Vet du, min vän?
Vet du hur det känns?
Om du inte vet det
Så kan jag försöka att berätta det för dig
Det känns som knivar inuti mig
Knivar som hugger och gör ont
Jag lever tillsammans med min fiende
Min fiende som gnager sönder min själ
Bit för bit
Och långsamt
Så att ingen märker det
Det är cp-skadan, min vän
Det är den som är min fiende
Mina tårar bränner bakom ögonlock
Men du ser inte mig gråta
För tårarna har fryst fast
Och jag ler mot dig nu
Jag gömmer mig för dig
Min medicin hjälper mig med det
Den ger mig en slags glädje
En glädje som inte är äkta
Men jag ler i alla fall
Och jag skrattar med dig
För jag vill inte göra dig ledsen igen
Du vet inte hur stark min längtan är
Du vet inte hur djupa spåren i min själ är
Och du vet inte hur frustrerad och ledsen jag är
Frustrerad och ledsen över att jag aldrig kan uppleva
Hur det är att kunna gå utan ”levande” stöd
Och hur det är att kunna prata utan ”tolk”
Att vara cp-skadad
Och att behöva hjälp dygnet runt
Det är inte det som jag vill ha
För mitt hjärta ropar efter frihet
Frihet utan min fiende, min cp-skada!