asberger damp adhd
som man kan prata med
gjäran någon tjej i skåne

är så trött att vara anorlunda nu
finns det någon så hör av er till mig

Gman skrev: asberger damp adhd som man kan prata med gjäran någon tjej i skåne är så trött att vara anorlunda nu finns det någon så hör av er till mig

Jag är varken tjej eller bor i Skåne, men jag har både ADHD och Asperger, samt Tourettes syndrom och OCD. Jag tar mig friheten att lägga till dig i min kontaktlista här, och du är välkommen att höra av dig om du vill.

Jag har engagerat mig ideellt i ungdomar med dessa "diagnoser", och även några vuxna. Jag har varit ute och föreläst om "diagnoserna".

Som du ser så skriver jag "diagnoser" inom citationstecken. Jag ser dem inte som något fel, utan mer som en personlighetstyp. Tyvärr har vi ett samhälle som inte fungerar bra för vissa personlighetstyper, och då lever vi på samma villkor som många med andra funktionshinder. Vi lever så att säga vid sidan av samhället. Vi passar inte riktigt in.

Först och främst måste du lära dig att acceptera dig själv. Det är inte bara nackdelar med att vara annorlunda. Det finns mycket positivt med det också. Försök att hitta det du är bra på, och fokusera på det, och inte på allt du är dålig på. Många går omkring och känner sig värdelösa, för att de är dåliga på att stava, eller dåliga i matte eller något annat.

Lägg sådant åt sidan, och försök hitta vem du är. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Har du nyligen fått din diagnos? Känner du andra med diagnos?

Om ingen runt dig har samma personlighetstyp, så förstår jag att du känner dig annorlunda och ensam. Man behöver nog ingen diagnos för det. Tänk dig att du är en fotbollsspelare i sällskap av ett gäng advokater. Båda har ju sin jargong och fackspråk. Det är två olika världar som möts, och de förstår inte varandra.
Samma sak om du tar en advokat och ställer mitt på plan bland en massa fotbollsspelare.

Eller om du tar en som är "normalstörd" i ett sällskap där alla har ADHD och Asperger. Han kommer nog att känna sig rätt utanför då, medan ni andra skrattar och har skoj tillsammans.

Jag vet flera exempel där folk med "diagnoser" har träffats. Man känner snabbt en samhörighet med dessa. Gå gärna med i någon stödförening, som t.ex http://attention-riks.se/ eller http://www.autism.se/

Båda har regionala och lokala avdelningar, med olika aktiviteter. Där kan du säkerligen träffa flera som du kan få en bra gemenskap med, och kanske träffar du också den rätta.

Du kan också skriva till mig, om du vill. Men som jag skrev i början så är jag varken tjej eller bosatt i Skåne.

Gman skrev: asberger damp adhd som man kan prata med gjäran någon tjej i skåne är så trött att vara anorlunda nu finns det någon så hör av er till mig

Jag har också As. Är trött på att vara annorlunda. du får gärna höra av dig.

Hej!

Här hittar ni en glad tjej på 38 år .

Är sambo så jag söker endast vänner.

Gillar att träna (speciellt spinning och bodypump).

Kalve skrev: Jag har också As. Är trött på att vara annorlunda. du får gärna höra av dig.

Hej Kalve!

Du får gärna hålla kontakt med mig också, om du vill. Jag är iofs en ensamstående man, men jag är inte ute efter att ragga.

Angående att vara annorlunda:
Många har känt sig utanför pga att de är annorlunda, men det finns många positiva sker med att vara annorlunda. Hitta dina positiva sidor. Många tenderar att gräva ner sig pga allt negativt.

Många med AS och liknande diagnoser har varit mobbade som barn, och har därför dåligt självförtroende. Se inte AS som ett "fel", utan som en personlighetstyp, med unika egenskaper. Alla människor är ju individer, oavsett om de har funktionshinder eller inte. Alla har bra och dåliga sidor.

De som i åratal har blivit nedtryckta för sina negativa sidor, fokuserar mest på just det negativa. Se till att hitta dig själv, och bygg upp ditt självförtroende. Det är svårt att bli accepterad och respekterad av andra om man inte accepterar och respekterar sig själv.

Ja, Mizhou. Det låter jättebra; att hitta sig själv, att acceptera och respektera. Men det är ju bara plattityder. Är väl typ som att säga till en ateist att den ska känna Guds värme för att må bättre. Jag förstår att du försöker hjälpa, men utan konkreta förslag är det ingen hjälp. Då kan man lika gärna läsa bibeln. Jag brukar säga ungefär samma sak till alla, inklusive mig själv, som mår dåligt: Hjälp dig själv. När man "är annorlunda" och mår dåligt (vare sig det gäller kropp eller själ) är utbildning viktig. Så, surfa psykologi/psykiatri-avdelningarna på amazon eller dylikt och ta del av vad nuvarande forskare anser kan förbättra din situation. Mental hälsa börjar som alltmer bli något man forskar kring och ohälsa är allt mindre stigmatiserat. Mycket information finns och det är faktiskt bara att börja som är lite svårt. Har man väl börjat går det mesta sen på spår och man hittar bara alltmer godsaker som kan förbättra ens värld. Börja med något enkelt som typ en självhjälpsbok för folk med AS eller något mer allmänt som KBT.

Anonym skrev: Ja, Mizhou. Det låter jättebra; att hitta sig själv, att acceptera och respektera. Men det är ju bara plattityder.

Det är tyvärr svårt att komma med något mer konkret, när man inte vet något mer om personen, än att han har AS. Alla är vi ju väldigt olika. Bara för att vi båda har AS, innebär inte att vi är identiska. Det som fungerar bra för mig eller dig är inte säkert att det fungerar alls för trådskaparen.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg i den här tråden, så har jag lagt till trådskaparen bland mina kontakter, och att han är välkommen att höra av sig.

Jag har hjälpt rätt många med AS, ADHD och liknande, varav en del har varit på väg att ta livet av sig. Dock går det inte att komma med mer än generella råd i nuläget. Jag har aldrig träffat personen i fråga, och det enda jag vet om personen är ju det som han själv skrivit, vilket inte är så mycket.

Anonym skrev: Börja med något enkelt som typ en självhjälpsbok för folk med AS eller något mer allmänt som KBT.

Självhjälpsböcker för folk med AS ger jag inte heller mycket för. Som sagt så bör man veta mer om personen man försöker hjälpa, och en författare till en bok kan ju också bara uttrycka sig i generella termer. KBT är rätt bra. Jag vet många med AS som blivit hjälpta av KBT. Dock så tycker jag personligen att NLP (neurolingvistisk programmering) verkar ännu bättre. Jag har studerat det material jag kommit över i ämnet, och jag skulle vilja utbilda mig inom NLP.

Om du sett Paul McKennas program där han hjälper folk att förändra sina liv, så kanske du förstår lite av vad NLP handlar om. Paul McKenna använder NLP i kombination med hypnos, som också är ett område som intresserar mig.

Henrik Fexéus var programledare för programmet Hjärnstorm, som nyligen gick i SVT. Även han använder sig till viss del av NLP.

G-Man: Hör gärna av dig, så kan jag ge mer konkreta tips och råd.

Jag har förstått att folk med AS är mer olika varandra än vad "NT-are" är. Men jag menade inte att man bara skulle ta en bok och låta den styra ens liv. Vad jag menade var att det är viktigt att börja läsa någonstans. NLP kan också vara bra med dess specifika inriktning på kommunikation - något som individer med AS kan ha svårt för.

Att acceptera sig själv betyder många saker, och det är inte förrän man verkligen gjort det som man begriper vad det egentligen innebär. De flesta tror att det är samma sak som att förneka att något är fel - så är det inte. Det är därför jag ogillar uttalanden som mest fungerar som klappar på huvudet. Det är ett dåligt stöd i detta fall.
Självhjälpsböcker av folk inom psykiatrin och/eller akademin kan vara nyttiga då de kan rikta in en på rätt spår (antingen direkt eller indirekt). Att peka folk i den riktningen ser jag som betydligt mer värdefullt än att slänga ur sig plattityder.

Redigerat 2009-04-11 18:39

Jag vill bara förtydliga att det är jag som är G-man, (och har så varit i många, många år på flera olika forum m.m.). Trådstartaren Gman, som är ny här på forumet, är nån annan än jag ...

Blanda inte ihop oss.

Redigerat 2009-04-12 00:45

Anonym skrev: Att acceptera sig själv betyder många saker, och det är inte förrän man verkligen gjort det som man begriper vad det egentligen innebär. De flesta tror att det är samma sak som att förneka att något är fel - så är det inte. Det är därför jag ogillar uttalanden som mest fungerar som klappar på huvudet.

Du har så rätt. Jag uttryckte mig nog lite klantigt i ett tidigare inlägg. Naturligtvis betraktar jag inte AS som ett fel. Det är inget som ska rättas till. Visst finns det negativa saker med AS, precis som det finns negativa sidor med alla andra personlighetstyper. Många ser bara sina negativa sidor, och glömmer att de har en massa positiva egenskaper.

Jag var själv mobbad från skolstarten ända upp i högstadiet. I mellanstadiet började jag träna judo, som blev ett första steg i att stärka mitt självförtroende. Jag har sedan dess också tränat aikido och shaolin. Kampsportsträning är ofta bra för personer med AS, och andra neuropsykiatriska funktionshinder, eftersom det är lika mycket mental träning som fysisk.

Många med AS, ADHD och liknande har hamnat i en negativ spiral. Ju mer man fokuserar på de negativa sidorna av ens personlighet, desto sämre självkänsla och självförtroende får man. Det gäller att bryta detta. Många känner sig värdelösa. Det har även jag gjort. För att bryta detta måste man fokusera på de saker man är bra på. Om man t.ex är bra på språk och har lätt för att lära sig det, så kan man kanske gå en kurs och lära sig ännu ett språk, eller bygga på kunskaperna i ett språk som man redan kan lite av.

Många med AS är bra på att tänka logiskt, och det finns många med AS som hamnat inom IT-branschen. Jag har själv sysslat mycket med programmering och IT-teknik.

En annan sak som jag gjort som var bra, var att jag sökte jobb som "assistent". Min arbetsuppgift var att jag skulle ta hand om en kille med ADHD på eftermiddagarna, från det att han slutade skolan tills hans föräldrar kom hem från arbetet. Det var inte alls svårt att känna igen sig själv i honom, och jag fick ganska god självinsikt när jag jobbade med honom. Eftersom jag själv hade haft många svårigheter som liknade hans, så kunde jag också hjälpa honom på ett ra sätt, och det gjorde ju också att jag kände att jag dög till något. Jag hade själv flera misslyckanden bakom mig, och det är inte bra för självförtroendet att ständigt misslyckas.

GMan och Kalve: På vilket sätt känner ni er annorlunda? Tycker ni att det bara är negativt med att vara annorlunda? Kan ni se något positivt? Är ni bra på något som inte alla andra är bra på?

Om ni vet att ni är ganska bra på något, så försök utveckla det intresse. Plugga mer om det på komvux eller i en studiecirkel, eller börja träna idrott (gärna kampsport eller extremsport av något slag). Efter ett tag kommer ni att tycka att ni faktiskt är bra på någonting, istället för att ni känner er helt värdelösa på allt. När man lyckas bra med något så växer också självförtroendet och man får lättare att acceptera och respektera sig själv. När man kommit dit, så blir det också lättare att bi accepterad av andra.

Dessutom kan jag rekommendera alla att läsa "Konsten att läsa tankar" av Henrik Fexéus. Det är inget övernaturligt i den boken, utan den handlar om kosten att kunna tolka andras kroppsspråk och en del annat. Mycket bra bok.

Det är första boken på flera år som jag läst från början till slut. Annars är jag rätt dålig på att läsa böcker. Nej, jag har INTE dyslexi, men jag har inte världens bästa minne. Om jag läser en skönlitterär bok, så har jag glömt bort de olika personernas namn och vilka det är innan jag kommit till sidan 5, och jag måste ständigt bläddra tillbaks för att kolla vem som är vem i boken.

Boken som jag rekommenderade är mycket bra skriven och också lättläst. Rekommenderas till ALLA, oavsett om de har något funktionshinder eller inte.

GMan och Kalve: Ni får gärna höra av er till mig om ni har några frågor. antingen kan ni ställa dem på forumet, eller om ni tycker att det känns genant med vissa frågor, så skicka gärna ett internmail till mig, så ska jag besvara era frågor.

G-man skrev: Jag vill bara förtydliga att det är jag som är G-man, (och har så varit i många, många år på flera olika forum m.m.). Trådstartaren Gman, som är ny här på forumet, är nån annan än jag ... Blanda inte ihop oss.

Jag ber om ursäkt. Jag har nog sett ditt namn för ofta, så det gick av bara farten att jag skrev GMan med bindestreck. Jag ska försöka vara uppmärksam på detta i fortsättningen. Men försök att inte bli arg på mig OM jag skulle missa. Jag har rätt dåligt minne och jag har också uppmärksamhetsstörningar, så det KAN hända att jag missar igen. Om jag kulle missa fler gånger så får du gärna påpeka detta, som du gjorde här.

Till sidans topp