Kommer inte undan
Plågorna

Vill springa med lätta steg tills jag når en äng
med nyutslagna röda vallmor som stilla vajar i vinden,
men jag kommer ej undan.

Undan slag,
spott och spe trots
att jag försöker värja min sargade kropp.
De stora mäktiga kronbladen på den intensivt röda vallmon står ej emot vindens kraftfulla puster
utan falnar sakta till marken.

Likt vallmon känner jag mig, lika utsatt för högre makter.
Sakta böjs min kropp,
sakta kroknar blomstjälken mot marken.
Än en gång har naturens kraft segrat.
Tunna spröda blomblad flyger för vinden.

Vem vill plocka upp dem,
försiktigt klistra ihop dem till en hel blomma igen och för evigt
bevara den mellan silkeslena,
bleknande blad i sin värdefullaste bok.

Ingen vill,
för det angår dem inte.