Min lille plutt behöver rapas ganska mycket när han har ätit. Jag kan inte själv hålla honom i rätt position, inte ens med assistentens hjälp (så är det när man är smal och benig med en nack-stark unge)... Så, nu måste assistenterna hålla honom intill sig och rapa, när inte hans pappa kan ta den biten. Det känns skitjobbigt för mig, och för assistenterna också. Även om Liam har ögonkontakt med mig så får han assistentens närhet och doft. Nån som har tips på lösningar?Det är egentligen det enda jag tycker är riktigt svårt, hittills, med att ha en spädis och assistans.
Hej Ninnie! Låter kanske avigt, men när jag rapade mina gullungar, så brukade de ligga över mina ben och bli försiktigt buffade över baken. Kunde visserligen hålla dem i den vanliga uppräta positionen, men det funkade faktiskt bättre när de låg över knäna. Vet inte om det kan vara något att pröva?
Har inte heller kunnat hålla barnen uppe på axeln, la dem längre ner mot magen eller över knät. När de blev några månader så satt de bara i mitt knä och så klappade jag dem på magen, det fungerade det med.
Det där med doft finns det ju en lösning på... Lägg en handduk på din kudde när du sover så blir den ju indränkt i din doft sen får den lilla plutten ligga på den när det är dags för rapningarna. Om det sker en smärre "översvämning" så är ju skyddet då också redan där.... Detta knep används ibland när det gäller djur. Om en fårtacka som har diande lamm dör kan man ta en bit av tackans ull och lägga på en annan tacka. Lammet luras då att tro att mamman lever och börjar dia ifrån en surrogattacka. OBS. Jag gör ingen annan koppling till får ....
Hej Ninnie!! Skulle det inte funka att rapa honom i bärselen? Om du har honom i den och rör lite på dig och "slår" honom i rumpan eller på ryggen (om du inte klarar att "slå" honom kan ju en ass göra det men han får ju ändå din närhet och doft) (Jag vet inte men en tanke eftersom ni verkar gilla bärselen ) Hoppas ni hitta ett knep som känns bra! Lycka till!! Kram Rebecca
En liten uppdatering... Vi (läs: min klurige make) har löst problemet! Assistenten håller Liam vänd mot mig, med sin hand på hans bröstkorg och hans ben gränslade över sin arm. Svårt att förklara märkte jag nu... Men... Han sitter liksom på deras arm, lite framåtlutad. Jag har en handduk i knäet ifall han skulle spy. På så vis har han ögonkontakt med mig hela tiden. Fiffigt va´?! Dessutom slipper assistenterna riskera att han kräks ner deras kläder. Tihi.
Hej Ninnie! En liten konstig fråga *ler* men går det inte att dem håller så, men lite längre ner, lite närmare bebisens mage (mellan bröst o mage typ) och lutar honom mot din överkropp så att du får närheten och om du vill kan röra vid honom, ev. stryka honon på ryggen. Bara ett tips, vet ej om det funkar. Jag kunde inte hålla min bebis själv (andra barnet) men när mitt första barn fötts fick vi två stora härliga vilfotöljer i skinn av min svärmor i julklapp (för att vi hade så osköna hemska soffor o fotölj från Myrorna *skratt*. De var kanonbra att amma i och ha honom hos mig i. Även med dottetern då jag var "frisk" hade jag väldigt problem m. ryggen o värkig kropp o svårt för att hålla henne länge, så jag fick alltid bulla upp m. kuddar under henne, men fotöljen gjorde det lättare. Med sonen efter jag hamnat i rullstol o så o inte kunde lyfta honom alls så gav fotöljen bra stöd o en kudde hade jag under honom o min arm. Efter amningen låg han mot mig o jag låg i fotöljen som går att fälla ut till liggläge, så då låg han på mig o det var ingen risk att han kunde falla ur den breda fotöljen o han kunde rapas mot mig. Nu är det inte så lätt att bara handla nya möbler, men bara ett tips som kanske någon mår bra sv att höra, även om det löst sig för dig nu, bara ett tips. En fråga, har du testat knävagga till rullstolen? Mailade dig förut, vet ej om du såg. Jag fick inte veta att det fanns förrän min lilla knodd var tre mån. o det är upp till tre mån. den funkar. *kramis* Marie
har du testat att ha en kort knytsjal på dig!? då behöver du inte hålla alls utan bebisen är där ändå! DÅ kan du ha din bebis hos dig så mycket du vill och behöver då inte bekymra dig för trygghetsdoften av någon annan! När bebisen är bytt på eller matad så kan du ju få bebisen tillbakastoppad i sjalen! och man har bra kontakt med bebisen och den kan titta på sin mamma eller pappa och kan även bara lägga ner huvudet och sova en stund! (ett stort plus är att man slipper vagnen eller annat bökande när man ska iväg. på med en mössa bara oom det är kallt och bebisen innanför jackan. jag har själv suttit i rullstol och haft mina barn i sjal så att jag själv kan ha dem så mycket som möjligt. En bärsele av tex typen Baby björn ger inte det bästa stödet för varken den som använder den eller åker i den. en sjal av trikå eller en kort vävd sjal är ett bättre alternativ och dessutom så funkar den under en längre period och erbjuder flera sätt att få fast barnet även när det blir större! Att rapa sitt barn genom att klappa dem i baken osv är inte nödvändigt... faktiskt! en del barn tycker inte ens om det! Att ha dem upprätta tex i sjalen är fullt tillräckligt. (hmm tänk själv om man är porppmätt och någon börjar banka en i baken och ryggen!? hihi kankse inte helt optimalt!? Även att barnet "sitter" kankse i ditt knä meed sitt ansikte mot dig och assistenten sitter bakom och håller barnet kan funka bra eftersom även sittandet stimulerar till att få upp luften! och skulle det inte komma ut det hållet så kommer det ut där bak! Vill du veta mer om det här så bara hör av dig! Jag har gjort en film om att knyta långsjal i rullstol http://www.klaraav.se/knyta-en-langsjal-nar-man-sitter/ Inte helt bra (hahah de riktiga bebisen sov) Att inte kunna använda sina armar är inget hinder för att använda sjal! man kan med enkla knep få på den som man får på en tröja och den kan vara färdig knuten! Detta är en långsjal men en kortare kan vara bättre i vissa situationer. Redigerat 2008-10-06 11:32
Till sidans topp
Finns det fler som har sömnproblem som funderar på barn, hur har ni i såfall löst det? Jag och min kille har planerat barn sedan en tid tillbaka. Har tänkt att lösa det genom en bäddsoffa samt att vi har tänkt att min kille får tar större delen av nätterna. Måste säga att det känns jätteskönt att flera kompisar har barn redan, man får så mycket "gratis inblick" i hur det kommer att fungera för oss. Redigerat 2008-04-05 13:51
Det där med sömn är svårt... Beror alldeles på vilket barn man får. Vår lille plutt sover ganska bra, plus att han går med på att äta både från bröstet och från flaska. Detta gör att hans pappa kan mata honom på natten om jag behöver sova. Men! Så är inte alla barn... Långt ifrån! Så till viss del beror det på hur ni vill ha det med amning/flaskmatning osv.
Här är en artikel om en man som trots sitt fh inte behöver assistans. Om han ska vara pappaledig så behöver han dock få assistans, men det får han inte... Lite låst läge, låter det som. Det jag undrar är om han har testat att söka assistans genom Socialtjänslagen, kanske skulle kunna funka? Bra artikel iaf! http://www.vk.se/Article.jsp?article=177631
Fortsättning på föregående artikel. Det är rent ut sagt tycker jag http://www.vk.se/Article.jsp?article=177961
Hämtat från mitt dagboksinlägg. Tänkte att det kan fungera som diskussionsunderlag. Hur har andra gjort, tänkt och känt? ---------------------- Ikväll är jag ensam hemma med Liam (bortsett från assistent, givetvis). I ärlighetens namn så är det lite pirrigt… Stefan gör ganska mycket av det fysiska runt vår pojke, eftersom vi har velat minimera assistenternas kontakt med honom såhär i början. Nu börjar det dock bli dags att ”introducera” dem mer och mer känner vi, så att jag kan vara mamma fullt ut. Och, viktigast av allt för mig, att inte Stefan ska känna att han måste finnas här all vaken tid. Inte för att han har något emot det, men det är viktigt att kunna göra saker på varsitt håll också. Ju. Självklart går det jättebra för mig och Liam. Vi har nog fått världens finaste, snällaste och nöjdaste lilla kille. De här timmarna då och då när vi är själva ”tvingas” jag utarbeta olika lösningar också, vilket är kanon. Nu kan jag t ex mata honom med flaskan själv, utan assistans. Just matsituationen känns väldigt intim och därmed viktig att klara av ifred. När Liam vill tröstas eller bara vara nära så kan jag ju inte hålla honom intill mig… Det sved lite förut, men så kom vi ju på att bärselen funkar superbra till det! Han blir nöjd och glad, och jag känner mig trygg. Jag inser nog inte hur bra jag har det med min assistans. Det fungerar verkligen hur bra som helst! Tjejerna respekterar mig/oss och gör allt i sin makt för att underlätta. Jag är lyckligt lottad!
"Självklart går det jättebra för mig och Liam. Vi har nog fått världens finaste, snällaste och nöjdaste lilla kille. De här timmarna då och då när vi är själva ”tvingas” jag utarbeta olika lösningar också, vilket är kanon. Nu kan jag t ex mata honom med flaskan själv, utan assistans. Just matsituationen känns väldigt intim och därmed viktig att klara av ifred. När Liam vill tröstas eller bara vara nära så kan jag ju inte hålla honom intill mig… Det sved lite förut, men så kom vi ju på att bärselen funkar superbra till det! Han blir nöjd och glad, och jag känner mig trygg." Det här stycket tror jag är jätteviktigt för kontakten mellan dig och barnet! Skitbra att det finns många olika lösningar på en situation och inte bara en lösning, de finns alltför många trångsynta människor som bara ser en lösning och sånt är bara så tröttsamt
Härligt att det funkar så bra med bärselen! Använde också den mycket när mina barn var små! Överhuvudtaget är ju kroppskontakten det viktigaste som finns när det gäller små barn. Min snart vuxna dotter går på barn- och fritidsprogrammet och läser just nu psykologi. Gissa om det värmde i hjärtat när hon tog upp att hon tyckte att det var så bra att jag och hennes pappa struntade i alla "goda råd" om att inte ha barn i sängen och att det skulle vara "bra" att låta dem skrika ibland. Ju mer kroppskontakt desto tryggare barn, den kopplingen är jag övertygad om. Njuuuut av Liam! Tyvärr kommer det också en tid när de är som små ålar och verkligen inte vill vare sig sitta i sele eller gosa några längre stunder, så det gäller att passa på! (Fast en spontan kram från en nästan 2 m lång nittonåring smäller ganska högt det oxå
Likadant här, mina tre fick ligga hos oss när de ville och den minsta låg nog mer hos oss än i sin egen säng ända tills hon var 4 år. De har trots detta hemska förfarande blivit bra och trygga vuxna människor och numera är det barnbarnet som får ligga hos sina föräldrar, så alldeles fel har de nog inte tyckt att det var. Kärlek blir de aldrig bortskämda av, gosa så länge han vill, mys och han kommer att bli trygg och snäll tror jag.
Kul att höra att det går bra för dig Ninnie ...jag hade bärsele till emmi o det gick så bra o mysigt..nu är hon ju 3 år å välldigt busig..inte alltid så snäll men man får nån puss då o då ....å då njuter jag å tänker tillbaka på bebistiden.. jag har sagt det förut...njut av Liam såå sööt...
Hittade märket babybay då jag var ute på nätet av en slump, det är en barnsäng som man kan ha brevid sängen.Den ser ut som en halvmåne ungefär och passar perfekt intill sängen! Tänkte att det här måste vara en bra grej för alla funktionshindrade föräldrar att få reda på. Den säljes på babyproffsen http://www.babyproffsen.se/ och priserna kan säkert variera men i vår närmaste butik kostade den 1995 kronor Redigerat 2008-03-13 15:44
Bra tips! http://www.maydayaid.se har en som man kan öppna dörrarna på ena långsidan, den använder vi. Den är höj- och sänkbar också, så jag kan köra in med benen under. Fått låna alldeles gratis genom min AT.
Är inte gravid än, vad jag vet i alla fall. Men funderade på om man kan få extra hjälpmedel under den tiden man är gravid. Är muskelsvag och kan gå lite nu, men gissar att om jag blir gravid så kommer energin bli ännu mindre. Kanske även efteråt. Kan man då få ut tex. rullstol, elstol mm, eller är risken stor att det blir ytterligare en kamp om att få hjälp? Det räcker att jag har jacka och tyngre kläder på mig så blir det jättejobbigt att röra sig, tänker på om jag ska ha en stor mage också. Blir mycket extra att tänka på när man vill ha barn och har ett funktionshinder.
Jag har faktiskt ingen aning om vilka regler som gäller men ska ställa frågan till arbetsterapeut Gerd Jönsson, som sitter i Panelen här på FH.
Jag har pratat med min AT om att få stol nu, men hon tycker inte jag är i behov av det än. Men blir långsamt sämre, och varje litet kilo mm. gör en ju mer orörlig. Man ska ju ha ork att leva också.
tackar, bra att få lite svar från folk som vet. Man vet ju aldrig när det kan hända Var jag som skrev ovan, vet itne varför det blev anonymt, var väl för snabb när jag postade.
Har pojkvän, fast förhållande sedan 1 och ett halvt år. Jag har Damp och han har ADHD. Nu är våran fråga om vi får behålla vårt barn om vi försöker att bli med barn.? Jag är överviktig och min läkare säger att det är svårt för mig att bli med barn, det vet jag redan. Men om vi nu blir med barn kommer soc att försöka ta honom/henne ifrån oss om vi lyckas? Är det något jag verkligen vill ha och önskar mig, är det ett barn. Vårt kärleksbarn.
Att vara förälder är världens svåraste jobb och dessutom förändras kraven hela tiden. Förutom rent praktiska saker så handlar det också om att kunna sätta gränser, passa tider, sätta sina egna behov i andra hand i åtminstone 20 år framåt. Den lilla bebisen växer snabbt upp och ställer stora krav på anpassningsbarhet genom hela sin uppväxt och det måste den få göra. Som tonårsförälder ser jag så mycket tragiskt i bekantskapskretsen kring ungdomarna. Det är svårare än någonsin att växa upp idag och som sagt, det handlar om ett livslångt ansvar! Har själv växt upp med förälder med psykiska begränsningar och det påverkar mig än idag. Att få barn är ingen rättighet - det är en underbar gåva som också kräver ett jätteansvar. Om man är minsta tveksam så tycker jag att man skall avstå. Tycker också att det är en stor skillnad på att ha ett fysiskt funktionshinder och ett psykiskt. I synnerhet när det gäller båda föräldrarna. Ett barn klarar lätt av att växa upp utan att kunna åka på skidsemester, men att växa upp i otrygghet, när föräldrarna inte förmår att prioritera barnet i första hand, eller att ställa upp för det i olika situationer, kan ställa till med mycket problem. Nu menar jag inte att det skulle vara så i just det här fallet, men jag tycker det är viktigt att man verkligen tänker igenom saken ordentligt. Redigerat 2008-02-28 09:22
Hej igen! Såg precis att jag bara fick med ditt inlägg och att mitt svar av någon märklig anledning inte kom med. Jag tycker också att det är en jätteviktig fråga, det här med stöd oavsett funktionshinder. Tyvärr är det inte självklart ens för en fysiskt funktionshindrad förälder att få det stöd som behövs. Alla föräldrar som behöver, funktionshinder eller inte, borde få det stöd som behövs. Som jag ser det så är dock de praktiska frågorna, såsom tex mat, kläder osv den enklaste delen av föräldraskapet som också barnet lär sig behärska med åren. De psykologiska kraven på en förälder däremot, ökar hela tiden. Det är något helt annat att handskas med en deprimerad tonåring, än en två-åring som skriker efter godis på Ica, även om detta också är svårt. Personligen anser jag - funktionshinder oavsett slag eller inget funktionshinder - om man tror sig om att kunna klara att sätta någon annans behov i första rummet de kommande 20 åren, då skall man självklart skaffa barn, annars inte.
Hoppas att du som startade tråden kan få hjälp av t ex habiliteringen med att hitta möjliga lösningar innan du blir med barn!
Min son har "Damp" själv ha jag en sp-skada, jag hade ett valigt arbete innan jag blev sjukpensionär. Får inte så mycket hjälp via förskringskassan som jag tycker, hur kan man få pengarna att räcka när man vill göra så att grabben får det bra. För han behöver ju aktiveras och allting kostar ju pengar, så vad ska man göra för att få sina rättigheter ska man nu spela sämre än vad man är eller. Jag är nog för framåt och vägrar ge upp när det gäller mig själv, men endel säger åt mig att jag ska gå ner mig och vara sämre än vad jag vill vara. Ska det var så eller vad tycker ni, hoppas ni har några förslag så jag kan klara mig bättre ekonomiskt. Mvh: Belle
Överklaga och ta upp de verkliga kostnaderna. Vanligtvis överklagas försäkringsbeslut till länsrätten. MVH Jorm
Hej! Hänger inte riktigt med här, vad är det som skall överklagas? Får man bidrag från FK för omyndiga barns aktiviteter?
Jag misstänker att det är ansökan om vårdbidrag som vi pratar om eller?
Tyvärr är det nog så att man som förälder får anpassa barns aktiviteter efter den ekonomi man har o visst är det tråkigt o min egen dotter får ju säkert göra mindre än andra barn men tyvärr så får man ju ingen ekonomisk hjälp om man har över existensminimum oavsett om man är frisk eller sjuk men för att klarlägga det går det ju att kontakta de de sociala myndigheterna! Du kan ju alltid ta kontakt med Barn-ochFamiljeenheten på socialförvaltningen för om dom vill kan dom hjälpa till med extra person om det utifrån barnets synvinkel inte har tillräckligt med aktiviteter o uppmuntran/hjälp men visst vill dom säkert ge avslag på en sån begäran o det är utifrån personhjälpen o alltså inte det ekonomiska liksom, har du lss el lass kan du få utökning av tid om det finns bra belägg för det!! men tid alltså o inte pengar
kan det inte gå att få viss handikappersättning för pojkens del då?om han behöver extra aktivering alltså!!!
För att få handikappsersättning så måste det vara merkostnader pga handikappet, dvs kostnader som man inte skulle ha haft om man varit frisk. Tyvärr är nog fritidsaktiviteter sådant som inte ingår som någon merkostnad, utan som någon skrev här, de flesta föräldrar måste anpassa barnens aktiviteter till sin egen ekonomi. Alla barn som vill, får tex inte rida, hålla på med motorsporter, golf osv, helt enkelt för att föräldern inte har råd. Men utan att vara insatt i sådana här frågor, har inte kommunen ett stort ansvar här?
Du hade ett vanligt jobb innan, men varför sjukpensionerades du? Det är ju klart att man inte har det fett med pengar när man lever på pension. Har du inget sparkonto till din son? Det kan ju annars vara bra att stoppa undan en slant varje månad så att det alltid finns ifall det behövs nya kläder eller han vill gå på någon aktivitet. Har du ensam vårdnad om honom? För om inte så ska ju hans mamma också hjälpa honom. Vårdbidrag borde du väl åndå få? Barnbidrag har du väl med? Vet ju inte hur din son fungerar, alla med DAMP är ju ändå olika. Men kan du ändå inte uppmuntra honom och hjälpa honom med att ordna ett extrajobb? Hoppas det går bra!
Är det någon som har en aning om vilka anpassningar som finns för elmopeder i samband med barn, alltså föräldern styr och barnet åker med Vet att det ska finnas en variant med barnet sittande i emellan sätet och styret, men är inte säker på om den modellen är framtagen av något företag eller är hemmagjord? Tacksam för alla svar!
Joo när min dotter var liten så hade jag en barnstol längst gram på den elmopeden jag hade då som hon satt i men hon var då iallafall 3-4år men nån lösning finns det nog om du kontaktar Landstingets hjälpmedelscentral som ansvarar för de delarna, så som det är här i värmland iallafall men FINNS GÖR DET även om jag fick ha en klumpigare modell av elmoped o den blev rejält lång då!!!
Jag är så himla nyfiken på hur det har gått för Ninnie och Stefan och den lille idag? Är det någon som har hört något än? *håller tummarna*
Sitter också här och väntar på att få veta något. Suck, det är så jobbigt att inte veta.
Åh, jag med *jättenyfiken* Så glad för hennes skull ! Vad skulle pojken heta förresten?*glömt* Redigerat 2008-01-15 20:22
hej! mår du bra vad gjot i dag för något du jag jobbar inte abet löss utt got tv sport muket i dag prugat sökot spesält
Den här väntan var jobbig det är bara att vänta alltså...hm vill inte vänta men måste
Skriver under samma rubrik. Är det någon som har hört något om Ninnie och Stefan idag?
NU finns det ett inlägg i Ninnies dagbok på hennes privata webbplats!! http://www.ninnies.se // A E
Det finns här oxå. Men bilden är större på hennes egen sida!
Jättekul, Grattis Ninnie till en jättesöt kille - jag menar bebben nu ....
Grattis till Ninnie!
ÅH vad ni är gulliga! TACK för all omtanke! Vi mår toppen alla tre... Underverket ska heta Liam!
Oh, vi är hemma!
Passar på att gratulera till lille sonen! Har kikat på bilderna och han är ju SÅ fin!
Hej, hur går det? Uppdater gärna... Jag tror att många med mig är nyfikna på hur det går... Funkar det med assitenten? Eller har ni utökad ass nu? Hur går det ihop? Skuldkänslor? Känner du dig otillräcklig (det gör alla mammor) i och med att du behöver assistans i ditt vardagliga liv?
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh