Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop ledig sponsorplats
 
Familjeliv
Förälder med f.hinder (1291 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: Lotten_ 2007-03-01 Kl 11:38
huvudinlägg

Vi har nu en 8 mån tjej. Funderar på om man fixar ett barn till. Vi vill egentligen ha dem rätt tätt, men klarar man det?

Det beror väl på vad man har för förutsättningar förstår jag ju, men del vore intressant att höra hur andra har det.

Ska man ha barnen tätt eller fler år mellan?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: Moon 2007-03-01 Kl 12:10
 

Vi har en men ett lejon. Nu var jag inte helt ung när jag fick honom men hade jag varit yngre hade det nog blivit en eller två till. Men jag behövde ladda om. Graviditeten tog jättemkt på kroppen och jag har nog faktiskt aldrig hämtat mig så det var nog tur att jag avsto från fler graviditeter. Men känns det bra i kroppen så satsa på mer barn ganska tätt. Då har ju de kul med varandra och blöjperioden drar inte ut i all evighet. Eller en sladd? Nu när han är "stor" så känner jag att en till hade varit sååååå roligt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: Lise 2007-03-01 Kl 12:16
 

Själv har jag 18 månader mellan mina barn som nu snart är vuxna. Tror att det är väldigt personligt vad som är bäst, men om jag hade fått välja om, så tror jag att jag nog snarare hade valt att ha lite längre mellanrum, kanske 3 år. Tror att en treåring har lite lättare att tackla konkurrenssituationen och kan även uttrycka sig verbalt på ett annat sätt en ett yngre barn.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: Lotten_ 2007-03-01 Kl 12:24
 

Jag har hört precis tvärtom, dvs ju mer det stora barnet förstår ju jobbigare blir konkurrenssituationen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: Tiinna 2007-03-01 Kl 14:38
 

vi har 21 månader mellan de 2 "stora" (14 å 12 år gamla nu )sen kom "preventinmedelsbäbis 6 år efter...en liten sladdis... vi tycker det funkat vilket som minstingen är ju helt klart den som är frispråkigast men hon har ju 2 äldre som gladeligen lär henne allt!!! Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: KarinSch 2007-03-01 Kl 16:57
 

Jag har 6 år mellan de äldsta och det var för långt emellan när de var små, mellan barn 2 och 3 är det 3 år och det var rätt jobbigt eftersom tvåan var i trotsåldern när trean kom men däremot kunde de ju leka mer med varandra när det gått några år.
Hade jag fått göra om och bestämma själv så hade jag nog skaffat två rätt tätt, typ 2 år emellan och sen skaffat en sladdis 10 år senare. Men barn kommer inte som man vill så det är ju svårt att planera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: A-nette 2007-03-03 Kl 00:19
 

Hej...
Jag har tre år emellan mina två tjejer, som nu är snart 16 och 19 år. Jag tycker att tre år har varit helt ok i det stora hela, sen finns det ju perioder i deras uppväxt då skillnaden i år varit mer tydlig.
Tex när den älsta blev tonåring ville ju den yngsta ha samma frihet, vilket ju inte gick... De har både kunnat reta varann till vansinnes, men samtidigt även kunnat stötta och ha roligt ihop! Mycket handlar ju även om barnens egna personligheter och hur vi vuxna förhåller oss mot våra telingar.
Kroppsligt var det bra med tre år i mellan. Då hann jag hämta nya krafter eftersom min första graviditeten var komplicerad. Det underlättade också att slippa dra en tvillingvagn, samt ha två blöjbarn samtidigt...
En av mina kusiner har fött tre barn inom tre år.... Hon har en tvååring, en ettåring och en liten på 2 månader...
Härliga, goa och underbara ungar, men de tar mycket kraft och ork av sina kära föräldrar.... Trött smiley
I de lägerna är det skönt att låna barnen lite för att sedan kunna lämna tillbaka dem efter en eftermiddags bus!!!!l Glad smiley
Anette

Redigerat 2007-03-03 00:20


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur många barn har ni och hur tätt?
Av: Lena K 2007-03-03 Kl 14:58
 

Mina två första barn fick jag innan jag var FH och det är 1½ år dem i mellan men två årsklasser i skolan. Det funkade kanon bra och de har alltid haft kul ihop. Minstingen fick jag niå år efter barn nummer två dvs en riktigt sladdis. Då satt jag i rulle och det tog hårt på kroppen. Vi ville ha tre barn och tur var nog att jag hade de andra innan för det hade nog varit för jobbigt att få ett barn till efter sladdisen. De stora barnen har alltid värnat och brytt sig om sin lilla syster så jag hoppas att hon inte lider allt för mycket av att inte ha något mer jämnårigt syskon.

Jag rekomenderar om kroppen orkar att ha barnen ganska tätt men tänk på att försöka få dem så att de iaf blir två årsklasser som skilljer i skolan. Då får man mera tid att hjälpa barn nummer ett att komma igång i skolan innan nästa barn börjar. Syskon kan ha så stor glädje av varandra så orkar man tycker jag alla barn är värda syskon.

Ps. fast har man inte förutsättningar/möjligheter får man se till att barnen får en tätare kontakt med tex kussiner eller andra nära vänner.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Lotten_ 2007-02-28 Kl 16:20
huvudinlägg

Jag är rulle-buren med en 8 mån dotter, jag söker folk i liknande situation att prata med. Tycker det är svårt att delta i vanliga föräldragrupper och på öf (än sålänge) på ett naturligt sätt. Hur gör ni?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Moon 2007-02-28 Kl 19:24
 

Åhhhhhh, vad kul det hade varit men min kille är 10 år så småbarnstadiet är passerat. Men vad kul det var! Jag blir nästan lite avis på dig! Men, de är lika fina när de är tio.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: KarinSch 2007-02-28 Kl 20:07
 

Tyvärr, småbarnsstadiet är för längesen förbi, men minns än att med första barnet gick jag inte på föräldraträffar just för att jag kände mig annorlunda. När däremot barn 2 och 3 var små var det inga problem, då var jag ju veteran och visste att det fungerade lika bra för mig som för andra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Lotten_ 2007-02-28 Kl 21:32
 

Men jag måste i så fall ha med mig assistenten. Blir jobbigt, folk vet inte vem de ska tala till... och känslan av att jag vill klara mer själv med barnet förstärks liksom "in public"...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Moon 2007-02-28 Kl 22:10
 

Vi gick inte på några föräldratjosan, hade varken tid eller lust. Men kan inte du och din man gå gemensamt så du slipper assen? Skulle det funka?

Jag hade/har ofta assen med mig och det gäller bara att öppna munnen först och styra samtalet. Låt assen vara ett, tjugo steg bakom och med munkavle. Då blir det inget snack om vem som är mamma. Låt dig inte dras in i någon nyfiken frågesession ang assistansen - bryt direkt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: KarinSch 2007-02-28 Kl 22:31
 

Kan du inte be att få en liten stund på ett av mötena och kort och konkret förklara vad en assistent är, tydliggör att du är mamma och att assistenten bara gör det du vill ha gjort och på ditt sätt. De flesta vet ju inte vad en assistent är och de känner sig säkert lika osäkra som du i situationen, annars som Moon säger, kan inte din man följa med någon gång.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Lotten_ 2007-03-01 Kl 10:12
 

Jag har haft med min man, vi har varit på en del föräldraträffar. Men nu jobbar han igen! Oj det där med att ta en minut och berätta är kanske en bra idé... är dock ingen centrummänniska... får fundera p den.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Moon 2007-03-01 Kl 10:15
 

Lotten_ skrev:
... Oj det där med att ta en minut och berätta är kanske en bra idé... är dock ingen centrummänniska... får fundera p den.


Inte jag heller! Jag har faktiskt aldrig gjort en sådan presentation och kommer aldrig att göra. Det blir när man hälsar enskilt, då säger jag: detta är xx och hon är min assistent. Men låt assen hålla sig i bakgrunden och förklara noga för henne hur du vill att hon skall agera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Lena K 2007-02-28 Kl 22:20
 

Jag kan nog inte heller kalla mig småbarns förälder för min minsting fyller tio i år.

Jag var på föräldra träffar och tyckte det var skoj. Vi hade en grupp av mammor som lärde känna varandra då vi alla låg inne på förvården innan vi fick barn. Tyvärr blev det mindre och mindre kontakt med denna gruppen men inte pga mitt FH utan pga tid och att vi alla bodde på olika orter i S-län. Har däremot fortfarande bra kontakt med en av de mammorna som var med i den mamma grupp jag var med i på BVC. Våra döttrar leker och vi umgås som familjer också, kul.

Varför tycker du att det är svårt att delta i "vanliga" föräldragrupper? Beror det på tillgänglighet eller känner du utanförskap?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Finns det fler småbarnsföräldrar?
Av: Moon 2007-03-01 Kl 10:07
 

Lena K skrev:


Varför tycker du att det är svårt att delta i "vanliga" föräldragrupper? Beror det på tillgänglighet eller känner du utanförskap?


Jag vet att frågan inte gällde mig men jag kände att jag inte orkade med (hade lust med) dessa träffar för att om det hade blivit det minsta konstigt i gruppen pga att någon reagerat på min rullstol - så hade jag inte orkat ta tag i det då, det hade bara varit för mkt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Vejron 2007-02-18 Kl 00:29
huvudinlägg

Läs och begrunda.....Sånt här gör att i alla fall jag är skiträdd att ens försöka få barn.

http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=20759
7

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Nettan 2007-02-18 Kl 08:26
 

Ja du jag vet flera fall som det är så här för. Babyn är hos fosterföräldrar nu, men dom skall få tillbaka det när den blir större. Va då få tillbaka, kastar man hur som helst med ett barn, barnet är 7 månader nu och känner igen sin familj. Barnet blir större och skall flytta till sina riktiga föräldrar. Dom bodde på ett hem i början för att lära sig sköta barnet, men det fungerade inte hur skall de då fungera när barnet blir större ? Jag tror mamman har en lättare störning. Pappan har en ärftlig muskelsjukdom. Skall bli intressant att följa detta fall och se hur det går.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Helna 2007-02-18 Kl 10:44
 

Nettan skrev:
Ja du jag vet flera fall som det är så här för. Babyn är hos fosterföräldrar nu, men dom skall få tillbaka det när den blir större. Va då få tillbaka, kastar man hur som helst med ett barn, barnet är 7 månader nu och känner igen sin familj. Barnet blir större och skall flytta till sina riktiga föräldrar. Dom bodde på ett hem i början för att lära sig sköta barnet, men det fungerade inte hur skall de då fungera när barnet blir större ? Jag tror mamman har en lättare störning. Pappan har en ärftlig muskelsjukdom. Skall bli intressant att följa detta fall och se hur det går.


Man tycker ju att de minsta de kunde göra är att erbjuda insatser och hjälp, för tydligen hade de ju inte ens fått något erbjudande om insatser och hjälp Nej-smiley, med tummen ner

Sen tycker jag att man måste självklart se helheten och den är ju indviduell från fall till fall och tillämpa utredningar genom samtal, inte bara rycka ifrån barnen från den enda trygghet de känner till...

Redigerat 2007-02-18 10:45


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Moon 2007-02-18 Kl 14:38
 

Jag har inte läst artikeln (ibland orkar jag inte ta del av allt elände) men jag har iallafall aldrig blivit ifrågasatt som mamma. Iallafall inte öga mot öga, vad som sagts bakom ryggen vet man ju inte Trött smiley . Så du Vejron lär nog inte ha något att oroa dig för.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: KarinSch 2007-02-18 Kl 15:51
 

Inte jag heller, bara innan, när jag var gravid första gången för 30 år sedan.
Däremot har jag fått höra att jag är såååååååå duktig som skaffat barn men det får man väl leva med.
Nu har jag ju jobbat på soc, vilket jag även gjorde när jag fick barn så de kanske såg mig som en "normal" människa eftersom de kände mig och visste att jag var kapabel att fixa de ev. problem som skulle dyka upp. Men även här är två sidor, det kanske inte beror på just funktionshindret att sos gått in, det kan ju finnas andra saker vi inte känner till. Inte för att jag vill försvara sos handlande utan bara påpeka att barn ibland far illa oavsett om det har föräldrar med eller uitan funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Moon 2007-02-18 Kl 16:01
 

Det stämmer säkert. Tyvärr har jag mött föräldrar med funktionshinder som fått mig att rysa som mamma. Man är banne mig ingen ängel bara för att man har en funktionsnedsättning men det säljer ju bra lösnummer att blåsa upp en sådan sak.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Vejron 2007-02-18 Kl 16:39
 

Moon skrev:
Det stämmer säkert. Tyvärr har jag mött föräldrar med funktionshinder som fått mig att rysa som mamma. Man är banne mig ingen ängel bara för att man har en funktionsnedsättning men det säljer ju bra lösnummer att blåsa upp en sådan sak.



Ja varje mynt har ju två sidor, men om det är så att man blir extra synad i sömmarna BARA för att man har någon form av funktionshinder, så är det diskriminering och inget annat! Visa mig den förstagångs-mamma som har 100 koll på allt på en gång!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Moon 2007-02-18 Kl 16:50
 

Vejron skrev:
Ja varje mynt har ju två sidor, men om det är så att man blir extra synad i sömmarna BARA för att man har någon form av funktionshinder, så är det diskriminering och inget annat! Visa mig den förstagångs-mamma som har 100 koll på allt på en gång!


Visst du har helt rätt. Det jag tänkte på när jag skrev var inte några små förstgångsmisstag. Sedan ar jag också hört hemska diskriminerande historier om oerhört fula kränkningar som man fått utstå enbart för sitt funktionshinder.

Jag tycker tvärtom att jag blivit bra bemött som mamma. Bättre än vad jag trodde. Det är nog i den rollen som jag minst blivit behandlad på ett fördomsfullt sätt. Kanske för att man som mamma har ngt gemensamt med dem man träffar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Lise 2007-02-19 Kl 11:07
 

Jag har heller aldrig stött på något ifrågasättande pga min muskelsjukdom. Dock vill jag säga, utan att mena just detta par som det skrivs om, att det alldeles för sällan sker ingripande från det sociala. Det finns alltför många tragiska historier om barn som fått leva i misär och där samhället har blundat. Barn till missbrukare och till föräldrar som av olika skäl inte klarat av sin föräldraroll, far fruktansvärt illa och får skador för livet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Munken 2007-02-19 Kl 20:02
 

Jag kunde inte läsa artikeln, får upp sidan men ingen artikeltext.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Anonym[1] 2007-02-19 Kl 14:25
 

Vaddå lätt förståndshandikappad? Vad är det i jämförelse med ett gravt rörelsehinder? Och tar de ifrån en barnet om en förälder har gravt rörelsehinder? Det har jag aldrig hört. Men att inte kunna hålla barnet ens själv, är väl värre än att inte alltid komma ihåg vad man ska göra, jag menar hon lär sig såklat, det kanke tar lite längre tid bara och hon har ju sin kille som stöd! Jag såg en dokumentär en gång om en familj där båda var utvecklingsstörda och de hade ganska mycket assistans.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: Moon 2007-02-19 Kl 14:35
 

Anonym skrev:
Vaddå lätt förståndshandikappad? Vad är det i jämförelse med ett gravt rörelsehinder? Och tar de ifrån en barnet om en förälder har gravt rörelsehinder? Det har jag aldrig hört. Men att inte kunna hålla barnet ens själv, är väl värre än att inte alltid komma ihåg vad man ska göra, ....


Det är stort underhållningsvärde att läsa de anonyma inläggen idag.

Så du anser att det är "värre" att inte själv kunna hålla sitt barn än att vara en förälder med utvecklingsstörning med allt vad det innebär. Du underkänner alltså en mamma som pga sitt funktionsnedsättning är svag i armarna men som allt i övrigt hanterar den komplicerade föräldrarollen?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Jag blir så trött!
Av: KarinSch 2007-02-19 Kl 14:39
 

Det blir lätt så när folk inte vet vad de pratar om. Låt oss bara njuta av nöjet att läsa dumheterna och sen inte bry oss om folk som bara är ute efter att provocera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Mia-70 2007-02-12 Kl 17:07
huvudinlägg

Jag är två barnsmamma som är 36 år gamla. Jag har ett funktionhinder som heter Utvecklingstörning. Jag söker konktakt med alla som har ett funktiomshinder att lära känna mera. Blinkande smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Sunshine 2007-02-12 Kl 18:18
 

Mia-70 skrev:
Jag är två barnsmamma som är 36 år gamla. Jag har ett funktionhinder som heter Utvecklingstörning. Jag söker konktakt med alla som har ett funktiomshinder att lära känna mera. Blinkande smiley


Utvecklingsstörning är bara ett samlingsnamn för flera diagnoser med allt ifrån inlärningsbesvär till mental mognad.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Mia-70 2007-02-12 Kl 18:20
 

Då har jag inget funkttionshinder då?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Sunshine 2007-02-12 Kl 19:16
 

Mia-70 skrev:
Då har jag inget funkttionshinder då?


Det var inte så jag menade, men för att andra skall känna igen sej i vad du säger, så underlättar det med gemensamma nämnare. Som en specifikdiagnos.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Anonym[1] 2007-06-25 Kl 20:55
 

hej.jag har med en lätt utvecklings störning har dock inte några barn.Men har funderat på att jag inte kommer kunna skaffa barn pgav mitt funktionshinder som är autism.vad tror du?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Munken 2007-06-25 Kl 21:04
 

Har man en autismdiagnos av något slag uppstår komplikationer om man skaffar barn.

Det finns inga fysiska hinder för barnalstringen, problemet uppstår när barnet är fött. Bristande närhet mellan mor och barn kan bli trauma för barnet, föräldrarna kan eventuellt p g a bristande förmåga till närhet med varandra och barnet och stort behov av att vara själva försumma barnet och/ eller tvingas separera p g a att man behöver mycket tid för sig själv som autist.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Anonym[1] 2007-06-25 Kl 21:10
 

hej ok. För jag har inte så svårt med sociala kontakter mest i början.Och så har jag för nuvarande en kille utan utvecklingstörning. Och jag har bara lindrig autism.Men är det så att det går illa för alla barn? eller kan jag som mor knyta ann till barnet.?? För jag kan vilket kanske är ovanligt känna kärlek och känna närhet till en del.Tro du att det ändå skulle bli problem?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Munken 2007-06-25 Kl 21:21
 

Anonym skrev:
hej ok. För jag har inte så svårt med sociala kontakter mest i början.Och så har jag för nuvarande en kille utan utvecklingstörning. Och jag har bara lindrig autism.Men är det så att det går illa för alla barn? eller kan jag som mor knyta ann till barnet.?? För jag kan vilket kanske är ovanligt känna kärlek och känna närhet till en del.Tro du att det ändå skulle bli problem?


Låter psykologiskt mycket som mig själv. Det blir KANSKE problem om du behöver mer tid ensam än andra mödrar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Kiki 2007-06-25 Kl 22:55
 

jag förstår hur du känner det jag har också blivit åtsidosat i 27 år fick höra att jag inte kunde Blinkande smiley Blinkande smiley Blinkande smiley något jätte jobbigt du får hjärna skriva från kiki


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Flickan 2007-06-25 Kl 23:01
 

ok.Men vill jag ha mer tiden så får jag ju ta den tiden sen när barnen blir äldre.och sen när dom sover så får man ju ta sig en varm dusch och bara rå sig själv.man får inte tänka egoistiskt om man ska skaffa barn det går inte.för då är man inte redo att skaffa barn


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Munken 2007-06-25 Kl 23:26
 

Flickan skrev:
ok.Men vill jag ha mer tiden så får jag ju ta den tiden sen när barnen blir äldre.och sen när dom sover så får man ju ta sig en varm dusch och bara rå sig själv.man får inte tänka egoistiskt om man ska skaffa barn det går inte.för då är man inte redo att skaffa barn


Nej du verkar ganska mogen faktiskt, du har många insikter som människor normalt inte får förrän i min ålder. Blinkande smiley För mig tror jag att mina intressen är så viktiga att det inte finns plats för barn tyvärr. För jag skulle nog vilja ha men hur ska man pressa in det tidsmässigt i livet? Osäker smiley Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Flickan 2007-06-27 Kl 22:45
 

jepp.men visst behöver jag mer tid för mig själv så kan jag ju faktist om jag har en kille som är ledig och orkar .då kan jag ju be han ta den lille över dagen och natten .så kan man ju göra ibland bara det blir jämnställt.så att killen med kan få gå ut med grabbarna


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Utvecklingstörning!
Av: Munken 2007-06-27 Kl 23:10
 

Väl tänkt och sagt flickan. Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Det gäller att tänka positivt :-)
Av: Lena K 2007-02-09 Kl 00:23
huvudinlägg

Var med om något ovanligt idag. Jag och yngsta dottern som fyller tio i vår var på apoteket. Min dotter skulle få en typ av hostmedicin och apotekaren förklarade för min dotter hur mycket av medicinen hon skulle ta, hur flaskan skulle förvaras och att det var viktigt att skaka flaskan. Till mig sa hon bara att det kostar fullpris. Jag blev lite fundersam när vi for hem men behöll förstås tankarna för mig själv. Trodde apotekaren inte att jag klarade av att fixa medicineringen åt min dotter för att jag är rullstolsbrukare? Fast nej, hon gjorde ett mycket bra jobb. Det är dottern som ska ha medicinen och självklart skulle hon få informationen. Jag satt ju bredvid och hörde lika bra. Allt för många pratar över huvudet på barnen och har man själv varit med om det någon gång så vet man ju hur det känns.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Det gäller att tänka positivt :-)
Av: Munken 2007-02-09 Kl 01:17
 

Jag tror tyvärr på den negativa versionen. Faramaceuten trodde förmodligen att du inte skulle förstå. Normalt skulle han/hon automatiskt talat med dig som förälder och med ditt barn.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Det gäller att tänka positivt :-)
Av: KarinSch 2007-02-09 Kl 12:11
 

Där tror jag att Lena har rätt, de gånger jag varit med större barn på sjukhus och andra ställen där det handlat om barnen har personalen pratat med barnen om det som gällt dem och sen med mig som mamma. Man får lära sig det när man studerar och får handledning, att inte prata över huvudet på barn. (Att man sen inte får lära sig det om funktionshindrade är en annan sak) hade det varit så när jag var barn och var mycket på sjukhus hade jag kanske inte haft så mycket läkarfobier nu. Så det var en proffsig apotekare du mötte Lena, att hon inte bortsåg från dig som mamma visar ju att hon faktiskt diskuterade ekonomin med dig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Det gäller att tänka positivt :-)
Av: Moon 2007-02-09 Kl 13:39
 

Det var nog OK. Jag är bara glad om de vänder sig till Lille K direkt. Jag tom uppmanar dem att göra det. Jag hatar när folk talar över huvudet på mig och det är ju likadant när det gäller barn - dem skall man inte heller nonchalera. Sedan brukar jag pedagogiskt följa upp med någon fråga eller påstående och kollar så att de även respekterar mig. Det har varit få problem med detta. Konstigt nog, för när jag själv behöver vård har jag fått de mest konstiga bemötande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Det gäller att tänka positivt :-)
Av: Tiinna 2007-02-13 Kl 13:15
 

På "vårt" apotek vänder dom sig ALLTID till den som ska ha medicinen, om det är barn eller rullstollsbrukare eller vem som helst annars... Kanske har vi väldigt duktiga apotekare här... Glad smiley)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: KarinSch 2007-02-06 Kl 11:11
huvudinlägg

Då gör jag ett försök att få igång lite föräldrasnack.

När mina var små så var för mig det allra jobbigaste att sätta dem i matstolen. Det blev för högt att lyfta.
Lösningen blev att ex maken byggde om en barnstol så den blev lägre. det blev möjligt för mig att både sätta i barnet och ta upp men även mycket lättare att mata eftersom jag slapp lyfta handen så högt. När barnen blev äldre fick de återigen hög stol och då klättrade de själv i och jag behövde bara hålla i, detta för att de skulle kunna äta med oss vid stora bordet.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Nettan 2007-02-06 Kl 13:18
 

Det problemet hade jag också, matstolen var för hög. Men när mässan Leva&Fungera var i Gtb så hade dom en höj/sänkbar matstol, den var lite klumpig men huvudsaken är ju att det fungerar. Skall till Gtb på mässan i april skall då besöka denna hörna för att få lite tips att förmedla vidare här på saiten.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Lena K 2007-02-06 Kl 14:27
 

Mina stora barn var 2½ och ett när jag skadade mig och ett år äldre innan jag var hemma själv med dem. Så det är bara det yngsta barnet som jag fick efter skadan som jag fått klura ut sådana här bekymmer med. Nu var hon lätt i kroppen och tidig att själv klättra. Jag använde en tripp trapp stol utan båge. På den hade jag en sele. Då slapp jag lyfta så högt. Fast när hon var ännu mindre hade jag en annan stol med bättre stöd men då vägde hon så lite så det var inte så jobbigt. När hon skulle ur stolen tog jag först ur vadderingen sedan var det enklare att få ur dottern. Fast nu är jag lång och har en bra arm vilket är en fördel.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Ninnie 2007-02-07 Kl 22:32
 

Men hur har det fungerat, praktiskt alltså, med trotsiga barn som skriker och sparkar och inte alls vill ta på sig gummistövlarna? Jätteglad smiley Om man inte kan hålla fast, sådär...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Lena K 2007-02-08 Kl 00:56
 

Jag minns att minstingen började krångla en gång i mat affären (en av de lokala där vi brukar handla). Hon la sig på golvet och vägrade att resa på sig och jag fick inte upp henne. Vi var där själva lillan och jag så vad gör man? Ofta brukar det funka att prata med barnen med det hjälpte inte denna gången. Jag fick be om hjälp av en ur personalen som såg vad som hände. Hon fick bära ut min lilla arga unge till bilen.

Mellan dottern har trotsat en hel del när hon var liten. Jag lyckades dock oftast verbalt få henne på andra tankar. Tror mycket var att testa mig. Hon var ju ett år när jag skadade mig.

Jag kan ta mig ur rullen och sätta mig på golvet vilket underlättat besvärliga sittuationer ibland. Jag har förmodligen bättre fysiska möjligheter att ta upp barnet i knät också än vad många andra FH har men stretar de emot så klarar inte jag heller detta.

Man måste ha tålamod, mängder med tålamod och jag tror att jag har ganska mycket av denna varan. Likaså har allt gått bättre om man förbereder barnen på vad som ska hända och att man hittar på lösningar som minskar tillfälle till bråk. Min yngsta tjej har varit mycket bestämd från det att hon var riktigt liten med vilka kläder hon ska ha på sig. För att hon skulle kunna få välja själv fick hon välja mellan plagg som jag redan valt. Då fick hon välja men jag visste att det var rätt plagg för årstiden och tillfället.

Barn är oerhört duktiga på att veta vart våra begränsingar går. Visst kan de testa våra gränser, det gör alla barn oavsett om de har FH föräldrar eller ej. Men de vet att det är ingen ide´att börja skrika och gapa efter skidorna som ligger på vinden om bara jag är hemma tex.

Redigerat 2007-02-08 01:03


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Lise 2007-02-08 Kl 09:01
 

När mina barn var små, trotsade de som alla andra, men med några undantag konstigt nog. Eftersom jag är muskelsvag, så klarar inte jag av stretande ungar vid påklädningen, än mindre jaga ungar som sticker iväg. Märkligt nog var det som om ungarna kände på sig att det inte var någon idé att testa mig i just de här situationerna. Men deras pappa däremot, fick ta en hel del. Barnen blev också jätteduktiga på att tidigt själva krypa upp knät osv... Barn är otroligt smarta helt enkelt!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Vejron 2007-02-08 Kl 15:18
 

Lise skrev:
När mina barn var små, trotsade de som alla andra, men med några undantag konstigt nog. Eftersom jag är muskelsvag, så klarar inte jag av stretande ungar vid påklädningen, än mindre jaga ungar som sticker iväg. Märkligt nog var det som om ungarna kände på sig att det inte var någon idé att testa mig i just de här situationerna. Men deras pappa däremot, fick ta en hel del. Barnen blev också jätteduktiga på att tidigt själva krypa upp knät osv... Barn är otroligt smarta helt enkelt!



Det där har jag också märkt på mina syskonbarn och andra jag har varit barnvakt för. De jäklas o busar som alla ungar, men till en viss gräns, därför att de läser av när gränsen för vad jag fysiskt klarar verkligen är nådd och då har de aldrig överstigit den heller.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad är jobbigast praktisk
Av: Kråkan 2007-04-12 Kl 21:08
 

Hej!
jag använde en barnstol tillverkad av Stokke (samma företag som gör tripp-trapp).
Se länk nedan med tips om barnstol/säng/sele m m

http://www.spinalis.se/tips/tips-barnstol-som-oppn
as-fran-sidan-52.html


Erika


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Nettan 2007-02-06 Kl 08:34
huvudinlägg

En träff vi hade för funktionshindrade föräldrar,där tog vi upp frågan hur mycket tex barnen skall hjälpa mamma/pappa, tex detta med toabesök. Ska ungarna hjälpa till på toa, detta blev det livliga disskutioner omkring, hur har ni det eller har haft.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Vejron 2007-02-06 Kl 09:04
 

Nettan skrev:
En träff vi hade för funktionshindrade föräldrar,där tog vi upp frågan hur mycket tex barnen skall hjälpa mamma/pappa, tex detta med toabesök. Ska ungarna hjälpa till på toa, detta blev det livliga disskutioner omkring, hur har ni det eller har haft.



Jag hoppas det är ok att jag lämnar en synpunkt här, trots att jag inte själv har barn. Jag anser att barn ska vara barn. Barn mår bra av att hjälpa till och ta ansvar efter sin egen förmåga och ålder. Det kan gälla att plocka undan sina leksaker, att klä sig själv, att äta själv och sedan få mer o mer ansvar ju äldre man blir. Detta tycker jag ska gälla i alla hem oavsett om föräldrarna har funktionshinder eller ej. Det jag däremot aldrig kan tycka är ok är att barnen ska hjälpa till med intimhygien på det sätt som du beskriver - då anser jag att barnen övergår från att vara barn till att bli något helt annat och det tycker inte jag känns bra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Nettan 2007-02-06 Kl 10:21
 

Jag tycker inte heller att barnen skall hjälpa föräldrer på toan, men på denna träff vi hade så fanns det föräldrar som tyckte att barnen kunde hjälpa t.ex att dra ner/upp
byxorna. Jag vill absolut inte ha hjälp av mina ungar. Den dagen jag behöver hjälp med dessa bestyr skall jag skaffa en ass.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Moon 2007-02-06 Kl 09:41
 

Nej det tycker jag inte. Det är att lägga alldeles för stort ansvar på barnet. Det är jobbigt för en vuxen person att hjälpa sina gamla föräldrar och att en liten unge skall behöva göra det kan inte vara bra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: KarinSch 2007-02-06 Kl 11:15
 

Nej, absolut inte.
Mina barn hoppar ju in här vid akuta kriser och då kan det ju hända att de får dra ner byxor men det sköts diskret och snyggt och bara vid akuta händelser, dessutom är ju mina barn numera vuxna, skulle inte komma på tanken när de var barn.
Däremot kunde de få hämta saker om jag hade ont ibland men så lite som möjligt, de ska inte hämmas av att ha funkis föräldrar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Helna 2007-02-06 Kl 15:42
 

Moon skrev:
Nej det tycker jag inte. Det är att lägga alldeles för stort ansvar på barnet. Det är jobbigt för en vuxen person att hjälpa sina gamla föräldrar och att en liten unge skall behöva göra det kan inte vara bra.


Absolut du och ni har helt rätt där går gränsen, som någon skrev skaffa en assistent. Barnen ska inte behöva göra en assistents arbete.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Lena K 2007-02-06 Kl 14:18
 

Nettan skrev:
En träff vi hade för funktionshindrade föräldrar,där tog vi upp frågan hur mycket tex barnen skall hjälpa mamma/pappa, tex detta med toabesök. Ska ungarna hjälpa till på toa, detta blev det livliga disskutioner omkring, hur har ni det eller har haft.


Man måste nog göra skillnad på en akut sittuation liksom en sittuation som kanske inte händer speciellt ofta. Att utgå ifrån att barnen ska hjälpa till med toa bestyr anser jag vara fel. Har man så mycket behov av hjälp behöver man få den av tex PA.

Är det så att man kanske är sjuk eller något i den stilen och barnen är de enda som är hemma, tror jag inte de far illa av att dra ner ett par brallor. Det beror ju förståss på hur gamla barn man har och hur öppna man är i familjen. Brukar man basta ihop så tror jag inte ett äldre barn tycker det är pinsamt att vi ett sådant här tillfälle hjälpa till. Barn har känslor också och att inte räkna med dem tror jag skulle såra dem. Fast det finns inget som säger att alla barn skulle tycka att detta är okej. Mycket beror på vilken relation man har till sina barn men jag skulle aldrig som sagt använda barnen isf att skaffa PA om det skulle vara vad jag behövde. Nu harinte jag PA och behöver det inte heller men ett handtag då och då det kan jag behöva vid enstaka tillfällen.

Min stora dotter har tex hjälpt mig att raka mig under armarna. Det är inget som hon har problem med och inte jag heller.

Stora grabben har fått lyfta in mig på toa många gånger om jag är på ställen där det inte är tillgångligt. Nu fixar jag resten själv men att bli in buren på toa är ju ändå hjälp med toabesök. Han vet att jag litar på honom och han får också ofta höra beröm för hur gullig han är som lyfter sin mamma.

Jag utgår inte ifrån att jag ska klara vardagen pga att mina barn ska hjälpa mig med ditt och datt men jag utgår ifrån att vi hjälper varandra så som familj.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: KarinSch 2007-02-06 Kl 15:25
 

Det var klokt skrivit Lena, så är det här med. Man hjälper varandra som familj. Min dotter har hjälpt mig med att plocka ögonbryn och färga håret, fast det har ju varit för att det varit en mysig mamma-tjej kväll även om jag då inte kan göra det på mig själv, men jag kan färga hennes och göra en ansiktsmask istället. Man ger och tar och det handlar inte om att man har ett funktionshinder utan man är en familj och alla kan olika saker.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Lise 2007-02-06 Kl 15:54
 

Även jag har någon enstaka gång fått hjälp upp från toan av min 18-åring när benen har strejkat och det har varit ok för honom, men pinsamt för mig. Tycker nog som de flesta att barnen helst inte skall hjälpa till med sådana här saker.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Ninnie 2007-02-07 Kl 22:34
 

Jag tror man får balansera det där... Om man är för restriktiv så kan det nog bli lite hysh-hysh och stelt. Självklart ska man inte ha barnen till hjälp i alla situationer, men en öppenhet som gör att de kan hjälpa till i krissituationer är nog inte skadligt.
Sen handlar det ju om olika åldrar såklart.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Moon 2007-02-08 Kl 10:18
 

Men när det gäler intimhygien så tycker jag inte att barnen skall blandas in. Självklart har min lille kille fått hämta handukar och sådant som jag glömt att få med mig. Likaså blir det ju massor som de får klara av själva medan man står vid sidan och tittar på.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: Anonym[1] 2007-05-27 Kl 17:47
 

Hej!
För mig är det inte konstigt att mitt barn hjälper mig hemma med allt vad det nu gäller. Jag har aldrig nån gång "gömt mig" i mina situationer som funktionshindrad förälder. Jag tror inget barn mår dåligt av att se, eller nån gång se sin mamma/pappa naken, det är ju så vi är skapta. Sen kan jag till viss del förstå andra om det här med intimhygienen, det är ju olika för alla, men för mitt barn så har det blivit naturligt då jag vid en del tillfällen behövt hjälp med av/på-klädning eller om det varit akut och det gäller när man varit inne på toan eller ramlat i duschen. Självklart så kan jag förstå att andra kanske tycker annat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hjälp av barnen
Av: KarinSch 2007-05-27 Kl 23:33
 

Min dotter har ibland hjälpt mig när vi varit på simhallen t.ex. när hon var yngre, men där är typ alla nakna och det har gällt att lyfta upp baddräktsbanden eller få på strumpor.
Nu när hon är vuxen skulle hon väl kunna hjälpa mig till och från toa vid nödfall eftersom jag kan torka själv och bara behöver hjälp vid förflyttning och med kläder. Men ALDRIG att killarna skulle få hjälpa till med sådant såvida det inte handlar om att man ramlat eller blivit akut sjuk. Men dra på strumpor och sånt är ju skit samma om det är ens barn eller någon annan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Helna 2007-02-04 Kl 20:31
huvudinlägg

Eftersom detta forum inte är särkilt aktivt så ställer jag nu frågan, varför diskuteras det inte här?

Är det en rädsla för att blotta sig eller vad är det?

Nästan alla jag har pratat med angånde detta forum eller sajtens familjelivs del tycker att det är toppen och
har även fått höra av många att ett forum som detta skulle behövas för att många är intresserade av att prata med någon om allt som det innebär att vara funktionshindrad förälder.

Måste säga att jag är lite besviken hade hoppats på att detta forum skulle nyttjats till mycket större del. Delvis därför att jag själv är nyfiken på hur det kommer att fungera för mig den dagen jag blir förälder.

Menar att man kan ju få mycket tips och råd av varandra, häng på nu alla diskussions sugna föräldrar! Glad smiley

Mvh

Helena

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Moon 2007-02-04 Kl 21:09
 

Visst kan det vara en av anledningarna, det att man då faktiskt berättar hur det är "hemma hos mig". Något man kanske inte vill dela med alla.

Men du kan säkert få mer fart genom att själv komma med frågeställningar, be andra börja skriva trådar - helt enkelt duka upp trådar i de olika delarna av forumet. Vi är ju ofta lite sega med att komma igång men har man väl börjat så rullar det på.

Mycket utav familjelivet är ju inte heller "ur funktionshinder perspektiv" så det kan också vara en hämsko. Har man väl lite äldre barn så är ju inte höj- och sänkbara skötbord och kilkuddar aktuella utan ett förädraskap med vanliga problem - skola, aktiviteter etc.

Redigerat 2007-02-04 21:12


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Helna 2007-02-04 Kl 22:43
 

Till Moon; Absolut jag har förstått att det förmodligen är så här!

Men varför använder man sig inte av anonym knappen i dessa frågor om man nu tycker att det känns för privat att diskutera öppet?

Funderar också om myndighetstrassel , samliv för funktionshindrade föräldrar med mera. Även i detta forum göra att forumet skulle inbjuda till att fler diskussioner?

Otroligt tacksam för alla ideer och hjälp vi i adminstrationen kan få för att få igång även denna del av sajten Glad smiley

Redigerat 2007-02-04 22:45


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Moon 2007-02-04 Kl 23:14
 

Vad jag tycker om anonym-knappen, det vet du! Men korka upp en pava vin och brainstorma och kom på ett 20-tal frågeställningar som du planeterar - så skall du se att vi hakar på. Låt oss sedan inte bli hängda om vi gör en kommentar utanför fh-ramen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Helna 2007-02-05 Kl 09:20
 

Moon skrev:
Låt oss sedan inte bli hängda om vi gör en kommentar utanför fh-ramen.


Vad menar du, tycker du att vi är för stränga?

Isådana fall finns svar på den typen av frågeställningar i forumet funktionshinder.se ...

Saken är den att jag kommer inte på några frågor själv, tänkte att om jag påtalar att det behövs mer frågor och diskussioner här så kanske någon ser det och skriver en fråga eller något annat diskussions främjande *Thats all*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: KarinSch 2007-02-05 Kl 11:27
 

Jag tror att det är så lite som egentligen handlar om just att man är funktionshindrad, det är bara i början som det är fysiskt svårt och då bara tills man hittat på sina egna lösningar och när man gjort det tänker man inte mer på det, att få barn och vara förälder handlar inte om att man är funkis.
Och angående samliv för funkisföräldrar så är det oftast lika med noll precis som för alla föräldrar med små barn, det är svårt med ett samliv när man alltid har några fler små varelser mitt emellan sig oavsett om det handlar om sex eller vardagligt samliv, det brukar bli bättre när de flyttar hemifrån (skämt, med ett korn av sanning)
Nu är ju mina barn stora men det jag minns som ett problem just gällande mitt funktionshinder var att hitta skolor och dagis som jag kunde komma in på, fast jag hade mina två äldsta barn på en skola med trappor och det innebar att jag aldrig kunde gå dit själv.
Vad man kan tänkas diskutera är väl assistantrollen i ett föräldraskap, hur gör man där.
Eller om barnen helt plötsligt skäms för att man är funkis, vilket de kommer att göra, men de skäms även för att man har fel kläder, fel frisyr, säger fel saker osv.
Så egentligen blir det inte så mycket problem som man tror, man blir förälder bara.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Moon 2007-02-05 Kl 13:56
 

Helna skrev:
Vad menar du, tycker du att vi är för stränga?

Isådana fall finns svar på den typen av frågeställningar i forumet funktionshinder.se ...

Saken är den att jag kommer inte på några frågor själv, tänkte att om jag påtalar att det behövs mer frågor och diskussioner här så kanske någon ser det och skriver en fråga eller något annat diskussions främjande *Thats all*


Som Karin skriver, så är ofta föräldrarollen just ... föräldrarollen och inte så mkt ur funktionshinderperspektiv. Eftersom detta är ett uttalat forum med fh perspektiv och att det påpekas om man går utanför detta (observera att jag är inte kritisk utan konstaterar det bara och jag vill inte start en diskussion om detta) så är det svårt att börja "tala barn" bara sådär.

Klart att du kommer på frågor! Du får väl leta diskussioner på andra föräldraforum te x http://www.alltforforaldrar.se och sedan vikla dem ur vårt perspektiv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Helna 2007-02-05 Kl 14:58
 

Moon skrev:
Som Karin skriver, så är ofta föräldrarollen just ... föräldrarollen och inte så mkt ur funktionshinderperspektiv. Eftersom detta är ett uttalat forum med fh perspektiv och att det påpekas om man går utanför detta (observera att jag är inte kritisk utan konstaterar det bara och jag vill inte start en diskussion om detta) så är det svårt att börja "tala barn" bara sådär.

Klart att du kommer på frågor! Du får väl leta diskussioner på andra föräldraforum te x http://www.alltforforaldrar.se och sedan vikla dem ur vårt perspektiv.


Det här forumet är nischat det vet vi och det är delvis därför det blir så svårt att nå fram till alla. Sen har jag ju sett att det finns föräldrar med eget fh här på sajten, skulle önska att de såg detta som möjlig chans till att få kontakter med andra föräldrar i en liknande situation Glad smiley

Tack för tipset ska kolla lite på länken och kanske skriva något Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Lena K 2007-02-05 Kl 15:00
 

KarinSch skrev:
Nu är ju mina barn stora men det jag minns som ett problem just gällande mitt funktionshinder var att hitta skolor och dagis som jag kunde komma in på, fast jag hade mina två äldsta barn på en skola med trappor och det innebar att jag aldrig kunde gå dit själv.
.


Detta har fungerat bra för mig. Det har byggts ramper för att jag ska ta mig in till förskola och klassrum. Nu har jag en nyckel till hissen som tar mig till dotterns klassrum.

Vet att jag under något år inte tog mig in i grabbens klassrum i åk 6 vilket kändes irriterande och kränkande. Föräldramöten lades i en annan sal som jag tog mig in i men när det sedan blev gajdning till klassrummet blev det svettigt. Inte för mig men för de som fick bära upp mig, för upp skulle jag. Visst det är inte så skoj att bli buren men hellre det (då det är möjligt för mig) än att jag inte skulle kunna berätta för sonen att jag sett i hans bänk, tittat på hans teckningar osv.

Tillgänglighet är alltid viktig och jag vill påstå att den är mycket viktig just på skolor/förskolor. Det betyder så mycket för barnen när föräldrarna kan vara delaktiga fullt ut även här.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: KarinSch 2007-02-05 Kl 19:39
 

Jag skrev nog hemst illa, vad jag menade med att inte kunna gå dit själv var att jag inte kunde gå dit upp utan hjälp. Jag behövde alltså ha någon som höll i mig för att ta mig upp dit, menade inte att jag inte gick dit.

Nu var detta mellan 85-89 så det var inte tal om att anpassa för besvärliga mammor på den tiden. När dottern gick i skola var det lättare, då var skolan på ett plan och det fanns elever i rullstol så det fanns ramper och sådant från början.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Lena K 2007-02-06 Kl 02:20
 

Nejdå KarinSch jag förstod. Du skrev att du aldrig kunde gå dit själv. Vilket innebar för mig att du kunde komma dit med hjälp.

Jag har varit i många skolor och föreläst. Då får man chans att se hur tillgängligheten är. Inte klokt att många HK-toaletter fungerar som städskrubbar/föråd!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Lena K 2007-02-05 Kl 15:13
 

Moon skrev:

Mycket utav familjelivet är ju inte heller "ur funktionshinder perspektiv" så det kan också vara en hämsko. Har man väl lite äldre barn så är ju inte höj- och sänkbara skötbord och kilkuddar aktuella utan ett förädraskap med vanliga problem - skola, aktiviteter etc.

Redigerat 2007-02-04 21:12


Håller med dig Moon. De flesta bekymmren man har som förälder handlar nog om samma bekymmer eller glädjeämnen som föräldrar utan FH också har.

Så klart att det ändå dyker upp problem som jag direkt kan klandra mitt FH för som irritation att orken tryter, att jag måste ha hjälp med vissa saker, att det inte är tillgängligt överallt osv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Anonym[1] 2007-02-04 Kl 23:23
 

Men lixom... ställ egna frågor då så kanske det blir fart.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Lise 2007-02-06 Kl 10:45
 

Egentligen finns det väldigt mycket att diskutera för en funktionshindrad förälder. Alltifrån graviditet och förlossningserfarenheter till frågor kring barnen från nyfödd till tonårstid. Ett bra exempel är tex föregående tråd. Vad kan man begära att barnen skall hjälpa till med? Även diskussioner kring hur barnen upplever att växa upp med en eller två funktionshindrade föräldrar är säkert välkommet. MEN... jag tror också att vi är måna om våra ungar på så sätt att vi inte vill hänga ut oss och dem alltför mycket. Själv har jag blivit mycket mer försiktig med mina inlägg, sedan jag fått reda på att olika personer som känner min familj närmare är med på forumet. Inte för att jag inte står för mina åsikter, utan för att jag som sagt värnar om familjens integritet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Kattis 2007-02-11 Kl 23:58
 

Hej Helna!
Förstår att du undrar varför det inte är så sktivt här inne. Varje gång jag loggar in här så kollar jag direkt om någon skrivit nått här inne. Oftast inte. Nu har jag pga min sjukdom inte kunnar/orkat sitta vid datorn vilket gjort att jag blev hur glaad som helst när jag såg att det var nya inlägg här. Har läst och följt vad ni skrivit och jag tror som andra skrivit att man behöver få info, tips, råd samt ventilera i olika perioder.
Jag har själv en som med adhd som är 15 år och vi har det tufft nu. Dels ska han revoltera som alla nadra tonåringar sen har han sitt funktionshinder som påverkar mycket av det han gör. Det i sin tur påverkar mig i min sjukdom vilket leder till att jag inte har lika mycket ork kvar varken till mig själv och hans syster.
Jag väntar på tid till barnhab och han har börjat medicinera vilket underlättar väldigt mycket.

Men det kanske finns någon annan funktionshindrad mamma/pappa med ett barn med adhd här inne? Hur löser ni er vardag med att få ert barn att göra läxa, fungera utan utbrott, passa tider, osv.

Jag blev ju sjuk som vuxen och jag var bättre när hans syster var i samma ålder vilket gjorde hela tonårsrevolten lättare att handskas med. Nu känns det mer som han tar all kraft och inte förstår det, pga av sitt funktionshinder. Vi har många samtal och tyvärr händer det ofta att han inte kan sätta sig in i situationer vilket är typiskt adhd. Sen det impulsiva vilket gör att jag aldrig vet var han befinner sig utan får jaga som en tok om han inte dykt upp den tid vi bestämt. Med jaga menar jag via telefon.

Sen hans gulliga och rara sida, så mjuk o go. kommer och vill ha en kram och prata, berätta om senaste tjejen eller vad som hänt i skolan osv.

Det är svårt att som funktionshindrad med just problematiken kronisk smärta, att inte veta från dag till dag hur mycket jag kommer orka. att också känna denna känsla av att inte räcka till som förälder pga av sitt funktionshinder. Det kan vara så små saker som att kan vi göra det här, nej tyvärr mamma kommer inte upp ur sängen. Det gör så ont i mitt hjärta dessa gånger.
Sen finns det givetvis bra stunder när jag funkar bättre och det är dem som lyser upp tillvaron.

Tja då har jag skrivit av mig lite här inne, någon kanske lärt sig nått eller är i liknande situation. Men att vara funktionshindrad och få funktionshindrade barn hur vanlig är det?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: Helna 2007-02-12 Kl 10:10
 

Kattis skrev:
Hej Helna!
Förstår att du undrar varför det inte är så sktivt här inne. Varje gång jag loggar in här så kollar jag direkt om någon skrivit nått här inne. Oftast inte. Nu har jag pga min sjukdom inte kunnar/orkat sitta vid datorn vilket gjort att jag blev hur glaad som helst när jag såg att det var nya inlägg här. Har läst och följt vad ni skrivit och jag tror som andra skrivit att man behöver få info, tips, råd samt ventilera i olika perioder.
Jag har själv en som med adhd som är 15 år och vi har det tufft nu. Dels ska han revoltera som alla nadra tonåringar sen har han sitt funktionshinder som påverkar mycket av det han gör. Det i sin tur påverkar mig i min sjukdom vilket leder till att jag inte har lika mycket ork kvar varken till mig själv och hans syster.
Jag väntar på tid till barnhab och han har börjat medicinera vilket underlättar väldigt mycket.

Men det kanske finns någon annan funktionshindrad mamma/pappa med ett barn med adhd här inne? Hur löser ni er vardag med att få ert barn att göra läxa, fungera utan utbrott, passa tider, osv.

Jag blev ju sjuk som vuxen och jag var bättre när hans syster var i samma ålder vilket gjorde hela tonårsrevolten lättare att handskas med. Nu känns det mer som han tar all kraft och inte förstår det, pga av sitt funktionshinder. Vi har många samtal och tyvärr händer det ofta att han inte kan sätta sig in i situationer vilket är typiskt adhd. Sen det impulsiva vilket gör att jag aldrig vet var han befinner sig utan får jaga som en tok om han inte dykt upp den tid vi bestämt. Med jaga menar jag via telefon.

Sen hans gulliga och rara sida, så mjuk o go. kommer och vill ha en kram och prata, berätta om senaste tjejen eller vad som hänt i skolan osv.

Det är svårt att som funktionshindrad med just problematiken kronisk smärta, att inte veta från dag till dag hur mycket jag kommer orka. att också känna denna känsla av att inte räcka till som förälder pga av sitt funktionshinder. Det kan vara så små saker som att kan vi göra det här, nej tyvärr mamma kommer inte upp ur sängen. Det gör så ont i mitt hjärta dessa gånger.
Sen finns det givetvis bra stunder när jag funkar bättre och det är dem som lyser upp tillvaron.

Tja då har jag skrivit av mig lite här inne, någon kanske lärt sig nått eller är i liknande situation. Men att vara funktionshindrad och få funktionshindrade barn hur vanlig är det?



Tack för ditt inlägg hoppas att du får många komentarer på ditt inlägg!

Tror att din ångest är ganska vanlig och det inte bara ibland funktionshindrade, att inte räcka till som förälder är nog en känsla som alla föräldrar har i viss mån. Men det är kanske tur för annars skulle man inte vara en särskilt bra förälder.

Att barnen får lära sig att hantera ett nej tycker jag bara är positivt, de får på så sätt större förståelse och empati för andra Blinkande smiley

Redigerat 2007-02-12 10:11


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Varför diskuteras det inte?
Av: KarinSch 2007-02-12 Kl 11:04
 

Jag har ju en dotter med ADHD, förvisso vuxen men det var tuffa år när hon var tonåring och jag samtidigt blev sämre. Har ingen lösning mer än att man faktiskt orkar oavsett hur illa man mår så finns det alltid någon reservkraft när det gäller ens barn. Jag har med jagat, både per telefon och i elrullstol, i ösregn dessutom, en hemsk midsommarnatt.
Svåer att lämna ut alltför mycket om sina barn här, vill du veta mer så maila mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Letar andra kvinnor vars makar...
Av: Fru VE 2007-02-03 Kl 22:07
huvudinlägg

...har mmc. Finns det nån här att utbyta erfarenheter med?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Letar andra kvinnor vars makar...
Av: Helna 2007-02-04 Kl 11:22
 

Skriv en fråga eller en undran med mera som du har så får du garanterat svar, trevligt med initativ! Ja-smiley, med tummen upp

Annars kan du också klicka på "medlemmar" så hittar du medlemmarna som är inloggade med presentationer där.

Mvh

Helena


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Anonym[1] 2006-12-13 Kl 16:22
huvudinlägg

Behöver få skriva av mig lite frustration. Har en neurologisk sjukdomsdiagnos sedan 20 år och lever tillsammans med min familj som består av man och tonåringar. Hittills har allt fungerat hyfsat bra, men nu är allt på väg åt fanders. Min sjukdom påverkar nu mitt dagliga liv rejält. Jag kan inte längre gå ut med vovven och får alltfler fysiska begränsningar. Min relation till tonåringarna har spårat ut fullständigt. Ju mer beroende jag blir av deras hjälp med tex hundpromenader, desto mer bråk i familjen. De befinner sig i övre tonåren, varav en är myndig vid det här laget och de hjälper förmodligen inte till mer hemma än ungar i "friska" familjer. Det handlar om att diska ett par gånger i veckan, ta några varv med dammsugaren gå ut med soporna och ta ut vovven. Själv mår jag ordentligt dåligt av att bli allt sämre och att behöva vara beroende av andra. Samtidigt så tar det så mycket på orken att behöva passa upp på friska ungdomar med den kraft jag har och att bara få skit så fort jag ber om hjälp med något. Vad gör man?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Sunshine 2006-12-13 Kl 16:57
 

Anonym skrev:
Behöver få skriva av mig lite frustration. Har en neurologisk sjukdomsdiagnos sedan 20 år och lever tillsammans med min familj som består av man och tonåringar. Hittills har allt fungerat hyfsat bra, men nu är allt på väg åt fanders. Min sjukdom påverkar nu mitt dagliga liv rejält. Jag kan inte längre gå ut med vovven och får alltfler fysiska begränsningar. Min relation till tonåringarna har spårat ut fullständigt. Ju mer beroende jag blir av deras hjälp med tex hundpromenader, desto mer bråk i familjen. De befinner sig i övre tonåren, varav en är myndig vid det här laget och de hjälper förmodligen inte till mer hemma än ungar i "friska" familjer. Det handlar om att diska ett par gånger i veckan, ta några varv med dammsugaren gå ut med soporna och ta ut vovven. Själv mår jag ordentligt dåligt av att bli allt sämre och att behöva vara beroende av andra. Samtidigt så tar det så mycket på orken att behöva passa upp på friska ungdomar med den kraft jag har och att bara få skit så fort jag ber om hjälp med något. Vad gör man?


Dina ungdommar behöver som så många andra utbildning i bemötande och lika samma om din diagnos/sjukdom.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Vejron 2006-12-13 Kl 18:04
 

Anonym skrev:
Behöver få skriva av mig lite frustration. Har en neurologisk sjukdomsdiagnos sedan 20 år och lever tillsammans med min familj som består av man och tonåringar. Hittills har allt fungerat hyfsat bra, men nu är allt på väg åt fanders. Min sjukdom påverkar nu mitt dagliga liv rejält. Jag kan inte längre gå ut med vovven och får alltfler fysiska begränsningar. Min relation till tonåringarna har spårat ut fullständigt. Ju mer beroende jag blir av deras hjälp med tex hundpromenader, desto mer bråk i familjen. De befinner sig i övre tonåren, varav en är myndig vid det här laget och de hjälper förmodligen inte till mer hemma än ungar i "friska" familjer. Det handlar om att diska ett par gånger i veckan, ta några varv med dammsugaren gå ut med soporna och ta ut vovven. Själv mår jag ordentligt dåligt av att bli allt sämre och att behöva vara beroende av andra. Samtidigt så tar det så mycket på orken att behöva passa upp på friska ungdomar med den kraft jag har och att bara få skit så fort jag ber om hjälp med något. Vad gör man?


Oavsett ditt funktionshinder så tycker inte jag det är för mycket begärt att de hjälper till i hemmet med det du beskriver.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Jenny 2006-12-13 Kl 18:07
 

Verkligen! Du har fått många begränsningar i och med din sjukdom, det borde de förstå! Jag tycker inte att de ska behandla dig som skit, utan försöka göra det bästa av situationen. Visst, ungdomar är ungdomar och beter sig kanske därefter, men lite hänsyn måste de lära sig att ta, även mot sin mamma!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Kattis 2006-12-16 Kl 21:44
 

Hej!
Jag är precis i samma situation som du är i, jag har också blivit mer begränsad i min sjukdom, har två tonårsbarn varav den ena är myndig och två hundar. Nu har de ingen pappa då han dog 2001 av en hjärnblödning så jag är helt själv med dem. Ett av mina barn har adhd vilket krävs en hel del tålamod och visst sätt att bemötas osv.
Jag har personliga assistenter och det framgick inte i det du skrev om du har det. HAr du det inte tycket jag du ska skaffa dig det. Låt dem hjälpa dig med sånt som tar mycket kraft från dig så kan du klägga din kraft på barn, man och hund.

Mina barn har i stort sätt växt upp med pers. assistenter och de har alltid fått hjälpa till. Jag var lite orolig att de skulle bli bortskämda pga av att jag har assistans. De fåt hjälpa till med att gå med sopor, med hundarna, handla om det fattas nått litet o ta cykeln till affären, tömma diskmaskinen, duka, etc precis som alla andra barn får göra. Jag menar varför skulle de inte göra det?!
Själv klarar jag inte av att städa, klä på mig till viss del,tvätta håret, förflytta mig och ja jag kan inte spalta allt här men assistenterna hjälper mig med dessa saker vilket gör att jag har ork till hundar och mina tonåringar samt mina intressen fotboll (är lagledare i Oxelösunds IK´s damlag) och släktforskningbla.

Kankse behöver du hjälpmedel som duinte haft tidigare!? Dessa skulle hjälpa dig att spara på krafterna. Vet inte om du är rullstolsburen eller villka andra hjälpmedel du har.

Detta är svårt för jag tror inte det är så lätt att växa upp med en sjuk förälder där sjukdomen är neurologisk och man försämsas hela tiden. Sen vet vi ju att tonåringar kan vara väldigt ego och det är deras som ska gå i första hand. Finns ingen anledning att du ska passa upp på dem om de inte kan ställa upp på dig. det måste vara ett givande och tagande. JAg har inte haft det med min ymgsta som har adhd men efter lite hjälp från psykologen som ställde diagnosen så har det blivit lättare. Innan så kom veckopengen på fredagen och hade han inte skött sig så drog jag av för det osv. Nu gör jag helt tvärtom, jag har gjort ett schema där han får kryssa i tex han har svårt att komma upp på morgonen, äta frukost osv då har jag gjort en ruta för detta som är värt 10kr, om han går med en hund 5kr, kommer hem i tid 10kr osv totalt kan han komma upp i 150kr per vecka men när jag visade detta så blev det liv i luckan. Det var så tötnigt så du anar inte men jag stod på mig och efter första veckan och 40 kr så insåg han att aha jag måste kanske göra lite mer för att få mer. Andra veckan 80kr och härom veckan var han upp i 125kr. Han får alltid 20 kr oavsett om han inte har något att kryssa i. Nu är detta helt ok och han förstår att det hänger på honom och vi slipper tjafs om att ta en hund och gå med etc.

Jag tycker det fungerar bra, jag menar även om tonåringarna är friska så ska de göra något hemma för att få vecko/månadspeng tycker jag. Finns ingen som inte arbetar och bara får massa pengar.

Du får gärna skriva till mig om du har mer att ventilera eller om jag kan hjälpa till med tips och så.

Lycka till! Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Hjulia 2006-12-16 Kl 22:13
 

Kattis skrev:

Jag har personliga assistenter och det framgick inte i det du skrev om du har det. HAr du det inte tycket jag du ska skaffa dig det. Låt dem hjälpa dig med sånt som tar mycket kraft från dig så kan du klägga din kraft på barn, man och hund.


Lycka till! Ja-smiley, med tummen upp


Nu är det ju inte gjort på ett ögonblick att skaffa PA, och det är ju inte bara att "skaffa" heller för den delen...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Lisa-Lo 2006-12-16 Kl 22:22
 

Nä det har du rätt i Hjulia men man kan tänka igenom beslutet om man vill försöka ansöka eller inte. Ibland kan beslutet sitta väldigt långt inne också om det är så att man har klarat sig på egen hand länge.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Hjulia 2006-12-16 Kl 22:35
 

Lisa-Lo skrev:
Nä det har du rätt i Hjulia men man kan tänka igenom beslutet om man vill försöka ansöka eller inte. Ibland kan beslutet sitta väldigt långt inne också om det är så att man har klarat sig på egen hand länge.


I den situationen är jag nu...och har vart länge. Inte alls trevligt... men snart har jag inget val längre. Uach, man kan vara så klarsynt när det gäller andras liv, men sitt eget "ser" man inte. Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Lisa-Lo 2006-12-16 Kl 23:33
 

Det är sant, man har så himla lätt för att berätta för andra hur dom ska göra konstigt nog. Tror det bästa är att låta beslutet ta den tid det tar. Assistans är inget man vill bli påtvingad. Är beslutet väl genomtänkt så kommer allt kännas lättare att ta tag i när det väl är dags.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Kattis 2006-12-17 Kl 17:30
 

Hjulia skrev:
Nu är det ju inte gjort på ett ögonblick att skaffa PA, och det är ju inte bara att "skaffa" heller för den delen...


Självklart så krävs ansökan,utredning mm men min andemening var att anonym skulle ta steget att ta tag i den biten och skaffa assistenter precis så som man gör. Å andra sidan är det olika i kommunerna hur fort det går, själv fick jag mina direkt när jag kom hem från lasarettet efter att handläggaren besökt mig där och det gick på två veckor.
Eftersom anonym befinner sig i en ohållbar situation så kanske det är dags att börja tänka på assistenter och så. Men vilket fall som helst så säger jag LYCKA TILL anonym! mvh Kattis


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Hjulia 2006-12-17 Kl 18:27
 

Kattis skrev:
Självklart så krävs ansökan,utredning mm men min andemening var att anonym skulle ta steget att ta tag i den biten och skaffa assistenter precis så som man gör. Å andra sidan är det olika i kommunerna hur fort det går, själv fick jag mina direkt när jag kom hem från lasarettet efter att handläggaren besökt mig där och det gick på två veckor.
Eftersom anonym befinner sig i en ohållbar situation så kanske det är dags att börja tänka på assistenter och så. Men vilket fall som helst så säger jag LYCKA TILL anonym! mvh Kattis


Jag kände bara att uttrycket "skaffa" kändes lite.... lättvindigt. Alltså, det är ju en stor grej att ansöka om PA, det vet vi allihop. Eftersom ass.användaren oftast får vränga ut o in på sig själv känns det inte som om "skaffa" är rätt ord. Men det är bara min högst personliga tanke.

I övrigt håller jag med dig, jag hoppas också att "Anonym" kommer tillrätta med sin svåra situation. Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Kattis 2006-12-18 Kl 00:29
 

Hej Hjulia!
Jo jag kan nog hålla med dig faktiskt. Det är så sant somdu skriver detta med att vi måste vända ut och in på oss själva inför handläggare mfl och självklart är det kanske inte något som är lätt och bara gjort i en handvändning. Mitt ordval "skaffa" var fel men i min tanke när jag skrev så betydde ordet skaffa allt som det innebär. Givetvis skulle jag ha skrivit ansökt men när man väl har ass och är inne i svängen är det lätt att använda ord som för andra betyder något helt annat än vad det gjorde i min tanke då jag skrev! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: ElinW 2006-12-16 Kl 22:21
 

Har du personliga assistenter?
Om inte så kanske det skulle vara bra med någon utomstående som kan hjälpa dig. Jag lever själv med en man som har ett lättare funktionshinder än vad jag har och utan våra underbara assistenter hade vårt äktenskap gått käpprätt åt helvete för länge sedan.
Det är aldrig bra att vara beroende av sina anhöriga


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Nina H 2006-12-17 Kl 09:51
 

Tonåringar är jobbiga för oss föräldrar oavsett funktionshinder eller ej men i din situation blir det förstås extra tufft. Jag tänker att det här med din försämring är svår för dina ungdomar - de kanske behöver någon utomstående att prata med? Och kanske du också? Det låter som om du trots din sjukdom är/har varit den i familjen som är stark och kapabel, som många av oss kvinnor.
Ibland kan det ju också vara så att den andra föräldern har lättare att kommunicera med tonåringarna i en sån här situation. Hos oss är det ibland totalt omöjligt att ens säga hej eller godmorgon utan att allt är katastrof och man blir utskälld.
Men som någon annan sagt det är lätt att ge råd till andra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Lena K 2006-12-18 Kl 15:42
 

Jag kan känna igen en del av vad du skriver och det är sannerligen inte lätt att fostra och fungera med sina tonåringar. De är oftast så självupptagna men för att det ska funka så måste man våga ställa krav.

Jag har fått samlat familjen många gånger och haft "familjeråd" där alla får säga vad de tycker och där vi tillsammans lägger upp riktlinjer för vad som gäller i vår familj. Barn/Ungdomar far inte illa av att hjälpa till hemma.

Ibland kan man få uppfattningen att de tror att de bor på hotel. Ställ krav och var konsikvent och det där med familjeråd är faktiskt inte så dumt. Har de själva varit med och bestämt något så är det en fördel.

Jag har också märkt att vissa föräldrar som är funktionshindrade är mycket rädda för att deras barn ska få behöva hjälpa till mer hemma än andra barn. Är det så att du är en av de föräldrarna som kanske inte krävt så mycket av barnen förut och nu måste ha hjälpen så är det ändå inte försent. Det kan kanske vara av vikt då att ta med familjen till din läkare, kurrator eller någon annan som kan hjälpa dig att förklara hur din sittuation ser ut.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: KarinSch 2006-12-19 Kl 13:38
 

Mina ungar har alltid fått hjälpa till hemma, vilket inte betyder att det varit frivilligt, men man hjälper dem inte med att passa upp dem. Dina barn är så stora att de bör förstå vad du säger till dem, om du tycker att det är jobbigt att prata med dem själv så be någon annan. Lenas förslag med familjeråd är jättebra, det har vi också haft förr. Jag tror att dina barn är rädda för din försämring och väljer att låtsas om att den inte finns, de vill att du ska vara frisk och stoppar huvudet i sanden. Mina gjorde så under några år och det var jobbigt men när de fick lov att vara arga, inte på mig men på min sjukdom och när de fick lov att få utlopp för sina jobbiga känslor så blev det bättre. De sista åren de bodde hemma var det inga större problem men de måste få smälta situationen, det är jobbigt för dem med och som ung är det inte lätt att förstå sina känslor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Helna 2007-01-18 Kl 17:55
 

KarinSch skrev:
Mina ungar har alltid fått hjälpa till hemma, vilket inte betyder att det varit frivilligt, men man hjälper dem inte med att passa upp dem. Dina barn är så stora att de bör förstå vad du säger till dem, om du tycker att det är jobbigt att prata med dem själv så be någon annan. Lenas förslag med familjeråd är jättebra, det har vi också haft förr. Jag tror att dina barn är rädda för din försämring och väljer att låtsas om att den inte finns, de vill att du ska vara frisk och stoppar huvudet i sanden. Mina gjorde så under några år och det var jobbigt men när de fick lov att vara arga, inte på mig men på min sjukdom och när de fick lov att få utlopp för sina jobbiga känslor så blev det bättre. De sista åren de bodde hemma var det inga större problem men de måste få smälta situationen, det är jobbigt för dem med och som ung är det inte lätt att förstå sina känslor.


Nja jag tror nog att detta har att göra med den lathet som oftast uppstår hos alla ungdomar när de ska ut i vuxen världen och känner pressen över ansvaret som kommer med detta. Mitt råd är ta inte för hårt på det här, för det är nyttigt att de får lära sig att ta ansvar Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Frustration!!!!!
Av: Bonke 2007-03-06 Kl 12:26
 

Jag misstänker att du under resans gång har försökt vara "för duktig" och visa att: "Det här klarar jag", till omgivningens stora häpnad och beundran. När du nu behöver alltmer hjälp av barnen, förstår jag att det kan bli problem. Det är inte helt lätt med övergången mellan ev bortskämdhet och krav. Ta och prata med barnen om det här, det kan kanske bli bättre.
Du nämner din man i inlägget men ingenting om vad han ev gör. Jag förmodar, att du hade nämnt ett ev handikapp hos honom, för då hade väl situationen varit än värre.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 [13] 14 15
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2020 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh