Med rimliga krav, som, inte stort skägg, och att dom tränar för styrka både för min skull, och för sin?
Vem är det som ifrågasätter kunden? Och har de rimliga eller orimliga krav? Jag antar att någon har krävt av dig eller någon annan att raka av sig skägget för att anta "hen" som klient? Utöver det att då denne som arbetar med "hen" styrketränar för att orka, det är ju upp till denne att göra om denne är för klen för att klara sysslorna... Detta gagnar då dig om du nu vill ha kvar denne person att arbeta med dig eller personen detta inlägg handlar om.
Till sidans topp
I det senaste numret av M-magasin nr 13 har de en stor bilaga där de presenterar fyra kvinnor i rulle på ett elegant och mkt snyggt sätt. Texten är också bra och utan det vanliga tyck-synd-om köret. http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2013/11/01/goteborgsklubbens-kristina/
Jag tycker att de nya sociala medier som YouTube är en väldigt bra sätt att få ut sitt budskap. Det är dock mycket svårt för en person att underhålla en kanal pga ljuset , ljudet osv . det krävs många olika färdigheter för en person. Man kan nog starta en kanal med relativt låg budget 6000kr dator kanske 10000 totalt men jag kan inte sånt.
Vill du ha en ny stil eller bara fräscha upp din gamla. Sök till SVTs Gokväll. Det är viktigt att vi med funktionsnedsättningar syns i media och kan man bli lite extra snygg så varför inte! Vill du ha hjälp med en ny stil? Hjälp mig att sprida detta till de du tror är intresserade. De skriver så här: Är du trött på din frisyr eller kanske din klädstil? Känner du att du att det är dags för en förändring, eller vill du bara prova något nytt? Hör av dig till Go'kväll så kanske är det just du som har turen att bli ompysslad av våra stylister och frisörer. Om du vill vara med i "Gör om mig" måste du anmäla dig själv till oss. Man kan inte anmäla någon annan. Anmälan görs genom att skriva ett brev eller mejla oss. Det är viktigt att du skriver varför du vill vara med samt att du bifogar nytagna bilder på både ansikte och hela kroppen. Brevet skickas till: Go'kväll Sveriges Television Box 6094 906 03 Umeå Du kan också mejla in din ansökan till: nystil@svt.se
Jag har inget hår så jag passar nog inte in?
Då får de tatuera skallen på mig eller måla något fint?
http://www.youtube.com/watch?v=R8ja0_QjW14 http://www.youtube.com/watch?v=B8grFgSray4
Är det debatt du är ute efter? Å, vad mycket jag inte håller med om!
Om det är politiskt korrekt eller ej tycker jag inte är intressant, utan vad jag tycker när jag tittat på båda filmerna. Det är antagligen bara relevant för mig. Ok, jag vågar mig ut i hetluften, så jag får väl tåla om det kommer att blåsa lite Jag är en funktionsnedsatt kvinna i mina bästa år som varken känner mig marginaliserad, förtryckt eller diskrimenerad! jag blir respekterad både ute i samhället och privat. Jag känner mig inte som paria även om det inte alltid är helt enkelt, men det dyker ju upp motgångar för de flesta människor oavsett f-hinder eller ej! Jag inser att jag är lyckligt lottad, men jag kan ju bara yttra mig utifrån min verklighet och jämföra med vad Adrian Linden tycker, och när jag gör det kan jag inte hålla med honom. Han beskriver sin sida, men den stämmer inte med min syn på tingens ordning, men det är ok.
Du har ju rätt att tycka och tänka precis vad du vill och uttrycka det. Precis som vi. Att du har fått ett bra liv trots din funktionsnedsättning är ju jätteroligt för dig. Och jag tror att fler än du har lyckats. Men vi som inte har gjort det, Som aldrig fick något fast jobb. Som aldrig känna sig "riktigt" som vem som helst, Blir det lätt att vi utgår ifrån att det är vårt funktionshinder som sätter käppen i hjulet. Har vi rätt? Jag vet faktiskt inte? Men jag vet att jag vid flera tillfällen nekats jobb pga att en arbetsledare/chef antagit att jag inte skulle klara av arbetet, ibland även fast att jag visat att det går. Vi har olika upplevelser av vår värld. Men det beror ju också på om man ger sig på att tänja gränser? Eller om man anpassar sig till sin tilldelade lott?
Om jag anpasat mig vet jag inte. Jag har nog alltid varit en fighter. Jag är en obotlig optimist (för det mesta) med en massa envishet, och med tålmodig make och två vuxna flickor som aldrig sett mitt f-hinder som ett hinder! Nu har vi två barnbarn som växer upp med en mormor som inte rör sig som andra, men det är ju naturligt för dom, eftersom dom bara sett mig i stol. Den äldsta flickan som nu är 3,5 år brukar fråga mig om jag kan nå till de saker vi skall ta fram. Hon vet att allt inte fungerar så lätt, men att det mesta går att lösa på något sätt Jag ser en massa positiva saker både för mina barnbarns framtida syn på människor som är lite annorlunda, och de i min närmaste omgivning som får tänka till när det gäller tillgänglighet när vi skall göra någonting tillsammans.
Vad vill du diskutera? Adryan säger ju en hel massa här.
Välj något och diskutera runt det. Hant ar upp flera intressanta punkter
Jag ska erkänna att jag bara kollade på inledningen av båda, dels för att jag har problem med mitt ljudkort och dels för att jag ledsnade. Men ja visst såg viss saker man kan diskutera. Jag kan nog säga att jag inte vill bilda eget rike i alla fall...
Jag vet inte om den här tråden hamnar på rätt ställe, men så här tycker jag: Jag var på käkkirurgiska mottagningen i Västerås, och skulle hänga upp min jacka, men kunde det inte för att galgarna satt för högt upp. Jag påpekade detta när jag skulle betala, och fick ett överraskande bra svar. Dom blev glada för att jag föreslog att dom skulle skruva upp ett par krokar lite lägre ned, så att man kan nå från rullstol. Klädskåpen är ju lika dåliga, eftersom man inte kan nå upp till krokarna utan får lägga kläderna på golvet! Kom i håg att tala om bristerna för berörd personal, så att dom får en möjlighet till att åtgärda problem som dom inte tänkt på (dom borde förståss vetat bättre, men om dom nu inte var så smarta, så hjälp dom på traven)
Bra inlägg jag håller med. Om man inte säger ifrån eller påtalar vad som är bra eller dåligt. Hur ska de kunna veta eller förändra?
Så jättebra att du fick en positiv respons. Och bra tänkt att påtala bristerna så de kan åtgärdas. För många gånger är det ju bara missar som kan rättas till förhållande vis lätt. Men jag hade inte lika tur när jag påtalade exakt samma problem på Rehab Högsbo, ett ställe dessutom där det var mycket folk i rulle. De blev ordentligt sura (ja, jag VAR vänlig när jag sade till) på mig när jag sa att klädhängarna inte gick att nå. Du vår väl lägga din kappa i något skåp, sa de. Jaha, liksom Där satt jag med en svinigt dyr designjacka som jag fan inte ville lägga ner i botten på ett skåp. Men den gången orkade jag inte följa upp det utan lät det bara vara vilket ju är så dumt så dumt. Slår vad om att det fortfarande efter ca 20 år är likadant.
Eller kanske inte? för någon annan kan ha sett eller hört att du vågade säga till? Du nämner inte om du fortfarande är kvar där eller hur länge du stannade hos Rehab Högsbo? Men kanske gick du aldrig tillbaka? och då fick e kanske sig en knäpp på näsan för sin dåliga kundservice. Om inte annat så borde det ju finnas en Pinne med krok för att kunna hänga upp jackan på ett ställe med Rullstolsburna
Ja, man kan ju hoppas att något trots allt hände. Ibland sätts ju en kedjereaktion igång även om mansjälv inte uppfattar det. Nej, jag är inte den som springer ner dörrarna på Rehab, har verkligen ingen god erfarenhet av dem med några få bra undantag. Hu!
Om man inte gör någonting, så händer ingenting! Det hjälper ju inte att gnälla utan att göra något konstruktivt
Självklart ska man påpeka brister även om det tar tid innan de ev. åtgärdas. Jag har alltid blivit positivt bemött när jag tipsar. Jag blir galen på alla affärer där de satt kortdragaren eller grönsaksvågen alldeles för högt. Senast jag var på vårdcentralen hade de satt en enkätlåda ca. 1.70 upp på väggen. När jag påpekad skämdes de och bad om ursäkt. Det är inte av elakhet som misstag begås. Det är okunskap.
De vill inte ha förslag ifrån irriterande pensionärer och skröppel egentligen. Så därför sätter de lådan högt så bara friska normisar når den
De sjuka kommer att dö i alla fall så de klagar inte..... Äh hur som helst. skämt åsido. Om ni ser något som ni uppfattar som fel påpeka det. Har ni fel låt dem visa er rätt. lyckas de inte med det så hade ni rätt ifrån början och ert antagande om att något var fel var korrekt.
Både ock, skulle jag säga. Det är deras vaktmästare eller biträden som sätter upp dessa.och båda har varken utbildning eller intresse för hur hur högt/lågt en rullstolsbunden person når.
Nej, men de gör det uppenbarligen inte
Här kommer en liten uppdatering! I dag när jag var på Käkkirurgiska mottagningen i västerås, så var krokarna fixade! Den supertrevliga personalen hade påpekat problemet och det var åtgärdat Det lönar sig alltså att berätta för de som inte sett problemen, och föreslå en lösning, och när rätt människor lyssnar, så händer det saker
Precis,Grattis
Tack! man hade dessutom hängt upp värdeskåp ovanför krokarna. Det går ju inte att använda de låsbara klädskåpen eftersom man inte kan nå att hänga in kläderna där, och därmed inte har möjlighet att låsa in någonting. Toppen-initiativ av driftig personal
Men inget hade hänt om inte du påpekat bristerna. så bra jobbat och grattis till dig och andra skröppel i din del av världen som nu har en tillgängligare vårdcentral.
... att ha samhällsuppdrag. Häpp, lixom! Men hur tänker kammaråklagare Marianne Staaf när hon säger: "Om man är så svårt handikappad att man behöver hjälp med sina grundläggande behov har jag svårt att se att man kan klara av ett så pass tungt styrelseuppdrag". http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2013/02/03/hur-tankte-du-nu/
intressant att hon har lyckats nå ett sådant högt uppsatt förtroendeuppdrag med sin begränsade fattningsförmåga. Jag antar att det finns andra vägar till toppen?
ta kontakt med ELFA assistans i stockholm dom ordna assistans timmar åt mig efter 1a ansökan, jag har innan sökt 4 ggr o fått nobben, har även överklagat till länstyrelsen,be o få prata m camilla o hälsa från susanne i torshälla lycka till
Kan du klara ett samhällsuppdrag med deras hjälp?....
Titta på dokumentären Sahar och hennes fru på SVTplay. Den ligger kvar några veckor till. http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2013/01/19/sahar-och-hennes-fru/
Hej är nu på forumet men måste fråga vet dock inte om det hamnar i rätt kategori. Jag har en dotter som är funktionshindrad och över 18 år och har en god man (jag) problemet är att hon inte får öppna ett bankkonto med internet tjänst. Banken säger nej eftersom hon är handikappad och har hjälp av en god man, så nu undrar jag hur andra gör. Min dotter är väldigt så förtvivlad över detta då hon också vill ha ett eget konto. Får banken bara säga nej så där? kan inte hitta nåt i deras villkor som säger att man inte får ha hjälp av god man/ vara funktionshindrad och ha ett bankkonto. mvh Hobbit
Hej. Jag vet tyvärr inte vad lagen säger? men kan tänka mig att du kan öppna ett konto i "hennes" namn men att h*n inte kan göra det själv? Det finns ju många handikappade och/eller utvecklingsstörda som har bankkonton så helt borde de inte få vägra er. Försäkringsbolag däremot brukar ofta vägra personskadeförsäkringar på rörelsehindrade. Jag har själv haft problem med det.
SVT:s policy för mångfald och likabehandling kan man läsa här men varför hade man då inten medverkarnde med ett synligt funktionshinder? •SVT är till för alla. •SVT värnar principen om alla människors lika värde. •SVT värnar om mångfald i programutbudet grundat på publikens olika behov, intressen, perspektiv och åsikter. Målet är att publiken ska ha en stark identifikation med SVT. •SVT ska vid rekryteringar beakta ett brett spektrum av meriter i syfte att bredda urvalet av kandidater. •Diskriminering i alla former ska motverkas och SVT verkar för jämställdhet och ökad mångfald. Detta ska avspeglas i såväl utbud som personalsammansättning. http://goteborg.ungarorelsehindrade.se/2012/12/17/lussetaget-i-svt/
Därför att mångfald för SVT betyder människor av olika ras och religion inte variation av kroppslig eller fysisk funktion. Jag var ett undantag som hade en praktikplats ett halvår där för längesen. Men det var aldrig tal om anställning
Nej då ... det står ju: •SVT är till för alla.....
Det är inte SVT själva som har satt de reglerna och de är fria att tolka som man vill efter förmåga. De har fått in riktigt många av olika ras religion,sexuell läggning på företaget, så var det även då när jag var där för x antal år sedan, Men jag tror att jag var den ende eller en av vääldigt få innan under och efter min tid på firman. Då det inte står funktionshindrade utskrivet i ord i deras manifest eller vad man ska kalla det?
Vet du? Min första tanke när jag ser bilden i artikeln du länkar till är"Men de står ju i en trappa i kyrkan och sjunger, Där kan man inte stå med rulle". Men sen kommer jag snabbt på att de på raden längst ner står ju på golvet, och där kunde de ju tränga in en kajk
Varför måste alltid, eller väldigt ofta, alltid funktionshinder förknippas med en rullstol. Vem vet vilka i denna kör som har ett funktionshinder. När jag var barn, ungdom och ung vuxen så hade jag mitt funktionshinder likt det jag har idag, exakt samma faktiskt MEN då satt jag inte i rullstol som jag gör idag....men likt väl var jag handikappad. Så varför alltid förknippa funktionshinder med att det måste synas med en rullstol?? Vad vet vi, någon i gruppen kanske har adhd, autsim, as, diabetes, hörselnedsättning/döv, synskada/blind, rörelsehinder av olika slag....barn reumatism, ja listan kan jag göra lång..... det finns så många handikapp därute som inte innefattar en rullstol.
Bra inlägg och vinkel måste jag säga Anna. Det kanske inte framgick i mina inlägg att jag inte sitter i rullstol trots att jag är funktionshindrad. Så trots att jag kan gå enligt mig utan större problem (har inga referensramar) Är enligt IQ tester normal intelligent, och är inte apful (kan diskuteras) Får jag inte jobb och väljs oftast bort efter första intervjun om jag inte sitter där och säger " Ni får rabatt, 20, 30 80 100%". Då kanske jag får en liten chans. Nu söker jag inte de vanliga kontorist/läkarsekreterarjobben som vi skröppel oftast hänvisas till men ändå. Jag borde inte behöva. Men jag tror att chefer/rekryterare förknippar även er andras "dolda" handikapp med sjukskrivningar dyra anpassningar mm?. Nu kanske du inte protesterade emot det utan att jag och "Mooni" inte uttryckligen innefattade även er i vårt resonemang? - Och jag kan väl ärligt säga att jag vet inte om någon anställd på SVT har ADHD, ADD,Epilepsi,Grav Hörsel/synnedsättning etc.... Men jag tvivlar att någon av dem vi ser i rutan har det. Redigerat 2012-12-19 01:02 Redigerat 2012-12-19 01:05
Får jag inte jobb och väljs oftast bort efter första intervjun om jag inte sitter där och säger " Ni får rabatt, 20, 30 80 100%". Då kanske jag får en liten chans. Nu söker jag inte de vanliga kontorist/läkarsekreterarjobben som vi skröppel oftast hänvisas till men ändå. Jag borde inte behöva. Men jag tror att chefer/rekryterare förknippar även er andras "dolda" handikapp med sjukskrivningar dyra anpassningar mm?. nu är det lätt att kommentera med dig då jag inte känner dig alls och känslorna är "noll" om du förstår vad jag menar. Men gällande det här med jobb och funktionshinder tycker jag är en mkt intressant debatt. Visst så ställs det en del krav på arbetsgivaren och det blir i bland krångligt för arbetsgivaren att ha en funktionshindrad anställd med anpassningar, sjukskrivningar mm. MEN ibland undrar jag också HUR framställer man sig själv på en intervju? Hur mkt har man utbildat sig? Hur jäkla duktig är man, så att man kan slå alla på fingrarna och bara "måste" bli anställd för man är så enormt duktig och vilken personlighet har man?? Mina chefer har ofta berättat för mig att de ser inte rullstolen fastän jag sitter i den mitt framför dem. De glömmer av att jag har den, jag är duktig på mitt jobb och det är känt av de andra inom sektorn.... jag är verkligen inte någon som är attraktiv på arbetsmarknaden, då jag själv är funktionshindrad OCH har ett barn med funktionshinder så idag kan jag inte jobba heltid och jag är frånvarande titt som tätt pga sjukvårdsbesök, hab, hjmc mm..... Jag tror vi med funktionshinder måste se våra egna potentialer och inte vad vi inte kan gällande arbetsmarknaden. Berätta hur nedrans duktiga vi är....inte att arbetsgivaren kan få bidrag för en del
Din arbetsgivare ser dig så nu, Men hur såg de dig när du startade där? Fick de lönebidrag? Fick du "praktisera" 3-6 månader innan de anställde? Min meritförteckning ser ut som en schweizerost. eller värre, Jag är en humörmänniska så jag kanske inte heller rolig om jag får ett pissjobb för pissersättning? Men jag vill tro att jag är trevlig på intervjuer. Visst jag klagar och gnäller och tycker världen är orättvis när allt säkert är mitt fel. Men finns inget annat att göra.
Jag får inte ens dåligt betalda sommarjobb, Jag har ingen univeristetsutbildning och är sannolikt för gammal för att skaffa mig en. Det är försent för mig att rida på "Söt ung brunett " grejen för att komma in på marknaden. Skönt att det gick för dig dock. Jag är trött på att se på vad det är för fel på mig, det har inte lett någonstans heller. men tack för tipset
Beavis: Jag har visserligen också universitetsutbildning, men också fått hanka mig fram på sämre betalda jobb under utbildningen men att skylla på att en kan rida på någon "söt ung brunett"-sak är orättvis belysning. Jag har haft jobb även under mina studier, inga lönebidrag eller praktikplatser, men däremot goda referenser från tidigare arbetsgivare, kollegor etc. Det är klart att min stol syns, och även om min chef inte alltid ser den så gör nya kollegor det. Men det påverkar inte hur jag blir behandlad på jobbet, och inte heller deras tilltro till min förmåga att klara av mina arbetsuppgifter. Ingen söt sak här, utan rena erfarenheter, meriter och en bred käft som säger vad den tycker. Visst har vi alla olika förutsättningar, och jag tror inte heller att osynliga funktionshinder inte existerar på arbetsmarknaden/inom SVT, men de syns inte och därför ser tittarna inte heller dem. En kollega till mig med odiagnostiserade koncentrationssvårigheter samt dyslexi har jobbar på SVT, men ingen såg hennes funktionshinder utan bara hennes kompetens. Sedan vet jag inte vilka betyg du har från gymnasiet och så, men att säga att du är för gammal för att skaffa en vid 38-års ålder är allt för förenklande. Jag har haft studiekamrater som varit över 50 när de påbörjat sina första universitetsstudier, men jag säger inte att det har varit lätt för dem alla gånger.
Grattis du blev sjuksköterska. fint efter en lpng utbildning och studieskulder. Men en hörselskada och en troligen inte nämnvärt synlig reumatism gör inte riktigt att du hajar problemet. Kom tillbaka om några år när reumatismen gör att du inte längre kan sätta kanyler(dropp), ta blodprov eller gör att din gång är skev. Då chefen kommer och säger att "du kan nog inte längre sköra det här jobbet". Du sysslar med kampsport och klarar du det ja... Välkommen tillbaka om några år
Beavis, du har ingen aning om vem jag är, så precis som tidigare tycker jag att du skall sluta förutsätta saker (som att det är omöjligt att få jobb utan bidrag och att ingen vill anställa invalider). Jag har inte sysslat med kampsport på över 16 år, och fick min första stol när jag var 10 även om jag inte satt på heltid förens jag var drygt 20 eftersom jag länge klarade mig rätt bra med skenor och kryckkäppar. Jag har inte heller en krona i studieskuld, men fått kämpa då högskolan jag läste på inte tyckte att en kunde bli sjuksköterska om en var rullist. Sedan har jag dagar då jag inte kan sätta kanyler och vissa andra saker kan jag aldrig göra (hjälpa till att vända tunga patienter), men jag har kollegor som jag samarbetar med och jag tar dessa dagar över andra arbetsuppgifter, vilket gäller både med sjuksköterske- och undersköterskekollegor. Så du, jag tror att jag hajjar problemet tillskillnad från dig som tror att enbart helt infödda invalider med vissa diagnoser har rätt att förstå problematiken med arbetsmarknaden och att enbart dessa personer blir utestängda och inte får kämpa. Jag ville mest ge en lite mer nyanserad bild, där det går att få jobb, skaffa sig utbildning m.m. Sedan vet jag att möjligheterna skiljer sig åt, men även ens inställning till livet påverkar mycket.
ens inställning till livet påverkar mycket. så skriver Indcendium. Jag tror att det är helt rätt. Jätte mycket handlar om sin inställning till livet, sig själv och hur man ser på sig själv och hur man tror andra ser på en. Spelar inte någon roll hur funktionshindrad man är om man har självkänsla och tror på sig själv. Det syns och smittar av sig på omgivningen.....
Gulligt och så kan vi gå ut på ängen och plocka blommor ihop. Incendium jag läste din presentation och där stod ingenting vad jag minns om att du inte längre eller hur längesen du slutade med kampsport, jag går på den information jag har. Inställning är viktigt, visst är det så. Men ni ignorerar problemet genom att säga att om man bara ler och sätter upp håret i en sexig knut så får man jobb även om man är handikappad. Det funkar inte riktigt så och nej som ni förstår jag är ingen charmerande söt inställsam person som folk instinktivt gillar. "Ens inställning påverkar mycket" skriver incendium" Javisst gör den, men när man hållit på i år ut och år in så orkar man inte le längre, man tappar hoppet och blir bitter, i alla fall jag. Trevligt att du blir accepterad på din arbetsplats trots att du inte kan utföra alla arbetsuppgifter, det har inte jag blivit, i förväg.på antaganden. Vi lever olika liv helt enkelt, jag ville inte bli sekreterare det var mitt misstag.
Jag har svarat på barnens frågor. Ovanliga överskningar! En gång träffade jag två barn på skolgården när jag rullade på väg till mitt hem. Barnen frågade mig om varför jag satt i rullstol. Jag svarade: "Jag föddes med CP-skada, vet du vad det är?" En av dem svarade: "Ja, jag vet vad CP-skada är. Det är när man springer fort, hoppar och ramlar så att man får en skada." Ett annat barn frågade mig om jag var gift, men jag sa ärligt nej. Jag skrattade efteråt när jag rullade vidare. Tänk om barnen var underbara. Har ni svarat på på barnens frågor? Redigerat 2012-11-14 21:28
Oh, ja! Många gånger! Jag jobbar i och för sig också som föreläsare nu i en projektanställning, men har även svarat på mycket innan dess. Något som är intressant enligt mig är att i nästan varje barngrupp är det någon som frågar hur jag sover. Det slår nästan aldrig fel. Det, och om jag hade velat vara "vanlig" (deras ordval) om jag fick välja. Det är fantastiskt roligt att möta barn.
ag brukar också försöka svara på barns frågor när de kommer fram. Personligen anser jag det är bra att de frågar så att man får en chans att förklara själv så de inte behöver hitta på ett svar själva eller få ett dåligt svar av en förälder som inte vet eller som inte vill förstå. Om man förklarar för dem kan man kanske skapa empati hos denne unge person.
Jodå jag brukar svara så gott det går. I somras kom det fram en mamma med en dotter i 5-årsåldern till mig. Mamman sa att dottern var nyfiken och undrade om det gick bra att dottern frågade något. Jovisst, svarade jag. Hon tittade på mig en stund och frågade sen "Varför har du skägg?" Det är inte alltid barn undrar och funderar över det vuxna tror att de ska göra. Redigerat 2012-11-15 16:09
Nej det är sant. Sådana gånger är roliga
Jag har några ganska stora tattueringar både på armarna och benen, och på sommaren när dom syns så tror jag att fler tittar på dom än på att jag sitter i rullstol (speciellt på min Heffaklump och Ior som sitter på vaden)
Det kanske är lite utanför tråden, men eftersom du frågar: På vänster överarm har jag en Ganesha, på höger överarm en art noveau Macintosh stil, på vänster underben en Ior med gloria och vingar som sitter på moln och över det står min fars ordspråk: Det vill gärna bli lite bra, och på höger underben en Heffaklump! Redigerat 2012-12-17 23:24
Jag får skaffa mig tatueringar. De flesta barn frågar ju ändå varför jag går konstigt? Men det tar man ju och förklarar snabbt. som sagt tycker det är bra att de frågar
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh