Hej alla!

Jag har en kompis som har ryggmärgsbråck vilket gör att hon inte har någon känsel i undre delen av kroppen, vilket inkluderar underlivet.
Hon är fortfarande ung och har därför ingen direkt erfarenhet.

Hon är nyfiken på hur det kan fungera med sexlivet när man inte känner något där nere.
Finns det något sätt som man kan njuta på ändå?
Som sagt är hon fortfarande ung och just nu känner hon att det är rätt meningslöst med sex för hon känner ju ändå inget liksom.

Så ni som har samma problem om ni vore så himla gulliga att berätta hur det fungerar för er så skulle hon uppskatta det jättemycket.

// Jillsan

Sex handlar ju inte bara om vaginala samlag. I första hand är det ömhet och en intim kontakt med den man älskar. För mer sexuella känslor så finns det en massa erogena zoner på kroppen, som t.ex bröstvårtorna, örsnibbarna, nacken med flera ställen.

Om hon inte har någon känsel i underlivet, så har i alla fall inte jag några bra tips på det området, men det kan ju fungera med de andra erogena zonerna som sagt, och det är väl alltid värt att prova. Det vore ju synd om hon helt skulle avstå från sex, bara för att hon inte har känsel på ett visst ställe. Hon har förhoppningsvis kvar känseln i nacken, på örsnibbarna och bröstvårtorna, och då kanske hon kan uppleva lite av den sexuella njutningen i alla fall.

Lycka till, och jag hoppas att mitt tips blir en liten hjälp på vägen i alla fall.

Sex är så mycket mer än den fysiska känseln.
Det är lust, närhet, syn och luktintryck det
är att njuta av sin partners och sin egen njutning.
Lusten och njutningen sitter inte i underlivet
den skapas och finns i hjärnan.

Så släpp hämningarna och njut.

Man lär sig..jag har också ryggmärgsbråck med känselbortfall precis som din kompis. För mig är det så att jag inte kan känna själva beröringen i sig, om det är kallt, varmt eller så men däremot så kan jag känna njutning i alla fall, jag blir våt och får orgasm ändå. Den enda förklaringen jag har fått till att det är så, är att det är så ofantligt många nervtrådar som går just till könet så därför går det att känna njutning rent fysiskt även om man inte känner. Sen håller jag med andra som skrivit här att det inte bara är fysiskt och inte heller bara sitter i underlivet. Jag själv till exempel är extremt känslig på brösten och bröstvårtorna och kan få orgasm enbart genom att bli stimulerad där. Är också känsligare i nacken och på armarna. Vet inte om det har att göra med att jag på nåt sätt kompenserat känselbortfallet i underlivet eller om det skulle varit så ändå, det går ju bara att spekulera i. Sanning är dock att jag inte hade vetat detta om jag inte hade testat, dels själv och dels med partners. Jag hade det otroligt svårt i tonåren att "få till det" men det lossnade i 20-års åldern. Sen finns det säkert de som tycker att mitt leverne har varit lössläppt och promiskuöst och jag säger inte att din kompis ska göra på samma sätt som jag gjorde, jag bara säger att jag lärde mig otroligt mycket om min kropp, mina begränsningar och mina möjligheter, genom detta.

Hej på dig! Jag är en 42 årig tjej som också har ryggmärgsbråck! Jag har antagligen en lättare grad av det än din väninna. För jag känner lite där nere i alla fall.

Min erfarenhet i ärendet är att jag kan njuta ändå vid beröring av andra delar på kroppen och då menar jag ej specifikt brösten och andra strategiska ställen på kroppen som andra fixerar sig vid utan det kan finnas andra ställen som man är extra känslig på, vilket man får prova sig fram till, men träffar man en någorlunda erfaren karl/kille så kan man när man börjar känna varandra lite bättre när man börjar vilja prova olika saker inom området låta honom känna av kroppen och då hittar man säkert snart några ställen som man ej visste att det skulle kännas SÅ där bra på. Dom karlarna är väl kanske lätträknade, men är man själv öppen och kan prata om det så brukar det lossna.

Sedan finns ju också problemet för oss med rmbr detta med inkontinens både vad gäller urin och avföring och det kan åtminstone jag tycka kan kännas lite pinsamt i vissa lägen och låter då helst bli om jag märker att magen ej är som jag önskar den vore. Urinproblemen är lösta med en op. Men magen lever sitt eget lilla liv. Vilket kan göra mig rätt isolerad ibland.

Sedan detta med muskulaturen också. För man har ju förslappade muskler så det kan ibland också kännas lite pinsamt, men den som nu valt att leva med en person med rmbr lär sig förhoppningsvis att leva med detta och tar det för det det är. Tror jag i alla fall.

Lite om mina erfarenheter i ämnet. Kanske lite hjälp på vägen vad vet jag! Blev nästan en hel roman.

Det är bra att få kunna läsa om någon som har samma funktionshinder som en själv och runt detta ämne dessutom. Jag har börjat tänka mer o mer på detta iom att jag nu har börjat att träffa en kille o vet inte hur jag ska nämna detta för honom...känns lite pinsamt kring detta m inkontinensen o det.
han vet om att jag har ryggmärgsbråck,men inget mer än hur jag går...det synliga vill säga...NÅGON SOM HAR FÖRSLAG PÅ HUR JAG KAN TA UPP DETTA PÅ ETT BRA SÄTT? hur kan jag på bästa möjliga sätt undvika att det händer en "olycka" ?

Jag försökte mörka i början och hoppas på det bästa, tror inte jag sa till honom att jag kunde bajsa på mig, däremot så såg han genast att jag använder kateter för att tömma mig från magen, så det gick inte att dölja och var iofs inte alls så pinsamt som det andra. Men när det skedde en gång vid den absolut mest pinsamma situationen, så var det bara att ta tag i diskussionen och förklara så gott det gick. Jag minns att han tyckte att själva grejen var äcklig och jag kände det som att det föll tillbaka på mig och han drog sig undan mig i intima situationer. Men vi pratade igenom det eftersom han uppenbarligen ändå ville ha mig. Det kanske låter klämkäckt i dina öron, Anonym, men jag hoppas inte det. Poängen är väl att vill din partner ha dig så är h*n villig att ta den biten också, även om det säkert är tufft i början när det verkligen händer. Jag menar, även om du skulle ta upp saken mer teoretiskt med din partner och tala om för honom/henne att det KAN hända, så kommer h*n inte att ta det till sig förrän det verkligen sker och det är först där och då som du kan ta den rikiga diskussionen.

Om du med detta med "olycka" menar att det ej fungerar att som dom säger "hålla tätt" så har dom som förstår sig på detta sagt att man ska gå på toa både före och efter.

Du får gärna maila mig. För jag vet ju ej vem du är, men du ser mitt namn i inlägget här.

Redigerat 2007-08-15 19:28

tack så mycket för alla era svar!

Vet att min kompis har läst dem och tar till sig det ni skriver.

Känns bra att veta att det fungerar bra för er ändå.

tack igen!

Det finns en möjlighet att kvinnor utan känsle för lätt beröring har djup känsel i underlivet. Massageapparater med högre frekvens kan ge upphov till lustkänslor hos kvinnor med ryggmärgsskador.

Att prova med vibrator på klitoris och området runt omkring, venusberg, inre och yttre blygdläppar samtidigt som man fantiserar, läser eller tittar på något man finner njutningsfullt kan fungera. Sedan finns ju resten av kroppen att tillgå, huden är vårt största levande organ och på den finns det en mängd känsliga zoner som båda flyttar på sig och ökar känslighet.

Din kompis kan förse sig med olika hjälpmedel som ger henne möjlighet att nå hela kroppen, en massage apparat för kroppen ev leksaker för underlivet och börja utforska och ta reda på exakt vad som är skönt och inte.

Njut
Balogh

Till sidans topp

Hej! Har träffat en underbar kille som har ADHD, han 16 o jag 17.. och han klarar av det mesta. Men att vänta på mig gör både honom och min tokiga. Jag älskar honom så att det gör ont, men samtidigt är jag så rädd att älska första gången. :-/ Längtar ju att få känna hans närhet emot mig utom att vi har bara petting. Han gned sig emot mig idag, det var såå skönt. Men samtidigt var jag så stel att han inte fick in den endå även fast båda ville. Varför? Varför vågar jag inte lita på honom? Hmm.. Vad ska jag göra? Älskar honom så och vill så gärna förlora oskulden snarast med honom. Men hur ska jag bete mig för att lita mer på honom? Och låta honom komma in i mig? Vad finns det för knep? Snälla är beroende av hjälp!

Om ni använder kondom, så behöver du inte vara rädd för att bli varken gravid eller nått annat. Det kan ju vara det som gör att du inte kan slappna av?

Både han och jag är oskuld, och att bli gravid är jag inte rädd att bli eftersom jag har hormonspiral och käkar pepiller.. så det är det inte.. och några könssjukdommar kan vi inte få, eftersom båda är oskuld. MEN just detta med smärtan, närheten och oron före.. :-/ Vet att det låter knasigt.. men det är oron och smärtan som skrämmer mig mest.. :-/ Tack så mycket!

Mira_89 skrev: Både han och jag är oskuld, och att bli gravid är jag inte rädd att bli eftersom jag har hormonspiral och käkar pepiller.. så det är det inte.. och några könssjukdommar kan vi inte få, eftersom båda är oskuld. MEN just detta med smärtan, närheten och oron före.. :-/ Vet att det låter knasigt.. men det är oron och smärtan som skrämmer mig mest.. :-/ Tack så mycket!

Använd alltid kondom om du inte är säker på var du har honom. Om du är det skaffa glidmedel eller vaselin det underlättar lite. Det här är inget att vara orolig över, om du verkligen är säker på att det är det här du vill. Man har bara en första gång.

Vaselin ska inte användas tillsammans med kondom.
Det gör kondomen skör och osäker.
Glidmedel är fettfritt.

Jag säger bara att det är att slappna av. För jag var lika spänd med första gången, även om jag visste att det var med en kille jag älskar så kände jag lite osäkerhet. För man vet ej hur det kan bli första gången. Men som sagt jag hade bestämt mig för att första gången skulle bli med en jag älskade och det blev helt underbart. Så bara man slappnar av och tar det för det det är och för det det blir så kommer allt att lösa sig.

Mira_89 skrev: Hej! Har träffat en underbar kille som har ADHD, han 16 o jag 17.. och han klarar av det mesta. Men att vänta på mig gör både honom och min tokiga. Jag älskar honom så att det gör ont, men samtidigt är jag så rädd att älska första gången. :-/ Längtar ju att få känna hans närhet emot mig utom att vi har bara petting. Han gned sig emot mig idag, det var såå skönt. Men samtidigt var jag så stel att han inte fick in den endå även fast båda ville. Varför? Varför vågar jag inte lita på honom? Hmm.. Vad ska jag göra? Älskar honom så och vill så gärna förlora oskulden snarast med honom. Men hur ska jag bete mig för att lita mer på honom? Och låta honom komma in i mig? Vad finns det för knep? Snälla är beroende av hjälp!

Vänta inte på den "perfekta" gången. Den första gången blir nästan aldrig bra. Det blir du ju sällan när man gör något för första gången. Allting kräver träning.
Jag får nog dock påminna dig om att inte ta för givet att han inte varit med någon. Du skulle inte blivit den första i världen att bli lurad på ett sådant hemskt vis. Så använd alltid kondom. Dock kan jag själv tycka att kondomer är så dåligt gjorda att det inte är konstigt att folk struntar i det. Men det är ju din killes problem.
Jag tycker du ska sänka kraven på hur du vill att din första gång ska vara. Ett bra förspel tror jag också hjälper mot nervositet.

Mira_89 skrev: Hej! Har träffat en underbar kille som har ADHD, han 16 o jag 17.. och han klarar av det mesta. Men att vänta på mig gör både honom och min tokiga. Jag älskar honom så att det gör ont, men samtidigt är jag så rädd att älska första gången. :-/ Längtar ju att få känna hans närhet emot mig utom att vi har bara petting. Han gned sig emot mig idag, det var såå skönt. Men samtidigt var jag så stel att han inte fick in den endå även fast båda ville. Varför? Varför vågar jag inte lita på honom? Hmm.. Vad ska jag göra? Älskar honom så och vill så gärna förlora oskulden snarast med honom. Men hur ska jag bete mig för att lita mer på honom? Och låta honom komma in i mig? Vad finns det för knep? Snälla är beroende av hjälp!

Förmodligen känner du press, från honom, dig själv eller samhällets sexfixering. Ta det lungt och låt det bara bli när det blir.

Btw, är det inte bara de som redan varit gravida som kan/får ha spiral, och varför använder du dubbla hormonpreparat? Det kan ju inte vara nyttigt...

Bulldozer skrev: Btw, är det inte bara de som redan varit gravida som kan/får ha spiral...

Nej, spiral används även av kvinnor som inte varit gravida.

Bulldozer skrev: Btw, är det inte bara de som redan varit gravida som kan/får ha spiral, och varför använder du dubbla hormonpreparat? Det kan ju inte vara nyttigt...

Inte så lång sikt.
Men en del med blödningssjukdomar kan göra så för att slippa sjukliga blödningar.
Men för friska är det inte så smart.

Så Mira du bör prata med en barnmorska om ditt val

Hej på dig! Jag har hormonspiral eftersom min förra kopparspiral stöttes ut av kroppen. Jag har det eftersom jag har masser med blödningar vid mens OCH har även en partner jag nu älskat med. Så jag är glad att jag har hormonspiral. Ifall kondomen skulle spricka.

//MIA

Jag säger bara det att om du älskar honom på rätt sätt så kommer du att kunna slappna av. För så blev det för mig. För jag litade på honom som jag hade min första stund med. För vi har samma handikapp och vi på något underligt vis kände varandras kroppar fast vi ej haft några sådana stunder med varandra tidigare. Men ingen av oss glömmer detta än idag. Fast det är 26 år sedan.

Jga var spänd min första gång så det kan kännas lite men är killen är försiktig så slpapnar man lätta v & då är det bara skönt! Jag kan ju inte använda kondom tyvärr! Men både jag & min sambo är testade

det som skulle vara bra det är ni försöker att mysa tillsammans lite förspel är inget fel det är ngt som kan du kan ju ha på ngn lugnt låt under allt hjälpa oron använda glid medel det är också bra så blir det inte så torrt för det kan göra ont men första gng så ska man helst ta det lugnt när man har det så att han inte dra på så fort lugnt och sakta är bra första gången men om det gör för ont så ska du be han att inte fortsätta då får ni vänta ett tag det gjorde nämligen jag och min tjej första gngn då var jag bered att sluta och inte dra på hoppas det går bra nu då

Till sidans topp

JAG FÖRSTÅR MIG INTE PÅ EN DEL MÄN ANTINGEN ÄR JAG NAIV ELLER OCHSÅ HAR JAG INTE FÖRSTÅNDT DET
HÄR KROPPSFIXERINGEN HOS VISSA MÄN.NU vill jag betona att det är inte bara männens fel utan lika mycket kvinnornas fel. Läser man annonser och dylikt
söker oftast kvinnor män som ska vara atletiskt byggda
har bra utsende och bra kropp samt ha gott om pengar .
För det första anser jag detta är totalt fel sätt att bemöta en man på .Varför i rimlighetens namn ska manen ha dessa ideal det är min första fråga.Det andra
varför ska manens kropp vara ett idealmönster för att
passa damen i fråga .Är det inte det som är inombords som ska räknas inte det som syns utanpå?Vad jag vet
så räknas väl även hur manen uppför och om han har förståelse för kvinnan och hennes synpunkter som ska räknas in enligt mitt sätt att se det .Men jag undrar hur man ska ändra dessa mönster som finns lagrat från barndomen att pojkar ska inte gråta pojkar ska inte leka med dockor och så vidare.Allt detta är ju gameldags sätt att se på könsmönster men tydligen lever detta kvar i vårt sätt att vara mellan köns gränserna.Dags att även kvinnorna tar sig en funderare
inte bara vi män .Jag duger som jag är och det är huvudsaken hur stor eller litet organ du en har inte med
om du är bra älskare du är för det har med förståelsen för varandra att göra anser jag ?.Tack för att jag fick ha
ett sådant långt inlägg Leffe.

Leffe.look skrev: JAG FÖRSTÅR MIG INTE PÅ EN DEL MÄN ANTINGEN ÄR JAG NAIV ELLER OCHSÅ HAR JAG INTE FÖRSTÅNDT DET HÄR KROPPSFIXERINGEN HOS VISSA MÄN.NU vill jag betona att det är inte bara männens fel utan lika mycket kvinnornas fel. Läser man annonser och dylikt söker oftast kvinnor män som ska vara atletiskt byggda har bra utsende och bra kropp samt ha gott om pengar . För det första anser jag detta är totalt fel sätt att bemöta en man på .Varför i rimlighetens namn ska manen ha dessa ideal det är min första fråga.Det andra varför ska manens kropp vara ett idealmönster för att passa damen i fråga .Är det inte det som är inombords som ska räknas inte det som syns utanpå?Vad jag vet så räknas väl även hur manen uppför och om han har förståelse för kvinnan och hennes synpunkter som ska räknas in enligt mitt sätt att se det .Men jag undrar hur man ska ändra dessa mönster som finns lagrat från barndomen att pojkar ska inte gråta pojkar ska inte leka med dockor och så vidare.Allt detta är ju gameldags sätt att se på könsmönster men tydligen lever detta kvar i vårt sätt att vara mellan köns gränserna.Dags att även kvinnorna tar sig en funderare inte bara vi män .Jag duger som jag är och det är huvudsaken hur stor eller litet organ du en har inte med om du är bra älskare du är för det har med förståelsen för varandra att göra anser jag ?.Tack för att jag fick ha ett sådant långt inlägg Leffe.

Hehe, här är en som inte ber om ursäkt för långa inlägg.

Jag tror dock att idealen slår mot båda könen. Men jag kan hålla med dig om att det är mest kvinnoideal som uppmärksammas idag. Jag tror faktiskt att det rör sig om en missuppfattning. Jag är helt övertygad om att kvinnorna på underklädesannonserna hade sett helt annorlunda ut om man hade gjort en undersökning på hur män faktiskt vill att kvinnor ska se ut. Ideal fungerar inte eftersom alla tycker olika. Jag måste säga att jag tilltalas i princip ingenting av Paris Hilton. Hade hon varit den enda människa kvar på jordklotet hade jag parat mig med andra livsformer.

När det gäller könsmönster har du helt rätt. Vi är fast i gamla könsmönster och medans kvinnorna faktiskt har lyckats bryta en hel del av de gamla könsmönstrena (även om många är kvar) så är machoidealet bland män lika stort, om inte större än tidigare. Jag tror att detta är anledningen till att fler män verkar vara rädda för homosexuella.
Men könsmönstrena lärs in från barnsben. Flickor får dockor och killar får transformers (något som de tydligen ska få även i vuxen ålder med tanke på den nya filmen). Jag menar inte att man ska tvinga någon att leka med något de inte vill. Däremot måste vi ha ett samhälle som dels presenterar människor för olika alternativ och dels också accepterar de val människorna gör. Där är vi inte idag. En man som är sjukskötare kallas nästan dagligen för sjuksköterska.

När det gäller utseendet så ska man inte vara naiv och tro att det inte har någon betydelse. Det har det för nästan alla djurarter (människan inräknad). Det är första intrycket. Men eftersom vi människor har lyckats krångla till det med livslånga förhållande och giftermål så måste ju självklart insidan vara det viktigaste i längden. Men jag tror att man ofta söker efter någon som är ganska lik sig själv. Man söker trygghet och för det mesta känner man sig bäst själv. Därför tror jag att det kan uppfattas som att man har en viss nivå av utseende som man passar för som är beroende av hur snygg man är. Vågar man vara så trygg i sig själv att man försöker gå fram till den kvinna som man aldrig skulle trott att man kunde få så kan man bli positivt överraskad. Jag har gjort det! Nu är jag där igen. Vill dejta en tjej i affären jag handlar i men då gäller det att jag accepterar riskerna och ser möjligheterna.

Naturligtvis söker vi efter en viss typ. Men det är som när man får in sushi, som man kanske aldrig ätit, istället för pizza. Man blir positivt överraskad och sen slår det en, som ett blixnedslag, att man faktiskt gillar det!

Så slutsats: Ät sushi!

tack för inlägg lilleman jag delar uppfattningar till en viss del.Mycket av det du säger är sant och riktigt men hur man bedömmer att man duger har med pedagogisk upp
fostran att göra hur du upplyser dina barn på rätt och fel och ur andra aspekter.Tack ännu en gång för inlägg leffe.

Till sidans topp

Gynekologi (Läran om kvinnan) och andrologi (Läran om mannen)
http://www.karolinska.se/templates/DivisionStart.a
spx?id=72772&epslanguage=SV

Där finns också en bra E-bok om sex.
http://www.karolinska.se/upload/fromoldwww2.ks.se/
imgwiz/atts/KS-1045030-1.pdf

Hör absolut inte hit men...

Androgyn måste ju härledas från de två orden... fiffigt!

Till sidans topp

Ordet sex är laddat och vad det betyder vet ni ju.Problem med sex har aldrig diskuterat eller att man
inte vågar visa sig knappt på stranden för att man är för kraftig eller har ett för lite organ som inte syns utanpå
badbyxorna .Jag tror alla duger detta måste bero på självförtroendet inombords .Jag måste ha släckt när jag
har sex och vill ogärna visa mig men för att acceptera mig själv har jag tvingat mig själv att vara den jag är .Men fortfarande har jag problem med badstranden?
Varför? Jag vet inte!Sen finns det olika sätt att tillfredsställa sig själv även som män det är inte bara
kvinnor som kan den konsten.Hoppas inte att jag har hoppat för mycket nu utan att ni förstår en då vad jag
menar det är lite för känsligt ämne för mig tack för ordet
lleffe

Jag kan inte hålla med.
Här har vi både diskuterat sex och skrivit artiklar, krönikor om sex.

Sex för alla! (kan endast läsa om du är inloggad)
http://funktionshinder.se/minaTexter_visa.php?aWQ9
NjI=

Kreativ sex:
http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT
1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VNVVaejA9

De två ovan och mer har jag på:
http://www.morticia.se/sex

En del av oss vill ha sex!
http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT
1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVXWGM9

Jag vägrar bli avsexualiserad!
http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT
1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVVWG89

Mer sex, eller mindre sex?
http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT
1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMVVXVEk9

Redigerat 2007-07-07 03:13

ursänkta mig mortica .Jag förstår vad du menar men jag
tog detta som en rubrik som du säkert ser av innehållet
handlar det inte om bara om sex utan om andra problem ochså eller är det mig det är fel på.Annars håller jag fullständigt med dig att det har skrivits mycket
om sex på denna sajt frågan är komplicerad och laddad
men jag tog upp frågan ur mannens synvinkel hur jag
känner det.Som du ser har jag gjort frågetecken efter
vissa frågor för att se hur andra personer ser på samma
fråga.Annars är svaret relivant från dig tack för svar
men som du säger till mig jag delar inte din uppfattning.
Kram från leffe ha en bra dag.

Men du kan ju starta en egen debatt om just mannens problem?
Utseende fixering, rädsla över att förlora sin potens mm.

Ibland saknar man rätt svar på sina egna frågor. Svar som är omöjliga att få. Men att bolla tankar med andra är ett sätt att lära känna sig själv mer, och bli tryggare med den man är.

De allra flesta män, killar jag känner är rätt så nojiga över sin snopp. Och lägger en del tid på att analysera sig.
Det är något om ingår i att vara man.

Redigerat 2007-07-07 15:30

Tack mortica det var ett bra svar helt tänket underbart
jag blev väldigt glad att du förstod mig tack ännu en
gång .Jag blir alltid glad när folk förstår mig och inte miss
uppfattar mig tack leffe.

Jag sex är ett ämne som tagits upp med både jämna och ojämna mellantum och det är bra för det är ju en fundamental fråga för de flesta. Så kör på du med!

Sex ska man njuta av . Man har sex om man älskar varandra tycker jag annars blir det fel.

Judotjejen80 skrev: Sex ska man njuta av . Man har sex om man älskar varandra tycker jag annars blir det fel.

Helt riktigt "Sex skall man njuta av" så strunta i Luther och njut.

Man har sex om man älskar varandra men kärleken kan också växa fram ur bra sex så ..........

Njut och njut av varje tillfälle njut och njut ofta.

Till sidans topp

Har ni några förslag på hur jag ska sluta längta efter kärlek? Jag tänker på min längtar hela tiden. Det är så ingen som skulle fungera avståndsmässigt som vill ha mig så hur jag bli av med mina ångestskapande kärlekstankar?

Munken skrev: Har ni några förslag på hur jag ska sluta längta efter kärlek? Jag tänker på min längtar hela tiden. Det är så ingen som skulle fungera avståndsmässigt som vill ha mig så hur jag bli av med mina ångestskapande kärlekstankar?

Jag förstår hur du känner. Har varit där jag med. Jag tror att du borde försöka göra något kreativt. Något som gör dig glad och som du känner dig behövd i. Skaffa fler vänner. Man måste ut. Att få en tjej är ett spel. Man får inte verka desperat. Man måste vara beredd att lyssna och man måste våga vara lite cool. Berättar du inte hela historian på en gång så vill nog folk träffas igen för att höra resten. Det här blir lite problemet när man längtar så mycket. Man vill så mycket så snabbt. Det går inte.

Kanske kan du genom dina intressen hitta någon som gillar samma saker som du. Att visa att du lyssnar på en tjej kan vara lika sexigt för henne som att tjejer säger bra saker om ditt utseende. Tjejer och killar tänker olika. För en kille är "fan vilka rattar!" den ultimata komplimangen. Men vi måste försöka förstå hur det andra könet tänker (om det är det andra könet man är ute efter - annars har man ju en rejäl fördel) Vi har svårt att förstå varandra mellan könen.

Tänk också på hur du själv är och vilken energi du utstrålar. Sitter du och surar får du ingen vän. Du måste visa att du vill träffa folk och uppskattar sällskap.
Du måste vara beredd att lyssna och att inte skynda.

O´boy... Det där har väl vi alla varit med om, och det är när man längtar som mest det inte finns någon alls. Sen då man gett upp tanken om att någonsin hitta någon lämplig så brukar det dyka upp någon. Tror det har med det som nämndes tidigare att göra, upplevs man som desperat så vill ingen ha en.

Mitt bästa raggningstipps är, låt bli att ragga. När jag går till en krog t.ex. har jag inställningen att stämningen ska förändras då jag kliver in. Jag dricker inget själv för då är jag den attraktivaste mannen på stället (fulla människor är ganska äckliga). Sen travar jag raskt förbi tjejerna och fram till killarna, bjuder laget runt, drar några skämt så att killarna ligger och kvider på golvet, då brukar det inte ta länge förän det är någon som står och rycker en i ärmen, sen är det game on!

man ska aldrig ge upp! Jag gjorde det men nu har jag ju min man

Snowwhite skrev: man ska aldrig ge upp! Jag gjorde det men nu har jag ju min man

Som jag förstått, vore det bäst om gav upp, DÅ kommer HON!

Ungefär men jag slutade aldrig att ta kontakt med killar

Snowwhite skrev: Ungefär men jag slutade aldrig att ta kontakt med killar

Problemet är att om jag ger upp, kommer jag ju att utstråla det och eftersom jag har en AS som innebär bl a att jag har svårt att ta kontakt med och förhålla mig till kvinnor jag är intresserad av, lär de överhuvudtaget inte märka att jag är intresserad och än inte på ett tillräckligt tydligt sätt annonsera sitt eget, eventuella intresse för mig. Ger jag upp mår jag kanske bättre men gör intresserade kvinnor olyckliga. Om jag inte ger upp blir jag olycklig och eventuella föremål för min beundran, eller "offer" som de sade i skolan, möjligen förbannade. Ur min synvinkel ett ganska svårt val alltså, antingen såra mig själv eller motparten.

Jag tror inte att ge upp ger någon omedelbar framgång. Möjligen kan det kännas bättre tillfälligtvis, att kunna säga "nä, nu skiter jag i det här" och lämna det bakom sig.

Men jag tror ändå att längtan kommer finnas kvar någonstans. Den kommer säker komma upp till ytan igen och man kommer säkert påminnas om hu singel man är, och hur det skulle kunna vara istället.

Man ska väl inte jaga desperat, men som du säger Munken, uppgivenhet tror jag inte heller är så attraktivt.

Jag känner att mitt inlägg utstrålar väl mycket negativism, men nån annan kanske kan uppväga det?

Beorn skrev: Jag tror inte att ge upp ger någon omedelbar framgång. Möjligen kan det kännas bättre tillfälligtvis, att kunna säga "nä, nu skiter jag i det här" och lämna det bakom sig. Men jag tror ändå att längtan kommer finnas kvar någonstans. Den kommer säker komma upp till ytan igen och man kommer säkert påminnas om hu singel man är, och hur det skulle kunna vara istället. Man ska väl inte jaga desperat, men som du säger Munken, uppgivenhet tror jag inte heller är så attraktivt. Jag känner att mitt inlägg utstrålar väl mycket negativism, men nån annan kanske kan uppväga det?

Jag upplever inte ditt inlägg som negativt,utan som förnuftigt och lätt positivt.

Munken skrev: Har ni några förslag på hur jag ska sluta längta efter kärlek? Jag tänker på min längtar hela tiden. Det är så ingen som skulle fungera avståndsmässigt som vill ha mig så hur jag bli av med mina ångestskapande kärlekstankar?

Ikväll kom jag på en sak när jag var ute med min kompis hund. Hundar är babemagnets! En snygg tjej kom fram och började småprata och ställa frågor och klappa den (hunden alltså). Det behövs alltså lite finurlighet från din sida. Givetvis rekommenderar jag inte att du skaffar en hund för att få brudar. Man ska inte skaffa djur av andra skäl än att man gillar djur. Men det behövs en neutral arena där både du och ditt raggningsobjekt känner sig trygga, där ni kan vara neutrala och där ni kan samlas kring ett gemensamt intresse. Därför ska man nog släppa t.ex. krogar som ideala raggningsplatsen.

Lilleman skrev: Ikväll kom jag på en sak när jag var ute med min kompis hund. Hundar är babemagnets! En snygg tjej kom fram och började småprata och ställa frågor och klappa den (hunden alltså). Det behövs alltså lite finurlighet från din sida. Givetvis rekommenderar jag inte att du skaffar en hund för att få brudar. Man ska inte skaffa djur av andra skäl än att man gillar djur. Men det behövs en neutral arena där både du och ditt raggningsobjekt känner sig trygga, där ni kan vara neutrala och där ni kan samlas kring ett gemensamt intresse. Därför ska man nog släppa t.ex. krogar som ideala raggningsplatsen.

Eureca! Hundtricket fungerar. Jag tror dock jag är mer en säkerhetsrisk för hunden, en något annat! Hundar kan säkert locka tjejr, men man ska ha tid och ork att sköta och ta hand om en hund eller katt. Tror en hund skulle bli olycklig med mig som husse och jag tror inte jag tål katter längre, tyvärr. Tack för tipset.

Jag och tjejen har världens sötaste lapphundstik, hon kan charma vem som helst med sina vackra och kloka ögon, sitt glada hummör och sin nästan jobbiga tillgivenhet, låna henne... var bor du?

jag förstår dig munken. Min kille har ett handikapp men han vågade för han tog första steget! Ibland måste man våga kämpa

Munken skrev: Eureca! Hundtricket fungerar. Jag tror dock jag är mer en säkerhetsrisk för hunden, en något annat! Hundar kan säkert locka tjejr, men man ska ha tid och ork att sköta och ta hand om en hund eller katt. Tror en hund skulle bli olycklig med mig som husse och jag tror inte jag tål katter längre, tyvärr. Tack för tipset.

Men du, jag beundrar din självinsikt för det finns alldeles för många hundägare som inte borde ha hund. Dock så tror jag visst att du klarar det om du väljer en hund som passar dig. Det var egentligen inte hunden som var det viktiga utan att just hitta en plattform där man på ett naturligt sätt möter andra människor. Men jag kom just att tänka på att ett husdjur kanske hade gjort dig lite mer självsäker. Du tror inte du klarar av en hund. Det tror jag. Precis som att du inte verkar tro att du kan få en tjej. Jag tror att vi ibland måste undvika att tro att lösningen på kärleksproblemet är att leta efter den perfekta kvinnan. Det kan ju faktiskt vara så att man måste jobba med sig själv först för att känna att man duger och att man är behövd. Därefter kanske man vågar ta steget att prata med en kvinna utan att i bakhuvudet känna att man är osäker. Att göra något ovanligt som man inte trodde man skulle passa för. När jag blev singel började jag idrotta. Jag träffade massor med människor (även tjejer) genom att jobba med mig själv först och att skaffa mig ett intresse där jag träffar andra människor.

Hunden var kanske mer än symbol för det man inte tror att man passar för eller klarar av.

Till sidans topp

Hejsan. Jag har spanat in en snygg tjej på stan som sitter i rullstol. Hon är verklogen jätte söt och verkar så mysig i sättet. Vågar jag ta kontakt med henne eller tror ni att det är dumt. Jag har själv en liten Cp skada somgör att jag haltar lite. Men jag har ett vanligt jobb och på fritiden åker jag mycket amerikanare med mina vänner något som jag så gärna skulle vilja ha med henne på oxå.... Tjejer i rullstol kanske inte vill bli raggade på?

Anonym skrev: Hejsan. Jag har spanat in en snygg tjej på stan som sitter i rullstol. Hon är verkligen jätte söt och verkar så mysig i sättet. Vågar jag ta kontakt med henne eller tror ni att det är dumt. Jag har själv en liten Cp skada somgör att jag haltar lite. Men jag har ett vanligt jobb och på fritiden åker jag mycket amerikanare med mina vänner något som jag så gärna skulle vilja ha med henne på oxå.... Tjejer i rullstol kanske inte vill bli raggade på?

Klart du kan försöka ta kontakt. Du måste bara inse att tjejer i rullstol är som alla andra.

Anonym skrev: Tjejer i rullstol kanske inte vill bli raggade på?

Chansa... Det är inte mer eller mindre dumt att ragga på en tjej med rullstol än utan!

Bjussa på en glass i sommarsolen?

Skärp dig... "Tjejer i rullstol kanske inte vill bli raggade på?" Hur tänkte du då...?

Uppför man sig någorlunda vänligt och artigt vill nog de flesta bli uppvaktade - sen kan de ju säga ja eller nej av olika anledningar. Det är ytterst sällan fel att, på ett vänligt sätt, tala om att man uppskattar en person.

Vad är det värsta som kan hända? Att hon säger nej, att du får en taskig kommentar? Vad är det bästa som kan hända? Att hon säger ja och hänger med... Ta risken, annars får du definitivt inte en chans på ett ja.

Varför skrivs ursprungsinlägget annonymt? Det ger ett mindreseriöst intryck. För dem som kan tolka signaler vilket jag inte kan, så tjejer i stol lika intresserade eller ointresserad som alla andra överlag. Sedan att jag i MIN omgivning har gått om starka kvinnor som bara vill ha män utan funktionshinder och svagare kvinnor som föredrar varandra beror på omständigheter i den aktuella gruppen av kvinnor och skall inte avskräcka dig. Kör hårt mannen!

illa...
Du lyckades helt säkert öka självkänslan hos frågande med dina erfarenheter.

Thomas skrev: illa... Du lyckades helt säkert öka självkänslan hos frågande med dina erfarenheter.

Ger bara honom en bild ur min verklighet, men ber honom samtidigt att bortse från denna. Jag önskar ju honom faktiskt lycka till på slutet.

Anonym skrev: Hejsan. Jag har spanat in en snygg tjej på stan som sitter i rullstol. Hon är verklogen jätte söt och verkar så mysig i sättet. Vågar jag ta kontakt med henne eller tror ni att det är dumt. Jag har själv en liten Cp skada somgör att jag haltar lite. Men jag har ett vanligt jobb och på fritiden åker jag mycket amerikanare med mina vänner något som jag så gärna skulle vilja ha med henne på oxå.... Tjejer i rullstol kanske inte vill bli raggade på?

Vilken stad bor du i?
Rullstolstjejen kanske är medlem på den här sidan...

Anonym skrev: Vilken stad bor du i? Rullstolstjejen kanske är medlem på den här sidan...

Han verkar ju vara raggare så det kan ju va i min håla, och då kan det ju vara jag Fast jag går kanske under benämningen tant så då var det nog någon annan.

Vill man fånga kärleken så måste man våga ta första steget. Lycka till

Samma sak hände för mig också. Själv går jag, hon satt på rullstolen. Men jag såg inte situationen det sättet, utan att hon var säkert flera år äldre. Så jag fick skita i fasst det är jobbigt.

Anonym skrev: Samma sak hände för mig också. Själv går jag, hon satt på rullstolen. Men jag såg inte situationen det sättet, utan att hon var säkert flera år äldre. Så jag fick skita i fasst det är jobbigt.

Kärlek har ingen åldersgräns.

Du måste våga fråga om du ska vinna något säger jag bara. För om du tycker hon är söt och ev verkar trevlig så kan du ju fråga om ni kan träffas och fika t ex och prata och då kanske du kan hitta något bra tillfälle att tala om hur du känner.

Anonym skrev: Hejsan. Jag har spanat in en snygg tjej på stan som sitter i rullstol. Hon är verklogen jätte söt och verkar så mysig i sättet. Vågar jag ta kontakt med henne eller tror ni att det är dumt. Jag har själv en liten Cp skada somgör att jag haltar lite. Men jag har ett vanligt jobb och på fritiden åker jag mycket amerikanare med mina vänner något som jag så gärna skulle vilja ha med henne på oxå.... Tjejer i rullstol kanske inte vill bli raggade på?

Glöm rullstolen se hon som sitter i den som en gående person. okej hon kanske säger nej men det kan ju en icke funktionshindrad person också göra. eller hur?
sÅ FRÅGA HENNE! Hon kan ju bli jätte glad.

Till sidans topp

Jag fick en gång en fråga av en cp skadad tjej om jag trodde hennes funktionshinder skrämde killar från att lära känna henne. Hon har tal och gångsvårigheter och överdrivna ansiktsrörelser.

Vad svarar man på en sån fråga? Jag vill vara ärlig och hatade det svaret jag var tvungen att ge, ja jag tror det skrämmer...

Men om man som jag får chansen att lära känna henne så inser man att hon har en härlig humor, världens busigaste ögon och att hon är mjuk på ett starkt sätt. Därtill har hon en väldigt snygg kropp och ett sött ansikte men jag tror människor tenderar att bara se de saker som framkallas av skadan, och det är synd för någon kille skulle kunna få sig en fin tjej där om de kunde se människan och inte diagnosen...

Ibland blir jag bara så jävla ledsen på mänskligheten...

Redigerat 2007-06-25 22:08

Bulldozer skrev: Jag fick en gång en fråga av en cp skadad tjej om jag trodde hennes funktionshinder skrämde killar från att lära känna henne. Hon har tal och gångsvårigheter och överdrivna ansiktsrörelser. Vad svarar man på en sån fråga? Jag vill vara ärlig och hatade det svaret jag var tvungen att ge, ja jag tror det skrämmer... Men om man som jag får chansen att lära känna henne så inser man att hon har en härlig humor, världens busigaste ögon och att hon är mjuk på ett starkt sätt. Därtill har hon en väldigt snygg kropp och ett sött ansikte men jag tror människor tenderar att bara se de saker som framkallas av skadan, och det är synd för någon kille skulle kunna få sig en fin tjej där om de kunde se människan och inte diagnosen... Ibland blir jag bara så jävla ledsen på mänskligheten...

Det är nog ett stort problem men ändå lättare för tjejer att hitta någon än för killar. Killar kan tänka sig att pyssla omen funktionshindrad kvinna utan att det skadar deras status, detta gäller inte för kvinnor. Om man ser en funktionshindrad man och en frisk kvinna tror man automatisk hon är hans assistent. Funktionshindrade män ses tyvärr som andra eller tredje klassens partners både av kvinnor med motsvarande funktionshinder och av icke funktionshindrade. Män med fysiska, medfödda funktionshinder kan möjligen träffa en utvecklingsstörd kvinna, eftersom mannen med normal begåvning då blir en statussymbol för henne.

Munken skrev: Det är nog ett stort problem men ändå lättare för tjejer att hitta någon än för killar. Killar kan tänka sig att pyssla omen funktionshindrad kvinna utan att det skadar deras status, detta gäller inte för kvinnor. Om man ser en funktionshindrad man och en frisk kvinna tror man automatisk hon är hans assistent. Funktionshindrade män ses tyvärr som andra eller tredje klassens partners både av kvinnor med motsvarande funktionshinder och av icke funktionshindrade. Män med fysiska, medfödda funktionshinder kan möjligen träffa en utvecklingsstörd kvinna, eftersom mannen med normal begåvning då blir en statussymbol för henne.

Jag vet inte om jag kan hålla med om det, hon är snart 30 och har aldrig haft en pojkvän, inte ens varit intim med någon. Jag tror det mer beror på vilket funktionshinder man har och hur mycket man aviker från normen... denna förbannade norm...

Munken skrev: Det är nog ett stort problem men ändå lättare för tjejer att hitta någon än för killar. Killar kan tänka sig att pyssla omen funktionshindrad kvinna utan att det skadar deras status, detta gäller inte för kvinnor. Om man ser en funktionshindrad man och en frisk kvinna tror man automatisk hon är hans assistent. Funktionshindrade män ses tyvärr som andra eller tredje klassens partners både av kvinnor med motsvarande funktionshinder och av icke funktionshindrade. Män med fysiska, medfödda funktionshinder kan möjligen träffa en utvecklingsstörd kvinna, eftersom mannen med normal begåvning då blir en statussymbol för henne.

Varför skulle funktionshindrade tjejer ha lättare att hitta en kille än tvärtom? Jag förstår inte hur du kan dra den slutsatsen.

Dessutom skulle jag vilja säga att det du skrev om att medfött funktionshindrade bara har chans på utvecklingsstörda är väldigt kränkande för mig. Jag förstår din känsla men vem tror du vill vara ihop med någon som nedvärderar sig själv och andra?

Lilleman skrev: Varför skulle funktionshindrade tjejer ha lättare att hitta en kille än tvärtom? Jag förstår inte hur du kan dra den slutsatsen. Dessutom skulle jag vilja säga att det du skrev om att medfött funktionshindrade bara har chans på utvecklingsstörda är väldigt kränkande för mig. Jag förstår din känsla men vem tror du vill vara ihop med någon som nedvärderar sig själv och andra?

Kvinnor vill oftast ha en pojkvän som på sätt är bättre än dem,som statussymbol, män kan tänka sig att "ta hand om" en kvinna, funktionshindrad eller ej. Kvinnor vill inte ha en man som är svag på något sätt.Därför är relativt lätt för kvinnor med fysiska funktionshinder att få en icke funktionhindrad man. Vi män med medfödda funktionshinder VILL sällan ha ett förhållande med en icke funktionshindrad kvinna eftersom vi fått nog av icke funktionshindrade kvinnor omhändertagande under uppväxten och kvinnor med fysiskafunktionshinder ser oss ner på oss just p g a att många av oss tar avstånd från icke funktionshindrade kvinnor. Det som mot denna teori skulle kunna förälskasig i oss är dem som ännu längre ner på skalan, nämligen kvinnor med olika former av utvecklingsstörningar och förståndshandikapp. Jag talarav egen erfarenhet, så Lilleman, du behöver inte känna dig träffad.

Munken skrev: Kvinnor vill oftast ha en pojkvän som på sätt är bättre än dem,som statussymbol, män kan tänka sig att "ta hand om" en kvinna, funktionshindrad eller ej. Kvinnor vill inte ha en man som är svag på något sätt.Därför är relativt lätt för kvinnor med fysiska funktionshinder att få en icke funktionhindrad man. Vi män med medfödda funktionshinder VILL sällan ha ett förhållande med en icke funktionshindrad kvinna eftersom vi fått nog av icke funktionshindrade kvinnor omhändertagande under uppväxten och kvinnor med fysiskafunktionshinder ser oss ner på oss just p g a att många av oss tar avstånd från icke funktionshindrade kvinnor. Det som mot denna teori skulle kunna förälskasig i oss är dem som ännu längre ner på skalan, nämligen kvinnor med olika former av utvecklingsstörningar och förståndshandikapp. Jag talarav egen erfarenhet, så Lilleman, du behöver inte känna dig träffad.

Ursäkta mig, men vem är det som ser ner på vem? Jag menar, varför ser du ner på utvecklingstörda och förståndshandikappade? Varför är de mindre värda i dina ögon?

Jag kände en gång i tiden en tjej som var milt utvecklingstörd och hade väl inte de vassaste verktygen i bodan, men jösses vilken tjej, alla ville ha na för hon var snygg så det gjorde ont och snäll så man skämmdes, och så hade hon DET som gör vissa människor så otroligt vackra.

Jag förstår att man kan ha problem att hitta någon om man håller på och delar upp folk själv på ett så ytligt sätt, det är inte speciellt attraktivt med ytliga människor. Jag anser att dagens intelligensnorm är lika illa som dagens utseendenorm, det är människan man ska se, inte utseendet eller intelligensen för de behövs en människa för att fylla en annan människas grundläggande behov i ett kärleksförhållande. Utseende eller intelligens klarar inte av det.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Du kan väl åtminstone prata för din egen del och inte alla rörelsehindrade män eller kvinnors. "Vi vill det" eller "ni vill detta". Utifrån ett generellt perspektiv så har du lika fel som att jorden skulle vara platt. Åtminstone kan inte dina erfarenheter anses vara gällande för andra. Men jag känner igen ditt sätt att resonera. Jag vet hur jag mådde då och jag vet hur mycket jag själv lyckades avskärma mig från andra människor och att känna lycka. Hellre än att inse att problemet är en inställningsfråga från din sida så har du förutfattade meningar om andra människor och skyller på allt och alla. Ingen människa vill väl ha en "svag" partner. I dina ögon är ju uppenbarligen en utvecklingsstörning en sådan svaghet. Så varför beskylla andra för samma statustänkande som du själv ger uttryck för? Vad man ser som en svaghet måste varje individ få avgöra själv. Du har gett din definition - låt andra få ge sin. Jag själv gör också ett urval. Jag kan inte tänka mig att bli tillsammans med en funktionshindrad kvinna. Motsägelsefullt? Ja visst! Hur passar det in i din lilla teori? Tala gärna av egen erfarenhet. Men prata då inte om "vi funktionshindrade tycker" eller "vi funktionshindrade vill".

Redigerat 2007-06-26 09:57

Bulldozer skrev: Ursäkta mig, men vem är det som ser ner på vem? Jag menar, varför ser du ner på utvecklingstörda och förståndshandikappade? Varför är de mindre värda i dina ögon? Jag kände en gång i tiden en tjej som var milt utvecklingstörd och hade väl inte de vassaste verktygen i bodan, men jösses vilken tjej, alla ville ha na för hon var snygg så det gjorde ont och snäll så man skämmdes, och så hade hon DET som gör vissa människor så otroligt vackra. Jag förstår att man kan ha problem att hitta någon om man håller på och delar upp folk själv på ett så ytligt sätt, det är inte speciellt attraktivt med ytliga människor. Jag anser att dagens intelligensnorm är lika illa som dagens utseendenorm, det är människan man ska se, inte utseendet eller intelligensen för de behövs en människa för att fylla en annan människas grundläggande behov i ett kärleksförhållande. Utseende eller intelligens klarar inte av det.

Jag vet att ditt svar inte var riktat mot mig men jag vill förtydliga varför jag tar illa upp när någon säger att jag bara duger åt utvecklingsstörda. Jag tycker inte att man ska använda intelligens som måttstock för vem man vill umgås med och tycker om. Men i alla relationer krävs det att man har ett utbyte av varandra. Att man ger och tar. Jag tror därför att jag som icke-utvecklingsstörd är lika ointressant för utvecklingsstörda i ett relationssammanhang som de är för mig. Det skulle bara bli välgörenhet och en relation som inte håller i längden.

Lilleman skrev: Jag vet att ditt svar inte var riktat mot mig men jag vill förtydliga varför jag tar illa upp när någon säger att jag bara duger åt utvecklingsstörda. Jag tycker inte att man ska använda intelligens som måttstock för vem man vill umgås med och tycker om. Men i alla relationer krävs det att man har ett utbyte av varandra. Att man ger och tar. Jag tror därför att jag som icke-utvecklingsstörd är lika ointressant för utvecklingsstörda i ett relationssammanhang som de är för mig. Det skulle bara bli välgörenhet och en relation som inte håller i längden.

Ja om skillnaderna är väldigt stora så stämmer nog kanske din teori, men en mild utvecklinsstörning kan vara knappt märkbar.

Lilleman skrev: Jag själv gör också ett urval. Jag kan inte tänka mig att bli tillsammans med en funktionshindrad kvinna.

Får man i ren nyfikenhet fråga varför?

Beorn skrev: Får man i ren nyfikenhet fråga varför?

Ja men där har vi det som skilljer mig och dig åt första hand: Jag kan inte tänka mig att bli tillsammans med en icke funktionshindrad, därför att jag vill varasäker på att min partner ser mig som vuxen, du kan inte tänka dig att bli tillsammans med någon med funktionshinder, vill du riskera att bli daltad med och bedragen av någon som egentligen inte ser dig som vuxen?

Bulldozer skrev: Ja om skillnaderna är väldigt stora så stämmer nog kanske din teori, men en mild utvecklinsstörning kan vara knappt märkbar.

Naturligtvis finns det olika grader av utvecklingsstörning precis som olika grader av rörelsehinder. Men om vi förutsätter då att utvecklingsstörningen är märkbar. För en som har 71 i IQ och en som har 69 när gränsen för utvecklingsstörning går vid 70 så blir det kanske inga problem. Men det blir nog tveklöst problem för en som har 40 och en som har 80. Det där får man ju känna själv. Jag menar bara att jag skulle aldrig ljuga och säga att jag verkligen tror att jag skulle kunna bli ihop med någon som har en utvecklingsstörning.

Bulldozer skrev: Ja om skillnaderna är väldigt stora så stämmer nog kanske din teori, men en mild utvecklinsstörning kan vara knappt märkbar.

kom på nu att gränsen går nog vid 80 i Sverige när den går vid 70 i många andra länder. Men du fattar nog principen.

Beorn skrev: Får man i ren nyfikenhet fråga varför?

Helt enkelt eftersom det inte är praktiskt. Jag har heller inte hittat någon funktionshindrad tjej som jag tycker är attraktiv på ett "flickvänsmässigt" sätt.
Jag kan också ibland känna att jag blir trött på att umgås för mycket med funktionshindrade, samma problem som en själv, samma intressen, samma allt.
jag vet att det är förutfattade meningar men jag ville bara visa att vi också har dem. Sen kan det givetvis komma en jättefin tjej i rullstol i morgon som jag förälskar mig i och då ska jag erkänna att jag har fel. Men ska jag vara ärlig har jag aldrig varit kär i någon funktionshindrad så det skulle isf vara en överraskning.
Det är nog så att jag inte vill att min flickvän ska ha samma erfarenheter som mig själv.

Munken skrev: Ja men där har vi det som skilljer mig och dig åt första hand: Jag kan inte tänka mig att bli tillsammans med en icke funktionshindrad, därför att jag vill varasäker på att min partner ser mig som vuxen, du kan inte tänka dig att bli tillsammans med någon med funktionshinder, vill du riskera att bli daltad med och bedragen av någon som egentligen inte ser dig som vuxen?

Ditt svar var nog riktad till mig känner jag. Men jag är fortfarande lika chockad över din attityd. Menar du att jag är en "toffel"? Om jag väljer att bli daltad med är det för att jag utstrålar att jag själv inte kan ta vara på mig själv eller att jag är hjälplös. Tar jag ansvar så får jag respekt tillbaka. Så är det med alla människor - funktionshindrade eller icke.
Är det någon som daltar med mig så får jag visa att jag klarar mig själv och att jag inte behöver någon extramamma. Jag har dock aldrig upplevt det så det har nog trots allt att göra med oss som individer.
Det är också en förklaring till varför jag föredrar kvinnor som inte är funktionshindrade. De har aldrig sett mig som ett problem. De har räknat med att jag säger ifrån när jag behöver hjälp. Precis så ska det vara. Andra funktionshindrade har dock en massa synpunkter på mig och hur jag gör. Med min förra flickvän pratade vi aldrig om mitt funktionshinder förrän saken blev aktuell t.ex. om jag blev sjuk förklarade jag varför. När jag blev frisk igen var det lika naturligt som innan.

Andra trodde givetvis att hon var min assistent men när hon såg att killar ogenerat kollade in henne framför mig så kysste hon mig eller höll min hand.
Förhållandet blir vad man gör det till.

Till sidans topp

Som jag förstår det efter att ha läst en hel del här så har många probelm med att människor i stort inte förstår att funktionshindrade kan, och ofta är sexuellt aktiva.

Vad jag däremot inte förstår är varför det är ett problem? Varför är det så viktigt att andra förstår det?

Jag menar, när jag blev ihop med min cp-skadade kvinna blev jag förbannad på folk som frågade "hur gör ni då ni kn***ar". Vad i jössenamn har någon med det att göra, har de ingenting annat i huvet så att det inte blir den självklara första frågan? Så jag förstår verkligen inte varför det är viktig att andra vet att man är sexuellt aktiv, jag kanske är korkad och missar ett självklart svar, men jag förstår verkligen inte...

Redigerat 2007-06-21 05:33

Bulldozer skrev: Som jag förstår det efter att ha läst en hel del här så har många probelm med att människor i stort inte förstår att funktionshindrade kan, och ofta är sexuellt aktiva. Vad jag däremot inte förstår är varför det är ett problem? Varför är det så viktigt att andra förstår det? Jag menar, när jag blev ihop med min cp-skadade kvinna blev jag förbannad på folk som frågade "hur gör ni då ni kn***ar". Vad i jössenamn har någon med det att göra, har de ingenting annat i huvet så att det inte blir den självklara första frågan? Så jag förstår verkligen inte varför det är viktig att andra vet att man är sexuellt aktiv, jag kanske är korkad och missar ett självklart svar, men jag förstår verkligen inte... Redigerat 2007-06-21 05:33

Det jag personligen har problem med i hela den här debatten, som ju oftast i och för sig förs i media av personer utan egna funktionshinder, är att det tas för givet astt vi inte överhuvudtaget har sex och har vi det så är det män med funktionshinder som är så motbjudande för någon annan att de måste köpa sex - oss kvinnor med funktionsnedsättningar pratas det inte om överhuvudtaget. Du har rätt i att ingen annan har med att göra hur o när o med vem man har sex om man nu har det, men jag blir bara trött på att det i offentliga sammanhang fullständigt ignoreras.

Vejron skrev: Det jag personligen har problem med i hela den här debatten, som ju oftast i och för sig förs i media av personer utan egna funktionshinder, är att det tas för givet astt vi inte överhuvudtaget har sex och har vi det så är det män med funktionshinder som är så motbjudande för någon annan att de måste köpa sex - oss kvinnor med funktionsnedsättningar pratas det inte om överhuvudtaget. Du har rätt i att ingen annan har med att göra hur o när o med vem man har sex om man nu har det, men jag blir bara trött på att det i offentliga sammanhang fullständigt ignoreras.

Ja då förstår jag, att det öht. diskuteras om funktionshindrades sexuallitet är ju sjukt, speciellt om det görs i media. För som jag sa, ingen har med det att göra...

Att vi idag, år 2007 ses som avkönade varelser, är det som irriterar mig. Att det inte bara inses som med resten av befolkningen att vi blir upphetsade och tänder till på samma sätt som icke funkisar, även vi kvinnor. Att det anses konstigt att vi kan vara sexiga och att vi kan tillfredställa andra, precis som om vi skulle vara osmakliga och okvinnliga/manliga pga. våra funktionshinder. Självfallet finns det en förklaring i vårt samhälle där man inte ens kan vara sexig om man väger 10 kg för mycket eller är gråhårig, men vi är faktiskt alldeles normalt sexiga för den som SER oss som personer och inte som en grupp funkisar.
Sen handlar det nog om självbilden för många, att inte ses som en riktig kvinna eller man är kränkande och då blir frågan om man kan ha sex väldigt nervärderande och man måste nästan förklara för sig själv att man är normal.
Skönt att det finns människor som du som är så rak och frågar så ärligt.

KarinSch skrev: Att vi idag, år 2007 ses som avkönade varelser, är det som irriterar mig. Att det inte bara inses som med resten av befolkningen att vi blir upphetsade och tänder till på samma sätt som icke funkisar, även vi kvinnor. Att det anses konstigt att vi kan vara sexiga och att vi kan tillfredställa andra, precis som om vi skulle vara osmakliga och okvinnliga/manliga pga. våra funktionshinder. Självfallet finns det en förklaring i vårt samhälle där man inte ens kan vara sexig om man väger 10 kg för mycket eller är gråhårig, men vi är faktiskt alldeles normalt sexiga för den som SER oss som personer och inte som en grupp funkisar. Sen handlar det nog om självbilden för många, att inte ses som en riktig kvinna eller man är kränkande och då blir frågan om man kan ha sex väldigt nervärderande och man måste nästan förklara för sig själv att man är normal. Skönt att det finns människor som du som är så rak och frågar så ärligt.

Men varför är det så viktigt vad andra tycker? Om någon ser dig som könlös, och? Jag menar då finns det ju i alla fall ingen risk för att man objektifieras, och har du och din partner det bra så vad spelar det för roll hur alla andra människor ser på saken?

Jag menar inte att vara respektlös men svaret ditt förvirrade mig än mer...

Bulldozer skrev: Men varför är det så viktigt vad andra tycker? Om någon ser dig som könlös, och? Jag menar då finns det ju i alla fall ingen risk för att man objektifieras, och har du och din partner det bra så vad spelar det för roll hur alla andra människor ser på saken? Jag menar inte att vara respektlös men svaret ditt förvirrade mig än mer...

Det handlar inte om vad andra tycker. Det handlar om att vi vill bli respekterade som alla i samhället, tro nu inte att jag inte vet att det finns fler i denna värld som inte har fördommar att slåss emot.

Kan vara jag som är otydlig. Jag skiter i vad folk tycker, har alltid gjort men jag är trygg i mig själv, och har alltid varit det men för många unga med fysiska funktionshinder som är osäkra på sin identitet, har dålig självkänsla och som samtidigt ser hur man förväntas se ut för att vara lycklig (ung, smal, vacker med perfekt kropp) så får de känslan av att inte duga, till det kommer massmedias syn på funktionshindrade (De stackars funkismännen kan få köpa sex för dem är det synd om, kvinnorna har lägre sexdrift och får klara sig ändå), samt habilitering och sjukvård som helt avkönar människan och gör den till ett objekt, allt detta gör att man som funktionshindrad ofta kan känna sig underlägsen "vanligt" folk och det är viktigt för varje människa att få bli sedd som en människa någon kan älska och även älska med. Om man redan som ung får en självbild att man inte duger så blir det ett extra nederlag om någon frågar om man kan ha sex, för det är ju självklart att man kan, kanske inte i samma ställningar som andra och kanske inte ens samlag men sex kan ju alla ha och att då få höra att folk inte ens tror att man kan älska eller ännu värre, bli älskad av någon är ju inte superbra för en människas självförtroende.
Det här är dels en fråga som berör alla, för oss personligen är det ju en kränkning att folk i allmänhet inte tror att vi kan skaffa partners eller att vi ens fungerar som folk i allmänhet utan att de tror att vi är könslösa på något konstigt vis, det är ju också fruktansvärt att man tycker att sexköp ska vara ok för funkisar av samma skäl som ovan, vi kan inte själv. Så självklart vill man upplysa och få till en mer sund samhällsinställning där det syns att vi är som alla andra.
När jag som funktionshindrad skaffade mitt första barn för 30 år sedan var jag rätt unik, särskilt med tanke på att en knäppgök på FK frågade hur det gått till och redan då blev jag urförbannad eftersom hon trodde att jag blivit våldtagen. Att jag hade man och ordnat liv fattade hon inte, ännu mindre att jag hade sex för att det var ett frivilligt val, det kunde det ju inte vara för jag var ju handikappad (det hette så då) och sådana som oss var väl inte intresserade av sex. Det var 30 år sedan och efter det har jag fått två barn till, det sista för 21 år sedan, då hade det blivit lite bättre men långt ifrån bra och det är det inte nu heller, fördomar som svider i unga människor är lika vanliga idag som då, därför är detta en fråga som är viktig för många. För oss som arbetar med assistans är det t.ex. otroligt viktigt att lära upp assistenter så inte de tycker att sex inte ingår i deras brukares vardag. Det är ju inget problem för oss som har icke funktionshindrade partners som gärna hjälper till med det praktiska runt sexakten men är ett jätteproblem för två funktionshindrade som vill älska, eller för någon som vill ha ett tillfälligt sex och behöver assistans före och efter.
Inte för jag vet om det blev klarare nu, men annars får du väl fråga igen.

Här kommer jag och ett av mina berömda lååånga inlägg.

I den här tråden sägs ungefär följande:

- Människor har inte med ens sexliv att göra.
- Man ska inte bry sig om vad andra tycker/tänker/säger.

Faktum är att det är lätt att säga att andra inte har med ens sexliv att göra när man ses som en vanlig människa och aldrig fått sin sexualitet, eller något annat specifikt för människan, ifrågasatt.

Ett annat faktum är de flesta bryr sig om vad andra tycker och tänker, speciellt när deras tyckande och tänkande är felaktigt och får en att framstå som något man inte är. Speciellt när deras felaktiga syn isolerar oss från resten av världen.

Jag bryr mig väldigt sällan om andras åsikter, om någon tycker jag är ful så får han/hon tycka det. Smaken är som baken.
Om någon helt plötsligt "tycker" att funktionshindrade inte kan ha sex så är det en helt annan sak, jag blir helt plötsligt lite mindre mänsklig. Sexualiteten är en så pass stor grej för oss människor, det är bland de största faktorerna som gör oss till just människor. Det är det mest omtalade ämnet i världen skulle jag tro (näst efter vädret kanske?) Så ja, när jag inte har en sådan, vad är jag då?

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte bryr mig om vad folk tror. Jag vill ses som människa och inte som ett avsexualiserat dumhuvud. Jag blir lika förbannad när folk tror att jag är dummare än andra som jag blir när folk tar för givet att jag inte kan ha sex. Jag blir lika förbannad när människor påstår att min bisexualitet är en sjukdom och jag gissar att invandrare blir förbannade när de får höra att dom är kriminella allihop, att det ligger i deras natur.
Ja välj vilken förutfattad mening du vill om vilken grupp människor du vill, så tror jag att de flesta råkar ut för någon felaktig "anklagelse", som påverkar dom oavsett om "andra har med det att göra" eller inte.

Andra har en tendens att ha med allt att göra även om de inte borde. Det spelar ingen roll ifall folk inte har med det att göra, de är där och gräver ändå och tror fel saker.

Det hade varit just snyggt att säga så till alla svarta när rasismen var som störst "vad spelar det för roll vad andra tycker?". Ja nu är det ju inte så att vi blir misshandlade och mördade för att folk tror att vi inte kan ha sex, så det var väl en överdriven jämförelse. Men dock gick de flesta runt och trodde att svarta var dummare och mindre värda och de skulle aldrig umgås med någon svart, än mindre bli tillsammans med. Tänk vad mycket vänner och kärlekar folk gick miste om då. Förutfattade meningar delar upp oss i små och stora läger och det har jag aldrig sett något positivt i.

Människor har i alla tider kämpat för att få bort fördomar om just deras "grupp". I alla tider har minoriteter varit förtryckta just pga dessa fördomar. Andra människor har t ex inte alls med någon sexuella läggning att göra, men hur skulle det sett ut om alla fortfarande gick omkring och trodde att homosexualitet var en sjukdom, och hur kul hade det varit för de homosexuella att få höra "Vad spelar det för roll vad andra tycker och tror?". Det spelar roll.

Alla människor vill ses som just människor, oavsett om det är förutfattade meningar om ens sexuella förmåga, ens intelligens, eller ens hudfärg.

När man reducerar en människa på alla dessa sätt så påverkar det bilden av människan och det i sin tur påverkar folks åsikter om människan och det påverkar människan ifrågas liv och mående.

Ifall jag inte blev förbannad när folk kom med fördomen att jag inte kan ha sex, och rättade dom, talade om hur det faktiskt är så skulle de gå runt och tro det hela livet. Vem vet, kanske skulle de träffa en funktionhindrad, bli vansinnigt förälskad men inte våga nåt pga han/hon tror att människan de fallit för inte har någon sexuell förmåga alls. (Faktum är att det faktiskt har hänt )

Så på det stora hela handlar det inte om att människor måste veta att vi funktionshindrade är sexuellt aktiva, det handlar om att de måste veta att vi fungerar precis som alla andra människor. Tar man bort våra sexualitet har man helt plötsligt förvandlat oss till någon fisksort eller nåt.

Sen att det kretsat runt just sexualiteten är just för att det är den delen folk har förutfattade meningar om just nu. Nej det handlar inte om sexualiteten i sig, det handlar om felaktiga åsikter och fördomar. Alla fördomar måste bekämpas, stora som små och just nu står denna på tur.

Som sagt, jag vill poängtera lika mycket att min hjärnkapacitet är lika bra som alla andras, men det märks ju fortare så den blir inte ifrågasatt lika ofta.

Underbara älskade Elwah, sluta aldrig med dina långa kloka klarsynta inlägg. Det jag skulle behöva årtionden för att förklara skriver du klarare än vad jag lyckas tänka. Du skrev precis vad jag ville ha sagt men inte fick rätt på.

Okej! Kolla nu fattar idioten! (syftar till mig själv)

Anledningen till att jag inte förstår tänket är väl för att jag inte följt vad som skrivits i media, men främst för att jag inte tänker så själv... När jag träffade min flickvän funderade jag inte i de banorna. Jag såg bara en skitläcker tjej jag ville hm hm med, att hon inte skulle kunna föll mig aldrig in egentligen.

Sen till det här med prostitution... Jag är av den uppfattningen att det inte spelar roll vem man är så ska man inte kunna köpa en annan människa, det är lika vidrigt vem som än gör det. Är man så sabla pilsk så får man väl onanera och klarar man inte det själv kan man ju fråga en assistent om hjälp.

"Vad jag däremot inte förstår är varför det är ett problem? Varför är det så viktigt att andra förstår det?"

Jag ställer mig exakt samma fråga när intervjuare, vänner, nyfikna individer ställer samma fråga "hur gör handikappade när dom kn****r eller har sex"?

Ibland så blir min följdfråga: Hur gör du ?
bara för att se deras reaktion?

Att människor frågar är väl en sak men att de inte reflekterar på att de inte ställer den frågan till andra i sin närhet förundrar mig. Jag trodde människan hade kommit längre men det är som om integritet och respekt för någon annan försvinner när den personen sitter i stol, inte har några ben, född eller förvärvat en förlamning.
Att frågan också kommer upp i samband med en annan sexualitet än den i samhället föreskriven som normal!

Alla människor är sexuella, antingen på eller av och det valet är den enskilde individens rätt att bestämma över.
Sen hur f*n alla gör, kvittar, så länge vi gör det

Balogh skrev: "Vad jag däremot inte förstår är varför det är ett problem? Varför är det så viktigt att andra förstår det?" Jag ställer mig exakt samma fråga när intervjuare, vänner, nyfikna individer ställer samma fråga "hur gör handikappade när dom kn****r eller har sex"? Ibland så blir min följdfråga: Hur gör du ? bara för att se deras reaktion? Att människor frågar är väl en sak men att de inte reflekterar på att de inte ställer den frågan till andra i sin närhet förundrar mig. Jag trodde människan hade kommit längre men det är som om integritet och respekt för någon annan försvinner när den personen sitter i stol, inte har några ben, född eller förvärvat en förlamning. Att frågan också kommer upp i samband med en annan sexualitet än den i samhället föreskriven som normal! Alla människor är sexuella, antingen på eller av och det valet är den enskilde individens rätt att bestämma över. Sen hur f*n alla gör, kvittar, så länge vi gör det

Jag brukar fråga om de missade sexualunderviningen i skolan, där får man lära sig hur det går till!

Till sidans topp

Såg ett nyhetsinlag i kväll om HBT-festivalen i Göteborg. Ett jättebra initativ för att synlighet och ge mer acceptans åt en utsatt folkgrupp får jag väl säga först, bl a taladeen person om vikten av att ökad acceptans för HBT-personer.

Nu till min tanke: Inom handikapprörelsen är det lite tvärtom. Det finns så många som är eller säger sig vara HBT att vi som är heterosexuella funktionshindrade måste snart börja försvara heteronormen. Varför är det så?

Du kanske har en släng av homofobi?

Det vet jag inte, snarare paranoia i så fall, ser mig omkring och ser snart bara lesbiska kvinnor bland dem som finns kvar.

Sunshine skrev: Du kanske har en släng av homofobi?

Jag vet inte riktigt varför du valde att säga en sådan sak Sunshine, eller vad i Munkens inlägg du fick till homofobi? Men det bevisade nästan Munkens poäng på nåt vis :P

Faktum är att många hetro får det slängt i ansiktet, bara för att de inte ens är lite bi eller något sådant, så är de homofober, eller konservativa och konstiga, you name it. Ganska märkligt. Det är faktiskt många situationer som dyker upp där just hetrosexuella måste försvara sin läggning. (Detta gäller inte bara funktionshindrade dock.)

Jag som bisexuell vill ha (kräver) förståelse för min läggning och måste vara kapabel att förstå andras läggningar även om de inte stämmer överens med min åsikt och mitt tycke. Det är väl lite det HBT-rörelserna kämpat för?
Ändå får man faktiskt (inte för jämnan tack och lov) höra som bisexuell att man är "äcklig", och det är inte bara av hetro personer utan även av homosexuella. Ingen riktigt accepterar att man spelar på båda planhalvorna.

Nu för tiden känns det som alla måste försvara sin läggning oavsett vad den är. Inget duger för någon

Helt sant Elwah. Du är mycket vettig ibland.

Elwah skrev: Jag vet inte riktigt varför du valde att säga en sådan sak Sunshine, eller vad i Munkens inlägg du fick till homofobi? Men det bevisade nästan Munkens poäng på nåt vis :P Faktum är att många hetro får det slängt i ansiktet, bara för att de inte ens är lite bi eller något sådant, så är de homofober, eller konservativa och konstiga, you name it. Ganska märkligt. Det är faktiskt många situationer som dyker upp där just hetrosexuella måste försvara sin läggning. (Detta gäller inte bara funktionshindrade dock.) Jag som bisexuell vill ha (kräver) förståelse för min läggning och måste vara kapabel att förstå andras läggningar även om de inte stämmer överens med min åsikt och mitt tycke. Det är väl lite det HBT-rörelserna kämpat för? Ändå får man faktiskt (inte för jämnan tack och lov) höra som bisexuell att man är "äcklig", och det är inte bara av hetro personer utan även av homosexuella. Ingen riktigt accepterar att man spelar på båda planhalvorna. Nu för tiden känns det som alla måste försvara sin läggning oavsett vad den är. Inget duger för någon

Anledningen till att det är så ÄR att HBT-rörelsen inte har varit öppen för alla. Man ska helst vara lite grabbig som lesbisk för att bli tagen på allvar. Helst fjollig som bög. Funktionshindrade lesbiska och bögar ses i första hand som funktionshindrade - inte som homosexuella.
Där menar jag att vi inte ska starta egna föreningar för homosexuella med funktionshinder. Det leder i motsatt riktning. HBT-rörelsen är väldigt normstyrande och faktiskt diskriminerande i sig.

Det där tror jag inte ett ögonblick på. Fortfarande är det troligtvis så att heterosexuella är i majoritet även inom funktionshindersegmentet. Jag tror inte att hetero-funkisar någonsin kommer behöver försvara sin sexualitet faktiskt

/Joche

Joche skrev: Det där tror jag inte ett ögonblick på. Fortfarande är det troligtvis så att heterosexuella är i majoritet även inom funktionshindersegmentet. Jag tror inte att hetero-funkisar någonsin kommer behöver försvara sin sexualitet faktiskt /Joche

JO, alla funkisar hamnar ofta i situationer där man måste argumentera för att vi över huvudtaget har en sexuallitet oav läggning.

Redigerat 2007-06-13 11:54

sÅ är det men är man heterosexuell har man det faktiskt svårareän homosexuella åtminstone är det min upplevelse bland funktionshindrade idag.

Då ligger det något annat än FH bakom.

Kontaktsökande kan ta sig massor av uttryck och alla är inte så eleganta. För en del är ifågasättandet ingenting annat än klumpiga raggningsförsök. Att det bor massor av sexualitet i varje individ FH eller inte är helt klart.

Munken, Kan du ge något konkret exempel på varför det skulle vara enklare?

Redigerat 2007-06-14 11:43

Därför att min upplevelse är att unga kvinnor inom handikapprörelsen idag har en så tajt relation till sina väninnor att de utrycka även sina behov av känslomässig och sexuell bekräftelse med en annan kvinna. Att lära känna en man är känslomässigt jobbigt för dem och något man helst undviker, speciellt en man med funktionshinder. Allt eftersom detta tankesätt sprider bildas såsmåningom en homosexuell kvinnlig norm inom den lilla hårt sammansvetsade gruppen väninnor. På så sätt blir heterosexuella kvinnor avvikande och heterosexuella män bara ett irriterande hot mot tillvaron.

Munken skrev: Därför att min upplevelse är att unga kvinnor inom handikapprörelsen idag har en så tajt relation till sina väninnor att de utrycka även sina behov av känslomässig och sexuell bekräftelse med en annan kvinna. Att lära känna en man är känslomässigt jobbigt för dem och något man helst undviker, speciellt en man med funktionshinder. Allt eftersom detta tankesätt sprider bildas såsmåningom en homosexuell kvinnlig norm inom den lilla hårt sammansvetsade gruppen väninnor. På så sätt blir heterosexuella kvinnor avvikande och heterosexuella män bara ett irriterande hot mot tillvaron.

Många unga kvinnor exprementerar med sex tillsammans som unga, det gör killar med. Det gör även icke funktionshindrade, är en del av normal utveckling, man blir vare sig hetero- eller homosexuell utav detta, möjligen bisexuell för att man inser att man gilar det och vågar stå för sina känslor.

Suck, Vad spelar sexuell läggning för roll ?. Det viktiga är att man trivs och har kul med sina vänner.

Är så jäkla trött på att dela in människor i grupper ständigt och allt "vi och dom" tänkande. Jag tycker det är kul att alla människor är individer och olika.

Munken skrev: Därför att min upplevelse är att unga kvinnor inom handikapprörelsen idag har en så tajt relation till sina väninnor att de utrycka även sina behov av känslomässig och sexuell bekräftelse med en annan kvinna.

Du får ursäkta Munken, men det här var något av det mest kvalificerade skitsnack jag någonsin läst här! Under pubertet och tonårstid exprimenterar de flesta med sin sexualitet, det handlar både om samkönade och olikkönade expriemt och grupperingar. Det är normalt och hör uppväxt och identitssökande till och andelen exprimenterande unga lär vara lika stor bland funkisar som andra.

Man "blir" inte homo- eller bisexuell. Det är något man är.

Om det vore som du säger, att funkisvärlden vimlar av homosexuella skulle jag vilja veta varför FHOBIT (Funktionshindrade HBT-personer), där jag sitter i styrelsen, har så få medlemmar. Om dina teorier skulle ha stämt borde vi ju vara den största rörelsen i funktionshindervärlden. Dock är jag övertygad om att andelen HBT-personer inom Funkisvärlden är tämligen lika stort som bland personer utan funktionshinder.

Munken skrev: På så sätt blir heterosexuella kvinnor avvikande och heterosexuella män bara ett irriterande hot mot tillvaron.

*skrattar* Ja.... jag vet inte riktigt vad du har för världsbild, annat än att den lär vara grymt snedvriden. Men om du vill fortsätta hävda din uppfattning vore det intressant med lite fakta i stället för "upplevelser".

De flesta funkisar jag känner är, tyvärr (hehe), heterosexuella, och det gäller både tjejer och killar.

/Joche

Redigerat 2007-06-15 12:09

Berghman skrev: Suck, Vad spelar sexuell läggning för roll ?. Det viktiga är att man trivs och har kul med sina vänner.

Jag håller med dig, men nu var det ju inte riktigt det vi diskuterade i den här tråden.

/Joche

Joche skrev: Jag håller med dig, men nu var det ju inte riktigt det vi diskuterade i den här tråden. /Joche

Nä det var lite OT kanske.

Joche skrev: Du får ursäkta Munken, men det här var något av det mest kvalificerade skitsnack jag någonsin läst här! ....

Det vill jag verkligen inte hålla med om!

Dessutom tror jag visst att det kan ligga något i vad Munken skriver. En psykolog skrev om att unga kvinnor som helt enkelt valt bort män och blivit lesbiska av feministiska skäl. Vad säger att man i vissa fall kanske resonerar liknande inom denna "grupp"?

http://genus.se/Aktuellt/Nyheter/2003/?articleId=6
68681&languageId=100000

"...Kvinnorna har kommit in i en miljö där de börjat fundera kring sig själva och sin omvärld, säger Camilla Kolm. De har gått in i något som flera av dem beskriver som en feministisk inlärningsprocess där slutsatsen blir att vara lesbisk är det enda rätta för dem.
...
Genom att kvinnorna kommit i kontakt med lesbiska blir det lesbiska normaliserat. Tidigare har allt som inte varit heterosexuellt handlat om någon annan. Men nu ses det som naturligt att vara lesbisk. En av de intervjuade kvinnorna beskriver processen så här:

- Jag tror att det är en ganska vanlig väg för tjejer att man först blir feminist och sedan flata. Om en kvinna hamnar i ett sammanhang - jag har sett det hända många gånger - om de kommer in i ett kvinnosammanhang som är bra och där man är på lika nivå; det händer så himla mycket med de kvinnorna så att de dumpar sina män förr eller senare. Sedan blir vi flator helt enkelt för att då får vi så mycket mer plats och syns så mycket mer och kan utvecklas så mycket mer. Vi kan bli så himla mycket starkare liksom än vad vi skulle ha varit om vi fortsatte att leva i våra heteroförhållanden. Då börjar man uppvärdera sig själv och börjar tycka "wow vad häftigt" och man börjar uppvärdera andra kvinnor och "wow vad häftigt" och sedan så - ja sedan så blir man nog kär förr eller senare och det är ju där den sexuella biten kommer, liksom att man vill ha sex med andra kvinnor.

Alla kvinnorna har haft heterosexuella relationer. Men deras feministiska analys säger att hur trevlig och bra kille de än träffar så kommer de ändå inte att kunna leva jämlikt eftersom de lever i en värld som där män är överordnade kvinnor. ...
...

Kvinnlig separatism provocerar ofta, men frågan är om inte påståendet att det är möjligt att välja sin sexualitet är ännu mer provocerande, både bland hetero- och homosexuella. Om det finns människor som kan välja sin sexualitet betyder det i princip att alla sexuella identiteter är möjliga att förändra."

Munken skrev: sÅ är det men är man heterosexuell har man det faktiskt svårareän homosexuella åtminstone är det min upplevelse bland funktionshindrade idag.

Hur kan du veta det? Har du varit både homo- och heterosexuell?

Det är en annan fråga. Sexualitet eller inte. Men jag anser att Joche har rätt. handikapporganisationer är av automatiken hetero. Mångfaldsbegreppet har inte sökt sig in i så många handikappföreningar ännu. Man har oftast sina egna intressen. Är du då avvikande i t.ex. sexualitet så tror jag inte att det är lättare i en handikappförening.

Munken skrev: Därför att min upplevelse är att unga kvinnor inom handikapprörelsen idag har en så tajt relation till sina väninnor att de utrycka även sina behov av känslomässig och sexuell bekräftelse med en annan kvinna. Att lära känna en man är känslomässigt jobbigt för dem och något man helst undviker, speciellt en man med funktionshinder. Allt eftersom detta tankesätt sprider bildas såsmåningom en homosexuell kvinnlig norm inom den lilla hårt sammansvetsade gruppen väninnor. På så sätt blir heterosexuella kvinnor avvikande och heterosexuella män bara ett irriterande hot mot tillvaron.

Jag tror inte att funktionshinder eller mansrädsla skapar homosexualitet. Jag tycker inte att kvinnor med funktionshinder verkar speciellt obekväma inför män. Dock så krävs det ibland att man för samtal i mindre grupper i frågor som kanske bara gäller kvinnor. Det betyder inte att de sitter och planerar sexuella orgier.

Moon skrev: Det vill jag verkligen inte hålla med om! Dessutom tror jag visst att det kan ligga något i vad Munken skriver. En psykolog skrev om att unga kvinnor som helt enkelt valt bort män och blivit lesbiska av feministiska skäl. Vad säger att man i vissa fall kanske resonerar liknande inom denna "grupp"? http://genus.se/Aktuellt/Nyheter/2003/?articleId=6 68681&languageId=100000 "...Kvinnorna har kommit in i en miljö där de börjat fundera kring sig själva och sin omvärld, säger Camilla Kolm. De har gått in i något som flera av dem beskriver som en feministisk inlärningsprocess där slutsatsen blir att vara lesbisk är det enda rätta för dem. ... Genom att kvinnorna kommit i kontakt med lesbiska blir det lesbiska normaliserat. Tidigare har allt som inte varit heterosexuellt handlat om någon annan. Men nu ses det som naturligt att vara lesbisk. En av de intervjuade kvinnorna beskriver processen så här: - Jag tror att det är en ganska vanlig väg för tjejer att man först blir feminist och sedan flata. Om en kvinna hamnar i ett sammanhang - jag har sett det hända många gånger - om de kommer in i ett kvinnosammanhang som är bra och där man är på lika nivå; det händer så himla mycket med de kvinnorna så att de dumpar sina män förr eller senare. Sedan blir vi flator helt enkelt för att då får vi så mycket mer plats och syns så mycket mer och kan utvecklas så mycket mer. Vi kan bli så himla mycket starkare liksom än vad vi skulle ha varit om vi fortsatte att leva i våra heteroförhållanden. Då börjar man uppvärdera sig själv och börjar tycka "wow vad häftigt" och man börjar uppvärdera andra kvinnor och "wow vad häftigt" och sedan så - ja sedan så blir man nog kär förr eller senare och det är ju där den sexuella biten kommer, liksom att man vill ha sex med andra kvinnor. Alla kvinnorna har haft heterosexuella relationer. Men deras feministiska analys säger att hur trevlig och bra kille de än träffar så kommer de ändå inte att kunna leva jämlikt eftersom de lever i en värld som där män är överordnade kvinnor. ... ... Kvinnlig separatism provocerar ofta, men frågan är om inte påståendet att det är möjligt att välja sin sexualitet är ännu mer provocerande, både bland hetero- och homosexuella. Om det finns människor som kan välja sin sexualitet betyder det i princip att alla sexuella identiteter är möjliga att förändra."

Det kanske förekommer men jag tror inte att det är speciellt överrepresenterat exempel. Feminism är en strävan efter jämlikhet. Men de allra extremaste feminister som vi hörde talas om för ett par år sedan tror jag mycket väl kan ha valt bort männen av rädsla eller som en reaktion på ett trauma de varit med om. Ofta är det ideellt arbetande på kvinnojourer som inte får det stöd de behöver för att bearbeta samtalen de har med utsatta tjejer.

Jag tror att tjejer pga av inlärda könsroller genom generationer har lättare för att närma sig varandra fysiskt. Därför tror jag att scenariot du ger med att feminister blir lesbiska kan stämma i enskilda fall. De ser kanske ingen annan utväg att få fysisk tillfredsställelse utan det obehag som män ger dem. Men det är i extrema fall. Den vanliga homosexualiteten tror jag inte alls är så dramatisk.

Lilleman skrev: Det kanske förekommer men jag tror inte att det är speciellt överrepresenterat exempel. ...

Jag undrar om man inte ibland faktiskt kan överföra detta scenario till grupper av människor som är isolerade av olika anledningar, mer eller mindre frivilligt. T ex på internatskolor eller i samhället som faktiskt trots allt är ganska otillgängligt om man har ett omfattande funktionshinder, inte studerar eller arbetr och umgås i en sluten krets av människor företrädesvis av samma kön. Att detta fortfarande är ovanligt är självklart men jag tror att det existerar helt klart eftersom jag har gjort samma iaktagelse som Munken.

Men sedan kan det finnas andra förklaringar, t ex: att som funktionshindrad är man redan utanför och "lite udda" och då är steget kortare att ta att gå ut med att man är bi- eller homosexuell. Man ger sig själv ett större utrymme - den så att säga framsidan av "handikappmyntet". .

Intressant teori Moon, det homosexuella tendenser vi ser runt skulle alltså uppstå av samma anledning som dylika företeelser i fängelsemiljöer andra slutna miljöer, alltså inte p g a sexuell aktraktion åt ena eller andra hållet utan p ga just gruppen slutenhet och isolering från omgivningen. Vilka metoder skulle man kunna använda för bryta detta mönster för de i grunden heterosexuella personer som uppvisar homosexuellt beteende p g a utanförskap?

Munken skrev: Såg ett nyhetsinlag i kväll om HBT-festivalen i Göteborg. Ett jättebra initativ för att synlighet och ge mer acceptans åt en utsatt folkgrupp får jag väl säga först, bl a taladeen person om vikten av att ökad acceptans för HBT-personer. Nu till min tanke: Inom handikapprörelsen är det lite tvärtom. Det finns så många som är eller säger sig vara HBT att vi som är heterosexuella funktionshindrade måste snart börja försvara heteronormen. Varför är det så?

Heteronormen behövs knappast försvaras. Det råder ju inte befolkningsbrist precis och om alla är fri att välja den sexualitet som man kan identifiera sig i behövs ingenting försvaras.

Däremot så tycker jag inte att föreningar för funktionshindrade och HBT-frågor kombinerat är en bra idé. Jag ser hellre att handikappfrågorna integreras i HBT-frågorna om huvudfrågan är HBT.

Till sidans topp