http://www.gt.se/nyheter/1.782880/bad-for-handikap
pade-attackerades-med-bajs

Vad är nöjet med att göra så här?

Det är ju fruktansvärt. Fördelen är att om någon av det bajsande gjort sig skyldig till grövre brott borde det vara lätt att spåra dem med DNA. Nej som sagt det är för jävligt, blir mållös.

Jo, men jag tvivlar på att dom bryr sej om att ta ett DNA-prov på skiten.

Skriv gärna någonting mer om vad artikeln handlar om när ni länkar till tidningar...

spelar ingen roll om det är ett hansikappbad eller något annat ställe. Det är synd om såma som beter sig på det här sättet - ska ut och dricka, skita ner och förstöra.Vad får dom ut av det?

Precis, men tycker synd om dom gör jag inte. Däremot så är det värre när det är sk handikappbad, för det finns inte så många av dom, det gör allternativet för tillexempel dom som går ett tag på renströmska att få träning osv.

men hallå?? det är väl lika illa vad det än är för bad?? förstörelse som förstörelse...

Sabotaget kanske gjordes i protest av några handikappade som var trötta på särlösningar...

Låter som om att man är paranoid om man på allvar tror att förrövarna hade tänkt och planerat innan de gjorde sin "attack". Ett busstreck som gick överstyr tycker jag nog verkar som en bättre rubricering (utan att känna till bakgrunden alltför väl...)

Anonym skrev: Låter som om att man är paranoid om man på allvar tror att förrövarna hade tänkt och planerat innan de gjorde sin "attack". Ett busstreck som gick överstyr tycker jag nog verkar som en bättre rubricering (utan att känna till bakgrunden alltför väl...)

Det tycker jag inte alls det här känns väldigt planerat och sadistiskt.

Munken skrev: Det tycker jag inte alls det här känns väldigt planerat och sadistiskt.

"Elakt" kan jag sträcka mej till... men knappast planerat eller sadistiskt! Lätt ett gäng yngre som var ute... drack lite för mycket och ville göra ett bus som senare gick överstyr... (jag är det den första att erkänna att det gick överstyr och verkligen helt förkastligt). Jag tror inte att de för en sekund hade övervägt sina handlingar eller hade nån ideologisk diskussion med varandra innan de sket ner sej och hela badet.

Brevid Lilla amundön ligger stora Amundön med en allmän badplats, varför förstördes inte det badet? Klart att detta är ett brott som hade kallats hatbrott om funktionshindrae hade omfattats av diskrimineringslagen.

Moon skrev: Brevid Lilla amundön ligger stora Amundön med en allmän badplats, varför förstördes inte det badet?

Hos mej förstördes busskuren utanför där jag bodde och de lämnade taxifickan (som används för färdtjänst) orörd.

Hatbrott mot icke-funktionshindrade, anyone?

Anonym skrev: Hos mej förstördes busskuren utanför där jag bodde och de lämnade taxifickan (som används för färdtjänst) orörd. Hatbrott mot icke-funktionshindrade, anyone?

Är det dessutom mest heterosexuella som använder busskuren så är det väg hatbrott mot heterosexuella utan funktionshinder, som åker buss...?

Annanonym

Till sidans topp

Jag vet uppriktigt sagt inte vad jag tycker, men jag tycker ibland att det finns en viss dubbelmoral, i diskussionen kring detta. Vissa funktionshinderförbund tar kategoriskt avstånd från välgörenhet. Jag är säker på att många av medlemmarna i dessa förbund någon gång har sökt fondmedel för hjälpmedel, rekreation etc. Alla dessa fonder/stiftelser intierades ju av att någon/några bestämde sig för att idka välgörenhet.

Så gott som alla idéella organisationer, som ordnar läger, för exempelvis barn med funktionshinder, söker fondmedel för exempelvis medhjälparkostnader. Det som skiljer är att givaren inte är lika tydlig.
De enskilda/organisationer som beviljas medel ur dessa fonder får självfallet ut något positivt av det. Det är lätt att moralisera, så länge man själv inte är i behov av fondmedel.

Sedan håller jag med om att viss välgörenhet "bara är för mycket". NHR´s nyckelpigekampanjer gör mig illamående.

Det finns olika inriktning när det gäller fonderna. I många är medlen skänkta av avlidna medlemmar i organisationen till fortsatt verksamhet i organisationens anda eller för deras ungdomnsverksamhet Detta gör att det inte blir ngn välgörenhetstanke i dessa fonder och man kan utan dubbelmoral söka dem till verksamhet. Dvs dör jag som en rik gammal tant och skänker mina 100 000 milijoner och vill att Tillgänglighetsmarschen skall fortsätta marschera så är det ju bara en fortsättning på mitt intressepolitiska intresse.

Sedan tycker jag att när man är medlem i ett parti eller organisation, så är det sällan att man ställer upp på allt till 110 procent. Så jag hade inte lyft på ngn ögonbryn om ngn medlem hade tummat på någon av intressefrågorna men ....... det är min liberala inställning och alla håller nog inte med.

Men de h-k org som kör hårt på välgörenhetsinsamlingar, som du nämnde. Deras trovärdighet ger jag inget för. Det är skillnad på en organisations bärande idé och enskilda medlemmars snesteg.

Redigerat 2007-07-28 16:22

Moon skrev: Det finns olika inriktning när det gäller fonderna. I många är medlen skänkta av avlidna medlemmar i organisationen till fortsatt verksamhet i organisationens anda eller för deras ungdomnsverksamhet Detta gör att det inte blir ngn välgörenhetstanke i dessa fonder och man kan utan dubbelmoral söka dem till verksamhet. Dvs dör jag som en rik gammal tant och skänker mina 100 000 milijoner och vill att Tillgänglighetsmarschen skall fortsätta marschera så är det ju bara en fortsättning på mitt intressepolitiska intresse. Sedan tycker jag att när man är medlem i ett parti eller organisation, så är det sällan att man ställer upp på allt till 110 procent. Så jag hade inte lyft på ngn ögonbryn om ngn medlem hade tummat på någon av intressefrågorna men ....... det är min liberala inställning och alla håller nog inte med. Men de h-k org som kör hårt på välgörenhetsinsamlingar, som du nämnde. Deras trovärdighet ger jag inget för. Det är skillnad på en organisations bärande idé och enskilda medlemmars snesteg. Redigerat 2007-07-28 16:22

Kan bara instämma Moon. Att avlidna medlemmar testamenterar pengar till den fortsatta kampen är helt ok. Däremot känns det orehört fel och förnedrande att mijonären x skapar en fond eller skänker pengar till funktionshindrade för att x tycker synd om människor och vill döva sitt samvete för kunna känna sig som en bättre människa. Förnedrande välgörenhet gör givaren glad.

Munken skrev: Kan bara instämma Moon. Att avlidna medlemmar testamenterar pengar till den fortsatta kampen är helt ok. Däremot känns det orehört fel och förnedrande att mijonären x skapar en fond eller skänker pengar till funktionshindrade för att x tycker synd om människor och vill döva sitt samvete för kunna känna sig som en bättre människa. Förnedrande välgörenhet gör givaren glad.

Det är lätt och säga det, ända tills du behöver göra en rehabiliteringsresa eller köpa ett hjälpmedel som inte ordineras av landstinget, men saknar pengar.

Har följt debatten här ett tag och har förstått att många anser att sk "välgörenhet" är av ondo! Faktum är att det dels är frivilligt att ta del av dessa pengar och dels att människor i regel inte skänker pengar för att "döva" sitt samvete. Jag och min familj har valt att skänka en summa pengar varje månad till olika verksamheter. Pengarna går till människor som har det sämre ställt än oss och vi anser att det är en moralisk skyldighet att att dela med oss till dem som har mindre. Det har ingenting med välgörenhet att göra, utan att de med mindre resurser också har rättigheter till ett bättre liv. Tycker att det vore mer moraliskt stötande om människor inte skänkte pengar alls för att inte reta upp dem som inte tycker om "välgörenhet". Förstår inte heller vad det gör för skillnad att skänka pengar som död genom testamente eller som levande?

Handikappsorganistationernas insamlingar möjliggör bla viktig forskning. Är det välgörenhet? Så länge vårt samhälle fungerar som det gör med ekonomiska orättvisor, så behövs den sk "välgörenheten" och den gör mycket gott för många som behöver få det de har rätt till.

Nej att skänka till forskning är inte välgörenhet, eftersom samhällets resurser inte klarar att lägga så mycket pengar som behövs och forskning gäller oss alla, vem som helst kan få en hjärtinfarkt och ha nytta av forskning. Men att skänka pengar till funktionshindrade barn drar ner samhällets krav på sig att se till alla medborgares väl och ve. Det finns många utan pengar i vårt samhälle, ensamma mammor o pappor, arbetslösa osv. Vad vi vill få fram är att det är inte mer synd om en funktionshindrad som är fattig än om någon annan för tycker man det tycker man också synd om.
Och jag ger som sagt med pengar (fast jag onekligen räknas som fattig) till cancerfonden (forskning) har ett fadderbarn i Afrika (inte för att jag tycker att det är synd om henne utan för att jag tycker SOS barnbyar gör bra saker utan medlidande, de stöttar till att ge barnen självkänsla, skolutbildning och jobb. Är alltså inte välgörenhet.
Det är heller inte välgörenhet när rika tant Agda som suttit i rullstol hela sitt liv och sett hur samhället är ordnar en fond, utan ett sätt att med värdighet stötta likasinnade.
Vi som utsatts för det vi kallar välgörenhet känner skillnaden, jag lovar, den känslan av att förnedras glömmer man aldrig.
Allt som finns i samhället för icke funktionshindrade ska vi ha samma rätt till utan att behöva ta emot välgörenhet.
Bästa sättet enl. mig att vara solidarisk mot sina medmänniskor är att få bort alliansen och få människor att betala mer skatt, det är rättvist, ju mer pengar man har ju mer ska man stötta samhället.

Men har någon för mycket pengar tar jag tacksamt emot ett bidrag (Ironi och skämt)

KarinSch skrev: Nej att skänka till forskning är inte välgörenhet, eftersom samhällets resurser inte klarar att lägga så mycket pengar som behövs och forskning gäller oss alla, vem som helst kan få en hjärtinfarkt och ha nytta av forskning. Men att skänka pengar till funktionshindrade barn drar ner samhällets krav på sig att se till alla medborgares väl och ve. Det finns många utan pengar i vårt samhälle, ensamma mammor o pappor, arbetslösa osv. Vad vi vill få fram är att det är inte mer synd om en funktionshindrad som är fattig än om någon annan för tycker man det tycker man också synd om. Och jag ger som sagt med pengar (fast jag onekligen räknas som fattig) till cancerfonden (forskning) har ett fadderbarn i Afrika (inte för att jag tycker att det är synd om henne utan för att jag tycker SOS barnbyar gör bra saker utan medlidande, de stöttar till att ge barnen självkänsla, skolutbildning och jobb. Är alltså inte välgörenhet. Det är heller inte välgörenhet när rika tant Agda som suttit i rullstol hela sitt liv och sett hur samhället är ordnar en fond, utan ett sätt att med värdighet stötta likasinnade. Vi som utsatts för det vi kallar välgörenhet känner skillnaden, jag lovar, den känslan av att förnedras glömmer man aldrig. Allt som finns i samhället för icke funktionshindrade ska vi ha samma rätt till utan att behöva ta emot välgörenhet. Bästa sättet enl. mig att vara solidarisk mot sina medmänniskor är att få bort alliansen och få människor att betala mer skatt, det är rättvist, ju mer pengar man har ju mer ska man stötta samhället. Men har någon för mycket pengar tar jag tacksamt emot ett bidrag (Ironi och skämt)

Mycket bra Karin. Det är viktigt det du lyfter fram nämligen att ökad tolerans för välgörenhet leder till att samhället kan minska sina stödinsatser, både ekonomiskt och personellt. Utvecklingen mot mer välgörenhet är ideologisk, en anpassning av Sverige till europeiska förhållanden som syftar till att pacifisera tysta funktionshindrade.

Lise skrev: Har följt debatten här ett tag och har förstått att många anser att sk "välgörenhet" är av ondo! Faktum är att det dels är frivilligt att ta del av dessa pengar och dels att människor i regel inte skänker pengar för att "döva" sitt samvete. Jag och min familj har valt att skänka en summa pengar varje månad till olika verksamheter. Pengarna går till människor som har det sämre ställt än oss och vi anser att det är en moralisk skyldighet att att dela med oss till dem som har mindre. Det har ingenting med välgörenhet att göra, utan att de med mindre resurser också har rättigheter till ett bättre liv. Tycker att det vore mer moraliskt stötande om människor inte skänkte pengar alls för att inte reta upp dem som inte tycker om "välgörenhet". Förstår inte heller vad det gör för skillnad att skänka pengar som död genom testamente eller som levande? Handikappsorganistationernas insamlingar möjliggör bla viktig forskning. Är det välgörenhet? Så länge vårt samhälle fungerar som det gör med ekonomiska orättvisor, så behövs den sk "välgörenheten" och den gör mycket gott för många som behöver få det de har rätt till.

Skulle du mena allvar med en omfördelning av pengarna skulle det inte räcka att ge en slant till de "som har sämre stält, det bara cementerar klyftorna. Då får man ta politiskt ställning istället. Klart att det har med välgörenhet att göra och att du gör detta istället för att vilja påverka de strukturella orättvisorna i samhället.

Det är ingen skillnad att slänka pengar som död eller som levande, jag kanske var oklar. Utan det har att göra med ens egen inställning till handikapporganisationernas intressepolitik. Skänker jag en miljon till t ex Unga Rörelsehindrade som arbetar för att få en diskriminerigslag, så skänker jag till en organisation för att jag tycker likadant och vet och vill att mina pengar skall gå till den kampen. Ger jag pengarena till Viktoriafonden, så vet jag att jag bara fördröjer att samhället gör fritiden tillgänglig för alla. Du ser nog inte skillnad på h-k organisationernas ideoligi.

Till sidans topp

http://www.gt.se/ledare/1.765837/liv-landell-lagst
atus

"Mamman berättar för GT att hon sedan hon fick rullstol känner sig reducerad till ”bara en handikappad kvinna med ett barn i knät” i samhällets ögon.
Hon har rätt. Handikappade betraktas som B-människor.
Hur gärna vi än vill tro att Sverige är världens duktigaste demokrati som lever upp till FN:s mänskliga rättigheter, så talar detaljerna i vardagen ett annat språk.

Otillgänglighet på grund av höga trottoarkanter och minimala restaurangtoaletter signalerar respektlöshet, liksom bristen på anpassade skolor och universitet.
Kränkande bemötande och fysiskt våld är mer dramatiska symptom på samma sak – funktionshindrades låga samhällsstatus.
De två killarna som attackerade mamman hade aldrig vågat ta sig den rätten om det inte vore för att de uppfattat alla dessa små och stora handikappdiskriminerande signaler. Självklart kan de inte befrias från personligt ansvar.
Men det faktum att de genom överfallet agerade pubertala språkrör för en allmän handikappfientlighet är det mest alarmerande med händelsen – ur ett strukturellt perspektiv, för att använda ett uttryck som kramats sönder i den feministiska debatten.
Här passar det dock sorgligt väl in. Mamman i Vänersborg är dubbelt utsatt som handikappad och dessutom kvinna".

Det är detta Sunshine och jag pekat på. Det finns en så mkt djupare konflikt bakom detta. En lag mot hatbrott även mot "oss" måste till.

Lagarna om hatbrott/diskriminering och utanförskap måste stramas åt. Jag är så trött på hur "lätt" det är för andra "minoriteter att få gehör, men "vi" skall bara vara nöjda att vi får leva.

Till sidans topp

Prejades av vägen
VÄNERSBORG. Tvåbarnsmamman var på kvällspromenad i sin elrullstol när hon och hennes fyraårige son blev attackerade.
Hon blev spottad i ansiktet och prejad av vägen.

http://www.gt.se/nyheter/1.763882/prejades-av-vage
n

Man vet inte om man skall gråta eller skrika.

Fruktansvärt, vart är vi påväg?

Det är det alltid tråkigt när sådant händer. När människor bara skiter i att vara människor blir jag så ledsen på världen.
De har ingen aning om att det krävs så lite för att få någon annan att känna sig fruktansvärt kränkt och helt värdelös.

Men (det kommer alltid ett "men")
Detta var långt ifrån, ja faktiskt inte ens jämförbart med andra saker som har hänt i år, denna månaden, denna veckan, rentav idag. Inte för att bagatellisera. Jag känner mig helt hemskt när jag säger att detta inte krossade mitt hjärta. Och faktiskt blir jag alltid lika förvånad när det blir så här pass stora artiklar av sånt här. Helt förfärad blir jag inte.
Och faktum kvarstår, jag tror många hade varit tacksamma om detta var det "enda" de råkade ut för på deras promenader.

Jag säger inte att man ska ignorera detta beteendet och att det är okej!

Jag tror att lär man folk att inte bete sig på detta viset så minskar man risken för att de ska göra ännu värre saker senare. Jag har en stark tro på att om man tar tag i problemen medan dom är små minskar problemen i hela världen i stort. Alltså, om man tar dessa "småsaker" på allvar från början så skulle världen bli ett bättre ställe.

Ja det var väl ett lagom tvetydigt inlägg av mig kände jag. Som ni ser så vet jag väl knappt alls vad jag tycker

Redigerat 2007-07-17 22:59

Jo, men om hon inte hade lyckats hålla kvar permon på vägen, så hade det kunna gå riktigt illa för både henne och barnet.

Ja det jag reagerade mest på var så klart att pojken blev skrämd. Är man vuxen har man oftast lärt sig att låta saker rinna av, att bli spottad på säger ju mer om spottaren än en själv. Och Karin har en mycket bra poäng, var lite det jag försökte säga också, om föräldrarna lär sina ungar att sådana här "småsaker" inte är okej så är väl inte risken så stor att de gör värre saker i framtiden heller. Många barn har ingen aning om att de har ett samvete och de behöver lära sig att känna det, för att kunna skilja lättare på rätt och fel. Detta är något jag märkt väldigt ofta bland barn.

Saker händer varje dag som "kunde gått riktigt illa". Tänk efter själv hur många gånger man varit i en situation som kunde dödat en. Det är inte ett fåtal gånger och tror man att man inte varit nära döden så har man antagligen bara inte märkt att en flygel ramlade ner bakom en på trottoaren och att bilar har fått tvärnita runt omkring en.
Som sagt, jag är inte förfärad, jag ser det på följande sätt:
Vad bra att det gick bra och att alla är okej, idag också.

Min lilla åsikt inatt var mest baserad på att det händer så fruktansvärt mycket ute i världen som vi inte får veta (syftar framförallt på vad som pågår i Afrika). Men spottloskor det rapporterar dom gladeligen om, och ja det är lite orättvist av mig, dessa spottloskestorys som vittnar om människors bristande respekt för varandra är också viktiga. Jag undrar bara lite hur svensk media prioriterar. När folk blir slaktade får vi reda på att Carola har en hemmagjord registreringsskylt på sin bil.

Redigerat 2007-07-18 13:44

Med all respekt för att de har enorma problem i t ex Afrika och att det i det ljuset var en "småsak" men .... resonerar vi så, så är ju det mesta av "våra" problem småsaker och vi borde lämna dem därhän. För vad är mina problem med färdtjänsten mot en lam, sjuk urfattig tiggare i ... Calcutta.

Personligen så tyckte jag att denna händelsen var förfärlig. Det är en lång väg att gå innan man spottar på någon - det står verkligen för mycket. Det var inga femåringar som busade utan killar i ungefär 16 års åldern, snart myndiga unga män som utsatte en mamma med barn för livsfara. Är man i den åldern vet man mkt väl vad det innebär att tränga ut någon på vägrenen. Har man inte den förståelsen då, är det kört.

Moon skrev: Med all respekt för att de har enorma problem i t ex Afrika och att det i det ljuset var en "småsak" men .... resonerar vi så, så är ju det mesta av "våra" problem småsaker och vi borde lämna dem därhän. För vad är mina problem med färdtjänsten mot en lam, sjuk urfattig tiggare i ... Calcutta. Personligen så tyckte jag att denna händelsen var förfärlig. Det är en lång väg att gå innan man spottar på någon - det står verkligen för mycket. Det var inga femåringar som busade utan killar i ungefär 16 års åldern, snart myndiga unga män som utsatte en mamma med barn för livsfara. Är man i den åldern vet man mkt väl vad det innebär att tränga ut någon på vägrenen. Har man inte den förståelsen då, är det kört.

Jo visst har du rätt i det, vi kan inte skita i våra "små" problem för att andra har det värre. Man ska ju kunna hjälpa sig själv innan man hjälper andra och det inkluderar ju även att ta tag i sina småsaker.

Faktum var att jag nog inte riktigt tänkte över mina egna argument och åsikter innan jag uttryckte mig, my bad, jag visste mest att något här störde mig, idag har jag fått mer koll på vad jag menar

När det skrivs på det här sättet så är det jätteförfärligt, men alla har vi råkat ut för liknande saker mer eller mindre, rullstol eller inte. Det är lite sättet det framställs på som gör att jag börjar fundera på sånt här, och vilka "småsaker" som de väljer att publicera, och HUR det skrivs. I artikeln är det hemska inte att hennes son kunde dött, utan att hon blev spottad på, på promenad i sin nya permobil (vilket är en kränkning som inte heller får glömmas).Men den större saken belyses inte.

Det är intressant hur på hugget tidningarna är när det händer sånt här. För det var, min gissning, rullstolen och inte barnet som gjorde att det var intressant att skriva om, och det det hänt en kvinna på cykel med sitt barn cykelstol så hade vi en hört ett skit om det. Inte ens om hon verkligen hade ramlat i diket och brytit nåt.

Exempel: Min lillasyster blev biten av en hund för ett par dagar sen, ganska så illa och mitt på en vältrafikerad väg, hon kunde verkligen dött. Helt ointressant. Hade det hänt MIG så hade det blivit ett jävla rabalder.

Klart irriterar det mig att jag inte får reda på vad som verkligen händer i världen, men dessa problem vi har i vårat land är också viktiga, det är jag medveten om. Det var som sagt mest medias val i vad som ska publiceras och varför som intresserade mig. Det är nog inte att småsakerna i sig publiceras utan att det alltid är småsaker av en viss typ som kommer upp, medan andra saker stora som små totalt ignoreras.

Elwah skrev: Jo visst har du rätt i det, vi kan inte skita i våra "små" problem för att andra har det värre. Man ska ju kunna hjälpa sig själv innan man hjälper andra och det inkluderar ju även att ta tag i sina småsaker. Faktum var att jag nog inte riktigt tänkte över mina egna argument och åsikter innan jag uttryckte mig, my bad, jag visste mest att något här störde mig, idag har jag fått mer koll på vad jag menar När det skrivs på det här sättet så är det jätteförfärligt, men alla har vi råkat ut för liknande saker mer eller mindre, rullstol eller inte. Det är lite sättet det framställs på som gör att jag börjar fundera på sånt här, och vilka "småsaker" som de väljer att publicera, och HUR det skrivs. I artikeln är det hemska inte att hennes son kunde dött, utan att hon blev spottad på, på promenad i sin nya permobil (vilket är en kränkning som inte heller får glömmas).Men den större saken belyses inte. Det är intressant hur på hugget tidningarna är när det händer sånt här. För det var, min gissning, rullstolen och inte barnet som gjorde att det var intressant att skriva om, och det det hänt en kvinna på cykel med sitt barn cykelstol så hade vi en hört ett skit om det. Inte ens om hon verkligen hade ramlat i diket och brytit nåt. Exempel: Min lillasyster blev biten av en hund för ett par dagar sen, ganska så illa och mitt på en vältrafikerad väg, hon kunde verkligen dött. Helt ointressant. Hade det hänt MIG så hade det blivit ett jävla rabalder. Klart irriterar det mig att jag inte får reda på vad som verkligen händer i världen, men dessa problem vi har i vårat land är också viktiga, det är jag medveten om. Det var som sagt mest medias val i vad som ska publiceras och varför som intresserade mig. Det är nog inte att småsakerna i sig publiceras utan att det alltid är småsaker av en viss typ som kommer upp, medan andra saker stora som små totalt ignoreras.

Risken är ju att, om det hade hänt barnet nått så hade det nog kommit en förbudslag som säger att.
Enligt paragraf 1, får inte barn färdas i knäet på funktionshindrad förälder utan ledsagare. Visst hade det varit bra, eller inte.

Risken är ju att, om det hade hänt barnet nått så hade det nog kommit en förbudslag som säger att. Enligt paragraf 1, får inte barn färdas i knäet på funktionshindrad förälder utan ledsagare. Visst hade det varit bra, eller inte.

Jag förstod inte alls vad det hade med mitt inlägg att göra, så jag får nog be dig utveckla lite

Redigerat 2007-07-18 17:17

Jag är ju inte det lilla solskenet men jag förstod precis vad hon menade!

Självklart hade lagen riktats in sig på det enkla dvs inga barn i knät på föräldrar i rullstol och inte på att hatbrott och kränknigar även i lag skall gälla människor med fh.

Moon skrev: Jag är ju inte det lilla solskenet men jag förstod precis vad hon menade! Självklart hade lagen riktats in sig på det enkla dvs inga barn i knät på föräldrar i rullstol och inte på att hatbrott och kränknigar även i lag skall gälla människor med fh.

Jo jag förstår vad hon skrev ^_^
Jag har bara ingen aning om vad det hade med mitt inlägg att göra.

Elwah skrev: Jag förstod inte alls vad det hade med mitt inlägg att göra, så jag får nog be dig utveckla lite Redigerat 2007-07-18 17:17

Vad jag syftade på i samband med ditt inlägg Elwah, var att du hänger upp dej på att media alltid mer eller mindre alltid tar upp den funktionshindrade, men jag pekar på vad konskvensen hade blivit om barnet hade skadat eller dödats vid en avåkning.

Jag vet inte hur ni tänker men för min del så är det väsentliga här att ett barn kunde kommit till skada?

Jag är knappast mer upphängd på media än vad alla andra här är upphängda på händelsen i sig. Jag kan inte säga mer om händelsen. Alla har redan sagt hur förskräckligt det är, och ja det är det. Men reagerar jag på något annat i samband med en sån här sak så tycker jag det är värt att tas upp. Jag tycker helt enkelt att faran uppmärksammades alldeles för lite i artikeln. Jag trodde det var helt okej att göra så, att fortsätta ett litet litet sidospår.

"Vad jag syftade på i samband med ditt inlägg Elwah, var att du hänger upp dej på att media alltid mer eller mindre alltid tar upp den funktionshindrade"

Just citatet ovanför har jag väldigt svårt att koppla ihop med en lag om att barn inte ska få sitta i rullstolsburnas knä när de åker rullstol. Därför undrar jag fortfarande vad den där lagen hade med mitt upphäng på media, och mitt inlägg, ja mina åsikter alls, att göra.

Är jag helt urblåst som inte ser sammanbandet?

Elwah skrev: Jag vet inte hur ni tänker men för min del så är det väsentliga här att ett barn kunde kommit till skada? Jag är knappast mer upphängd på media än vad alla andra här är upphängda på händelsen i sig. Jag kan inte säga mer om händelsen. Alla har redan sagt hur förskräckligt det är, och ja det är det. Men reagerar jag på något annat i samband med en sån här sak så tycker jag det är värt att tas upp. Jag tycker helt enkelt att faran uppmärksammades alldeles för lite i artikeln. Jag trodde det var helt okej att göra så, att fortsätta ett litet litet sidospår. "Vad jag syftade på i samband med ditt inlägg Elwah, var att du hänger upp dej på att media alltid mer eller mindre alltid tar upp den funktionshindrade" Just citatet ovanför har jag väldigt svårt att koppla ihop med en lag om att barn inte ska få sitta i rullstolsburnas knä när de åker rullstol. Därför undrar jag fortfarande vad den där lagen hade med mitt upphäng på media, och mitt inlägg, ja mina åsikter alls, att göra. Är jag helt urblåst som inte ser sammanbandet?

Nej, det tror jag inte att du är, men vi resonerar nog på olika sätt. Jag tror att våran andemening är ungefär den samma.

Hänsynslöst! Hade hon vält med stolen hade hon kunnat få den över sig och barnet och en av dem eller båda hade kunnat dö. Hon hade som mamma fått se på när barnet kvävdes under stolen utan att göra någonting. Eller barnet se sin mamma dö.

Att bli spottad på tror jag också har ett symboliskt negativt värde. Fruktansvärt fult gjort.

Och jag vänder på kråksången och säger -Stackars barn!!
För var tror ni ett sådant beteénde kommer från, jo troligen från knäppa föräldrar som troligtvis sitter vid sin lilla morgontidning och diskuterar hur mycket funkisar och assistans kostar. Hur vi parasiterar på samhället osv. Ungar har ofta inte förmåga att se nyanser, de hör vad mamma, pappa och farbror Adolf säger och tanken när de ser en st. parasit med ett parasit barn i knät är att bli arga och självfallet tuffa för de är ju två.
De har inte förmåga att förstå att kvinnan i rullstolen kanske har ett bättre jobb och tjänar mer pengar än pappa, inte blir det heller klarare i deras huvud av att man i skolböcker kan läsa om oss som mindre vetande varelser som inget fattar.
Så istället säger jag, fy f-n för föräldrar som inte uppfostrar sina barn till respekt inför andra människor oavsett om det handlar om funkisar, invandrare eller bögar/flator.
Tack och lov är det inte så många barn som beter sig så här men skälet till att jag tycker synd om barner är att de här två som i princip (troligen, jag är ju inte säker) gått sina föräldrars ärenden kommer att få skäll av samma föräldrar. Prata om hur tydlig världen blir för dem då.

Självklart har du rätt Karin. Men barnens föräldrar har också varit barn till sina föräldrar och när skall offerrollen ta slut och förnuft och medmänskilghet ta över. Alla har ett val.

Till sidans topp

Jag startar en ny tråd som en spinn-off på en annan tråd. Min fundering är; Vad är välgörenhet för er, i ett funktionshinder-perspektiv? Är välgörenhet enbart penga-gåvor eller kan det vara något annat? Är välgörenhet alltid per definition av ondo eller finns det "bra" välgörenhet och ska det i så fall ha epitetet "välgörenhet"? Är det välgörenhet om man som icke-funktionshindrad väljer att engagera sig i olika funktionshinder-sammanhang? Och gäller det över hela linjen i så fall, dvs, idkar jag välgörenhet som rörelsehindrad om jag vill engagera mig i personer med kognitiva funktionshinder eller om jag skänker pengar till Astma- och Allergiförbundet? Jättemånga frågor, jag vet, men det är intressant att diskutera tycker jag.

Vejron skrev: Jag startar en ny tråd som en spinn-off på en annan tråd. Min fundering är; Vad är välgörenhet för er, i ett funktionshinder-perspektiv? Är välgörenhet enbart penga-gåvor eller kan det vara något annat? Är välgörenhet alltid per definition av ondo eller finns det "bra" välgörenhet och ska det i så fall ha epitetet "välgörenhet"? Är det välgörenhet om man som icke-funktionshindrad väljer att engagera sig i olika funktionshinder-sammanhang? Och gäller det över hela linjen i så fall, dvs, idkar jag välgörenhet som rörelsehindrad om jag vill engagera mig i personer med kognitiva funktionshinder eller om jag skänker pengar till Astma- och Allergiförbundet? Jättemånga frågor, jag vet, men det är intressant att diskutera tycker jag.

Den välgörenhet jag m fl tar avstånd från är främst den som bygger på ojämilkhet mellan givare och mottagare. Välgörenhet där givaren/ den friska aktören deltar enbart för att göra goda gärningar, klappa mottagarna på huvudet, ibland bokstavligen.

Munken skrev: Den välgörenhet jag m fl tar avstånd från är främst den som bygger på ojämilkhet mellan givare och mottagare. Välgörenhet där givaren/ den friska aktören deltar enbart för att göra goda gärningar, klappa mottagarna på huvudet, ibland bokstavligen.

Förutom om man bokstavligen blir klappad på huvudet, hur kan man då veta i vilken anda och med vilka avsikter en person har gjort något för en?

Svårt att förklara, om man är genuint sportintresserad och tycker att det är kul att träna knattar i fotboll så är det ok att man dessutom tycker om att träna funkisbarn i någon rullstolssport, men om man tränar de funktionshindrade barnen för att få guldstjärna i himlen är det inte ok.
Det är ok att ha ett fadderbarn om man har det för att man anser sig ha råd att hjälpa en annan som behöver ett handtag i tillvaron men om man gör det för att man är "snäll" och tycker synd om är det sliskigt.
Jag ger med pengar till cancerfonden t.ex. för att stödja forskningen och för att att min mamma dog i cancer, men jag ger inte en cancersjuk kvinna en hundring för att det är synd om henne för hon kan nog inte jobba och klara sig. Jag ger heller inte när det är konstiga tycka-synd-om tillställningar för det är på något vis äckligt, att sjuka och funktionshindrade ska behöva känna sig tacksamma över att andra tigger pengar till dem.
När man ger för att man på något vis är överlägsen de som man ger till känns det inte bra, och ännu sämre om det är sådant som i princip är självklart för alla andra att kunna göra i samhället, då ska det inte behöva komma från välgörenhet.

KarinSch skrev: Svårt att förklara, om man är genuint sportintresserad och tycker att det är kul att träna knattar i fotboll så är det ok att man dessutom tycker om att träna funkisbarn i någon rullstolssport, men om man tränar de funktionshindrade barnen för att få guldstjärna i himlen är det inte ok. Det är ok att ha ett fadderbarn om man har det för att man anser sig ha råd att hjälpa en annan som behöver ett handtag i tillvaron men om man gör det för att man är "snäll" och tycker synd om är det sliskigt. Jag ger med pengar till cancerfonden t.ex. för att stödja forskningen och för att att min mamma dog i cancer, men jag ger inte en cancersjuk kvinna en hundring för att det är synd om henne för hon kan nog inte jobba och klara sig. Jag ger heller inte när det är konstiga tycka-synd-om tillställningar för det är på något vis äckligt, att sjuka och funktionshindrade ska behöva känna sig tacksamma över att andra tigger pengar till dem. När man ger för att man på något vis är överlägsen de som man ger till känns det inte bra, och ännu sämre om det är sådant som i princip är självklart för alla andra att kunna göra i samhället, då ska det inte behöva komma från välgörenhet.

Exakt KarinSch det är det ojämlika förhållandet som jag främst vänder mig emot. Om någon engagerar sig för att få guldstrjärna i himlen eller få kortsiktiga fördelar här på jorden, är det inte ok. Om någon ger dig pengar eller hjälper dig för att vederbörande tycker synd om dig känner du dig kränkt det garanterar jag Vejron. Vejron hur skulle du reagera om det var uppenbart t ex att män utan funktionshinder engagerat sig i en förening för att döva sin egen ångest och tillkortakommande OCH för att vinna sexuella fördelar, läs: utnyttja de funktionshhindrade medlemmarnas unga kvinnliga assistenter sexuellt? Dessa mäns agerande bygger i grund och botten på att de ser sig själva som bättre och mer värda än personer med funktionshinder och tar sig rätt att trampa på dem.

Munken skrev: Exakt KarinSch det är det ojämlika förhållandet som jag främst vänder mig emot. Om någon engagerar sig för att få guldstrjärna i himlen eller få kortsiktiga fördelar här på jorden, är det inte ok. Om någon ger dig pengar eller hjälper dig för att vederbörande tycker synd om dig känner du dig kränkt det garanterar jag Vejron. Vejron hur skulle du reagera om det var uppenbart t ex att män utan funktionshinder engagerat sig i en förening för att döva sin egen ångest och tillkortakommande OCH för att vinna sexuella fördelar, läs: utnyttja de funktionshhindrade medlemmarnas unga kvinnliga assistenter sexuellt? Dessa mäns agerande bygger i grund och botten på att de ser sig själva som bättre och mer värda än personer med funktionshinder och tar sig rätt att trampa på dem.

Jag gillar såklart heller inte att få uppenbara fördelar där man märker att det är enbart för att jag har ett funktionshinder, men min initialfråga var mer mångfacetterad än så tycker jag. Hur kan man veta varför folk engagerar sig egentligen och i vilket "state of mind" de är? gråzonen är ju ganska stor menar jag. När det gäller det du säger om män som engagerar sig i en förening för att utnyttja funktionshindrade personers kvinnliga assistenter så fattar jag inte alls varifrån det kommer?! Det är ju för det första inte välgörenhet(enligt min tolkning av ordet i alla fall) och för det andra så hade det inte alls med mina frågor att göra och det var dem jag önskade diskutera.

Vejron skrev: Jag gillar såklart heller inte att få uppenbara fördelar där man märker att det är enbart för att jag har ett funktionshinder, men min initialfråga var mer mångfacetterad än så tycker jag. Hur kan man veta varför folk engagerar sig egentligen och i vilket "state of mind" de är? gråzonen är ju ganska stor menar jag. När det gäller det du säger om män som engagerar sig i en förening för att utnyttja funktionshindrade personers kvinnliga assistenter så fattar jag inte alls varifrån det kommer?! Det är ju för det första inte välgörenhet(enligt min tolkning av ordet i alla fall) och för det andra så hade det inte alls med mina frågor att göra och det var dem jag önskade diskutera.

Jag förstår att du ville föra en principiell diskussion för och emot välgörenhet. Jag tog exemplet med männen och de kvinnliga assistenterna som ett exempel på vilka konsekvenser en extremt nedvärderande syn på funktionshindrade kan ge. Jag ser denna ojämlika människosyn som den yttersta konsekvensen av ett välgörenhetstänkande.

Vejron skrev: När det gäller det du säger om män som engagerar sig i en förening för att utnyttja funktionshindrade personers kvinnliga assistenter så fattar jag inte alls varifrån det kommer?! Det är ju för det första inte välgörenhet(enligt min tolkning av ordet i alla fall) och för det andra så hade det inte alls med mina frågor att göra och det var dem jag önskade diskutera.

Fattade inte riktigt heller var assistenterna kom in i bilden,
men själva känslan hos människan, huruvida det handlar om att stötta sina medmänniskor oavsett om de har ett funktionshinder eller ej eller om de lider av att vara duktiga och ta hand om andra syndrom så rtcker jag att man ser/känner/hör det på människors sätt att vara. Här i Ängelholm finns en hög rika tanter som sysslar med välgörenhet, väntjänsten kallas det, de är hemmafruar som går runt och hälsar på gamla och går en promenad eller tar en kopp kaffe. Det som hemtjänst inte längre gör.
Och mina tankar och känslor har varit många och dubbla, har på kurser och föreläsningar träffat en del av dessa damer och kommit fram till att
1. Om samhället tagit sitt ansvar för alla hade detta inte behövts, alltså är det välgörenhet.
2. Men det finns två sorters kvinnor (Helt rätt, inte en enda man vad jag vet), de som högljutt berättar om hur duktiga de är som tagit kaka med till tant Selma och minsann stod ut med hennes senila snack i över en timme. (Oj, så duktigt och uppoffrande). Dessa kvinnor återfinns ofta även i styrelsen på div. andra välgörenhetsföreningar, hörs mycket och syns ännu mer, helst i tidningar där det står om hur mycket de gör för gamla och sjuka. Oftast gör de mycket lite för att öka tillgänglighet eller påverka politiker till att människor ska kunna bli självständiga.
Den andra kvinnan är mer "äkta", syns inte, hörs inte, tycker om tant Selma på riktigt och gör det här för att samhället svikit. Då är det inte välgörenhet utan ett sätt att bemöta så som man själv vill bli bemött, att vara medmänsklig utan baktankar och utan guldstjärnan i himlen.
3. Så frågan är, behövs då organiserad välgörenhet, borde inte det räcka med de som faktiskt vill göra gott mot sina medmänniskor kunna göra det utan att behöva visa på sin egen förträfflighet.
Och egentligen vet jag nog inte vad jag tycker, tyvärr är samhället så utformat att vi inte alltid kan klara oss utan s.k. välgörenhet för jag vill inte ta bort pengar från ungarnas idrott oavsett om det handlar om knattefotboll eller handikappsimning, jag vill bara att det ska vara lika värde för barnens prestationer. Självfallet vill jag att barncancerfonden ska få jättemycket pengar så forskningen går framåt men även för att barn som kanske aldrig får bli vuxna får uppleva roliga saker. Tror min inställning bottnar i givarens skäl.
Nu går jag och lägger mig, har hjärnsläpp och vet inte hur jag tänker.

* Vad är välgörenhet
Det är tidigare svarat; när man ovanifrån riktar sig nedåt för att främst få en personlig vinnig i form av good will på ngt sätt. Välgörenhet är inte heller menat att rubba några värde-, ekonomiska- eller klasskillnader. Allt skall vara status quo men vi kan inte ha svältande människor på gatan för det ser skräpigt ut lixom.

* Är välgörenhet enbart penga-gåvor eller kan det vara något annat?
Nej det kan vara annat också. Det mentala klappa-på-huvudet och hurra-vad-jag-är-bra som Karin tog upp med Väntjänsttanterna. Jag har hört många sådana historier. En om den fina tanten som skulle ta den inte sååå fina tanken i rulle till midsommarfirandet. Den fiiiina tanten ville inte förstöra sina fiiiina skor och satte tanen i stolen en bit bort och promenerade själv ner till midsommarfirandet och häntade rulletanten ngn timme senare och ........ tyckte att hon gjort en fiiiiin handling.

* Är välgörenhet alltid per definition av ondo eller finns det "bra" välgörenhet och ska det i så fall ha epitetet "välgörenhet"?
Klart att det finns gråskalor.

Är det välgörenhet om man som icke-funktionshindrad väljer att engagera sig i olika funktionshinder-sammanhang?
Beror på varför man väljer att göra det. Är det för den goda sakens skull eller för att man är ärligt intresserad.

*idkar jag välgörenhet som rörelsehindrad om jag vill engagera mig i personer med kognitiva funktionshinder eller om jag skänker pengar till Astma- och Allergiförbundet?
Ja, det är väl samma här. Att lämna pengar till forskning hit är som att lämna pengar till cancerfonden. Men om jag engagerar mig för att jag skall anses god istället för att t ex verkligen vill ha en förbättring för de med kognitiva fh.

Vejron skrev: Jag startar en ny tråd som en spinn-off på en annan tråd. Min fundering är; Vad är välgörenhet för er, i ett funktionshinder-perspektiv? Är välgörenhet enbart penga-gåvor eller kan det vara något annat? Är välgörenhet alltid per definition av ondo eller finns det "bra" välgörenhet och ska det i så fall ha epitetet "välgörenhet"? Är det välgörenhet om man som icke-funktionshindrad väljer att engagera sig i olika funktionshinder-sammanhang? Och gäller det över hela linjen i så fall, dvs, idkar jag välgörenhet som rörelsehindrad om jag vill engagera mig i personer med kognitiva funktionshinder eller om jag skänker pengar till Astma- och Allergiförbundet? Jättemånga frågor, jag vet, men det är intressant att diskutera tycker jag.

Vad jag tycker om välgörenhet förklarade jag i den andra tråden. Men jag vill ge ett till exempel på hur "välgörenhet" visar sitt rätta ansikte.

Efter 9/11 - attackerna i New York (eller 11 sept.) och efter tsunamin i Sydsost Asien började artister sälja sin musik genom att säga att en viss del av intäkterna gick till välgörenhet. God El i Sverige kör än idag med samma koncept. Men frågan är vem det är som hjälper vem? Varför behöver artister angripa folks dåliga samvete och utnyttja lidande barn för att sälja sina plattor? Man kan fråga sig vem det egentligen är som hjälper vem..

I mina ögon är det här djupt oetiskt!

Jag tycker att det beror på. Om det är artister som utnyttjar detta för att sälja sina skivor, så håller jag med. Jag vet dock minst EN artist, som själv är funktionshindrad. Han spelar in skivor, där allt överskott kommer att gå till andra funktionshindrade. Han använder det dock inte som en marknadsföringsmetod för att sälja sina skivor, och han engagerar sig också för funktionshindrade för att han själv har funktionshinder.

Jag har just hittat ett intressant inlägg om välgörenhet, skrivet av "mogulen" Johan Staël von Holstein....döm själva:

http://www.hallandsbloggen.se/rss/show.php?url=htt
p%3A%2F%2Fjohansvh.blogspot.com%2F2007%2F04%2Fdu-s
kall-icke-vara-en-liten-lort.html&sid=u5L_7DEAstT


Vi i min familj har ett talesätt:

"Di rike di kan o di fattige försöker!"

Sann förändring kommer underifrån. Det läser JAG som att rika människor anser sig kunna leda och därför tar sig friheten att göra det. Det leder också till att de kan ta sig vilka friheter de vill eftersom den beroendestäning som välgörenhet skapar hos mottagaren av givaren okså tystar all kritik mot den som ger. Alla måste dansa efter givarens pipa.

Känner då jag läser detta att ni glömmer en kategori av människor (där jag anser att jag infaller).
Och det är den gruppen människor som just vaknat upp och ser att det går att göra så mycke mer för funktionshindrade i dagens samhälle.

Nu utgår jag helt från mig själv. Fram tills de jag var 19 år hade jag inte stött ihop med någon som har ett funktionshinder. Självklart har man hört att de finns men inte förstått vad de innebar. Så när jag som 19-åring började som personlig ass. så öppnades en ny värld. Jag upptäckte att jag hade hur många fördomar som helst vilket jag än idag kan komma på mig själv med att ha. Men jag försöker att arbeta bort dom så gott jag kan. Idag har jag en kompis vars syster har ett funktionshinder som jag brinner för att hjälpa. Jag anser eftersom jag kan hjälpa henne så bör jag göra de oxå.

Men det jag vill komma fram till är att:
pga att folk är okunniga kan man uppfattas som att man gör välgörenhet i fel syfte, men de handlar egentligen om att man inte vet bättre för tillfället.

Jag är livrädd att jag ska kränka eller låta nedvärderande medans jag kämpar för att hjälpa till. När det egentligen bara handlar om att jag inte vet bättre för tillfället.

Hoppas detta inte låter allt för korkat.

Tequila skrev: Känner då jag läser detta att ni glömmer en kategori av människor (där jag anser att jag infaller). Och det är den gruppen människor som just vaknat upp och ser att det går att göra så mycke mer för funktionshindrade i dagens samhälle. Nu utgår jag helt från mig själv. Fram tills de jag var 19 år hade jag inte stött ihop med någon som har ett funktionshinder. Självklart har man hört att de finns men inte förstått vad de innebar. Så när jag som 19-åring började som personlig ass. så öppnades en ny värld. Jag upptäckte att jag hade hur många fördomar som helst vilket jag än idag kan komma på mig själv med att ha. Men jag försöker att arbeta bort dom så gott jag kan. Idag har jag en kompis vars syster har ett funktionshinder som jag brinner för att hjälpa. Jag anser eftersom jag kan hjälpa henne så bör jag göra de oxå. Men det jag vill komma fram till är att: pga att folk är okunniga kan man uppfattas som att man gör välgörenhet i fel syfte, men de handlar egentligen om att man inte vet bättre för tillfället. Jag är livrädd att jag ska kränka eller låta nedvärderande medans jag kämpar för att hjälpa till. När det egentligen bara handlar om att jag inte vet bättre för tillfället. Hoppas detta inte låter allt för korkat.

Nej, det låter mycket insiktsfullt och logiskt. Bra att du verkligen försöker att lära dej, det är trotts allt inte så många som gör det mer än för stunden sen är det som bortblåst.

Så Tequila, om du möter mig så lixom bara du brinner av lust att få hjälpa mig ..............

.......förklara gärna mer hur du tänkt dig det hela.

Moon skrev: Så Tequila, om du möter mig så lixom bara du brinner av lust att få hjälpa mig .............. .......förklara gärna mer hur du tänkt dig det hela.

hm antar att ja förklarade mig klumpigt. Nä om jag möter dig på stan och du har ett synligt funktionshinder och jag inte känner dig så kommer inte jag springa fram till dig och fråga hur jag kan underlätta ditt liv.

Men däremot så tänker ja engagera mig i mina anhöriga mer och sen försöka göra förändringar i min egen kommun. jag försöker lära mig mer varje dag för att kunna göra något åt dessa stora skillnader som finns. Men det är inte det lättaste att hjälpa till när maninte vet hur man gör det på bästa sätt. Och när man inte heller vet hur man ska fråga utan att personen ifråga ska känna sig kränkt eller ta illa vid sig. så detta är mitt dilemma.

Då har du rätt inställning om du menar att du vill förändra samhället till att fungera för alla.
Men vi vill inte behöva ta emot hjälp, vi vill slippa stå i tacksamhetsskuld till alla och envar. Vi vill ha ett tillgängligt samhälle, arbeten, bra fungerande bostäder och de hjälpmedel vi behöver. När allt sådant fungerar så är vi inte i behov av människors välvilja utan kan (med assistans) leva utan "hjälp". En bra hjälp är däremot att man som gående slutar att handla i otillgängliga affärer och att man bojkottar otillgängliga restauranger och pubar. Hade alla gjort så hade vi snart haft ett tillgängligt samhälle.

KarinSch skrev: Då har du rätt inställning om du menar att du vill förändra samhället till att fungera för alla. Men vi vill inte behöva ta emot hjälp, vi vill slippa stå i tacksamhetsskuld till alla och envar. Vi vill ha ett tillgängligt samhälle, arbeten, bra fungerande bostäder och de hjälpmedel vi behöver. När allt sådant fungerar så är vi inte i behov av människors välvilja utan kan (med assistans) leva utan "hjälp". En bra hjälp är däremot att man som gående slutar att handla i otillgängliga affärer och att man bojkottar otillgängliga restauranger och pubar. Hade alla gjort så hade vi snart haft ett tillgängligt samhälle.

ja precis som tex min syster har en frisersalong. Jag upptäckte att de inte fanns några ramper på trappen så nu håller jag på att fixa med de så att även om du har rullstol ska du kunna komma in. de är inte så stor insats men jag gör de ja kan.

Det är inte välgörenhet, utan sunt förnuft. Bra jobbat...

KarinSch skrev: Då har du rätt inställning om du menar att du vill förändra samhället till att fungera för alla. Men vi vill inte behöva ta emot hjälp, vi vill slippa stå i tacksamhetsskuld till alla och envar. Vi vill ha ett tillgängligt samhälle, arbeten, bra fungerande bostäder och de hjälpmedel vi behöver. När allt sådant fungerar så är vi inte i behov av människors välvilja utan kan (med assistans) leva utan "hjälp". En bra hjälp är däremot att man som gående slutar att handla i otillgängliga affärer och att man bojkottar otillgängliga restauranger och pubar. Hade alla gjort så hade vi snart haft ett tillgängligt samhälle.

Bra svar. Jag vill dock tillägga två saker. Det här kanske du menade men jag vill också understryka att välgörnhet upprätthåller beroendet och mörkar det. När sen givaren slutar ge så hamnar den "nödställde" ofta i en sämre situation än vad hon var från början.

En annan sak är om bojkott. Det fungerar inte för oss eftersom så få i praktiken solidariserar med våra frågor. De säger att de gör det när de läser något i tidningen men i praktiken glöms vi ju bort. Så om bojkott skulle få en märkbar effekt skulle alla våra vänner, arbetskamrater och anhöriga också bojkotta. Men det kan vi ju inte kräva.
Vi har inte den styrkan i oss som grupp att vi kan göra det. V behöver göra något annat. Dessutom tror jag många ägare bara skulle tycka det var skönt om vi bojkottade dom. Hårda ord, jag vet. Men det är intrycket jag får ibland...

KarinSch skrev: Då har du rätt inställning om du menar att du vill förändra samhället till att fungera för alla. Men vi vill inte behöva ta emot hjälp, vi vill slippa stå i tacksamhetsskuld till alla och envar. Vi vill ha ett tillgängligt samhälle, arbeten, bra fungerande bostäder och de hjälpmedel vi behöver. När allt sådant fungerar så är vi inte i behov av människors välvilja utan kan (med assistans) leva utan "hjälp". En bra hjälp är däremot att man som gående slutar att handla i otillgängliga affärer och att man bojkottar otillgängliga restauranger och pubar. Hade alla gjort så hade vi snart haft ett tillgängligt samhälle.

Varför skall man inte behöva ta emot hjälp? Jag fattar inte varför så många funkisar vänder sig emot att få hjälp. Man behöver ju hjälp i bland. Det gör alla! Många funkisar verkar inte fatta att de MÅSTE ha hjälp.....Om inte funkisarna får hjälp hur skall de då få de samhälle de vill ha? De kan ju inte fixa det själva!!

Redigerat 2007-09-06 02:09

Att ta emot hjälp av en assistent för att man inte kan gå på toa själv eller få hjälp av en polis i en nödsituation eller gå till en sjukgymnast är att amvända samhällets resurser. De som utför tjänsten får betalt för sitt jobb.
Det gäller alla i samhället.
Att få hjälp av någon som bara vill visa hur duktiga dom är som hjälper stackars handikappade är att bli förnedrad, man ska vara tacksam och kan inte ställa krav. Om det, som i USA, blir så att mer och mer av "hjälpen" till funktionshindrade ska utföras genom välgörenhet så får vi inga självbestämda liv och tappar vår stolthet och samhällstillhörighet.
Sen är det skillnad på att hjälpa varandra, jag hjälper gärna folk att överklaga, flytta, passa barn osv. men sånt gör man inte för att det är synd om någon utan för att de vill ha hjälpen själv av just mig och då på lika villkor, de ställer upp för mig någon gång.
Så här känner jag inför hjälp och välgörenhet.

KarinSch skrev: Att ta emot hjälp av en assistent för att man inte kan gå på toa själv eller få hjälp av en polis i en nödsituation eller gå till en sjukgymnast är att amvända samhällets resurser. De som utför tjänsten får betalt för sitt jobb. Det gäller alla i samhället. Att få hjälp av någon som bara vill visa hur duktiga dom är som hjälper stackars handikappade är att bli förnedrad, man ska vara tacksam och kan inte ställa krav. Om det, som i USA, blir så att mer och mer av "hjälpen" till funktionshindrade ska utföras genom välgörenhet så får vi inga självbestämda liv och tappar vår stolthet och samhällstillhörighet. Sen är det skillnad på att hjälpa varandra, jag hjälper gärna folk att överklaga, flytta, passa barn osv. men sånt gör man inte för att det är synd om någon utan för att de vill ha hjälpen själv av just mig och då på lika villkor, de ställer upp för mig någon gång. Så här känner jag inför hjälp och välgörenhet.

Ja men vad är det för fel att tycka synd om de som har det svårt? Och vilja hjälpa dem?

Det är inte fel att tycka synd om människor som har det svårt, men det är fel att tro att människor med funktionshinder eller sjukdomar har det svårt och att vi får det bättre av en promenad per vecka eller en anordnad aktivitet tillsammans med andra funktionshindrade.
Det är en attitydfråga, helt enkelt, och självfallet en fråga som alla upplever olika. Jag kan tycka skitsynd om mig själv när jag har maginfluensa eller migrän och helst vilja att min man daltar med mig hela tiden, men jag vill inte bli tyckt synd om för att jag har ett funktionshinder, inför det faktumet vill jag ha ett rättvist samhälle där jag har samma möjligheter och skyldigheter som alla andra.

Tiamaria skrev: Ja men vad är det för fel att tycka synd om de som har det svårt? Och vilja hjälpa dem?

Vilka tycker du har det svårt? Vad vill du hjälpa "dom" med? Hur tror du de känner när de tar emot din "hjälp"? Hur känner du dig när du hjälper?

Jag håller helt med Karin i hennes resonemang.

Du har vissa poänger Karin.Jag håller med dej om att man inte skall bunta i hop funkisar men jag vänder mig emot funkisars attityd till ordet hjälp. Assistans skall det heta men det är bara en omskrivning av ordet,det är ändå hjälp. Gamla som är i behov av hjälp kallar det vid dess rätta namn, de är också i beroendeställning och de är tacksamma. Det är de flesta andra också som får hjälp.Man kanske skall kalla det för assistans när det är yngre och hjälp när det är åt gamla. Förresten så assisterar inte funkisarna allting, tex vid toabesök så får de hjälp att torka sig, de enda de "hjälpt" till med är att ju att göra själva behovet. Jag tycker det är löjligt att man skall använda andra ord, inte blir samhället mer jämlikt för funkisarna för att man försöker låtsas att man inte är beroende av andra. Tex läkare blir läkare för att hjälpa folk, inte för att assistera dem, då är ordet hjälp acceptabelt. Sen när jag hjälper någon så gör jag det för att underlätta för den personen. Jag har empati helt enkelt. Jag känner mig inte bättre eller något sådant. Jag tycker det är min skyldighet att hjälpa till där jag kan. Om ni inte vill ha hjälp så kanske ni skall säga nej till assistansen?

Det är okej att tycka synd om och hjälpa människor som är sjuka och har det svårt, t ex AIDS-drabbade barn i Afrika. Visserligen skiljer sig Afrika mycket från Sverige vad gäller välfärd, ekonomi och i vissa fall människosyn, men egentligen vad är skillnaden mot att frivilligt vilja hjälpa dem och att hjälpa handikappade (flåt, funktionshindrade) och sjuka i Sverige? Pride-festivalen har volontärer, dvs folk som jobbar frivilligt och gratis (iaf nästan, de får mat och festivalpass), anser vi då att de tycker synd om homosexuella då? Jag är säker på att om tillgänglighetsmarschen eller andra tillställningar för fh skulle börja ha volontärer så skulle många av er tända till ordentligt och få "tycka synd om"-noja.

Sug på den

Behöver inte suga på den. Barnen i Africa har inte det samhällsstöd som finns i Sverige, de har inga lagar som ger dem rätt till hjälp, då måste alla i världen hjälpa till. Man hjälper inte människor i Africa för att det är mer synd om dom utan för att vi alla har ett solidariskt ansvar för människor som inte har rätt eller möjlighet att hjälpa sig själv. Däremot är jag emot att ge mat och kläder till människor såvida det inte handlar om kristillstånd, utan hjälpen ska alltid bestå av självhjälps bistånd.
Volontärerna på Pride festivalen jobbar där oftast för att de är gay eller bisexuella och det ger dem möjlighet att komma in gratis på festivalen, de jobbar för något de tror på, de jobbar dessutom som festivalarrangörerna vill, de kommer inte och säger att nu ska vi jobba för de stackars bögarna och flatorna så de får umgås lite grann.
Lite skillnad på att gå över huvudet på människor och bestämma vad som är bra och kul för funkisar, tycker jag.
Att jobba ideellt är inte detsamma som välgörenhet, att icke funktionshindrade arbetar MED funktionshindrade på de funktionshindrades villkor är inte heller välgörenhet.
Ser du inte skillnaden??

MissIndependent skrev: Jag är säker på att om tillgänglighetsmarschen eller andra tillställningar för fh skulle börja ha volontärer så skulle många av er tända till ordentligt och få "tycka synd om"-noja.

Men... Tror du att de som jobbar med Marschen har betalt? Alla jag vet är volontärer, vilket känns helt rätt (se Karins, som alltid, tydliga inlägg!)...

ALLA som arbetar med Marschen för tillgänglighet arbetar på ideell basis! Skillnaden mot "Tycka synd om-volontärer" är att Marschen syftar till reell förändring i samhället. Vi som arbetar med Marschen gör inte det för att vi tycker synd om funkisar i allmänhet, utan för att vi vill få till stånd en lag som gör det möjligt för personer med funktionshinder, att leva som fullvärdiga medborgare. Tillgänglighet( bristen på den!) är den största boven i dramat, som hindrar oss från det.

Redigerat 2007-09-08 11:55

Tiamaria skrev: Du har vissa poänger Karin.Jag håller med dej om att man inte skall bunta i hop funkisar men jag vänder mig emot funkisars attityd till ordet hjälp. Assistans skall det heta men det är bara en omskrivning av ordet,det är ändå hjälp. Gamla som är i behov av hjälp kallar det vid dess rätta namn, de är också i beroendeställning och de är tacksamma. Det är de flesta andra också som får hjälp.Man kanske skall kalla det för assistans när det är yngre och hjälp när det är åt gamla. Förresten så assisterar inte funkisarna allting, tex vid toabesök så får de hjälp att torka sig, de enda de "hjälpt" till med är att ju att göra själva behovet. Jag tycker det är löjligt att man skall använda andra ord, inte blir samhället mer jämlikt för funkisarna för att man försöker låtsas att man inte är beroende av andra. Tex läkare blir läkare för att hjälpa folk, inte för att assistera dem, då är ordet hjälp acceptabelt. Sen när jag hjälper någon så gör jag det för att underlätta för den personen. Jag har empati helt enkelt. Jag känner mig inte bättre eller något sådant. Jag tycker det är min skyldighet att hjälpa till där jag kan. Om ni inte vill ha hjälp så kanske ni skall säga nej till assistansen?

Det här är nog en missuppfattning från din sida. Funkisar är inte generellt så negativa till ett hjälp. Jag tror att de flesta vet vilka förutsättningar och färdigheter man har och utöver det så tar vi emot hjälp. Det är när man börjar kräva att vi ska vara extra tacksamma eller börjar tumma på vad man får kräva när man är i behov av hjälp som man det blir negativt. Men i det flesta hjåälpförhållande i Sverige är det nog överkomliga problem. Men jag själv har t.ex. upptäckt hur man om man t.ex. tar hjälp av en anhörig blir påminnd om att man blivit hjälpt när man är oense i en diskussion. Man hamnar alltså i underläge när man är i behov av hjälp. Dock så är alla beroende av hjälp ibland och jag tycker inte att det är en brist hos en människa att ta emot hjälp utan snarare att inte våga fråga om den. Men att funkisar generellt skulle vara negativa till hjälp tror jag är en myt. Men i vissa situationer kan folks välvilja faktiskt göra det svårare då vi själva är vana och har hittat ett sätt att faktiskt klara av vissa saker på. Ett ex. är när jag fick hjälp med matkassarna. Visst tackade jag och klagade inte. Jag fick alltså hjälpen - jag frågade inte efter den och hann inte heller stoppa personen från att hjälpa mig. Konsekvensen blev att det blev dubbelt så jobbigt eftersom jag har en viss strategi när jag packar varorna så att jag själv ska kunna bära dom.

Det är inte den sortens välgörenhet vi pratar om. Vi pratar om välgörenhet som bygger på en föreställning om att man är bättre än någon annan och att någon är i behov av hjälp. Det kan gälla internationellt bistånd och det kan gälla viktorias barnfond som går till barns fritid som för andra barn i svenska samhället är en skyddad självklarhet. Det finns nackdelar med välgörenhet såsom jag nyss besker. Det är bra så länge någon har pengar men när den personen slutar ge pengar så är man tillbaka där man började. Kanske har man bara levt under tiden man fått välgörenheten och då är det faktiskt något som tas bort från en som man alltid haft. Det slår hårt mot människans självförtroende och framförallt mot förmågan att hitta strategier att klara sig själv när förutsättningarna så radikalt förändras. En annan viktig sak är att välgörenhet har en tydlig givare och tagare. Det vill man komma ifrån nu i svenskt bistånd eftersom det hämmar synen på sig själv som tagarland. Det ger ett uttryck av att någon är offer. Istället ska man försöka kräva en motprestation eftersom man då också själv utvecklas genom att göra något tillbaka. Ofta är också välgörenhet en säkerhetsrisk eftersom man blir ihopbuntad i en grupp och man har inte samma kundrättigheter som när man köper en vara i butiken. När något ges till dig ska du ju tacksamt ta emot, eller?
Paralleler kan dras till färdtjänsten som man ju kallar för en service. Det är en typisk välgörnhetsinsats där kunden inte har några rättigheter utan bara skyldigheter och där man faktiskt mörkar huvudproblemet, nämligen att funktionshindrade har svårt att använda sig av andra transportmedel på grund av bristande tillgänglighet.

Till sidans topp

Jag tycker att det är absolut rätt att hon gör det!

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789
,1112656,00.html

Helt, snacka om diskriminering!

¨Fy faan.. vill inget annat än att börja gråta när jag läser detta. Hon har väl för guds skull rätt att äta på Mc Donalds. Helt sjukt. Klart att det kan vara svårt för "normala" att inse att det är svårt för dom som har det som hon. Okej, hon gör det bra som ställer upp i media. Hoppas hon nu får pengarna! För det är hon verkligen värd!

//Mia

Woman_73 skrev: Jag tycker att det är absolut rätt att hon gör det! http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789 ,1112656,00.html

Jag önskar att vi kunde stämma med dom kännbara ekonomiska medlen också.

Hoppas verkligen hon vinner, konstigt att det går bra att betala med fötterna men inte få det man betalt för.

Fatta vad rika vi skulle vara då...

Men detta var ju verkligen sjukt....

27 miljoner är ju inte direktlite när det gäller skadestånd, kanske kan man sätta hur mycke pengar man vill, eller???

I USA kan man nog det...

Hoppas hon vinner!

Woman_73 skrev: Jag tycker att det är absolut rätt att hon gör det! http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789 ,1112656,00.html

Om det här skulle hända i Sverige, så skulle ingen bry sig det kanske till och med skulle kasta glåpord efter henne om hon över huvudtaget reagerade! Folk får sota för sitt brott emot individer i USA oavsett vem de drabbar helt enkelt. Sedan att folk stämmer varandra hit och dit är ju visserligen en annan femma, men det är bra när det gynnar individens röst i samhället

Redigerat 2007-07-09 15:11

Hej! Min son jobbar på McDonalds och jag visade honom den här artikeln. Jag kan ju iof bara tala för honom och hans arbetskamrater, men jag kan lova att något dylikt aldrig skulle hända där! Tvärtom, man är väldigt mån om att behandla kunderna på bästa sätt. Tror att saken fick så stora proportioner just för att denna hamburgerkedja är så stor och för att det är USA.
Samma kedja har ju fått ett antal stämningar för att människor har blivit gravt överviktiga. Det handlar helt enkelt om okunniga och fördomsfulla personer som har betett sig förkastligt och det här kan nog tyvärr hända var som helst.

Lise skrev: Hej! Min son jobbar på McDonalds och jag visade honom den här artikeln. Jag kan ju iof bara tala för honom och hans arbetskamrater, men jag kan lova att något dylikt aldrig skulle hända där! Tvärtom, man är väldigt mån om att behandla kunderna på bästa sätt. Tror att saken fick så stora proportioner just för att denna hamburgerkedja är så stor och för att det är USA. Samma kedja har ju fått ett antal stämningar för att människor har blivit gravt överviktiga. Det handlar helt enkelt om okunniga och fördomsfulla personer som har betett sig förkastligt och det här kan nog tyvärr hända var som helst.

Det minsta man tycker macdonalds skulle göra i ett sånt här läge är att sparka de som beteer sig här, det skulle vara en gest som sände positiva signaler. En annan obligatorisk gest är att personalen får själva be henne om ursäkt öga emot öga och de ska den som är chef inom området kräva innan avsked, för det är inte okej att behandla en kund på det här viset ovsett var det är någonstans tycker jag.

Håller fullständigt med dig i allt! Och det skulle förvåna mig om den här/de här personerna fick behålla jobbet. Personalen är mycket hårt hållna när det gäller bemötandet av kunder, åtminstone i Sverige.

Till sidans topp

När jag tittade på Aftonbladets hemsida såg jag något som verkligen fick mig att reagera. Jag har flera gånger tidigare ställt mig frågande till Aftonbladets attityd till funktionshinder men nu känns det som om jag fått någon form av ett svar. Visst kan man hävda att bloggarna själva får ta ansvar för sina inlägg men det här var från Aftonbladets medarbetare Alex Schulman.

Citat från http://www.aftonbladet.se/vss/helsingborg/story/0,
2789,1111569,00.html: "Den första man som någonsin satte sin spade i den skånska myllan för 2000 år sedan eller så, var ett cp. Rejält utvecklingsstörd, alltså."

På bloggen (http://blogg.aftonbladet.se/blog.php?blog=14002&ne
xt=453749): "Då låter jag på pricken lik Roland Anderssons och hans fasansfulla skånska. När jag hör Roland tala så blir jag övertygad om att urskåningen, den första man som någonsin satte sin spade i den skånska myllan för 2000 år sedan eller så, var ett cp. Rejält utvecklingsstörd, alltså. Och denne urskåning lärde sina barn prata på det där konstiga, utvecklingsstörda sättet, och barnen lärde i sin tur sina barn att göra detsamma. Och till slut var det norm. Idag kräks hela Skåne."

Det är inte en slump att jag inte läser Aftonbladet. En sportkrönikör benämde för några år sedan Skid-SM för utvecklingsstörda (har jag för mig) vid en "Freakshow".
Undrar vad som hade hänt om samma sak hade skrivits om invandrare? Aftonbladet har fått kritik för sina kränikor tidigare. Men man väljer alltså att göra om sina "misstag". Kan det då klassas som ett "misstag" eller är det en generell uppfattning om funktionshindrade på Aftonbladets redaktioner?

Det känns hopplöst att försöka nå ut på skolor och lära barn att sluta mobba, att det är OK att vara annorlunda och att alla är lika värda när motsatsen till dessa värderingar sprids av välbetalda journalister på Sveriges största kvällstidning.

Jag är uppriktigt sagt chockad över hur orädd man är att säga sådana här saker.

Jag har anmält inlägget redan, så jävla kränkande, inte det minsta roligt över det här.

Jag anser att fördomar och sneda attityder mot människor med funktionshinder har ökat snarare än minskat. De har gått från klumpighet och ovana till råare och mer riktade angrepp - lite av den där backlashen som jag skrev om när det gäller tillgänglighet. Dvs ju mer vi flyttar fram våra positioner och krav desto hårdare blir motståndet.

Det är väl lite av detta som du pekar på här. Sedan verkar väl Aftonbladet inte bara förnedra människor med funktionhinder utan är ganska jämnlik i sitt föraktfulla dumma sätt att se på alla människor. I det exempel som du tar upp så lyckas bloggaren ju inte bara förolämpa människor med cp skada utan alla skåningar dessutom. Men att skriva på ett iq-befriat sätt skall ju inte befria honom från ansvar.

Sporten är ju också den "känd" för sina inte alltför välformulerade kommentarer. Sedan kan jag väl i och för sig förstå tanken med kommentaren för trots att jag som är så ideologiskt nördig inser skillnaden på handikappidrott och idrott. (Men just den biten kan vi ju diskutera för sig.) Men inte heller detta ger ju ett OK för föraltfulla kommentarer.

Du överreagerar inte. Jag vet inte om det är möjligt i det här fallet. Dessutom får fanskapet lön för sin dynga.

Beorn skrev: Du överreagerar inte. Jag vet inte om det är möjligt i det här fallet. Dessutom får fanskapet lön för sin dynga.

Jag är inte så förtjust i Alex Schulman.
Han och brodern körde utan körkort på TV4 och i en krönika avundades han Stockholms uteliggare.

Blir inte minsta förvånad längre när det gäller honom .

Redigerat 2007-07-05 18:05

Berghman skrev: Jag är inte så förtjust i Alex Schulman. Han och brodern körde utan körkort på TV4 och i en krönika avundades han Stockholms uteliggare. Blir inte minsta förvånad längre när det gäller honom . Redigerat 2007-07-05 18:05

Jag är lite sur på de flesta krönikorer faktiskt. Jag avundas dem. Deras arbete kan ju inte vara så komplicerat. Att skriva en massa dynga som retar upp fler människor som sen går och köper lösnummer för att de vill läsa ännu mer dynga. Det är så det fungerar. Jag har velat bli krönikör för jag tror att jag hade haft mycket att tillföra. Jag gillar att skriva och kan lite om mycket. Jag vill att folk ska känna igen sig - inte bli förbannade. Men förbannad blir jag när en person har ett så enkelt jobb men ändå inte tar det på allvar. Snälla säg att jag har fel när jag påstår att krönikörer är journalister utan uppdrag.

Lilleman skrev: Jag är lite sur på de flesta krönikorer faktiskt. Jag avundas dem. Deras arbete kan ju inte vara så komplicerat. Att skriva en massa dynga som retar upp fler människor som sen går och köper lösnummer för att de vill läsa ännu mer dynga. Det är så det fungerar. Jag har velat bli krönikör för jag tror att jag hade haft mycket att tillföra. Jag gillar att skriva och kan lite om mycket. Jag vill att folk ska känna igen sig - inte bli förbannade. Men förbannad blir jag när en person har ett så enkelt jobb men ändå inte tar det på allvar. Snälla säg att jag har fel när jag påstår att krönikörer är journalister utan uppdrag.

Många gånger är de inte ens journalister utan bara ordbajsare. De flesta skriver om ingenting och 95 % av dom kan inte ens stava. Nu för tiden har alla en chans att göra sina röster hörda genom krönikor (som t ex i Punkt SE) eller officiella bloggar (som alex på aftonbladet). Och visst är det bra på många sätt att alla kan få säga nåt. Men samtidigt är det så mycket ogenomtänkta saker som skrivs och uppmärksammas, det är felstavat och det är oseriöst, de använder sig av tjusiga ord de inte förstår innebörden av och ofta har de inte tagit reda på fakta innan de publiceras.

Folk kan spotta ur sig vad som helst och bara för att det är Big Brother-Kitty så läser människor det. Och de människor som faktiskt har talang för konstformen som kallas text och som tar det på allvar och gör det ordentligt, journalister och författare hamnar i skymundan.

När vem som helst får jobba med att skriva offentligt utan någon som helst kontroll innan det publiceras, det är då vi drunknar i missvisande och felaktiga uttalanden som Alex Schulmans.

Elwah skrev: Många gånger är de inte ens journalister utan bara ordbajsare. De flesta skriver om ingenting och 95 % av dom kan inte ens stava. Nu för tiden har alla en chans att göra sina röster hörda genom krönikor (som t ex i Punkt SE) eller officiella bloggar (som alex på aftonbladet). Och visst är det bra på många sätt att alla kan få säga nåt. Men samtidigt är det så mycket ogenomtänkta saker som skrivs och uppmärksammas, det är felstavat och det är oseriöst, de använder sig av tjusiga ord de inte förstår innebörden av och ofta har de inte tagit reda på fakta innan de publiceras. Folk kan spotta ur sig vad som helst och bara för att det är Big Brother-Kitty så läser människor det. Och de människor som faktiskt har talang för konstformen som kallas text och som tar det på allvar och gör det ordentligt, journalister och författare hamnar i skymundan. När vem som helst får jobba med att skriva offentligt utan någon som helst kontroll innan det publiceras, det är då vi drunknar i missvisande och felaktiga uttalanden som Alex Schulmans.

Den här Alex verkar ju vara en medarbetare på Aftonbladet. Och även om bloggandet sker av privatpersoner så publiceras de på Aftonbladets hemsida och de gör t.o.m reklam för den genom att citera hans uttalande om CP-skadade och utvecklingsstörda. Han verkar vara en etablerad krönikör.

Lilleman skrev: Den här Alex verkar ju vara en medarbetare på Aftonbladet. Och även om bloggandet sker av privatpersoner så publiceras de på Aftonbladets hemsida och de gör t.o.m reklam för den genom att citera hans uttalande om CP-skadade och utvecklingsstörda. Han verkar vara en etablerad krönikör.

Ja han får väl betalt för att skriva den bloggen och jag vet att han har regler att följa, som han också skrivit att han inte tänker ta så mycket hänsyn till. Hans blogg är väl Sveriges mest lästa efter Tjuvlyssnat.se. Inför en sådan stor publik borde man kanske tänka innan man uttalar sig om något alls.

Att människor gör sådana uttalanden gör ju knappast att utvecklingen går framåt och om han inte ens får en tillsägelse för detta så blir jag förbannad (han fick dock en liten tillsägelse när han påstod att en av hans medarbetare alltid anväder rutiga skjortor).
Det hade inte varit okej att jämföra någon annan minoritet (vilket både både skåningar och de handikappade är) med "utvecklingstörda". Men det jag reagerade mest på var att han faktiskt använde "utvecklingstörda" som en förolämpning.

Nej jag vet att han är rå, men jag hade inte väntat mig den här nivån av honom.

Redigerat 2007-07-05 22:47

http://www.resume.se/nyheter/2006/10/17/alex-schul
man-anmald-igen/index.xml

I inlägget som har rubriken ”Hälleflundra, rullstol och geléhallon” skriver Alex Schulman om sin lunch på Grand Hotels veranda i Stockholm. En rullstolsburen person kom in på restaurangen och Schulman beskriver händelsen så här:

”Han satt i en avancerad rullstol, med knappar överallt. Han hade slangar i varenda kroppsöppning och såg ut som gamle Superman just innan han dog. En vacker kvinna matade honom och log. Det var vackert och jag tänkte på döden. Jag var alldeles övertygad om att han skulle dö under måltiden, rakt framför mig. Att han skulle falla ihop och att den avancerade rullstolen skulle pipa av larm. Till slut ville jag bara därifrån för att undvika vara med om tumultet med skrikande familjemedlemmar, ambulanspersonal och kaos”.

Han gillar tydligen inte invalider.

Den där Alex borde inte få skriva i någon blogg, framförallt inte i tidningar. Lås in honom, och lär honom folkvett.

Moon skrev: I inlägget som har rubriken ”Hälleflundra, rullstol och geléhallon” skriver Alex Schulman om sin lunch på Grand Hotels veranda i Stockholm.

Herregud! Nån måtta får det ju f*n vara!!
Okej, det finns idioter.
Okej, det finns idioter som faktiskt tycker och tänker på detta sätt.
Det kan jag på nåt sätt ändå köpa, att så är världen tyvärr.

Men.
Att SKRIVA något sådant - offentligt dessutom - ja, jag finner inga ord!! *gah!* Undrar om inte Aftonbladets ansvarige utgivare är den största idioten som låter honom hållas.

Alltså stureplansmänniskor... Vad är det för liv de lever egentligen?? Hallååå! Väx upp för fan.

// A E

Moon skrev: http://www.resume.se/nyheter/2006/10/17/alex-schul man-anmald-igen/index.xml I inlägget som har rubriken ”Hälleflundra, rullstol och geléhallon” skriver Alex Schulman om sin lunch på Grand Hotels veranda i Stockholm. En rullstolsburen person kom in på restaurangen och Schulman beskriver händelsen så här: ”Han satt i en avancerad rullstol, med knappar överallt. Han hade slangar i varenda kroppsöppning och såg ut som gamle Superman just innan han dog. En vacker kvinna matade honom och log. Det var vackert och jag tänkte på döden. Jag var alldeles övertygad om att han skulle dö under måltiden, rakt framför mig. Att han skulle falla ihop och att den avancerade rullstolen skulle pipa av larm. Till slut ville jag bara därifrån för att undvika vara med om tumultet med skrikande familjemedlemmar, ambulanspersonal och kaos”. Han gillar tydligen inte invalider.

När det gällde det inlägget så tycker jag faktiskt inte att det finns en grund för anmälan. Men har folk tagit illa vid sig så ska man givetvis pröva det. I det fallet som du beskriver så kan jag nog acceptera att det är hans rädslor och att han vill prata om det. Det som är oroväckande är att han fortsätter att beröra det här ämnet som han nu måste veta är känsligt. Jag tycker det han skrev häromdagen är mycket värre än den anmälan som gjorts tidigare.

Lilleman skrev: ... Jag tycker det han skrev häromdagen är mycket värre än den anmälan som gjorts tidigare.

Har du gjort en anmälan?

Moon skrev: Har du gjort en anmälan?

Nej jag menade den anmälan som ligger inne på honom sedan tidigare gällande ett annat inlägg.

Lilleman skrev: Nej jag menade den anmälan som ligger inne på honom sedan tidigare gällande ett annat inlägg.

Jag undrade precis vad jag skrev: har du gjort en anmälan (på den bloggen som du länkade till)? Att DHR tidigare har anmält ALex för hans tidigare blogg kan man läsa i länken som jag klistrade in.

Redigerat 2007-07-06 18:36

Moon skrev: Han gillar tydligen inte invalider.

Om man läser allt som Alex Schulman skriver, så ser man snart att de flesta människor har något som han raljerar över. Det gäller alltså inte bara invalider.
Han skriver ner det mesta och de flesta, allting han ser och hör.
Tycka vad man vill om hans uttalanden, men han behandlar åtminstone alla lika (illa). På sätt och vis tycker jag det är befriande att han vågar skämta om funktionshindrade. Jag tycker inte det han skriver är särskilt trevligt eller kul, men samtidigt är det bättre än den allmänna inställningen att det är så synd om oss att vi måste behandlas med silkesvantar.
Jag tycker också att han uttrycker sig plumpt om CP och utvecklingsstörning,
men om vi vill delta i samhället som alla andra, så måste vi även tåla att skämtas om.
Alex Schulman ger uttryck för en okunskap som han delar med de flesta andra icke-funktionshindrade i Sverige. Den stora skillnaden är att han vågar ge öppet uttryck för den.
Jag tycker personligen det är bättre, för då finns det åtminstone något att bemöta. Han är inte ensam om att blanda ihop t.ex. CP och utvecklingsstörning, men till skillnad från de flesta andra låter han bli att dölja sin uppfattning.
Jag tror det är en bra början till debatt, även om jag inte applåderar hans sätt att uttrycka sig på.
Så länge folk tiger om sina fördomar är det omöjligt att föra en konstruktiv debatt som förhoppningsvis kan förändra synen på funktionshindrade.

Anonym skrev: ....Tycka vad man vill om hans uttalanden, men han behandlar åtminstone alla lika (illa). På sätt och vis tycker jag det är befriande att han vågar skämta om funktionshindrade. .....men om vi vill delta i samhället som alla andra, så måste vi även tåla att skämtas om. Alex Schulman ger uttryck för en okunskap som han delar med de flesta andra icke-funktionshindrade i Sverige. Den stora skillnaden är att han vågar ge öppet uttryck för den. ...

Jag hade ingen aning om att denne man existerade innan jag ståg trådbörjan och googlade lite på honom. Och kommer inte heller att orka bry mig om honom. Varför lägger man ner tid på att läsa i hans blogg som så uppenbart slår åt alla hålla - inte på ett konstruktivt sätt utan bara .... kräkningar lite hur som helst. Är det verkligen skämt som skriver? Jag tycker inte det utan det verkar vara mer att vara otrevlig mot så många på minst antal rader. Men han kan inte vara oförstående när det gäller hans kommentare mot människor med funktionshinder eftersom hans tidigare blivit anmäld.

Nu skall jag vara jätterolig a la Alex: När jag sitter här och tar en latte funderar jag på vad jag anser om anonyma inlägg är så jävla äckliga och fega att jag kräks på dem. De är fega jävlar som inte ens vågar stå för sina tråkiga och intetsägande åsikter.
OBSERVERA att detta bara är ett sätt att väcka uppmärksamhet och bli läst.

Moon skrev: Men han kan inte vara oförstående när det gäller hans kommentare mot människor med funktionshinder eftersom hans tidigare blivit anmäld. Nu skall jag vara jätterolig a la Alex: När jag sitter här och tar en latte funderar jag på vad jag anser om anonyma inlägg är så jävla äckliga och fega att jag kräks på dem. De är fega jävlar som inte ens vågar stå för sina tråkiga och intetsägande åsikter. OBSERVERA att detta bara är ett sätt att väcka uppmärksamhet och bli läst.

Som det redan sagts: han har inte gått på funktionshindrade mer än han gått på alla andra människor. Att anmäla honom är nog mest att göra honom en tjänst. Han vill ju uppenbarligen ha uppmärksamhet och vara politiskt inkorrekt. Han blir nog glad för all publicitet -- bra eller dålig.

Starta du en egen blogg som handlar om anonyma inlägg.
Istället för att skriva om det i var och varannan tråd här.
Så länge du varken har bild eller riktigt namn på din profilsida så är du lika anonym för 99% av medlemmarna som den som väljer att skriva anonymt.

Anonym skrev: Som det redan sagts: han har inte gått på funktionshindrade mer än han gått på alla andra människor. Att anmäla honom är nog mest att göra honom en tjänst. Han vill ju uppenbarligen ha uppmärksamhet och vara politiskt inkorrekt. Han blir nog glad för all publicitet -- bra eller dålig. Starta du en egen blogg som handlar om anonyma inlägg. Istället för att skriva om det i var och varannan tråd här. Så länge du varken har bild eller riktigt namn på din profilsida så är du lika anonym för 99% av medlemmarna som den som väljer att skriva anonymt.

Det är ju upp till Alex vad han vill blogga om men det är också upp till andra om de vill reagera och anmäla honom. Personligen tycker jag att det är för ointressant att anmäla men jag stödjer dem som ids och den eventuella vinst han kan få tycker jag vi bjuder på.

För övrigt reagerar jag som jag vill på dessa anonyma inlägg och jag undrar fortfarande varför du skriver snaskiga sexinlägg och ställer tros-frågor - varför gör du det för jag tycker att du är äcklig! Som Moon går det att spåra mina inlägg, man kan bemöta dem och ha positiva eller negativa förväntningar på mig eftersom jag står för mina inlägg elaka, dumma eller bra.

Fasiken så ARG man blir när man läser denna hemska persons inlägg/blogg . Men vet ni alla...han kommer också få "sin dag han med" då allt som han i artikeln uttryckte sig om kommer att vända sig emot/till honom.
Fy skäms Aftonbladet som publiserar detta!!!!!

Anonym skrev: Om man läser allt som Alex Schulman skriver, så ser man snart att de flesta människor har något som han raljerar över. Det gäller alltså inte bara invalider. Han skriver ner det mesta och de flesta, allting han ser och hör. Tycka vad man vill om hans uttalanden, men han behandlar åtminstone alla lika (illa). På sätt och vis tycker jag det är befriande att han vågar skämta om funktionshindrade. Jag tycker inte det han skriver är särskilt trevligt eller kul, men samtidigt är det bättre än den allmänna inställningen att det är så synd om oss att vi måste behandlas med silkesvantar. Jag tycker också att han uttrycker sig plumpt om CP och utvecklingsstörning, men om vi vill delta i samhället som alla andra, så måste vi även tåla att skämtas om. Alex Schulman ger uttryck för en okunskap som han delar med de flesta andra icke-funktionshindrade i Sverige. Den stora skillnaden är att han vågar ge öppet uttryck för den. Jag tycker personligen det är bättre, för då finns det åtminstone något att bemöta. Han är inte ensam om att blanda ihop t.ex. CP och utvecklingsstörning, men till skillnad från de flesta andra låter han bli att dölja sin uppfattning. Jag tror det är en bra början till debatt, även om jag inte applåderar hans sätt att uttrycka sig på. Så länge folk tiger om sina fördomar är det omöjligt att föra en konstruktiv debatt som förhoppningsvis kan förändra synen på funktionshindrade.

Fast jag tycker nog att du förenklar problemet en aning. Han hoppar på personer med två dyper av funktionshinder, CP och utvecklingsstörning. Dessa funktionshinder används redan som skällsord och utvecklingsstörda får dagligen utstå trakasserier av det slaget. Jag tycker inte att man kan bagatellisera kring det problemet bara för att man inte råkar tillhöra någon av de grupperna. Det är skillnad på att skratt med någon eller att skratta åt någon. Det är typiskt funktionshindrade, skulle jag vilja säga, att i efterhand skaka av sig uppenbara fall av kränkning och diskriminering och tänka "äh, det var väl inte så farligt". Det är är en vuxen man, en journalist, jobbar för en av Sveriges största kvällstidningar. Jag tycker INTE att det är OK.

Den här sortens humor (eller vad man ska kalla det) kan bara tilltala ett fåtal personer. Jag förstår inte att du kan få det här till någon slags lyckad jämställdhet.
Jag tycker dessutom att det är ett stort bevis på hans dumhet att han tycks använda sådana inlägg för att kunna få folk att läsa det han skriver.

Att du ens kan försvara det här inlägget är tragiskt. För dig kanke det inte spelar någon roll men om du inte har någon CP-skada eller utvecklingsstörd så var det ju inte dig han attackerade.

Jag blir verkligen rädd när jag hör hur folk inom handikapprörelsen bagatelliserar kring regelrätta kränkningar. Hade inte invandrarna blivit uppretade om han skrivit "blatte" istället för utvecklingsstörd. Eller "bög" istället för CP-skadad. DÅ hade det nog blivit liv i luckan.
Jag tycker inte att folk ska tiga om sina fördomar. Men du måste kunna se skillnad på en kränkning och på en fördom. Och tycker du att hans inlägg på något sätt kunde bli starten på en konstruktiv debatt som skulle kunan förbättra människors syn på utvecklingsstörda och CP-skadade? Har du ens läst inlägget?

Redigerat 2007-07-06 18:12

Anonym skrev: Fasiken så ARG man blir när man läser denna hemska persons inlägg/blogg . Men vet ni alla...han kommer också få "sin dag han med" då allt som han i artikeln uttryckte sig om kommer att vända sig emot/till honom. Fy skäms Aftonbladet som publiserar detta!!!!!

Det vore väl ödets ironi om Alex Schulman själv blir "invalid" en vacker dag .

Redigerat 2007-07-06 18:18

Moon skrev: Det är ju upp till Alex vad han vill blogga om men det är också upp till andra om de vill reagera och anmäla honom.

Jag svarar på alla inlägg här i diskussionen som inte anser att det är värt att anmäla. Vad är då värt att anmäla frågar jag mig då? Vad ska vi då med Handikappombudsmannen till? Jag tror att många funktionshindrade inte förstår när de blir diskriminerade. Man är så djupt inne i diskrimineringen och så van att bli strukturellt diskriminerad att man inte känner sig som det. Jag tycker att handikappförbunden bör satsa mer på demokratifrågor och utbildning i frågor om rättigheter och demokrati.
Det här inlägget var inte bara riktat till "Moon" utan till alla som inte tycker att man ska anmäla. Det är just anmälningar och makt som får politikerna att inte köra över funktionshindrade i deras beslut. De gör det inte av välvilja. Handikapprörelsen är stark men för dåligt utbildad. Sen kan man givetvis välja sina strider. Jag tyckte exempelvis första anmälningen mot Alex inte var speciellt övertygande. Men det han skrev i bloggen häromdagen är INTE OK. Och vi ska inte skämmas för att säga ifrån. Då ber vi om ursäkt för att vi finns. Jag tror funktionshindrade är rädda för ryktet att vi klagar mycket. Men det beror på att folk ser när vi klagar men glömmer att folk klagar rätt mycket i allmänhet också. Invandrarna och de homosexuellas rörelser klagar betydligt mer än handikapprörelsen gör idag. Så vi behöver inte skämmas! Om tillfället finns att i media väcka en debatt och förändra människors attityder så kan vi inte vara så rädda att vi inte vågar!

Lilleman skrev: Jag svarar på alla inlägg här i diskussionen som inte anser att det är värt att anmäla. Vad är då värt att anmäla frågar jag mig då? Vad ska vi då med Handikappombudsmannen till? Jag tror att många funktionshindrade inte förstår när de blir diskriminerade. Man är så djupt inne i diskrimineringen och så van att bli strukturellt diskriminerad att man inte känner sig som det.....

Du har helt rätt i det du skriver, jag säger inte emot dig. Vad jag menar är att man måste hjälpas åt för att komma åt sådana här typer - för jag själv orkar inte vara på hugget hela tiden och det gör kanske inte du nästa gång. Men jag stödjer och uppmuntrar gära den som klämmer åt den gode Alex. Sunshine gjorde ju en anmälan på sitt café som inte gillade att folk i rullstol fika hos dem - jättebra!

Moon skrev: Du har helt rätt i det du skriver, jag säger inte emot dig. Vad jag menar är att man måste hjälpas åt för att komma åt sådana här typer - för jag själv orkar inte vara på hugget hela tiden och det gör kanske inte du nästa gång. Men jag stödjer och uppmuntrar gära den som klämmer åt den gode Alex. Sunshine gjorde ju en anmälan på sitt café som inte gillade att folk i rullstol fika hos dem - jättebra!

Just precis, det gjorde jag. Dom skall eller kanske har redan kontaktat dom

Lilleman: Är du engagerad i rh rörelsen?

Moon skrev: Lilleman: Är du engagerad i rh rörelsen?

Vad menar du med rh-rörelsen?
Handikapprörelsen? Jag är styrelsemedlem i FUB Mellanskåne, ska väl engagera mig i Unga Rörelsehindrade och sen har jag några andra föreningar som jag jobbar ideellt för också t.ex. SHIA - Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsförening.

Nej du överreagerar inte!! Det är verkligen inte okej att skriva som denne Alex gjort.

Är det någon som hört av sig till Aftonbladet angående denna fördomsfulla skrift?

Lena K skrev: Nej du överreagerar inte!! Det är verkligen inte okej att skriva som denne Alex gjort. Är det någon som hört av sig till Aftonbladet angående denna fördomsfulla skrift?

Jag hade velat höra av mig till Aftonbladet men skulle inte kunna läsa deras svar eftersom jag inte läser tidningen.

Lilleman skrev: Jag hade velat höra av mig till Aftonbladet men skulle inte kunna läsa deras svar eftersom jag inte läser tidningen.

Inga problem, jag läser inte heller deras "blaska" varje dag men när jag klagade på dem förra gången så lämnar man sin mejladress och får svar på så sätt. Du får väl också anmäla dig som bloggare för du skriver ju bra.

Moon skrev: Inga problem, jag läser inte heller deras "blaska" varje dag men när jag klagade på dem förra gången så lämnar man sin mejladress och får svar på så sätt. Du får väl också anmäla dig som bloggare för du skriver ju bra.

Tack så mycket. Ja, det kanske man skulle gjort.

Till sidans topp

En annan diskussionstråd [om tillgänglighet] spårade över till att handla om islam och muslimers syn på funktionshindrade.
Jag kopierar över till en egen tråd istället.

Offa skrev: Är det någonting oense mellan funktionshindrade och Islam? Jag har inte läst Koranen så noga men finner inte att handikappade ska brinna i h-vetet i allafall.

Wheelchair-biatch skrev: Min personliga erfarenhet av islam och funktionshinder: ALLA muslimer (och det är ganska många, inte minst som kör taxi/färdtjänst) jag mött sen jag hamnade i rullstol har varit VÄLDIGT respektfulla och hjälpsamma. Och då menar jag inte hjälpsamma på ett jobbigt sätt. Kanske finns det någon extra sympati p.g.a. att de själva är vana vid att vara i minoritet (som invandrare i Sverige). Kanske känner de sig priviligerade i sitt "utanförskap" jämfört med att sitta i rullstol. När jag var i Istanbul var ju såklart muslimerna i majoritet, jämfört med svenska tjejer i rullstol. Även där blev jag bemött med den största respekt, vänlighet och hjälpsamhet. Där var det även många som blev uppenbart glada och nyfikna när de såg en rullstolsåkande tjej som susade fram utan hjälp av någon. Jag såg nästan inga andra funktionshindrade människor (förutom amerikanska turister) under hela veckan i Istanbul. En enda i en usel rullstol som satt och tiggde. Och en kortvuxen man med förvridna armar och ben som sålde tjänsten skoputsning. Han blev så glad när han såg mig och ville absolut bli fotograferad med mig ha ha ha. Jag frågade killen som jobbade i hotellreceptionen om de här sakerna. Han sa att i Turkiet skäms många över sitt funktionshinder. Alltså håller sig många bara hemma och visar sig inte ute bland folk. Dessutom har många inte råd med hjälpmedel. Och ytterligare en hel del finns på olika institutioner. Han förstod att folk blev glada och nyfikna på mig. Många turkar har knappt sett en rullstolsburen person. Särskilt inte någon med så cool rullstol som jag har. Och att klara sig utan hjälp när man är handikappad fanns typ inte på kartan. Det här är alltså bara mina personliga erfarenheter och fria spekulationer. Det vore intressant att höra andras reflektioner i frågan.

Bulldozer skrev: Det jag hört är att muslimer är de absolut bästa assistenterna då de från barnsben blivit uppfostrade till att respektera handikappade lika mycket som gamla. På så vis har handikappade och gamla en särstatus från övriga befolkningen och kanske det kan vara förklaringen till detta fenomen? Bara i sverige låter man gamla ruttna på instutitioner och blir vanvårdade av personalen. I övriga världen bor de gamla med familjen. Sverige, ingen respekt för gamla = ingen respekt för handikappade?

KarinSch skrev: Tja, det kan vara lite si och så med det. Hos någon av våra medlemmar fanns en manlig muslim som jobbade, brukaren var manlig men hade en kvinnlig arbetsledare och det gick inte så bra eftersom den manlige assistenten vägrade göra arbetsuppgifter som kom från henne, eftersom han ansåg det under hans värdighet att ha en kvinna som chef. Slutade med världens bråk, inte roligt alls och skitjobbigt för vår medlem. Dessutom får inte kvinnliga muslimer hjälpa män med intima saker, så det går aldrig att anställa en kvinna till en man och aldrig en man där det jobbar kvinnliga assistenter. Så det är möjligt att de har en bra uppfostran när det gäller synen på funkisar och äldre men synen på kvinnor kan bli ett problem.

Redigerat 2007-06-28 12:54

Redigerat 2007-06-28 12:55

.

Redigerat 2007-06-28 12:51

Wheelchair-biatch skrev: Min personliga erfarenhet av islam och funktionshinder: ALLA muslimer (och det är ganska många, inte minst som kör taxi/färdtjänst) jag mött sen jag hamnade i rullstol har varit VÄLDIGT respektfulla och hjälpsamma. Och då menar jag inte hjälpsamma på ett jobbigt sätt. Kanske finns det någon extra sympati p.g.a. att de själva är vana vid att vara i minoritet (som invandrare i Sverige). Kanske känner de sig priviligerade i sitt "utanförskap" jämfört med att sitta i rullstol. När jag var i Istanbul var ju såklart muslimerna i majoritet, jämfört med svenska tjejer i rullstol. Även där blev jag bemött med den största respekt, vänlighet och hjälpsamhet. Där var det även många som blev uppenbart glada och nyfikna när de såg en rullstolsåkande tjej som susade fram utan hjälp av någon. Jag såg nästan inga andra funktionshindrade människor (förutom amerikanska turister) under hela veckan i Istanbul. En enda i en usel rullstol som satt och tiggde. Och en kortvuxen man med förvridna armar och ben som sålde tjänsten skoputsning. Han blev så glad när han såg mig och ville absolut bli fotograferad med mig ha ha ha. Jag frågade killen som jobbade i hotellreceptionen om de här sakerna. Han sa att i Turkiet skäms många över sitt funktionshinder. Alltså håller sig många bara hemma och visar sig inte ute bland folk. Dessutom har många inte råd med hjälpmedel. Och ytterligare en hel del finns på olika institutioner. Han förstod att folk blev glada och nyfikna på mig. Många turkar har knappt sett en rullstolsburen person. Särskilt inte någon med så cool rullstol som jag har. Och att klara sig utan hjälp när man är handikappad fanns typ inte på kartan. Det här är alltså bara mina personliga erfarenheter och fria spekulationer. Det vore intressant att höra andras reflektioner i frågan.

Jag tror att dina iakttagelser är en blandning mellan flera olika faktorer. Jag tror inte att muslimer behandlar funktionshindrade varken bättre eller sämre för att de är muslimer. Möjligen kan du ha rätt i att man känner mer samhörighet med någon som också är utsatt i samhället. Men det är under förutsättning att de har samma insikt och förståelse som oss. Om man inte ser någon funktionshindrad i deras hemland utan på stan så påverkar det förmodligen ens förståelse på ett eller annat sätt. Allting är relativt. Men jag är inte helt säker på att vi verkligen ses som "utsatta" av invandrare. Enligt deras mått så är vi nog väldigt jämställda.

Sen måste man också ta i beräkningen att fattigdomen ställer till med en hel del - mer än vad religionen gör. Föder man ett funktionshindrat barn i deras hemland så måste man göra sig av med det om de andra barnen ska överleva. Deras ekonomi bygger på att alla kan jobba. Men då ser vi samma mönster som vi också haft i Sverige för inte så längesedan: pappan lämnar familjen och familjen för svårt att överleva. Ett andra, och mer troligt scenario, är att barnen dödas eller lämnas bort till institutioner.
Det handlar väldigt lite om religion.

Jag tror att den goda attityd som du upplever bland muslimer beror på två saker: 1. De ser inte dig som utstött eller diskriminerad. 2. De måste jobba hårdare och göra ett bättre jobb än svenskar vilket förstås påverkar deras bemötande.

Lilleman skrev: Jag tror inte att muslimer behandlar funktionshindrade varken bättre eller sämre för att de är muslimer.

Och jag tror inte det är en slump att alla muslimer jag möter har en speciell inställning till mig i rullstol.
För det är inte invandrare i allmänhet, utan just muslimer, som har en väldigt tydlig respekt och vänlighet mot mig som rullstolsåkande.
Även gäng med unga stenhårda killar som drar omkring på stan och aldrig backar för någon, som står i grupp och blockerar hela trottoaren, säger alltid sånt som "Akta på er då grabbar, visa respekt!"

Jag tror helt säkert det har något med islam att göra,
tyvärr så vet jag inte på vilket sätt.

Finns det ingen muslim som är medlem här på funktionshinder.se som kan bringa lite klarhet i frågan.
Eller så får jag väl rulla till närmaste moské och fråga någon imam.
För nu blir jag verkligen nyfiken på att reda ut detta ordentligt.

Redigerat 2007-06-29 23:03

Wheelchair-biatch skrev: Och jag tror inte det är en slump att alla muslimer jag möter har en speciell inställning till mig i rullstol. För det är inte invandrare i allmänhet, utan just muslimer, som har en väldigt tydlig respekt och vänlighet mot mig som rullstolsåkande. Även gäng med unga stenhårda killar som drar omkring på stan och aldrig backar för någon, som står i grupp och blockerar hela trottoaren, säger alltid sånt som "Akta på er då grabbar, visa respekt!" Jag tror helt säkert det har något med islam att göra, tyvärr så vet jag inte på vilket sätt. Finns det ingen muslim som är medlem här på funktionshinder.se som kan bringa lite klarhet i frågan. Eller så får jag väl rulla till närmaste moské och fråga någon imam. För nu blir jag verkligen nyfiken på att reda ut detta ordentligt.

Jag håller med dig. Jag har haft många (135 +) som hjälp/ledsagor. Och flera har varit troende muslimer.
Jag har sökt info om saken. Men hittar knappt något.
Vilket kanske i sig är svaret...?

Och jag bor i nett område med många från andra länder. Jag möts nästan alltid med respekt. Får hjälp i centrum om jag ber om det. Unga killar 12-15 år kan gå ifrån sitt gäng för att hjälpa mig över ett hinder.
Bott här i snart 6 år och stormtrivs.

Wheelchair-biatch skrev: Och jag tror inte det är en slump att alla muslimer jag möter har en speciell inställning till mig i rullstol. För det är inte invandrare i allmänhet, utan just muslimer, som har en väldigt tydlig respekt och vänlighet mot mig som rullstolsåkande. Även gäng med unga stenhårda killar som drar omkring på stan och aldrig backar för någon, som står i grupp och blockerar hela trottoaren, säger alltid sånt som "Akta på er då grabbar, visa respekt!" Jag tror helt säkert det har något med islam att göra, tyvärr så vet jag inte på vilket sätt. Finns det ingen muslim som är medlem här på funktionshinder.se som kan bringa lite klarhet i frågan. Eller så får jag väl rulla till närmaste moské och fråga någon imam. För nu blir jag verkligen nyfiken på att reda ut detta ordentligt. Redigerat 2007-06-29 23:03

Jag måste dock säga att jag tror du inbillar dig. Jag tror gärna du vill hitta något i islam som gör troende muslimer mer vänligt inställda till funktionshindrade men jag tror inte att du kommer finna det. Jag håller dessutom inte alls med om att andra invandrare skulle vara sämre. Däremot så finns det en ganska stor tradition i framförallt många fattiga länder, sydeuroperiska och säkert många muslimska länder att vårda sina anhöriga i hemmet. I Sverige tar samhället hand om allt. Det tror jag ger en naturlig "finkänslighet" i kontakten med människor i behov av omsorg.
Min mormor hade grav MS och var sängliggande i 20 år på ett vårdboende. Hon sa alltid att invandrarna var de allra bästa på att ta hand om henne.
Jag tror inte att det är en slump att vissa invandrare, inte bara muslimer, upplevs som "bättre" inom omsorgen.

Sen vet jag inte om du frågar alla invandrare som är snälla mot dig om deras religiösa övertygelse eller om du bara avgör religion genom en synlig bedömning? Det finns t.ex. länder i afrika som är katolska.

Jag vill också säga att jag inte tror svenskar är mer fientligt inställda till funktionshindrade utan vi har inte den naturliga kopplingen som invandrare har av traditionen. De negativa sidorna av ett samhälle där allt är fixat och klart är att folk inte ser behoven eller behöver konfronteras med problemet.
Det har bland annat hänt vad gäller tillgängligheten. Den tekniska tillgängligheten (hissar, ramper och liknande) är god i Sverige. Den är så god att svenskar inte behöver se behoven och därför står vi där när tekniken felar.

Hej!
Jag själv är Muslim och funktionhindrad.Islam tillåter inte att man ska diskriminera eller att man nedvärderar andra människor.Man ska bara inte blanda tradition med Islam vilket många gör i de flesta sammangang.När det gäller respekt och hänsin till andra människor eller dess behov så Islamisk/religiös uppfostran hemma har mycket att göra med det att göra.Det bästa för dig eller nån annan om man vill veta något om Islam är att besöka nån moske och prata med nån imam.
Mvh E&S

Redigerat 2007-09-09 12:23

Anonym skrev: Hej! Jag själv är Muslim och funktionhindrad.Islam tillåter inte att man ska diskriminera eller att man nedvärderar andra människor.Man ska bara inte blanda tradition med Islam vilket många gör i de flesta sammangang.När det gäller respekt och hänsin till andra människor eller dess behov så Islamisk/religiös uppfostran hemma har mycket att göra med det att göra.Det bästa för dig eller nån annan om man vill veta något om Islam är att besöka nån moske och prata med nån imam. Mvh E&S Redigerat 2007-09-09 12:23

Bra att någon muslim äntligen yttrade sig i frågan.
Tack!

Anonym skrev: Hej! Jag själv är Muslim och funktionhindrad.Islam tillåter inte att man ska diskriminera eller att man nedvärderar andra människor.Man ska bara inte blanda tradition med Islam vilket många gör i de flesta sammangang.När det gäller respekt och hänsin till andra människor eller dess behov så Islamisk/religiös uppfostran hemma har mycket att göra med det att göra.Det bästa för dig eller nån annan om man vill veta något om Islam är att besöka nån moske och prata med nån imam. Mvh E&S Redigerat 2007-09-09 12:23

Jag håller med dig. Jag tror inte att man ska se islam som ett hot. Islam har ju faktiskt fungerat lika bra som kristendomen i demokratier. Men i diktaturer fungerar ingen religion. Jag tror alltså att det är vilken regim man har som mer påverkar freden och säkerheten i ett land snarare än religionen. Vi måste våga testa islam enligt demokratiska regler. De som har kommit till Sverige gör det och jag ser inte det som ett problem. Jag tror vi är att göra precis som terroristerna vill, nämligen att själva bli så förblindande av terrorism att vi tappar tron på demokratin och börjar anklaga en av dess ytterst viktiga hörnstenar nämligen religionsfriheten.

Till sidans topp

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789
,1105764,00.html

Ytterligare ett fall som tagits upp i media om hur folk får bidrag till allt möjligt. Och åter igen skildras det verkligen inte som det borde, då de lämnar all fakta som har med just denna typen av problem att göra utanför.

Manodepressivhet är en fruktansvärt handikappande och destruktiv sjukdom och det är inte ovanligt att människor i sina maniska perioder förstör totalt för sig själva genom att, som här, handla upp alla sina pengar eller t ex vara otrogna fast de aldrig skulle gjort något sådant om de varit friska osv osv. I artikeln står det dock att hon handlar när hon har ångest, min erfarenhet är, som jag sa, att sådana impulser kommer under de maniska perioderna för det mesta.

Alla dessa "Oj-vad-alla-får-pengar-helt-plötsligt-fast-de-inte-förtjänar-det"-artiklar gör mig rent av förbannad, inte en enda har skildrats ur den synvinkeln som jag tror är sanningen, dessutom är de skrivna med just den där undertonen "Kolla vart våra skattepengar går till".

Faktum är att så himla enkelt är det inte att få ekonomisk hjälp i det här landet, dessutom är det fruktansvärt förnedrande (framförallt från soc som i artikeln, människor prostituerar sig hellre än att gå dit och be om hjälp), det är inget man gör för att få lite extra fickpengar (finns givetvis undantag där också, fy skäms på de människorna).

Nej faktiskt så vet jag många fall där människor borde fått mer ekonomisk hjälp för de sitter på backen utan byxor och mat, bokstavligen. Men så lätt är det inte. Så när jag får läsa om människor som faktiskt fått hjälp när de behövt den så blir jag nöjd, men det är väl för att jag kan tänka mig in i att det är lite mer i bakgrunden än vad texten talar om. Jag antar att de faktiskt var i behov av hjälpen eftersom de fick den. Andra som inte kan se eller förstå det blir väl bara förbannade för sånt här.

Redigerat 2007-06-28 04:06

Jag håller med om att det fruktasvärd sjukdom, Har en bekant sett på nära håll hur illa det kan gå
Men iskinnad mot hårdrockaren, så skriver dom faktiskt ut vilken diagnos hon har och att hon just handlar överdrivet mycket just när hon har ångest
Så man kan få liten bild över det
sen att få bidrag rätt eller fel kan ju diskuteras. själv har ingen åsikt om just de

Elwah skrev: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789 ,1105764,00.html Ytterligare ett fall som tagits upp i media om hur folk får bidrag till allt möjligt. Och åter igen skildras det verkligen inte som det borde, då de lämnar all fakta som har med just denna typen av problem att göra utanför. Manodepressivhet är en fruktansvärt handikappande och destruktiv sjukdom och det är inte ovanligt att människor i sina maniska perioder förstör totalt för sig själva genom att, som här, handla upp alla sina pengar eller t ex vara otrogna fast de aldrig skulle gjort något sådant om de varit friska osv osv. I artikeln står det dock att hon handlar när hon har ångest, min erfarenhet är, som jag sa, att sådana impulser kommer under de maniska perioderna för det mesta. Alla dessa "Oj-vad-alla-får-pengar-helt-plötsligt-fast-de-inte-förtjänar-det"-artiklar gör mig rent av förbannad, inte en enda har skildrats ur den synvinkeln som jag tror är sanningen, dessutom är de skrivna med just den där undertonen "Kolla vart våra skattepengar går till". Faktum är att så himla enkelt är det inte att få ekonomisk hjälp i det här landet, dessutom är det fruktansvärt förnedrande (framförallt från soc som i artikeln, människor prostituerar sig hellre än att gå dit och be om hjälp), det är inget man gör för att få lite extra fickpengar (finns givetvis undantag där också, fy skäms på de människorna). Nej faktiskt så vet jag många fall där människor borde fått mer ekonomisk hjälp för de sitter på backen utan byxor och mat, bokstavligen. Men så lätt är det inte. Så när jag får läsa om människor som faktiskt fått hjälp när de behövt den så blir jag nöjd, men det är väl för att jag kan tänka mig in i att det är lite mer i bakgrunden än vad texten talar om. Jag antar att de faktiskt var i behov av hjälpen eftersom de fick den. Andra som inte kan se eller förstå det blir väl bara förbannade för sånt här. Redigerat 2007-06-28 04:06

Jag håller med till stor del. Men litegrann får Svenska myndigheter skylla sig själva. Varför är det sekretess mellan skattemyndigheten och FK? Eller Arbetsförmedlingen och FK? Vill inte staten ha reda på vem som fuskar?

Jag kan förstå att man behöver en viss sekretess men inte så att den hindrar svensk lag från att utövas och stoppa bedragarna. Detta är med anledning av gårdagens Insider på TV3.
Sådana program hade aldrig behövt göras om det funnits en bättre koll. Nu får vi ofrivilliga bidragstagare utstå misstänksamhet från våra grannar för något som de har sett på TV.

Varför stoppar de inte läkare som ger ut hundratals tvivelaktiga intyg? Varför kan media få reda på allt medan myndighetspersonerna själva sitter som frågotecken?

Lilleman skrev: Jag håller med till stor del. Men litegrann får Svenska myndigheter skylla sig själva. Varför är det sekretess mellan skattemyndigheten och FK? Eller Arbetsförmedlingen och FK? Vill inte staten ha reda på vem som fuskar? Jag kan förstå att man behöver en viss sekretess men inte så att den hindrar svensk lag från att utövas och stoppa bedragarna. Detta är med anledning av gårdagens Insider på TV3. Sådana program hade aldrig behövt göras om det funnits en bättre koll. Nu får vi ofrivilliga bidragstagare utstå misstänksamhet från våra grannar för något som de har sett på TV. Varför stoppar de inte läkare som ger ut hundratals tvivelaktiga intyg? Varför kan media få reda på allt medan myndighetspersonerna själva sitter som frågotecken?

Såg också programmet igår. Det som jag tyckte var intressant och som jag tror stämmer till stor del: Människor med äkta sjukdomar och handikapp jobbar så mycket och så länge dom kan hellre än att sätta sig hemma med bidrag.

Dessa bidragsfuskare som det ändå finns rätt gott om gör allt så himla mycket svårare för oss andra, jag har ju ändå en fördel då min rullstol syns men alla dessa med dolda äkta handikapp blir misstrodda. Senast förra veckan blev min vän av med sina bidrag då h*n helt plötsligt och magisk (enligt FK) frisknade till och blev kapabel att jobba. Dennes handikapp är inte ett sådant man frisknar till ifrån, och det gör det väldigt svårt för denne att ha ett vanligt jobb. H*n är nu inskriven som alla andra på AF och får precis som alla andra inte tacka nej till jobb som erbjuds, oavsett om detta är någon h*n klarar av eller inte.

Bostadsbidragsfusk låg högt upp på listan över vanligaste bedrägerier. Detta förvånar mig föga med tanke på hur dåligt det systemet är. Det är inte konstigt att människor fuskar när det helt plötsligt är så att man förlorar 4000 (just när det gäller bostadstillägg för pensionärer) av sin inkomst och det förväntas att sambon ska stå för hela hyran själv. Det är förnedrande, hade sambon valt att flytta ihop med en jobbande icke-funktionshindad hade sambons plånbok inte krympt.

Elwah skrev: Såg också programmet igår. Det som jag tyckte var intressant och som jag tror stämmer till stor del: Människor med äkta sjukdomar och handikapp jobbar så mycket och så länge dom kan hellre än att sätta sig hemma med bidrag. Dessa bidragsfuskare som det ändå finns rätt gott om gör allt så himla mycket svårare för oss andra, jag har ju ändå en fördel då min rullstol syns men alla dessa med dolda äkta handikapp blir misstrodda. Senast förra veckan blev min vän av med sina bidrag då h*n helt plötsligt och magisk (enligt FK) frisknade till och blev kapabel att jobba. Dennes handikapp är inte ett sådant man frisknar till ifrån, och det gör det väldigt svårt för denne att ha ett vanligt jobb. H*n är nu inskriven som alla andra på AF och får precis som alla andra inte tacka nej till jobb som erbjuds, oavsett om detta är någon h*n klarar av eller inte. Bostadsbidragsfusk låg högt upp på listan över vanligaste bedrägerier. Detta förvånar mig föga med tanke på hur dåligt det systemet är. Det är inte konstigt att människor fuskar när det helt plötsligt är så att man förlorar 4000 (just när det gäller bostadstillägg för pensionärer) av sin inkomst och det förväntas att sambon ska stå för hela hyran själv. Det är förnedrande, hade sambon valt att flytta ihop med en jobbande icke-funktionshindad hade sambons plånbok inte krympt.

Problemet med att göra de spionuppdrag som FK vill börja med är att folk blir rädda för att använda den lilla förmåga de har. just den dagen kanske de orkade gå ut och ta in sin post men dagen efter kanske de blev sängliggande. Det finns inte ett enda jobb som passar för den individen trots att hon kunde hämta sin post själv när FK stod och lurade i buskarna.
Hade de försökt filma mig hade jag tagit reda på var handläggarna bor och filmat dem varje gång de kom hem eller lämnade sitt hus. Vi ska inte behöva vara rädda för att bli iakttagna. Då är risken att folk blir passiva och mer hindrade än de behöver vara.

Jag håller med dig om att fusket nog inte är en slump. Jag förstår inte heller varför de drar bostadstillägget om man får ett arbete. Anledningen till att jag får det finns kvar även om jag får arbete. Jag är fortfarande tvungen att välja en dyrare lägenhet än andra.
Jag tycker inte heller att man ska få sänkt A-kassa om man inte fått ett enda erbjudande om jobb från A-kassan. Är man aktiv och söker tycker jag att man ska få lite extra för det än de som verkar nöja sig med A-kassan.

Nej sådana här dokumentärer skadar bara oss som behöver bidragen. Redan idag fanns det insändare i tidningen som ifrågasatte varför skattebetalare ska betala för "så mycket bidrag". Folk börjar tappa förtroendet för vårt välfärdssamhälle och utvecklingen har börjat mot ett samhälle där folk ifrågasätter att vi betalar skatt för att folk åtminstone ska kunna ha ett existensminimum.

Två stora anledningar finns till varför bidragsfusket är stort. 1. Det finns onödig sekretess mellan myndigheter som måste kommunicera för att upptäcka människor som har dubbla inkomster (på ett otillåtet sätt).
2. Man måste våga ifrågasätta de läkares läkarlicens som skriver ut för många intyg som är felaktiga.
Hur har ingen kunnat märka att depressioner är ett så stort problem i Hells Angels? Samma läkare skrev alla intygen. Ingen ifrågasätter någonting. Men när enbenta Lotta ses bocka sig efter en 50-öring på marken drar de hennes handikappersättning.

Nej man borde bli bov.

Precis. Det är just därför jag är i full färd med att söka stipendier nu till mitt uppehälle. Jag vill satsa allt jag kan på mitt företag och då måste man jobba mer än 5 timmar i veckan. min moral säger också att man inte ska fuska med bidrag. Ibland är man dock så illa tvungen men man ska göra allt man bara kan för att slippa det.

Då jag arbetar med konst, musik och film så finns det ju för mig många stiendier att söka. Tur det. Men alla vill ju inte slå sig in på den konstnärliga banan.

Jag ska leta rätt på det där programmet och kolla på det. Tackar för tipset!

Ang huvudämnet i denna tråden, så tycker jag det är mycket märkligt att kvinnan får bidrag. Man blir ju inte frisk pang bom bara för att man får betalt alla sina skulder och är på banan igen, för då är hon snart tillbaka därnere i träsket igen med nya skulder. Pengar själper mer än hjälper i en såndan här situation. De borde istället lägga dessa pengar på att bekosta behandling åt henne.

Redigerat 2007-08-18 14:18

MissIndependent skrev: Ang huvudämnet i denna tråden, så tycker jag det är mycket märkligt att kvinnan får bidrag. Man blir ju inte frisk pang bom bara för att man får betalt alla sina skulder och är på banan igen, för då är hon snart tillbaka därnere i träsket igen med nya skulder. Pengar själper mer än hjälper i en såndan här situation. De borde istället lägga dessa pengar på att bekosta behandling åt henne. Redigerat 2007-08-18 14:18

Du kommer med en mycket bra poäng, men lite det syftade jag också på då, att hela historien kommer inte fram i artiklarna. Så det är lätt att tänka så som du gjorde nu.

Jag menar hennes problem har ju uppmärksammats och hon har fått hjälp med sina skulder, det kommer aldrig gratis, utan min gissning är att hon fick hjälp (i form av vård) också, som i ett litet fint paket och det är ju då det blir bra.
Det är svårt att känna sig pepp att försöka bli friskare om det ändå bara väntar ett helvete med kronofogden och allt, om man är på banan ekonomiskt så har man ju det ur vägen och kan koncentrera sig på sin hälsa.

Men som du säger, att slänga en check på en sådan person och skicka iväg han/hon igen gör knappast någon nytta i det längre avseendet. Att få hjälp med själva grundproblemet är huvudsaken.

Skulle dessutom tro att hon fått betala ett högt pris för att komma så här långt med allt vad det innebär att kunna berätta och känna förnedringen av att ha ett "missbruk". Tror inte det är någon skillnad på att vara shoppingberoende och alkoholmissbrukare. Allt beroende handlar om att döva en inre smärta, jag hoppas det går bra för henne.

Till sidans topp

för att se på fotboll.

http://www.folkbladet.se/

tycker inte att det känns riktigt bra men det kanske ska vara så?

Men mannan har ju ett funktionshinder, och vad jag har fattat, rätta mig om jag har fel, så ska man kunna söka aktivitetsersättning för att just göra en aktivitet så man kommer igång. Tex. gå ngåon kurs på folkhögskola och liknande. En polare till mig fick göra så, för att prova och se om hon kunde plugga, det handlade om någora få timmar/ vecka.


"Två läkare har intygat att 24-åringen, som har svåra beteendestörningar, mår bra av sitt engagemang som supporter."

Det kanske är den enda sak som mannen gör utanför sin dörr. Vad vet jag

DodeN skrev: Men mannan har ju ett funktionshinder, och vad jag har fattat, rätta mig om jag har fel, så ska man kunna söka aktivitetsersättning för att just göra en aktivitet så man kommer igång. Tex. gå ngåon kurs på folkhögskola och liknande. En polare till mig fick göra så, för att prova och se om hon kunde plugga, det handlade om någora få timmar/ vecka. "Två läkare har intygat att 24-åringen, som har svåra beteendestörningar, mår bra av sitt engagemang som supporter." Det kanske är den enda sak som mannen gör utanför sin dörr. Vad vet jag citat> Jo visst kan det vara så men jag tänkte oxå på hårdrockskillen och nu står det en annons om en kille som får handikappersättning för att gå på fotboll. Det känns som att det kommer att komma fram fler typer av "fall" som man aldrig lagt märke till tidigare.

Woman_73 skrev: DodeN skrev: Men mannan har ju ett funktionshinder, och vad jag har fattat, rätta mig om jag har fel, så ska man kunna söka aktivitetsersättning för att just göra en aktivitet så man kommer igång. Tex. gå ngåon kurs på folkhögskola och liknande. En polare till mig fick göra så, för att prova och se om hon kunde plugga, det handlade om någora få timmar/ vecka. "Två läkare har intygat att 24-åringen, som har svåra beteendestörningar, mår bra av sitt engagemang som supporter." Det kanske är den enda sak som mannen gör utanför sin dörr. Vad vet jag citat> Jo visst kan det vara så men jag tänkte oxå på hårdrockskillen och nu står det en annons om en kille som får handikappersättning för att gå på fotboll. Det känns som att det kommer att komma fram fler typer av "fall" som man aldrig lagt märke till tidigare.

Jag tror snarare att det handlar om att tidningar har upptäckt att de kan hitta "skandaler" genom att läsa ofullständiga rapporter. FK får inte ge ut deras fullständiga medicinska journaler till media. Därför har vi inte hela bilden.

Aktivitetsersättningen är det samma som förtidspension. I den ingår inga förpliktelser mer än att du inte får visa att du kan jobba. Du kan dock behålla aktivitetsersättningen om den är beslutat för mer än 2 år och du skulle få ett jobb. På så sätt kan du känna efter om du klarar av jobbet och hur mycket du kan arbeta. I mitt fall satte därför FK min aktivtetsersättning till 2 år vilket inte berättigade mig till denna prövotid. När jag fick jobb så förlorade jag aktivitetsersättningen för gott.

Jag kan tycka att det är orättvist att man ska kunna få både och. Däremot ska man kunna få igen den lätt om det visar sig att man inte kan jobba. Det man också glömmer är att aktivitetsersättningen är inte bara att man inte kan jobba alls utan även att man har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden pga sitt funktionshinder.

Jag tror inte att det som Doden skrev stämmer dvs att man kan få aktivitetsersättning för att prova på en aktivitet. Det heter något annat har jag för mig.
Däremot kan du om du har aktivitetsersättning få omkostnader betalda för arbetsrehabiliterande åtgärder.

oki, du har nog rätt lilleman.

Tror tidningarna som vanligt letar efter "upprörande" beslut. Dvs saker som allmänheten kan uppfatta som orättvist, bara för att få fina rubriker.

Lilleman skrev: Jag tror inte att det som Doden skrev stämmer dvs att man kan få aktivitetsersättning för att prova på en aktivitet. Det heter något annat har jag för mig. Däremot kan du om du har aktivitetsersättning få omkostnader betalda för arbetsrehabiliterande åtgärder.

Det Doden skrev stämmer i alla fall för min del. Har fått pengar att göra olika saker, gå kurser då framförallt. Men man kan även få gymkort och sådant när man är beviljad aktivitetsersättning. Så jo, det stämmer visst.

Elwah skrev: Det Doden skrev stämmer i alla fall för min del. Har fått pengar att göra olika saker, gå kurser då framförallt. Men man kan även få gymkort och sådant när man är beviljad aktivitetsersättning. Så jo, det stämmer visst.

Kurser ser jag inget problem för då det är en åtgärd som kan leda till jobb. Gymkort är jag mycket tveksam till - speciellt eftersom det går att uppge genom handikappersättningen. Men kanske går det också under rehabiliteringskontot. Nu när jag tänker efter har jag nog hört att det ändå gäller fritidsintressen. Jag ville nämligen en gång få hjälp att ekonomiskt klara av att gå en kurs som skulle automatiskt ge mig ett arbete. Svaret blev att det inte gick men att jag kunde få göra en fritidsaktivitet istället.
Så jo, jag kan nog erkänna att du har rätt nu. Men det är ju något som är snett då de hotar med att dra in aktivitetsersättningen för att man frågar om en praktikplats men samtidigt vill de betala för att man ska titta på fotboll.

Redigerat 2007-06-28 10:16

Lilleman skrev: Kurser ser jag inget problem för då det är en åtgärd som kan leda till jobb. Gymkort är jag mycket tveksam till - speciellt eftersom det går att uppge genom handikappersättningen. Men kanske går det också under rehabiliteringskontot. Nu när jag tänker efter har jag nog hört att det ändå gäller fritidsintressen. Jag ville nämligen en gång få hjälp att ekonomiskt klara av att gå en kurs som skulle automatiskt ge mig ett arbete. Svaret blev att det inte gick men att jag kunde få göra en fritidsaktivitet istället. Så jo, jag kan nog erkänna att du har rätt nu. Men det är ju något som är snett då de hotar med att dra in aktivitetsersättningen för att man frågar om en praktikplats men samtidigt vill de betala för att man ska titta på fotboll. Redigerat 2007-06-28 10:16

Japp så är det, leder kurserna till jobb säger dom nej, och inte heller gäller det för att ta körkort. Men är det bara nöje så är det okej.

Till mig säger dom att det är viktigt att man aktiverar sig och inte bara går hemma, samtidigt som om man gör för mycket, skaffar praktik t ex så riskerar man hela sin inkomst. Även om man bara vill praktisera lite för att testa om man öht kan.

Jag kan tycka att det är rätt bra att man kan få lite extra pengar till nöjen eftersom man på bidrag inte har mycket pengar över till just roliga saker. Men för mig är det helt befängt varför de inte kan betala för sådant som sedan leder till jobb, det skulle de ju spara en massa på i längden.

Elwah skrev: Japp så är det, leder kurserna till jobb säger dom nej, och inte heller gäller det för att ta körkort. Men är det bara nöje så är det okej. Till mig säger dom att det är viktigt att man aktiverar sig och inte bara går hemma, samtidigt som om man gör för mycket, skaffar praktik t ex så riskerar man hela sin inkomst. Även om man bara vill praktisera lite för att testa om man öht kan. Jag kan tycka att det är rätt bra att man kan få lite extra pengar till nöjen eftersom man på bidrag inte har mycket pengar över till just roliga saker. Men för mig är det helt befängt varför de inte kan betala för sådant som sedan leder till jobb, det skulle de ju spara en massa på i längden.

Jag håller med om vad du skriver. Men när det gäller nöjen så tycker jag att samhället ska se till så att inte nöjen innebär merkostnader för att du är funktionshindrad. Det är det som är fel tycker jag. Färdtjänsten är mer än dubbel så dyrt som tågen. Så i första hand underlätta för funktionshindrade till en meningsfull fritid. Men sen kan man ju också ta upp det i sin handikappersättning även om taket redan är så lågt att de flesta merkostnader förblir otäckta. Men jag menar att det kanske finns andra sätt. Men jag håller med dig om att aktivitetsersättningen inte ger utrymme för sånt. Men det ger inte 60% av A-kassan heller.

Ja Elwha det är en mycket märklig intställning som jag också stött på hos FK. Personer med aktivitetsersättning ska gå på kurser som INTE leder till arbete. DÅ är FK nöjda.

Till sidans topp