Hej! Allihopa jag är en som undrar lite över, det här med föräldraskap och handikappade... Barnet behöver omsorg och klarar sig inte själv, hur ska en handikappad människa klara av det som knappt klarar av sig själv?
Det finns inte större anledning att vara orolig för "handikappade" föräldrars för måga att vara förälder, än det gör för övriga blivande föräldrar idagens samhälle. Den skillnanden som är är ju att funktionshindrade för äldrar behöver praktisk hjälp, men är fullt kapabla att ta ansvar, vilket är mer än man kan säga om många icke funktionshindrade föräldrar idag.
Mina överlevde t.o.m. utan att jag hade assistans, på vilket sätt skulle vi inte klara att vara föräldrar? Vi har ofta mer livserfarenhet, mer kunskap om hur man hittar i lagar och regelverk (bra kunskap när man får barn), jobbar ofta kortare tid och har därför mer tid till våra barn. Lever ofta lugnare också vilket ger barn trygghet. Nu när mina barn är vuxna har vi pratat om hur det var för dem när de var små och ingen av dem har uppfattat det som jobbigt på något sätt, förutom i nedre tonåren, men då är alla föräldrar pinsamma och jobbiga.
Hej! Mina barn var 5 och 8 år när jag blev så dålig i min sjukdom att jag fick personlig assistans. Jag har varit ute och föreläst om detta med föräldraskap och vid några tillfällen har min dotter varit med. Hon är idag 18 år och ofta får hon frågan om hon saknat det som andra barn kunna gjort med sina föräldra tex skidor, skridskor etc men hennes svar brukar vara att min mamma har gjort så mycket mer för mig, gett mig insikt och kunskap om funktionshinder, varit närvarande, gett mig mer empati för människor, gjort saker som hon kunnat med oss, varit med när vi gjort det hon inte klarat men en av assistenterna har hjälpt till då. Tycker det säger ganska mycket om hur det är att växa upp med en funktionshindrad mamma och personliga assistenter!
Jag har tre barn, och det har gått bra fast att jag är funktionshindrad. Mina största barn var 1 och 2½ när jag hamnade i rullstol. Den yngsta har jag fått som funktionshindrad. Det krävs ju lite praktisk planering när man får barn som funktionshindrad. Jag har ju inte heller varit ensam förälder, min man har tagit sitt ansvar som pappa. Idag är ungarna snart 20, 18 och nio år. Tiden rullar på och de verkar inte tagit någon skada av mitt funktionshinder. De minns inte mig som gångare. Vi har pratat om det ibland men de hävdar bestämt att de inte saknat något, eller upplevt det jobbigt för att jag är annorlunda mer än att de tycker synd om mig när jag har mycket värk. Detta är ju vårt liv och barnen har en förmåga att fort anpassa sig till förändringar. Att vara förälder är det svåraste jag tagit mig för men också något jag aldrig ångrar. Att det är svårt beror inte på funktionshindret, det beror på våndor som förmodligen alla föräldrar får genomlida. Men som sagt mina barn ger en glädje som jag inte skulle vilja vara utan!
Nämen jag tänkte bara att, handikappade går ju ofta på bidrag och behöver mkt praktisk hjälp... Blev faktiskt förvånad att de är så pass många handikappade som har barn eller ungdomar, och att de dessutom har en positiv upplevelse av sina föräldrar och har haft en så bra uppväxt. Det trodde inte jag
Går på bidrag?? Det är ju till 90% samhällets fel eftersom de inte tror att vi kan arbeta och därmed gör det svårt för funktionshindrade att få arbete. Det finns procentuellt lika många invandrare som är arbetslösa, tycker du att det är lika konstigt att de skaffar barn?
Varför i hela friden skulle inte barn med funktionshindrade föräldrar ha en positiv bild av dem och sin uppväxt? Redigerat 2006-05-22 11:57
I så fall skulle inte heller barn med stressade, missbrukande, skilda, ensamstående, arbetslösa, låginkomsttagare, bråkande eller karriärinriktade föräldrar (den här listan kan bli oändlig) kunna ha en positiv föräldrabild eller syn på sin uppväxt. Dra inte alla människor över en kam, det är nog mitt tips till både mig själv och andra eftersom det brukar sluta med att det krävs en ursäkt och en känsla av skam.
Hej Anonym! Vi funktionshindrade är precis som alla andra i detta samhälle människor med behov som vem som helst. Att vi råkar ha ett funktionshinder är inget hinder för oss att skaffa barn. Ja om nu inte funktionshindret begränsar oss där men då finns adoption om det går igenom förstås! Vem går inte på bidrag idag?? Alla ensamstående mammor, missbrukande föräldrar etc etc. Hur har deras barn det? Du är förvånad över att barn till oss har en positiv upplevelse av sin barndom - VARFÖR????? Vad är skillnaden förklara det för mig är du snäll!!! När du skriver så låter det som om vi vore några monster som satt barn till världen och sen bara struntar i dem. Jag är ledsen att du har haft sån syn på funktionshindrade men jag hoppas den här sidan kan ge dig en annnan syn på detta samt att du vågar fråga mer så vi kan ge dig mer kunskap om oss funktionshindrade föräldrar!
Jag tror att Anonym bara vill busa med oss och få oss upprörda. Han/hon vill få oss att lägga ner riktigt med tid och kraft på att förklara oss. Sådant får man nog räkna med på en sajt som denna. Men man kan väl sammanfatta att en bra förälder är en mogen förälder och .... slriver man inlägg som Anonym gör - så är man inte vidare mogen. Så vi får väl hoppas att d i t t förädraskap dröjer.
Om nu detta är ett "businlägg", så vittnar det om väldigt dålig smak! Vill bara instämma i tidigare inlägg! Har själv funktionshinder, fött 2 underbara ungar som idag nästan är vuxna och det har gått hur bra som helst. Tror att de kommer att klara sig utmärkt i vuxenlivet. Det är bara att hoppas att Anonym själv väntar med att bli förälder, för det är just den här typen av inskränkthet som skapar problem. Skulle också tro att föräldrar med funktionshinder väldigt ofta överväger sitt föräldraskap mycket noga, vilket i sin tur leder till väldigt välkomna barn!
Håller helt med dig kattis!! Det anonym skriver kallas för okunskap, man kanske ska ta reda på lite mer fakta innan man öppnar munnen
Jag Kan bara tala för mig själv , Jag vet nu inte riktigt då vilken form av funktionshinder du riktar dig till men jag har ADHD + ocd , även mindre autistiska drag i mi personlighet , jag lever ensam med tre barn en hund sammt två marsvin och det går hur bra som helst , klart att det uppstår svårogheter men det gör det i vilken familj som helst , jag ser inte vari svårigheterna skulle ligga , jo kanske när jag har svårt att sätta mig in i hur en annan människa känner . men annars är det inte så besvärligt , det som kan vara jobbigt är när jag och min son får våra tok utbrott, spontana impulsiva utbrott,
Jag vet att vi funktionshindrade föräldrar inte är sämre föräldrar trots att vi lever med ett funktionshinder. Har två pojkar 10 o 13 år det har fungerat kanonbra. Barna anpasar sig efter föräldrarna. Jag är ute och föreläser i skolorna och brukar fråga eleverna hur dom tror att det är att leva med en funktionshindrad mamma eller pappa. Svaret blir att det kan inte vara något annorlunda, ni är ju människor också
SVAR TILL: Ämne: Orolig för handikappade föräldrar NYTT!!Hoppa till nästa nya Av: Nettan 2006-11-07 Kl 09:03 Jag vet att vi funktionshindrade föräldrar inte är sämre föräldrar trots att vi lever med ett funktionshinder. Har två pojkar 10 o 13 år det har fungerat kanonbra. Barna anpasar sig efter föräldrarna. Jag är ute och föreläser i skolorna och brukar fråga eleverna hur dom tror att det är att leva med en funktionshindrad mamma eller pappa. Svaret blir att det kan inte vara något annorlunda, ni är ju människor också Det var klokt sagt, inte ens de som är vuxna och borde vara klokare förstår sådant.. Finns ju mossor av "normala"- (till utseendet iaf) människor som ej kan ta hand om sina barn..
Till sidans topp
Jag har fött två barn vaginalt och har haft lite dåliga krystvärkar sista förlossningen. Hade då ingen aning att jag hade SMA III. Jag tror att jag skulle föda vaginalt, men med större övervaktning! Men jag är tacksam för våra två barn, vill ha tid och ork så det blir inga fler för oss.
Jag har förvisso inte SMA utan AMC men har fött tre barn, den första redan 1976, vilket var en pärs i sig som jag redan berättat om på Muskelsjuk. Fick de andra två 82 och 86, alla med kejsarsnitt. Skälet var att man inte ville riskera att musklerna la av mitt under krystandet samt att jag nog inte orkat hålla benen i rätt läge under hela förlossningen. Tror att det var bäst så för barnen, sen är det ju en belastning på kroppen att vara gravid, det tänkte jag inte på när jag var ung men med facit i hand kan jag nog säga att 3 graviditeter var i mesta laget för en redan svag kropp. Tyvärr är jag babygalen så jag valde att sterilisera mig efter 3dje barnet annars hade det nog blivit fler.
later nastan som mig..hihi.
Någon med Spinal Muskelatrofi typ 2 som har fått barn? Hur går det? Kan man föda normalt?
Dom jag känner till med SMA typ 2 som fått barn har haft kejsarsnitt.
Samma här...
På grund av muskelsvagheten?
Ja precis.
Hmm... jag började fundera lite över detta... SMA påverkar viljestyrda muskler. Livmodern är väl inte viljestyrd? Visserligen orkar man väl inte krysta, men barnet borde väl komma fram ändå? Medvetslösa föder ju barn ibland. Nu skulle nog jag aldrig komma på tanken att utsätta min kropp för en naturlig födsel, men ändå...
Att krysta klarar man inte av om man har just den typen av diagnos, tror jag
Håller med, det borde vara så..
Det bästa är nog kejsarsnitt låter det som...
Hej! Jag har i och för sig SMA 3, men ville gärna svara ändå. Jag födde mina barn den vanliga vägen, MEN man visste så lite då, 1988 och 1990. Jag fick hjälp båda gångerna med sugklocka, eftersom det uppstod sk värksvaghet och detta pga sjukdomen. Mao med facit i hand, så är det tryggast med kejsarsnitt! Lycka till!
Okej, tack för alla svar!
När vi ändå är inne på ämnet... de flesta med SMA2 har ju skolios. Funkar det att vara gravid och ha korsett, eller är det bara stelopererade som fött barn? Verkar smått svårt att få plats med magen...
Man får nog göra nya korsetter rätt ofta....Men det borde funka...
Som om det går fort att få en korsett...
Nja....jag väntade typ 4 månader
Nu har jag ju inte SMA eller skolios men under mina två sista graviditeter orkade ryggen inte hålla sig uppe så då fick jag en graviditetskorsett med töjbar mage framtill, borde väl gå att sätta dit något liknande på de korsetter ni behöver.
ittar man bara rätt korsettsömmerska så....men man blir ju ofta större i hela kroppen så då kanske en ny gipsavgjutning också krävs
Hmmm, med dagens teknik borde det väl gå att lösa.
Barnet tar sin plats. Sen föds det kanske lite för tidigt. Andningsproblem kan förekomma. Att innan man blir gravid fixa andningsstöd är smart. Och sen se till att man kan ligga en del... så kroppen orkar. Är man stelopererad så bör man kolla hur korsryggen har det. Hur benen sitter etc. En del röntgas för att uppskatta om det får plats en baby. En vän fick barn i vecka 33. Han var lite "tillknycklad", han hade inte fått riktigt plats mellan cystor, sammanväxningar och sjukvävnad. Men det tog 2 veckor sen var hans kropp som vanliga bebisar. Det svåra var att urinblåsan fick stryk. Hon har inte SMA. Men en sjukdom som sitter i nedre bäckenet. Och gör vävnaderna där svagare.
Well....det var inte direkt det jag fick höra...är visserligen ännu mindre o definitivt snedare o mer andningsproblem.
Bitig var väl att ta i....
*skratt* Joo, men jämfört med många andra med vår diagnos... Har vägt 10 kilo mindre för inte så många år sen. Jag är inte så jätteskör, eller hur man ska uttrycka det.
Skör? Du kan ju ha liten släng av osteoporos? Kanske?
Jämfört med er två är jag en koloss... glupsk o dan...
Andningsdispensären sa inga poblem....hade mindre problem då....men mödravården avrådde
Ja. Hjärtat (Inte vid SMA men vid andra muskelsjukdomar) Lungorna, och blödningsrisken (ligger man lågt i lung-hjärtfunktion är det mycket farligare att blöda mycket. Blödningsrisken har bland annat med lever, läkemedel och vissa sjukdomar att göra). Men om andningen är seg kan man ju piffa till den utifrån.
Den e uppiffad
Vägde 38 kg och var 150 cm lång när jag blev med barn första gången, var inga problem med andningen förren den sista månaden men det är ju så för de flesta mödrar vare sig de har funktionshinder eller inte. Däremot kissade jag på mig stup i kvarten eftersom de ligger så långt ner när man är kort själv och en kick på urinblåsan räckte för att det inte skulle gå att hålla emot.
Denna helgen har Unga Rörelsehindrade och DHRGs Yngrenät en temahelg som vi kallat Familjen. Den handlar inte om maffian utan om föräldrar med rörelsehinder. I går berättade Jonas Franksson om hur det är att vara relativt nybiven pappa och idag berättade en barnmorska om graviditet och förlossning och Helene Rehbander talade om hjälpmedel. I morgon håller vi själv i den fortsatta diskussionen om hur det funkar att vara förälder, sorgen över om man inte blir det, hur man förbereder sig och hur det funkar med assistans etc etc. Det är viktigt att det finns forum att diskutera dessa frågor. Tidigare hade DHR ett Föräldranät men det är nedlagt nu. Så alla ni som kan ordna liknande träffar som ovan, gör det för intresset är stort.
Det är lite tråkigt att en del nätverk läggs ner. Men det är ju inte så konstigt tyvärr, det är några få eldsjälar i början som tillslut inte orkar, och medlemmarna kommer inte längre. Men det kan ju var vilande och när nån känner att det är dax att starta upp igen så finns ju redan mallarna osv.
Ja, fast jag antar att det är en kostnadsfråga??
Det är det säkert. Dyrt att driva om det inte används. Tyvärr.
Jo,kanske. Men om det inte används så finns det ju bara på papper, eller en CD-rom? Hur kan det kosta så förfärligt mycket? Eventuella lokaler som har avsatts för ett nätverk, kan ju användas av ett annat under tiden det tidigare har tagit en timeout??
Nja, hemsidorna delas i regel av moder organisationen, så den finns ju redan.
Ja, jag vet inte varför det inte skulle funka.. Känns som att detta är mellan oss två nu, och enligt reglerna ska det föras via mail
Oj, tänkte inte på det
Hej allihopa! Hoppas att ni ska få nytta av den HÄR funktionen då ni har saknat diskussions tillfällen, tanken med familjelivs funktionen är att den ska fungera som en plattform för alla faktiska eller blivande föräldrar. Bra är oxå att den ligger på nätet, för då har alla tillgång till diskussionerna samt att bara man befinner sig framför en dator så har man tillgång till denna funktionen Hoppas att ni ska trivas och fråga om det är något ni undrar över, jag svarar i mån av tid!
Jag ser det som oerhörd viktigt att det finns forum för föräldrar med funk.hinder eftersom de redan motarbetas så in i jag vet inte vad av samhället. Under alla småbarnsåren verkar de jag hört talas om via media fått kämpa för att ens få behålla barnen. Att vara förälder är svårt, att dessutom ha ett funk.hinder är ännu svårare. Jag hoppas därför att det kommer att finnas någon form för forum även i framtiden.
ps. Vi har ju även hjälp av ett proffs som har jobbat under många år med "funktionshindrade föräldrar" Du hittar expertpanelen under knappen "panelen" där man kan ställa frågor om praktiska saker eller hjälpmedel...
Jag är inte själv förälder, men vill bli (om kroppen eller adoptionsmyndigheten går med på det vill säga). Dessutom läser jag till arbetsterapeut, så ämnet kommer jag med garanti att få jobba vidare med. Men jag har ändå redan nu märkt en del motstånd hos flera av mina klasskamrater mot att funktionshindrade får bli föräldrar, så jag hoppas innerligt att de hinner byta åsikt innan de är färdigutbildade. Det är bra att vi har ett forum här för de frågorna och jag hoppas att det blir välbesökt
Tipsa dem gärna om att gå in på sajten! Det behövs mer förståelse för att bara man har ett funktionshinder, så blir man inte mindre intresserad eller mindre lämplig att skaffa barn... Det är en fördom som måste förebyggas med diskussioner i samverkan med funktionshindrade föräldrar utåt i samhället och på den här sajten *Lycka till med arbetsteraput utb*
Skulle dessutom vara jättekul om de använde sig av "anonym knappen" och faktiskt ställde en fråga eftersom att de uppenbarligen inte vet så mkt om saken!
Jag kan inte göra annat än mitt bästa, men jag ska försöka att tipsa dem om detta ställe. De ser mig redan som någon som bara ser allt ur den funk.hindrades synvinkel, så det blir inte lätt. Om inte annat kan vi glädjas åt att de har 2,5 år på sig att skärpa sig.
Detta är ett typexempel av vad jag kallar självdiskriminering
Dem jag pratar om har fortfarande inte kommit över fördomarna de fått genom media. De tänker på barnets bästa säger de. Frågan är då bara om det är bäst för barnet att ha perfekt utvecklade föräldrar som endast har barn för att man "måste", prioriterar jobbet och låter barnen vara på dagis hela dagarna och sedan har barnvakt på kvällarna så att de kan komma på fester eller funktionshindrade föräldrar som sätter barnen i första hand och som hellre ser till att ge barnen deras sista gnutta energi. På en mailinglista för fibromyalgiker läste jag om att de sjukpensionerade mammorna kunde få förtur i dagiskön så att de skulle kunna klara av städningen, men mötte motstånd så att de istället kunde ta hand om banet och någon annan fick ta städningen. Det låter ganska svart eller vitt, men jag ville ta det jag uppfattat är vardagen för oss i detta samhälle. Jag kan ju säga att en av de kvinnor jag ser mest upp till är den brittiska Alison utan armar och ben (hon vars kropp blev modell till en skulptur på Trafalgar Square). Hon har den inre styrkan jag önskar att alla människor hade.
Den har jag inte läst, men det ska jag göra på direkten.
Jo, allt landar ju i ekonomi men då gäller det att prioritera. Tydligen är inte föräldra och familjebiten alls intressant och det tycker jag är skamligt eftersom detta är en så oerhört central bit i allas vårt liv. Det finns så mycket frågor, osäkerhet och undringar som behöver luftas och få svar. Att då handikapprörelsen bara struntar i detta är ett fattigdomsbevis som visar hur otidsenliga de är. Att det är viktigt bevisade vi i helgen på vår träff på Västerhav. Som helt klart smakade mera.
Jätteskrämmande att en yrkesgrupp går in med så djupa attitydströrningar mot en av de persongrupper som de skall arbeta med att förenkla livet för. Det är oerhört provocerande att någon skulle anse att min son skulle ha det bättre om jag inte fött honom pga att jag har en rms. Hoppas att du lyckas med att påverka dina studiekamrater till en mer nyanserad bild av människor med funktionshinder.
Jag tycker det skulle vara väldigt bra om man startade upp något via internet där man kunde ge och få tips på hur man kan underlätta vardagen. Jag är rullstolsburen och har en son på 5½ månad och har kommit på en del saker som säkert skulle vara bra för andra funktionshindrade att känna till när man blir förälder. En vän till mig fixade en annan sak som jag inte hade kommit på själv. Om man hade någon hemsida där man kunde samla tips mm vore det ju jättebra. Frågan är bara vem som skulle göra den, jag är tyvär inte så haj på att göra hemsidor.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh