Inlägget har raderats av användaren.
Assistans fanns inte när jag var liten. Mamma hade vårdnadsbidrag fr FK så hon kunde vara hemma och jobba lite mindre bla Assistansreformen kom först 1993 (tyvärr) Tycker att det är kanon att anhöriga kan vara assistenter, men tror att det är viktigt att man också har "externa" assistenter. Allrahelst när barnen växer upp lite och har PA med sig på fritiden
Eller när man ska tjuvröka? Eller ragga första kille/tjejen? Pussas första gången? Skulle ni velat ha er mamma med? Tror att dom flesta ungdomar vill ha extern assistans mer, men för mammas/pappas skull, ekonomin (föräldrarna kanske inte har andra jobb) så blir det så att föräldrarna. Hemma/natten är det sällan problem. Men ute, i skolan, fritidsverksamhet. Upp till skolstart är det ju smidigast med föräldrarna. Men det är jättesvårt. Och det handlar inte om hur bra någon är förälder, utan att det är ett yrke. Som inte alla passar till. Föräldrar är föräldrar, inte lärare, psykolog, etc. Att då tvingas ta en yrkesroll som påverkar barnet i skolan, med kompisarna kan vara svårt. (om ungen nu vill leka med dom kompisarna som har föräldrar du bråkar med? osv.) Det finns undantag, där mamma/pappa kan skilja på att vara mamma/pappa och assistent oavsett klockslag, ålder på barnen.
Mina kompisar har varit helt fantastiska! Skulle inte velat ha mamma i släptåg när jag var med dem om... det nu hade funnits assistans på mitten av 70-talet. Men hemma hade jag nog helst sett mamma och pappa som assistenter
När mina grabbar var små hade jag med vårdnadsbidrag, samt anhörigbidrag som det hette, men visst behöver barnen utomstående assistenter. Det finns så mycket dom vill göra utan att ha morsan med. Ungdomar känner sig lite friare med assistenter som är utomstående. Det där med kramar mm det kan man ge sina barn även om man inte är assistent. De mindre barna är det nog bra med utomstående assistenter till viss del, bla för att vänja sig att andra kan assistera inte bara mor. I förebyggande syfte när dom blir ungdomar.
Ok!
Internet i sviten?!
Till sidans topp
Jag i ett annat forum att det var "lite diskussion" om att ha sin anhörige som PA Jag har min man som PA på heltid, jag har sedan 3 PA till anställda + en gäng vikarier Jag ser det som en självklarhet att får välja vem/när/var/hur assistansen ska utföras. Det var ett svårt beslut att ta att maken skulle sluta sitt andra jobb och jobba heltid för mig, men nu funkar det kanon. Vi får vara själva mer, men jag har tim ifall ... han blir sjuk eller vill hitta på ngt själv. Jag har varit stenhård mot FK och anser inte att de har med att göra VEM som utför min assistans utan att man endast ser till MITT hjälpbehov. Såg att ngn skrev att man inte borde få ha sin make som PA, varför skulle vi inskränka på våra rättigheter att välja våra egna PA Vill man inte ha sin make eller dyl så är det ju bara att inte välja denne som PA Nej, var rädd om våra friheter att vi väljer och FK bestämmer tim utöver vårt behov inte vilka som gör assistansen
FK och samhället ska inte tillåtas att kontrollera och styra, nej - men generellt bör vi vara försiktiga med att anställa anhöriga. För det finns familjer som ser chansen att bygga upp familjeföretag och tjäna pengar på sina funktionshindrade familjemedlemar, och tvingar dem att ha dem som assistenter för att kunna få pengar till ett nytt hus eller resor etc. sen att det finns undantag som i ditt och Ninnes fall spelar ju ingen roll - när det finns så många som missbrukar sin "rätt". Med rättigheter kommer oxå skyldigheter och jag menar på att vi med PA borde även fundera vad vi har för skyldigheter. Sen är min fråga, kan ni verkligen förneka att det inte finns några ekonomiska fördelar med att anställa exempelvis sin man, fru, flickvän om man har en gemensam ekonomi? Detta är en känslig fråga men vi är skyldiga att diskutera den.
Du har rätt i att försiktighet är befogad, i allra högsta grad. Det är förfärligt när en hel familjs ekonomi byggs upp på exempelvis ett barns behov av PA. Vad händer när ungdomen flyttar hemifrån? Tänker på dåliga samveten, osv... I vårat fall förlorar vi MYCKET pengar på att S jobbar hos mig, i jämförelse med vad han tjänade på jobbet han sa upp sig ifrån... Så det är knappast för pengarna vi har valt den lösningen, snarare trots pengarna.
Nej, varför skulle det finnas ekonomiska fördelar med det. Min man kostar dessutom adm.avgift eftersom jag får inte vara arb.giv åt honom. Han har exakt samma lön som de andra så jag förstår inte hur vi ska tjäna på att han är PA på. Snarare tvärtom, innan ´jobbade han inom industrin och vår bruttoink har sjunkit med 5000 kr / mån
om man inte får ha anhöriga som PA så skulle ju inte min mamma o pappa kunnat hjälpa mig
Nej så skulle det bli. Vilken tur att vi får välja själva vare sig det är föräldrar eller make/makar som tar ett viss "lass" med PA tim
ja verkligen!
Vem säger att du inte får vara arb.giv åt din man?
Man får inte vara arbetsgivare åt någon inom hushållet. Regel från FK.
Det måste ju bara gälla om man är helt egen. Tillhör man en förening eller kooperativ eller för den delen kommunen så får man ju ha det...men å andra sidan är man ju inte formell arbetsgivare då...förstår liksom inte egentligen skillnaden där ärligt talat....*funderar*
Så oerhört märkligt egentligen..jag menar han gör ju jobbet som det är nu, när jag är medlem i ett kooperativ, då bode ju det inte heller vara tillåtet....men tur att det är det
Eftersom man inte kan anställa anhöriga som egen arbetsgivare finns det ingen vinning i det. Jag har också min sambo som assistent, för mig kan det inte bli bättre, däremot hade det ekonomiskt varit bättre med en utomstående för går jag på bio så inte använder vi omkostnadspengar till hans biljett, det är mycket annat som man egentligen har rätt att ta ut som omkostnad men inte gör. Sen hade min sambo betydligt bättre lön på sitt förra jobb, men tryggheten och säkerheten man har med en anhörig kan man aldrig få med en utomstående assistent. Tyvärr är det också så att om man är sambo/gift är det mycket svårare att få natt timmar så det innebär ofta att anhöriga dels ska klara sitt jobb, ta huvudansvaret hemma och dessutom orka upp flera gånger per natt. Det är mycket bättre att ha mannen/kvinnan anställd och den anhörige har mera ork.
Bra skrivet, Karin!
Karin: Du skriver att din man inte tar ut omk.pengar i den mån han kanske borde. Jag är så "fräck" att jag tar ut för mannen när han är assistent. Det finns en hel del som vi gör när han är PA som vi inte hade gjort annars och då får han precis som alla andra ut ex. konsert, bio etc... mot kvitto. Det kan också gälla resor, jag kanske måste stanna en extra hotellnatt vid ngt tillfälle för att ORKA med resdagen efteråt, då tar jag natten för Rogers del i omk.kontot då han är PA då. Hade jag haft med ngn annan PA så hade detta gått på omk.kontot. Jag tycker inte att ni ska skämmas för att ta ut omk.peng för maken, huvdusaken är ju att ni själva vet var gränsen går. Lita på ditt/ert omdöme och ta ut era/hans rättigheter.
Har du sökt jour än? (till Karin) Jag har jour 7 nätter i veckan, maken jobbar oftast 3 ggr / v. Hade inte maken på heltid när jag fick detta beviljat utan han hade ett jobb vid sidan av. Men jag tänker inte ringa och säga det till FK för jag anser att är mitt hjälpbehov 7 nätter jour/v så är det oavsett vem som jobbar. Kan kanske bli problem vid omprövning men då tänker jag minsann inte ge mig. Man ska ha hjälp utefter sitt behov inte efter vem som gör det. Jobbar maken som PA så måste han ju ha samma rättigheter som de andra PA, dvs bli sjuk, ta ledigt osv. Hoppas att det löser sig för dig med din ansökan om jour Ninnie har du haft några problem med att Stefan jobbar jour?
Nää, inga problem. Tror inte FK har hajat att han är min man ens...
Nej jag tänker inte heller ringa och säga det, det är ifall de kan räkna ut ett och annat när de går igenom tidrapporter
Minsann du, har varit sååååååå duktig och lämnat in ansökan på journatt, 1 timme vaket och resten jour, så att även mannen ska få sova någon gång. Egentligen är det fruktansvärt att det är ok för anhöriga att behöva både jobba, vare sig de är assistenter eller har andra jobb och sen behöva ställa upp och hjälpa till på nätter. Det sliter ju inte bara på partnern som aldrig får sova en hel natt utan även på förhållandet. Ang. utläggen så tar jag så klart ut om jag är på tjänsteresa eller om vi gör något som är helt relaterat till mina behov, det är när vi gör någon familjesak, där han dessutom är assistent som jag har svårt att ta ut.
Ok Jag ansökte direkt om jour när jag sökte första gången till FK ,men fick då bara 5 nätter jour/v (2 n ansågs som att vara äkta make ansvar) Sen när jag blev mer insatt i det hela så sökte jag 7 nätter i veckan och fick det beviljat Hade kontakt med IFA under den tiden, de hjälpte mig att formulera mig. Eftersom man från FK har insett att jag behöver hjälp på natten med 1,5 tim VARJE natt så gick det igenom. Tydligen hade det varit svårare om... jag inte hade behövt hjälp varje natt utan då bara ha jour ifall... ngt händer. Hoppas att det går bra för dig när du söker.
Lotta - jag håller med dig! Om någon av ens anhöriga arbetar som assistent så ska han/hon behandlas som övriga assister, och då ser jag inget "fräckt" i att använda pengarna till sådant de faktiskt är avsedda för. Så länge man inte missbrukar det hela, förstås...
Jag har faktiskt tagit till mig vad Lotta sa och skäms inte längre för att ta ut omkostnadspengar eller friskvårdspengar till min man. Han är ju många gånger "tvingad" att följa med på saker som egentligen inte roar honom utan följer med endast som assistent. Han är dessutom den ass som jobbar hårdast eftersom all städning och nästan allt hushållsarbete, utom matlagning) ligger på honom, ändå tyckte jag att det var att utnyttja systemet att ta ut friskvårdspeng till honom.
Nåja, min moral kan nog famla fram i mörkret ibland, dock inte när det gäller assistansen, för jag vill inte medverka till att folk ska tro att vi funktionshindrade missbrukar den hjälp vi får.
Det var så jag tänkte och därför började ta ut även för honom.
Lotta: Man får ha vem man vill, så länge villkoren inte urholkas och gör det sämre för PA:n som inte är anhöriga. Men vi måste ändå vara försiktiga med att anställa anhöriga och vänner, ifall vi vill att yrket PA ska få bättre status och att våra assistenter ska få de bästa tänkbara villkor som finns.
Övrig personal får det kanon när ngn har sin anhörige som anställd, mkt lättare att få ledigt vid ex jul och att byta med maken då han oftast kan byta och trixa.
Lotta: Tyvärr är ju "Jag har min man som PA på heltid, jag har sedan 3 PA till anställda + en gäng vikarier" rent arbetsfackligt horribelt. Har du 24-timmars assistans? För jag har åtta-nio anställda + Vikarier. De är fördelade på tre åtta timmars pass genom en dag.
Jag har fyra PA, ingen jobbar heltid... Med 24 h assistans (varav 4 h jour på natten). Så din beräkning stämmer näppeligen. 20 h/dag = 140 h/vecka. 4 PA * 40 h = 160 h/vecka. Alltså, jag går runt på fyra stycken utan att någon behöver jobba heltid. Hade jag haft vaket dygn hade jag kunnat ha mina fyra på heltid + en som jobbade 8 h/vecka. Väldigt liten skillnad alltså.
Som sagt jag har inte 8-9 assistenter på heltid Jag reagerade bara på att ett PA-team på 4 st låter extremt lite.
Det får du gärna tycka, men det är LÅNGT ifrån "arbetsfackligt horribelt" eftersom man dessutom får ha 200 övertidstimmar per år.
Vad innebär jour för dig och för arbetstagaren? (Känner inte till begreppen och hur man beviljas assistans, men försöker )
Jour ja... För mig innebär det att assistenten sover, och kan gå upp och vända mig (eller vad jag nu behöver). Betalningen är ca 1/4 av timlönen per timme, eller lite mer. Från Försäkringskassans sida så räknar man också så, att en utbetald assistanstimme (212 kr) ska motsvara fyra jourtimmar.
För mig är det så här: Varje arb.pass mellan 22-07.00 har mina PA betald tid med 1,5 tim och jour med 7,5 tim (jouren blir då 1.88 ass.timmar) Jag har själv satt dessa tider på nattpasset då det passar mig som är kvällstrött och morgon pigg Jouren är man till hands eftersom jag inte kan tidsbestämma ex vändingar De har 1,5 tim aktiv tid, detkan ju variera natt till natt men vi har samma varje natt (ett genomsnitt som FK har räknat ut)
Jag har 16 tim / dag + 7,5 tim jour på natten (113 tim / v) Så jag har en PA på heltid 1 st PA på 70 % 2 st PA 43 % OBS jouren räknas inte i dagsläget som tjäntsgöringsgrad
är 4 st lite? jag har tre + mamma o pappa.
Jag har 8 st. anställda med 135h var. Har 38 timmar per dag, vaken tid, INGEN jour. Vad vinner jag för pris?
*skratt* Du vinner.... Få se nu.... En ask med muskelsjuk.se- visitkort att sprida???
yey, julen kom tidigt i år
Hihi, jag är så dålig på att hålla reda på sånt här - men du, permoman, och jag har nog väldigt lik assistans.
litee självfrände varning på dig o mig Adryan. hehe,, dina texter är sjukt klockrena Vi startar nått musik/poesi projekt du o jag, tycker jag, militant som fan. Jag är för mesigt snäll i mina texter. enlighten me, frater A. fan måste ha din icq, msn, mail eller whatever. du droppa hårda ord på mitt musikskapande=kungligt. Aiiit mannen hör av dig.
Hmm... har, eller borde ha, 6 st på schema. 4 st på 90% och 2 på 30%. Dygnet runt utan jour. Plus lite dubbel då det behövs.
Nu är allt klart! Roger fick sem från sitt gamla jobb from mån 15 aug Nu är han heltids PA hos mig. Allt känns lugnt och skönt, hoppas att det förblir så
Grattis! Hoppas att allt blir bra och som ni tänkt er! // Anneli
Tack, allt känns bra nu!
Min man ska ju vara PA på heltid hos mig nu ( 40 tim / v) Vi har fått många reaktioner, både positiva och negativa. En del är nästan lite avundsjuka på att Roger ska jobba som PA hos mig. De menar att det är lyx att jobba hos sin fru. När man har fällt den kommentaren har jag inte orkat att bråka men har sagt "är det också lyx att ha en fru med en sjukdom som påverkar oss" Vad tycker ni, är det lyx att jobba som på som anhörig? Frågan är OM man både vill ha kakan och äta den? Ärligt talat blir jag lite ledsen över dessa kommentarer, men säg vad ni tycker!
Såna kommentarer blir jag bara TRÖTT på. De kommer från folk som inte har fattat ett jota... Allting, precis allting, kan missbrukas - men vi som vill leva i en sund assistanssituation (med eller utan anhöriga) ska inte behöva lida för det. Tänk jag då, som både har Stefan och mamma... Ja jisses vad lyxigt de har det, särskilt när jag är sjuk och de är vakna dygn i sträck och jag inte orkar vara det minsta trevlig. *ironi* Undrar om det även är lyx med allt annat som de "måste göra" pga mitt funktionshinder, som de aldrig får betalt för... Lotta-vännen, man ska följa sitt hjärta och hjärna. Bara du och Roger vet vad som är rätt för er! *kram*
*Nej Ovanför mig hade hon skrivit. (Undrar var denna korrigering hamnar i förhållande till Era skriverier
Hej Lotta! Jag håller helt med vad Ninnie skrivit nedan. Jag har flera bekanta som ordnat sin PA på samma sätt som Ni. Ert sätt garanterar ju att hjälpen blir korrekt. Det är lättare sagt än gjort- men STRUNTA i vad andra säger. Det är ju samma sak vid färdtjänstfrågor. En del är ju avundsjuka för att jag får ÅKA TAXI G R A T I S (???) till och från jobbet. (nej, förlåt, nu spårade vi ur från ämnet.) Själv har jag ingen assistans, men måste ha hjälp av frugan i kanske totalt 1,5 tim per dag utspritt i tid från 05.10 då vi går upp till 22-tiden då det är "slagga-time". '
Alla vi som har assistans, av bl a anhöriga, vet vilket otroligt jobb de gör. Det är verkligen ingen lyx. De har ju dessutom alltid jour/beredskap, utan betalt, för vem hoppar in om inte den anhöriga. Och precis som Ninnies föräldrar har mina alltid givit mycket tid och energi för min skull, från det jag var liten. Obetalt till stor del också. Lyssna inte på folk, utan gör vad ni känner för. Bara ni vet vad som är rätt!
Tack för alla uppmuntrande ord! Nej, det är ju så att ingen kan sätta sig in i vår situation utan att vara där. Jag brukar vara väldigt försiktig "att döma" situationer som jag inte förstår, önskar att de som dömer oss tänkte likadant!
Jag är likadan. Men tror att vi har lärt oss vara mer ödmjuka pga vårt funktionshinder. Kanske därför folk gillar att diskutera eller prata av sig om sina problem med mig. Jag lyssnar, men dömer inte. Anser att personen troligen vet bäst själv, innerst inne.
Jo, det är väl en positiv egenskap vi får pga av våra svårigheter. Inte för att jag är helt fördomsfri , men rätt så (hoppas jag) Man har väl lärt sig att allt är inte "svart och vitt"
Lotta - jag känner igen mig i det du skriver! Jag har "alltid" - så länge möjligheten har funnits - haft min mor som assistent i olika stor utsträckning. Aldrig i skolmiljö - där har jag ordnat det på andra mer eller mindre lyckade sätt - men "privat". Nu har hon träffat en ny man, så nu har vi ordnat det så att de "delat på tiden", och så har vi en tredje person som vi kan "ta till" om de så att säga vill slippa mig ett tag och göra något på egen hand. (Faktum är att jag borde försöka hitta en ny sådan här tredje person nu, eftersom den jag haft tidigare har det lite jobbigt med fysiska åkommor för egen del, kombinerat med rätt "hög" ålder. I parentes sagt...) Jag/vi trivs jättebra med denna lösning, eftersom jag fortfarande bor "kvar hemma". Vi vill försöka undvika att ta in "främmande arbetskraft" i hemmet så långt det är möjligt. Som det är nu VILL jag ha det just så här, och jag vet att om jag ändrar mig så går det att lösa. Men vi har hört, från både min mors och våra gemensamma bekanta att de talar om för min mor att "du som går hemma och inte jobbar kan väl" och så kommer en massa "krav" på vad de tycker att hon ska åta sig. Hennes man har inte jobbat med mig så här lika länge, men han börjar också känna av det nu. Ett fåtal bekanta - två par - har mer eller mindre tagit avstånd från oss de senaste åren, och jag tror att det har meg assistansen att göra. Personlig assistent verkar inte betraktas som ett "riktigt" yrke - i synnerhet om det utförs i hemmet. Jag avskyr denna inställning! Jag tror för övrigt att avståndstagandet beror på ren och skär avundsjuka, precis som Lotta skriver. Det komiska är att båda kvinnorna som tagit avstånd från oss, fast de gjort det "outtalat" och pö om pö, är sjukpensionärer och också "går hemma". De har inget yrke över huvud taget, till skillnad från mina föräldrar, som ju faktiskt gör enorm "nytta". En del ifrågasätter också att jag valt mina föräldrar som assistenter. "Skulle det inte vara skönt att slippa morsan?" har jag hört otaliga gånger... Folk verkar inte kunna fatta att jag faktiskt VALT att ha "morsan" som assistent! Och jo, jag HAR försökt förklara det, både en, två och tre gånger... Jag ilsknar till av detta, för jag tycker att när folk resonerar så här så "idiotförklarar" de mig som en egen person med egen vilja och egna åsikter. De "angriper" inte "bara" mina föräldrar, utan, som jag ser det, även mig, låt vara kanske mer indirekt i mitt fall. Det känns ibland som att vissa personer helt enkelt inte kan "unna" oss att saker fungerar bra rent praktiskt! Man tror att man känner vissa människor, men jag har börjat tvivla på att jag gör det, i många fall... Jag tänker inte "ändra mig" och mitt liv bara för att ANDRA tycker, tänker och känner en massa saker om mig/oss, men det är ju tråkigt att de inte kan visa en större respekt...! Hur ska man få folk att förstå att personlig assistent faktiskt ÄR ett yrke - ett SVÅRT och väldigt VIKTIGT yrke...?
Hur ser ni på det här med att ha anhöriga som assistenter? Jag har mamma och Stefan som assar. För mig blir det, mycket förenklat, en fristad... Då behöver jag inte vara chef i mitt eget hem på samma vis som annars, de vet hur jag vill ha det och jag behöver inte instruera på samma vis. Givetvis ÄR jag deras chef också men det blir mindre påtagligt än med andra. Hur tänker ni andra? Vad finns det för för- och nackdelar? Hur tänker ni som är föräldrar/andra anhöriga? Är väldigt nyfiken!
Så länge Kevin bor här hemma så är jag gärna personlig assistent åt honom om han inte klagar väldans mycket på mig! Det kan ju vara skönt att bara vara familjen ibland, tänker jag. Men jag kanske tänker fel. Har någon provat att ha en kompis som assistent? Resultat? Jag får för mig att det skulle vara nästan omöjligt efter att ha delat lägenhet med en kompis. Vi slutade vara kompisar efter det ha ha! Fast nu har vi försonats Vi är lite äldre och visare nu *gaggig*
Mina föräldrar var ass till mig när jag bodde hemma, men från tonåren ungefär så hade jag en annan som hoppade in när jag ville göra icke-föräldrainsynsvänliga saker. Joo, jag har en kompis som är ass-vikarie. Funkar toppenbra men det krävs en hel del prat... Osäker på om jag skulle vilja ha en kompis anställd på heltid, dock.
Skulle inte vilja ha Mattias som ass på heltid. Han vill inte heller jobba som min ass på heltid. Han rycker in då och då vid sjukdom om han inte redan jobbar. Båda vill vi känna oss fria att hitta på egna saker...
För oss funkar det bra eftersom de jobbar dygnsvis. Så två dygn i veckan är heltid... Skulle kanske inte kännas okej om det var typ fem dagar i veckan, liksom. Större risk då att det krockar med vilda tjejkvällar och annat.
Mamma ogillar tanken på att någon är med mig, så när hon är på besök bråkar vi istället. Jag gjorde klart för henne efter förra besöket att fr.o.m. ingår ledsaga i mig. Man kan inte få bara mig. Och det var i maj förra året. Och hon har ingen resan planerad hit. Bara till Italien och sånt. Vilken hon behöver efter att sålt hus etc själv. Jag hjälpte lite via Internet. Men mamma fick packa, köra, bära, jobba en natt, hem och fortsätta.
Fattar inte... vad är det för fel på föräldrar...? Alltså misstolka verkligen inte detta nu, någon av er, men: Jag blir så glad och varm om hjärtat när jag ser såna goa människor som Ninnie mamma (sdu verkar vara det iaf rfast jag inte känner dig) som engagerar dig och har en naturlig och öppen inställning till allt, dett är liksom bara självklart för dig. Alla föräldrar är verkligen inte såna tyvärr men jag hoppas att du och andra päron syns och hörs och inspirerar andra att bli likadana!
Trasdockan... Du har rätt, mamma är fantastisk (å pappa såklart). Tanken med en sida som denna är just att de ska kunna dela med sig av sina erfarenheter, kunskaper, misstag (!) osv.
Vad gulligt av dig att skriva så om mig, men jag tycker själv inte att jag gör något särskilt. Det är bara naturligt för mig och Ninnies pappa att hon ska ha ett så bra liv som möjligt. Det gäller även hennes äldre syskon. Dom man älskar är man rädd om. Kram från Ninies mamma Maggan
Min mamma vill väl. Men lever långt ifrån mig. Ser inte min vardag. När hon är på besök tar jag extra medicin för att detr ska fungera med några aktiviteter över huvudtaget. Jag förstår varför hon är frågande inför att ha en till med... Men jag har insett att det får stanna där. Och att jag måste ta med någon. Som är mina armar och ben. Och backup. För mamma känner inte mig. Hon vet inte hur hon ska göra etc. Eftersom hon bor där hon bor (i Skåne) och jag bor här i Stockholm så finns ju sällan möjlighet att träffas. Hon jobbar och gör sånt andra i hennes ålder (58 år) gör... bussresor... *ler* Hon vet att jag blir sjukare när hon är här, och vill nog skona mig lite genom att besöka mig mindre ofta. Men nu bor min bror oxå i Stockholm sen några år. Och det borde lösa det lite. Gemensam vårdnad av mamma när hon är här. Och sen kan faster ta hand om henne någon dag.
Men hörru Morticia...... Bussresa?????????????? Skojar bara med dig. Kram mamma Maggan
Jag har min man på helgerna, ca 26 tim fre - sön Brukar kalla in annan personal om jag ska göra ngt som passar bättre "utan" make Känner att vi måste få vara själva i bland Har en väninna som är PA hos mig 40 tim / v,det funkar bra. Har även en kusin som rycker ut bland (bla nu i helgen) Skulle inte vilja ha endast anhöriga, men denna kombination som vi har nu är jag nöjd med
Lät som en smidig lösning.
Min kusin är personlig assistent till sin "bonus"-son som är 19 år. Han säger att det är enda chansen för deras familj att vara för sig själva, i övrigt har de alltid 2 assistenter dygnet om hemma i huset. Det märks på honom att han tycker det är tveeggat, han är helt underbar med pojken och de avgudar varandra. Samtidigt vill han och sambon få egen tid, få vara en familj utan att ha främmande människor i rummet bredvid hela tiden. Det verkar vara en svår ekvation att få ihop.
Eftersom jag fortfarande bor hemma så har jag, förutom en utomstående assistent, mina föräldrar anställda. När föräldrarna "jobbar" så är det inte strikt att de skall hjälpa mig, utan de kan delvis jobba med sina saker. Dessutom blir det, precis som du skriver Ninnie, enklare när anhöriga jobbar.
Jag tycker det handlar väldigt mycket om vad man har för relation till sina anhöriga. Min mamma är personlig ass till mig och det fungerar jättebra eftersom vi har en öppen dialog om vad hon ska lägga sig i och vad hon inte har med att göra. Jag skulle t ex aldrig vilja ha min man som ass. Vi är man och hustru i första hand och måste få ha ett privatliv trots funktionshinder
Det är fascinerande hur olika det kan vara. Jag har både mamma och man, funkar kanon! Andra erfarenheter?
Njuter med av lugnet när min man jobbar, har jobbar helgerna och en eftermiddag i veckan. Det är så skönt att få vara sig själv utan att behöva tänka på arbetsledning. Sen kan det ju vara jobbigt om man skulle bli ovänner just när han jobbar men det får man ju lösa genom att ha pratat igenom hur man ska göra om det händer innan det händer.
Mina föräldrar jobbar som ass o det funkar oftast jättebra. Särskilt min far. Det bästa när de jobbar är att allt funkar utan massa förklaringar. Dessutom eftersom ja bor delvis hemma så "finns" de där hela tiden m stör inte så mkt. Lugnare. Har oxå en av mina bästa vänner som ass sen ett år o det har blivit mkt bättre än ja våga hoppas. Mkt gemensamma intressen o lätt för att prata m varann om även svåra saker. Håller tummarna det fortsätter så...
Jag har haft personlig assistans sedan 20 år tillbaka och har många olika erfarenheter, bra som dåliga. Sedan två år tillbaka har jag också en av mina bästa vänner anställd som PA och det fungerar än så länge väldigt bra. Men anledningen till att det faktiskt fungerar är att vi båda varit väldigt noga med att ha kontinuerliga medarbetarsamtal och dessutom är noga med gränsdragning mellan anställd och vän. Jag brukar alltid säga att "det börjar i godisskålen", man måste diskutera även de små detaljerna för det är där som det börjar för att sedan eskalera till större konflikter. Det förutsätter ju självklart att båda försöker vara tydliga. Är det som assistent eller vän som jag säger eller gör detta? Exempel: även om jag har andra vänner på besök som min assistent/vän känner mer än flyktigt innebär det inte att hon kan sätta sig ner för att umgås med dem, hon har fortfarande ett arbete att sköta vilket kan innebära andra arbetsuppgifter än att just sitta bredvid mig och umgås. Men alla dessa olika gränser och förhållningssätt gäller ju egentligen oavsett om man är vän och anställd eller bara anställd men det kanske än mer måste tydliggöras då man har mer gemensamt än bara arbetsrelationen. Heléna Karnström
Är det inte förödande för en relation om mamma/syrran/partnern/kompisen/ samtidigt är personlig assistent? Var det inte det vi ville komma bort ifrån med den där reformen+
När LSS:en används av föräldrar för att tjäna pengar och för att de inte vågar se att barnet i fråga faktiskt behöver frigöra sig, då är det snett tycker jag. Men väljer man sin partner som assistent så är man redan där i ett helt annat läge än man är om man har föräldern som assistent.
Har min man som assistent och tycker det fungerar strålande. Jag får ha ett privatliv i lugn och ro men behöver inte känna att jag är till besvär eftersom han får lön. När han jobbar är han proffsig och när andra jobbar är han bara man.
Jag håller med, ibland är det skönt att bara vara med familjen. Det är inte kul att alltid ha en utomstående PA att ta hänsyn till. Att bara ha sina föräldrar som PA är däremot negativt för ens självständighet.
Ni som behöver hjälp att vända er på natten, har ni vaken assistent eller sovande jour? Om ni har en partner, störs han/hon av vändningarna? Och isf, hur löser man det?
Jag har vaken natt 1,5 tim / natt sedan är resten jour (7,5 tim) allt mellan 22-07 Jag behöver hjälp med vändning + ev toabesök Min man sover som en "stock", han hör inget Mina PA höjer sängen men han sover. Vi har en lampa tänd i hallen så vi inte behöver tända i sovrummet (sovrummet ligger precis intill) Tycker att det funkar kanon. Jag har extern jour 4 nätter i veckan, resten har min man Är STENHÅRD med att mina ass timmar ska vara grundade på mitt hjälpmedbehov ovavsett VEM som utför assistansen
Jag har vaken assistans (vänder mig ca en gång i halvtimman). Min sambo störs av det ibland men det funkar ändå...
Varje halvtimme! Hur klarar du det?
Är så van att jag inte märker det...Larmar i sömnen, och assarna vet hur jag vill ligga, har bara två lägen *s* Men så fort det är en vik. som jobbar blir det jobbigt...
Mmm... verkligen jobbigt när ovana jobbar, även för mig. Då tar det tid, 30 min är inget ovanligt, och jag hinner bli klarvaken...
Oj...30 minuter för en vändning? Hur lång tid tar det normalt?
5... 10 som max... beror på hur petig jag är... kuddar hit och dit osv.
Okej mina vändningar tar kanske 2 min om nån van gör det.
Samma här, om mamma eller Stefan gör det så märks det knappt (oftast...).
Ju petigare jag är desto längre sover jag oftast... Men det är väldigt varierande beroende på vem som jobbar. När de riktigt vana vänder halvsover jag, och somnar innan de lämnat rummet.
Behöver du vända så många gånger på grund av sjukdomen eller är det bara du, eller hur jag ska uttrycka det, som vill ha det så?
Nisse (sambo) knuffar på mig och säger att det är dax att vända på mig och så gör han det medan jag är halvt sovande, så det stör ingen av oss direkt..
Jag ska få med sånt i min assistansansökan. Tips på hur jag ska formulera. Idag sover jag sittande, antingen i rullstolen, vid ett bord. Eller i sängen med en stor puffsäck och kuddar. Och det är inte bra för kroppen. Kan ligga på vänster sida men då lägger armen på den sidan helt av. Och nacken låses i ett skumt smärtsamt läge. Och andningen blir osäker. Delvis för jag har svårt att andas på rygg. Slem och nervsignaler blir fel. Vilka funktionstester kan jag behöva genomgå? För bevisa att jag behöver hjälp. Dom på fk och kommunen verkar tro att man ansöker om assistans för man är för lat för att ta på sig efter toa, torka sig och sånt...
När jag och Ninnie precis hade flyttat ihop så brukade jag vakna till när assistenten kom in på natten. Men jag vande mig ganska fort, så nu märker jag ytterst sällan något. Faktum är att jag ibland knappt vaknar även när det är JAG som ska sköta själva vändandet... Och hon blir alltid lika irriterad när man tillslut vaknar, helt ovetande om hur hon på alla möjliga sätt har försökt få liv i mig, för att bli vänd. Det är kärlek...
*morrar*
Samma morr från mig, min man sover med som en stock. Funderar på att lägga en dörrklocka under hans huvudkudde.
Åååå, det är vackert med kärlek!
Jag kan inte vända mig själv, men har ännu inte assistent på natten. Mamma och pappa vänder mig, jag säger till dom i sömnen. Dom halvsover när dom vänder mig. Jag märker inte att jag blir vänd ibland. Säger till hur jag vill ha det i sömnen. Övning ger färdighet
Jag vänder mig aldrig. Gjorde det i början, det var jobbigt för både mig och min fru att ha personal som kommer på natten. Sen frågade en kompis mig om jag någonsin hört talas om att en i övrigt frisk människa skulle utveckla liggsår om vederbörande inte vände sig, svaret var, nej, det hade jag aldrig hört talas om. Så jag testade en natt, struntade i vändningen. Fick inte ett märke. Nu för tiden sover jag mellan 8 - 12 timmar per natt, utan en enda vändning.
Oj, det hade aldrig jag klarat! Jag får ont när jag ligger på samma sätt för länge. Men kan det verkligen vara bra att ligga stilla hela natten?
Än så länge är det inte några problem. Skulle jag få ont (utan att jag känner det) brukar jag bli spactisk och då skakar jag så att säga liv i kroppen igen.
ibland kan jag sova hela natten men bara på vänster sida. ligger jag till höger vaknar jag efter ca 2 tim. Har sovjour men funderar på att söka vakennatt.
Jag har ju ingen hjälp alls, så jag accepterar snällt att ligga på högersidan hela natten även om hela den sidan är bortdomnat eller smärtande på morgonen, Än så länge har jag inte fått några liggsår, men väntar bara på den dan eftersom chansen att jag skulle få hjälp ökar om jag har sådana bevis.
Vänder mig aldrig heller. Försöker dock "rätta till mig" med hjälp av lyften ibland.
Men då menar du rättar till dig på kvällen, eller är det under natten?
Då förstår jag bättre.
... När upphör det tycker du?
Det borde ju rent logiskt sett vara när vem som helst annars skulle ha "valt bort" föräldrarnas ansvar.
Det är väl upp till både föräldrarna och barnen. Eller?
Jo. Men en del vågar inte "släppa" den funktionshindrade ungen. Utan blir överbeskyddande och tar kontroll även när barnet är ungdom och senare vuxen. Och en del ungdomar, halvvuxna tycker att det är rätt skönt med den servicen. Mamma ringer och fixar och donar med färdtjänstbokningar och sånt... Mina föräldrar hade tre barn med olika funktionshinder samtigt. Och vi fick bli stora, ta eget ansvar, ringa läkare och byta tider om sånt inte passade. Min yngre syster har svårt att ringa. Min bror tålde inte dammsuga pga astma-allergi. Och jag behövde hämtas och lämnas på hab. Hjälp från föräldrarna efter behov. Idag är alla vi tre vuxna. Och självständiga. Med viss hjälp från diverse instanser. Men har mött jämngamla som har en mamma som lever livet genom den vuxne ungen. Där mamman aldrig kunna göra något som mamman vill. Utan måste kolla med ungen om ungen klarar sig den dagen utan mamman. Och ungen tycker det är självklart att mamma ska ställa upp alltid! Samtidigt som ungen är bitter över att inte hittat någon partner (svårt när mamma är med alltid).
Absolut... Men just nu hjälper jag en person att överklaga ett beslut om assistans. Hon är TJUGOFEM år, och bara för att hon bor hemma så hävdar kommunen att mamman har föräldraansvar.... Sanslöst!
Kanske kan du gå på lagen som säger att barn är föräldrarnas ansvar tills de är myndiga, eller gått ut gymnasiet?
Det låter helt sinnessjukt. Jag fyller arton i juni och min kommun (västerås) var här på besök och klargjorde att ALLT föräldraansvar upphör HELT. Det betyder att mina 19 h/veckan utökades till 80...
Man tycker ju det, men fullt så enkelt är det inte... :-/
Mm, ser ju olika ut i olika kommuner (vilket i sig är ett dåligt system). BRA att din kommun har fattat grejen...
Kolla in Om RÅ 1997 ref 23 där finns det definierat hur man skall hantera Föräldraansvar. Det står i domen "Närd et gäller barn skall man utgå från ett friskt barn och allt som ett barn med funktiosnhinder kräver som överstiger omsorgen för ett normalt icke funktionshindrat barn skall INTE tillgodoräknas till föräldraansvar. (Inte ordagrann citering, men kontentat är som beskrivits) För en person som är 25 år finns inget föräldraansvar kvar rent juridiskt. Wolf
DOM Rå 1997 ref 23 menade jag i inlägget ovan "D" föll bort
Halloj Becky, Jod em domen är ett prejudikat, men ändock använder sig Fk och kommuner sig fortfarande av termen "föräldraansvar", vi har kämpat i två år nu och fast vi i många inlagor har hänvisat till just denna dom så har tyvärr Länsrätten (Uppsala) och Kammarrätten (stockholm) gett vår kommune rätt. Fast i sommras gav äntligen Länsrätten oss rätt efter att vi lämnat in en ny ansökan, och att vi höll en muntlig förhandling, vilket oftast är att föredra. Pojkens funktionshinder är inte det väsentliga i denna dom utan hur man skall se på föräldraansvaret. Ha det så bra, Wolf
Hej Becky, de känner till denna dom, då det är en dom som _alla_ som arbetar med att ansöka LASS timmar åt barn hänvisar till, men ändock väljer domstolar att nochalera hänvisningen. Min dotter är ett levande exempel på detta. Om jag kom och höll en föreläsning för din kurs om allt som kan hända när man arbetar som juridiskt ombud arbetar med sådana här frågor så skulle ni liksom jag förlora tron på det svenska rättssystemet. Ha en bra dag, Wolf
Hej Becky, Ingen fara, jag tolkade inte det som om att du var "Blåögd", utan mer som du sedan beskriver det i ditt konstaterande. Jag kan däremot hålla med dig om att skulle alla FK/kommun handläggare verkligen ta till sig denna DOm och förstå den, så skulle Sverige spara många kronor genom alla dessa förhandlingar som inte skulle behövas. Jag satt och diskuterade lite om varför denna dom och liknande inte har den "vikt" som de verklige skulle ha, bland länsrätter och kammarrätter etc. Han som är utbildad advokat och tillika fd kammarrättsdomare, sa att tyvärr så behandlas domar som rör LSS/LASS lite annorlunda de analyseras inte lika mycket som en dom som kommer från högsta domstolen, domar från HD vrids och vänds och tolkningar rätas ut, medans domar från regeringsrätten får inte denna uppmärksamhet. Vilket är mycket olyckligt, för då skulle man slippa kommentarer som "Vi tolkar det som om...." Ha en jätte trevlig kväll. Från en avis Wolf. Ps. Får snart besked om jag kommit in i Uppsala ...håller tummarna (JIK)
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
