Är det vanligt att intresset för partnern slocknar tvärt i samband med orgasm? Gäller det i så fall både män och kvinnor? Är det acceptabelt? Jag har blivit så sårad att bli lämnad ensam efter partnerns orgasm. Där är man uppeggad till tusen, så går det för den andra som direkt bara lämnar allt. Går och sätter sig vid datorn... Vad gör man, vart tar man vägen med sina känslor? Jag skrev ett brev till min partner där jag förklarade att jag betvivlar h---s kärlek... är det faktiskt på riktigt när det kan gå på det viset gång efter gång. Jag har många gånger tidigare har klagat om detta och varje gång har det blivit gräl. H-n rev sönder brevet och kommer inte ihåg innehållet nu när vi skulle ha haft tillfälle att diskutera saken. Läste det knappast ens. Jag är så skadad av många saker sedan tidigare och har för närvarande stora bekymmer, jag känner att jag inte orkar med en relation som jag upplever att riskerar att skada mig ytterligare. Eller det har det ju redan gjort, eftersom jag just nu är ledsen och förtvivlad. Och har varit många gånger förr. Så... är det vanligt, kanske är det så det bara ÄR, är det jag som är dum som klagar?
VA? Gjorde han så? Min partner & kag lever it allt sen pustar vi ut tillsammans. Aldrig upplevt det. Föstår att du tvivlar´på han känslor
Till sidans topp
Hej! jag har gått och blivit lite småkär i en kille som har ryggmärgsbråck. jag undrar nu om det fins någon här som kan ge mig tips på saker som kan var bra att veta om man ska leva i en relation med någon som har ryggmärgsbråck?
Det är svårt att säga. Ett ryggmärgsbråck kan se väldigt olika ut. En del märks det inte ens att de har ryggmärgsbråck och en del kan ha stora svårigheter. Mitt tips är att du och din kille är öppna mot varandra och att funderar du över något så fråga honom. Din kille är den som kan ge dig svar på dina frågor.
Tack för svaret! men om han är väldigt osäker själv då pga att han själv inte kunnat känna sig bekväm i så många relatiner innan hur kan man lösa det då? finns det inte någon bra sida på nätet där man kan läsa det grundligaste så jag kan utgå ifrån det och sedan fråga honom? jag vill jätte gärna få det att fungera mellan oss och jag har aldrig varit tillsammans med någon som har ryggmärgsbråk innan.
hej! det är klart jag inte ser honom som annorlunda pga hans ryggmärgsbråk. jag har ingen anledning att göra det han är ju som alla andra killar så för mig är det inget konstigt alls. och jag har absolut inte problem med att se individen. För när det gäller funktionshinder så är det så olika från person till person.
Jag förstår varför du vill veta de grundläggande om ryggmärgsbråck då de är en del av den personen du är kär i <3 Det är inge fel med Jag har också fördjupat mig i ryggmärgsbråck och vad de i allmänt ger för svårigheter. Nu var vi bara kompisar men självfränder ändå och vi pratade om allt (inklusive sex). Nu kan ju ryggmärgsbråck se olika ut för olika personer men jag tycker det är viktigt att precis som du vilja lära dig mer om hans funktionshinder om än bara de grundläggande.. Googla på ryggmärgsbråck så får du en hel del sidor att läsa
Ska inte forumet vara en plats där man är trevliga mot varandra?
har gott några månader hur har det gott? är själv i samma sits
Hej! gick ganska bra. är det ok om vi fortsätter att prata via mailen på denna sidan?
tråkigt nog har vi gjort slut så jag får nog tacka för mig
okej, vad tråkigt att höra.
Personer sökes till studie om funktionsnedsättning, information om sex och attityder kring sexualitet Hur upplever du att du bemöts i frågor som gäller kärlek och sexualitet? Tycker du att du har fått den informationen du behöver för att ha ett tillfredsställande sexliv? Vi vill väldigt gärna träffa dig som lever med en varaktig fysisk funktionsnedsättning. Vi vill ta del av just dina unika upplevelser och erfarenheter. Vi är öppna för alla sexuella preferenser, kön, levnadsförhållanden, singel eller i en relation, allt är av intresse. Du får gärna vara mellan 18-35 år. Syftet med denna studie är att ta reda på hur personer med funktionsnedsättningar hanterar frågor kring sin sexualitet, med fokus på ungdomsåren. Har deras omgivning kunnat bidra med hjälp och stöd? Vilka attityder finns i samhället och hur hanteras dessa? Syftet med den här studien är inte att utforska personliga erfarenheter om sex, utan är mer frågor på en allmän nivå. Vi är socionomstudenter vid Umeå Universitet som skriver vår C-uppsats i Göteborg. Vi tycker det är viktigt att belysa ämnet funktionsnedsättning och sexualitet, då det är ett många gånger tabubelagt område som det finns lite forskning kring. Vi söker informanter i Göteborgstrakten. Om du kan tänka dig att göra en telefonintervju spelar det ingen roll vart i landet du befinner dig. Du är anonym och allt intervjumaterial kommer att avidentifieras. Du kan när som helst välja att avsluta din medverkan. Du får välja tid och plats för intervjun. Vill du delta eller har du frågor? Ring eller maila oss. Tel: 0738-44 41 41 Mail: sofi.wahlander@hotmail.com Vår uppsatshandledare är Jens Ineland på Institutionen för Socialt Arbete, Umeå Universitet. Med vänlig hälsning Jimmy Singh och Sofi Wåhlander
Jag föreslår att ni kollar in lite uppsatser mm som redan gjorts angående att leva med funktionsnedsättningar och även med assistans. Ni kan hitta en del i Kunskapsbanken på personligassistent.com. Jag kan också tillägga att frågan om man anser att assistenten skall vara behjälplig i dessa frågor kan anses vara högst kontroversiell. Med tanke på att de flesta assistenter har ett obefintligt anställningsskydd. Kan man hitta några vettiga lösningar så vore ju det så klart toppen...
För mig är det ok att parat om emn jag bor i sthlm
Vet att det diskuterats en del om detta med nätdejtande men nu skulle jag vilja diskutera lite mer gällande just presentationen. Hur mycket och snabbt man ska berätta allt. Finns för mig många aspekter i detta. Dels så vill jag inte lämna ut hela mitt liv till alla. Dels vill jag inte "lura" någon som kanske tror att jag är fullt frisk även fast jag inte sagt det. Att dom känner sig lurade för att jag inte sagt något direkt. Samtidigt som man ju vill berätta så snabbt som möjligt. Dels vill jag inte presentera mig och säga hej jag heter xxxx och jag har följande sjukdomar. (Om en kille lider av impotens skulle han ju knappast presentera sig med det tex) Samtidigt så kan det ju bli jobbigt om man mailat ett tag och förska flika in förresten sitter jag deltid i rullstol och har massa hemtjänst osv. Ja, mycket blandade känslor. I min press nu har jag bla med följande "Jag vill träffa någon som vill träffa någon som fortfarande skulle tycka om mig även om jag skulle ha epilepsi och MS och cancer och ALS och inte kan få barn eller allt vad det nu kan vara (och nej, nu har inte allt detta utan menar bara att jag vill träffa någon som skulle älska mig oavsett vilket)" Känns som att det ju ändå antyder lite om att jag kanske inte är helt kry, men samtidigt säger det ju inte ett skit om hur det egentligen är. Så vad säger ni andra? Hur snabbt ska man vara uppriktig och ska man dra allt på ett kör eller ta det pö om pö
Jag tycker att du ska kunna vara ärlig om allt för vill personen inte dejta dig bara för att du har ett funktionshinder/sjukdom så är det ju inte DIG personen vill ha iaf. Så känner jag iaf.
Jag antar att ingen berättar allt för alla, så varför skall du utmärka dig geom att dra hela din sjukdomshistoria. Undrar om man inte förstorar detta själv. Berätta lite som det kommer - det blir ju mest naturligt på så sätt.
Det jobbiga är att jag håller med båda. Nä om personen inte kan acceptera mitt tillstånd så är det inte rätt för mig, men samtidigt så är det ju så att alla på en sida kan läsa profilerna vilket innebär att alla singlar på sidan då vet detta om mig och det vet jag inte om det känns rätt. Okej att de man pratar med får veta men kanske inte offentligt för alla?! Eller om man bara nämner något lite utan att specificera detaljer och så?! Men sen samtidigt som Moon säger så är det ju generellt så att folk berättar ju inte allt direkt. Men jag känner ofta ett behov av att berätta snabbt. Tror att uag inte vill riskera att bli för intresserad för att få nobber för att man är sjuk. Men sen kanske jag nöjer mig med att berätta att jag är sjuk och vad jag har och lite så men inte för specifikt. Känns privat, men samtidigt måste dom ju få veta :/
Jag har alltid varit helt ärlig från start. Min funktionsnedsättning är en del av mig, och ska man ha mig så får man ta hela mig.
Jag håller med dig Ninnie. Funktionsnedsättningen är ju en del av mig så om personen man dejtar inte vill ha den delen så vill personen inte ha mig. Jag träffade visserligen en funktionshindrad kille men han hans funktionsnedsättning är betydligt mindre än min. Tex, han behöver ingen assistans men det behöver jag. Det har vi pratat mycket om att klarar han inte av det så kan han inte vara tillsammans med mig men han har ändå valt att stanna hos mig
Det är skitjobbigt att "hålla inne" med sitt funktionshinder, men det är tyvärr vad som funkat bäst för mig. Brukar nämna det först när man lärt känna varandra lite bättre.
Jag tycker att man ska ta dett lugnt med att berätta om sitt fh. Har träffat väldigt många människor som identifierar sig genom sitt fh, tyvärr. "Jag heter Lisa, jag är busschaufför, konstnär, hemmagurka (eller whatever)" är mer intressant än "Jag heter Lisa, jag har MS". Folk skriver inte ut att de är nästan blinda utan glasögon, eller har en sjuklig fobi för stekpannor. Varför ska man direkt upplysa hela världen om sitt fh? Sedan, när man har pratat ett tag och det kanske är prat om att träffas ska man direkt men i "förbigående" berätta det. Men gör ingen stor sak av det.
Jag tycker absolut också att man ska berätta i ett tidigt skede. Men jag vet inte om jag vill ha med det i min presentation. Men samtidigt så visst vill man ju gallra bort folk som inte kan tänka sig det. Men samtidigt så presenterar sig folk inte "Hej jag är Eva och jag är infertil" eller "Hej, jag heter Sune och är missbrukare" eler "Hej jag heter Nisse och har cancer" Jag vill verkligen inte "bli ett" med sjukdomen utan jag är ju jag som råkar vara sjuk. För mig handlar det lite om integritet där tror jag. Har alla rätt att veta det? Alla jag pratar med kanske, men sa folk som bara spanar in ens profil få veta en sån sak? Jag hade ju utan problem kunnat träffa någon ganska länge utan att dom ens skulle märka något (så länge man väljer att göra saker jag klarar) så det är ju inget som syns/märks direkt eller så. Men sen skulle jag inte vilja vilseleda eller så heller Har nu sen jag skrivit detta fått lite mer erfarenhet av detta. Jag har valt att berätta när man mailat lite fram och tillbaka. När man känner att detta kanske är någon jag skulle kunna tänka mig att träffa. Har då berättat att jag är sjukskriven och vilka sjukdomar jag har. Sagt att det är fritt fram med frågor och så, men att dom inte ska känna sig "tvingade" att fråga om det, men att jag gärna svarar om frågor dyker upp och så. Känns som det uppfattats bra från vissa och vissa har väl nog valt bort pga det tror jag. Men det har varit i ett sånt läge där det inte hunnit bli så mycket intresse att det "svider". Tror att det känns bättre så för mig än i presentationen i alla fall. Redigerat 2011-11-25 02:11
Jag tror o tycker liknande som dig. Tror att jag förstår. Ma n behöver defenitivt in precentera allting på en gång.
Är helt överens om detta , men bara vissa dagar gör att det slipper ut saker som man inte tänkt berätta ännu.
Tror det ligger en del i det du skriver Lotta. Själv har jag så otroligt lite möjlighet att ta mig ut och liten möjlighet att vara med i föreningar eller så, så det känns i det närmaste som en omöjlighet för mig. Har dessutom en väldigt liten umgängeskrets (eftersom jag så sällan är iväg) så att träffa någon därigenom känns oxå som en rätt lite chans. Men ja, jag tror nog att man kanske ska tänka sig för. Kanske till och med mer än jag gjort. Ska absolut ha detta i åtanke framöver. Själv har jag ju mest bara tänkt att jag vill vara ärlig osv
Ärlighet vinner nog i längden, men man behöver ju inte vara oärlig för att man inte lämnar ut för många uppgifter. Man kan ju helt enkelt förklara, att man inte vill göra det och varför. Det kan vara en bra idé att träffas och ta en fika eller något på ett neutalt ställe. Då får man lite bättre uppfattning om personen, och kan välja om man vill fortsätta att skriva...
Är det ok att be om hjälp från sin assistent med att få tex en dildo "på plats"? Vad gör man om assistenten säger nej?
Ja, hur skulle assen må om hon/han inte fick sexuell tillfredsställelse?
Självklart, inget konstigt med det. Skulle den säga nej skulle jag verkligen undra varför. Det ingår ju i jobbet om brukaren inte fixar det själv.
Frågan är alltid fri!
PS. Jag förstår inte varför man inte tar upp den här typen av frågor innan anställning. Förklara gärna... jag är inte insatt i denna typ av fråga, men på din fråga kring varför man itne tar upp den typen av frågor innan anställning kan ju faktiskt vara så att den inte är aktuell när man anställer assistenter. Situationen kan ju uppkomma under tiden man redan har anställda assistenter.....bara en tanke.
Om amn behöver hjälp ska man be om det. Så är min tanke
"på plats" lämnar rätt mycket information hängande löst kan jag tycka. Kommunikation är A och O när det handlar om assistans oavsett fråga men speciellt när det handlar om sexualitet. 1.Menar du att lägga den i sängen så att du kan nå den eller 2.menar du, föra in den i kroppen? så att du kan använda den? 1. ja 2. troligtvis nej Vad som är sexuellt laddat för en är det kanske inte för en annan och vem som bestämmer det i ett jämnbördigt förhållande är en sak men vem som bestämmer det i denna situationen blir assistenten, tyvärr. Återigen säger jag KOMMUNIKATION - berätta väldigt tydligt vad du vill att assistenten gör så att assistenten inte kan lägga in egen tolkning på vad du menar. Då är frågan fri att ställa.
Jag behöver HJÄLP! Jag är en kvinna på 22 år med SMA och jag är oskuld. Förutom att jag längtar efter en kille och närhet så blir jag ibland så sjukt kåt och jag kan inte göra något åt det. Det är så otroligt frustrerande! Jag kan inte röra armarna så att jag når ner och kan ta på mig själv, har inte hittat någon sexleksak som jag kan hantera själv och jag vill verkligen inte be assistenterna om hjälp. Sen så oroar jag mig för hur det ska gå om/när jag väl träffar någon. Jag kan ju inte veta vad jag gillar om jag inte kan experimentera lite själv. Hur kan man göra? Jag kan väl inte vara den första muskelsvaga tjejen med sexuella behov? Några tips och trix?
Jag vet inte så mycket om vad som finns inom området just för funktonsnedsatta, men det låter lite grand som om du skulle behöva HJÄLPMEDEL. Kan vi ta oss till månen så borde det väl gå att uppfinna något tekniskt . Jag tror att ni som har de här behoven måste gå samman och se vilka möjligheter det finns. Börja med att kontakta RFSU kanske? Sen vet jag att Veronica Svensk som själv är funktionsnedsatt vill att man ska tala om ämnet mer öppet, du kan ju kontakta henne. Hon har bla skrivit en bok som berör de här frågorna. Jag såg henne på TV och hon verkade sympatisk och ofarlig, så du kan ju våga dig på att skriva till henne om du inte får några andra vettga svar... Här är en länk där man hittar henne: http://www.ungarorelsehindrade.se/hemlighet/bok Redigerat 2011-09-30 20:48
Stefan Balogh är som jag förstår det utbildad inom området (känner dock inte till honom), man ska nog vara lite försiktig och kolla upp vem det är man har att göra med när det gäller sådana här känsliga ämnen. Även vara försiktig med att skriva privat till någon som man inte känner. Man kan ju talas vid per telefon om man är osäker på vem man har att göra med. Det är inte säkert att andra "privatpersoners" råd alltid passar dig...
Eftersom Nyfikengul är anonym så kan ju jag inte ens veta vem hon är om hon maila mig privat!
Jag skriver inte för att reta Morticia eller någon annan. Jag försökte bara svara på en fråga så gott jag kunde. Tråden handlar inte om mig...
Rotat fram lite från den tiden jag skrev om Funktionshinder och sex. Valde bort män och akrobater Om det är svårt/omöjligt att sitta bra så är sängen kanske bättre. Och kuddar som stöd. Halvsitt/liggande kan göra att man nästan når själv. Att ha händerna/handen på magen samtidigt gör det lättare att få musklerna i nedre bäckenet att fatta vad de ska göra. En liten vibrator kan man hålla fast med trosor. Kanske lite antiglid mellan trosorna och vibratorn. De har en förmåga att skaka bort sig. Att få hjälp med ovan av en PA är jobbigt. Vi är många som är för svaga i händer och fingrar för att själv orka stimulera vår kropp. Men det finns massor av olika lösningar att köpa.
men då måste man ju som sagt få hjälp av PA att hamna i rätt läge. har du fått hjälp med det? hur gick det?
När du äsger att du är 22 & oskuld verkar det som du sköms men det ska du inte göra för det är inget fel med det. Men men nästa fråga så tror jag att rätt kille finns som kan hjälpa dig på traven
det är inte så hjälpsamt att ni tjafsar så mycket. jag tror verkligen ingen menar illa med det de skriver. mycket bättre med konkreta förslag som Morticia ger. tack! snowwhite; det är inte alls så att jag skäms för någonting. jag skrev bara med det så att man skulle förstå bättre.
Men jag förstår. jag ville inte röra mig själv men killar fick ju pröva sig fram när jag inte visste vad jag gillade & det fungerar när det får expremnetera ekker hur det nu stavas. Det finns olika sätt att gå tillväga
För mig är det väldigt stor skillnad på att inte vilja lära känna sin kropp och att inte kunna göra det. Nyfikengul vill, men kan inte, utan vill ha tips på lösningar för att kunna själv.
Boken Hemligheter kända av många Lotta tipsar i ett inlägg ovan om boken. Den här boken handlar om hur det är att leva med personlig assistans och frågor som berör kärlek, relationer, sex och personlig assistans. Det är en metod och handbok som syftar till att ge verktyg att våga prata om frågor som i många fall är tabu. I boken finns egna berättelser från personer som har assistans. Information om hur det såg ut i Sverige från 1800-talet till idag för människor som har funktionsnedsättning. Boken avslutas med en mängd frågor om attityder, sex, integritet, föräldraskap och att bo/leva ihop med någon. Ett steg närmare att börja våga prata om de här frågorna är att läsa den här boken, trevlig läsning! http://www.ungarorelsehindrade.se/hemlighet/bok Och sen en del frågor som man kan tänka på, svara på, grubbla på... http://www.ungarorelsehindrade.se/images/stories/hemlighet/fragorboken.pdf Redigerat 2011-10-04 00:36
http://www.morticia.se/pdf/Hemligheter_kanda_av_manga_-_Fragor_till_boken.pdf Du kan spara dina svar i dokumentet om du använder http://www.nitroreader.com/ Nitro PDF reader är gratis att ladda ner och använda.
Hej Jag kan inget om sma. Jag är kille & är förlamad fr bröstet o neråt o vet hur jobbigt det kan vara att vara kåt i skallen o inte kunna göra ngt åt det. Jag köpte denna: http://www.multicept.dk/Dk/index.htm . Den är dyr men den fungerade jättebra för mig. Nu är jag inte singel längre o vet att den fungerar minst lika bra på tjejer
http://multicept.dk/PBS/index.htm
Hej Nyfiken gul. Sett min namn nämnas ett par ggr i denna diskussion och jag har några frågor. Du berättar att du inte kan använda dina armar men hur är det med resten av kroppen? huvud, mun, fingrar, axlar, höfter ben, fötter? Vilken förmåga/funktion har du i nämnda delar av din kropp och kan du förflytta dig om du ligger på rygg om än så lite som en mm? Jag är den typen av individ som ser möjligheter i de flesta situationer och med tanke på att du har alla svaren så är ju facit nära till hands även om du inte hittat vilken sida det är på mycket metaforer men jag menar väl. Jag tänker att du kanske behöver ett bollplank för att kunna lista ut vad som skulle kunna vara möjligt. Behöver du ett bollplank så finns jag här på panelen och min jobbepost är: stefan.b@bosse-kunskapscenter.se
Suck! Stefan har jag träffat, han finns och är precis den han utger sig för att vara. Morticia finns också, henne har jag sett, pratat med och hon har precis de kunskaper och diagnoser som hon säger sig ha. Ingen av dem har diagnosen multipla personligheter så de är bara en av dem, så uppenbart ligger problemet hos dig Lotta. Om du inte litar på folk eller om du inte vågar tro på vare sig vad de säger eller på om de är de de utger sig för att vara så prata bara med människor i riktiga livet.
jag var medlem på kamrat förut där fick jag kontakt med en tjej som jag tyckte var trevlig vi pratade några gånger sen frågade hon om vi skulle ha sex då berättade jag om mitt handikapp att jag hadde svårt med min balans men när jag berättade det så blockerde hon detta gorde mej så ledsen det verkar som om normala tjejer inte törs vara tillsammans med en funktionshinndrad kille
Hur kan man bestämma om man vill ha sex eller inte innan man har träffats IRL? Den där tjejen vill säkert bafra chatta i cyberrymden - om det ens är en tjej! Om man vill ha sex i verkligheten måste man befinna sig där. Glöm den här nättjejen!
Alla är ju olika i tanken om hadikapp. En del accepteardet & en del inte. Glöm henne du hittar nog nådon en dag
hej jag tycker att sex är unnderbarrt men jaaag har ingen flickvän som jag kkaan ha s det meed deet kan någon tipsa mig mvh nisse
Två personer vill ha samlag med varandra men har ett "bekymmer" de har båda dålig känsel. Tjejen vill "rida" killen men de vet inte hur det ska få det att fungera pga av den dåliga känseln. Tips?
börja med smeksex
Jag har under ett par år varit god vän med en man i rullstol med en ryggmärgsskada. Jag misstänker nu att vännskapen omvandlats till kärlek. Det är ju jätte bra men jag är ändå nervös och behöver lite råd. för det första är mannen mycket äldre än mig. han är en otroligt skämtsam människa och när jag försöker få fram hur han känner så känns det bara som han skämtar bort det. jag tror att han är riktigt försiktig i sig själv och brukar inte ta någon till sig så som han gjort med mej. hans vänner reagerar å säger till honnom att sluta fibbla innan jag tröttnar på att vänta på honom. varken han eller hans vänner vet egentligen att jag har känslor. det känns som att mannen i fråga tycker om mej. han är ju av den "äldre generationen" och är inte lika framfusig.Dessutom raggare/mc kille med en viss syn på de här med kvinnor känns som han bryr sig mycket om vad hans vänner tycker fast att han är väldigt frispråkig med sina egna åsikter. Vi ses inte så ofta pga avstånd men pratar ofta i telefon. han gör små söta saker som att lägger armen om mej inför folk, köper små söta presenter som han vet betyder mycket för mej. lagar fina middagar å gör lite extra fint med ljus å så. men samtidigt är han en person som skulle kunna göra likadant med vem som helst. Han skojjar ofta om sex och om hur det fungerar för honnom men jag kan inte urskilja om han skämtar eller på något vis försöker bjuda in mej till mer närhet. vi kramas å pussar varandra på kinden men detta skulle han också kunna göra med vem som. Jag är så kluven. Jag har själv svårt att närma mej nya människor när det gäller att vara intim å är väääldigt nervös för att inte vara god nog åt honom eller göra fel i en intim situation. känner mej väldig spänd å nervös men ändå uppe i det blå. kanske bara en massa drabbel av en kär kvinna men finns det något ni kan tipsa mej om. kan det vara så att han själv är osäker på den intima biten pga av sitt funktionshinder å därför skämtar så mycket?? eller känner han kanske helt enkelt inte för mig som ja känner för honom
Jag tycker inte att du låter knäpp, tvärtom tror jag att dina tankar är VÄLDIGT vanliga i en sån här situation! Innan jag fick rullstol så kände jag noll rullstolsåkare. Alltså kan jag inte relatera till ditt perspektiv. Som rullstolsåkare tycker jag att du är komisk snarare än knäpp ha ha ha. Jag återkommer sannolikt med ett längre svar (för långt för att skrivas just nu på mobilen). Min korta spontana reaktion är dock följande: 1. Om en icke-funktionshindrad man var intresserad av mig och var ängslig för att "göra fel" (i relation till min skada/rullstol) så skulle jag skarpt ogilla hans ängslan. Hans största fel skulle alltså vara rädslan/osäkerheten och inget annat. (Jag kan ha förståelse för hans rädslor men de skulle förmodligen göra mig väldigt obekväm, kanske så obekväm att jag skulle dissa honom.) Jag personligen gillar män (och människor i allmänhet) som bortser från rullstol/skada och behandlar mig som de behandlar icke-funktionshindrade. (Jag har förståelse för att det kanske är mer eller mindre svårt för en ovan person, men det är otroligt befriande med människor som inte "tassar på tå".) Om jag var jättejätteintresserad av mannen ifråga så skulle jag givetvis anstränga mig och förklara för honom hur jag funkar och vad jag gillar. Om jag var osäker på mina känslor skulle jag nog inte anstränga mig utan dissa och gå vidare. (Som rullstolsåkare kan man ibland bli enormt trött på att jämt och ständigt redovisa och förklara att man "är som alla andra".) 2. Snacket om det blå pillret ser jag enbart som ett tecken på att han vill vara tydlig med att han KAN få stånd och han KAN ha sex (och han KAN tänka sig att ha sex med just dig?). Jag gissar att han vill poängtera att han är lika kapabel till sex som en gående man. Du ska nog inte (-?-) tolka det så bokstavligt som att ni MÅSTE ha sex i tio timmar. 3. Du är typ 30 och han är under 50, det är ingen problematisk åldersskillnad i mina ögon. Däremot kanske en förlamad man i 50-årsåldern inte tar det för givet att en 20 år yngre kvinna vill ha honom (hellre än en gående kille i hennes egen ålder). 4. Ju längre tid han har haft sin skada, desto mer avslappnad är han förmodligen. En nyskadad 19-åring har sannolikt sämre självförtroende eftersom han befinner sig i sin nyskadad-fas och behöver tid att vänja sig. Åter igen, detta är mina personliga reflektioner (och grova generaliseringar), jag har ingen aning om hur din snubbe tänker.
Det kan ju ibaölnd var svårt att säga i ord vad man känner för någon. Så skriv ett mail eller brev så aknske du får svar. Jag föstår dig helt & hållet i dina känlsor
Det var bara ett förslag men det avr så jag fcik gå tullväga när jag avr yngre
Om någon tror att ett blått piller skulle ge 10 timmars sex så blir besvikelsen stor.
Har väl bara ett råd "go for it" ja menar tala om vad du käner, ni får ju utveckla o diskutera det sedan eller hur?!
Till er som hjälpt och följt mej i denna tråd! jag kan glatt meddela att jag kommit en bit på vägen. inga sexuella aktiviteter ännu men ett par intima. Jag har fortfarande inte berättat hur jag egentligen känner.(tror han fattat det ändå hi hi) kände att jag inte ville göra så stor grej av det å bara försöka låta "naturen ha sin gång". den här mannen är svårflörtad men jag tror han har fattat att det SKA bli han å jag Det har varit en härlig sommar med många söta möten och mycket "tonnårsflörtande" osv helt säker på att detta kommer ta sin lilla tid men jag tycker så mycket om honom. Hoppas bara att han menar allvar. Vill inte bli sårad men det är chansen man får ta. Vi pratade tidigare om självförtroende å att han kanske inte tror att en mycket yngre tjej skulle välja honom framför en gående , yngre kille. Det jag kommit på är att jag hindrar mej själv från att ta detta vidare. innerst inne är jag inte övertygad om att jag är god nog åt honom. det handlar inte om hans funktionshinder eller ålder utan mer om min egen självkänsla eller brist på självkänsla Vi är alltså två reserverade människor med våra egna bagage som försöker mötas på mitten!!! inte lätt de här. Har fjärillar i magen bara jag tänker på honom. Men ack vad jag vill att detta ska bli bra. Tyvärr snarkar han som en hel lastbilskaravan men vad står man inte ut med...ha ha
Vad härligt det låter, och du verkar vara en klok person som mitt i alla känslor kan ta det varsamt och lugnt.
hej jag har aldrig haft sex med någon men det våre kul jag är singel sen 3år gillar att ha mysa är det någon tjej som är sugen på träff jag gillar tjejer i ålder 23-24år det skriva vi hörs från Christian Ahlenius
© Copyright 1999-2021 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
