Jag vill se mer forskning kring cannabis positiva medicinska egenskaper. Det är väl känt att cannabis verkar smärtstillande, motverkar spasticitet etc. Många använder även cannabis i självmedicinerande syfte mot depressioner och ångest. I Sverige får man inte prata positivt om cannabis utan att bli lynchad, men i många andra länder är det faktiskt lagligt att både inneha och använda. I många länder kan läkare skriva ut cannabis, bl.a. till MS-patienter och människor med cancer. P.S. Det här var egentligen ett svar i tråden "Vad behöver det forskas på?", men det råkade visst bli en egen tråd istället. Redigerat 2007-07-20 00:45
Dom håller på att ta fam en medicin med cannabisens possitiva effekter utan den narkotiska verkan. Men när och om det blir godkänt här i gammal svedala det är en annan sak det.
Det preparat jag känner till som redan finns på marknaden, Kallat Marinol är baserade på två av dem dominerande cannabinolerna THC och CBD, Där har man renframställt de båda ämnena eftersom det är de som det forskats mest på. Men då väljer man bort 80 av de andra mer outforskade ämnena som finns i den naturliga produkten, resultatet blir ett läkemedel med en effekt som är mer narkotisk än den naturliga produkten. Jag skulle gärna se att man renframställde och forskade på de övriga ämnenas egenskaper, det finns mycket spännande att hitta, bland annat antiinflamatoriska ämnen och substanser som förmår besegra multiresistenta bakterier. Än har forskarna bara gläntat på dörren, mycket på grund av de politiska och juridiska hinder som finns när det gäller forskning som har med dessa ämnen att göra. Tråkigt att man inte ska kunna forska på de icke rusgivande substanserna som faktiskt finna där, på grund av att man tycker att det är fel att använda de med rusgivande effekt. Nästan en aning motsägelsefullt att det är på det viset. >>>_@/"
Till sidans topp
"Kul" att detta bekräftas i en avhandling Syftet med avhandlingen är att ur ett medborgarskaps- och kommunikativt perspektiv undersöka och problematisera funktionshindrade ”brukares” självbestämmande i samtal som förs under s.k. brukarcentrerade teammöten organiserade av en vuxen- respektive en barn- och ungdomshabilitering. I analyserna av hanterandet av dessa situationer framkom att deltagarna i möten utan deltagande brukare motiverade sina åsikter och beslut rörande behandlingen av brukaren genom att referera till egna övertygelser om vad som är bäst för brukaren respektive till tolkningar av brukarens egna preferenser utifrån hennes/hans agerande i vardagslivet. I möten med deltagande brukare använde övriga deltagare diskursiva strategier som var mer eller mindre paternalistiska då de innebar att de styrde brukaren på ett sätt som det inte var säkert att brukaren själv ville. http://www.diva-portal.org/liu/theses/abstract.xsql?dbid=8601
Jag förstår inte ett ord av vad jag läser eller vad det handlar om?? Varför ska såna här avhandlingar vara skriven på så högtravande svenska för??
Dom tror att dom e nått, socitetens högutbildade, och framtidens psykfall.
Den här är faktiskt skriven på ett enkelt sätt i och med att den är på svenska istället för engelska vilket avhandlingar allt som oftast är. Inte den mest intressanta avhandlingen jag läst, men men.
Hej! Jag är B-student på Göteborgs universitet och skriver just nu en uppsats som ska handla om hjälpsamhet. Jag vet att många med synliga handikapp får ta emot "hjälp" som de inte bett om, och skulle eventuellt vilja nämna detta i min uppsats. Om ni har några historier som handlar om ovälkommen hjälp så blir jag jätteglad om ni vill dela med er av dem. Ni kommer självklart inte kunna identifieras i uppsatsen. Jag vet att det finns en tråd här på forumet som handlar om detta, så om ni har skrivit i den förut räcker det om ni ger mig ert medgivande att använda just er berättelse. Vill ni inte skriva här kan ni maila mig på: Jozzylecter84@hotmail.com Mvh, Josefin
Jag har skrivit en krönika i ämnet här på Fh. Du får gärna använda den.
Du får gärna ta vad jag skrivit i den tråden
Jag fick detta mail till mig med en önskan om att jag skulle sprida det, vilket jag härmed gör. jag vet ingenting om vare sig personen eller hennes arbete, det får hon själv svara på. I am Maryam Mahani, a graduate student from KTH (The Royal Institute of Technology), Stockholm, Sweden. Currently I am performing a research work at the HCI Group, KTH. Part of the research is aimed to gain an understanding about attitudes of people towards having a personal assistant robot. The main aim of the robot would be to help people in their daily tasks in order to gain their independence. I am working under the supervision of Prof. Kerstin Severinson Eklundh, head of the HCI Group at NADA department, KTH (kse@nada.kth.se) For the purpose of the research work I need to have interviews with some people who may need such a robot . Each interview will be about an hour long. and the voice will be recorded. Besides, unfortunately I do not know the Swedish language so I need English speaking interviewees. Kind regards, Maryam Mahani Office: 08-790-6907 Mobile: 073-632-3821
En robot kan aldrig ersätta en människa i ett service yrke som PA.
Som vanligt är jag mot strömmen... skulle faktiskt tycka det vore as-skönt med en robot. Allt skulle bli som jag exakt ville ha det, lika varje dag. Inga sjukskrivningar. Slippa det sociala samspel man måste ha med sina ass vare sig man vill det eller ej.
Håller nog med Jessma. Om man kunde få robotar till att klara även oförutsatta händelser som att sätta i halsen, trilla, rullstolar som lägger av osv. så hade jag absolut valt en robot. Som Jessma sa, inga sjukskrivningar, kommer aldrig sent, inga konflikter med vare sig mig eller kolleger. Inga åsikter om hur jag vill leva. Inte gett mig dåligt samvete när den fick stå i sin gardrob, blivit billigare. Jag hade aldrig behövt känna mig utsatt när man behöver assistans med det mest intima. Problemet är nog att jag inte hade fått samma service som från en människa, för robotar är programmerade och det gör att även jag hade fått följa med och inte gjort förändringar i mitt vardagsliv. Typ vilja ha en kaffe latte istället för den normala cappocinon på morgonen.
Är av precis samma åsikt som Jessma
Mmm.. Håller med. Kul teori. Det vore den ultimata assistenten.
Själv skulle jag inte kunna ha en sådan robot till hjälp, med mina funktionshinder som är inom autism-spektrat. Den skulle nog inte förstå sig på mig och mina funktionshinder, mitt kaos med prylar och mina tokiga djur. Den skulle nog få totalt spel och flippa ur totalt, hi hi! En mänska kan inte bytas ut på det viset. Men kanske vissa kan ha hjälp av sådana robotar. Kanske de som inte behöver så mycket personlig hjälp utan mer hjälp av städning o.d. Men det är ett intressant forskningsområde med artificiell intelligens, jag hänger gärna med i debatten både när det gäller etik och vetenskap inom området. Just nu är jag inne i en period då jag spelar mycket The Sims på datorn, där finns ett slags hembiträde-skelettdam som heter Ben-Hulda som bor i en uppträttstående kista som kommer ut och städar diskar och sköter hemmet om man knackar på dörren eller en slags robot som gör ännu mer åt Simmarna, påminner lite om detta men en robot som ska kunna hjälpa oss funktionshindrade måste vara oerhört mer komplex.
Det är ju det som är jobbigt, man behöver så mycket hjälp och kan knappt vara ensam i 15 minuter, och därmed måste man alltid vara någorlunda social. Man måste ta hänsyn till assistenterna och dygnet runt och det är ju det som gör att man ibland önskade att de var en robot. En robot skulle inte jag tycka att det var speciellt förnedrande att bli torkad i ändan av, eller om en robot satte in en tampong, eller tog hand om sängen om man inte hunnit upp. De hade aldrig haft någon åsikt om jag var urledsen eller superförbannad, de hade inte trott att jag var helknäpp om jag satt på toa och sjöng opera osv. Så jag tror tvärtom mot dig, så länge man bara behöver lite hjälp så går det bra med en människa, de som har lite hjälpbehov klarar sig med hemtjänst, de behöver aldrig ha någon inpå sig hela tiden. Om man däremot har assistans dygnet runt så tar det så mycket kraft att alltid "uppföra sig".
Hejsan! Jag har en fråga till alla er därute. Utifrån ditt funktionshinder, vad tycker du är viktigast att öka kunskaperna kring. Vilka funderingar har du kring ditt funktionshinder som ingen ger dig bra svar om? Vad vill du att vårdpersonal, samhälle och du själv ska veta? Ett forskningsarbete uppstår ju från någons tankar och funderingar, oftast är det sjukvårdspersonal eller forskare som kommer med idéerna kring vilka områden som behöver belysas. På sätt och vis är det bra eftersom de ofta har stor kunskap kring vad som tidigare är forskat på. Men risken finns att viktiga frågor glöms bort. Så fram med era önskemål, vilka kunskapsluckor tycker du finns kring just ditt funktionshinder!
Svårt... Men jättebra fråga! Jag som har SMA har alltid fått olika besked om träning - alltså hur mycket, och vad som är lämpligt. Kastats mellan olika teorier. Det skulle jag vilja ha mer kunskap om!
Möjligen lite mer info om hur våra kroppar faktiskt slits ut ännu fortare genom det faktum att man allt som oftast tvingas att överanstränga sej, i situationer som man redan från början känner att man inte klarar av.
Bra fråga! Skulle också vilja att det forskades mer kring smärta i allmänhet. Hur mycket kronisksmärta pallar en kropp för under lång tid?
självklart men man kanske skulle bli ännu bättre på att själv jobba för att minimera sin smärta om man såg riskerna, för de finns, men hur skadliga är de? Själv har jag haft direkt relaterande andra problem pga smärta.
det var bra det du skrev. För oftast så tror folk att man ej vill göra vissa saker och fattar inte att kroppen säger ifrån. För ju äldre man blir så orkar ej kroppen med som den gjorde för 25 år sedan. Och arg blir man ju själv med när man märker att det tar emot att göra sådana saker man klarat utan värk tidigare. Man blir helt enkelt väldigt ledsen när man märker sådant. Åtminstone reagerade jag så när jag kände att vissa delar av min kropp ej ville mer
Personligen vill jag veta mer om kopplingen mellan ADHD och PMS, och huruvida det finns en koppling till ansiktsblindhet. Rent alltmänt önskar jag att fler människor (i synnerhet inom sjukvården) kände till det som står i det nationella vägledningsdokumentet om ADHD. http://www.vuxenadhd.autism.nu/vagledning.asp
Själv skulle jag gärna se mer könsneutral forsking på läkemedel. Tyvärr är ofta det här med graviditet och biverkningar snedvridet till kvinnans "fördel". Om spermier och dylikt blir påverkade (fosterskador), är ofta en gåta i många läkemedel. Själv tar jag TNF-alfablockerare just nu, och inte ens företagen som tillverkar dem kan säga bu eller bä om ett barn kommer riskera fosterskador, om jag gör någon gravid.
Jätteintressanta svar! Jag vet ännu inte vad jag ska göra med alla bra svar ni har gett men jag tror att det går att göra mycket bra av det.! Tack! Jag är själv intresserad av att forska vidare kring rörelsehinder och hälsa och har påbörjat en studie där jag tittar på vad vuxna och ungdomar med rörelsehinder upplever som underlättande faktorer och barriärer för träning och motion i friskvårdssyfte (svårt att beskriva kortfattat). Sedan är jag nog intresserad av att titta på hur motion i friskvårdssyfte (alltså inte sjukgymnastik och rehabilitering utan mera handikappidrott, gymträning, gympa m.m.) påverkar hälsan hos personer med rörelsehinder. Det är ju allmänt känt att motion är nyttig för hälsa och livskvalité men inga ordentliga studier har gjorts kring friskvårdsträning för personer med rörelsehinder. Sedan tycker jag att frågan som ni också tog upp kring åldrande är väldigt intressant. De har gjorts "longitudinella" studier på "normalbefolkningen" som har kartlagt åldrandet. Dvs man har med femårsintervall gjort hälsoundersökningar på en stor grupp personer och följt åldrandet och hälsoutvecklingen hos individerna. Det skulle vara väldigt intressant att göra på personer med olika rörelsehinder för att få en klarare bild om vad som händer med tiden. De studier som gjorts hittills har mätt olika personer vid samma tidpunkt, dvs de som är 20, 30, 40, 50, 60 osv. Men det säger egentligen bara hur 60-åringar mår idag och hur 20-åringar mår idag. Det är inte alls säkert att de som är 20 idag kommer må som de som är 60 idag när de fyller 60 (hänger ni med?) eftersom hälso- och sjukvården gör framsteg, rehabilitering och livssituation ser ut på ett annat sätt idag än för 40 år sedan osv.. Hos tillexempel många muskelsjukdomsdiagnoser går tekniken och den medicinska kunskapen frammåt med stormsteg vilket gör att dagens 25-åringar har bättre hälsa än 25-åringarna för bara 10 år sedan. Fortsätt gärna komma med idéer och tankar. Jag kanske ska "sälja" (tja, sälja in kanske snarare än ta betalt för dem) in dem till KI och något projekt där, dvs de idéer jag inte tar själv!
Jag är inte detsamma för 5 år sedan. Är ju 32 år. mycket har hänt med kroppen. Mer spastiskt och orkar mindre i vardagslivet mned mer behov av mer tid för att återfå krafter. Är just nu på utredning hos AF döv i Uppsala om hur mycket jag egentligwen orkar i arbetslivet för att jag ej ska rasa ihop på fritiden typ ska ju orka med att laga mat o socialt helbildsyn. De sägwer att de bbehöver mer samarbete mellan olika myndigheter.....de är arga på att det ej funkar så bra idag vilktig med nån som följer upp tex läkare som kan se vad som händer jag har ju ingebn läkare idag som vill träffa mig regelbunden o kollar om alltfungerar o vilken behandling sonm kan vara akutellt. Bra med en forskning somn kan säga vad som händer med tex cp när man åldras. I mitt fall kan jag ej gå utan stöd sedan 2 årr tyillbaka , fått smärtor i benen nu på sista tidwen och orkar myckt mindre. Måste ju ändrea mitt liv för att spara energi till arbetslivet tex använda mer flyttningashjälpmedel och tänk på att ej vara för aktivt på fritiden osv osv...
Eftersom AMC räknas som en sällsynt diagnos har nog det jobbigaste varit att alltid behöva veta bäst. Läkare som har insikt i den här är specialiserade på barn, finns inga för vuxna. Om diagnosen står att man oftast inte blir sämre med åren, jag blir onekligen sämre, kan inte andas, inte gå snart inte stå upp, men ingen vet varför och ingen bryr sig eftersom det inte är deras bord. När jag får lunginflammation så fungerar det inte med vanlig pencillin, jag vet och säger det, får ändå alltid höra - Men vi provar med Kåvepenin först. Resultatet blir ännu ett läkarbesök och jag blir både fattigare och sjukare. Svårast är alltså att man själv måste vara expert men ser lyssnar de i alla fall inte på en för de är läkare och tror sig veta bäst, att inte få raka besked om vad som kommer att hända sen. Att inte tillhöra vare sig neurologiska eller reumatiska grupper gör att det är svårt att få rehabilitering, trillar mellan alla stolar känns det som.
Ja, problematiken kan ju ses från 3 plan (kanske tom flera men jag kommer bara på 3 nu). Först är det kunskapen som själva diagnosen eller sjukdommen, hur den yttrar sig, förändring över tid och bästa behandlingen t.ex. Ett delikat problem är sedan hur den kunskapen som forskarna hittat kring ovanstående ska spridas till rätt personer, dvs de som ska behandla åkomman. Förr var det väldigt svårt att nå ut med ny kunskap, tänk för 100 år sedan! Idag är problemet inte att nå ut med kunskapen, via databaser på internet och elektroniska tidsskrifter kan man i princip ta del av all ny forskning som publiceras. Problemet är istället att sålla och ta till sig all information - vi vårdperonsal skulle aldrig ha tid att behandla om vi skulle läsa all ny forskning. Så grundproblemet kvarstår trotts allt. Sedan är det systemteorin, alltså ur ett samhällsperspektiv. Vem ska sköta behandlingen, vilken behandling ska väljas och hur ska vårdapparaten anpassas efter patienternas olika behov. Vika nätverk ska finnas för patienterna och vilken personal behöver vilka kunskaper. Där upplever jag att det brister för många patientgrupper idag. Och i de sammanhang som det finns bra nätverk, hur sprider man kunskapen om dem till primärvård och patienter? Flera tankar och idéer!
Sedan är det ju som jag antar många med mig tycker mycket roligare att träna om man åtminstone är en till, men gärna ett gäng också om man nu ska genomföra t ex sittgympa
Var son ar valdigt spastisk och ater en del medeciner som hjalper honom till en viss del och det ar bra. Vi har turen att dessutom ha en gudfar som e naprapat och behandlar honom regelbundet. Han ar alltid mycket rorligare och gladare dagarna efter, sjukgymnasten ar alltid forundrad over hur mjuk han blir av det. Vanligtvis behandlar man inte barn mycket pga okunskap och att det inte ar nyttigt att manipulera vaxande kroppar. I vart fall sa ar det ju sa att River far mycket snedstallningar i kroppen och behandlingen innebar inte sa mycket korrigeringar som kan skada utan mer en helhets behandling massage, sma sma korrigeringar och akupunktur. Vi har ju tur och behover inte betala for dessa behandlingar for det kostar ju en del. Jag skulle vilja att det forskades mer pa alternativa metoder som komplement till modern medecin. Bota orsaken inte bara symptomen.
Här där jag bor finns ej möjlighet till Gymträning. Då får man åka några mil för att få tillgång till sådant med instruktör. För det tycker jag man behöver så man ej använder maskinerna fel. Jag har kommit igång lite smått med att ut och rulla en liten sträcka varje dag och det är ju skönt nu när våren äntligen kommit. Men vintertid är det inte det allra lättaste att röra sig ute. Vare sig man sitter i stol eller går med käppar eller kryckor. Och motionera på samma sätt som icke handikappade är ju inte att tänka på
Jag vet att det gjorts en del kandidatuppsatser i Lund (inom arbetsterapi) om vad handikappidrott har för betydelse för deltagarna.
Jag har ryggmärgsbråck och undrar hela tiden hur alla blir bemötta nu när dom som förälder får reda på att dom ska få ett barn med ryggmärgsbråck. Sedan vad dom får för information vad för operationer det finns för att underlätta för barnet och deras situation. För vissa operationer fick jag reda på i relativt vuxen ålder att det fanns för det var ingen som visste vad som fanns att göra tidigare. Åtminstone uppfattade jag det så, men jag vet ej om det bara är min känsla
Skulle vilja veta om det är bra att sätta sig i rullstol "av bekvämlighet" om man t.ex har en spastisk diplegi och kan gå för egen maskin eller med rollator, bara för att en rullstol går fortare. Ni som är yngre än jag använder oftast hjälpmedel, tom elrullar, gansla tidigt. Vad betyder det för kroppens åldrande? Sliter man inte ut armarna i onödig förtid om man kör stol, och mår man inte bättre med hänsyn till andning, cirkulation m.m, om man går upprätt?
Jag kan säga av egen erfarenhet att jag slitit och gått med kryckor och käppar ända till 32 års ålder och har fått mycket skäll från dom bättre vetande att jag ska sitta i rulle för att spara på armar och axlar och höfter. Men efter att jag stridit med min far som trodde jag skulle hamna i stol för evigt så blev det så att jag trotsade och gick fast jag blivit beordrad att sitta. Men allt för att han sårade mig med sina ord. Så vi diskuterar ej rulle mer när vi ses. Han får lov att acceptera att jag sitter här nu. Men bara när jag ska göra sådant som tar mycket på krafterna.
Jag tycker att det behövs mer forskning om nikotinets antidepressvia inverkan. Det snackas ofta om hur farligt röning och snusning är, men det finns personer som inte hade levt idag, om det inte hade funnits. Jag har själv tagit hand om personer som varit nära att ta sina liv. Den ena av dem hade antidepressiv medicin (Zoloft), vilken har som en av biverkningarna att man kan bli självmordsbenägen. Det var en autistisk tonåring. Han både snusade och rökte. Dock inte i så stor omfattning. Han kom till mig, och var mycket illa däran. Han hade redan skrivit ett avskedbrev till sin mamma och gömt på sitt rum. Jag hade ett samtal med hans mamma, och hon tyckte att vi skulle vänta tills barnpsykiatrikern kom tillbaks från semestern, innan vi gjorde något åt hans medicinering. Jag gjorde dock bedömningen att det inte kunde vänta två veckor, så under den tid han var hos mig så fick han röka och snusa mer, och han slutade med medicinen. Det tog inte många dagar innan han mådde bättre. Jag har själv en autismdiagnos (Asperger syndrom), och började själv snusa när jag var bara 9 år. Jag skulle dock aldrig få någon att börja med tobak. Detta var heller inget experiment, då jag redan visste mycket om Zoloft. Jag vet en vuxen kvinna som tagit livet av sig, under medicinering med Zoloft, och i patient-FASS står det mycket tydliga restriktioner om Zoloft vad gäller barn och ungdomar. Jag försvarar inte tobaksindustrin på något sätt, men i detta fallet räddade det faktiskt liv, och jag tycker att det är idiotiskt att hela samhället bara ser tobaken som skadlig. Visst har tobak skadeverkningar på kroppen, men som sagt så har ju Zoloft och andra mediciner det också, och de är inte alltid så trevliga de heller. Nu är det i och för sig långt ifrån alla som drabbas av så allvarliga biverkningar av Zoloft, men de finns och för de som drabbas av de allvarligaste biverkningarna så är läget allvarligt. Många med autism, Asperger syndrom, ADHD och liknande diagnoser börjar ofta att röka eller snusa i mycket tidigt ålder. Istället för att förbjuda dem att göra det, så får man försöka se om man kan hitta alternativ. Till er som är föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder: Om ni kommer på ert barn med att tjuvröka eller snusa, så skäll inte på dem. De är förmodligen mycket deprimerade. Var uppmärksamma på detta, och var ett stöd för dem. Kolla också om de kan få någon medicin och/eller kognitiv beteendeterapi. I första hand så vill vi ju alla må bra, och tobaken är bara en form av självmedicinering. Man kan inte bara ta bort en "medicin" utan att ersätta den med en annan, så förbud är inte rätt väg att gå enligt mig. dock så ska man ju göra klart för barnet att rökning inte är det bästa heller alla gånger. Alltså förbjud inte tobak, utan läs problemen istället. Om det är konflikter inom familjen, så försök lösa dessa. Om det är problem i skolan, vilket det ofta är för dessa barn pga oförstående lärare med mera, så se till att barnet får byta skola. Om ni har några frågor, så skicka gärna ett privat meddelande till mig, så ska jag berätta mer.
Vuxenvistelsen på Ågrenska utanför Göteborg vänder sig till personer med artrogryfos (AMC). Deltagarna erbjuds t ex föreläsningar och diskussioner om den senaste medicinska informationen om funktionshindrets konsekvenser i vardagen, psykologiska och sociala aspekter, samverkan, information om aktuell lagstiftning. Syftet med vistelserna är att deltagarna ska få ökad kunskap och kompetens om funktionshindret för att sedan bättre hantera och bemästra sin vardag. Ta vara på detta tillfälle att få information och dela med dig av dina egna erfarenheter, för att bygga upp mer kunskap kring vår sällsynta diagnos. För mer information ta kontakt med AMC föreningen. http://amc.sallsyntadiagnoser.nu/ Hälsningar i snömodden Maria
Ågrenska brukar erbjuda intressanta föreläsningar och möten men de är ack så dyra för privatpersoner. Vad kommer detta att kosta?
Under projekttiden är avgiften subventionerad till 1000 kronor.
Var anmäler man sig, det här har jag önskar i åratal.
Vänd dig till Ulf Larsson ordförande i AMC föreningen ulf.larsson@akvaforsk.se, så ger han ytterligare information.
Måste vara kanon att få delta på en sån föreläsning o träffa andra med exakt samma diagnos Jag skulle tycka det var kanon om man ordnade ngt för SMA med, ngn som vet vem man ska påverka på Ågrenska för detta?
Någon som har PMR? eller känner någon som har det? Skulle vilja veta mer.
Hittade fakta: http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3147 http://sv.wikipedia.org/wiki/Polymyalgia_rheumatica http://www.reumatikerforbundet.org/start.asp?sida=3917
Här kommer en till: http://www.expressen.se/index.jsp?a=817981 Jag tycker att detta är grymt. Om man låter en så gravt handikappad människa leva, så aka man inte manipulera honom/henne för att göra det lättare för förädrarna. Och kom inte å säg att "det är samma sak att vara för selektiv abort/dödshjälp som att vara för manipulation. För det beror ju på vad för typ av manipulation, i vilket syfte. Man kan inte bara se allting i svart eller vitt, som många här verkar göra. Vad har den här flickan för ett liv?
Hur menar du? Menar du att det hade varit riktigt att istället ta livet av henne genom aktiv dödshjälp? Förstår kanske ditt inlägg fel, men jag blir mycket illa berörd av sådana tankegångar... för då kan man lika gärna "räkna" människorsvärde... och isåfall - vem är värd mest? (*ironi*)
Du får tolka det som du vill, men här snackar vi en grönsak, ett kolli som inte ens själv är medveten om sin situation. Som aldrig kommer att kunna utvecklas i någon mån. Hon kommer alltid att "leva" med en 18-månadersbaby och en vanlig 18-månaders kommer att utvecklas hela tiden men inte hon. Det är resursslöseri att hålla på med såna metoder som de gör.
Hur gör vi med människor som verkligen vill ta sitt liv? De är kanske depromerade men fullständigt klara. Skall inte de då få dö? Om denna lilla tjej som du så talande kallar grönskak, inte har ngt liv - var går då gränsen för att ha ett liv som är värt att leva? Vem bestämmer den gränsen? Om någon bestämmer var gränsen skall dras och man inte vill att sin lilla brockoli skall dö? Skall då samhället betala för vården eller skall man själv stå för kosingen tils pengarna tar slut och barnet avlivas?
Vad är ett liv? Vem ska avgöra vem som har ett liv och vem som inte har?
Hur kan vi ens behöva diskutera detta, ett liv är ett liv, oavsett hur kropp och hjärna fungerar, eller. Vi protesterar högljutt mot att kupera svansar och öron på hundar (med all rätt) och att dränka kattungar (hu) men kan tycka att det är ok att ta död på människor för att de inte har tillräckligt mycket förstånd eller manipulera dem till att förbli barn. Jag är inte speciellt religös men jag har en otrolig respekt för det liv vi fått oavsett vilken form det har. Att sen vara mentalt frisk och själv välja att få ta sitt liv är egentligen en helt annan sak, inte som att bestämma över andra. Varför inte amputera benen på oss i rulle, då blir vi ju mer lättskötta.....
Hon kan troligen känna sig nöjd, glad, ledsen och ha alla andra känslor som alla människor kan, det kan utan tvekan små barn göra. Eller tror du inte att en nyfödd baby känner sig trygg och njuter när den fått mat och torra blöjor? Visst växer de flesta små barn upp och utvecklas vidare men vilken rätt har vi människor att bedöma vems liv som är värt att leva.
Jag vill inte vara gnällig men är inte det här samma diskussion en gång till, det gäller tom samma fall. Min åsikt är fortfarande densamma vem ska avgöra vems liv som är värt att leva eller ej? Ska vi leka Gud (el vad vi nu tror på)??
Hej! Jag har precis börjat bli utredd för huruvida jag lider av Bechterews sjukdom eller inte. Jag har kronisk smärta i leder och framförallt bröstryggen, lider av en grotesk morgonstelhet och har fått allt mer inskränkt rörlighet i framförallt bröstrygg och nacke (vilket är typiskt för bechterews). Sen tillkommer även andra saker som pekar mot just denna form av reumatisk sjukdom, som ärftlighet etc, men inget som jag behöver gå närmare in på här men allt pekar just mot Bechterews... När jag var till läkaren sist så tog han ett blodprov på mig för att sedan konstatera att jag har de antikroppar i blodet som människor med denna form av reumatism har. Dock var värdena av dessa antikropparna på en normal nivå, vilket i och för sig är positivt. Vi skulle avvakta och så fick jag en remiss till en sjukgymnast istället. Jaha, men tack då... Jag kan inte direkt påstå att jag blev lugnare efter det läkarbesöket. Tvärt om så har jag ännu fler frågor nu! OM nu alla mina värden var så "normala" - VARFÖR har jag då ont??? Vet någon här om man kan känna av symptomen innan man ser någon avvikelse på proverna? Jag frågade både läkare och sjukgymnast, men fick inte något ordentligt svar från någon av dom... Sen det här HLA-B27: Finns det någon som har det i blodet och som med tiden INTE utvecklat någon form av reumatism, eller kan jag räkna kallt med att jag förr eller senare kommer att drabbas i och med att jag har antikropparna? Om det nu är Bechterews jag har.... Hur hälsosamt är det då att göra "sneda" sit-ups för att stärka magmuskulaturen??? Jag har det med bland övningarna som jag fick av sjukgymnasten, men det är knappt så jag klarar av att göra dom. Har haft programmet i 2 månader nu, men bara klarat av att göra den övningen 2 gånger eftersom det känns som att hela bröstryggen krackelerar, det sprakar, smäller och smärtan ska vi inte ens tala om! Om någon har några svar på mina frågor, eller om ni har något annat bra tips på "konsten att få en läkare att lyssna", så emottages det med största tacksamhet! //Ninna
Läkare är inte alltid så benägna att ta kompleterande prover som ibland kan behövas vid olika sjukdomstillståndssymtomer, för då måste dom ju dras med patienten i flera år och behandla. Provsvar är inte alltid tillförlitliga.
Hej! Jag vet inte mycket om Bechtrews sjukdom men min svåger har det. I hans fall har en kost utan animaliskt fett hjälpt. Har äter fisk men inget kött och inte heller mjölkprodukter, bara vegetabiliskt fett osv. Han är symtom och smärtfri med det. Kanske inte hjälper dig men kan vara värt att testa.
Usch vad jag är klantig idag! Nu är det tredje försöket jag gör att försöka få till den här texten.
Hej! Jag har forskat mycket om just bechterews på min fritid och fått reda på att det ofta är dåliga magbakterier som ställer till det. Klebsiella pnemoniae är vanlig att ha i vår magtarmkanal, men vid skov av bechterews har man en stark överväxt av dessa. Klebsiella P. utsöndrar några enzymer som är väldigt lika HLA-B27 vävnaden. När immunförsvaret då angriper bakterierna förstörs också vävnaden. Därför tror jag absolut att Nina H:s svåger är inne på helt rätt linje! Om man drar in på föda som kan ligga i tarmarna för länge minskar man också mängden förruttnelsebakterier i tarmarna. Det går alltså som vegetarian att ha vävnaden HLA-B27 och aldrig få reumatiska symptom, eftersom man aldrig får en överväxt av dessa dåliga magtarmbakterier. Det finns säkerligen människor som inte är vegetarianer som slipper denna överväxt också. Det finns ibland andra orsaker till bechterews, men detta är den allra vanligaste orsaken. Ibland kan man också behöva utesluta föda man inte kan bryta ner från kosten eftersom det också kan få föruttnelsebakterier att frodas. Det kan handla om mjöl, mjölk, majs eller lite vad som helst, det är helt individuellt. Tester går att göra på detta hos bla http://www.scandlab.com Vill du ha mer information är det bara att säga till. MVH Sandra Redigerat 2008-01-08 01:41
HEJ Jag kom av en händelse in på denna sida och hittade ditt "gamla brev". Kände att jag borde kanske gå med och skriva om mina erfarenheter......för jag har massor. Bechtrew konstaterades efter att en läkare i norrland sagt åt mej att sluta simulera och ta ett riktigt jobb, var efter jag vände upp och ner på hela väntrummet och gick ut och satt mej på trappen och väntade på polisen, istället kom en sköterska smygande med en remiss till Östersund där man sen kunde konstatera Bechtrew. Hihi.....det var faktiskt skönt att bli så arg. Sen har jag säkert lagt ner 100.000 tals kronor på olika alternativa behandlingar......utan större resultat. Det var först när jag fick en remiss till Tallmogårdens Hälsohem (på den tiden när det var ett riktigt hälsohem). Jag hade tur att ha en bra läkare som lyssnade på mina önskemål. Där fick man ju läsa sej om Syra / Bas balansen (sök på intrenet och ni hittar tabeller som visar vad som är syrabildande och vad som är basiskt). Man fick ochså lära sej om kött och säd. För mej var kött inget problem då jag inte ätit kött sej jag fick bestämma själv s.a.s. Där emot var jag fast på knäckebröd.....altså säd! Men för att göra en lång historia inte allt för lång så var det när jag senare kom till Levand Föda centret utanför Valldemarsvik så jag fattade allt på riktigt och la om min kost till ett mera "jordnära matintag" .......men framför allt att jag uteslöt säd FULLSTÄNDIGT ur min kost.........och värken och stelheten försvann fullständigt. Så tydligt!!!! Levde med Levande Föda väldigt strikt under knappt ett år och har aldrig mått så bra i hela mitt liv. Och tvärt emot vad alla säger så är det inte så mycke mera tidskrävande......kanske lite men det är det ju verkligen värt, INGEN TVEKAN. Nu mera är jag inte så strikt, men jag kan äta en bröd skiva om jag är hos vänner och det är fest menäter jag bröd två dar i rad så kommer värken och stelheten krypande.....och speciellt om jag skulle äta havregryns gröt, vilket jag aldrig mera kommer att göra i mitt liv.....då är jag ju sjuk en vecka efteråt. Om man någon gång i livet s.a.s. ränsar ut sin kropp (t.ex. genom ett par veckor på Levande Födacentret utanför Valdemarvik, så blir kroppen sen så känslig att man känner hur man reagerar på dom olika saker man äter. Jag vet det finns väldigt många teorier om vad man ska göra och inte göra......jag har mera använt suntförnuft och lyssnat på min kropp. Vad känns bra och vad känns dåligt. T.ex. så äter jag ju inte heller mjölkprodukter då jag anser att det är kalven som den mjölken är anpassad till. Vi får ju mjölk av våra mammor när vi är små........självklart. Eller som någon sa; Vi är det enda varelse på denna planeten som tar en annan varelses avkommas föda och ger oss själva. Känns märkligt. Men var och en måste ju hitta sina egna sanningar och pröva sej fram själv till vad som känns rätt...........men jag tycker det är synd att det inte pratas mera om säd i samband med reumatiska sjukdomar. Syra Bas Balansen är bra att titta närmare på.........vi blir ju försurade presis som naturen blir försurad. Inte så konstigt. Och hur reagerar vi då?????
Jag har en vän som lider av morbus bechterew och som också har några andra hälsoproblem, andra diagnoser. Om någon av er som skrivit inlägg i den här tråden skulle vilja hjälpa mig med några undringar jag har, så maila gärna mig på: nuttelino@hotmail.com Kan för all del också lägga in frågorna här. En fråga är till exempel: Det här som kallas HLA-B27, är det en vävnad som bara de med bechterews (eller risk för bechterews) har i kroppen, eller har alla människor den?
Källa: http://reumatism.netdoktor.passagen.se Vad innebär HLAB27 positivitet? Hej. jag är en kvinna på 30 år har haft ont i mina handleder till och från i ett års tid. Har tagit blodprover RA är neg,sänka 2, men är HLA -B 27 positiv. Vad innebär det. Har ont i mina handleder, svullen smärta ibland i ett knä. Varma Hälsningar Svar Hej, HLAB27 finns hos ca 10% av befolkningen, och ca 1% (siffrorna kan variera ganska mycket i olika studier) får led- eller ryggbesvär till föjd av detta. Har du artrit, dvs inflammation i leder, som en van läkare bedömt vara artrit, så har detta förmodligen ett samband med HLAB27, och i så fall behövs ofta antireumatisk behandling. Vilken denna ska vara beror på hur besvärligt du har det och hur sjukdomen ter sig. Men på din beskrivning är det inte säkert att det verkligen är frågan om en artritsjukdom, så det är bra att en läkare bedömer dig när du har besvär, och kan ta ställning till om det är en reumatisk sjukdom. Ledgångsreumatism låter det däremot inte alls som. Med vänlig hälsning Johan Frostegård, professor, specialist i reumatologi
Tänkte bara smyga in denna länk till dig Chalima, står lite om säd och reumatism skrivet av läkare http://www.medikament.nu/PDF-filer/5-02/rohner_skoldstam.pdf Redigerat 2008-01-08 01:39
. det kan man ju ha ett antal olika definitioner på vad som är vad. Men det här måste väl falla genom alla ramar http://www.expressen.se/index.jsp?a=750712. Vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta åt en sån människosyn och syn på funktionshindrade.
Ja det finns inte ord!!!!!!!! jag har själv tänkt att bli forskare och för mig faller detta utanför all etik!!!!!!!! Och jag säger som fler .. ska man skratta eller gråta??? Hjälp i hemmet.. borde väl varit den självklara lösningen.... och hur kan man etiskt sett utsätta denna tjej för en så riskfylld behandling.. det finns inte ord!
Vad lessen man blir när man läser sånt här. I Usa kan man göra precis som man vill, det skulle vara fängelsestraff. Tur att vi bor i Sverige
Jag måste hålla med man slutar aldrig blir förvånad över vad forskningen används till. Fruktansvärt!
Jag har full förståelse för de som gör såhär. Som läget ser ut med funktionshindrades brist på hjälp från samhället i USA förstår jag varför de gör så. Hade det varit bättre att ha låtit barnet få skador av att bara ligga på ett och samma ställe. Så länge aktiv dödshjälp inte är tillåtet överallt kommer vi att få se sådana tidningsartiklar. Alla har inte samma skyddsnät som här i Sverige. USA har bara kommit ifrån beteendet att lägga ut barnen i skogen åt rovdjuren och använder ett mer humant sätt genom hormoner.
Aktiv dödshjälp?! Aktiv livshjälp är väl bättre i så fall!
Det är väl delvis upp till oss själv. Aktiv dödshjälp är iaf inget jag tycker att vi ska ha. Vem ska bedöma andras livskvalite osv?
Men tänk efter. Ett kolli. En grönsak. Som inte är medveten om sin situation. Vad får en sådan för liv? Det är plågeri att hålla den vid liv.
"en sådan" vad menar du? Vem som är medveten eller inte? Det är precis det jag menar - jag kan inte ta ställning till frågan. Vi pratar faktiskt om människor och inte nåt sjuk djur.
Hmmm...."en grönsak", "ett kolli", "att vara på en treårings nivå".... Vilka uttryck vi använder oss av så lätt. Att vara som en bebis...är det att sakna livskvalitet? När har vi livskvalitet? När startar den? När är våra liv tillräckligt värdefulla för oss själva? Och om livet saknar värde för många...borde vi inte slåss för att skapa värde istället. Min kropp är som en säck potatis...är jag en grönsak då? eller ett "kolli"? Gissar att många gående fruktar ett liv som mitt på ytan. Men skrapa bort den och du hittar en kvinna full av lycka. Gift, bra jobb och många vänner. Har i mitt arbete träffat många hjärnskadade som funnit mycket värde i sina liv och som gett mycket till alla oss runt omkring.
FY FAN VAD ARG JAG BLIR NÄR JAG LÄSER SÅNA SAKER. TACK O LOV ATT MAN LEVER I SVERIGE
Om 20 år kommer det här framstå lika misslyckat som lobotomi gör idag. Föräldrarna som låter sina barn utsättas för detta tar inte sitt ansvar enligt min ringa åsikt.
Vad sägs om detta då: Bara 9 kvinnor har valt att föda barn med Downs Syndrom sedan fostervattenprov infördes i Danmark för 36 år sen. Under samma tid har 1440 foster med kromosomförändringen aborterats. För två år sen avskaffades 35-årsgränsen och i stort sett alla gravida i Danmark erbjuds testet. Det ledde till att 103 foster aborterades förra året... - läkarna råder kvinnorna att välja abort, så det är inte så konstigt att de många gör det, säger Kitt Boel, ordförande i föreningen för Downs syndrom till tidningen Jyske vestkysten. (citat ur Sydsvenskan d 23 nov 2006)
Och straffa läkarna.. antingen fängelse eller grova böter.. E folk helt borta där eller vad är det frågan om
Expressen är en skitblaska som aldrig handlar om väsentligheter och man undrar hur mycket som är sant vad dom skriver. Den innehåller bara smörja som förtal av kändisar och snask om deras privatliv, varnig för att alldagliga företeelser kan vara DÖDLIGA SJUKDOMAR, samt tviveläktiga bantningsrecept. Någon gång får man en bra kriminalfilm på köpet för 15 spänn.Då betalör jag för filmen men slänger tidningen direkt eller ber handlaren behålla den. Redigerat 2006-11-30 12:44
Ja, expressens pressetiska ställningstaganden kan man ju ställa sig frågan till ibland men tyvärr är inte allt material av den typen i tidningen. Utan man påvisar ibland minst sagt diskuterbara ting. Som tex denna http://www.expressen.se/index.jsp?a=817981 . Vet fasen vad man ska säga.. nästan stum av sorg över en sånt tänkande.
Tyvärr så får det tydligen gå till så i det fria?? Landet USA.
Ja jag läste också den artikeln och blev väldigt fundersam. Jag tycker att det låter fruktansvärt hur man kan behandla sitt barn på detta sätt. Föräldrarna verkar ju tro att de hjälper henne men snarare så stjälper de ju henne henne i stället .
Vi diskuterade detta fallet i klassen och det skrämmer mig en hel del att det även bland AT-studenter finns åsikter om att det är ok att göra så mot sitt barn. Men vi kommer nog aldrig undan dessa åsikter och att det görs. Det börjar kanske tom komma till Sverige med tiden, men huvudsaken är att det får publicitet och att man börjar prata om det, det är nog bästa sättet att få folk att tänka till om hur de vill ha det och vilka handlingar de kan stå för.
Hej! Har just läst artikeln om Ashley...och blev spyfärdig! Vilka människor! Jag har luskat rätt på föräldrarnas hemsida och skrivit ett personligt brev till deras email. Det är så sjukt så man vet inte vart man skall ta vägen. Jag har själv en tonårsdotter som är utvecklingsstörd och är på en nivå som en 5åring... det skulle aldrig falla mig in att behandla henne på det sättet som de har gjort! Det är våldtäckt! Nu får jag sluta för jag orkar inte tänka på vad denna lilla tjejen måste gå igenom.....
En människa är sin biologiska ålder oavsett viljen mentala status man har. En 20 åring som är gravt utvecklingsstörd är trots allt 20 år och det måste man ta hänsyn till. Det är så oerhört beklämmande med vuxna människor som tvingas klä sig i bäbismössor och barnsliga kläder eller talas till som de var småbarn. Det de gör mot denna flickan är ett övergrepp och det är förfärligt att det finns människor i Sverige som tyckeratt detta är en väg att gå.
INLÄGGET HAR RADERATS AV ADMINISTRATIONEN!
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
