Satt och funderade när jag läste trådarna om adoption. "väljer" man barn eller får man ett barn tilldelat? Dvs. Kan man önska att få ett barn med tex funktionshinder, tjej, någon som har haft det "extra" svårt, eller hur går det till? Jag förutsätter att föräldrar som inte vill/kan ta hand om ett barn med speciella förutsättningar inte får ett sådant tilldelat. Sen att skador och saker barnet blivit utsatt för inte visar sig förrens långt senare är en annan sak.
I medgivandet man får från kommunen anges om man passar för ett SN (special needs) barn. De ger alltså inte funktionshindrade barn slumpmässigt. Sen kan en krokig tumme eller ett ganska smärre synfel räknas som SN...
Hej Ninnie! Vi hade inget speciellt medgivande då "vi fick nys" om en sk äldre flicka med artrogrypos. Vi fick TILL SLUT soc att g med på att höja medgivandet, men de var inte glada över att 1. Vi ville ha ett "äldre" barn 2. Ville ha ett rjält funktionshindrat barn. Allt har gått över förväntan, olyckskorparna på soc till trots. Och vi har nu en alldeles underbar dotter och lillasyster i familjen.
Jag känner så väl igen dina ord... "Vi ville ha ett barn!" Man kan inte alltid välja, och det är en jäkla tur. Nu kunde ni välja ett barn med fh, och gjorde det. Eftersom du låter lycklig så var det såklart rätt beslut!
Nietzsche Det finns absolut ingenting som säger att avvikelsen i ditt genom är längre ifrån "normen" för Homo Sapiens än vad Niel Armstrongs, Djingis Kahns eller Göran Persons genom är. Den stora fysiska skillnaden i ditt fall kan bero på ett enda minimalt litet stavfel i ett av de 22 000 baspar som kodar för dystrofi. De övriga namnen här ovan har troligen väsentligt mycket större genetisk variation än vad du har jämfört med "normen". Av den anledningen finner jag det minst sagt konstigt att du påstår att Du (och alla andra med genetiskt betingade funktionshinder) ska anses vara en egen ras. I så fall så finns det miljontals med olika människoraser på jorden. Skall man börja diskutera olika raser som definieras genetiskt så kan man inte bara hålla sig till en enda enskild gen. Det måste då handla om hundratals olika gener som är unika för en enda folkgrupp. Asiater: Genomsnittligt kortare än övriga raser. Svart tjockt hår. Mörka ögon. Mongolveck över ögat. Tål sprit dåligt o.s.v. o.s.v. Afrikaner: Hög produktion av melanin, krulligt hår, tunna smala kroppar som lätt transporterar bort värme, naturligt välanpassade för långdistanslöpning, o.s.v., o.s.v. Vita (nordeuropeer): Bleka figurer med krafigare kroppsbyggnad (för att spara värme), ljust tunt hår, biologiskt anpassade för att dricka mjölk även som vuxna, blå ögon för att få bra mörkerseende osv. osv. Alla "raser" har flera olika genetiska anpassningar. Du skiljer dig troligen bara på 1 enda punkt ifrån genomsnittet och det är inte tillräckligt för att du ska kunna klassa dig som medlem i en ras som definieras utifrån genetik. Redigerat 2008-08-09 23:41
Du är lustig du Nietzsche...
Inte för att det hör till Tråden/forumet Adoption men vår kropp har ju oxå den fantastiska förmågan att acklimatisera sig så tillvida att exempelvis jag som är adopterad fr. sydamerika älskar mjölk!!!
Så sant så - kan hya ärvt genen från nån tysk förfader. Alltså kan man ej dra slutsatsen att enbart Skandinaver (vet ej vem som skrev detta, kanske inte var du) tål mjölk i vuxen ålder. Med önskan om en skön helg.
G-man skrev den 10/8: Du vet nog inte om vad som egentligen är ditt genetiskt biologiska arv. Att säga att du kommer ifrån sydamerika behöver ju inte betyda att ditt genom huvudsakligen är sydamerikanskt. Det har under 500 år varit ett tämligen högt europeiskt inflytande i sydamerika. Det är nog inte många procent sydamerikaner idag som har "rent" sydamerikanskt blod. Du kan mycket väl ha ärvt den där "mjölkgenen" ifrån en tysk förfader på 1800-talet. Lite kuriosa angående just detta är att i ett mycket stort område i asien så anses ca 8 procent av befolkningen (0,5 % av jordens befolkning) vara direkta ättlingar till Djingis Kahn! (Han och främst hans söner hade skapligt stora harem) Gör detta att det finns en Djingis Kahn-ras? http://en.wikipedia.org/wiki/Genghis_Khan#Genghis_ Khan_Effect Det var det jag svarade på sist men jag fattar fan aldrig hur man gör för att besvara ett specifikt inlägg. Nåväl, mitt svar var alltså det där om tysk stamfader eller vad det nu var. Jag kommer nog ej mer att lägga mig i några forum eller trådar eller vad det nu är.... eftersom jag ALDRIG lär mig hur fan man besvarar specifika inlägg. Fan så förbannad jag blir på mig själv. Jag rör snarare till det för er, genom mina försök att kommunicera. Må så gott allesammen!
Du är ganska fascinerande Nietzsche... Du säger att saker och ting är bluff och sen "bevisar" du det med fullständigt absurda påståenden. Du lämnar inte de minsta antydningar till faktiska bevis. Du hittar ju bara på.
Den hör diskussionen har numera inte ett dugg att göra med adoption i allmänhet eller att adoptera barn med funktionshinder i synnerhet.
Till sidans topp
Jag och Stefan pratar adoption i dagens Föräldrarna i p1. Kan höras som pod-radio... http://www.sr.se/p1/foraldrarna
Lyssnade på programmet. Tyckte du att du/ni fick några av de besked ni ville ha?
Här kommer en dum fråga. Vad är det för program som behövs för att höra, jag får bara fram att det är en RAM fil och att min dator inte stöder det formatet. Vill ju med höra!!!!
Äsch det var ingen dum fråga . RealPlayer behöver du för att lyssna. Det kan du ladda ner gratis på http://www.real.com
Eller så kan du välja POD-lyssning, då funkar mediaspelaren också...
Hej Ninnie ! Har lyssnat på programmet i efterhand och känner så väl igen mig i det bemötande ni har fått. Man beslutar via papper och jag efterlyser också, att man bör träffa de som utreds för ett personligt möte och se hur hela människan är. I vårat fall var det NIA som fattade beslut, som sedan gick som en röd tråd i vår utredning. Vad jag har fattat så är det socialstyrelsen och rättsliga rådet nu som fattar beslut istället. Jag hoppas att Göran Hägglund står för det han säger och tittar igenom detta faktum att man blir så illa behandlad som man faktiskt kan bli i en sådan här utredning Jag och min man funderar på att göra en ny utredning, men det är en stor procedur och man måste orka psykiskt att eventuellt få ett nej till, Vi borde gå ihop och faktiskt göra en undersökning på hur många det är som har fått nej. Hur ska ni gå vidare nu ? Hälsningar guldhund
Jag tror vi är många som fått samma "bemötande", oavsett om det är NIA eller Socialstyrelsen som bedömer. Eller, dömer, kanske snarare... Tja vad ska man göra? Vi kämpar på, figurerar i media när vi får chansen, skriver insändare osv... Samlar kraft för ett större uppbåd.
Hittar inte programmet. antar då att det inte finns kvar? Kan man få tag i det någon annastans, vill så gärna lyssna på det!
Då får man maila på sr.se tror jag...
Hej! Jag är så sugen på att skaffa barn, har till och med frågat mamma om jag ska få skaffa barn när jag är 16. Men jag vill adoptera hellre. hUR MYCKET KAN DET GÅ PÅ TRO?
MEN JAG ÄLSKAR BARN JU!!!!
Vi är nog många som ville leka mamma-pappa-barn i din ålder, Rakel. Men adoption kräver att du är 18 år och har alla fysiska och psykiska förutsättningar att bli en bra mamma. Ibland räcker inte ens det. Glöm tankarna på barn och ägna dig åt något annat!
Ja men jag tar inte förälder-lek på allvar! Det ska vara på riktigt! Jag tar allt på blodigt allvar så tänk mig inte som någon unge-som-tror-hon-är-cool-fast-hon-är-barnslig. Men då får jag ju vänta 9 mår tills jag får adoptera. Föresten! men när jag fyllt 17 så ska jag adoptera!!!!
Jag vet.. Barnet vill inte ha mig för alla hatar mig! Jag kanse låter lite kaxig! Men det är så min vardag är!
Rätta mig om jag har fel, men någonting säger mig att det inte är lönt att föra den här diskussionen längre.
Eller stjälpa...?
Jag vet.
Själpa???? Ja ja men hur som helst! Min vardag ser ut såhär! Jag har bara levt i snart 9 år! Jag är ju bara nybörjare!!!!! Jag vet inget om hur det är att ha barn! men jag är bestämd när jag vaktar dem ibland! Som t.ex hoppa inte i soffan, nej ge tillbaka den till hnom! Jag skulle önska att det fanns en anledning till at tjag föddes!!!! Skaffa barn typ.
Okej, nu bryter vi den här tråden eftersom den inte handlar om adoption längre. *SLUT*
Ok men sista då! Vad betyder stjärlpa???
Stjälpa kan man säga är motsatsen till hjälpa. Försvåra, alltså.
Ok tack Bye bye onödiga diskussion
På måndag ska jag delta i programmet Föräldrarna och diskutera adoption. 11.03 sänds det...
Ok ska försöka att lyssna
Stort lycka till! Vi skall lyssna på dig! Kram! Lise
Om man missade Ninnie & Co så kan man lyssna på radioprogrammet här: http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=1274
Tack för alla fina mail, gästboksinlägg och kommentarer! Nu har jag hört programmet och är väldigt nöjd faktiskt. Känns som att jag fick en hel del sagt på de få minuter jag fick. Ska maila Staffan och tacka. Om ni inte har Real Player kan ni lyssna på programmet genom att klicka på den blå rutan på följande länk. http://www.sr.se/Podradio/xml/p1_foraldrarna.xml
Lyssnade jag med det var jättebra.
Jag håller med Vejron, den länken Ninnie skickade fungerade utmärkt. Har precis lyssnat färdigt på programmet och tyckte att reportagen var kanonbra! Tack så mycket Ninnie!
Jag tycker också att det var bra, tyvärr så förföljer myndigheternas okunnighet oss, i alla delar av livet.
Mitt i allt elände vill jag berätte om en ljus historia. Först av allt vill jag bara säga att jag och min man är otroligt lessna över att du Ninni och Stefan får avslag. Jag hoppas och håller tummarna hårt att ni kommer att lyckas i slutändan. För drygt ett år sedan anmälde jag och min man Martin oss till föräldrarutbildningen i vår kommun. Efter någon vecka fick vi veta att vi fick gå utbildningen i augusti -05. Det var en otroligt givande utbildning och vi fick massor med matnyttiga tips om hur adopterade barn kan fungera. I januari i år startade vår hemutredning, vi fick träffa hemutredarna sex gånger totalt, en utav dessa gånger hade de lagt till för att diskutera runt mitt funktionshinder. Våra utredare var helt fantastiska måste jag säga. Vi kände oss aldrig motarbetade. När utredningen var klar fick vi veta att de tänkte föreslå oss som adoptivföräldrar, detta gjorde oss jätte glada. Utredarna drog vårt ärende för nämnden och det beslutade att bordlägga ärendet en månad för de ville fundera eftersom vi hade fått nej ifrån Rättsliga Rådet. Vid nästa nämndedragning var jag och min man med och de ställde några extra frågor till oss. Vi fick veta att vi skulle få beskedet under eftermiddagen om de skulle godkända oss som adoptivföräldrar. Jag var väldigt skepptisk till att vi skulle få ett ja medans min man såg lite ljusare på det. Min oro satt i att jag har AMC och har assistans dygnet runt och ingen hade ju blivit godkända med detta i ryggsäcken tidigare och dessutom ett nej från rättsliga rådet. Strax före 17 samma dag fick vi beskedet från våra hemutredare att vi hade blivit godkända. Jag och Martin blev och är fortfarande väldigt, väldigt glada över att vi fick ett ja. Detta positiva besked behöver dock inte innebära att vi hittar något givarland som som accepterar mig som mamma. Precis som Ninni har skrivit är Vietnam ett land som kan vara tänkbart, tyvärr är det 2,5 års kötid på att få skicka iväg papperen dit. Vårt medgivade går ut om två år och då får vi börja om på nytt igen. Jag hoppas dock på att vi hittar ett annat land som har kortare kötid. Ville bara berätta att det går att få ett medgivande fast något utav föräldrarna har ett gravt funktionshinder. Jag skämst över att vara så glad över att vi lyckades övertyga vår kommun medans Ninni och Stefan inte har gjort det. Varken jag eller Martin förstår detta eftersom jag och Ninna har samma typ av hjälpbehov. Kämpa på Ninni och Stefan och säg till om vi kan vara till någon hjälp och hoppas vi snart kan ses igen. /Tina
Stort grattis till er. Jag tror att det handlar om de olika människorna som sitter i nämnderna, har de tidigare träffat funktionshindrade och vet att vi är som folk i allmänhet så är det lättare att få ett ja, Ninnie och Steff hade otur och ni tur. Det är rent ut sagt för jävligt, men jag tror att situationen kan vara liknande för icke funktionshindrade. Är det något som nämnden inte gillar med en människa så hänger dom upp sig på det och sen är det kört. Kanske kan istället ert ja bli en fördel för Ninnie o Steff och alla andra som vill adoptera. Lycka till och inte ska du skämmas, det är knappast ditt fel att soc. nämnden är idioter där Ninnie bor.
Kanske kan vetskapen om att ni har lyckats hjälpa Ninnie & Stefan om de kan argumentera med det att ni har fått igenom saken.
Vi har fått vårat avslag nu. Som väntat. Två års h-e är över... Att ni fick medgivande är helt underbart, borde vara självklart. Vi glädjs med er - ni banar väg!!! Våga inte skämmas för er lycka. Hoppas att det blir ett barn hos er på ett eller annat vis!
Ninni vad ska ni göra nu då? Hoppas ni fortsätter att kämmpa och inte ger upp även om jag förstår att det är mycket jobbigt. Jag önskar er lycka till i framtiden
Har just läst igenom hela den här tråden...och är nu alldels stum! Först av allt vill jag gratulera dig och din man Tina...jätteskoj! Nu över till dig Ninnie...vet knappt vad jag ska skriva mer än att försök orka...stå på er!! Man behandlar inte människor på ett sånt sätt som ni råkat ut för helt enkelt. Vet du...ibland skäms jag nästan över att vara fullt frisk, när jag ser hur en del av mina *likasinnade* behandlar vissa medmänniskor som råkar ha något funktionshinder. Styrkekramar och massor av "tumhållningar" från Camilla i Motala
Hej ! Kul att ni fått ja till adoption. Gratulerar verkligen. Jag och min man ansökte 2003, men fick avslag pga min sjukdom cystisk fibros. Vi drev det långt, så lång man kan komma, men det blev ändå nej i slutändan. Har ni funnit något annat land förutom Vietnam ? Har också hört att de är mer toleranta mot adoptivföräldrar med funktionshinder. Lycka till !
Vietnamn är toleranta men även där är det svårt/omöjligt just nu. Och jättelång kö (för alla)....
Hej ! Hur har det gått ? Har ni valt ett land ? Mvh guldhund
Jag vill inte svara för Tina (det gör hon/du ju så bra själv ) men... Alla länder är stängda för oss med omfattande funktionshinder. Inte ens Vietnamn säger ja... Hemskt men sant! ;-(
Ja du, resonemanget är obegripligt. Och man undrar vad som behövs för att en förändring ska ske...
Men Ninnie! Får ni inte ens adoptera ett svenskt barn inom Sveriges gränser, eller sätter våra lagar stopp för det också om man har ett "för stort" funktionshinder? Jag menar, man behöver ju inte ens gå utanför vårt lands gränser för att hitta ett barn som inte mår bra av att bo hos sina biologiska föräldrar, utan som skulle behöva adoptivföräldrar!
Det är oerhört få svenska adoptioner per år, kanske 10 sammanlagt. I de fallen får socialsekreterarna själva välja ut föräldrar, det finns ingen kö som till andra länder. Då kan man ju tänka sig att de, om det mot förmodan finns ett barn just i ens egen kommun, väljer ett "friskt" par...
Om jag har fattat det rätt så innebär det ändå att man står som förmyndare, inte vårdnadshavare. Alltså, man kan ändå bli "fråntagen" barnet om den biologiska föräldern reder ut det hela...
Ja, skulle föräldrarna reda ut sin sitaution så kan de kräva att barnet ska flytta hem till dom igen. De sk "permanenta" placeringarna är sådana där man från början ser att det ska till under för att föräldrarna ska kunna fungera. Ofta svårt psykiskt sjuka föräldrar eller föräldrar i ett djupt missbruk. Men under händer faktiskt.
Det är det som förr kallades fosterhem. Dvs barnen får oftast stanna livet ut men har ändå rätt till kontakter med föräldrarna.
Permanenta placeringar/ ett barn som har sina fosterföräldrar som förordnade vårdnadshavare. Detta innebär att barnet har sin stadiga boende hos dem. De besämmer. Om bioföräldrarna skulle "skärpa" till sig så måste dessa gå i vårdnadstvist med familjehmmet / eller barnets nuvarande familj. Detta brukar ej fungerar då barnet innan det blev vårdnadsöverfört alltid bott länge i sin f- familj. Vår dotter kom till oss vid 22 timmars ålder!, idag snart 12 år och numer har vi vårdnaden. Enligt socialtjänstlagen skall soc ta ställning till att vårdnadsöverföra barnet efter att det varit placerat utanför biohemmet stadigvarande i tre år eller mer . Har man bristfällig/ellr ingen kontakt med bioföräldarna kan detta ske tidigare. Detta för att barnet skall få den trygghet de har rätt till Redigerat 2007-05-09 06:58
Evan --> Jättebra information! Är 3-årsgränsen det som gäller i samtliga kommuner?
Treårsgränsen är en rekommendation från soc.styrelsen men jag har hört att i vissa fall ansöker man tidigare detta oftast om bioföräldern går med på att frivilligt överflytta vårdnaden. I vårt fall blev det emot bioförälderns vilja och då har det ju gått ngr vändor i tingsrätt mm. I vårt fall tog det ju nästa 12 år innan man tog tag i det! Många kommuner är inte vana att göra dessa medan andra ansöker som regel alltid då tre års gränsen passerat. Jag kan annars slå ett slag för att bli familjehemsförälder. Visserligen behöver man ha ett tätt samarbete med bioföräldern och så och självklart så kan ju barnen få gå hem igen . Detta är otroligt jobbigt men det är givande också. Kolla på http://www.familjehem.se eller http://www.sposit.se Redigerat 2007-05-09 15:53
Jag bara undrar hur det har gått för er alla? För mig är detta den mest upprörande tråden av alla jag läst på den här sajten..
Hej Tina. Det låter som att ni är ett prejudikat, vad adoption beträffar (alltså adoptivförälder med fh). Det låter, minst sagt, sjukt att läsa om detta under 2000-talet. Är själv adopterad men den borgerliga illusionen gick i kras när jag kom, förstår ni. De ville ha en liten söt chokladkaka men det kom en drake (har bl.a. ADHDmed stort H). Jag är jätteglad å era vägnar, trots att jag inte ens vet vilka ni är. Vilket land tror ni att ni kommer adoptera från? MVH /Philip
Det finns oändligt många olika funktionshinder. Så grymt att alla länder nekar fh att adoptera. För jävligt. Får man inte då adotera om man är döv. Diskriminering utan dess like!! Homosexuella får ju adoptera fr. vissa länder, tror jag, så vad är det som gör det omöjligt att låta fh adoptera. Så länge man är kapabel att ta hand om en unge, borde ju inga hinder föreligga. Sannolikt förekommer det avslag på saklig grund - att man helt enkelt inte bedöms kapabel. Att SKAPA inkapabilitet på basis av fh. är fullständigt absurt! Das war alles. Ska sova nu. Ska föreläsa i Linköping i morgon, onsd. MVH /Philip
" Homosexuella får ju adoptera fr. vissa länder, tror jag, så vad är det som gör det omöjligt att låta fh adoptera. Så länge man är kapabel att ta hand om en unge, borde ju inga hinder föreligga. Sannolikt förekommer det avslag på saklig grund - att man helt enkelt inte bedöms kapabel." Det beror på vad man menar med kapabel, tycker att man som handläggare ska ha rimliga propotioner på sina argument.Man ska vara väl insatt i vad personerna ifråga säger, vilket jag tror att många handläggare inte är och uppenbarligen inte var i Ninnie och Stefans fall. Viktigt och komma ihåg, funktionshinder är inget man väljer att ha man får det oavsett om man vill eller inte.Var och en anpassar sig efter sina förmågor och naturligtvis alla personer med funktionshinder passar inte som föräldrar precis som det är för alla andra. Men myndigheterna får göra en bedömminin och bedömningen ska vara rättvis och grundligt genomgången.Inte grundade på ens egna fördommar!
Det jag menar är just det du skriver: att fh i sig, inte ska avgöra kapabilitet. Jag menar att det finns personer som ej är kapabla (oavsett fh eller ej.) Absolut, fh anpassar sig och lär sig ofta hantera och kompensera vissa av funktionsnedsättningarna. Må så gott! "Blod är tjockare än vatten Kärlek är tjockare än blod"
Aha, ok. Var är din bror adopterad från? Må så gott!
Söker kontakt med folk som öppet eller anonymt vill diskutera adoption och funktionshinder. Med detta menas; personer med funktionshinder som vill adoptera ett utländskt barn, som har gjort det, som fått avslag, eller som på annat vis är insatta i denna fråga. Som kanske fått yttrande från Socialstyrelsens Rättsliga Råd eller så... Håller på att samla ihop material inför ett kommande massmedialt uppbåd med anledning av hur dåligt jag och min man behandlats under vår adoptionsutredning. Vi vill få till en attitydförändring! Skriv här, eller maila mig privat.
Fick utredningen på posten igår. Utredarna föreslår nämnden att vi ska få avslag. Utredningen innehåller en oääääändlig massa felaktigheter, kränkande terminologi (och jag använder ordet kränkande oerhört sällan), oförstånd och... Vi saknar ord! (Ville mest berätta eftersom många frågat hur det går...)
Sakfel och kränkningar tyder på att utredarna inte ens lyssnat, läst eller varit intresserade av att få det rätt. *kram*
Många kramar till Dig och Stefan! Myndigheten måste "ge sig"! Jag har ingen egen erfarenhet av att vara förälder, men detta får bara inte "passera". Ni har väl viss "vana" som tur är hur man ska ta sig fram i "Snårsverige". Återigen! Jag hoppas av hela mitt hjärta att Ni får RÄTT! Emil
Fram med rödpennan nu då..., för visst har ni rätt att säga er mening om utredningen. Även om ni vet vart åt det lutar, så ge er inte. Ge dem bakläxa.
Fan vad trött man blir! Massa kramar till dig o maken
Kram Ninnie, till dig och Stefan. Det gör mig så heligt förbannad att höra detta, snälla, låt det inte passera bara, skriv ner alla felaktigheter och kränkningar, bemöt dem med all den styrka och klokhet ni båda besitter. Jag förstår hur ont det gör och hur hemst det känns, och det kanske inte ens hjälper er två, men om ni ger dem kloka svar så kanske någon läser och börjar tänka och pratar med andra och om 20 år kanske det inte alls är så svårt att få adoptera.
Det är tragiskt, fruktansvärt, hemskt att det får vara så här i Sverige idag. Att en myndighet inte har bättre kunskap... Kram
Det låter fruktansvärt jobbigt. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara, och hur det måste kännas. Jag hoppas ni får resning och att det löser sig, det hoppas jag verkligen. Ni får trösta er med att ni har min, och alla andras stöd, sympati och uppbackning. Det ordnar sig, det måste det.
Är så ledsen för er skull! Veta att ni hade varit ett kanonpar för ett litet barn ngn stans ifrån Detta beslut bygger endast på fördomar o okunskap Kram
tråkigt att höra. Är övertygad om att ni skulle vara underbara föräldrar. Vad grundade de egentligen sitt avslag på, utom fördomar och okunskap? Sedan är det trist med kränkande terminologi. Kommer ihåg det där kanal5-programmet där Stefan kallades för skötare. Lät så himla sjukt. kram
Tack för alla värmande ord! På onsdag är det nämndmöte. Vi ska prata innan, och då ska de få höra vad vi anser. Utredarna är inte med då, men troligtvis deras chefer. Vi lär få avslag lik förbaskat, men rätt ska vara rätt. Sen lägger vi detta helvete (!!!) bakom oss ett tag, och samlar krafter för mediauppbåd utan dess like. Detta gör vi i Bulgarien, ensamma i två veckor jag och Stefan.
Då ska det minsann få se på andra bullar *stöttar*
Förlåt min nyfikenhet, men kan du säga på ett ungefär vad de har sagt och så som är kränkande...inte i detalj men...ja, du vet?
Väldigt sammanfattat: Jag kan inte röra huvudet. Öh? Jag kan inte följa ett barn med blicken. Öh? Socialstyrelsen avråder pga mitt fh. Steff har inget liv utan styrs helt av mig. Steff omhändertar mig under arbetstid och fritid. Våra personligheter lämpar sig inte att ta hand om barn. Bland annat. Redigerat 2006-07-17 19:01
Med sånna påståenden så skulle ju inte ens dom funktionshindrade kvinnor som fått biologiska barn, ens få behålla dom, utan dom skulle med tvång bli bortadopterade
Näe! Du skojar?? Det där låter ju verkligen inte klokt! Kan inte röra huvudet?? Jaså, det visste jag inte! Åååh! Följa ett barn med blicken, vad ska det vara "nödvändigt" för...24 timmar om dygnet?? Vilken förälder gör det?? Du kan ju vända på elrullen/permon, eller hur? Sak samma, typ.... Eeeeh...omhändertar?? Jösses, jag som trodde att du "tog hand om" dig själv med assistenternas (och Stefans) hjälp....? De får det ju att låta som att du är en fånge på anstalt! De där kommentarerna var verkligen förlegade!
Det är bara några exempel... Jag har ju ett gravt handikapp och stort behov av vård och omsorg. DET fick vi dem att ta bort i nya förslaget till utredning som vi fick idag. Det är den nämndpolitikerna får. Den utredningen är bättre - men lååångt ifrån bra och rättvis. *trött trött trött*
GAH! Alltså, hur fan hanterar man ett sådant uttalande? Det gör mig grymt ledsen att veta att det finns människor som ser oss på det sättet. De skulle lika gärna skrivit att det är bäst att skjuta oss... Människovärde har vi ju inte...
Leva får jag, bara jag inte misshandlar ett barn genom att ha det i min vård. Bättre att leta mat i en soptunna i slumkvarteren i Rio än få en inkompetent jävel som mig till mamma. Krasst sett. Hur hanterar man? På vårt senaste (sista) möte blev jag smått apatisk. Stefan blev förbannad så det slog gnistor. En syn jag aldrig tidgare varit med om...
Jag hoppas med hela mitt att du och Steff blir föräldrar (snart!) så ni kan visa svart på vitt vilket ohyggligt misstag de gjorde.
Tack käraste! Mitt hjärta blöder för det barn någonstans i världen som kanske aldrig får några föräldrar, som borde vara vårat barn.
Är det någon som funderat på om "de" bedömer annorlunda beroende på om det är mannen eller kvinnan i paret som har ett funktionshinder? Jag vet två par som fått adoptera, i båda fallen är det männen som har ett funktionshinder (inte för jag vet om det säger något, det var bara en tanke som slog mig).
Klart att det är skillnad, gäller inte bara funktionshinder som de är förlegade på. Om det varit Steff som haft Ninnies funktionshinder hade man sett henne som den perfekta mamman, uppoffrande, alltid hemma (eftersom hon måste "passa" mannen), att det sen fanns andra assistenter är ju bara bra för då får Ninnie mer tid till barnet för assistenterna kan ju städa och sånt.
Kan bara hålla med Jessma Jag hoppas med hela mitt att du och Steff blir föräldrar (snart!) så ni kan visa svart på vitt vilket ohyggligt misstag de gjorde. Stå på er ni skulle bli underbara föräldrar. En del folk skall inte arbeta på soc mm...HUR I H--------E kan dom uttala sig så...blir så Tänker på er
Min sambo och jag har diskuterat barn eller icke barn sedan vi träffades. Jag har inga barn medan han har 2 tonårssöner sedan tidigare förhållande. Jag vill gärna ha barn men känner snart att tiden börjar rinna ifrån mig, jag är 34 år. Samtidigt har min man epilepsi petit mal med små anfall varje natt i stort sett. Jag har dessutom varit mycket sjuk senaste tiden och också legat på sjukhus en tid. Jag har därför börjat fundera mer och mer på adoption. Jag tog upp ämnet med sambon igår när vi såg en liten kinesisk tjej som lekte i gruset. "En sån vill jag ha" sa jag lite skämtsamt. Men nu till min egentliga fråga då: Hur går det praktiskt till när man väl bestämt att man vill försöka få barn via adoption? Och är det någon som har någon åsikt/erfarenhet om hur stora chanser jag och sambon skulle ha att faktiskt FÅ adoptera, jag med mitt ryggmärgsbråck och han med sin EP?
Är mitt uppe i processen, och den jävliga verkligheten är att det är skitsvårt att adoptera om man har funktionshinder. Vi kommer få avslag, min man är 100% "frisk"... Kan skriva spaltkilometer om ämnet och gör det gärna! Fråga på! Det första man gör är i alla fall att kontakta sin adoptionsutredare på kommunen.
Förlåt en personlig fråga men vad har de för motivering?? Bara ATT du har ett funktionshinder, eller? // A E
Kommunen är tvingade att begära ett yttrande från Socialstyrelsens Rättsliga Råd. Dem får man inte träffa, utan man skickar in läkarintyg + ev ett personligt brev. Utifrån det gör de en bedömning att jag inte är lämplig som adoptivmamma... NOLL hänsyn tas till att Stefan finns i bilden, Socialstyrelsen utgår endast från mig. Så... Motiveringen blev: "Du kan ju inte ta hand om dig själv." Öh? Men jag har ju assistans! "Assistans och adoptivbarn går inte ihop!" Vi har skickat in typ 100 (!) papper med beskrivning av situationen, läkarintyg, psykologintyg, referensbrev... Tja, allt till vår fördel. Men - fega kommunen kommer gå på Socialstyrelsens råd.
Nej, vi (och många med oss) anser inte det. Trist också att ingen hänsyn tas till att assistansen gör att pappan, alltså Stefan, kan vara hemma JÄMT. Eftersom han jobbar hos mig. Han behöver inte lämna oss och gå till jobbet ens. Sen är jag övertygad om att inte det heller vore nåt problem, men jag ser det som ett extra plus.
Undra hur kommunen tänker egentligen...
Ändå får ni va kontaktfamilj....det går ju inte ihop....Dessutom tycker iaf jag, om man adopterar ett väldigt litet barn, så har det ju inte värst mycket strul i bagaget...
Jodu, vissa saker "duger" man till. Nej då, men det är en annan kommun... Även om de har problem med sig så betvivlar jag att mitt fh gör mig mindre benägen att hantera det.
Men... hur kommer det sig att det är två kommuner? Snarare tvärtom...
Nej, det betvivlar inte jag heller...men att få socialstyrelsen och kommunen att förstå det....
Kontaktbarnet bor i en annan kommun. RallyAnna --> De senaste två åren (!) har varit en kamp... Minst sagt!
Men om man är icke funktionshindrad människa som adopterar ett barn och sen hamnar i rullstol vid en olycka dagen efter, får man behålla barnet då??? Och vad är i så fall skillnaden, jo det barnet som redan finns upplever mer psykisk stress eftersom föräldern hamnar i ett tillstånd som den är ny i och där barnet kommer i kläm. Varför kan inte människor se och förstå att funktionshinder kan drabba alla när som helst och handlar det om att funktionshindrade inte får adoptera så ska ju ingen få, det kan ju hända alla. Jag hade ju dessutom fosterbarn när jag var yngre, de kom från trasiga familjer med misshandel och missbruk, inget prat om att de skulle må sämre hos mig än hos andra fosterföräldrar. Jag tror snarare att funktionshindrade blir bättre föräldrar just för att vi har mer i bagaget än andra människor. Och Ninnie, svälj din uppfostran (förlåt Ninnies mamma) och berätta vilken sopa den läkaren är.
Kan bara hålla med... I två år har vi lyft fram på vilket vis mitt FH kan vara en resurs, och hur det format både mig och Steff till de vi är nu. Var för sig, och tillsammans. Men nej nej nej, hur ska jag kunna hålla fast ett skrikande barn? Det är på den nivån de diskuterar... *trött*
Eh... har de hört talas om assistenter och hjälpmedel? Allt prktiskt löser man ju... grr...
Nej, assistenterna kommer fungera som barnflickor och få stor roll i barnets liv och då blir rollerna otydliga för barnet för barnet har bott på barnhet och kan inte knyta an...... *suck*
En fundering till möjligheten till adoption . Säg att det är en person som sitter i rulle men inte har behov av pa, dvs klarar det fysiska själv, typ... toa, dusch , förflyttningar etc Har de större möjlighet att bli godkänd eller dra man en kam över oss allihopa tro?
Vad sägs om media...?
Jag fick igår höra från en hemlös tjej att kraven på kontaktfamilj och fosterfamilj är mycket lättare än dem för adoption. Kanske jag får acceptera att försöka att kidnappa en baby utanför en affär för att få barn (OBS detta är bara ett skämt!!!)
Statistiskt sett har de större möjlighet. I synnerhet om det råkar vara mannen som har FH.
Även om man blir godkänd i sverige så har jag hört att det är få länder som i sin tur kan tänka sig att "lämna barnen för adoption" Har bara hört det men vet... en kvinna med OI som har adopterat 2 flickor från sydafrika. Hon klarar sig dock "själv" utan pa vad jag vet
Det förstår jag, det jag tror de se är väl att det är positivt att du klarar dig själv därmed kan du även ta hand om ett barn. Misstänker att de ser det så!
Hade jag haft assistans när barnen var små så hade det underlättat betydligt, det är ju så att man kan ha mindre ork och då prioriterar man ju barnen. Och ens egen hälsa och ork kommer i sista hand.
Jag blir så extremt trött på dessa fördomar! Jag har svårt att tänka mig ett barn med en bättre uppväxt än vad man kan få hos Ninnie och Stefan, eller människor med liknande situation. Mamma och pappa finns alltid tillgängliga hemma + ett antal pa, barnet behöver aldrig lämnas hemma ensamt, stefan jobbar 2 dygn hemma om jag inte minns fel där han kommer vara med sitt barn, och resterande 5 dygn per vecka är han ledig, dvs. kan spendera ännu mer tid med sitt barn!...Vem kan ärligt säga att de hade två så närvarande föräldrar när de växte upp? Känns så galet att vi som har lite sämre fysiska förutsättningar för att skaffa egna barn är dom enda som förvägras det. Karriärstinna människor som aldrig är hemma, missbrukare, hemlösa, ja i princip alla som får barn den vanliga vägen, hör man sällan talas om... Angelina Jolie sa nångång att det var självklart för henne att adoptera och inte sätta barn till världen, för att det redan fanns så många barn som hade det svårt. Mest synd är det om den lilla flickan/pojken i Vietnam som kunde ha fått en underbar uppväxt i Sverige, men som förvägrades detta pga byråkrati...*jag blir så arg* En fråga bara...Är fighten helt över? Har Socialstyrelsen kommit med "final decision" så att man måste överklaga?
Tack Becky. Socialstyrelsen fattar inga beslut men ger ett yttrande till kommunen. Kommunen, som är beslutsfattande instans, går i princip alltid på Socialstyrelsens yttrande. På så vis blir deras yttrande ett oöverklagligt beslut. Vi har inte fått avslaget ännu, men...
Så länge det inte blivigt definitivt avslag så finns det hopp. Önskar verkligen att det ska lösa sig för alla er som berörs att få adoptera. Ett rörelsehinder får inte vara anledning till avslag det vore riktigt illa!
Jag tycker också att ni ska anmäla, det kanske inte hjälper er. tyvärr, men framtida ev. adoptivföräldrar. Vet efter att ha träffat er att ett barn skulle få precis vad det behöver i form av kärlek, trygghet och värme hos er och det gör ont i mig att man inte är mer klarsynt och klok när man bedömmer vem som är lämplig att adoptera.
Förstår din känsla Vejron. Det är alltså bättre att inte ha nån mamma alls, än att ha mig som mamma?
Tänk inte den tanken Ninnie. Det är deras okunskap och idioti, det handlar inte om dig. Blir så ledsen när jag tänker på det här för det handlar ju inte bara om dig och Stefan utan om så många andra som skulle bli fantastiskt bra föräldrar och då i förlängningen om så många barn som tvingas leva under förhållande vi inte kan tänka oss för att svenska socialstyrelsen lever i en konstig värld utanför verkligheten. Idag med facit i hand kan jag väl säga att jag inte gjorde allt rätt som förälder, vem gör det, men inget fel jag kan minnas berodde på funktionshinder, och vari skillnaden skulle vara om jag fött eller adopterat ett barn begriper jag inte.
Hej! Du behöver inte be mig om ursäkt Dina ord var de bästa som jag har hört på länge. Som mamma måste jag beundra Ninnies o Stefans fantastiska jobb med olika myndgheter. I dagens upplysta värld är det konstigt att sådana yttranden som har fällts får förekomma. Mamma Maggan (tillika Ninnies mamma)
Är det någon som har varit med om att socialstyrelsen har haft den kunskap om funktionshindrade som de skall ha? Tror att de är ganska dåligt på den fronten och det skulle vara intressant att veta om någon har varit med om att det _inte_ brast i kunskaperna hos dem. Misstänker att fördomar är ganska vanligt, därför tycker jag att de borde få utbildning i attidyder och bemötande emot funktionshindrade för att öka kunskapen och minska det vanligaste fördomarna. Vet någon om det finns en sådan delsocionom utbildning eller fortbildning för socialstyrelsen? Skulle vara kanoners i till exempel i frågor angående assistans situationer och liknande
Hej Kolla bara på vilka nötskal som sitter osm handledare innom SOC. de är visserligen SOCionomer men de kan nada om fältet eller knappt om de funktionshinder som brukarna har. Vet inte hur många gågner man har ledsant på dessa paragrafrttare osm ska räkna minuter.
Vad jag vet så handlade tråden om SOC och funktionshinder inte adoption, läs tråden igen.
Ämnet är adoption i den här kategorin, och det handlar om Socialstyrelsen - inte vanliga soc.
Skulle vilja komma i kontakt med personer som har funktionshinder och vill adoptera barn... Eller som har gjort det!
Här vill vi. maila mig gärna. MVH Anna
Vi håller på. Maila gärna! mvh
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh