Eftersöker personer/föräldrar som har personlig assistent till sitt barn i förskolan eller i skolan (särskolan eller grundskolan) och hur detta fungerar. Eftersöker även "sammarbetsavtal" mellan skola och assistent/assistans samordnare. Vem gör vad, vem har vilket ansvar mm. Någon som har något bra att dela med sig av?? Tacksam för hjälp
Hej Anna, Har en son som är snart 4 år och som går i på förskola. I vår kommun så ordnar kommunen med en resursperson som är med vår son hela tiden. Denna resurs betalas av att förskolan får ett högre belopp av kommunen än vad ordinarie barn får. Våra timmar från f-kassan går åt till att ha våra assistenter hemma efter förskolans slut. När du funderar på samarbetsavtal, vad funderar du på då? Skolan har fullt ansvar för honom när han är där och om jag eller assistenterna hämtar honom så tar vi över ansvaret. Har inte sett att det har funnits några speciella avtal. Men det kanske inte har fungerat smidigt för er så att ett avtal kanske är nödvändigt?!
Hej Anna, Har hört den där problematiken tidigare. Som jag anser så är det upp till skolan och assistansanordnaren att kommunicera så att detta inte sker eller minimeras. Om representant från assistansanordnaren ser till att sina anställda inte "missbrukas" och samtidigt också får in feedback från lärare angående den pedagogiska undervisningen och om något inte fungerar som det ska. Detta får assistenten reda på under sedvanliga utvecklings/personal möten eller vid behov om nödvändigt. Viktigt tror jag att båda parter (lärare vs. assistenter) får förståelse för den andras situation. Allt sådant är svårt att få ned i ett avtal utan löses säkert bäst med väl fungerande kommunikation.
Det är ju en otrolig skillnad på elevassistent/resurs som är anställd av kommun eller skola och på en personlig assistent som är det enskilda barnets "hjälpmedel". En skolresurs ska följa skolan, hjälpa till där den kan och vara en vuxen i skolvärlden. En personlig assistent ska enbart finnas till för sin brukare och dessutom följa detta barns behöv och önskningar. Ska finnas där för skoarbete, lek och bus, men äldrig vara skolpersonal eller förälder. Ansvaret ligger som för alla barn på skolan under skoltid och på föräldrarunder fritid. Redigerat 2012-07-07 12:43
Till sidans topp
Jag har nyss fått veta att mitt barnbarn har medfödd benskörhet och oxå cystisk fibros.
Jobbig kombination, vet du vad det är för benskörhet?
Molander A casting, söker för SVT barns räkning, funktionshindrade barn 9-13 år med starkt matlagningsintresse. Är ni intresserade, kan ni mejla er mejladdress till casting@molandercasting.com, så kan vi skicka er mer information om projektet. Alt. Kan ni ringa mig Mari Molander, Molander A casting: 0735-03 45 72 Skulle gärna vilja ha in detta snarast, Mvh Mari Molander
Om du har en halvtimma till övers, lyssna på veckans inslag på P1:s "Barnen" med rubrik "Träna för livet". Reflektioner och erfarenhet om funktionsnedsatta barns träning. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=4933777
Det kan kännas svårt att veta hur och när man kan prata med barn om deras sjukdom eller funktionsnedsättning och också hur man pratar med deras syskon. Christina Renlund är psykolog och psykoterapeut med många års erfarenhet av arbete med barn och unga med kronisk sjukdom och funktionsnedsättning och deras familjer. Här ger hon handfasta tips. Om att prata: http://www.1177.se/Uppsala-lan/Tema/Barn-och-foraldrar/Barn-i-varden/Barn-med-funktionsnedsattning/Intervju-Om-att-prata-med-barn-om-funktionsnedsattning-eller-sjukdom/ Om att göra en berättelsebok med barnet: http://www.1177.se/Uppsala-lan/Tema/Barn-och-foraldrar/Barn-i-varden/Barn-med-funktionsnedsattning/Berattelseboken/
Kan även varmt rekommendera "Doktorn kunde inte riktigt laga mig" av Christina Renlund. Den boken var min bibel när vår dotter började prata kring sin funktionsnedsättning. Boken är fortfarande mitt "rättesnöre". Det är nog en av de svåraste uppgifter en förälder kan ha, att veta hur man ska svara sina barn när de kommer med frågor som är kopplat till sin funktionsnedsättning och ofta kommer det tidigare än man själv kanske tror och är beredd på. För vår del kom det när vår dotter, som fick sin första rullstol vid ett års ålder, var tre år och plötsligt en dag sa till mig "mamma, idag vill jag lära mig att gå!". //Eva
Fick ett mail med förfrågan om tips på böcker med anknytning till barn och funktionsnedsättning. Hittade några, fyll gärna på min lista! Böckerna om Vilma och Loppan av Anneli Khayati http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMXFZelE9 Doktorn kunde inte riktigt laga mig av Christina Renlund http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVWVFU9 Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk av Christina Renlund http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VNUVZejA9 Litet syskon av Christina Renlund (ingen länk) ... Ovanstående böcker kan köpas i Shoppen på funktionshinder.se. Jag är inte dum i huvudet - bara lite CP av Marie Blomgren. http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMXFTWGc9 Full rulle, Tim av Annica Lindgren & Nicklas Vagge http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVVVDA9 Johanna, björnen och Pär i den stora vida världen av Christiane Pieper http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMXFSWG89 Mysteriet med den blå flaskan - ett Asperger äventyr av Kathy Hoopmann http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVUVEU9 En dag i prinsessan Victorias liv av Petter Lidbeck. http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVUWG89 Detta är Susanna av Jeanne Willis och Tony Ross http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VNTZVVDA9 Jonatan på Måsberget av Jens Ahlbom http://www.bokus.com/bok/9789163320965/jonatan-pa-masberget/ Pricken av Margret Rey http://www.bokus.com/bok/9789129637724/pricken/ Redigerat 2012-01-13 17:22
"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon. - Huvudpersonen Christopher är 15 år och har autism. Har läst den och tycker den är riktigt bra. Är skriven utifrån vad huvudpersonen upplever. "Rules" av Cynthia Lord. En bok på engelska som mer tar syskonperspektivet och har yngre barn. Även denna bok handlar om autism.
Hejsan! För att göra en lång historia kort.. Innan min son föddes kunde man se på ultraljuden att han inte var fullt "normal" detta stämmer, han har diverse missbildningar en del som han kommer opereras för. Jag och min sambo(sonens pappa) men även min mamma som jobbat med funktionshindrade har sen senare tiden börjat se tecken på min son som indikerar på att något på insidan inte är som det ska. Tror inte att detta är något man genast lägger märke till men vi som ser han dagligen ser tydligare och oftare "täcken".. Vem ska jag prata med om detta? Kan tillägga att min son nu är 16 månader. Tacksam för råd..
Vad säger BVC?
Har inte pratat med BVC då vi går hop privat läkare pga hans andra problem, dessa läkarna har vi inte heller träffat på 3 månader men undantag för operation där han vägdes och mättes så därför har ingen direkt pratat med oss på en tid och undrar om jag ska gå till BVC ang detta elelr ta kontakt med något annan läkare?
Jag skulle nog kontakta BVC så kan de slussa vidare!
Tack för informationen då ska jag ringa dem och boka in en tid
Oj, vad svårt att svara på när man vet så lite. Jag antar att du redan har kontakt med någon barnläkare sedan tidigare. Tycker du inte att du får svar på dina frågor eller tillräckligt med hjälp där..?
Håller med Ninnie. BVC är en mkt bra start. Har själv en funktionshindrad dotter som dock idag är snart 2,5 år men vi har trots alla specialsister som hon behöver ändå alltid gått till bvc. De har varit bra och noga med att alltid kolla att vi fått det stöd och den hjälp vi har rätt till och om inte, så har de själva på bvc sett till att vi fått hjälp. De kan skriva remisser vidare till olika instanser och har även bra barnläkare hos dem. Det som också är bra med bvc, tycker vi, är att man får där hjälp med att se det "friska" hos sitt barn och inte bara fokusera på det sjuka. Vi har bvc som stöd och råd för att i dag se vår dotters normala utveckling och se vad hon följer för sin ålder och vad hon inte följer. Rekommederar varmt att kontakta bvc snarast, då er son redan är 16 månader. Lycka till
Vill tacka alla som gett mig input inför min föreläsning. Min föreläsning blir nu en serie och jag har en ny fråga till er föräldrar med barn med funktionshinder. Hur många kontakter har ni dagligen/veckovis/månadsvis/årsvis. Då menar jag med dagis/skola, hab, fkassan, sjukvården, specialistvården mm. Satt själv idag och började räkna hur många kontakter vi har kring vår dotter och det skrämde mig..... tacksam för hjälp igen. Skälet till varför jag undrar. Skall fortsätta föreläsa nästa gång om bland annat förståelden om hur många kontakter föräldrar med funktionshindrade barn har. Ibland glömmer vissa instanser, enligt mig, att de inte är den enda instans som man som förälder har..... Tack på förhand. Anna
Massor känns det som även om vi inte har så mycket nu. Förskolan är varje dag mer eller mindre, är alltid samtal om maten och hur det funkar. Idag var sonen tex. jätteledsen och hysterisk 2 timmar efter att han ätit mat, så då fick sambon ringa och dubbelkolla så de inte sett att sonen fått i sig något han inte tål. Nu kommer det bli mer kontroll igen. Vården är mindre än jag skulle vilja, det är också en kamp i sig att man som förälder måste ligga på och bråka inte bara att man har en massa kontakter och förklara allt om och om igen. Håller med dig om att det många gånger är så att insanserna tror att det enbart är dem man har kontakt med. Har märkt det enhel del när det gällt sambons kontakter.
Någon som har sökt vårdbidrag och har lite tips om hur man går tillväga. Jag fick tips från en kompis i liknande situation att prova att söka, barnkliniken har inte sagt ett ljud om att det finns, de har inte sagt att vi kan få endel mat på recept heller. så därifrån lär vi inte få någon hjälp. Sonen har konstaterad allergi mot mjölkprotein, soja och havre och vi misstänker även vete, råg, korn, ägg och nu även vissa fisksorter. Förhoppnignsvis så ska det bli fler tester och även att vi provar att ge och se om han blir dålig. Men det innebär enhel del extra kostnader i mat, speciellt då man ofta ersätter mjölk med havre eller sojaprodukter och det är han allergisk emot. Så det finns tex. 1 enda färdigvälling som är jättedyr. På all mat så måste det städas massor och ofta, ettåringar hittar ju allt på golvet och stoppar i munnen och det räcker med en flinga cornflakes så blir han dålig. Sen alla vårdkontakter, extra koll med förskolan osv. Pappan har autismspektrumstörning och adhd men det gör att han inte fixar att se till att det finns saker framme som sonen blir dålig av. Som nu när vi kom hem hade han ätit risifrutti som då stod kvar på vardagsrumsbordet. Så jag måste säkra alla rum hela tiden. Även om pappan mentalt vet att det är "farligt" för sonen så klarar han inte av att plocka undan. Så jag måste passa sonen konstant. Är det sånt man ska skriva med, att pappan gör att det blir "jobbigare". Kan man boka tid med FK och få gå igenom sånthär i lugn och ro, för de ska väl hjälpa till? Min adhd gör att jag har så extremt svårt med blanketter, och läsa mig till sån info. Men får jag det muntligen och får tips så kan jag skriva ihop saker.
Man kan få göra besök hos FK för att gå igenom vårdbidrags ansökan.Dra ut en blankett från nätet, fyll i det du kan och skriv i ett bifogat brev att du önskar ett personligt möte/träff. Det skall inte vara några problem. Lycka till
Tackar Jag försökte få till ett möte om en annan fråga men då var det bara jobbigt ansåg dem. Fast nu har de gjort om receptionen och det står att man kan få tid så jag hoppas på det.
Hejsan! Jag är spritt språngande ny här. Jag har ett barn i tidiga tonåren med en cp-skada och en lätt utvecklingsstörning. Vi har assistans under större delen av dagen. Jag är skild från barnets pappa och växlar barn varannan vecka. Barnet behöver mycket träning. Assistenterna ska utföra mycket av detta. Vi föräldrar som också är assistenter bör också träna. Pappan som har ett heltidsjobb säger att han inte hinner göra sånt. Han kvitterar dessutom ut nästan en heltid på assistansen. Jag har sagt upp mig från mitt förra jobb för att jobba som assistent. jag får ut lika mycket assistentlön som pappan. Jag tränar dagligen med barnet. Är ofta tung träning för oss och mycket frustration för att få igång de stackars musklerna. Just nu har vi olika assistenter beroende på om det är mamma- eller pappaveckor. "Mina" assistenter är ambitiösa och gör det de ska, rapporterar vad som gjorts under skoldagen så jag vet vad som återstår för mig att göra. På pappaveckorna däremot händer ingenting. "Hans" assistent anser inte att hon orkar göra arbetet så den fysiska träningen ligger nere helt. Tidigare hade vi gemensam assistent under skoltid. Den assistenten avslöjades av skolan att hon under den tid hon hade haft sin anställning inte gjort nån träning alls. När vi uppmärksammade detta började hon istället att arbetsvägra, så hon blev sparkad. Detta hade pågått i ca 1,5 år. Jag märkte ju av att barnet blev försvagat, att det blev inkontinens, att botoxbehandlingen inte hjälpte, att hon har ödem i benen osv, men assistenten påstod ju att hon tränat med barnet. Jag har en undran: Kan utebliven träning klassas som misshandel? Jag känner att jag är väldigt ensam i att träna mitt barn. Hab anser att hon behöver mycket träning. Just nu är det träning bara varannan vecka och det märks att det inte räcker. Jag vill på nåt sätt se till att hon får den träning hon behöver.
Pappan borde väl gå med på att bli informerad på ett Hab- möte, och ja, misshandel skulle jag också kalla det.
Sunshine; Tack för svar! Jodå.. även om det är jag som tar hab-besöken eftersom jag är ledig på dagarna så är han fullt medveten om träningsbehovet. Men dels är det ju så att hans assistent lagt ner träningen och dels säger han att han själv inte har tid att träna. Han har nog väldigt svårt att leda den bångstyriga assistenten. Han har väl i princip låtit henne göra som hon vill. Det är f ö en vän till hans familj, vilket försvårar det där med att säga till och ifrån. Hon är ju hans assistent som han ska leda i arbetet. Och jag står vid sidan av och kan inget göra åt detta. Det är mycket frustrerande och ibland tänker jag att mitt eget arbete med barnets träning är ganska meningslös... Oj! Det här blev nog mer en assistansfråga, märker jag.
Med risk för att ditt ex familj inte kommer uppskatta dig, så bör du kräva att den assistenten avskedas.
Vi har assistans genom ett privat bolag. Vi har kommit överens om att jag och pappan ansvarar för den tid barnet är hos respektive förälder. Jag har inget inflytande över hur han utnyttjar assistansen, vem han anställer, vilka arbetsuppgifter han ger assistenterna osv och vice versa. Denna uppdelning är något vi kommit överens om med assistansbolaget. Om vi vill kan t o m nån av oss ta sin del av assistansen och byta firma eller gå till kommunen. Jag har förstått att detta inte är ovanligt när föräldrarna är separerade. Jag har tagit upp det här med assistansbolaget. De har varit i kontakt med skolan. De är medvetna om problemet men säger att pappan måste kunna göra som han finner bäst. Han är ju trots allt deras uppdragsgivare, han också.
Låter som en väldigt knepig sits. Jag försöker tänka mig in lite i den här assistentens situation. Det måste vara rätt svårt om pappan kanske säger en sak och inte engagerar sig speciellt mycket, och du vill något annat. Får jag fråga vad ditt barn själv tycker om att träna? Det kan vara väldigt svårt (och fel) att "tvinga" någon att träna som assisent. För dig är det kanske lättare för att du är förälder och ni har en annan kontakt. Om ditt barn tycker att det är kul att träna, så är det förståss svårt att hitta någon ursäkt. Att det är en bekant som jobbar är nog inte helt lyckat heller. Det bästa är nog om du och din fd kan komma överens om hur det ska fungera. Kanske ta hjälp av någon utomstående familjeterapeut som kan förklara att det är viktigt för barnets bästa. Ett sätt att lösa det kunde kanske vara att överlåta arbetsledarskapet på assistansanordnaren på något sätt. Om nu din fd går med på det. Assistenten är ju anställd av dem och gör assistenten då inte vad som är bestämt, så är det ju faktiskt tjänstefel. Redigerat 2011-09-10 21:52
Hej igen, Lotta! Vi har varsin assistent. jag kommer sällan i kontakt med den assistent som jobbar på pappaveckorna och han träffar inte heller "mina" assistenter. Nja... barnet är väl inte så himla intresserad av att träna. Förstår iofs att träning behövs, men behövs ofta nåt som motiverar.
Precis som så många andra separerade har vi samarbetssvårigheter. Det är, så klart, en del i problematiken. Har man inte själv varit där är det kanske svårt att veta hur det är. Jag undanber mig moralister... Nu är det så det är och jag får bara acceptera att läget är så. Jag (vi?) har verkligen försökt att lösa det under många år och inte lyckats. Jag anser inte att jag behöver ta emot anklagelser för såna saker eftersom jag och min omgivning vet hur mycket energi jag lagt och lägger ner på detta. Läget är som det är och jag måste utgå från det. Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra nu då jag ser att barnet kommer i kläm. För att inte gå in på alltför mycket detaljer och för att lämna bitterheten därhän kan jag dock säga att pappan som regel gör tvärtemot vad jag föreslår och jag misstänker att han skulle kunna få nån diagnos ifall någon bad om det, men det är inte det jag vill prata om här. Han lägger gärna föräldraansvaret på andra. Det bara är så. Jag kan inte ändra på honom, bara på mig själv, som det så vackert heter. Det är bara ett konstaterande från min sida. Nåt jag lärt mig att leva med. Punkt. Jag måste tackla problemet från nåt annat håll. Assistansfirman anser att vi har ansvar för assistansen under den tid barnet befinner sig hos respektive. Ingen kan gå in på den andres tid och försöka "bestämma". Jag tycker att det är helt ok att göra så och är tydligen rutin att man går så då man är separerad och har assistans för sitt barn. Problemet är hur man gör då man ser att assistansen inte funkar på de andra veckorna då barnet inte är hos mig? Pappan tycker ju att det är helt ok att ingen träning utförs. jag vet inte varför men misstänker att han är nära utbrändhet och helt enkelt inte orkar ta tag i det. Jag känner också att vi måste få sköta saker å ting på våra egna sätt. Mammor har ju en viss tendens att ta över pappornas ansvar och jag vill inte riktigt det. Han måste lära sig ansvar själv. Nu blev det ju rörigt men jag försöker bara förklara situationen och att jag måste utgå från det läge som råder...
Jag vet ju inte exakt vad anordnaren har sagt, så det är svårt att veta om de gör fel. Självklart så kan de inte gå in och peta i hur din man vill ha assistansen. Assistenten är trots allt anställd av dem, det är inte "era" assistenter. Det är att ert barns assistans fungerar, som borde vara i deras intresse. Nuförtiden ställs det ju vissa krav från Socialstyrelsen på assistansanordnarna. Speciellt när det gäller barn, så ställer man högre krav. Gå in och läs själv på Socialstyrelsens hemsida, är mitt tips. Att försöka ordna något sorts gemensamt möte kan väl inte vara för mycket begärt? Att ringa och rådgöra med Ifa kan också vara idé.
Hej, det är aldrig roligt med seperationer och barn hamnar allt för ofta i kläm. Mitt förslag är då det känns som nämnt tidigare och som du själv nämner - att mycket handlar om sammarbets svårigheter att ni tar i kontakt med kommunens familjerådgivning och har medlingsmöte. jag tror att det finns saker ni behöver hjälp med att reda upp och strukturera upp kring era roller som föräldrar till ett funktionshindrat barn och utifrån det sedan få en bättre situation kring assistansen. Menar absolut inte detta som en pik, eller moral predikan utan som en välmenad tanke lycka till.
Hej Anna! Tack för svar... God knows... hur mycket vi har försökt... Har varit hos kommunenens familjerätt redan. Men om en inte vill är det svårt. Jag gått själv hos kommunens familjerådgivning för att få hjälp med att tackla situationen och se det lite från ovan.
Hej Lotta! Det du skriver är mycket intressant. Jag tror att jag ska börja nysta lite där samt att be att få ett samtal med assistansföretaget med utgångspunkt i det du skriver om Socialstyrelsens krav. Tack!
Gör så, det är nog som vanligt att man måste stå på sig. Om du tar reda på vad du (barnet) har rätt till, så blir det dock svårare för dem att säga nej... Håller tummarna för att det ordnar sig !
Kom på att om du kan få intyg från habiliteringen att träningen är nödvändig, och vad som händer om man inte tränar så kan det kanske ge lite mer eftertryck. Om då någon hos anordnaren förklarar detta för pappan och den andra assistenten, så är det ju inte du som påstår detta. Om det nu är där probemet ligger. Jag antar att din fd trots allt vill barnets bästa. Assistansanordnaren är ju som sagt arbetsgivare till assistenten och gör man inte som arbtsgivaren säger, så kan det nog räknas som giltigt skäl för avsked.
Som andra skrivit så är det assistansanordnaren som ansvarar för assistansen.De kan alltså inte överlåta det till er föräldrar. Bäst vore en lösning med en extern arbetsledare som har hand om samtliga assistenter.Den sköter då själva assistansen medan ni naturligtvis fortsätter bestämma om det som rör era privatliv.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
