Efter nästan 2 års väntan kom så beslutet att vår son har rätt till många fler assistanstimmar och att han hör hemma under LASS. Då får vi brev från vår handläggare på FK. Hon vill träffa oss igen för en ny utredning och nytt beslut. Det känns ju helt fel att vi ska mötas igen med den person som totalt sågade oss tidigare. Jag har sänt e-post att vi yrkar på att de ska acceptera vår tidstudie. Det kan bli aktuellt att göra en ny om ca ett år.
Men alltså, vadå?? Tänker den handläggaren kämpa med näbbar och klor för att beslutet ska rivas upp och F-kassan ska få rätt, eller vad sysslar hon med? Ett beslut är väl ett beslut, särskilt från Länsrätten...eller?
Kommunen/FK kan ju alltid överklaga länsrättens beslut till kammarrätten. Om de inte accepterar den. Vilket händer ibland när de inte anser att länsrätten har rätt.
Så de kan praktiskt taget köra över Länsrätten?? Det låter ju som att Länsrättens ord inte gäller....
Vi fick gå ända till regeringsrätten för några år sedan när vi ansökte om assistans för vår dotter....gäller att orka och inte ta på sig alla deras knepiga formuleringar till varför hon inte behövde assistans..främst hänvisade de till föräldraansvaret...som vanligt.
Handläggaren ringde mig efter att ha läst mitt e-brev. Hon ville gratulera till att vi vunnit! MEN vi måste träffas för att räkna ut rätt antal timmar samt göra en ny utredning eftersom det har gått två år. Ny utredning skall tydligen göras vart annat år. Angående föräldraransvar så skriver länsrätten att när det gäller en 11 åring så är det vårt ansvar att se till att han får den hjälp han har rätt till från de myndigheter och lagar som finns. Vi tar med oss vår assistans samordnare till mötet. Hon är mycket duktig.
Tråden är flyttad hit från kategorin Myndighetstrassel!
Jag vill här göra er varse om något uppseendeväckande som även belyses i Riksrevisionens skrivelse: RiR 2004:7 Personlig assistans till funktionshindrade http://www.riksrevisionen.se/templates/OpenDocument.aspx?documentid=4287 Detta är mycket viktigt sett utifrån ett juridiskt perspektiv! I många fall accepterar en assistanssökande ett nej direkt, eller i Länsrätten, och ger sig utan vidare strid. Den sökande vet ofta inte om att man faktiskt har lagen på sin sida! Nästan hälften av FK's assistansbeslut som överklagas ändras dock i Länsrätten. (Till brukarens fördel.) Om FK förlorar ett kostsamt fall i Länsrätten så sitter de i en intressant sits. Om de är det minsta rädda för att förlora i Kammarrätten så är det faktiskt nämligen mycket klokare av dem att inte driva ärendet vidare. Till skillnad mot Länsrättsdomar så är Kammarrättsdomar nämligen prejudicerande. Om FK förlorar i Kammarrätten är det kört för all framtid för dem i alla likande fall, men om de biter i det sura äpplet och accepterar en enskild länsrättsdom så kan de ändå välja att neka en identisk ansökan veckan därpå! Detta betyder alltså att FK har väldigt mycket att förlora på att överklaga till Kammarrätten! Detta anser jag vara ett mycket fult spel ifrån Försäkringskassans sida. Men jag vet om att det existerar. Kommuner agerar också på exakt samma sätt. Förlorar de i länsrätten mot person X så är detta inget hinder för dem att neka person Y i ett identiskt fall dagen därpå. Detta sker systematiskt runt om i alla Sveriges kommuner. Jag har personlig erfarenhet av att vinna mot FK i länsrätten, men när man efter två år gör en automatisk genomgång av ett handikappersättningsbeslut så måste man likt förbannat överklaga ett identiskt beslut trots att man redan har en länsrättsdom i ryggen! Enskilda individers vinster mot Försäkringskassan i länsrätten tystas effektivt ner och förs inte in i vägledningarna. Vägledningarna är tyvärr också det enda handläggarna följer/får följa. Hoppas ingen lever i illusionen att handläggarna måste följa lagens skrivelser rörande LSS och LASS! Det finns tyvärr inget juridiskt hinder för FK att vid den obligatoriska 2-års-kontrollen neka assistansersättning åt en person som tidigare vunnit denna rättighet i Länsrätten. Teoretisk sett så kan det i dylika fall sluta i ytterligare en två-årig process... Allt tycks hänga på om handläggaren är på bra humör eller inte. Heder åt de som tar strid mot myndigheterna! G-man
Tack för informationen. Jag har meddelat det vidare till vår assistanssamordnare som är mycket bra och påläst. Vi väntar nu på svar från FK gällande antalet timmar. Det blir nog bra framöver men jag hävdar att vi har rätt till retroaktiv lön för utfört arbete under märmare 2 års tid. Kontrakt samt tidschema finns för hela tiden. Handläggaren tycker att vi ska nöja oss med de timmar vi haft. Jag lät henne förstå att jag aldrig ger mig när jag vet att vi har rätten på vår sida.
G man Du som är påläst, kan du förklara för mig vad du tror om att Har man vunnit i länsrätten vid en omprövning, har man inget som helst fördel vid nästa omprövning? Försöker ändå fk med en ny indragning? Tacksam för svar, vi är antagligen snart där...
Till sidans topp
http://www.foraldrakraft.se/assistans/vem-bestammer-over-assistenten-barnet-sjalv-eller-foraldrarna.html Intressant artikel o mkt bra att ifa kan ska försöka att räta ut begreppen Personligen tycker jag inte att ass får bli ngn extra mamma/pappa, men visst gränsen kan nog vara hårfin bland hur en ass ska göra gentemot föräldrar till barnet man jobbar åt
Maken vill börja sköta assistansen i egen regi. Jag är en av hans PA. Har ni tips på anordnare som åtar sig att för mig, som maka, sköta det administrativa och sedan skicka räkning till maken.
Klicka på AssistansTjänst i menyn. Där kan du sortera ut de som kan sköta administration, och vara arbetsgivare åt dig.
tack för tipset! Kontakter har tagits...
Blir alltid så nyfiken på hur det har gått.
Hur många timmar/ vecka får en anhörig jobba som PA. Enlig kommunen gäller EU-bestämmelse på 48 timmar/ vecka. Vill veta om det finns andra begränsningar?
Det enda jag vet är att det är begränsningart om ni bor i samma hushåll, framför allt om det handlar om äkta makar eller nått sånt.
Alltså, jag har ju blivit "beordrad" 5 nätter i sträck, pga fanns ingen som kunde ta dom passen... det är typ 50 timmar, så nej, jag tror inte det finns några regler. Vad ska man göra om ingen kan jobba? Då måste man ju ställa upp. Annars är ju brukaren själv. Hur skulle det annars se ut?: "Nej tyävrr du får klara dig själv inatt, hoppas du överlever, men Annas lille Roger är fortfarande inte kry ännu, jaja, det går jättebra, peta in tracken själv du, ta den där hjälpmedelstången."
Det beror på avtal, har man assistansen genom kommunen gäller PAN avtalet oftast, har man avtal genom Kfo/Kommunal räknas anhörig assistenter på samma sätt som alla andra assistenter. Dvs. man måste som anhörig följa samma regler som andra, är assistenter sjuka kan man inte beordra in anhöriga bara för att de råkar finnas, det är arbetsgivaren eller arbetsledaren som ska se till att det finns assistenter nog vid sjukdom.
Tack för hjälpen! Då gäller bara ta reda på vad PAN avtalet säger....
Japp, det är ATL, arbetstidslagen, den tror jag gäller alla oavsett om man har avtal eller ej, likaså 11 timmars regellm mellan passen.
Jag har i en annan tråd (Arbetstidslagen gäller ju inte...) kommit in på just detta ämne men inser att det kanske är bäst om vi fortsätter den diskussion i denna tråd. Detta var min ursprungstext: http://www.funktionshinder.se/forum.php?Z3J1cHA9YSZrdGc9MjcmcjE9NzAmdGJ4PUwyWnZjblZ0TG5Cb2NEOWFNMG94WTBoQk9WbFRXbkprUjJNNVRXcGpQUT09 Jag skulle vilja få be om att föra över min sista fråga ifrån den tråden till detta forum. (Vissa kompletteringar har gjorts.) ******************************************** Becky skrev nyss följande angående Lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete: Under förutsättning att man inte tecknar kollektivavtal går ju egna arbetsgivares assistenter under "lagen om husligt arbete". .... men detta kan jag inte hålla med om. Lagen om husligt arbete tycks inte vara dipsositiv/bortförhandlingsbar. Tvärtom enligt det jag kommer att förtydliga en bit ner i denna text. Sveriges Kommuner och Landsting är av följande uppfattning enligt deras cirkulär 2006:66: PAN, Anhörigvårdare Synsättet att betrakta arbete som anhörigvårdare som s.k. okontrollbart arbete enligt 2 § punkt § ATL förändras inte med anledning av de nya bestämmelserna. Detta innebär att de nya bestämmelserna inte blir tillämpliga på anhörigvårdarna. För personliga assistenter gäller ATL:s bestämmelser." Ok, detta bevisar ju att det är lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete som gäller för anhörigvårdare: Där finner vi i första stycket dessutom följande: 1 § Denna lag är tillämplig på arbete som arbetstagare utför i arbetsgivarens hushåll. Lagen gäller dock inte om arbetstagaren är medlem av arbetsgivarens familj, utom i det fall arbetstagaren är personlig assistent enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lite längre ner står också: Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare som strider mot denna lag är inte bindande för arbetstagaren. Lag (1995:1240). Direkt nedanför står: 2 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Innefattar arbetet tillsyn av barn eller annan hushållsmedlem, som icke kan taga vård om sig själv, får den ordinarie arbetstiden förlängas i den mån de medlemmar av hushållet, som har ansvaret för att tillsynsbehovet blir tillgodosett, är ur stånd att utöva tillsynen till följd av förvärvsarbete utanför hemmet eller till följd av nedsatt arbetsförmåga. Sådan förlängning får ske med högst 12 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Övertid 3 § När särskilda skäl föreligger, får övertid tagas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor dock högst 300 timmar under ett kalenderår. Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid. Lag(1982:675) 4 § Om det oundgängligen behövs på grund av olyckshändelse eller akut sjukdomsfall eller annan sådan omständighet, som ej kunnat förutses, får övertid tagas ut i den utsträckning som förhållandena kräver. 5 § I fråga om skyldighet för arbetstagare att utföra arbete på övertid gäller vad som kan anses vara överenskommet mellan parterna. Arbetstagare är dock skyldig att utföra övertidsarbete i fall som avses i 4 §, om han ej har giltigt hinder. 6 § Arbetsgivare skall föra behövliga anteckningar om övertid. Arbetstagare har rätt att själv eller genom annan taga del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer facklig organisation som företräder arbetstagaren. 7 § Arbetstagare har rätt till särskild ersättning för övertid. Ersättningen skall utgå i pengar eller, om parterna är ense därom, som ledighet under ordinarie arbetstid. Ledigheten skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets art. Om arbetstagaren icke tagit ut ledigheten när anställningen upphör, skall ersättning i stället utgå i pengar. Men låt oss nu titta på PAN07-avtalet: §5 Arbetstid Anhörigvårdare 1. Arbetstidslagen (ATL) gäller inte. 2. Den ordinarie arbetstiden får uppgå till i genomsnitt 48 timmar per vecka. Om arbetsgivaren bedömer att det finns särskilda skäl är arbetstagaren skyldig att arbeta utöver fastställd arbetstid. För detta arbete utges ersättning med redan överrenskommen timlön. Är jag den enda som reagerar på detta?! Den kvinna på Kommunal som förhandlade fram det sista PAN-avtalet skrev dessutom nyligen och förtydligade att arbetstagaren visst är tvungen att arbeta utöver 48 timmar om denne beordras till detta men att ingen övertidsersättning behövs betalas ut. Men enligt lagen om husligt arbete skall det ju betalas ut övertidsersättning för all tid utöver 40 timmar! I lagen står det ju dessutom uttryckligen att Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare som strider mot denna lag är inte bindande för arbetstagaren. Vad har facket egentligen gjort?! Kan anhörigvårdare verkligen vara bundna till ett avtal som ger dem sämre arbetsförhållanden än vad lagen garanterar? Jag skulle verkligen uppskatta ifall ni kommenterade detta. Är jag totalt oförmögen att läsa dessa lagar och avtalstexter eller har jag kommit på något stort här? Jag har inga problem med att bli kallad idiot om ni bara kan bevisa det.... G-man länkar: Här hittar ni PAN07-avtalet: http://www.skl.se/artikeldokument.asp?C=5997&A=46014&FileID=170000&NAME=PAN+07.pdf Här hittar ni Lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1970:943 Redigerat 2007-11-16 13:49 Redigerat 2007-11-16 13:51 Redigerat 2007-11-16 14:56 Redigerat 2007-11-16 15:21 Redigerat 2007-11-16 15:25
Om man som barnskötare varit på kvällsmöte så får man enligt lagen inte börja förrän efter 11 timmar men det handlar även om vid vilken tid på dygnet man har sitt bryt. Om jag lägger in dygnsbrytet på natten så kan det fungera om man får 11 timmar före /efter dessa pass, man kan inte bara titta på hur det ser ut just idag utan man måste se över hela veckan.
Jag skulle vara mycket tacksam om någon tog sig tid att läsa och kommentera det jag skrev här ovan den 16 november. Jag funderar på att inleda en rättstvist och begära övertidsersättning för hundratals timmar och det vore därför mycket intressant att höra någon annans kommentar angående det jag påstår ovan. Finner ni något fel i mitt resonemang? Håller ni med mig om att Kommunal tydligen har skrivit på ett avtal som ger medlemmen sämre arbetsförhållanden än vad lagen garanterar? Ett avtal som av just denna anledning inte är bindande för den anställde? Detta måste ju i så fall vara ett nytt bottennapp av Kommunal! Varför bedriva facklig kamp när avtalet försöker få medlemmar att arbeta under sämre förhållanden än lagen tillåter? Mycket tacksam för kommentarer! G-man
Hej! Jag är ny här på funktionshinder.se, jag är gift sedan tre år med en kvinna med relativt omfattande funktionshinder. Nu är det dags att ompröva hennes assistanstimmar med Försäkringskassan. I det tidigare beslutet från 2005 står det på slutet: ”Övrig tid behöver X ha någon tillhands om hon skulle behöva ha hjälp med något. X skulle kunna larma om hon hade sådan utrustning. Sådant stödbehov som innebär behov att ha någon tillhands normat bedöms vara tillgodosett genom en hemmavarande make och bedöms därmed inte vara berättigat till assistans” Dessutom står: ”På natten behöver X ibland komma upp på toaletten samt cirka varannan natt hjälp att rätta till täcket... Behov av stöd i form av jour eller beredskap anses vara tillgodosett genom hemmavarande make.” Jag skall allså vara frisk och tillgänglig på min ”fritid” Är det rimligt och är det så alla som lever med en svårt funktionshindrad har det? Förvisso har jag annan ”fritid” när PA är här, men övrig tid har jag ”obetald jour”. Vi valde att inte gå vidare med detta förra gången, men nu vill jag kolla att detta är ”enligt reglerna”. Redigerat 2007-09-20 16:58
Så det är sämre att vara gift än att "bara" vara sambo? Hur är det med föräldrar då?
Är sambo och vi hade samma problem som ni, tills jag blev sämre och behövde ventilator under natten, då fick jag jour 4 nätter i veckan, övrig tid ska sambon jobba gratis. Dock hade jag redan tidigare tjatat mig till två journätter per månad att användas om sambon reste bort eller ville vara ute med kompisar, eller om jag själv reste bort utan mannen. Eftersom det här strider mot LSS, att kunna leva som andra (självfallet hjälper äkta maka varandra vid tillfälliga sjukdomar) men inte varje natt, hela livet. Det gör den funktionshindrade i beroendeställning och det är man inte i vanliga fall.
Då kan det ju knappast baseras på äktenskapsbalken i så fall... Det är ju ett ensidigt beroende, den "friska" äkta hälften kan ju knappast förvänta sig mycket hjälp från den funktionshindrade ifall han skulle bli sjuk. Jag undrar vad som händer om jag får ryggskott eller blir inlagt på sjukhus av någon anledning. Det känns lite otryggt. Nu har vi ju dessutom en liten bebis som också behöver "jour" på natten. Om jag blir sjuk kan ju inte min fru ta det ansvaret. Jag undrar vad FK kommer att säga om det. Men även om jag skulle få betalt för det så finns ju ingen lösning om jag skulle bli sjuk.
Om mannen blir sjuk o dom måste ta in PA nätter, får PA inte heller betalt då? Eller kan dom inte göra så alls, eftersom beslute var nej på natt-PA?
som förälder har jag under årens lopp alltid fått höra att man har föräldraansvar, spelar ingen roll vad jag har tagit upp.
Min fru har fått beviljat 20 min "asstid" per natt för toabesök. Det är OK, men vi hat fortfarande igen plan för vad som händer om jag blir sjuk. Jag menar inte förkyld eller liknande, det klarar vi, utan allvarligare sjukdomar som gör att jag inte kan hjälpa min fru och inte ta hand om barnet.
Mitt tips är att din fru försöker att få mer aktiva insatser beviljade på natten då det är lättare att få jour resten av tiden Jag har 2 aktiva tim / natt + 7 tim jour/ natt, fk anser att det inte går under äkta make ansvar då det är återkommande varje natt med 2 tim arbete o det anses inte rimligt att maken ska "sköta". Det känns mkt bra att ha 7 nätter i v när/om maken är sjuk eller borterst. Sen ska man ju inte vara beroende av sin make på det sättet, utan han ska ju vara utbytbar av de andra assistenterna om/när det behövs Aktiva insater på natten kan ex vara vändning/lägesändring/dricka vatten bla Redigerat 2007-12-03 13:30
Hej Lotta, ses vi på fredag? Vi vill nog inte "hitta på" aktiva insatatser att söka asstimmar för, det känns inte rätt. Hon har faktiskt inte behov av sådant som du skriver som exempel. Dessutom tror jag inte att vi skulle trivas med att ha en PA sovande här hos oss. Jag tror att jag skall tala med kommunen om en nödfallsplan om jag skulle bli sjuk.
Tycker att det låter som en bra ide att tala m kommunen ang en "nödplan" så ni inte känner oro om du skulle bli sjuk. Kan förstå att det kan kännas jobbigt att ha en pa sovandes hemma hos sig, jag har 4 nätter med extern assistans o 3 nätter så har maken jouren. Ett alternativ kan vara att ni skaffar ett trygghetslarm
helt korrekt, ta kont med kommunen ang trygghetslarm men det brukar inte vara några bekymmer när man inte har dygnet runt assistans
Jour/beredskap skall endast räknas då det är oförutsedda händelser som gör att den äkta hälften måste rycka in, vid återkommande insatser så skall det räknas som ordinarie tid. T.ex. Din fru måste vändas minst 3 gånger per natt. Eller on skall ha medicin varje natt, och hon går på toaletten engånger per natt, då skall du räkna hur lång tid hela insatsen tar. Detta finns att läsa i FK´s vägledning för assistansersättning 2003:6 M.v.h. Wolf
Hur ser det ut i respektive kommun får man den hjälpen som man behöver för att ta hand om sitt barn?
Jag har ju assistans och har fått timmar så att det funkar med vårt barn.
Jag hade i och för sig assistans innan jag fick barn, men behövde fler timmar under graviditeten och efter att vår dotter fötts. Att få det beviljat var inget problem för mig. Motiveringen var att jag hade rätt till hjälp först pga av att graviditeten gjorde mitt funktionshinder mer uttalat, seddan för att ett barn är fysiskt beroende av sin mamma under det första året. Det blir svårare och svårare att få behålla timmarna som jag fått ju äldre min dotter blir, tyvärr.
Jag hade precis som dig PA innan dottern blev till. Fick utökat då hon kom världen och det utan problem. Men nu när det är ny prövning och jag har ansökt om fler timmar pga att hon är så aktiv, gör bus och lägger saker i vägen för mig så verkade det inte heller vara några problem. MEN deet har snart gått 7 månader sedan jag hade möte med FK sist och det var efter att alla papper var inne.. Jag fattar inte varför det tar sån tid.. H*n tyckte ju att det lät bra och rimligt ju..
Jag har inte behövt assistans/ ledsagare tidigare men nu när jag har barn så skulle det va mycket skönt. Men min kommun tycker inte som jag .
jag fick assistans efter vi hade fått barn. Rehab och kommunen hjälpte mig. detta var 2005. Då sa kommuntantan att man skulle få hjälp med att vara mamma...hon hade då vatit på nån konferans i stockholm
här i borås går det. har haft sen 2005.
jag fick barn januari 2005 men jag har fått nobben Redigerat 2007-08-23 10:41
Jag hade inte assistans, men fick fem stycken som turades om (två per dag, var tredje eller varannan, minns ej) så hade jag en person, hon som hade mest timmar hos mig, men när det skar sig med henne... hon passade ej, så blev det sju i stället, tror hon var kvar ett tag lite grann men ej helg. Hade hjälp heldag 7.30-18.00 då make o barn kom hem. Det vr lite som pers. ass. men hjäpen var ställd på mig o honom, så dem kunde t.ex. gå ut med honom på promenad om jag var för slut o ville vila. De följde även med på babysång o på shopping på stan eller så. Fick hjälp med disk o tvättstuga, men bara det som stod. Man måste vara noga m. skriftligt på allt. Innan pratade hemtj.chefen vitt o brett att ååh, ni kommer att få hjälp att laga middagen så den står på bordet när maken kommer hem, o ni ska inte ens behöva dagis... vi hade dock dagis till storasyster. Sen fick dem skäll för att dem lagade middagen... fast det ej fanns ngt att göra de sista timmarna mer än att kolla på TV m. mig o kolla till lillen som låg o sprattlade på golvet typ *ler*. Gjorde dem nått annat fick dem skäll. Annat konstigt hände med... helt sanslöst. En mån. innan han fyllde 1 år krävde dem att han började dagis nästa månad. Vi hade dagisplats ca. 2-3 mån. senare på samma dagis som storasyster. Sen ringde hon från kommunen som ansv. för dagis o ville meddela att hemtjänstchefen hade ringt o sökt dagisplats till båda mina barn. Jag ville dessutom ha hemma honom lite längre men det fick vi ej bestämma. De hade dessutom hittat en plats en mil åt helt fel håll sett från huset till hans jobb, men då fanns det en plats en extra mil till jobbet åt fel honom men man kunde åka till stan dit med i alla fall. Sen efter ca. 4 mån. fick han flyttas till ett annat dagis närmare dit vi fick flytta storasyster innan. Onödigt för en liten knodd att behöva flyttas hit o dit. Sen drog de ner hjälpen för mig. Fick bli helt sängliggande med korta besök 3 ggr/dag, o larma vid toabesök. så det är inget jag rekomenderar. Nu beror det helt o hållet på var man bor. Men var beredd att kämpa hårt för att få hjälpen du skulle behöva.
Jag har flera familjemedlemmar som även fungerar som mina personliga assistenter. Med detta finns det både för- och nackdelar. Det bästa är att de vet hur jag fungerar och känner till mina behov. De finns ju även till hands utöver arbetstiden. Men det finns även vissa problem: jag känner ofta att det kan vara svårt att säga till och ibland märker jag att de ifrågasätter det jag ber om. En utomstående assistent gör precis det jag ber om men en familjemedlem kan ibland besluta åt mig att jag inte behöver det. Hur uppnår man en balans när man har familj som assistans?
Jag har min man som assistent på heltid + mamma o brorsan när vi är ute o reser mest. Jag vill ha min man som pa mest när vi är hemma då vi får vara i fred men jag får ändå den hjälpen jag behöver Vi brukar göra lite resor m familjen o då är det kanon m anhöriga som pa tycker jag, men annars tycker jag det är bättre att externa assar när jag gör saker på egen hand, typ umgås m mina vänner, deltar i aktiviteter via hk föreningar jag är med i osv
Har min sambo som ass och tycker det är toppen, men är noga med att dela upp så att när han jobbar kommer mina behov i första hand. Men han är schemalagd på helger när vi ändå mest är tillsammans och gör saker tillsammans. Om han rycker in och jobban när jag t.ex. är på mitt arbete får han helt släppa makerollen och bara vara assistent. Man måste nog vara väldigt tydlig i hur man vill att den anhörige ska vara som assistent och på vilket vis man själv vill ha det. När den utomstående assen i princip sitter overksam på ass. rummet kan ju min man göra andra saker som fixa i huset eftersom det ju är till för oss båda men kanske inte går att lägga på assistenter, så länge han är tillgänglig för mig snabbt.
Jag tycker det för mig passar utmärkt att ha en familjemedlem som extra-assistent, tills som t.ex nån timme/timmar innan de ordinarie assistenterna kommer. Bara man har sin assistans ordnad så så att det funkar för en så ser jag inga problem med att ha en familjemedlem som assistent.
Tycker det är en toppenbra trygghet!
Hej Jag undrar om det finns några familjer med funktionshindrat barn som har startat hb och sköter asststansen där i genom? Vore så värdefullt att få andras erfarenheter och kunskaper innan vi ev börjar med hb själva. Skulle bli jätteglad om någon svarade, här eller genom mail. mvh annie
Jag lever som jag sagt i tidigare trådar och i min presentation tillsammans med Sahra sedan 5 och ett halvt år tillbaka och är numera till och med gift. Innan jag träffade henne så var assistans ett begrepp jag förvisso hade hört talas om men saknade helt och hållet någon som helst kunskap om. Men jag har ju fått lära mig och lära mig att leva det speciella liv man lever när man har när det finns assistans 24 timmar per dygn. Jag har väl oftast hållt en väldigt avaktande attityd mot asssistenterna, inte så jag är otrevlig men assistenterna är där för Sahra och inte för mig. Så jag skulle tex aldrig någonsin be en assistent att sätta på kaffe utan om jag gör det själv. Och jag har fullt förtroende för Sahra att hon väljer de assistenter som passar henne så rekryteringsfrågan lägger jag mig sällan i. Till pudelns kärna eller problemet den här gången då. Tänk er att ni som anhörig har haft en helvetisk dag på jobbet, kommer hem slutkörd, trött och allmänt grinig och anti. Alltså tämligen osocial. Och då jag har ett jobb som kräver en hel del av mig och där jag möter en hel del elände har jag som mål att aldrig låta eländet gå ut över min omgivning. Men ibland kommer man till korta och ens usla humör går ut över omgivningen hur mycket man än önskar att det inte var så. Men man kommer hem trött och grinig och vill egentligen bara vara ifred, sådana dagar har vi väl alla. Sätter sig framför dator och börjar spela lite wow tex. Och konstaterar det är städdag, där kommer asssistenten och ska dammsuga. Jag är inne i spelet, och assistenten vill dammsuga där jag sitter. Där kommer det som inte får ske, jag snäser till med höjd röst, inser redan när orden yttras hur fel det är. Min ilska ska ju absolut inte gå ut över assistenten. Ska ju inte gå ut över någon annan människa egentligen, men absolut inte över assistenten. Sahra blir vansinnig på mig, med all rätt i världen och där sitter jag och skäms som en hund. Tack och lov var det "rätt" assistent den här gången så när jag efter 20 minuters skämmande lommade ut till assistentrummet och bad om ursäkt för mitt uppträdande så var det helt ok för henne igen. Det var som om inget hade hänt. Men det kunde ju ha varit någon annan assistent som drabbades och som bara för att jag betedde mig illa kanske väljer ett sluta och då har mitt beteende inte bara drabbat assistenten utan också Sahra. Men jag kan väl inte vara den enda anhöriga som hamnat i sådana här situationer eller?? Och hur hantera dom??
Det måste ju vara Sahra som får ta ilskan och frustrationen om hon väljer att dammsuga då och inte assen?
Jag är fullt medveten om det.. men just i det läget är assistenten den som är närmast och det är inte alltid ledningarna där uppe hinner med när man är på det humöret så helt plötsligt har man snäst av assen.. och sen bara i sekunden efter helst skulle vilja bita av sig tungan..
Hade Jag varit S i det läget så hade det varit upp till mig att känna av din sinnesstämning och säga åt assistenteen att inte dammsuga just där. Och redan när man vet att man har en sådan dag som du hade brukar jag dessutom varna assistenten att mitt humör är som det är så att assistenten aktar sig lite samt får veta att det inte är riktagt till den sim person om något tokigt skulle ske. En proffsig assistent har förhoppningsvis förståelse för det. Det är bland det svåraste med att ha assistans tycker jag det här med att assistenten som kommer till jobbet oftast är glad och utvilad redo för ett nytt arbetspass medans jag som brukare har haft en annan assistent hela dagen tiden innan och kanske dessutom en jobbig arbetsdag för egen del och uppe på det kanske även är i meningsskiljaktlighet med någon anhörig. Jag ska inte behöva vara glad och trevlig och tacksam mot allt och alla jämt och inte mina anhöriga heller. De ska oxå kunna sura utan att fara med dåligt samvete. Däremot kan jagf tycka att det kan vara jyst att säga det när d kommer att idag är inte allt frid och fröjd här så de vet.
Eftersom vi alla är människor är ju det här sånt som händer. Nu när det har hänt och ni alla är medvetna om det så ta upp det, förklara att om du råkar vara trött och snäser till så är det ju din hustru du egentligen är sur på, (det är ju hon som vill städa just där och då). Om man är öppen och pratar om sådana här saker blir de oftast inte något problem.
Det är ju både ditt och Sahras hem. Ni måste ju båda två kunna få "leva" där. Att "leva" innebär att kunna få vara sig själv, kunna få vara sur om man känner för det, kunna uttrycka vad man tycker och tänker. Självklart tycker inte jag heller att ens sinnesstämning ska gå ut över assistenterna. De ska inte behöva ta sånt, men de måste kunna ha förståelse för att man inte jämnt är glad och pigg. De måste ha perspektiv på sitt jobb och ta åt sig av känsloutbrott. Sådana måste man få ha, både som assistansberättigad och anhörig. Jag vet att det här är jättesvårt då jag och min pojkvän haft liknande diskussioner både med varandra och med assistenterna, så nu vet vi att de inte tar åt sig, och det är väldigt skönt.
Vad är det vanligaste problemen som uppstår i familjen/assistansen? Hur har ni löst de olika problemen?
Vårt vanligaste problem är när min sambo jobbar som assistans. När jag har "extern" assistans så funkar ju allt så smärtfritt så han inte ser det, men när han själv ska vara assistent så innehåller själva assistansen fler moment än han ser som sambo och det blir oftast diskussion kring det. Men överlag är det inga diskussioner eller problem alls, men du efterfrågade ju det vanligaste så då svarade jag på det
Mitt vanligaste problem är tvärtemot Vejrons, när min sambo jobbar kopplar jag av och allt går på rutin, han känner mig och vet vad som ska göras utan att jag måste säga ifrån, vilket gör att jag tycker det är jobbigt när andra jobbar eftersom det krävs så mycket arbetsledning och det tar på mina krafter. Annars är nog det största och vanligaste problemet (nu ser jag det som anordnare och rådgivare, att assistenter inte förstår varför de ska tvätta make/makas kläder, klippa hela gräsmattan osv. De har svårt att se helheten och känner sig utnyttjade fast de inte blir det. Om man då kan förklara och handleda blir det bra men det är inte alla arbetsledare eller anordnare som kan det och då blir det konflikter.
När min man är pa så kan jag slappna av helt, behöver inte förklara eller att alltid vara "vänlig" på tonen Tror att ett vanligt problem med assistans i familjen är att pa inte förstår att man är "självtänkade" o "bara" vill ha ett vanligt liv... Har inga barn men kan tänka att det kan vara svårt när man har det.. hur löser ni som har det dvs så att barnet inte får 2 mammor/2 pappar?
Uhm, nu blev detta en assistanstråd och kategorin är "Föräldrar med fh". Kanske nån mer förälder som vill svara?
nämeh? hur kan det ramla in under föräldrar med fh när trådstartaren frågar om hur det upplevs med assistans av familjen? & två första av fyra svar handlar om sambo & ass av dem? Redigerat 2007-05-01 23:20
Du menar om föräldern är funktionshindrad och har assistans? Det är väl fullkomligt självklart att föräldern bestämmer i alla situationer. Assistenterna ska bara utföra arbetsuppgifter, aldrig uppfostra eller lägga sig i hur föräldern uppfostrar sina barn, såvida barnet inte blir misshandlat för då har vi alla anmälningsplikt.
Så skönt att det är så klart hos er alla! Men jag tycker att frågan är befogad! Tänk vilken situation att som förälder inte klara av (talsvårigheter, minnessvårigheter, kuvad av x antal år som säger att DU inte har rätt att tycka särskilt mycket!) att bestämma i familjesituationen och dessutom begåvas med en dominant assistent!! Som tar över makten i hemmet och föräldern är för ödmjuk / dumsnäll / för funktionshindrad och inte vågar säga ifrån! Barnen beter sig kanske oregerligt mot föräldern och lyder pa! Skulle inte det vara ett problem som heter duga, så säg?! Jag är förvånad att ni reagerar som ni gör på den frågan! Vilken förälder vågar skriva hit och säga att jag har förlorat kontrollen över min familjesituation (HJÄLP MIG) efter de svaren? Jag skulle inte våga. Självklart är det föräldern som ska styra i familjesituationen, när det är som det ska vara. Men är allting alltid som det ska vara? Jag tycker att frågan är väl värd att ta på allvar!!
Som i alla familjer så är det föräldern som har ansvaret och skyldigheterna som följer med i det samma. Assistenten är där för att vara bejhälplig i dom situationer då den funktionshindrade föräldern behöver hjälp.
Men i så fall var väl frågan felformulerad. Det som frågas är väldigt rakt -Vem bestämmer? eller hur. Det svaret vet alla, brukaren bestämmer, det står i lagen, eller hur. Det står också i en annan lag att föräldrar har ansvar för sina barn i allt såvida inte någon annan är utsedd av myndigheter att ta just det ansvaret. Om någon hunsas av okunniga assistenter som tar över och bestämmer i deras liv måste frågeställningen vara en annan. Dvs. hur gör man när assistenter försöker ta över föräldraansvar från funktionshindrad förälder. Man får svar på de frågor man ställer och tyvärr har en viss anomyn skrivit en massa taskiga påhopp på den här sidan som skadat för de som väljer att skriva seriösa frågor anonymt . Om du anonym har de faktiska problemen som beskrives här uppe så kontakta mig via mail så ska jag hjälpa dig, självklart med full sekrettes. Är du osäker på vem jag är så kontakta Ninnie och fråga henne.
Eftersom några har använt just anonym funktionen för att kunna jäklas så är det nog lätt hänt att människor reagerar negativt. Sen läser vi ju alla in olika saker och ting i olika frågor beroende på vad just vi upplevt, och blir aggresiva just för att det är en känslig punkt. Jag tycker med att det är bra att man kan ställa frågor anonymt och det ska självfallet gå även i fortsättningen, men jag blir urförbannad på de som använder den funktionen för att förstör för andra. Redigerat 2007-05-03 16:26
Jag vet och din fråga kändes som en fråga från en okunnig för mig, därav svaret, men eftersom den ställdes på ett lite konstigt sätt förstår jag också att den kan upplevas som en kommentar från den "Anonym" som gjort sitt bästa att förpesta tillvaron här. För att svara lite mer konkret. Föräldern instruera assistenten hur den ska göra, så gott det går, helst i förväg, men annars utifrån varje situation som dyker upp. Oavsett om mamma/pappa har ett talat språk eller tecknar eller använder tavla så kommer barnet att förstå sin förälder, har aldrig någonsin hört talas om något annat. I så fall beror det på att föräldern inte är en bra och intresserad förälder i sig, (man kan vara en dålig förälder oavsett om man har funktionshinder eller ej). Gäller det väldigt små barn är det ju viktigt att assistenterna får rätt kunskaper från början, lyfta barnet en bit ifrån sig, mot föräldern så det alltid är föräldern babyn ser först osv. Aldrig vara den som tröstar, det kan man göra alldeles utmärkt även om man inte ens kan vifta på lilltån. Föräldern är den som bestämmer och fostrar precis som i alla andra familjer, därför kan man ju inte säga hur det praktiskt går till eftersom inga familjer gör likadant, vare sig det gäller städning eller barnskötsel. Man hittar sina egna vägar, men det är aldrig assistentens vägar, såvida de inte kommer på bra tips som man inte tänkt på själv.
Men om du nu blev så upprörd, varför skrev du något överhuvudtaget? Det är ju inte tvunget att svara på alla inlägg.
Japp, klart och tydligt, Elwah! Jag tror att du och jag och några till mår bra mycket bättre i våra liv än vissa andra, eftersom vi inte räknar med nötter i bananskalen, förrän vi har öppnat och kollat!
Elwah, jag älskar ditt sätt att skriva, du förklara så fint och balanserat, och dina tankar är så klara, du är allt en riktig Älva. Visst är det så att man har hela sitt bagage med när man läser ett inlägg och reagerar utifrån sig själv. Sluta inte med dina långa intressanta läsvärda inlägg och sluta aldrig att säga din mening. Vi som är äldre än du har mycket att lära av dig, men vi har också mer bråttom att få förändrat världen, vi vill inte att sådana frågor ska finnas år 2007, vi vill att samhället och alla människor ska ha förstått att vi är vanliga människor som kan ta ansvar över oss själva och våra barn, och vi blir ledsna och upprörda när vi hör att så inte är fallet än, sen är det ju inte Anonyms fel förvisso men man brukar skjuta budbäraren.
© Copyright 1999-2026 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
