Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Kärlek / Sex (4123 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Barn
Av: Ninnie 2005-06-07 Kl 20:48
huvudinlägg

Hur tänker ni som har muskelsjukdomar runt att skaffa barn? Eller ni som lever med någon "som oss"?

Kan man riskera försämring?
Ärftligheten?
Tankar runt assistans?
Adoption?

Mm mm.........

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Barn
Av: Morticia 2005-06-07 Kl 21:54
 

Inte muskelsjuk. Men har en del tankar ändå. En del är relevata. en del kanske inte...

Riskerar livet - ja det gör jag. Inte bara mitt. Utan sannolikheten att barnet blir färdigt i livmodern är mycket liten. Klarar kanske 18-20 veckor så stor plats finns fysiskt i nedre bäckenet på mig.
Nej, jag skulle inte bli gravid. Och blir jag så behöver man göra plats. Vilket riskerar livet på båda. Men det finns kvinnor som klarat det. Och barn som är födda. Men det är för stora risker. När Nedre bäckenet, där livmodern bor inte har plats att växa så är graviditet inte rätt väg till barn.

Ärflighet? Ja.

Assistenten ska vara tråkig, tyst. Ingen kul lekkompis när mamma eller pappa jobbar, läser eller tittar på tv. Bara en assistent. Alltid redo för jobbet. Man får vara supernoga med vad som är okej och vad som inte är okej alls. Och prata mycket omkring assistansen. Så det bara flyter på.

Adoption: Om bara ena i paret har funktionshinder så brukar utredaren från kommunen klara av att utreda. Dvs att man bedöms ungefär som andra. Sen kan det bli svårt när man ska åka iväg och hämta barnen. Om man behöver assistans med etc. Kanske bör man ta andra släktingar just för den resan. Bra referensbrev från vänner kan hjälpa till. Vänner som har barn som kan beskriva hur man är sum vuxen. etc.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Barn
Av: Snowwhite 2005-06-07 Kl 22:28
 

jag kan inte ens adoptera: ansvaret är för tugnt


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Barn
Av: Morticia 2005-06-07 Kl 22:33
 

Det är svårt att få adoptera. Men funktionshinder behöver inte vara ett hinder för att bli prövad.
Av dom som inte godkänns finns alla "sorter" även icke funktionshindrade.

Och om man inte klarasr av ansvaret med ett barn så är det bäst att hitta något annan i livet än barn.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Barn
Av: Anonym[1] 2005-06-08 Kl 22:15
 

Mina tankar har ändrats ganska mycket när det gäller det här med barn. Förut tänkte jag att jag inte ville adoptera därför att barnet inte skulle vara mitt, och jag trodde mig inte kunna älska ett barn som inte var mitt.

Jag skulle fortfarande inte vilja adoptera, av ovan nämnda skäl, men om barnet har en anknytning till min pojkvän, t ex att han är pappa till barnet, då har jag inga problem med att ta mig an barnet. Det känns faktiskt otroligt spännande och jag tror att jag kommer att växa mycket som människa och jag kommer att känna mig mer vuxen.

Om jag själv kan få barn vet jag inte. Jag tror inte att jag har några problem med att bli gravid, men jag vet inte om min kropp klarar en graviditet. Det jag främst tänker på är då att det blir svårare att andas när man har stor mage. Och det vet jag inte om jag klarar av. En graviditet är inte värt allt. Det är inte värt det om jag t ex måste ha respiratorn väldigt mycket då för att orka med. Nu får jag ju ett barn ändå, och jag är väldigt nöjd med situationen som den är nu!

Ärftligheten är inget som bekymrar mig. Om jag skulle föda ett barn med samma sjukdom som jag, så vet jag ju precis hur jag ska bemöta och behandla det barnet.

Assistans är en stor fråga, jag håller med Morticia i att assistenten bör göra sig så tråkig som möjligt och jag tycker att Stefans förslag (i en annan tråd) att assistenten alltid hänvisar till föräldrarna när barnet frågar assistenten om något. Sedan har jag självklart Ninnies syn, att jag genom assistenten vill vara mamma fullt ut. Och jag måste få göra saker genom assistenten. Vem ska annars lyfta upp barnet i mitt knä när det är ledset? Ska inte jag kunna vara ute med barnet själv? Jag känner att jag behöver ta lika mycket ansvar som fadern. Det är viktigt också därför att barnet ska ha våra roller klart för sig, och inte tro att jag är någon mes. Så länge man är konsekvent med sin egen och assistentens roll tror jag att barnet kommer att förstå och acceptera situationen. Men det gäller att vara konsekvent.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Barn
Av: Lotta 2005-06-08 Kl 06:44
 

Jag skulle hemkt gärna velat ha haft barn, men vågar inte bära barnet pga av min onda rygg och höft

Adoption är ju en tanke, men har nog inte vågat att bli så "granskad" som man blir.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Barn
Av: JoJo 2005-06-08 Kl 23:50
 

Har aldrig velat ha barn. Inte ens i tanken. Älskar barn och har många runt mig jämt men aldrig egna.
Adoption skulle ja kanske kunna tänka mig om jag hade en partner som vääääldigt gärna ville ha barn.
Tycker bäst om att "låna" barn annars Glad smiley.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Barn
Av: Emma 2005-07-25 Kl 11:15
 

När det gäller barn så brukade jag förr tänka att det kanske inte skulle bli aktuellt för mig. Det var i tonåren jag tänkte, hur kan man ta hand om ett barn när man inte kan ta hand om sig själv. Tänkte så i en period när jag hade en massa funderingar kring mig och mitt funktionshinder. Nu tänker jag inte så längre. För mig så är barn en självklar del av livet. Om de så är biologiska eller inte. Jag har bestämt mig för att om riskerna för mig är för stora, rent fysist att klara av en graviditet och förlossning, så kommer jag att att adoptera, vara stöd familj eller ha fosterbarn, gärna en blandning. Jag tycker inte att det spelar någon roll om man har en biologisk koppling till barnet eller inte, har man kärlek att ge så har man.

På senare år har jag kommit i kontakt med barn, dels genom syskonbarn och vänners barn.Jag är ofta barnvakt, med assistans, och vet att det fungerar. Det har gett mig ett självförtroende, när det gäller min vilja och önskan att ha en familj.

Assistansen ser jag bara som en förutsättnng att kunna axla föräldrarrollen och det kommer givetvis att uppstå problem, men de får jag tackla på samma sätt som när det uppstår problem idag. Jag tror att det handlar om att vara trygg i sin egen föräldrar roll, veta var man står och vad man tycker. sedan handlar det om att förmedla det till assistenten.

När det gäller ärftligheten, så tänker jag som min mamma tänkte när hon fick mig. Man får inte mer än man klarar av, och man väljer inte vilka barn man ska få och får göra det bästa av situationen.

Sedan ska man givetvis ha någon att skaffa barn med, men det är ett helt annat problem!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Barn
Av: Ninnie 2005-07-25 Kl 11:18
 

Hjälp vilket bra inlägg, Emma! Jag instämmer i allt du skriver, och tänker på samma vis...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Barn
Av: Morticia 2005-07-26 Kl 14:14
 

wow... Emma superbra text!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Barn
Av: Carina66 2006-09-28 Kl 15:33
 

Kanon inlägg. Håller fullständigt med dig


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Barn
Av: Helna 2006-09-28 Kl 17:41
 

Emma skrev:
När det gäller barn så brukade jag förr tänka att det kanske inte skulle bli aktuellt för mig. Det var i tonåren jag tänkte, hur kan man ta hand om ett barn när man inte kan ta hand om sig själv. Tänkte så i en period när jag hade en massa funderingar kring mig och mitt funktionshinder. Nu tänker jag inte så längre. För mig så är barn en självklar del av livet. Om de så är biologiska eller inte. Jag har bestämt mig för att om riskerna för mig är för stora, rent fysist att klara av en graviditet och förlossning, så kommer jag att att adoptera, vara stöd familj eller ha fosterbarn, gärna en blandning. Jag tycker inte att det spelar någon roll om man har en biologisk koppling till barnet eller inte, har man kärlek att ge så har man.

På senare år har jag kommit i kontakt med barn, dels genom syskonbarn och vänners barn.Jag är ofta barnvakt, med assistans, och vet att det fungerar. Det har gett mig ett självförtroende, när det gäller min vilja och önskan att ha en familj.

Assistansen ser jag bara som en förutsättnng att kunna axla föräldrarrollen och det kommer givetvis att uppstå problem, men de får jag tackla på samma sätt som när det uppstår problem idag. Jag tror att det handlar om att vara trygg i sin egen föräldrar roll, veta var man står och vad man tycker. sedan handlar det om att förmedla det till assistenten.

När det gäller ärftligheten, så tänker jag som min mamma tänkte när hon fick mig. Man får inte mer än man klarar av, och man väljer inte vilka barn man ska få och får göra det bästa av situationen.

Sedan ska man givetvis ha någon att skaffa barn med, men det är ett helt annat problem!!


Kan bara instämma med föregående talare, detta borde verkligen alla i socialstyrelsens kontor få läsa Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Barn
Av: KarinSch 2006-09-28 Kl 18:13
 

Emma!!
Du är så klok i det du skriver.

Jag är ju i andra ändan av livet, har skaffat tre barn och ångrar inte en minut.
Visst dök det upp diverse problem när de var små, men aldrig något som inte gick att lösa. Man hittar sitt eget sätt att ta hand om sina barn, och det är helt oviktigt för barnen om man lyfter dem med en hand eller med assistenthänder, för det är just det barnets vardag, dvs. fullkomligt normalt.
Visst sliter det på kroppen men det gör det på friska kroppar med, man har aldrig garantier i livet på hur det ska gå. Jag har friska väninnor som fått ett barn och som därefter fått ont i ben o rygg och allt annat ont, jag mådde däremot som bäst under graviditeterna och allt bärande och lyftande tog inte ut sin rätt förren jag var över 40.
Om det är ärftligt, jag tycker jag lever ett otroligt rikt liv och varför skulle inte mina ev. funktionshindrade barn kunna göra detsamma.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vent/resp
Av: Ninnie 2005-06-06 Kl 22:44
huvudinlägg

Asså jag testar att ställa en fråga... Har undrat ibland men inte velat fråga av integritetsskäl och så. Men ok...

Hur funkar det att ha sex när man har andningshjälp? Ställer man om den, eller hur 17 gör man? Osäker smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vent/resp
Av: Anonym[1] 2005-06-06 Kl 23:18
 

Klarar mig krtare stunder utan vent, speciellt om jag ligger ner då lungorna är mer uträtade då. Men...det funkaräven med vent iaf för mig so KAN andas utan


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vent/resp
Av: Snowwhite 2005-06-07 Kl 17:55
 

Den som änså vistte


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vent/resp
Av: Jessma 2005-06-07 Kl 21:22
 

Bra fråga, trots att jag skrattade lite när jag läste den. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Morticia 2005-06-07 Kl 21:57
 

väldigt viktig fråga.

När jag skrev förra artikel om sex för alla frågade jag två personer. En man ryggmärgsskada med fru, utan rörelsehinder. Har ändrade lite uppåt i flåset. Inte för funktionen utan för stämningen, han är helt impotent och dom använde vibb för att hennes skull. Deras barn är tillverkade med provrör. Man sög ut spermier och ägg, blandade och lät växa ett par dagar och sen in i henne och hoppas... två barn har dom.

Och en tjej med något skumt fel. Men hon hörjer ibland efter för att ta igen sig. Och ibland så där för hon måste... Mycket slemsug. Så långa lekar passa inte.

Har har ni möjlighet att svara anonymt. Gör gärna det.

Jag skulle också vilka få möjlighet att skriva lite om hur "alla" olika människor praktiskt får till det.

Anonymt går jättebra. Jag lämnar inte ut något som rör någon annan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Anonym[2] 2005-06-07 Kl 23:39
 

Ursäkta Morticia, men vad står det egentligen här? "Men hon hörjer ibland efter för att ta igen sig."


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Morticia 2005-06-07 Kl 23:54
 

Hon höjer djuper längden på andetagen lite efter åt, efter sexakten för att ta igen sig. (kollade hennes email) Men det beror nog väldigt på varför man inte andras med maskin hur man gör?

Vet ej hur mycket, men man blir ju andfådd, och även vi som andas själv, av egen maskin pustar ju ut och varar ner...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Morticia 2005-06-07 Kl 23:57
 

Hon har även för små lugnor (fått bortopererat) så andningen låter "fel" som små små andetag, aldrig så djupa för det gör ont.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vent/resp
Av: Anonym[2] 2005-06-07 Kl 23:14
 

För mig är det så att jag BEHÖVER respiratorn när jag har sex, därför att jag inte orkar vara så "uppe i varv" särskilt länge utan andningshjälp och jag kan inte andas när någon är "ovanpå". Ja, vad ska jag säga om det... Jag kopplar bara på den! Ändrar inga inställningar jämfört med hur jag har det när jag sover. Ibland tar jag av den en stund men när jag ligger ner har jag den oftast på. Jag andas ofta med hjälp av armarna, om man tar tag i t ex ett bord och drar armarna mot kroppen så är det lättare att andas in. Sådana övningar går inte att göra när man ligger ner. Därför har jag svårare att andas liggande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Morticia 2005-06-07 Kl 23:26
 

Många har svårare att få luft liggnade. Jag har det pga nackskada.
Man kan ju ha sex i andra ställningar om det fungerar bättre sittande halvsittande (lättast för mig, men inte för svanken) etc
Att ha någon ovanpå är tungt. Man får klura på andra ställningar. Jag är säker på att jag ska dö i "underläge".

Behöver du vila extra (mer än en annan utan respirator) efter sex?
Ökat behov av slemsugning?
Assistent som väntar i annat rum?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Esmeralda 2005-06-07 Kl 23:41
 

Ja, det var det jag menade, när jag t ex sitter upp så tar jag av mig respiratorn. Men eftersom min ork varierar, så finns det gånger då jag inte orkar göra så mycket annat än att ligga ner. För mig känns det inte som om jag ska dö Glad smiley

Behöver jag vila mer efteråt? Kanske lite, men det är inget som jag har reflekterat över.

Jag är inte helt beroende av min respirator och jag behöver heller inte sugas längre, behövde det när jag var liten.

När jag har sex skickar jag ut assistenten ur lägenheten!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vent/resp
Av: Rallyanna 2005-06-07 Kl 23:43
 

Hur mycket assistans har du?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Kroppsideal
Av: Ninnie 2005-05-29 Kl 19:16
huvudinlägg

I forumet hälsa skrev Esmeralda om kroppsideal och att acceptera sin kropp som den är, även om man har en partner utan funktionshinder.

Jag har alltid tyckt att det är jobbigt att se mig själv på foton eller på video. Min kropp ser inte alls ut som jag tänker mig den. med åren har jag lärt mig att faktiskt tycka att det är ok att inte vara perfekt. Man kan säga att jag gillar mina kroppsdelar var för sig, men inte den sammansatta helheten. Till följd av min skolios är jag sned och brösten blev olika stora, men det bryr jag mig sällan om längre.

Jag kan bli frustrerad och arg när jag ska prova kläder, för det är då det blir påtagligt att jag inte ser ut som andra. Men det är olika olika dagar.

Esmeralda skrev också om hur viktigt det är att få bekräftelse av sin partner på att ens kropp duger. Det känner jag verkligen igen. För även om man själv lär sig att acceptera hur man ser ut så vill man ju vara attraktiv också för andra. Jag har haft ett par förhållanden där det här inte har funkat. Inte alls. Nu finns det inga som helst svårigheter eftersom jag får den bekräftelsen jag behöver och lite till... Jätteglad smiley Jag tror också att man måste våga berätta och dela sin oro med sin partner. Ofta är det kanske ens egna hjärnspöken som är de värsta att tampas med.

Vad säger ni andra? Påverkas ni av hur idealen ser ut idag? Är det ok att ens kropp inte passar på reklampelarna?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kroppsideal
Av: Morticia 2005-05-29 Kl 20:39
 

Jag har knappt några bilder på mig. Ser för konstig ut.
Med kläder går det att dölja. Men ryggens slalombana, svank, käken, huden, fingrarna är tydliga.
Kan stanna hemma för att jag inte orkar täcka blodåderna i ansiktet.

Kläder har jag rätt tur med, är normallång vuxen, benen är raka, och jag är supervig så jag kan se normal ut med bandage och skenor (vilket jag slutat med, vilket börjar synas), bh axlarna är olika högt uppe, tröjor och sån är segt. Byxor fungerar om jag köper friluftskläder, som är högre i midjan bak än vanliga jeans, och mycket högre än modet (snart slipper man klä av sig för toa Jätteglad smiley )

Men vissa dagar är jag vän med min kropp.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Ninnie 2005-05-23 Kl 20:02
huvudinlägg

(Tar mig friheten att klistra in detta för det är en viktig fråga som hamnade långt ner.)

Ja, hur ser ni på det där att ta hand om sitt barn? Är det någon funktionshindrad här som har barn? Min neurolog sa till mig att om du ska ha barn måste du ha en man som gör nästan allt. Men så har jag inte alls tänkt. Jag har ju assistans! Hur hanterar ni assistentens roll gentemot barnen och hur är det att be assistenten att klä på X overallen? Hur reagerar barn på det? Hur får ni barnen att förstå att det är du som är mamma och bestämmer? Hur reagerar ni när barnen pratar med assistenten?

Med vänlig hälsning
Esmeralda

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Esmeralda 2005-05-23 Kl 20:07
 

Tack Ninnie, det var en god gärning Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Morticia 2005-05-23 Kl 20:12
 

Flera vänner, kvinnor som har barn och är sjuka i smärtsjukdom har en stark make, en syster, och sen får barnen bli stora snabbt.
En lyckades beviljas hemhjälp för någon vecka sen.
Och en annan har hemsjukvård, där en sköterska kommer hem 4 ggr per dag och ser till att mamman lever, hjälper till med mediciner, vårdgivande insatser. Och barnet är närvarande. Leker lite själv. etc.
Dessa kvinnor har svårt att beviljas assistans. Och deras inkomst är i bästa fall 75 % sjuekrsättning. Flera har ingen egen inkomst alls utan mannen måste vara arbetsför.

Vet inte hur det är när det gäller män, pappor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Ninnie 2005-05-23 Kl 20:14
 

Jag har ännu inga barn med har fem syskonbarn från 6 månader till tolv år. För dem är jag, faktiskt, en självklar auktoritet och en person som inte skiljer mig från andra pga mitt funktionshinder. De ser inga problem med det. Jag tar ofta hjälp av assistent när jag har dem, och ungar är otroligt snabba på att förstå assistentens roll. Inte så komplicerade som vi vuxna, liksom.

Sen att mannen skulle göra allt. *suck* Assistenterna skulle ju göra så att jag kan vara mamma fullt ut, det ser jag som en självklarhet. Därmed INTE sagt att det vore okomplicerat - men jag vet att det går att lösa. Vet ett par stycken med SMA II som är föräldrar...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Esmeralda 2005-05-24 Kl 12:17
 

Hur reagerar barnen när du ber assistenten att göra saker? Börjar barnen också be assisten att göra saker? Hur förhindrar/förklarar ni det?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Stefan 2005-05-24 Kl 13:26
 

Det bästa vore kanske att assistenten har blivit instruerad att i ett sådant fall alltid hänvisa till föräldrarna. Då lär sig barnet att det inte är lönt att fråga assistenten, eftersom besluten på så vis ändå alltid kommer från föräldrarna.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Jessma 2005-05-24 Kl 13:37
 

Håller med... det är nog väääldigt viktigt att assistenterna vet hur de ska agera i dessa fall...

*vill bli faster*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Esmeralda 2005-05-24 Kl 15:09
 

Mycket bra synpunkter, tack!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Morticia 2005-05-24 Kl 19:06
 

Assistenten ska vara tråkig. Ingen kul lekkompis...
Eller någon som passar upp barnet utan att mamma eller pappa ger order.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Ninnie 2005-05-24 Kl 20:43
 

Mycket viktigt, Morticia.
Plus att assistenterna, som sagt, ALDRIG fattar egna beslut eller bortser från mina regler. Eller gosar och kelar, tröstar vid ledsamheter... Vid blöjbyten mm så kan ett knep vara att finnas alldeles intill, så att barnet förknippar min röst och min doft med såna intima saker.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Ninnie 2005-05-24 Kl 20:44
 

Mmm, snacka om att man får vara ÖVERtydlig mot assarna. *piuuuu*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Morticia 2005-05-24 Kl 20:58
 

Man får ha samtal mer assistenterna ofta när barnen är små.
Och så fort barnen kan delta i möten så är det nog bra om dom får vara med en stund och säga vad dom tycker, och fråga.
Assistenterna är ju i en familj.
Men barnen ska inte bestämma. Men dom behöver få förklarat varför saker är på vissa sätt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Morticia 2005-05-24 Kl 21:04
 

Blöjbyten går att lösa. En tyst assistent. Och en pratig förälder.
Och att man rör barnet på annat sätt.

När jag var ung passade jag ofta en liten kille. Han var ungefär ett år. Och kunde stå. Och han stod snällt still medan jag fixade. Och satte sig sen så jag kunde få på hans byxor.
Jag var starkare då. Men inte så stark att jag kunde lyfta honom.
Men det fungerade bra. Med rätt sort blöjor och tålamod. När hans föräldrar bytte var han som galen. Hemma hos mig lugn.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Detta skrev Esmeralda:
Av: Ninnie 2005-05-24 Kl 21:06
 

Samma här, barn är OTROLIGT toleranta och anpassningsbara. Bara de får en förklaring.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-05 Kl 18:56
huvudinlägg

Mitt handikapp har stät till det i kärlekslivet! En del tar avstånd & andra tror att de alltid ska hjälpa & blir sura om jag säger att jag klarar av det själv. Och de finns de som inte klarar av att jag tar hand om mig själv! Kan nån acceptera mig?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-05 Kl 20:01
 

Varför tror du att de blir sura/arga?

Man måste få göra som man själv känner... Jobbigt om folk inte kan acceptera det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-06 Kl 10:28
 

Ingen verkar ju älska mig för den jag är! Nu vågar jag inte släppa in nån i mitt liv heller! Blivit för sårad


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-06 Kl 19:44
 

För att någon annan ska kunna älska en, måste man själv älska sig. Och hur man når dit vet jag inte. Men när man mår bra i sig, accepterat vem man är, hur man är så brukar andra haka på och man blir omtyckt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-07 Kl 11:11
 

jag älskar mig själv men de kan ju inte acceptera tt jag klarar mig själv


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-07 Kl 12:33
 

Vad innebär det att älska sig själv?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Lotta 2005-05-07 Kl 13:37
 

Hm... för mig är det nog att man är tillfreds med sig själv

Jag brukar säga lite ironiskt. "jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle"


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-07 Kl 14:24
 

JAg fattar inte vad du vil säga


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Lotta 2005-05-07 Kl 14:35
 

Helt enkelt!

Jag är den jag är, ta mig för det !


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-07 Kl 17:28
 

Hur ofta vill de det när man är dolt handikappad?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-21 Kl 15:53
 

Lite mycket där


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-21 Kl 16:51
 

Vissa förtydliganden 050521
Man blir inte förälskad eller kär i någon pga av eller tack vare dess funktionshinder utan för det den är.

Man blir förälskad eller kär i någon med dom där funktionshindren. Oordningen i handväskan, Dåligt morgonhumör etc
För den hon/han är.

Problemet med dolda funktionshinder att dom är osynliga när dom inte är ivägen. Och det gör att man måste ibland berätta iförväg.
Har man rullstol så ser folk att man inte är gående.

Men har man adhd så ser folk inte att man inte kan fårstå idiomer, dolda krypsiska budskap i vanliga samtal utan behöver tydliga samtal.

Vet man att någon har ett osynsligt dolt funktionshinder så kan man ta hänsyn, undvika situationer där den blir handikappad.
Men då måste den få veta.

Sen beror på vad det är för funktionshinder.
Är man tydlig med vad man behöver stöd, hjälp med och tydlig med vad man kan, inte tror att den andra kan räkna ut det.
Man måste säga allt. Annars blir det ledsamheter.
Exempel: Att man kan äta med _den där_ skeden innebär inte att man kan äta med alla olika skedar.
Man måste förklara skillnaden för att den andra ska förstå. I att ena skeden är fel i min hand. Och därför är den "rätt".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-21 Kl 18:19
 

...tydlig med vad man kan...

Min sjukdom går upp och ner. Ibland kan jag en sak och ibland inte. Det beror på hur mycket ork jag har för tillfället. Hur får ni människor att acceptera det? Hur förklarar ni för dem så att de förstår?

Med vänlig hälsning
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-21 Kl 19:04
 

Det är svårt, Esmeralda. Men det svåraste för mig är att själv acceptera att mina förmåga sviktar ibland.
Jag förklarar, förklarar igen, visar... Men nej, okomplicerat är det inte!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-21 Kl 21:33
 

Menar inte att det är tydlig eller enkelt! Ändrat några meningar tidigare idag.

Ingen annan kan förstå någon. Men om man inte själv vågar berätta så något utan tror att den andra ska kunna se allt, räkna ut själv hur man fungerar så är det kört.
Jag måste säga hur jag fungerar. Och säga att men jag förändras ofta. Men klättra över stängsel och äta ostron är inget för mig...

Det viktiga är att folk litar på en. Att man umgås med dom som inte misstror allt man säger, "men du kunde ju kasta boll förra året, klart du kan idag"

Man kan förklara och hålla föredrag varje morgon. Men den man lever med har ändå frågor ibland. Eller rättare sagt alltid.
Man kan inte förklara allt, få någon annan att förstå det man sjuk inte förstår...
Men om man ska ha ett kärleksförhållande måste man lämna dörren öppen för vidare frågor från den man älskar. Och våga fråga den, hur ser du på det, har något ändrats. och så vidare...
Enkelt är det inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-21 Kl 21:38
 

Ninnie: Instämmer. Det stämmer på mig. Har mycket svårt att acceptera när något försämras, förändras. Jag förklarar för jag förstår inte.
Ibland kanske man måste "gilla läget" och gå vidare...
Men oj var svårt, omöjligt det känns. Jag vill gärna utreda allt. Men nu hinner jag eller någon annan omöjligt det. För att utreda livet tar ungefär lika lång tid som att leva det.
Men måste man hinna sörja att man inte blir bättre utan sämre. Man kan inte flyga fram och tro att man går opåverkad ur en del bakslag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-23 Kl 10:06
 

Jag berättar men då vill de bara känna sig behövda & inte fattar att jag klrar mig själv! vill ja ha hjälp ber jag om det!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-23 Kl 13:50
 

"Men om man ska ha ett kärleksförhållande måste man lämna dörren öppen för vidare frågor från den man älskar. Och våga fråga den, hur ser du på det, har något ändrats. och så vidare..."

...och den man älskar måste våga svara.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-23 Kl 13:53
 

Just de.
I alla förhållande uppstår saker man behöver prata om. Fråga om etc.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Trasdockan 2005-07-21 Kl 22:32
 

Jag fattar! Gar exakt samma problem. Kan ju då inte säga tvärsäkert att jag ÄLSKAR mig själv, men jag försöker jobba med mitt självförtroende och försöker ge en självsäker attityd när jag är bland folk. Tror, att om man t ec klär upp sig lite när man går ut, oavsett om man bara är ute helt allmänt, eller om man ska göra nåt festligare, om man känner sig snygg och säker så syns det utanpå. Och en sådam person är inte lika tacksam att ge sig på. Jag tänker mest på ungar som ränner omkring och glor och pekar nu iof... För även om muitt resonemang verkar lågiskt, att om man ser ut som en självsäker person så får man mer respekt, så verkar det tyvärr inte stämma i praktiken... Osäker smiley

Jag vet inte hur man ska bete sig för hur man än gör blir det ju fel... Jag försöker att inte låta hård men ibland om jag blir frustrerad när det är mycket tjat från alla håll, så kanske jag låter otrevlig utan att mena det. Försöker släga över med att skämta bort eller le... men det missuppfattas ju det me... Nej-smiley, med tummen ner


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hmm
Av: Hjulia 2005-05-21 Kl 23:04
 

Inte för att vara otrevlig eller fräck - men är du helt säker på att det verkligen är ditt hkp som ställer till det?

Vi människor är mkt bra på att hitta anledningar som kanske inte stämmer. Att skylla på sitt hkp är "vattentätt".
Om sanningen egentligen är för att man kanske har nåt i sin personlighet som ställer till det erkänner man inte det - vilket är fullt naturligt, det blir ju personligt nederlag.

Ta inte detta personligt, men ibland kan en helt utomstående öppna ögonen för sånt man inte ser själv.
*kram*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-21 Kl 23:36
 

Jag har blivit ifrågasatt tillräckligt i mitt liv. Har jobbat hårt för att börja tro på mig själv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-21 Kl 23:39
 

Jag tror att Hjulia svarar på första inlägget från Snowwhite. Och inte på ditt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Hjulia 2005-05-22 Kl 13:40
 

Inlägget var inte riktat till dig, precis som du redan sett. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-22 Kl 19:46
 

Jaha jag missuppfattade dig Hjulia. Jag tog åt mig därför att det är ett känsligt område för mig. Det är nämligen precis den sortens misstro jag har blivit utsatt för. Onda människor tyckte att jag var ett psykfall.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Hjulia 2005-05-22 Kl 20:56
 

Så långt skulle jag aldrig gå.

Att jag skrev som jag gjorde beror på att jag upptäckt att det drabbat en del i min omgivningen. Det är "enklare" att skylla på sitt hkp lixom.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-22 Kl 00:31
 

Mycket bra, Hjulia. Jag har själv funderat mycket på det där, så du har verkligen en poäng. Därmed inte sagt att det alltid är så att man skyller på funktionshindret, men jag har en känsla av att det är ganska vanligt.
Det är faktiskt en viktig diskussion som inte bara handlar om kärlek utan även om jobb, bostad och bemötande som några exempel. Klockan är dock alldeles för mycket för att jag ska kunna åstadkomma något vettigt just nu Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Hjulia 2005-05-22 Kl 13:43
 

Ibland har jag långa samtal med mig själv (ja, jag är galen *s*) om just detta.

""Vad gick fel? varför blev det så? vad beror det på?
Har mitt hkp överhuvudtaget med det att göra? Är det smidigt att gömma sig bakom?""

Ämnet känns lite tabubelagt och människor är bra på att slå ifrån sig känsliga ämnen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-22 Kl 21:56
 

Det är väldigt tabubelagt. Att ställa krav på "sjuka" att tänka och ta ansvar är inte oekj. Och när det gäller förhållande så är det lätt att tycka att funktionshindret är stoppet. Inte personligheten.
Det gäller även anhöriga, som lätt överbeskyddar.
Hon kan ju inte gå, vem vill ha henne?

Och växer man upp med andra som har inställningen att man inte är en blivande partner till någon. Så är det lätt att själv tro på det.

Den gruppen funktionshindrade där funktionshindret faktiskt påverkar förmågan att leva i parförhållande är psykiskt (schzofreni, manodepression etc) funktionshindrade, och neuropsykiatriska funktionshinder som autism, adhd, aspergers syndrom. Många inom denna gruppen har svårt att fungera ihop med andra. Blir ofta konflikter. Par där ena har någon av ovan diagnser behöver ofta stöd utifrån.

När det gäller fysiska funktionshinder finns inte någon större skillnad i andelen singlar mot icke f-hindrade.
Sen är Sverige ett singeltätt land.

Men det är lätt att missa att andra oxå får nobben.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-23 Kl 10:09
 

Det är mitt handikapp! Jag kan inte få barn & då sticker de som absolut måste ha barn! Duger jag intre utan barn så duger jag inte med barn heller! Det är min sjuk dom som är felet där!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-23 Kl 13:46
 

Jag kan inte heller få barn. Jag har många olika funktionshinder. Och har sällan mött någon som sticker för jag inte kan få barn.
Inte när jag var 23 eller nu idag (snart 34 år)
De som stuckit har ofta jag själv varit lite osäkra med. Inte känts 100%-ligt från någon av oss. Jag tror inte jag kan bli så intresserad av någon som inte vill ha mig som jag är.

Det som ofta är det svåra är att jag ej kan ha samlag. Jag kan ha sex på dom flesta andra sätt. Men just samlag, stoppa in något (penetrerande sex). Det går inte för då svimmar jag av smärta. Och riskerar få mer sammanväxningar i nedrebuken.

Där kan en del män se det som det stora hindret. Dom vill inte vara begränsade sexuellt. Medan många inte ser det som något hinder. Bara man kan ha sex på något sätt så...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Hjulia 2005-05-23 Kl 17:13
 

Jag har aldrig stuckit under stol med att jag inte ska ha barn (rent medicinskt funkar det, men man ska klarar av att ta hand om det åxå) och jag har inte haft några som helst problem med det.
Ingen av de jag vart tillsammans med heller.
Bara man är tydlig med det redan från början, det är viktigt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-23 Kl 18:39
 

Jag kan inte få barn eler adoptera! klarar inte ansvart! Det är för tugnt! Jag kan vara barnvakt då & då men inte ha ett barn på heltid i flera år! Men det är den ursökten jag fått varför de drar! "Du kan inte föda mitt barn"!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-23 Kl 19:31
 

Tragiskt, men jag hoppas verkligen att du hittar rätt partner som respekterar dig för den du är. Utan barn!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-23 Kl 19:35
 

Instämmer med Ninnie.
En som inser att det går att leva utan att planera att skaffa barn tillsammans.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Hjulia 2005-05-23 Kl 19:45
 

Killar som kommer med såna "ursäkter" klarar du dig nog bäst utan. Nåt säger mig att de kanske inte skulle blivit så himla bra pappor. Observera att jag verkligen drar alla över en kam - kanske inte helt rättvist.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-23 Kl 19:46
 

Då är det kanske heller inte äkta kärlek, och ovillkorslös kärlek klarar åtminstone jag mig utan. Sen ska man ha respekt för att vissa människor inte kan tänka sig ett liv utan barn (jag t ex), men då får man ju finna en passande partner.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Morticia 2005-05-23 Kl 19:52
 

Jag tror inte heller att den som nobbar mig för det jag är skulle kunna älska mig.
Vad vill den ha?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-23 Kl 19:59
 

En illusion kanske... No thanx. Been there, done that, not doing it tomorrow. Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-23 Kl 20:01
 

Ja, hur ser ni på det där att ta hand om sitt barn? Är det någon funktionshindrad här som har barn? Min neurolog sa till mig att om du ska ha barn måste du ha en man som gör nästan allt. Men så har jag inte alls tänkt. Jag har ju assistans! Hur hanterar ni assistentens roll gentemot barnen och hur är det att be assistenten att klä på X overallen? Hur reagerar barn på det? Hur får ni barnen att förstå att det är du som är mamma och bestämmer? Hur reagerar ni när barnen pratar med assistenten?

Med vänlig hälsning
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Esmeralda 2005-05-23 Kl 20:06
 

Jag har hittat en man som redan har barn. Det är helt underbart! Jag får ett barn "på köpet" och det gör honom inget ifall jag inte skulle kunna få barn. I mitt fall tror jag att jag skulle kunna bli gravid, men jag är osäker på om jag klarar en graviditet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-23 Kl 20:11
 

Jag känner killar som inte ser barm som ett krav & en elller 2 som inte vill bli pappa! Men vi är bara vänner & inget mer.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Ninnie 2005-05-24 Kl 20:45
 

Förr eller senare hittar du säkert en sådan kille som du kan utveckla vänskapen till kärlek med. Eller känns det hopplöst?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hmm
Av: Snowwhite 2005-05-26 Kl 11:43
 

kanske just nu! Men u vet ju vika jag har ögon för!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Hur gör man när man dejtar och h...
Av: Lotta 2005-05-03 Kl 15:26
huvudinlägg

Jag träffade min man för 13 år sedan, då var jag lättare muskelsjuk än vad jag är i dag dvs: jag satt i rullstol men klarade mig själv utan assistenter.

Har ofta tänkt på hur det skulle ha varit att dejta en kille med assistenter?

Själklart vet jag att allt går, men kan vara intressant att höra hur ni gör? DVS med integritet osv, men är ju lite mer passionerad i början *ler*

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur gör man när man dejtar och h...
Av: Lotta 2005-05-03 Kl 15:27
 

Uttryckte mig lite klumpigt!

Jag menar hur det är att dejta en kille när du har PA (inte en kille med PA)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur gör man när man dejtar och h...
Av: Ninnie 2005-05-05 Kl 15:09
 

Ja, du...

det där är ju inte helt enkelt förstås. Mycket beror ju på hur ens funktionshinder ser ut. För mig har lösningen alltid varit att skicka hem assistenten då och då. Och när det inte är möjligt så har de varit i assistentrummet eller ute på stan. Just nu har vi löst det så att Stefan jobbar som min assistent och det gör att vi får mycket egen tid tillsammans, vilket känns bra och viktigt.

Spontanitet däremot är en annan femma... När man är nyförälskad och passionerat kär (vilket man kan vara efter fyra år också) är det ju inte alltid roligt att ta hänsyn till någon annans närvaro. Men man får anpassa sig, vad är alternativet? Det är också en fråga om vilka assistenter man väljer att anställa...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Date
Av: Ninnie 2005-05-01 Kl 19:17
huvudinlägg

Nu är jag nyfiken på hur det gick för Esmeralda i helgen... Blinkande smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Date
Av: Esmeralda 2005-05-01 Kl 22:57
 

Det gick bra! Vi är kära i varandra! Men det har dykt upp problem som jag inte trodde skulle finnas. Jag förstod inte att han inte tog in allt jag sa. Jag tyckte jag hade berättat hur det var. Men han fick en chock över alla saker jag hade med mig. Han ser praktiska problem som jag inte ser. Men jag tycker liksom att det ändå var bra att vi träffades, för nu vet han hur det är. Det skulle vara jättesvårt att förklara på telefon och även om jag har berättat så kunde han inte föreställa sig hur det var i verkligheten. Men han älskar mig och vi ska ses igen!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Ninnie 2005-05-01 Kl 23:04
 

Jag tror som du, att det är omöjlig att skapa en sann bild över telefon. Huvudsaken är att han inte är redo att skapa bilden en bit i taget, och om ni ska ses igen så måste han ju vara intresserad av det!
Hur kändes det att han såg problem då? Hur hanterar man sånt?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Esmeralda 2005-05-02 Kl 10:19
 

Det var jobbigt att han såg problem. Jag var nog lite naiv. Jag trodde inte att dessa problem skulle finnas. Det kändes som om han inte såg någon framtid för oss. Vi pratade om det här och jag grät. Vi hade också problem med att jag bad honom om hjälp med saker. Han gillade inte det och jag blev ledsen. Men när jag hade förklarat för honom så ångrade han sig. Han ville inte heller att assen skulle behöva vara närvarande hela tiden. Vi hade lite olika syn på vår framtid också. Jag tror han tänkte längre fram än jag. Han tänkte på praktiska problem om vi skulle bo ihop och jag tänkte att vi skulle ha ett förhållande på distans och träffas typ en gång i månaden ganska länge. Och jag kände mig bekväm med det. Senare, någon gång i framtiden vill jag naturligtvis ha mer än så, men det är inget jag tänker närmare på och de problemen får vi ta när de kommer. När det har gått så lång tid så känner han också mig så väl, och vet hur mitt liv fungerar, så jag tror att de här problemen löser sig ganska lätt då. För om han verkligen älskar mig så är praktiska problem bara praktiska problem, och de går att lösa! Sedan har vi det här med min relation till övriga familjemedlemmar, och vi har assistansbiten att ta itu med. Det här är saker han funderar mycket på, och de gör honom tveksam. Och jag blir orolig. Men jag vet att han vill träffa mig igen och därifrån måste jag utgå. Jag måste ta situationen som den är. Jag måste se saker utifrån hans synvikel också, jag måste ta in och förstå. Vi har startat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Ninnie 2005-05-05 Kl 15:05
 

För mig låter det som att ni befinner er i olika stadier i livet och att ni har olika förväntningar på ett förhållande. Givetvis är det lätt att se problem och svårigheter om man planerar för en lång tid framöver.
Även jag och Stefan hade olika åsikter om vad vi ville med förhållandet. Tills vi träffades *hihi*. Jag var bränd och såg just alla svårigheter som din käresta tycks se. Lite ombytta roller liksom. För oss blev det så att allting föll på plats när vi väl träffades och vi satsade fullt ut redan från början. Han har dock fått övertyga mig åtskilliga gånger om att min speciella situation inte är något hinder för en livslång kärlek. Jag trodde inte att jag skulle kunna lita på någon igen...

Jag tror du har rätt i att det kan vara bra att ni träffas mer så an får full insyn i hur ditt liv ser ut. Det är också det mest rättvisa mot er båda, så att ni vet vad ni ger er in i. Men jag förstår att det är läskigt. Been there, done that Ledsen smiley

Kanske handlar det om tålamod också från din sida, att han måste få en chans att vänja sig?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Esmeralda 2005-05-05 Kl 17:21
 

Jag tror du har missförstått mig, Ninnie. Jag tycker inte alls att det är läskigt att träffa Johan! Jag längtar efter honom varje dag!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Ninnie 2005-05-05 Kl 17:27
 

Oj, förlåt, jag uttryckte mig nog konstigt... Läskigheten ligger, enligt mig, i att diskutera sådana här saker med någon som man är kär i. Man är ju liksom extra sårbar då...

Jag förstår absolut att det inte är läskigt att träffa honom. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Esmeralda 2005-05-05 Kl 19:18
 

Nu förstår jag! Ja, jag håller med om att det är läskigt att diskutera det här med Johan. Jag blev livrädd när jag trodde att han inte såg någon framtid för oss och jag trodde att han skulle göra slut. Men det gjorde han inte! Och han verkar inte främmande för att tala om för andra personer att han är tillsammans med mig! Det känns bra. Det känns som om det är på riktigt, att det är något att satsa på!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Date
Av: Ninnie 2005-05-05 Kl 20:00
 

Då låter det som att ni har en bra grund att stå på. Härligt! *glad*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Sex
Av: Morticia 2005-04-22 Kl 19:09
huvudinlägg

Jag skriver en del. Och har skrivit en del om sex. Och hur funktionshindrade kan göra. Vilka olika hinder som kan uppkomma vid olika diagnoser etc.

Jag började för att förklara lite för mig själv, hur min kropp är, fungerar. Vad den behöver, och vad den inte vill ha alls.
Och för kvinnor med samma har denna text varit mycket användbar.

Och har sen dess skrivit två lite mer övergripande texter.

http://home.swipnet.se/morticia/textsexfunk.htm
http://home.swipnet.se/morticia/textsexforalla.htm

Ni/Du är välkomna med tips som jag missat som är era egna guldkorn för att få det att fungera.
Jag lovar att ni får vara helt anonyma. Men jag vill kunna ställa följdfrågor så min text blir lättläst.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-22 Kl 17:40
huvudinlägg

Ninnie, kan du berätta lite om hur det är att vara tillsammans med en person som inte har ett rörelsehinder? Vilka funderingar har du/har du haft? Känner du, som jag, att det är en stor grej? Hur mycket "assistent" är Stefan åt dig? Hur ser du och han på rollerna pojkvän/assistent?

Vänliga hälsningar
Esmeralda

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2005-04-22 Kl 21:45
 

Esmeralda, bra frågor... Jag har tänkt en hel del runt det där eftersom jag i princip bara haft "friska" killar.
Stefan och jag pratade MASSOR om hur mitt liv funkar innan vi blev tillsammans. Jag sa att om han vill ha mig så får han hela paketet, liksom. Och det ville han. Blinkande smiley

Han jobbar nu som en av mina fyra fasta assistenter. Jag var oerhört tveksam till detta innan, men eftersom vi har så bra kommunikation så funkar det jättebra. Jag var rädd att all fysisk hjälp skulle förstöra passionen, för den erfarenheten har jag haft. Så är det inte nu utan det känns naturligt och bra. Sen är vi båda ganska frispråkiga och enkla, så vi pratar mycket...

Kanske borde Stefan också svara? På http://www.lanternan.nu finns en krönika som han skrivit...
http://www.lanternan.nu/tidningen/artikel.asp?id=5
80


Fråga gärna vidare!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: CuslonGodibb 2006-05-31 Kl 14:05
 

För det första har Esmeralda ställt bra frågor, tycker jag!

För det andra vill jag än en gång rikta uppriktiga tack till både Ninnie och Stefan, som väljer att delge oss andra sina tankar och erfarenheter! Jag antar att många med mig tycker att det är intressant att få veta hur ni resonerar kring och hanterar saker som inte är så alldeles självklara och lätta att ta ställning till. Sedan är naturligtvis alla förhållanden unika, men ni förmedlar i vilket fall som helst en mycket positiv bild, tycker jag, och det är ju alltid skönt att se att det finns personer som "lyckats" - vad det än gäller.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2006-05-31 Kl 14:25
 

CuslonGodibb skrev:
För det första har Esmeralda ställt bra frågor, tycker jag!

För det andra vill jag än en gång rikta uppriktiga tack till både Ninnie och Stefan, som väljer att delge oss andra sina tankar och erfarenheter! Jag antar att många med mig tycker att det är intressant att få veta hur ni resonerar kring och hanterar saker som inte är så alldeles självklara och lätta att ta ställning till. Sedan är naturligtvis alla förhållanden unika, men ni förmedlar i vilket fall som helst en mycket positiv bild, tycker jag, och det är ju alltid skönt att se att det finns personer som "lyckats" - vad det än gäller.


Tack Cuslon. Många har sagt att jag ibland delar med mig för mycket av mig själv - men jag gör gärna det för den goda sakens skull. Om min frispråkighet kan hjälpa en enda människa på nåt vis så är det värt det! Sen fattar jag inte varför kärlek och sex ska vara så förtvivlat tabubelagt... Förvånad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2005-04-22 Kl 21:51
 

Glömde... Av praktiska skäl har jag faktiskt valt bort en kille som använder rulle, som jag var ganska betuttad i. Det lustiga är att han resonerade likadant. Glad smiley Hade det varit "the real thing" kanske man inte hade gjort det, men det funkade den här gången....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-22 Kl 22:39
 

Ja Stefan, svara gärna du också! Hur känns det som pojkvän att hjälpa din flickvän så pass mycket som du gör? Ninnie, kan du ställa samma krav på Stefan som du gör på dina andra assistenter? Jag vet inte hur du ser på det, men jag beter mig olika mot mina assistenter och mina vänner/pojkvänner. Mot mina assistenter är jag mer en instruktör och kan tala om precis hur jag vill ha saker gjorda. För mig skulle det kännas konstigt att göra detta till min pojkvän. Men å andra sidan har jag bara haft rörelsehindrade killar. Det är först nu jag har träffat en kille utan rörelsehinder som faktiskt är kär mig Glad smiley (Och det är en stor grej för mig, det lyfter mitt självförtroende! Hur är/var det för dig Ninnie?) Och vi träffades via Holken!! Ja, jag håller med om att nätet är en bra mötesplats! Och kanske kommer jag att ändra min syn på assistans nu när jag har en pojkvän som faktiskt kan hjälpa mig! Jag vet inte hur det kommer att bli... det är därför det är så intressant att höra dig och Stefan berätta! Jag har också haft sådana här tankar att jag känner att jag måste vara mer "normal" för att min pojkvän är "normal" och jag har kännt en större osäkerhet över om han ska acceptera mig som jag är, med min kropp och mina "vanor/ovanor" som beror på mitt funktionshinder. Saken är den att vi aldrig har träffats. Så jag är lite nervös över första träffen, men den är om en vecka Glad smiley Åh, han är så fin o go! Glad smiley Jaja nu ska jag sluta svamla. Jag har i alla fall läst Stefans krönika och tycker att ni verkar ha ett helt underbart förhållande!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2005-04-22 Kl 23:17
 

Jag ställer nog lika höga krav på honom... De dagar då han jobbar så finns det regler för hur vi är med varandra som skiljer sig mot när han hjälper mig fast han är ledig.

Jo jag har funderat en himla massa på allting. Som om vi får barn, hur blir det då osv?
Killen du träffat kanske skulle höra av sig till oss så småningom?

Grattis till kärleken!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-23 Kl 19:20
 

Det var precis det jag var ute efter, om Stefan har två roller. Stefan kan du berätta mer om hur det är, hur det känns? Vilka skillnader finns i ert beteende när du är pojkvän respektive assistent? När du är assistent, känns det då som om du spelar en roll? Att du har restriktioner? Ninnie är det inte jobbigt att be din pojkvän om hjälp hela tiden? Känner du dig någonsin underlägsen? Hur klarar ni att vara jämbördiga när Stefan jobbar för dig? Hur känns det att han får pengar för att vara med dig?

Nu lite andra frågor som jag saknar svar på från förra inlägget:
Ninnie, har du haft liknande tankar som jag angående att en icke-rörelsehindrad är kär i dig? Har det varit en kick för ditt självförtroende eller är du "van"?

Har du kännt som jag, att du måste försöka vara mer "normal" för att din pojkvän är "normal"? Har du kännt osäkerhet i början av ett förhållande om huruvida han ska acceptera dig eller inte? Typ hur var det innan ni hade träffats på riktigt?

Vänliga hälsningar
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Stefan 2005-04-24 Kl 11:22
 

Esmeralda, det är mycket bra frågor du ställer!
Jag vill nog säga att min roll som min sambos assistent beror lite på situationen ibland.
När jag inte jobbar så väljer vi ändå ofta att inte ha någon assistent med oss, eftersom vi tycker om att vara själva med varandra och att det ändå funkar rent praktiskt. Det blir helt enkelt en lite friare känsla.
Vid sådana tillfällen är vi som vilket par som helst, och om jag skulle behöva göra något som annars hade fallit på assistentens lott så tänker jag faktiskt inte så mycket på det. Vi står varandra väldigt nära och det har liksom blivit en naturlig del av det hela, kan man säga, och jag känner aldrig att "*suck*, nu måste jag göra assistentens jobb - igen!".

När det är jag som jobbar så FÖRSÖKER jag i största möjligaste mån vara som vem som helst av de andra assistenterna, eftersom jag inte vill att Ninnie ska behöva anpassa sin situation efter vem som jobbar Det ska inte behöva vara annorlunda för att det råkar vara jag. Då försöker jag bara vara hennes skugga, och ett par hjälpande armar när det behövs.
Vi har pratat mycket om alla möjliga situationer och Ninnie är väldigt duktig på att tala om hur hon vill att saker och ting ska funka, och detta är inget problem för mig.

Sammanfattningen av det här är att jag har en annan roll när jag jobbar än annars.

Men - sedan det finns ju situationer när jag jobbar och vi ändå skulle göra något tillsammans som ett par. Då kanske jag, i andras ögon, tillåts vara lite oprofessionell som assistent.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2005-04-25 Kl 20:47
 

Esmeralda... Jag känner inte att jag ber honom om hjälp egentligen. Inte när han jobbar. Då vet jag att han gör det som en självklarhet, och han gör det på samma vis som mina andra assistenter.
I början av vårat förhållande så var det kanske jobbigare att be honom om hjälp. Ville visa att jag "klarar mig själv".
Vi är jämbördiga i allra högsta grad, måste jag säga. Även om jag absolut är den mest dominanta av oss. Haha.
Att han får pengar känns bara bra, då behöver jag aldrig känna att han "uppoffrar" sig.

Njae, din fråga om att få en kick av att en icke-rörelsehindrad är kär i mig känner jag inte igen. Det har nog aldrig varit något konstigt för mig...

Jag var oerhört skraj i början... Just innan vi träffades IRL. Trodde att han inte fattat vidden av mitt funktionshinder och vad det innebär i vardagen. Förklarade och berättade i timtal! Rädd att bli sårad - igen...

Men - Stefan ser liksom bortom det där fysiska. Även när man kommer till intima saker som sexualitet så är det ju onekligen speciellt att vara tillsammans med någon som har funktionshinder. Mycket snack (och mycket "verkstad" hihi) blev det där med.

KUL med dina genomtänkta frågor!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Lotta 2005-04-25 Kl 15:54
 

Svara för min man eftersom han inte gillar att svara själv:

Vi är i samma situation!

Roger vet att.... när han är assistent så "kan han åka på" att gå på stan * ler*

Skämt och sido, jag tycker att det är kanon att min man är assistent på helgerna då vi vill vara själva, men ändå så vet både Roger och jag att.... vi kan kalla in ngn annan om vi vill.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-26 Kl 22:28
 

Tack både Ninnie och Stefan för svaren! Det är jätteintressant att få nya perspektiv på saker och ting! Man ska inte låsa sig till det man själv tycker, utan ta in nytt också.

Och ja, jag har tipsat Johan om den här sidan, får väl se när han vågar göra första inlägget Blinkande smiley

Vänliga hälsningar
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2005-04-26 Kl 22:31
 

När ska ni ses IRL då? *nyfiken*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-26 Kl 22:33
 

Den här helgen!!! Ja, jag vet att en del tycker jag är galen, men jag måste ju träffa honom någon gång!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Stefan 2005-04-26 Kl 22:57
 

Vad kul! Då måste jag få önska dig lycka till! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Ninnie 2005-04-27 Kl 00:00
 

Galen? Man måste våga för att vinna. Så länge man inte är dumdristig så anser jag inte att det är galet att testa kärleken.

Utan lite mod hade vi inte träffats, än mindre gift oss...

LYCKA TILL av hela mitt hjärta!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-27 Kl 12:46
 

Tack så mycket, de orden värmde!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-27 Kl 12:52
 

Hur gjorde ni första gången ni skulle träffas? Ni bodde väl långt ifrån varandra?

Vänliga hälsningar
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Stefan 2005-04-27 Kl 15:52
 

Jo, det var en bit mellan oss... Ca 45 mil.
Vi hade pratat väldigt mycket både via telefon, chat och mail.
När det hade gått ett tag så ville jag väldigt gärna komm aupp och träffas, men Ninnie var VÄLDIGT avigt inställd till det.
Efter många tappra övertalningsförsök så gick hon tillslut med på det.
Men eftersom hon inte kunde lova att jag skulle få sova över så fick jag lova att sova i bilen i så fall.
Men jag behövde inte sova i bilen... Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: Esmeralda 2005-04-27 Kl 22:10
 

Bra, då vet jag att jag inte är galen!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förhållande
Av: KarinSch 2006-06-01 Kl 18:43
 

Lycka till!!
Jag har med min sambo som assistent och har liksom Ninnie gjort ett medvetet val att inte bli kär i fysiskt funktionshindrade män, just för att det är himla opraktiskt.
Däremot känner jag nog inte att det är en kick för självförtroendet att ha en icke funktionshindrad man, det är en massa saker som jag är mycket bättre på än han som att se till att betala räkningar, ha koll på tider som ska passas, laga mat osv. Att ge honom lön för hans arbete är en självklar sak, han arbetar ju, oftast mycket mer än de andra assarna för vi väljer att städa när han jobbar t.ex.
Ska man sen tala om sex så är det ju inte så svårt att duscha tillsammans osv, hjälpen blir liksom en naturlig del i ens sexliv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 [28]
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2020 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh