Jag har en vän som p g a förvärvad hjärnskada har rörelsehinder, epilepsi och kognitiva funktionshinder, därmed har hon personlig assistans. Assistenterna styr väldigt mycket i hennes liv, med hänvisning av att det inte är dem utan arbetsledaren som har bestämt det här. Vissa saker är logiska, som t ex att hon inte får dricka så mycket alkohol p g a medicineringen. Men det finns mycket ologista saker också.

Jag ska ge några exempel:

1. Att man måste bestämma en vecka i förväg om man ska vara ute längre än till kl 9 på kvällen, och jag har en stark känsla av att det handlar om så mycket mer än att det ska finnas assistans. Vi går på en gemensam aktivitet en vardag i veckan, då har hon alltid en assistent men så fort det är helg har hon alltid dubbel bemanning. Detta ställer till en del problem som känns so onödiga. Det känns liksom inte som att bara är p g a epilepsin som de säger att hon måste ha två assistenter, för jag känner flera med EP som inte har assistans alls.

2. De behandlar henne ofta som om hon är 12 år, fastän hon är vuxen. De utgår från att hon inte har koll på saker, men så ibland så lägger de ett ansvar på henne och "anklagar" henne när någonting inte blir bra p b a att hon glömt t ex.
Ex: En gång när hon och jag var hos en kompis och ena assen skulle sluta kl 8 så fick tjejen åka hen tidigare eftersom de hade assens saker hemma hos henne.
"Du skulle ju ha sagt att du ville stanna längre" sa den ena assen ganska surt till henne. Detta trots att de visste att vi skulle se på Idol tillsammans. Visst kan sådant inträffa men jag känner bara att om JAG hade varit ass så hade jag tagit med mig mina saker därifrån om vi skulle åka iväg, för vem fan vill åka hem kl 8 när man kommit kl 6 till en vän och man har bestämt att se på Idol?

3. Behöver man alltid ha en god man som ska bestämma allt, vem bestämmer om en god man ska tillsättas eller vad denne ska göra? Den gode mannen ställer nämligen också till en del problem för den stackars tjejen genom att inte ge henne full tillgång till de pengar hon har. Det är väldigt ofta som vi bestämmer att vi ska gå ut och sen i sista stund så måste det ställas in för att hon tydligen inte har pengar, fast jag misstänker att pengar finns men hon har ingen tillgång till dem.

4. En av hennes assistenter verkar uppenbart tycka det är skitjobbigt och tråkigt att jobba med henne. Hon är jämt sur och en gång när tjejen, jag och en annan tjej satt i hennes soffa och hade mysigt ställer sig bara assistenten mitt framför henne, blämger och frågar "har du fått något vin ikväll?". Ingen av oss hade druckit någon alkohol denna kväll.

5. Sist tjejen var hos mig och jag följde med henne ner utanför porten för att hon skulle röka (ja det är ju enda chansen för oss att få vara fria från assistenterna helt i några minuter), så glodde assen på oss och sa "ni sticker väl inte i väg någonstans"? Jag blev chockad!!! Hur kan man slänga ur sig något sådant? Jag sa inget då men kände hur det kokade inom mig. Bara för att jag ibland har ifrågasatt "hanteringen" av min väninna så trots assistenterna att jag är någon slags brottsling eller ngt?

När vi är ute så vill min väninna gärna gå iväg från assistenterna och prata med andra, på ett sätt som inte är så normalt. Jag funderar på varför hon gör så och försöker förstå genom att gå tillbaka till min egen tonårstid med rymningar och att jag också gjorde så när jag var ute med mina föräldrar. Jag försökte helt enkelt hitta andra att knyta an till för att jag kände mig trängd. Och assistenterna säger att det är p g a hennes beteende som de har regler att hon bara får vara ute till 23, de pratar om henne som att hon vore en hund när de säger "ja vi behöver ju vara två för att få med henne hem" och "hur skulle det se ut om hon var ute till ett"? Assistenterna har ju ingen "koltroll" över henne även om de är två... SUCK!

Jag mår dåligt av det här, jag mår dåligt av att se en ung människa vara så styrd och påpassad hela tiden och att det inte känns relevant i alla lägen. Jag har flera vänner med assistans och de har det inte på det här sättet.

Jag hörde en kommentar från en av assistenterna om att den som har en hjärnskada inte får bestämma så mycket själv. Dessvärre tog jag inte upp det vidare med henne eftersom det var på en fest.

Ska tillägga att hon har assistansen genom kommunen, och när jag pratat med andra anordnare så säger de att hon kan få en mer flexibel assistans om hon byter anordnare, men som sagt det verkar som att det handlar om så mycket mer än bara om att hon inte har assistans (för det har hon ju, en dygnet runt veckans alla dagar)...

Nu vill jag höra både brukares och assistenters synpunkter och erfarenheter av det här och hur jag kan göra för att hjälpa. Det känns som att de behandlar henne som en brottsling, straffar henne för att hon gjorde en dum grej för flera år sen och drog på sig dessa skador. Sitt straff har hon ju redan så att säga fått, genom sina livslånga funktionsnedsättningar som ger henne vissa begränsningar, men ut över det ska väl hennes liv inte behöva begränsas ytterligare? Hon behandlas inte som en människa.

Jag orkar snart inte se det här längre!

Redigerat 2015-03-15 14:10

Redan på dina första rader innan du tar upp punkterna känner jag: BYT ANORDNARE!!!

Min sambo har assistans dygnet runt nu för tiden pga att jag inte kan jobba regelbundet som anhörigassistent för jag har eget funktionshinder som sätter stopp och hon har haft en del assistenter som hon anställt genom sitt bolag som inte varit bra och de har fått gå (två veckors uppsägningstid) och nya och bättre kommit i deras ställe.

Punkt 1: Här försöker vi komma överens om vi ska vara ute längre tid en kväll eller åka på en dagsutflykt eller nåt mellan en och två veckor innan bara för att de dels ska vara förberedda på det men också så att de kan jobba längre om deras arbetstid normalt slutar innan vi kommer hem. Bra att prata om det ett tag innan med om det behövs dubbelassistans då.

Punkt 2: Tycker jag inte låter acceptabelt alls. Assen visste vad som gällde och då tycker jag inte man kan gnälla.

Punkt 3: God man... hmm... Den här verkar alldeles för strikt! Jag vet inte hur det bestäms om god man ska finnas. Personligen så skulle jag kunna tänka mig kanske god man men tjejen (kanske i samarbete med en eller två BRA assar) får en summa per vecka t ex och ett papper att skriva vilka utgifter som varit för att ha lite koll. Obs att detta är väldigt generellt skrivet och jag vet ju inte hur det funkar hos henne.

Punkt 4: Den assen ska ju uppenbarligen inte jobba där eller kanske inte i yrket över huvud taget. Hade hon haft en privat anordnare hade hon kunnat anställa assar som hon trivs med och (kanske) sluppit rötäggen. Och hade det kommit såna så hade hon kunnat i samråd med sin kundansvarige kunnat säga upp dem.

Punkt 5: Det ingår visst i kommunernas assars arbetsbeskrivning att vara misstänksamma och sura. Kan säga att om min sambo fortsatt ha kommunen som anordnare hade vi inte varit ett par idag. De motarbetade vårt förhållande så gott de kunde men min sambo bytte till Humana och allt är mycket bättre nu.

Jag förstår henne att hon vill träffa andra när ni är ute, vem vill inte det. Särskilt om det är en eller två sura assistenter i släptåg. De passar inte som assar, det hör jag på vad du beskriver. Har man assistans så ska de hjälpa till i vardagen med allt och vill man vara ute till två på natten så ska man kunna vara det utan en massa tjafs och skitsnack.

Varför får man inte bestämma något själv om man har hjärnskada? Det kvittar väl hur man fått den och sitt övriga funktionshinder, man ska väl kunna leva ett drägligt liv i alla fall och det tycker jag inte att hon gör efter vad du beskriver.

Jag har ett förslag, om du och hon kan umgås ensamma någon dag, ta upp det med henne att hon kanske ska byta till en privat anordnare i stället. Nu har jag bara erfarenhet av Humana men det finns ju andra men jag vet inte hur de andra är.
Om möjligt, boka en tid med en informatör på ett bolag och låt denne berätta om hur det är i det bolaget när det bara är du och din vän plus informatören i rummet. Kanske att du och din vän kan åka till bolagets kontor för att träffa någon som kan berätta. Om du får ta med din väninna ut själv förstås...

Hoppas det går bra för som du beskrivit hur det är så känns det inte som ett värdigt liv.

Som sagt: BYT ANORDNARE!!

Problemet är att jag inte vet hur jag ska lyckas få vara helt ensam med henne, det går bara när vi är hemma hos henne och assen är i sitt rum. Att få med henne ut själv är en omöjlighet...! Jag ska klura på hur jag kan göra men vill känna till lite mer om hur det ska gå till innan jag gör något eftersom jag inte vill göra det värre eller förlora henne. Menar att de kanske förbjuder mig att umgås med henne? Vet att jag kanske låter paranoid men de har en sån otrolig makt över henne, det är läskigt!

Det är ju absolut förskräckligt när assar tror sig vara de som vet bäst och att allt som ska göras är på deras villkor och godkännande.
Varför får inte du och hon umgås själva? Menar assarna verkligen att hon ska passas som ett litet barn?
Usch, jag blir upprörd när jag hör hur det är.
Jag hoppas verkligen att du kan få till det på något bra sätt för det låter ju nästan värre än att sitta i fängelse.

Får jag fråga vilken stad ni bor i?

Har hon föräldrar som säger något eller har något inflytande? I så fall, känner du dem? Gör du det så kanske, men bara kanske kan du ta upp det men gör det inte om du är minsta osäker då det i värsta fall kan gå ut över er relation.

Håll mig uppdaterad hur det går och jag kan bara säga lycka till just nu och att jag hoppas på det bästa.

kontakta IVO och be dem granska kommunens assistans, säg satt tjejen far illa och att de inte följer LSS. De kränker henne, vilket är en Lex Sarah, hon får dessutom inte själv bestämma det hon kan bestämma vilket bryter mot LSS som säger att lagen ska hjälpa funktionsnedsatta att bli så självbestämmande som möjligt.

Till sidans topp