Här
hittar du frågor och svar.
Frågor |
|
|
Den senaste tiden har jag haft mycket värk i min ena axel.
Kan tillägga att jag har en muskelsjukdom.
Har du några tips på vad som kan hjälpa mot axelvärk? |
| |
Axeln är en väldigt invecklad kroppsdel och består av många delar. Den är dessutom ganska instabil och hålls främst på plats av musklerna kring axelleden. Det är inte enbart själva axelleden som gör att vi kan röra armen utan även nyckelbenet och skulderbladet hjälper till. Det finns många olika saker i axeln som kan göra ont, det finns muskler, stötdämpande säckar, senor, ligament, skelett, brosk m.m.. Smärtor i axeln kan uppkomma genom långvarit överansträngning, eller att man hållit axeln för stilla, eller att man råkat ut för något som t.ex. ett fall eller att någon lyft/dragit i armen eller axeln.
Som du hör så kan din axelsmärta bero på många olika saker. Även om du hade beskrivit dina problem mera så hade det varit svårt att avgöra så här via
text. Det bästa du kan göra är att gå till din husläkare, eller ännu bättre om du har en vuxenhabiliteringsläkare (om du är vuxen, annars barnhab) som du har kontakt med.
Det andra alternativet är att gå till en habiliteringssjukgymnast eller en sjukgymnast med inriktning på problem i stöd- och rörelseapparaten (alltså leder och muskler) med vidareutbildning inom t.ex. OMT. Om du går in på http://www.gulasidorna.se och söker på sjukgymnast i din kommun så får du upp en lista. Läs på fliken "mer information" så kommer det framgå vad de är duktiga på.
|
| Jag jobbar som personlig assistent åt dam med mindre förståndshandikapp. Hon gjorde en höftledsoperation för ett år sen. Det blev ett implantat och en stor operation. Hon får nu inte korsa benen vilket är svårt. Hon vill gärna ha dom i kors, både när hon sitter och ligger. På vilket sätt kan vi hjälpa henne? Hon har fått en Lassekudde men hon korsar ändå. |
| |
Jag har konsulterat en sjukgymnast med specialistkompetens inom ortopedisk
sjukgymnastik vid Danderyds sjukhus för att kunna ge dig ett korrekt svar.
Det första jag tycker att ni i assistentgruppen ska göra är att kontrollera om de instruktioner ni har fått efter operationen fortfarande gäller.
Vanligtvis räknas läkningstiden efter höftimplantat i 2 månader. Om ett bakre snitt lagts gäller under dessa månader att inte böja höften över 90 graders vinkel, inte innåtrotera eller korsa över med det opereade benet.
Den vanligaste metoden för att undvika överkorsande under de första två månaderna är att i sidliggande ha en vanlig huvudkudde mellan benen. När läkningstiden är slut kvarstår vanligtvis endast rekommendationen att undvika extrem böjning i höftleden såsom huksittande, ligga i böneställning eller knyta skorna i framåtböjt läge. Om ett främre snitt lagts gäller bara restriktionen om överkorsning och det är ingen fara att böja i höftleden.
Nu vet jag inte om det är någonting väldigt speciellt som gäller efter den här höftoperationen, t.ex. om läkningen varit komplicerad eller det har lagts något ovanligt snitt som vi inte känner till. Om personen har tendens att kraftigt böja i höfterna samtidigt som benen korsas kraftigt kan det även efter en normal operation med bakre snitt föreligga en mycket liten luxationsrisk, men det verkar som att hon har klarat sig från höftluxation i ett helt år med de metoder ni använder idag. Så spontant känns det som att ni inte behöver oroa er.
Till rullstolar finns det adduktionsstöd att montera på som hindrar att knäna trycks ihop. Vid sittande på stol m.m. blir det klumpigare och svårare att ordna med sådant. Hur man ska bulla upp i liggande för att hindra överkorsning är också svårt att säga då jag inte vet vilken/vilka liggställningar som är aktuella. Det man kan göra är att försöka använda vanliga kuddar utöver lassekudden för att stoppa om och ge trygghetskänsla.
Det finns också kuddar som heter "Tumlekuddar" som är i olika former och storlekar, dessa får man i de flesta landsting köpa själv när det handlar om liggkomfort. Tänk bara på att inte inskränka i liggkomforten så att sömnen försämras.
Och jag vill än en gång råda er att ordentligt ta reda på vad som gäller i dagsläget. Det är väldigt vanligt att råd och restriktioner ges på sjukhuset efter en behandling och sedan vidarebefodras, och att slutdatumet för dessa råd faller bort och de fortsätter följas längre än nödvändigt.
Ring till sjukhuset och avdelningen där operationen gjordes, oftast är det svårt att få tag på läkarna men läkarsekreterarna brukar ha god inblick i journalanteckningar och betydelsen av vad som skrivits. De kan också hjälpa till att förmedla kontakt med opererande läkare om det efter läsning av journalen kvarstår frågetecken. Ta gärna hjälp av er sjukgymnast om ni har kontakt med någon, i kontakten med sjukhuset, oftast förstår vi och kan översätta "fikonspråket".
|
Jag håller på med en neuropsykiatrisk utredning som jag skulle tro hamnar på Asperger och/eller ADD. Mina problemområden ligger bl.a. i organisering och den sociala biten. Jag har även problem med att äta vissa grejer. Eller ja, det är snarare så att jag äter bara vissa grejer. Inga grönsaker eller frukt, förutom gurka, morötter, äpple, päron. Spenat går också bra. Jag äter heller inte mörkt bröd eller annat som det är "konstiga pluppar" i, som typ nötter, frön osv, för att inte nämna bönor & linser och liknande.
Jag äter heller inte fisk eller färdigrätter. Listan kan göras ännu mycket mer längre men jag ska inte bli alltför långrandig.
Jag har verkligen försökt att lära mig äta olika slags mat, men det går inte. De gånger jag har försökt har det nästan kommit upp igen så jag la ner det.
Nu när jag har kommit en bit i utredningen har jag insett att det nog finns skäl till varför jag är som jag är och försöker att inte skämmas när man har blivit bortbjuden på middag och pillar bort hälften av det som serveras, även om folk ofta uppfattar det som lite ohyfsat och omoget.
Min fråga är om man kan plocka ihop allt det man behöver näringsmässigt på mina stränga matlagar eller kommer jag få leva på kosttillskott resten av livet?
Jag är väldigt dålig på att komma ihåg att äta och finns inte det jag vill ha låter låter jag hellre bli att äta och går hungrig istället.
Kan man få hjälp av en dietist eller liknande för att lära sig äta ordentligt även om man inte är överviktig? |
| |
Du verkar ha god självinsikt och distans till de problem du beskriver. Att inte kunna/vilja äta allt kan ibland ställa till problem. När det gäller vissa livsmedel kan man, om man vill, lära sig att äta. Andra livsmedel är omöjliga att få in i munnen. Alla har nog minst en sak som vi ALDRIG skulle kunna äta, och ofta är vi inte intresserade av att lära oss utan undviker det istället.
Jag tycker att om du vill så ska du be om att få träffa en dietist, antingen där du gör din utredning eller genom vårdcentralen. Använd gärna din diagnos som skäl. Det verkar som du har funderat en hel del över dina matvanor så då är det alltid bra att få diskutera med någon som är kunnig.
Här kommer mina generella råd:
Man kan dela in det kroppen behöver i fem grupper.
* Protein för att bygga upp kroppen. Det finns i fågel, kött, fisk, skaldjur. Även i bönor och linser men äter du det jag tidigare radat upp så klarar du dig utmärkt utan.
* Kolhydrater för att ge kroppen energi. Det finns i bröd, flingor, potatis, pasta, ris m.m..
* Fett behövs för att smörja kroppen och ge den extra energi. Det finns i oljor, smör/margarin, avocado (om du tycker om det). Fett finns även i nötter och frön men om man inte tycker om det så fungerar det utmärkt att använda olivolja eller smör i matlagningen och kanske lite olja på salladen istället.
* Vitaminer och mineraler (2 grupper som jag här slår ihop) behövs för att kroppens inre system ska fungera. Det krävs ganska små mängder av dessa och olika sorter är olika viktiga. Dessa finns i alla livsmedel men allra mest finns i frukt, bär och grönsaker. Gurka och tomat innehåller nästan inga vitaminer och mineraler utan mest vatten, medan äpplen, päron, spenat, morötter innehåller en hel del vitaminer och mineraler.
Om man äter enligt tallriksmodellen med 1/3 proteinrik mat, 1/3 kolhydratrik mat och 1/3 grönsaker, plus lite fett, så får man oftast i sig alla näringsämnen man behöver. Ofta går det också att minska grönsaksintaget något från 1/3 och få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Försök äta de grönsaker, bär och frukter du tycker om varje dag, helst vid minst två tillfällen, och försök att variera dem. Om du vill så kan du komplettera med någon vanlig vitamintablett såsom Vitamineral eller En om da´n - men om du äter enligt ovan klarar du dig utan.
|
| Jag har en cp-skada och är gående. Har under våren fått botox och genomgått konduktiv pedogogik. Har nu ganska svåra smärtor under och kring hälarna spec i det ben jag har fått botox. Enligt min sjukgymn har jag förändrat mitt sätt att gå till det bättre, alltså att gå med hälarna först, inte med tå. Verkar som det blivit ökad belastning på dem. Har nu fått en tid på ortopedisk teknisk för inlägg el skor. NÅN IDE OM VARFÖR DET HAR BLIVIT SÅ OCH VAD GÖR MAN OM DET EJ HJÄLPER MED INLÄGG? Vet att du har svårt att svara när du ej har träffat mig men.... |
| |
Jag har samma tankar som din sjukgymnast. Du beskriver det som att du
tidigare inte har använt hälen och bakre delen av foten vid gång, utan bara
satt i främre delen och tårna. Efter att du har fått botox har du sedan
kunnat ändra din gångstil och sätter nu i hälen och rullar över foten
istället.
Muskulaturen på bakre delen av foten är inte van att belastas, och
strukturerna runt hälen är heller inte van att ta emot de stötar som följer
på hälisättningen. Då är det extra viktigt med bra skor och bra sulor eller
ilägg.
En bra sko ska sitta skönt på foten, den ska inte klämma någonstans och det
ska vara en liten bit kvar från tårna till främre delen av skon. Sulan ska
vara rellativt hård, det ska INTE gå att vika eller vrida den. Hälkappan
ska även den vara stabil, det ska inte gå att klämma ihop den. Sedan kan
det gärna vara ett hålfotsinlägg eller hålfotsförstärkning/pronationsstöd.
Det bästa är att köpa skor på ortopedverkstan eller i sportaffärer. Där
finns walkingskor som är anpassade för promenader, ofta med lite mindre
stötdämpning än löpskor och lite elegantare. Om man har problem med
fötterna och lätt får ont tycker jag att man kan köpa ett par löpskor. De
är oftast stabilare uppbyggda än walkingskor och har mera stötdämpning. I
ditt fall skulle jag rekommendera löpskor med stötdämpning i hälen.
Be gärna personalen i butiken om hjälp. De kan oftast berätta skillnaden
mellan olika skor och kan visa hur man känner igen ett par stabila skor.
Ett par walkingskor eller löparskor kostar ungefär från 600kr och uppåt,
för 1000:- finns det mycket att välja mellan. Ortopediska skor kostar olika
i olika landsting men vanligtvis från 800:- och uppåt. Bra skor är dyra men
håller oftast ganska länge, det är dessutom en bra investering eftersom det
ofta är våra små fötter som håller uppe hela vår kropp.
Det finns också speciella ilägg att köpa vid hälsmärta som ger mera stöd
runt hälen och avlastar det partiet som gör ont. Kanske är det lite så
ortopeden kommer göra dina specialilägg.
Jag tror att bra skor och ilägg kommer att hjälpa dig. Om det ändå mot
förmodan inte hjälper tycker jag att du ska kontakta din sjukgymnast igen,
och din husläkare. Kanske behöver du då remiss till en specialist. MEN, det
tar tid för en belastningsskada i fötterna att läka, så ha mycket tålamod.
|
Hur tränar men en lätt överviktig tjej som inte kan gå och stå själv heller inte simma?
Min dotter är 8 år och har CIDP. Vi äter bra kost men det hjälper inte. |
| |
Det är svårt att ge träningsråd bara utifrån informationen om vad tjejen inte kan göra. Habiliteringen brukar kunna hjälpa till med bra träningsråd och även förmedla kontakter med t.ex. handikappidrottsföreningar i närheten av där man bor. Ta gärna upp frågan med sjukgymnasten där.
Lite generella tips på träning vid grava rörelsehinder:
* Bassängbad, det går ofta bra att bada även om man inte kan simma då det finns mycket bra flythjälpmedel.
* Ridning. Det finns ofta många bra hjälpmedel även för gravt rörelsehindrade personer. Tillexempel tandemsadlar så en person kan sitta bakom och hålla (gäller mest barn och lätta personer eftersom det blir tungt för hästen med två stora vuxna).
* Elkälkhockey. Tyvärr inte så utbredd sport, men finns bland annat i Stockholm. Kontakta SHIF för information om vart det finns möjlighet att prova.
* Elektrisk ben- och armcykling, antingen med Kalmartrampet som är helt passiv men en fördel om det går att cykla på en bencykel som tillåter även aktiv cykling såsom Viva från Motomed.
Sedan ska man aldrig underskatta träningseffekten av det man gör i dagliga livet, såsom tvättning, förflyttningar m.m., och hos barn leken. Även gravt rörelsehindrade barn kan leka fysiska lekar, men de får anpassas efter barnets funktionsförmåga. Till exempel rull-lekar, ligga på en studsmatta och hoppa sv. Det är bara att använda fantasin och ha glimten i ögat. Ju mer skratt desto effektivare träning, och ju oftare lär barnet vilja leka vilket gör träningen regelbunden.
Vad gäller viktkontroll så är det alltid svårt att minska i vikt bara genom ökad fysisk träning, även hos icke rörelsehindrade personer. Och för personer med rörelsehinder är det ännu svårare. Den enda effektiva metoden för viktnedgång är att anpassa matintaget efter aktivitetsnivån, så man gör av med mer energi än man får i sig via maten. Det enklaste sättet brukar vara att följa tallriksmodellen med halva tallriken fyllda av grönsaker vid alla måltider, dricka vatten till maten och begränsa intaget av söta drycker, godis, kakor och efterrätter till en dag på helgen. Om ni upplever att ni redan uppfyller dessa grundkriterier helt och hållet så råder jag er att ta kontakt med en dietist för mer exakt information.
|
|
|
|
|
