Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Identitet (1464 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Lever för andra människor
Av: Munken 2008-12-23 Kl 22:26
huvudinlägg

Jag är en snäll och omtänksam man som lever för göra någon annan glad, utan vänner eller en kvinna i mitt liv är jag ingen. Andra människor är så egoistiska, lever för sin egen skull vill gynna sig själva, detta hatar jag. Fler som tänker som jag: Sätter andra människors behov före mina egna, bryr mig inte om lilla mig själv.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Lever för andra människor
Av: DodeN 2008-12-23 Kl 22:36
 

Jag gjorde så förut, sen blev jag bränd och var där du är nu. Då hittade jag dels mitt livs älskling och bröt helt med de som skadat mig tidigare.

Nu lever jag för andra och mig själv. Sätter inte alltid andra före mig själv men är inte så egoistisk som vissa kan vara. Tänker så att om jag inte tar hand om mig själv kan jag inte ta hand och hjälpa andra. Mår inte jag bra kan jag inte stötta andra på ett bra och långvarigt sätt.

Har tagit upp kontakten med de som sårat och skadat mig, men nu är det en helt annan kontakt. Jag är starkare och låter inte dessa personer hindra och styra mig.

Hoppas du hittar rätt du med, och ta hand om dig, det är inte egoistiskt att göra det. Att bara leva för andra är inte bra det heller, det orkar nog ingen förevigt.

Mår inte du bra mår inte de runt dig som du bryr dig om bra heller.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Lever för andra människor
Av: Mizhou 2008-12-25 Kl 04:27
 

Jag har också varit där. Flera gånger dessutom. Jag har skrivit privat mail till dig, som jag tycker att du borde läsa. Jag bryr mig om dig. Här har du en vän.

Om du vill komma bort från allt därhemma, så är du välkommen att bo hos mig ett tag. Vi är nog flera på forumet som skulle sakna dig om du försvann. Det är svårt när allt är nattsvart, och man ser ingen annan väg ut än den du gör nu.

Dock vet jag att det finns andra vägar. Du behöver bara någon som lyssnar OCH förstår. Psykologer kan ofta vara bra på det första, men att förstå är betydligt svårare om de själva aldrig varit i en liknande situation.

Jag kan både lyssna OCH förstå, för jag har själv varit med om så mycket. Jag vet att jag kan få dig att må bättre, om du bara tar steget att kontakta mig.

Jag är inte utbildad inom psykologi, och har ingen annan "expertis" än mina egna erfarenheter, men jag anser att mina erfarenheter är min styrka på detta område. Den väger tyngre än de kunskaper som psykologer bara läst ett par kapitel om ur en bok.

Det sägs att vi med Asperger ska ha svårt för empati. Det där är ju inte direkt sant. Jag känner många med Asperger, och många av dem är mycket känsliga människor som inte ens kan se Lassie-filmerna utan att fälla en tår.

Vad vi däremot ofta har svårt för är alla dessa ritualer kring empati, som t.ex att man ska hålla en tyst minut för vissa, som t.ex vid tsunamikatastrofen för några år sedan. Det dör människor varje dag utan att någon håller en tyst minut för dem. Varför ska det hållas en just för en viss grupp människor då?

Jag arbetade t.ex på en skola vid tidpunkten för elfte september-attentaten. Hela skolan skulle hålla en tyst minut för offren. När min mormor dog så höll inte resten av världen en tyst minut för henne. Det var bara de närmast sörjande som gjorde det. Varför ska jag då hålla en tyst minut för människor på andra sidan jordklotet, som jag inte ens känner? De kommer ju inte att komma tillbaks till livet i vilket fall som helst.

Det verkar som att det ska hållas tysta minutrar bara för att många dör på samma gång. Varför? Varje dag svälter tusentals barn ihjäl runt om i världen. Vem håller en tyst minut för dem? Bara för att alla dessa barn inte råkar befinna sig på samma plats så är de inte värda en tyst minut eller?

Missförstå mig inte. Jag har inget emot tysta minutrar. På en annan arbetsplats så var det en arbetskamrat som dog. Alla hade vi ju arbetat tillsammans med den killen, och där hölls en tyst minut. Det har jag inga problem med. Det blir mer konkret när det är så nära inpå. Det som däremot hände i Twin Towers blir mer abstrakt. Dels för att det är på andra sidan jordklotet, och dels för ingen av de på arbetsplatsen jag jobbade på kände en enda av de som drabbades eller deras anhöriga. Då känns det bara fånigt med en tyst minut.

De drabbade och deras anhöriga får ju ändå aldrig veta att personal och elever på en svensk skola i Stockholms läns utkant har hållit en tyst minut för dem.

Jag blir inte bara ledsen om det är en nära anhörig eller kamrat som råkat illa ut. Jag känner empati för människor jag inte alls känner, om det t.ex händer en svår olycka i min närhet.

Vi är inte störda. Vi har bara olika abstraktionsförmåga, jämfört med andra människor.

Munken: Jag hoppas att du hör av dig till mig. Här känns det inte alls lika abstrakt som elfte september, eftersom vi ändå har en viss kontakt via forumet. Även om inte så många av oss har träffats i verkliga livet, så är det nästan som om vi känner varandra ändå. Många delar med sig av sina svåra problem i vardagen och sina innersta tankar. Det känns väldigt konkret när någon på det här forumet mår så dåligt som du gör, så snälla hör av dig. Jag försöker verkligen besvara dina rop på hjälp, och jag sträcker ut min hand.

Jag kan inte tvinga dig att ta den. Det är helt upp till dig om du vill ta emot den utsträckta handen eller inte, men jag hoppas verkligen att du gör det. Du är verkligen värd det. Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Lever för andra människor
Av: Foa 2008-12-25 Kl 10:57
 

Ja det må jag kalla för ett fint inlägg från en vän Mizhou!
Håller med dig i vad du nämner i inlägget ang. tysta minuter och olika ritualer.
Lycka till vill jag önska dig!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Lever för andra människor
Av: Mizhou 2008-12-25 Kl 21:32
 

Om du inte vill åka till Stockholm, så kan vi åtminstone prata på telefon, eller höras av på MSN. I mailet jag skickade dig står min MSN-adress. Hör gärna av dig till mig. Om du behöver någon att prata med så kan du också ringa mig.
Jag skickar dig gärna mitt telefonnummer, om du bara besvarar mitt mail.

Snälla, hör av dig! Jag vill inte att du går och mår så här dåligt.
Ros Ros Ros Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Lever för andra människor
Av: Jorm 2008-12-26 Kl 03:10
 

Hööru Du Munken!

Vem skall städa upp efter dig?
Vem skall plocka upp resterna efter det att du slutat försöka?
Hur tror du det går för han som kör tåget eller halar upp dig på båren?

Jag tror att det inte kommer att gå så bra.

Så sluta att ta avstånd, spela inte ge upp!
För det har du inte gjort, egentligen eller hur.

Ive been there done that, så jag vet vad jag talar om.
Du som jag är en mild och förstående person som blivit överkörd, oförutsett och oförhappandes.

Förbiseendes allt som hänt och vad du tycker just nu så är det så att all den livsglädje du har som får dig att skriva här, om inte annat så för att få hjälp.

Mitzho sträcker ut handen. Ta den, det var ju det Du behövde och frågade efter. Ovant kanske, men vad spelar det för roll?

Jag förlorade mitt livs kärlek för jag trodde inte att jag var "värdig", i backspegeln, löjligt och dumt. Alla kvinnor sedan dess, med något av henne. Orättvist men tyvärr sant.

Nu sitter jag och vårdar "vår" största antagonist, min mor. Senil och för en gångs skull sanningspratande, det är inte roligt att höra vad hon hittade på för att sära oss.

Efter 33 år har vi hittat tillbaka till varandra "min" kvinna och jag, och det är mer så att jag tar hand om henne än hon om mig, jag är sjuk och hon klarar sig inte utan mig. Dessutom är vi 300 mil från varandra.

Länge leve telefon och data!(och ett o annan handskrivet brev)

Min mor har jag just nu var dag, skrytande om sin "duktighet"att sära på oss, så patetiskt och tröttsamt.

Börja om, och ta den hjälp som erbjuds dig istället för att sitta med dina tankar.

Du har säkert en uppgift att fylla, om inte för Dig så för de andras skull.
De som kommer att komma i Ditt liv utan ditt görande eller låtande, friska som sjuka. De du inte har träffat än, och de eller den som kommer tillbaka. Små kusiner och sånt, som retas, inte för att de föraktar dig utan för att de vet att du tål och leker med dem.

Det min vän är den största uppgiften en människa kan få, eller hur?

Å andra sidan.
Hämnd min vän är så kort att den upplever man inte. Flyktig och ointressant, mest oförskämd mot de man inte tänkt på.

Men att vara med om, att värdera och vårda de man lär känna och träffa, även dem man kanske inte uppskattar, det är så stort att det överträffar allt. Både som kärlek och hämnd.

Kramar och med mycket djup förståelse, och en förhoppning om att åtminstone du skall ha ett gott nytt år, ett sånt som du skapar själv så att andra känner uppskattning och värme både från och för dig.
Jorm


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Lever för andra människor
Av: Munken 2008-12-26 Kl 16:55
 

Visa ord Jorm, ska fundra över detta men jag behöver någon som hjälper mig med uppbrottet och går in och tar striden mot mammas i mitt ställe. Min mamma kommer leva någonstans mellan 25 och 45 år till ( hon är 61 idag), och jag kommer att sitta fast i hennes garn så länge hon lever.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Lever för andra människor
Av: Mizhou 2008-12-27 Kl 00:34
 

Även det har jag varit med om Munken. Jag har tagit den striden själv mot min dominanta mamma. Hör av dig så ska jag hjälpa dig med det också.

Dock bör vi nog åtminstone tala med varandra per telefon, eller lite mer privat än på forumet. Det tar också väldigt lång tid mellan svaren här. Tyvärr har bredbandsbolaget gjort rejäla tabbar, så min hemtelefon funkar inte just nu, men jag har mobiltelefon med Comviq Kontant Kompis. Har du Comviq så kan vi snacka i timmar utan att det kostar en massa. Jag hoppas att min telefon blir fixad snarast.

I vilket fall som helst så hör av dig till mig. Jag finns här om du behöver hjälpen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Lever för andra människor
Av: Thomas 2008-12-26 Kl 02:26
 

Munken skrev:
Jag är en snäll och omtänksam man som lever för göra någon annan glad, utan vänner eller en kvinna i mitt liv är jag ingen. Andra människor är så egoistiska, lever för sin egen skull vill gynna sig själva, detta hatar jag. Fler som tänker som jag: Sätter andra människors behov före mina egna, bryr mig inte om lilla mig själv.


Jag nästan förundras över hur du kan beskriva dina problem så klart utan att se vad du ska göra åt det. Du säger att du söker bekräftelse utifrån, att du är osjälvständig och osäker. Samtidigt så dväljs du inom dig själv, för det är tydligt att det bara är din egna inre värld du ser. Dessutom skriver du rakt ut att du inte bryr dig om dig själv, vilket förmodligen innebär att du inte har ordentlig kontakt med dig själv - om någon alls. Du är en fjäder i vinden utan att veta det själv. Klart som sjutton att du mår dåligt! Innan du bestämmer dig för att börja försöka ta dig ur detta tillstånd tror jag det är väldigt svårt att säga eller göra något för att du på lång sikt ska må bättre. Jag tror jag känner empati för dig, men jag tycker inte speciellt mycket synd om dig - dessa två saker är inte desamma. Om du får för dig att jag skrivit detta inlägg för att såra dig eller skada dig bör du tänka igen...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp


Till trådindex för kategorin Identitet

Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh