Till Dej du stora Smärta Lilla!

Jag kan inte sitta, men gör det ändå.
Sitter på varma kuddar, smärtan försvinner då.
Det är inte bra, jag vet.
Men "Smärta Lilla", du är så stor,
och hur ska jag annars klara,
att din smärta bränner så het.

Jag vill inte se dej,
jag vill inte känna dej!
Men ju mer jag försöker
desto mera du bränner mej!

De gånger jag försöker leva,
som om du inte fanns,
då finns du där värre än nå´nsin.
Snälla, flytta nå´n annanstáns!

Men "Smärta Lilla", du är så STOR!
Jag försöker att inte visa, att du inom mig bor.

Jag är så bra på att låtsas,
som om allting var som förut.
Men det är så väldigt krävande.
Mina krafter börjar ta slut.

Jag måste börja lyssna,
på kroppens egna beslut,
på smärtans egna signaler.
Sluta låtsas att allt var som förut.

För kära du "Smärta Lilla",
först då kan du mindre bli.
Jag kan inte ha ett högt tempo,
och orka med alla krav.

Vad är det jag är så rädd för?
Är det att visa mig svag?