Nej, det är bara en dröm.
En dröm om det förgångna.
Det som förut var min vardag är nu en ouppnåelig fantasi.
Jag är... Långsam!

Mina ben rör sig snabbt och är en självklarhet, en del av mig som jag tar
för givet.
Jag rusar ut genom dörren, springer ut till bilen, kör i väg, ut igen, upp
för trapporna, så smidigt, så lätt.

Nej, det är bara en dröm.
En dröm som för några år sen var mitt liv.
Hur kunde det som var så självklart bli en ouppnåelig dröm.

Mina ben har blivit "med hjul".
Tidigare sprang jag snabbt och smidigt uppför trapporna.
Nu färdas jag upp med en trapphiss,
så sävlig och långsam - jag blir tokig!!!

På insidan lever min dröm och känns som verklighet.
Jag vet hur det känns att springa,
men det är nu bara en dröm.
Mitt liv har splittrats.
Jag är densamma - men ändå så annorlunda.
Min verklighet har blivit en dröm,
där snabb har blivit
- Långsam!