Läste just denna länk i tidningen: http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?article=81889

Finns även en artikel i Expressen.

Handlar om en undersökning som visar att gravida kvinnor som får urinvägsinfektion i högre utsträckning än andra får barn med CP-skador.
Gravida uppmanas att ta uvi och andra infektioner på allvar, alltså se till att få behandling.

Ninnie skrev: Finns även en artikel i Expressen. Handlar om en undersökning som visar att gravida kvinnor som får urinvägsinfektion i högre utsträckning än andra får barn med CP-skador. Gravida uppmanas att ta uvi och andra infektioner på allvar, alltså se till att få behandling.

Okej, sorry att jag la den i fel forum .
Det som övveraskade mig när det gäller artikeln är att det föds 200 barn med cp-skador varje år i Sverige. Jag tycker att det låter mycket. Vad tycker ni?

Woman_73 skrev: Okej, sorry att jag la den i fel forum . Det som övveraskade mig när det gäller artikeln är att det föds 200 barn med cp-skador varje år i Sverige. Jag tycker att det låter mycket. Vad tycker ni?

Ingen som helst fara!

Jag tror att den siffran kan stämma ganska bra. CP-skador innefattar ganska många olika typer av skador ju, eller... Olika omfattning av funktionshinder, snarare!

Ninnie skrev: Ingen som helst fara! Jag tror att den siffran kan stämma ganska bra. CP-skador innefattar ganska många olika typer av skador ju, eller... Olika omfattning av funktionshinder, snarare!

Men jag har fått för mig att med dagens teknik så kan en hel del barn räddas från att få cp-skada vid födseln. Om man jämför nu och tex på 70-talet.

Woman_73 skrev: Men jag har fått för mig att med dagens teknik så kan en hel del barn räddas från att få cp-skada vid födseln. Om man jämför nu och tex på 70-talet.

En cp-skada kan ju vara prenatal, perinatal eller postnatal, dvs uppkomma före förlossningen (i magen), under själva förlossningen eller upp till 2 års ålder. De perinatala skadorna har säkert minskat sen 70-talet tack vare ökad förlossningsövervakning, men antalet pre- och postnatala nog de samma som tidigare.

// A E

siffran 200 barn med CP skador ligger nog snarare på 250 barn per år eftersom man kan rädda fler i dag med den nya tekniken.
MVH
permobil

Woman_73 skrev: Läste just denna länk i tidningen: http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?article=81889< /i>

Det är nog känt sedan ganska länge för jag fick en låg dos antibiotika under min graviditet för tio år sedan just för att undvika att få UVI som skulle kunna skada fostret. Just CP skador nämndes nog inte tror jag.

Sedan tror jag att CP skador kan öka pga att de kan rädda så små barn som är megatidigt födda men inte klara av de skador som uppstår i en så ömtålig omogen hjärna.

Min Pappa upmanade mej att läsa denna artikel då jag är gravid, men de han "inte uppfattat" av de ja har pratat med familjen om detta så viste min barnmoorska från dag 1 att ja hade mycke urinvägsinfektioner som "ung" o de visade sig att när jag var någonstans mellan v8-12 så hade ja unrinvägsinfektion (Vilketja blev väldigt schokad över jag brukar aldrig gå ovetande om den saken ja brukar bli jätte dålig o behöva läggas in men denna gången visa de inga symprom alls) Men men, som de bestämdes fick jag först en lång 15dagars pencilinkur furadantin och nu resten av graviditeten ca 4månader +- Så går jag på något som heter hiprex som tydligen ska minska risken med en högre procent som ja inte har i huvudet nu hur hög den var men de ska minska risken för urivägsinfektion men saken var den att ja viste inte att om man hade haft mycke urinvägsinfektioner tidigare så kunde detta vara en fara när man var gravid så när min far sa detta till mej så blev ja ärligt talat jätte skraj...
Jag har själv ryggmärgsbrock. Men ja ser de inte som ett hinder om mitt barn skulle födas med något funktionshinder de skulle ja se som en stor utmaning, Jag sj har inte levt med mitt handikapp för "ingen nytta" liksom förstår ni hur ja menar?

Misspiggy_84 skrev: Min Pappa upmanade mej att läsa denna artikel då jag är gravid, men de han "inte uppfattat" av de ja har pratat med familjen om detta så viste min barnmoorska från dag 1 att ja hade mycke urinvägsinfektioner som "ung" o de visade sig att när jag var någonstans mellan v8-12 så hade ja unrinvägsinfektion (Vilketja blev väldigt schokad över jag brukar aldrig gå ovetande om den saken ja brukar bli jätte dålig o behöva läggas in men denna gången visa de inga symprom alls) Men men, som de bestämdes fick jag först en lång 15dagars pencilinkur furadantin och nu resten av graviditeten ca 4månader +- Så går jag på något som heter hiprex som tydligen ska minska risken med en högre procent som ja inte har i huvudet nu hur hög den var men de ska minska risken för urivägsinfektion men saken var den att ja viste inte att om man hade haft mycke urinvägsinfektioner tidigare så kunde detta vara en fara när man var gravid så när min far sa detta till mej så blev ja ärligt talat jätte skraj... Jag har själv ryggmärgsbrock. Men ja ser de inte som ett hinder om mitt barn skulle födas med något funktionshinder de skulle ja se som en stor utmaning, Jag sj har inte levt med mitt handikapp för "ingen nytta" liksom förstår ni hur ja menar?

Tror att jag förstår vilket håll du lutar i ditt inlägg, funktionshinder är ju det sista man vill att ens barn ska ha och så vill jag ialla fall tro det att det alltid när man blir förälder

Men jag och min sambo de erfarenheterna av att ha ett eget funktionshinder och därmed så har ju vi större erfarenheter än en icke funktionshindrad förälder faktiskt har av funktionshinder. Visst det kommer bli en hel del extra att tänka på och göra men någon katasrof är det inte. Jag kommer att älska ungen för den hon/han är och det sitter inte i om hon/han har funktionshinder eller ej.

Redigerat 2006-10-13 10:56

Precis de ja menar.
Man kommer ju älska sitt barn oavsett om Hon/Han är frisk elle inte o sen att man har egna erfarenheter ser ja som kanon bra, Nu längtar ja efter mitt pre ska kika ut,

Helna skrev: Tror att jag förstår vilket håll du lutar i ditt inlägg, funktionshinder är ju det sista man vill att ens barn ska ha och så vill jag ialla fall tro det att det alltid när man blir förälder Men jag och min sambo de erfarenheterna av att ha ett eget funktionshinder och därmed så har ju vi större erfarenheter än en icke funktionshindrad förälder faktiskt har av funktionshinder. Visst det kommer bli en hel del extra att tänka på och göra men någon katasrof är det inte. Jag kommer att älska ungen för den hon/han är och det sitter inte i om hon/han har funktionshinder eller ej. Redigerat 2006-10-13 10:56

Jag tänker så här: att få ett barn med funktionshinder kanske inte är en katastrof för föräldrarna, man smälter väl in i det gissar jag, däremot önskar väl ingen normal människa sina barn ett funktionshinder. Det är ju ändå ett besvär att leva med i många fall, (inte alltid, finns ju goda saker med det också, så klart) Kan ju vara smärta, sår, epilepsi, allergi, rörelsehinder, whatever... Men ett barn med funktionshinder tar ju mer tid och engagemang än ett barn som fötts utan sjukdomar, och om en eller båda föräldrar också har funktionshinder, så kan det bli en jättejobbig situation, det blir en stor belastning, för den egna kroppen och psyket, för föräldrarollen och sist, men inte minst, för relationen mellan makarna. Och stundtals är det väl ändå slitsamt, även om samtliga i familjen är friska.

Till sidans topp

Skulle vilja veta hur det ser ut med psykologhjälp numera ute i de olika delarna av landet, för familjer med ett funktionshindrat barn? (förvärvat funktionshinder eller ej spelar ingen roll)

Har länge tänkt på att det skulle behövas ett stöd även känslomässigt inte bara till den fysiska delen.Medtanke på alla udda problem som finns i de familjerna, någon som har någon tanke så dela gärna med er

Redigerat 2006-08-21 03:14

Jag tvivlar starkt på att det fungerar, jag har själv sett allts för många som behöver psykologhjälp, men som inte har det.

I Halmstad är det obefintligt med stöd. Tycker det är mycket dåligt.
Vi fick en lapp med vår dotters diagnos (SMA III)och skickades hem.....Hade detta fungerat annorlunda och med mer stöd så kanske man lärt sig att hantera situationen på ett mer sundare sätt, om det nu är möjligt!

Majam skrev: I Halmstad är det obefintligt med stöd. Tycker det är mycket dåligt. Vi fick en lapp med vår dotters diagnos (SMA III)och skickades hem.....Hade detta fungerat annorlunda och med mer stöd så kanske man lärt sig att hantera situationen på ett mer sundare sätt, om det nu är möjligt!

Vilken typ av stöd tror du är mest effektivt? Professionellt eller typ denna sajt?

Ninnie skrev: Vilken typ av stöd tror du är mest effektivt? Professionellt eller typ denna sajt?

Även om frågan inte var riktad till mig så tror jag i alla fall på båda delarna, detta är ju som sagt ett ställe där man får chansen att träffa andra föräldrar. Man har möjlighet att diskutera med de som har vuxit upp med kanske det funktionshinder som ens egna barn har, men tror personligen att man måste ha samtalsterapi som ett kompliment i vissa fall man bör i alla fall erbjudas det av sin hemkommun.Dåligt att det tycks finnas så dåligt med proffisonell psykologhjälp inom detta tycker jag

ps. ville bara förtydliga lite.

Ninnie skrev: Vilken typ av stöd tror du är mest effektivt? Professionellt eller typ denna sajt?

Jag tror att man behöver både professionellt stöd och även möjlighet att ventilera med andra föräldrar/barn i samma situation.
Det finns mycket information på nätet men den ersätter ju inte den personliga kontakten som jag tycker är viktig.
En kontakt som bör hållas med hela familjen, syskon kan också behöva stöd, men dom ignoreras fullständigt. Lustigt egentligen, på Ågrenska har man frågestunder i grupp för syskonen och där kom det fram att många bar på svåra frågor men ville inte ställa dom till sin mamma eller pappa.

Majam skrev: Jag tror att man behöver både professionellt stöd och även möjlighet att ventilera med andra föräldrar/barn i samma situation. Det finns mycket information på nätet men den ersätter ju inte den personliga kontakten som jag tycker är viktig. En kontakt som bör hållas med hela familjen, syskon kan också behöva stöd, men dom ignoreras fullständigt. Lustigt egentligen, på Ågrenska har man frågestunder i grupp för syskonen och där kom det fram att många bar på svåra frågor men ville inte ställa dom till sin mamma eller pappa.

Är just därför vi i adiministrationen har tänkt på att lägga till en kategori som heter syskon på sajten, många syskon finns på nätet och givetvis ska det ses som en chans att ventliera sina tankar kring syskonet med funktionshinder eller hitta andra syskon som har ett syskon med funktionshinder

Helna skrev: Är just därför vi i adiministrationen har tänkt på att lägga till en kategori som heter syskon på sajten, många syskon finns på nätet och givetvis ska det ses som en chans att ventliera sina tankar kring syskonet med funktionshinder eller hitta andra syskon som har ett syskon med funktionshinder

Psst, finns en sån kategori redan jö.

Ninnie skrev: Psst, finns en sån kategori redan jö.

Det var ju det jag menade

Lite otydligt kanske i så fall ber jag om ursäkt...

Redigerat 2006-08-22 08:21

Ninnie skrev: Psst, finns en sån kategori redan jö.

Jo, den kategorin finns, vilket är bra.
Men stödet till syskonen behövs innan dom är "chatvana".
När mina twins började i skolan kände jag som mamma att brorsan inte mådde som en prins. Även hört andra syskon som stundtals har svårt att hantera situationen. Kontaktade hab, men dom tyckte jag skulle vända mig till skolsköterskan, men har man redan en ful stab som är involverade i ens privata sfär så kan det vara svårt att blanda in ytterligare en person.
Så behovet av en personlig kontakt för hela familjen är något som jag anser att alla habiliteringar ska försöka tillgodose.

Redigerat 2006-08-23 03:04

Hej här katrineholm (södermanslän)
Finns det hjälp att få på vuxenhab.
funkar bra , går själv ditt 1 ggr/v

Jag tror att habiliteringen har psykologhjälp för hela familjen? I alla fall har jag uppfattat att det är så där vi bor.

Redigerat 2006-08-24 15:35

Tinkerbell skrev: Jag tror att habiliteringen har psykologhjälp för hela familjen? I alla fall har jag uppfattat att det är så där vi bor. Redigerat 2006-08-24 15:35

Stockholm har jag också fått uppfattningen att de har även om vuxenpsyk inte alltid håller måttet, men hur ser det ut på andra ställen i landet?

Min Mor skulle behöva psykologhjälp ibland, och jag är ju fh så det skulle väl vara helt i sin ordning.

Offa skrev: Min Mor skulle behöva psykologhjälp ibland, och jag är ju fh så det skulle väl vara helt i sin ordning.

Det skulle hela min familj behövt, men det är många år försent nu. Min bror och hans fru skulle nog behöva det förståss eftersom han själv har fått 2 barn med autism.

Jag tror att det är undervärderat vilken kris anhöriga hamnar i när deras barn (vilken ålder det än är i) blir skadat eller sjukt. Jag blev skadad när jag var 13 år och mamma och pappa hämtade sig aldrig.

Det är oerhört viktigt att barn som växer upp med ett funktionshinder har en bra och sund relation till sin familj och övrig släkt. Uppväxten är ju den som formar oss som vuxna människor.

Moon skrev: Jag tror att det är undervärderat vilken kris anhöriga hamnar i när deras barn (vilken ålder det än är i) blir skadat eller sjukt. Jag blev skadad när jag var 13 år och mamma och pappa hämtade sig aldrig. Det är oerhört viktigt att barn som växer upp med ett funktionshinder har en bra och sund relation till sin familj och övrig släkt. Uppväxten är ju den som formar oss som vuxna människor.

Jag blev stroke skadad när jag var elva år och tror att mina föräldrar skulle ha behövt hjälp från en psykolog och från en äldre funktionshindrad, framförallt med hur de skulle hantera allt. Plus att höra alla historier som berättas på den här sajten

Nu är ju min mor död sen många år tillbaka men jag vet ju att hon aldrig lyckades lära sig hantera situationen. Hon gav ju upp och lämnade mig till sin mor och far (tack och lov), när jag sen blev tonåring och flyttade hem var vi ju som främlingar för varandra och så förblev det. Hennes överlevnadsstrategi var att inte se mitt funktionshinder, jag var frisk, så var det i hennes värld, det man inte vill ska finnas det finns inte, så när jag bodde hos henne fick jag ingen habilitering eller sjukgymnastik eller något sådant.
Om föräldrar fått hjälp att hantera situationen och dessutom fått någon funktionshindrad stödperson så hade det nog varit mycket lättare.
Jag vet ju hur svårt jag hade att förstå och ta till mig Hannahs problem i början, men det hade ju alla, eftersom hon var så otroligt verbal och sen hade en IQ som varierade på olika tester från icke bedömbart till 130. Det var en konstig tid, och jag förstår alla föräldrar som hamnar i ett chocktillstånd när något händer deras barn.

Jag anser att varje familj skulle ha rätt till psykologhjälp, oavsett när det visar sig att barnet har/får en sjukdom eller ett funktionshinder, för det ÄR en kris

Hej!
jag tycker oavsett om det är barnen som blir funktionshindrade eller om det är/blir föräldrarna så ser sjukvården till den person som är sjuk och behandlar denna. sällan ser man till hela familjen och idag vad jag vet finns inget bra utarbetat stöd för tex funktionshindrade föräldrar med barn (det är här jag har mest erfarenhet). Hur det är för er föräldrar med funktionshindrade barn har jag liten koll på men jag tror både för barnen skull och föräldrarna att det vore bra om möjlighet att träffa en person som är äldre med samma funktionsnedsättning vore bra. Dels för föräldrarnas skull att se att det går å leva med funktionshindret sen har de säkert massa frågor som de kan få svar på. lite vad som händer när barnet växer osv.

Kattis skrev: Hej! jag tycker oavsett om det är barnen som blir funktionshindrade eller om det är/blir föräldrarna så ser sjukvården till den person som är sjuk och behandlar denna. sällan ser man till hela familjen och idag vad jag vet finns inget bra utarbetat stöd för tex funktionshindrade föräldrar med barn (det är här jag har mest erfarenhet). Hur det är för er föräldrar med funktionshindrade barn har jag liten koll på men jag tror både för barnen skull och föräldrarna att det vore bra om möjlighet att träffa en person som är äldre med samma funktionsnedsättning vore bra. Dels för föräldrarnas skull att se att det går å leva med funktionshindret sen har de säkert massa frågor som de kan få svar på. lite vad som händer när barnet växer osv.

Jag har egentligen erfarenhet heller av det här med "familjeterapi" tycker bara att det skulle vara en bra grej för familjerna, att få hjälp med saker som rör barnets psykiska hälsa och inte bara de fysiska delarna. Även om funktionshinder.se finns så att man kan få råd,stöd och tips ifrån oss som har egna erfarenheter av vårt funktionshinder, vilket jag egentligen tror är den bästa vägen till broar

Men det jag skulle önska är att fler skulle börja våga skriva i det här forumet! För att många av de medlemmar som finns här på sajten, är föräldrar till barn med funktionshinder eller föräldrar med funktionshinder. Är lite tråkigt att det inte har varit mer aktivitet som sagt , vi får hoppas på att det ska bli bättre så småningom.

Till sidans topp

Det finns en hel del på nätet om just fixa barn.
Om hormoner hit och dit.
Här är riktilinjer på hur man ställer diagnos.

Dvs det man bör få genomgå innan läkaren sätter in behandling.
Nu händer det ju att läkaren tycker det är lättare att testa behandling före undersökningarna...

Men om man inte vet om kvinnan kan bli gravid, bära ett foster/barn i 9 månader så är ju all behandling kanske helt onödigt. Massa stress och krossade drömmar...

För alla som försöker med sjukvårdens hjälp - se till att kvinnan får genomgå en titthålsoperation, Laparoskopi, om ingen diagnos hittat med andra metoder.

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=35
8&ref=ao

Till sidans topp

hej har flytat hir för ett år sedan och ännu har jag inte hittat en bra sjukgynbat här.
Finns det någon som tittar in här som kan ge ett bra tips --- Hör av er!

Redigerat 2006-06-08 08:12

Till sidans topp

Har funderat på en sak:

Varför heter det kejsarsnitt? Ngn som vet historiken bakom just det ordet "kejsar"

Lotta skrev: Har funderat på en sak: Varför heter det kejsarsnitt? Ngn som vet historiken bakom just det ordet "kejsar"

Ett vagt minne av att det var en kejsare som beodrade ingeppet för det var alldeles för många barn som dog.

Ok, misstänkte nästan det! Tack!

Citat från kejsarsnitthemsidan
"Namnet kejsarsnitt antas komma från en lag som rommarna införde ca 700 år f Kr. Den innebar att man inte fick begrava en död gravid kvinna utan att ta ut fostret. Man kallade detta lex caeserea = kejserliga lagen"

Det finns verkligen hemsidor för allt.

Stefan

Lotta skrev: Har funderat på en sak: Varför heter det kejsarsnitt? Ngn som vet historiken bakom just det ordet "kejsar"

Det kommer ifrån att Ceasar i Rom enligt historien blev förlöst genom kejsarsnitt. Mamman dog såklart men han överlevde. Man kan väl tänka att han ville framställa sig som en härskare som inte kommit till vår värld på den vanliga slaskiga viset.

Kanon, nu vet jag!

Jag har blivit snittad tre gånger och sista gången var jag vaken. Det var minsan slaskigt så det förslog. Gynekologerna som utförde snittet hade visir och jag förstår varför.

fostervattnet ska liksom ut...
Så kladdigt blir det.
Men det är en bra metod när vaginal förlossning inte är möjligt!

Jag är med snittad tre gånger, de två sista vaken, vad som var konstigt var att ena gången kände jag ingenting men sista gången trodde jag att de skulle slita mig i stycken.

Enda gången i livet som jag vet om att jag fått panik var när jag var vaken vid snittet. Allt kändes okej tills jag fick bedövningen och jag trodde att jag skulle sluta andas, hjälp!! Jag hade haft problem med hjärtat några gånget före sista snittet och läkarna blev oroliga när mitt hjärta slog hej vilt. - Jag vill inte få barn nu, söv mig, jag vet inte allt jag hävde ur mig. Jag som mycket sällan tappar fattningen....men allt gick till slut bra.

Men det är en hemsk känsla att helt plötsligt mista kontrollen över sin kropp. Jag fick inte panik men rädd var jag, båda gångerna. Man vet ju inte om de sticker fel eller något.

Till sidans topp

Är det någon som vet hur fertiliteten blir efter man har haft en kopparspiral

Jag har hört att det kan bli lite svårare att bli med barn efter man har haft en sprial, gäller inte det bara typen hormon spiraler?

Tja, nu var väl kanske inte den gamla tidens spiraler lika säkra som dagens men jag blev gravid med mitt andra barn ca. en månad efter att jag tagit ut den. Fast detta var på 80-talet och det är nog annurlunda nu.

Hade kopparspiral i 3 år - före mina barn. Jag blev gravid blixtsnabbt båda gångerna så det är inget jag märkt av iaf (eller hört ngt om).

Tack det var skönt att läsa båda era inlägg *Drar en lättnandes suck*

Min fru hade kopparspiral, på 80-talet. Men då informerade de noga. En sak var just hur länge det tar om man tar bort spiralen, 3 månader, får man räkna med, sa de. Om jag inte minns alldeles fel, var det inte någon typ av hormoner i spiralerna?

Pratkvarn skrev: Min fru hade kopparspiral, på 80-talet. Men då informerade de noga. En sak var just hur länge det tar om man tar bort spiralen, 3 månader, får man räkna med, sa de. Om jag inte minns alldeles fel, var det inte någon typ av hormoner i spiralerna?

Jag tror att det är hormon spiraler det gäller, på alla inlägg här så verkar det inte vara några problem att bli gravid efter man har tagit ut den ivarje fall *Tack för hjälpen*

Anonym skrev: Är det någon som vet hur fertiliteten blir efter man har haft en kopparspiral Jag har hört att det kan bli lite svårare att bli med barn efter man har haft en sprial, gäller inte det bara typen hormon spiraler?

Jag blev gravid när jag hade kopparspiral... snacka om chock när det beskedet kom...

Redigerat 2006-06-03 21:10

Vad jag hört, räknar de att en kvinna på 100 blir gravid , även om de har spiral.

Till sidans topp

Hej
Är det någon här som genomgått insemination och använt sig av metoden att stimulera kroppen med hormoner för att styra menscykeln?

Balogh

"Att styra menscykeln", betyder det att man kan styra om och när man vill ha mens menar du, och t o m få den att upphöra helt..? Hade jag inte varit så gynrädd så hade jag i så fall gärna genomgått en sådan behandling, jag tycker det är störtjobbigt med mens, får jätteont varje månad i flera dagar o s v....

Använv DepoProvera, p-spruta som skall tas var 3e månad. För mig upphörde mensen helt med den. Så skönt att vara blödningsfri

Anonym skrev: Använv DepoProvera, p-spruta som skall tas var 3e månad. För mig upphörde mensen helt med den. Så skönt att vara blödningsfri

Gynekologer är inte helt förtjusta i att skriva ut DepoProvera till kvinnor som sitter i rullstol pga den ökade risken för benskörhet.

Nu vet jag ju iofs inte om du sitter i rullstol, men oavsett så kanske nån annan har nytta av infon.

Sitter defnitivt i rullstol, fast förankrad, haha. Det var barnmorskan som skrev ut den.

Redigerat 2006-05-30 22:27

Vi sitter där vi sitter alltså.

Jag använder nu spiral, Levonova (aktiv substans, levonorgestrel) tror jag den heter.
Funkar utmärkt, har inte haft en enda liten blödning sen den sattes in i januari. Jag kan inte vara annat än helnöjd!

Nackdelen är att det var plågsamt att sätta in den. Fast för min del hade det inte vart lätt med p-spruta heller, har sprutskräck.

Hade spiral först, men den försvann! Blev erbjuden en ny, men näääääääää tack.

Anonym skrev: Hade spiral först, men den försvann! Blev erbjuden en ny, men näääääääää tack.

Försvann? Den kan inte bara försvinna, den måste glidit ut.
Men att då få in en ny känns ju kanske dumt.

Hjulia skrev: Gynekologer är inte helt förtjusta i att skriva ut DepoProvera till kvinnor som sitter i rullstol pga den ökade risken för benskörhet. Nu vet jag ju iofs inte om du sitter i rullstol, men oavsett så kanske nån annan har nytta av infon.

Det är jätteviktigt att man blir undersökt oxå.
DepoProvera är hormon. Och vissa sjukdomar i underlivet kan bli svårare med hormon.

Sen är det tyvärr rätt bekvämt för läkare att inte undersöka funktionshindrade. Slipper jobbet... *arg*

Men även tjejer i rullstol får vanliga gyn problem.

Precis....det är inget jag vill göra om.

Redigerat 2006-05-30 23:04

Givetvis ska man bli undersökt.
Det tar jag för givet därför skrev jag inget om det.

Anonym skrev: "Att styra menscykeln", betyder det att man kan styra om och när man vill ha mens menar du, och t o m få den att upphöra helt..? Hade jag inte varit så gynrädd så hade jag i så fall gärna genomgått en sådan behandling, jag tycker det är störtjobbigt med mens, får jätteont varje månad i flera dagar o s v....

Det finns olika lösningar när mens är för jobbig.
Men man måste till gyn.

Morticia skrev: Det finns olika lösningar när mens är för jobbig. Men man måste till gyn.

jo men man behöver ingen fullständig gynundersökning för att få depo provera, räcker oftast att man snackar lite...

Becky skrev: jo men man behöver ingen fullständig gynundersökning för att få depo provera, räcker oftast att man snackar lite...

Man bör gå nångång till gyn, ta med dej en kompis som du har förtroende för.

Det är för din egen skull du bör göra det gör inte ont och du behöver inte vara nervös, men förstår att det känns obehagligt! Nu utgår jag ifrån att "annonym" inte har varit till gyn tidigare, det är jätteviktigt om du vill ha barn i framtiden och framförallt för att kolla så att du är frisk

Denna avstickaren känns väldigt fel just här.

Så jag tar mig friheten att flyttar mensprat till Hälsa under Funktionshinderrelaterat!

Jag klistrar in ovan så snyggt jag kan.

Morticia skrev: Denna avstickaren känns väldigt fel just här. Så jag tar mig friheten att flyttar mensprat till Hälsa under Funktionshinderrelaterat! Jag klistrar in ovan så snyggt jag kan.

Keh är det mitt du tycker är fel placerat?? Jag har ju bara svarat på längre ovanstående gyn inlägg precis som alla andra här

Helna skrev: Det är för din egen skull du bör göra det gör inte ont och du behöver inte vara nervös, men förstår att det känns obehagligt! Nu utgår jag ifrån att "annonym" inte har varit till gyn tidigare, det är jätteviktigt om du vill ha barn i framtiden och framförallt för att kolla så att du är frisk

Jo jag har varit tidigare...ett fåtal gånger... Jag tycker det är fruktansvärt obehagligt och jag tycker att det faktiskt gör lite ont... Jag vet att det är viktigt för hälsans skull men...jag ska inte ha några barn...

Helna skrev: Keh är det mitt du tycker är fel placerat?? Jag har ju bara svarat på längre ovanstående gyn inlägg precis som alla andra här

Nej det är hela avstickarn från ämnet. Dvs allt som inte rör att bli gravid...

Okej det beror säkert på olika smärtgränser, men det är viktigt i vilket fall som helst

Helna skrev: Okej det beror säkert på olika smärtgränser, men det är viktigt i vilket fall som helst

Jag kände att det var rätt stor skillnad. Barn vs inte barn...
Sen är medicinerna ibland samma...

Balogh skrev: Hej Är det någon här som genomgått insemination och använt sig av metoden att stimulera kroppen med hormoner för att styra menscykeln? Balogh

Nej inte insemination, men ska strax påbörja hormonbehandling.....

Mysigt!

Många vänner har genom åren gjort sånt... (och en hel del bevisar har det blivit!)

Dom nyare dosorna är trevligare. Mer exakta. Mindre biverkningar.

Om man pga endometrios behöver hjälp att bli gravid finns idag lite andra metoder. Så om någon är på G. Maila adress så skickar jag gärna lite artiklar.

En av anledningarna till att dessa kvinnor inte blir gravida är att immunförsvaret attackerar och har ihjäl spermierna. Och det går idag att lösa detta hos en del.

Balogh skrev: Hej Är det någon här som genomgått insemination och använt sig av metoden att stimulera kroppen med hormoner för att styra menscykeln? Balogh

Jag har ätit 6 kurer med Pergotime som gör att äggtillväxten blir lite bättre. Har gjort 3 inseminationer varav en resulterade i graviditet, men tyvärr fick jag missfall. Fråga gärna om du/ni undrar något mer, känns som att hela 2005 gick åt till att ligga i gyn.stolen...så jag är insatt i detta med hormoner och inseminationer.

ska nog snart börja hormon behandling vet du om det finns andra tabletter än pergotime?

Du bör helt klart prata med din behandlande läkare om vad som passar just dig.
Det finns lite och testa.

Anonym skrev: ska nog snart börja hormon behandling vet du om det finns andra tabletter än pergotime?

Jag vet att det finns andra sorter, men har ej provat ngt annat än Pergo. Läkaren sa till mig att Pergon är effektiv och ger inte några större biverkningar. Min kropp svarade bra på behandlingen, jag fick några svettattacker och skällde ut min man några gånger...annars funkade det hur bra som helst.

Idjeli skrev: Jag har ätit 6 kurer med Pergotime som gör att äggtillväxten blir lite bättre. Har gjort 3 inseminationer varav en resulterade i graviditet, men tyvärr fick jag missfall. Fråga gärna om du/ni undrar något mer, känns som att hela 2005 gick åt till att ligga i gyn.stolen...så jag är insatt i detta med hormoner och inseminationer.

Ledsen för er skull. Missfall är alltid hemsk.

Jag har inte själv legat så. För min kropp är det onödigt att bli gravid då ett barn inte skulle kunna växa klart.

Men jag har suttit med vänner.
Och valt att plugga en del, då det hör lite till sjukdomen endometrios att många behöver lite hjälp för att bli gravida.

Jag håller på att skriva till ett kapitel om barntillverkning i min e-bok om endometrios.

Du får svara privat om du vill!
Varför behövde du hjälp?
Hur undersöktes du och din man innan?
Gjorde det ont att få ägglossning?

jag kommer kanske på lite fler frågor senare. Nu är jag snussugen

Vi, jag och kärestan håller på att försöka skaffa barn men vill i all onaturlighet vara så naturliga som möjligt, konstigt va? ( det räcker med att en av oss tar hormoner)
Har du upplevt humörsvängningar eller förändring i personlighet eller liknande på grund av hormonpreparat.

Stefan

Balogh skrev: Vi, jag och kärestan håller på att försöka skaffa barn men vill i all onaturlighet vara så naturliga som möjligt, konstigt va? ( det räcker med att en av oss tar hormoner) Har du upplevt humörsvängningar eller förändring i personlighet eller liknande på grund av hormonpreparat. Stefan

En vän blev galen, helt knäpp. Men hon var det enbart någon timme efter sprutan... Kan tillägga att det var den äldre metoden då det inte var lika exakta doser.
Läkarens förklaring var att halten blev lite för hög för henne så noradrenalin och lite andra saker fick svårt att fungera normalt.

MegaPMS sa en bekant.

Sen växlar ofta humöret och känsloläge. Men om det är hormoner eller livsomställningnen, förhoppningar att bli gravid eller enbart behandlingen är nog ingen som riktigt vet...

Lycka till!

Balogh skrev: Vi, jag och kärestan håller på att försöka skaffa barn men vill i all onaturlighet vara så naturliga som möjligt, konstigt va? ( det räcker med att en av oss tar hormoner) Har du upplevt humörsvängningar eller förändring i personlighet eller liknande på grund av hormonpreparat. Stefan

Hej Stefan! Jag åt hormontabletterna "Pergotime" och av de fick jag inga andra biverkningar än överdrivna svettningar. Vid några tillfällen skällde jag ut min stackars man, men det kan ju lika gärna ha berott på pressen/stressen man känner... För att få ägglossning tog jag hormonspruta "Ovitrelle" och av den fick jag ganska kraftigt illamående och ömma bröst (kändes som att vara gravid). Vill du veta något mer är det bara att fråga på här i tråden eller mejla mig privat!

Mvh Jennie

Till sidans topp