Jag måste bara få berätta jag var med om något urgulligt nu när jag var i hässleholm: Jag och en klasskamrat var inne i en affär i hässleholm och jag stod och väntade på henne.
Då kom det en liten kille förbi (han var väl ca 3-4 år) med sin pappa som höll honom i handen. Då säger lillkillen: Hej! Ska jag hjälpa dig att putta på eller klarar du dig själv? Jag blev så otroligt förvånad så jag svarade: Nej tack jag klarar mig själv . Men iallafall så lät det så otroligt gulligt så man kunde inte annat än att le åt situationen

Haha, shit vad gulligt och spontant! Tänk och vuxna kunde vara så också...

ja absolut man blev faktiskt lite chockad *s*

Gulligt och väluppfostrat!

// A E

Har ni tänkt på hur lätt man tappar talföret i sånna situationer?

Jag tyckte att den där "Vad heten din katt?" i den andra tråden var på underbar!! Man vill nästan krama ihjäl ungen!

// A E

Naaaeee, snutte va gulligt! *s*

Woman_73 - ungefär samma sak har hänt mig en gång. Jag var på en marknad i sällskap med min mor, och stod och väntade på henne medan hon provade kläder i ett stånd några meter bort. Plötsligt kommer en liten pojke - i sjuårsåldern, gissar jag - förbi mig, stannar, tittar på mig ett kort ögonblick och frågar: "Behöver du hjälp?"
Vad kan man göra, annat än att le? "Nej, jag klarar mig själv, jag står bara och väntar på min mamma, men tack för att du frågade!" sa jag. "Okej", sa han leende och gick vidare, som om det vore den naturligaste saken i världen att (1) möta någon i rullstol, (2) erbjuda hjälp och (3) få veta att ingen hjälp behövs och nöja sig med det.

Nog måste man säga att barn har "kommit längre" än vuxna, i många fall! Många vuxna skulle ha svårigheter med åtminstone (3) ovan, enligt min erfarenhet, men för den här lille pojken verkade allt så naturligt. Bara det att han pratade direkt till mig och med ögonkontakt säger ju en hel del... Sådana här situationer kan verkligen få mig att le inifrån och ut, och jag tror att det är väldigt viktigt att "vi" funktionshindrade bemöter barns artiga i-all-välmening-frågor på ett vänligt, ärligt sätt. Dagens barn är ju framtidens vuxna, och det är lättare att "forma" barn än vuxna.

Woman_73 skrev: Jag måste bara få berätta jag var med om något urgulligt nu när jag var i hässleholm: Jag och en klasskamrat var inne i en affär i hässleholm och jag stod och väntade på henne. Då kom det en liten kille förbi (han var väl ca 3-4 år) med sin pappa som höll honom i handen. Då säger lillkillen: Hej! Ska jag hjälpa dig att putta på eller klarar du dig själv? Jag blev så otroligt förvånad så jag svarade: Nej tack jag klarar mig själv . Men iallafall så lät det så otroligt gulligt så man kunde inte annat än att le åt situationen

Tiderna förändras ju.
Barn har inte så mycket fördomar som vuxna.
Känns också som en generationsfråga.
Dagens barn lär sig att funktionshindrade vill vara som alla andra.

Om nu inte deras föräldrar lyckas förstöra dem!!

HAr hänt mig med några gånger, hmm inte mig direkt men min mentor. Jag har huvudansvaret för två grupper innom min sport. dessa ungar är mellan 5-8 år. I början av tiden med dessa grupper så var det bara "vana" med mig, och en dag så kom min mentor och hjälpte mig. Min mentor är CP-skadad men gångare, och han stapplar in på mattan med halvtaskig balans och "flaggstångsliknande" vajjingar på överkroppen, han presenterade sig och ungarna tog honom som en vanlig tränare, de brydde sig inte ens om lätt så roliga gångstil. De bara lyssnade och frågade ingenting, den enda kommentaren han fick var när han föll när vi skulll springa, och då fick han en frågan från en liten kille om killen kunde hjälpa honom . Min mentor sa bara "att falla tillhör den här sporten" .
Om det skulel vara större ungar eller vuxna skule inte min mentor ens kunna leda en grupp utan 78 frågor om han var läplig för endamålet (har erfarenheter av det också )

Så barn har inte den syn på människor som vi vuxna har helt enkelt, vilket är så skönt, och jag hoppas att det förblir så!

MVH
Macco

Visst är ungar härliga! Idag när jag var inne på en stormarknad med elmoppen, så var det en liten tjej i fyra-årsåldern som glatt ropade att hon också ville köra sopmaskin när hon blev stor

Lise skrev: Visst är ungar härliga! Idag när jag var inne på en stormarknad med elmoppen, så var det en liten tjej i fyra-årsåldern som glatt ropade att hon också ville köra sopmaskin när hon blev stor

Ja ungar är då för goa *skrattar*

Till sidans topp