Folk klarar verkligen inte av spontana ärliga människor... Det konstiga är att det är bättre att ljuga och faktiskt vara falsk och inte säga som det är.... Det är verkligen så... helt otroligt... jag önska att fler vore spontana så man få höra sanningen även om det gör ont... det gör mer ont att få höra saker från andra... Det är inget som specifikt hänt mig nu för vet man får den kommentaren ... detta är bara så det är med människor... Nu skriver ja inte alla... Hoppas man hittar de där som faktiskt är ärliga människor.. för jag vet att de finns!! Men säger någon att det inte är så så förstår ja ingenting... över lag!
Bättre att vara tyst än att ljuga i de flesta fall faktiskt. Jag gillar inte heller lismande inställsamma typer
visst gör jag det för ja vet dem finns någonstans
Det tycker jag beror på faktiskt. Vad räknar du som spontant och ärligt? Har jag köpt en tröja som jag är jätteglad för - blir jag himla lessen om du berättar för mig att du tycker den är ful. Sådan ärlighet ger jag inte mycket för. Att någon spontant berättar för mig hur fet jag blivit sedan förra gången vi sågs, gör mig inte heller så glad. Men att vara feg och inte säga vad man tycker i viktiga diskussioner eller att bara stå och titta på när någon blir dåligt behandlad eller utsatt frår tråkningar - det är fegt. Men du få berätta vad du menar med att vara ärlig!
Att säga att någon blivit fet är ju inget man går och säger till folk bara sådär! men frågar någon mig om jag tycker personen gått upp i vikt och den har det så säger jag att ska ja vara ärlig så har du ju det... jag står ju inte och ljuger och säger nej du har absolut inte gått upp när personen själv vet om det... sen kan man ju säga det på ett fint sätt.. och fråga någon mig om ett klädesplagg när man är ute och handlar o s v så säger ja ärligt vad jag tycker om den... om någon frågar... tycker du denna tröjan passar mig? då kanske ja svarar nej jag tycker inte den färgen passar eller vad det nu handlar om... ja säger inte en tröja är fin på en människa om ja inte tycker det... men det är ju om någon frågar mig.... springa o säga att saker är fult utan någon frågat mig gör man ju inte... men frågar någon mig en fråga då svarar jag.... påstående är ju något annat... hoppas du fick svar på din fråga jag vill ha ärliga svar om jag frågar någon... annars är det ingen mening att fråga enligt mig...
Vad jag menade är att om du får frågan, var ärlig. Får du inte frågan och du riskerar att såra personen var hellre tyst om det inte drabbar någon. Du kanske brukar spontant säga till folk att de är fula eller feta? ja då får du troligen ta konsekvenserna av ditt handlande? Varför inte jobba preventivt och var ärlig men var det diplomatiskt? om du känner ett behov av att berätta dessa saker för din omgivning. Då minskar risken för att de drar sig undan och inte vill ha med dig att göra igen. Detta gäller ju även för de personer som också spontant utan provokation spottar ur sig en ärlighet som är obekväm. Då får man ju bedöma om man ska ta det som en förolämpning eller en välmenande kritik? Om hon fastnar för en person som gillar hennes ärlighet varför skulle hon då neka personen att "klamra sig fast"? Det är hon ju tvungen till om hon ändrar sig och inte gillar inviterna, och där har du en poäng i att folk borde vara ärligare. Annars lär sig inte den nobbade något av erfarenheten.
Precis. "Vem fan frågade dej"? blir ju reaktionen om någon okänd kommenterar. Jag kan spontanprata med folk på bussar och tunnelbanan men jag börjar ju inte med att säga "Du ser väldigt fet ut i den där tröjan". Då får jag vara beredd på att ducka eller parera. Men jag tror att de flesta som känner mig har lärt sig att inte fråga om min åsikt om de inte vill ha ett ärligt svar, även om jag kan svara diplomatiskt om jag vet att någon är lite känslig. Jag har inte tillräckligt med vänner för att såra dem för mycket.
Till sidans topp
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh