre kunskap om hur ungdomar och unga vuxna med funktionsnedsättning ser på livet och hur skola, fritid, arbetsliv, kollektivtrafik etc funkar. Skulle en sådan uppgift att ta reda på och skriva en rapport (eller redovisa på annat sätt) om detta vara något för dig? hälsningar Bengt Jag har utformat en projektplan, gort ett frågeformulär och tagit kontakt med rektorn för hörselklasserna på katrinelundsgymnasiet här i Göteborg, en av rektorerna på slotsbersgsgymnasiet som har gymnasiesärskola och särvux och så har jag genom kontakter fått kontakt med habbeliterinen på ett av riksgymnasierna som ligger här i Göteborg som har gymnasie för svårt rörelsehindrade elever. Dom är jätte positiva till det men ska bara prata med sina kollegor och sedan höra av sig. Jag undrar om det finns någon som läser detta som går själv på något av dessa gymnasierna eller på något annat sätt har anknytning till dem och vill hjälpa mej att knuffa på. Vist tror jag att dom vill men det är så segt att ro båten i land. Jag vill ju komma i gång och inte att det bara rinner ut i sanden. Jag tar gärna i mot förslag på flera grupper att intervjua. Som ni vet finns det väldigt många olika funktionshinder. Men i och med att det bara är under denna terminen och jag ska vara färdig i slutet av terminen måste jag tyvärr begränsa mej. Detta får bli en första grund och stomme som man sedan kan gå vidare med. Med tanke på att jag är den första att göra det här blir jag lite av en pionjär. Men helt klart är det ett projekt som behövs. Jag vill alltså ha hjälp med att putta på sa att det händer något. Hjälp med eventuella andra grupper du känner till i Västra götaland (Jag har inte körkort så det få bli Göteborg) som skulle kunna vara intresant att intervjua. Att bolla tanar och ider och sist men STÖRTS tro på att jag kommer att lyckas för det käns skit läbbigt. Redigerat 2008-09-16 15:17
Jag vet att jag har läst om dina idéer men det är bra om du repeterar dem - det är inte kul att behöva söka när du snabbt kan lämna en sammanfattning.
Men det jag har skrivigt nu är i korta drag projektet och plnaringen. Något mer detaljerat har jag inte skrivigt vad jag kann komma i håg.
Ingen som har några tipps eller något annat.
Hej Jag har gått på ett av riksgymnasierna som du nämner, här uppe i Umeå. Jag har barnreumatism... Så om jag kan va behjälplig så får du gärna maila mig. Anna-Lena
jag reagerar på en sak nu. NÄr jag förr läste om mångfaldsarbete i företag och inom bemanningsföretag fanns funktionshinder med som angivet område de arbetar med (sade sig arbta med i allafall....). Nu finns vi inte ens med. Ett exempel: http://www.manpower.se/MPNet3/Content.asp?NodeRef=JOB_SHOW_CAND&JobID=499222&Ref=SWEDEN_NORDIC Någon mer än jag som reagerar och anar att det är något skumt i görningen...Man värdesätter de kvalitet som jämn ålders och könsfördelning samt kulturell och etnisk mångfald ger. Denna formulering ser jag allt oftare i plasannonser när företag behöver anställa. Jag blir fundersam- vart tog vi vägen och för all del homo och bi sexuella med för den delen.... bara en fundering.... Nilla
Det är fortfarande helt okej att utesluta oss, vi finns inte med i samhället.
Precis! Hur många rullstolsburna ser Du en dag vid fiket på torget? Om alla gömer sig så kommer ingen ut, vi syns inte så vi finns inte. Jag är ute minst ett par timmar om dagen, bara för att för att synas. För tillfället bor jag i Orrius Barcelona och gör detsamma här. De två grannbyarna som jag rör mig i (Grannollers och La Roca) Nu mellan den 25 aug och siste Aug har det varit Fiesta Major i dessa byar, bara för att jag visar mig ute och är stridbar har andra vågat sig ut, och djävlar i min själ vad vi har haft roligt. Någon morgon till 7 men för det mesta till ca 2 i en veckas tid. Salsa(betyder sås på spanska) Whisky och en massa öl och läsk(det är osovbart med över 25 grader på natten) Och som resultat..Vi Finns Många gånger har jag undrat varför finns vi inte i Sverige. Är jag hemma i Lund eller Staffanstorp så ser jag en eller två rullstolsburna i veckan (förutom dem jag umgås med) Det är inte arbetsammt om man har elrulle. Det är ett val. Jag väljer att synas och att finnas, vad gör Du?
Jag har ett dolt handikapp så utifrån ser jag ut som vem som helst. Så för min del kan det bara svårt att synliggöra mitt funktionshinder. Endast den som vet exakt vad hon eller han (oftast sjukgymnaster eller läkare-neurologer) ska titta efter upptäcker och fattar att jag har en cp-skada. Normalt är jag sådan som gärna syns och driver frågor. Men jag försöker synliggöra funktionshindrades situation så fort jag bara får en möjlighet. I diskussioner brukar jag ofta komma med ett "har ni tänkt på att osv...." och ta upp hur situationen/ämnet som diskuteras ofta ser ut ur en funktionshindrads perspektiv. Jag kan bara inte hållla tyst eftersom erfarenheterna av samhället faktiskt blir helt annorlunda för en funktionshindrad-framför allt om man har nedsatt arbetsförmåga på något sätt.Då blir du än mer osynligggjord.Något som då också visat sig vara viktigt för att få gehör för vad jag fört fram är att kunna peka på reella siffror, fakta och kunna knyta an till ekonomi,sociologi, historia osv och annat som går att peka på för att ge tyngd åt argumentationen. Men det är sannslöst att det år 2008 osynliggörs en så stor del av befolkningen. Nilla Redigerat 2008-09-03 09:23
Jo Du har helt rätt. Jag har levt ungefär som Du gör innan sjukdommen"han ifatt mig" och vet hur svårt det är. Problemställningarna blir lätt och ofta typ nåt med moment 22. Nu när mitt handikapp "syns" så behandlas jag ofta mycket nedlåtande av okända personer som inte känner mig, framförallt i Sverige. Det är lite märkligt eller hur. Min tro är den att i Sverige har vi en tradition att "gömma" undan handikapp mentalt. På 60 talet var det vanligare med handikappade och äldre i affärer och i vanligt folkvimmel, vi som var unga då sprang ärenden och hjälpte till litet här och var efter det vi blev ombedda. Nu finns det ofta i en affär sällan personer uppåt 50 sträcket! Personalen är ofta så ung att den saknar relevant erfarenhet efter vad den är anställd till. Jag kan delvis förstå att utflyttningen till förortena gett en anorlunda struktur på möten och upplevelser i vimlet på offentliga platser. Som jag ser det; är det enda sättet att normaliseras, är att ta den attityden att alltid (nåja, mer eller mindre) finnas innom synhåll. Att vara ett "normalt" inslag i andras synfällt. Någongång måste vi bli något mer än Arbetskraftreserv eller vårdobjekt (lägg märke till de politiskt korrekta uttrycken) Harebra!
Jag har precis blivit med rulle och därmed gått från doldit till att synas. Och syns och hörs gör jag! Åker tåg ofta och mycket, är på krogen, på fiket, i affärerna eller på stan överhuvudtaget - nu kan jag ju det, tack vare rullen! Däremot är det löjligt hur visa tycker att de ska/kan behandla oss - håller nu tex på att utredas igen på mitt jobb (kommunen) eftersom de tror att jag plötsligt har svårt att jobba... (ja, facket är inblandat...)
Säg som det är! Att nu med stol är du så befriad från besvär med din kropp att Du faktiskt orkar och hinner arbeta mer målinriktat(exempelvis) Och ett litet grattis till att ha kommit ut som rullist. J
För mig är stolen rena befrielsen. Problem med motion är det inte, det är bara att arbeta på, men inte att ta ut sig så klarar rätt sjuka muskler sig förhållandevis bra. Sedan får man ju hålla koll på kolhydraterna men det får man ju göra även som gående.
Hej Nu när jag har ökat på användandet av rullstol så har jag gått ner i vikten. Men jag tränar ändå mycket...är på olika träningar tex basket, bordtennis o simning men jag har slutat med att gå själv förutom i mitt hem i vardagslivet o spara krafterna till träningarna. Kan nu träna tack vare jag har fått PA nu.
Nej, jag jobbar varken mer målinriktat eller mer eftersom jag fått andra uppgifter, däremot behövs det plötsligt döröppnare och lite andra praktiska saker som borde suttit där redan för tio år sedan...
Hur mycket kan jag tjäna per månad utan att förlora min Sjukersättning?
Det beror på om du har hel eller del (1/4, 1/2, 3/4) ersättning Kolla i följande vägledningar från försäkringskassan Sjukersättning och aktivitetsersättning - under tid med (version 3) Ändringsdatum: 2008-06-18 http://www.fk.se/filer/publikationer/pdf/vgl0701.pdf Sjukersättning och aktivitetsersättning (version 8) (Finns ej i tryckt form) Ändringsdatum: 2008-06-18 http://www.fk.se/filer/publikationer/pdf/vgl0409.pdf
Tack Morticia lite förvirrande med alla svar men jag har iallafall hel ersättning men vet ej ännu hur många timmar arbetsgivaren vill ge mig MVH Bobby
Kanske har det med när/vilket år man blev beviljad? Eller om man har tidsbestämt eller så länge man lever? Redigerat 2008-08-29 21:16
Hej! Jag har också företag, och har fått samma info som Ninnie.
Min sambo har alltid varit intresserad av att jobba med media och musikproduktion. Någon som vet något bra ställe där sådan utbildning finns i tillgängliga lokaler?? De skolor min sambo har tagit kontakt med har alla varit otillgängliga för personer i rullstol/permo. Är det inte så att skolor och utbildningssamordnare har krav på sig att göra sina utbildningar tillgängliga för alla? Det vore ju så enkelt att kunna hänvisa dem till instanser som hjälper till med anpassning av offentliga lokaler, så att alla kan ta del av deras utbildningar...eller? Vad gäller om skolan eller utbildningslokalen är K-märkt?
En kompis till mig, gick ljudteknikerutbildning i Malmö. Han har ett funktionshinder, sitter i stol. Jag minns inte vad skolan hette bara, men den var del i nåt som på den tiden hette Rexpo.
När det gällt studier har jag inte haft några större problem. Arbete är värre. jag får bara jobba halvtid & jag får inte jobba med vad som helst & kan inte jobba med vad som helst. Har heller ingen utbildning. Tro inte att jag var skoltrött för det var jag inte men tack vare hur jag blev behandlad så blev det ingen gymnasieutbildning frö mig. Jag har gått en klass för funktionhindarde på folkhögskola men det var ingen artbetsutbildning. jag hatar att gå hemma & drälla.
FÅR inte jobba heltid, för vem? Som du beskriver så är det helt klart att du behöver utbildning. Jag är ju verkligen inte rätt person att påstå att yrkesutbildningar ger jobb , men man måste iallafall försöka. Vad vill du jobba med? Det är skitsvårt att ha ork och motivation när man blivit behandlad som skit och misslyckats gång på gång, jag vet! Men om man bara ger upp och sitter hemma och gräver ner sig mår man bara ännu sämre och man får defenitivt inga meriter. Du är ju intresserd av böcker och att skriva. Bibliotekarie kanske? Det är ju ett rätt så stillsamt jobb som man kan jobba lika bra med oavsett om man kan gå eller sitter i stol Utbildningen finns på högskola och jag vet flera funktionshindrade som har gått den utbildningen, klarat den och har jobb. OM du nu ska jobba halvtid sen, så passa på och utnytja resternade tid! Skriv en bok
Jag har gått en kurs i folkhälsovetenskap i Eskilstuna. Jag bor i Västerås och problemet där var att skolan kunde inte bekosta färdtjänst dit för mig. Eftersom Mälardalens högskola både finns i Västerås och Eskilstuna så får alla elever pendla gratis mellan skolorna. Det som upprörde mig var att regeln gällde alla utom mig som var tvungen att resa med specialfordon. Tågen är inte handikappanpassade på linjen Västerås-Eskilstuna så jag kan definitivt inte åka tåg. Jag pratade med hon som hade hand om elever med funktionshinder men skolan hade inte den ekonomin. Så jag gick ut i skoltidningen och berättade om min situation. Jag insåg att jag var tvungen att tacka nej till platsen, när plötsligt handledaren på skolan ringde och sa att Riksfärdtjänst hade ringt henne och ville skjutsa mig till och från skolan. Så jag fick gå kursen och fick mina 10 poäng. Vad jag vill säga med den här texten är att bara man är envis och drivande går nästan alla vardagsproblem att lösa. Nu är inte den här texten riktad till någon speciell, utan allmänt. Att det går bara man vill (oftast) !
Jag är universitetsutbildad, inom ett yrke som mycket snart kommer att ha folktomt eftersom de flesta inom yrket är 40-talister och alltså har börjat gå i pension nu. Trots detta får jag inget jobb! Jag har varit arbetssökande nu i snart 8 månader. Det jag är utbildad för(verksamhetschef/handläggare inom äldre- och handikappomsorgen 'inte mitt ordval' har jag inte arbetat med på 5 år och som det känns nu så undrar jag om jag nånsin kommer att få ett jobb igen. *suckar uppgivet*
Hej Vejron! Ja dessvärre är det kärvt på arbetsmarknaden för oss med funktionshinder,dolt eller synligt. Jag är också arbetslös sen 8 månader och detta år har jag fått komma på två intervjuer. Vid båda tillfällena ansåg arbetsgivaren tjänsten icke lämplig med tanke på mitt funktionshinder som ligger på neurologiska området och ger stresskänslighet. Jag har judess värre också studerat fristående kurser och blandat friskt inom samhälls och beteendevetenskap (inslag av folkhälsovetenskap från MDH i västerås avviker från det). Sen e det mycket som inte funkat genom åren. Jag börjar förtvivla jag med-och situationen är nu rent ut akut eftersom jag saknar ekonomisk ersättning och det tar tid med utredningar som ska ligga till grund för ersättning från försäkringskassan när de e klara.... Men drömmen är ett jobb... jag vill ha ett liv som alla andra... vilket jag aldrig haft (anställningarna jag haft har varit timanställningar vid behovsamt anställning på 25 % en termin under alla år.....17 år sen jag blev myndig)... sen undras det över varför jag blivit stresskänslig-men de e en annan historia. De med fast jobb vet inte hur bra de har det. Nilla Nilla Samtidigt-vilket jobb är egentligen stressigare än att vara arbetssökande,med den press och stress,oro för ekonomi och så vidare, som det innebär?
visst kan bibliotekarie vara ett stillasittande jobb, och perfekt för oss som behöver det, men det beror mycket på arbetsgivaren! Det kan också var tungt och slitigt med betydligt mer spring än vad alla tror... Framförallt bär vi, ofta och mycket - kassvis med böcker, givetvis beroende på var vi jobbar... Utbildningen är, bortsett från gymnasiet, fyra år och finns i Lund, Borås, Uppsala och Umeå, eventuellet har den startat på något mer ställe också tex Växjö. Som funktionshindrad har man rätt till anpassad studietakt om det behövs. På biblioteken jobbar också kanslister eller assistenter. De har ingen eller nästan ingen utbildning bortsett från gymnasiet. Beroende på hur gamla de är har de inte det heller... Som alla kommunala inrättningar är det ju alltid ont om pengar, jag vet inte om du är intresserad av lönebidragstjänster eller så, men det KAN vara en väg in - och också ett sätt att testa vad det handlar om innan du går en lång utbildning... Håller själv just nu på och försöker ändra min tjänst så att den ska kunna passa mig - och det är minsann inte så lätt... Offantlig sektor är väl inte direkt föregångare på att behålla oss i arbete Om det är så att du (eller någon annan) undrar mer om bibliotek så maila gärna!
Uppsala har distansutbildning vet jag. Kan kanske vara praktiskt om man ej vill flytta.
Är det ingen av er som kan få hjälp via arbetsförmedlingen och komma ut i jobb?? Verkar inte klokt att behöva vara arbetslös så länge pga sitt handikapp. Zanna
arbetsförmedlingen är inte så bra som många tror..den "vanliga" har bara skickat mig till tullinge och där gick jag en datakurs..igen o igen men där skulle man själv söka jobb men eftersom jag gick kursen där så hade jag sen inga krafter kvar till att söka nåt jobb själv..hade hoppats få mer hjälp än jag fick.. Idag är jag mamma till Emmi 3 år, å det är ett heltidsjobb för mig..
Jag tänkte nog mest på de arbetsförmedlarna som har hand om lönebidragsanställning mm.
Bara för att man har ett fh ska man inte tvingas acceptera lönebidrag för att få ett jobb.
Vilka fh skulle inte få jobb utan lönebidrag menar du???
Jag tycker bara det är viktigt att se varje fh:s möjligheter till att arbeta med "vanlig" lön som alla andra.
Hej! Jag heter Jonas Alsgren och jobbar som reporter på TV4. Jag skulle vilja komma i kontakt med personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning. Vi gör ett reportage som handlar om vilken hjälp samhällets olika myndigheter ger för att man ska kunna hitta ett lämpligt arbete eller utbildning om man har nedsatt arbetsförmåga. Vill du vara anonym så får du förstås vara det! Jag finns på tel 08 - 459 41 53. Min mail hit är jonas.alsgren@tv4.se Mvh Jonas Alsgren TV4 Aktualitetsavdelningen
Vänd er gärna till Förbundet Unga Rörelsehindrade. Gå in på hemsidan: http://www.ungarorelsehindrade.se
SHIA söker ekonomisamordnare. Läs mer på deras hemsida: http://www.shia.se/index.php?l=sv&p=336
Nu har jag ytterligare en skolfråga, blev en hel del saker vi ska ta reda på inför sambons skolstart, den här gången ska vi se till att vara förberedda. Det gäller transporter, i dagsläget är han inte så säker på rullstol så han självständigt klarar att göra bussresan själv, och när det kommer snö så blir det troligen ännu mer problem. Om han nu inte lyckas bli helt säker på dem momenten tills skolan börjar och sen i vinter finns 2 alternativ som jag ser det. Det ena är att någon ledsagar honom och det andra är färdtjänst eller liknande. Han är beviljad färdtjänst men räknas resor till skola som det, är komvux gymnasienivå det gäller. Är det vi eller skolan eller någon annan som betalar sånt? Försökte hitta något om det på hemsidan men det står knappt något alls om färdtjänsten. Intyg från skolan kan han få om det behövs, kurator visste inte vad som gäller. Verkar som om dem inte har så många med rörelsehinder där alls.
ok, tackar. Jo ledsaganing är det bästa alternativet anser vi, för då kan han träna på att klara sig själv och det är hans mål, i alla fall när det gäller bussresor. Vi har faktiskt anpassade bussar med ramper här i stan och man får åka sittandes i rullstolen tom i spårvagnarna... Men det kan ju ta ett tag innan psyk får tummen ur och tittar över hans aspergerutredning, han fick ingen diagnos för psykologen ville inte sätta stämpel, och då tillhör han inte LSS och får ingen ledsagning. Ska försöka få tag på tanten som har hand om färdtjänsen och se vad dem säger. Jobbigt när man måste planera och tänka på allt innan. Speciellt när saker och ting är så nytt
Frivilliga skolformer (som komvux räknas till) gämställs med arbete i färdtjänsten. Det gör att man kan ansöka om arbetsresor. De resorna brukar vara lite billigare än "vanlig" färdtjänst.
Kan hända att det är olika på olika platser... Det enklaste är nog att ringa och fråga färdtjänsthandläggaren där man bor vad som gäller. Men arbetsresor ska man kunna använda till vissa skolformer iaf.
Jag fick arbetsresor till högskolan, 10 kr per resa när jag pluggade för två år sen i västerås
Det är inte kommunens sak att bestämma om Gymnasieutbildning är obligatorisk eller ej. Staten uppdrar till Skolverket som sedan har det yttersta ansvaret för skolan. Gymnasieutbildningen är inte obligatorisk enligt Svensk skollag.
Det håller jag med om! Eftersom jag sitter i Barn och Utbildningsnämnden i min kommun, så vet jag att vi har haft några sådana ärenden i nämnden.
och det är inte billigare nu. Jag vill kolla upp alla alternativ för om psyk drar ut på sin komplettering så han inte får sin diagnos och kan få ledsagning till hösten blir det troligen jag som får ledsaga honom på bussen fram och tillbaka. För hemtjänst via SOL verkar vara hopplöst här. Han behöver ju assistans ju egentligen men det lär aldrig hända eftersom han kan äta själv. *suck*
Nu lyckades komunen svara... Här är det som en vanlig resa dvs. 20kr/enkel resa. Så nu ska jag försöka se till så han kan få ledsagare beviljat även på färdtjänst, tycker att hans krampanfall är tillräcklig orsak för att få ledsagare. Vill se den chafför som vill ha med sambon i bilen när han får ett anfall, han kan bli agressiv mot okända nämligen under anfallen. Har fått mig ett par fina örfilar och knytnävsslag
Det borde inte vara några problem. Se bara till att läkaren skriver ett intyg på hur epilepsianfall är. Sök även om ensamåkning om ni inte redan har gjort det. Då får man per automatik ta med en person utan extra kostnad. Hoppas det löser sig. Ha det så bra så länge. Soliga sommarhälsningar Antigone
Att man per automatik får ta med sig en person gratis om man har rätt till ensamåkning varierar från kommun så är nog bäst att kolla upp vad som gäller där man bor.
Hans läkare ringde igår och ska ordna ett återbesök, dels för att prata medicinering, kolla upp möjligheterna till larm och sen så vi kan ta upp om alla intyg som krävs. Tänkte se om det kan vara en snabbare väg in till LSS för honom, så han i alla fall kan få ledsagning, alternativt ledsagning genom sol som är i samma form som i LSS. Speciellt om han nu ska testa mediciner igen behöver han "övervakning" dygnet runt, sist krampade han 6 gånger/dygn... och gången innan fick han en anafylaktisk chock. Tror inte att taxi vill ha en sån person själv i bilen. Tur att han har en kanonläkare som mer än gärna skriver intyg bara hon får veta vad det ska så i det.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh