Jag har åkt med SJ ganska mycket dom sista 6 åren(Intercity, Gbg-Sthlm tåget)

Sitter i rullstol och behöver hjälp med lyft på- och av tåget.

Jag har varit med om att jag inte fått åka med, blivit glömd, vägrats hjälp med lyft upp på tåget mm mm. Tar inte allt och inga detaljer om det.

Måste först klargöra två saker:

Rullstolsplats= Det finns ingen sittplats bokad/man får sitta kvar i rullstolen hela resan.
Handikapplats= Man har en bokad sittplats nära rullstolen.

Jag brukar oftast beställa rullstolsplats för att försäkra mig om att få plats med/till rullstolen har jag tänkt och om det finns möjlighet så flyttar jag över till ett säte. Med tanke på att den fina platsen man får, i familjevagnen. Där det är ett bagageutrymme, alla ställer sina feta resväskor, barnvagnar med skrikande ungar i och plus att man då ska få plats att komma in och ställa sig bra med sin rullstol.

Detta tyckte jag funkade rätt så OK utan barn, dock en aning primitivt och jag kände mig lite som ett bagage som konduktören hjälpte till med att köra in i bagageutrymmet.

Nu har jag barn (4 år) och skulle för första (andra) gången åka till Gbg med henne. Jag beställde då handikappsplats till mig och en sittplats till henne. Vi behövde ju varsin plats att sitta vid då vi skulle äta och leka. Behövs lite mer struktur och ordning när man har med sig dom små.

När vi står på perrongen så ser konduktören oss. Vi står vid vår vagn med lyft men konduktören står längst bak på tåget och ignorerar oss totalt, visslar i sin pipa och går på tåget. Dörrarna stängs. Som tur var så var min sambo med. Han satte sin fot emellan dörren.
Konduktören kom ut igen och vinkade bort oss.
Min sambo ropar då till konduktören: ”RULLSTOL” och så pekade han på mig.
Konduktören går på tåget igen och kommer strax ut igen. Han går med lunkande steg och skakar på huvudet.

När han äntligen kommer så frågar han om vi har beställt.
-Ja, säger jag då..
-Rullstolsplats? Säger han med grinig röst.
-Nej, utan handikappsplats. Eftersom jag inte vill sitta i min rollstol hela resan(4 timmar)
-Men du måste beställa rullstolsplats om du ska ha hjälp på med liften, i min värld är det ”sånna” som kan GÅ på själva som beställer handikappsplats.
(Jag blir arg och kan inte hålla mig..)
-Men om jag vill ha en sittplats? I min värld beställer man handikappsplats när man vill ha/behöver en sittplats att sitta på(!) även om man sitter i rullstol!
-Så fungerar det INTE!!

Hur ska man kunna veta? Har ju aldrig varit problem förut..

Även om jag hade vetat så hade vi iallafall fått sitta i bagageutrymmet i fyra timmar..

För även om rullstolsplatserna och handikappsplatserna är i familjevangen så kommer man inte fram med en ”vanlig” rullstol (min är rätt smal) till lekhörnan, som finns i andra ändan av samma vagn.
Det går inte ihop..

Man hade kunnat tro att placeringen av ”oss” på familjevagnen beror på att man lätt ska kunna ha med sig barnen.. Men ”vi” har väl inga barn?!? Vad tror dom…?

Slutsats:

*Enligt SJ får ”rullstolsanvändare” enbart sitta i sin stol hela resan.

*”Rullstolsanvändare” är inte mer värda än en barnvagn/resväska/bagage.

*”Rullstolsanvändare” har inga barn. I alla fall inga som vill leka och springa runt. Möjligtvis att ”dom” har barn som gillar att sitta stilla på exakt samma ställe i minst 4 timmar och trångt.

Nej ärligt, är det meningen att vi nätt och jämt ska komma med tåget och det kallas att vi har det tillgängligt och bra i Sverige? Jag är sjukt trött på SJ och deras ”regler” och att dom dessutom nonchalerar och inte bryr sig..

Vad tycker ni? Överreagerar jag?

Vi måste göra något!!

Nej, du överreagerar inte, jag är själv ingen tågåkare precis, mest för att jag orkar inte med alla dessa konflikter som blir när man förnedras i tid och otid.

Men det går jag inte med på..!! Att "vi" ska strunta i att göra saker för att inte bli förnedrade och sådant!! Tvärtom tycker jag.. Vi ska göra det så mycket som möjligt för att det ska hända något!!

Vi måste göra så att folk får upp ögonen och att saker förändras!

Jag ska nog maila SJ och be om en vettig förklaring till varför det är som det är annars kräva en redig förbättring!!

Fler synpunkter?

Anonym skrev: Men det går jag inte med på..!! Att "vi" ska strunta i att göra saker för att inte bli förnedrade och sådant!! Tvärtom tycker jag.. Vi ska göra det så mycket som möjligt för att det ska hända något!! Vi måste göra så att folk får upp ögonen och att saker förändras! Jag ska nog maila SJ och be om en vettig förklaring till varför det är som det är annars kräva en redig förbättring!! Fler synpunkter?

Jag skrev inte att jag struntar i det, men jag har stått och kämpat för så mycket både privat och i andra sammanhang att jag inte orkar med stressen längre.

Jag menade inget personligt!! Förlåt om det verkade så!

Jag vill bara ut med budskapet: kämpa på!!

Anonym skrev: Jag menade inget personligt!! Förlåt om det verkade så! Jag vill bara ut med budskapet: kämpa på!!

Okej, jag förstår, klart att budskapet skall ut det pyttsar man ju ut ständigt och jämt vid alla möjliga tillfällen tycker jag.

Anonym skrev: Men det går jag inte med på..!! Att "vi" ska strunta i att göra saker för att inte bli förnedrade och sådant!! Tvärtom tycker jag.. Vi ska göra det så mycket som möjligt för att det ska hända något!! Vi måste göra så att folk får upp ögonen och att saker förändras! Jag ska nog maila SJ och be om en vettig förklaring till varför det är som det är annars kräva en redig förbättring!! Fler synpunkter?

En synpunkt är att du inte lär komma långt om du inte ens vågar annat än att vara anonym på detta forumet - hur skall du då våga stå upp för dina åsikter mot SJ.

För har du drabbats av allt det du skriver och inte ens mejlat dem och klagat, så är det väl dags nu.

Moon: Just nu orkar jag inte vara icke anonym här pga olika saker.. Men klandra mig för du om du har lust.. Det var SJ-frågan jag var intresserad av nu! Jag vill gärna om det är fler som tycker som jag eller om ni tycker att jag över reagerar..

Ingen som har åkt inter city tåg? Hur tycker ni att det är?

Anonym skrev: Moon: Just nu orkar jag inte vara icke anonym här pga olika saker.. Men klandra mig för du om du har lust.. Det var SJ-frågan jag var intresserad av nu! Jag vill gärna om det är fler som tycker som jag eller om ni tycker att jag över reagerar.. Ingen som har åkt inter city tåg? Hur tycker ni att det är?

En av anledningarna till att så så lite hänt när det gäller tillgängligheten är detta anonyma gnäll och klagan inom fyra väggar. Man beklagar sig - och det med rätta - till sina vänner och anhöriga men inte att man på något sätt lyfter frågan eller står för sina åsikter.

Det händer till och med att de som klagar - med all rätt - tar tillbaka vad de sagt när man som h-k organisation väl behöver deras exempel att lägga fram till till exempel SJ eller färdtjänsten eller vad det kan vara. Det är oerhört svårt att trycka på då och då får man baske mig våga stå för vad man tycker om det skall bli ngn förändring.

Anonym skrev: Jag har åkt med SJ ganska mycket dom sista 6 åren(Intercity, Gbg-Sthlm tåget) Sitter i rullstol och behöver hjälp med lyft på- och av tåget. Jag har varit med om att jag inte fått åka med, blivit glömd, vägrats hjälp med lyft upp på tåget mm mm. Tar inte allt och inga detaljer om det. Måste först klargöra två saker: Rullstolsplats= Det finns ingen sittplats bokad/man får sitta kvar i rullstolen hela resan. Handikapplats= Man har en bokad sittplats nära rullstolen. Jag brukar oftast beställa rullstolsplats för att försäkra mig om att få plats med/till rullstolen har jag tänkt och om det finns möjlighet så flyttar jag över till ett säte. Med tanke på att den fina platsen man får, i familjevagnen. Där det är ett bagageutrymme, alla ställer sina feta resväskor, barnvagnar med skrikande ungar i och plus att man då ska få plats att komma in och ställa sig bra med sin rullstol. Detta tyckte jag funkade rätt så OK utan barn, dock en aning primitivt och jag kände mig lite som ett bagage som konduktören hjälpte till med att köra in i bagageutrymmet. Nu har jag barn (4 år) och skulle för första (andra) gången åka till Gbg med henne. Jag beställde då handikappsplats till mig och en sittplats till henne. Vi behövde ju varsin plats att sitta vid då vi skulle äta och leka. Behövs lite mer struktur och ordning när man har med sig dom små. När vi står på perrongen så ser konduktören oss. Vi står vid vår vagn med lyft men konduktören står längst bak på tåget och ignorerar oss totalt, visslar i sin pipa och går på tåget. Dörrarna stängs. Som tur var så var min sambo med. Han satte sin fot emellan dörren. Konduktören kom ut igen och vinkade bort oss. Min sambo ropar då till konduktören: ”RULLSTOL” och så pekade han på mig. Konduktören går på tåget igen och kommer strax ut igen. Han går med lunkande steg och skakar på huvudet. När han äntligen kommer så frågar han om vi har beställt. -Ja, säger jag då.. -Rullstolsplats? Säger han med grinig röst. -Nej, utan handikappsplats. Eftersom jag inte vill sitta i min rollstol hela resan(4 timmar) -Men du måste beställa rullstolsplats om du ska ha hjälp på med liften, i min värld är det ”sånna” som kan GÅ på själva som beställer handikappsplats. (Jag blir arg och kan inte hålla mig..) -Men om jag vill ha en sittplats? I min värld beställer man handikappsplats när man vill ha/behöver en sittplats att sitta på(!) även om man sitter i rullstol! -Så fungerar det INTE!! Hur ska man kunna veta? Har ju aldrig varit problem förut.. Även om jag hade vetat så hade vi iallafall fått sitta i bagageutrymmet i fyra timmar.. För även om rullstolsplatserna och handikappsplatserna är i familjevangen så kommer man inte fram med en ”vanlig” rullstol (min är rätt smal) till lekhörnan, som finns i andra ändan av samma vagn. Det går inte ihop.. Man hade kunnat tro att placeringen av ”oss” på familjevagnen beror på att man lätt ska kunna ha med sig barnen.. Men ”vi” har väl inga barn?!? Vad tror dom…? Slutsats: *Enligt SJ får ”rullstolsanvändare” enbart sitta i sin stol hela resan. *”Rullstolsanvändare” är inte mer värda än en barnvagn/resväska/bagage. *”Rullstolsanvändare” har inga barn. I alla fall inga som vill leka och springa runt. Möjligtvis att ”dom” har barn som gillar att sitta stilla på exakt samma ställe i minst 4 timmar och trångt. Nej ärligt, är det meningen att vi nätt och jämt ska komma med tåget och det kallas att vi har det tillgängligt och bra i Sverige? Jag är sjukt trött på SJ och deras ”regler” och att dom dessutom nonchalerar och inte bryr sig.. Vad tycker ni? Överreagerar jag? Vi måste göra något!!

Bra att du påtalar en del av de problemen som finns med SJ om man har rullstol. Hoppas att du kontaktar SJ och skriver in deras svar här i tråden.

På flygplan finns det ju en speciell smal "rullstol" som man blir körd till sin plats med om man inte kan gå.
En sådan kunde SJ ha på sina tåg också. Då skulle man t.o.m. kunna förflytta sig i tåget. Ja, faktiskt välja vad man vill ha i restaurangvagnen. Eller komma fram till lekplatsen om man har barn.
Tyvärr är den här flygplans-"rullstolen" inte gjord för att användas självständigt av den som sitter i den, men det är bättre än ingenting.

Ironiskt nog så har SJ något som de kallar Handikappråd.
Man kan ju undra vad de sysslar med på sina möten (6 gånger per år).

SJ Handikappråd
"SJ har ett nära samarbete med åtta olika handikapporganisationer som är utvalda av HSO, Handikappförbundens samarbetsorgan."

http://www.sj.se/sj/jsp/polopoly.jsp?d=183&a=78884
&l=sv

Nej, du överreagerar inte och svaret på frågan varför det är så här är delvis enkelt: Otillgänglighet är inte diskriminering i Sverige. Med andra ord: SJ eller andra aktörer riskerar inga som helst straff för att deras tåg inte är tillgängliga. Ett tåg är, som du säger undeförstått, inte tillgängligt om det krävs att någon annan ska agera för att en person som använder rullstol ska komma ombord.

I många länder fungerar detta alldeles utmärkt, utan några som helst problem. I synnerhet gäller detta länder som redan klassat otillgänglighet som diskriminering (däribland USA, Storbritannien, Australien) .Det är bara att köra ombord på tåget och eventuella liftar manövreras av personer själva/av personal som inte agerar som personalen gör i Sverige.

Den dag otillgänglighet klassas som diskriminering i Sverige kommer SJ att få en jävla fart att ändra attityd/bygga om, för om de riskerar att få betala diskrimineringsersättning för varje gång de diskriminerar någon av oss kommer det bli annan kläm i skällan.

Det agerande du beskriver från konduktörens sida är extremt oförskämt och en annan del av problemet som uppstår just för att tågen inte är tillgängliga, då det medför ett extramoment för konduktören/annan personal att ordna så att du kommer ombord. Eventuellt utgör det också diskriminering enligt redan nu gällande lagstiftning.

I dagsläget finns inte mycket man kan göra som leder till något reellt, men jag föreslår att du:

- Anmäler varje fall av diskriminering du utsätts för. Det gör du enklast via HO-anmälningstjänsten på http://www.independentliving.org/ho">http://w
ww.independentliving.org/ho/.

- Samtidigt postar varje fall som ett klagomål med begäran om ersättning från SJ. Det kan du göra via e-post.

- Deltar i events som Marschen för tillgänglighet, demonstrationen för att otillgänglighet ska klassa som diskriminering i Sverige. Läs mer på http://www.marschen.se">http://www.marschen.s
e.

- Sprider budskapet vidare till vänner, familj och bekanta.

Vill du veta mer i detalj hur du ska göra kan du skriva till mig på hans.filipsson@independentliving.org.

Lycka till!

Hans

Håller helt med om att det är skit.

För mig som inte har barn men djur så är det omöjlgt att åka någonstans med dessa djur. Förut när swebuss tillät djur så funkade det i nödfall nu måste vi låna bil av folk för att kunna åka iväg om djuren ska med. Eller så måste sambon sitta i djurvagnen med den stackars vettskrämda kaninen och hoppas att han klarar av att hålla henne lugn. Men för hennes skull är det bättre med bil, men vi kunde lika gärna ha haft en hund som tyckt att det varit kul att åka tåg. Man får inte chans att välja.

Intercitytågen är ju lite av en chansning. Jag åkte mycket förra året och då hade de 2 varianter av dessa tåg. Ett där det fanns lift och stort utrymme att sitta på, lätt åtkomlig toa osv. och sen de där gamla där man inte kommer in någonstans.

Inte ens personalen på perrongen visste villket som skulle komma, var flera gånger de sa att nu är det ett nytt tåg så vi slipper traporna, men när tåget kom så var det ett gammalt och man började fundera på hur i h-vete man skulle få upp mig. Fanns ingen manuell lift på den perrongen mm. Så jag klättrade upp. Blev så trött på att inget funkade. Sen kom jag inte in till stolarna utan fick snällt sitta i en timme vid dörrarna och försöka att inte vara ivägen. För de betalar man lika mycket som alla andra.

Hans Filipsson skrev: Nej, du överreagerar inte och svaret på frågan varför det är så här är delvis enkelt: Otillgänglighet är inte diskriminering i Sverige. Med andra ord: SJ eller andra aktörer riskerar inga som helst straff för att deras tåg inte är tillgängliga. Ett tåg är, som du säger undeförstått, inte tillgängligt om det krävs att någon annan ska agera för att en person som använder rullstol ska komma ombord. I många länder fungerar detta alldeles utmärkt, utan några som helst problem. I synnerhet gäller detta länder som redan klassat otillgänglighet som diskriminering (däribland USA, Storbritannien, Australien) .Det är bara att köra ombord på tåget och eventuella liftar manövreras av personer själva/av personal som inte agerar som personalen gör i Sverige. Den dag otillgänglighet klassas som diskriminering i Sverige kommer SJ att få en jävla fart att ändra attityd/bygga om, för om de riskerar att få betala diskrimineringsersättning för varje gång de diskriminerar någon av oss kommer det bli annan kläm i skällan. Det agerande du beskriver från konduktörens sida är extremt oförskämt och en annan del av problemet som uppstår just för att tågen inte är tillgängliga, då det medför ett extramoment för konduktören/annan personal att ordna så att du kommer ombord. Eventuellt utgör det också diskriminering enligt redan nu gällande lagstiftning. I dagsläget finns inte mycket man kan göra som leder till något reellt, men jag föreslår att du: - Anmäler varje fall av diskriminering du utsätts för. Det gör du enklast via HO-anmälningstjänsten på http://www.independentliving.org/ho">http://w ww.independentliving.org/ho/. - Samtidigt postar varje fall som ett klagomål med begäran om ersättning från SJ. Det kan du göra via e-post. - Deltar i events som Marschen för tillgänglighet, demonstrationen för att otillgänglighet ska klassa som diskriminering i Sverige. Läs mer på http://www.marschen.se">http://www.marschen.s e. - Sprider budskapet vidare till vänner, familj och bekanta. Vill du veta mer i detalj hur du ska göra kan du skriva till mig på hans.filipsson@independentliving.org. Lycka till! Hans

Bra Hans!

Jag kan dock förstå att när man i så många olika situationer kränks och diskrimineras att luften går ur en att man helt enkelt inte orkar gå vidare med saken.

De flesta av oss har närstående, kamrater, PA. Går det även numera att anmäla otillgänglighet fast det inte berör en själv?

Det finns ju många olika typer av diskriminering. Om jag får höra att en elev med dyslexi inte får den hjälp och hjälpmedel som behövs kan jag då anmäla detta till DO fast det inte berör mig personligen?

Egentligen binder vi ris åt egen rygg då vi vart fjärde år går till valurnorna. Det gäller att rösta på partier som verkligen vill ha ett samhälle för alla. Finns de partierna i Sverige? Nej! Enstaka politiker finns inom alla partier men det räcker inte - eftersom det krävs majoritet på alla beslutsnivåer. Ett litet parti stödjer "Marschen för tillgänglighet", de har ett handlingsprogram som står i överensstämmelse med handikapprörelsens inriktning om ett samhälle för alla. Partiet ensamt får aldrig något beslut i majoritet med mindre än att andra partier tycker detsamma.
Man kan rösta blankt eller avstå från att rösta. På min hemsida http://www.tillforalla.se finns redan nu svar från olika statsvetare och deras syn på just ett sådant förfarande.

Självklart kan man anmäla diskriminering gällande någon annan. Dock är det naturligtvis viktigt att man har den personens godkännande till att man för hans/hennes talan. När det däremot gäller ett samhälle fritt från fördomar och diskrimering, så tror jag att det är totalt omöjligt! Ett sådant samhälle kräver medborgare som är totalt fördomsbefriade och det tror jag inte att en enda människa är ärligt talat. Alla har vi fördomar, såväl funktionshindrade som normalhindrade.

När det gäller diskriminering gällande tillgänglighet, så tror jag många gånger att det bottnar i det "friska" samhällets okunskap om vad vi med funktionshinder behöver för att kunna vara delaktiga och inte om någon elakhet. Innan jag blev sjuk så tänkte jag aldrig på trasiga tågliftar eller trappsteg in i butiker skulle kunna vara något problem. Så, jag håller verkligen med Hans F om att det är viktigt att anmäla, men framförallt också försöka så gott man kan med att sprida kunskap så att samhället lär sig!

Lise skrev: Självklart kan man anmäla diskriminering gällande någon annan. Dock är det naturligtvis viktigt att man har den personens godkännande till att man för hans/hennes talan. När det däremot gäller ett samhälle fritt från fördomar och diskrimering, så tror jag att det är totalt omöjligt! Ett sådant samhälle kräver medborgare som är totalt fördomsbefriade och det tror jag inte att en enda människa är ärligt talat. Alla har vi fördomar, såväl funktionshindrade som normalhindrade. När det gäller diskriminering gällande tillgänglighet, så tror jag många gånger att det bottnar i det "friska" samhällets okunskap om vad vi med funktionshinder behöver för att kunna vara delaktiga och inte om någon elakhet. Innan jag blev sjuk så tänkte jag aldrig på trasiga tågliftar eller trappsteg in i butiker skulle kunna vara något problem. Så, jag håller verkligen med Hans F om att det är viktigt att anmäla, men framförallt också försöka så gott man kan med att sprida kunskap så att samhället lär sig!

Det är klart att man kan anmäla åt andra, men frågan är om det är giltigt i juridisk mening? Jag har fått intrycket på DO:s hemsida att så inte är fallet.
Kanske måste man ha en fullmakt från den berörda, att man har rätt att föra den personens talan.

Jag tror också, precis som du att det handlar om okunskap i samhället.
Innan jag hade rullstol så hade jag inte en tanke på otillgänglighet. Jag tror inte ens jag hade hört ordet.

Det är ett stort misslyckande från den s.k. handikapprörelsen att man [fortfarande] inte når ut till "gemene man" utan bara pratar om problemen i de inre leden.

Anonym skrev: .... Det är ett stort misslyckande från den s.k. handikapprörelsen att man [fortfarande] inte når ut till "gemene man" utan bara pratar om problemen i de inre leden.

Du har rätt och inte ... Att samhället trots allt är så tillgängligt som det är, kom inte av sig själv utan en lång mödosam kamp av just handikapprörelsen.

Sedan är ju det en massa kvar att göra för det är katastrof att det fortfarande inte är bättte än vad det är år 2009. Men det är otoligt svårt att nå fram med tillgänglighetsfrågorna, det är så kraftfulla motkrafter som av olika anledningar inte vill få ngn förändring.

Jag blev faaktiskt imponerad av SJ idag, ja ni läste rätt.

Följde sambon till stationen, han är iväg på resa och skulle åka norrköping- katrineholm. Den sträckan är det nu buss pga. arbete med en tunnel på vägen. Det visste vi och vandrade till stället där bussarna stod. Var ett par personer i fina reflexvästar som mötte oss och sambon kollade så det var bussen till Katrineholm. Sen frågade de mig om jag också skulle åka och när jag sa nej så ropade de till en kille som tydligen vandrat iväg när de såg mig.

Fick kommentaren "jaha, ok för om du skulle med så hade vi ordat en annan buss, för vi har resurser nu förstår ni" De var jättetrevliga och skulle ha fixat en färdtjänstbuss åt mig den sträckan om jag hade åkt med. Inget snack om att man måste ringa och anmäla eller något utan nu skulle det ha löst sig direkt.

Inte för att det väger upp allt annat strul men ibland kanske det fungerar ändå.

Lise skrev: När det gäller diskriminering gällande tillgänglighet, så tror jag många gånger att det bottnar i det "friska" samhällets okunskap om vad vi med funktionshinder behöver för att kunna vara delaktiga och inte om någon elakhet.

Jag håller med dig. Inte så att det inte finns elaka människor med fördomar, för visst finns det sådana. Oftast är det nog som du säger, att det beror på okunskap.

Det finns andra faktorer också. T.ex om vi tar SJs vagnar. Visst vore det önskvärt om man kunde köra med en permobil från den vagnen man sitter i, till restaurantvagnen, men gångarna är för smala för det.

Vilka alternativ finns då? Man skulle kunna göra vagnarna bredare, men då måste varenda tågperrong byggas om, och det är en kostnad som skulle kosta så mycket att det förmodligen skulle dras ut över en 30-årsperiod för att finansieringen ska gå ihop.

Ett annat sätt är att plocka bort en massa säten, men då tar tåget färre passagerare, och därmed mindre i biljettintäkter, och då kanske det blir olönssamt.

Jag håller med trådskaparen på alla punkter. Även om det finns många tekniska brister på tågen, som inte är lätta att åtgärda, så ska i alla fall tågpersonalen bemöta alla resenärer med respekt. Ingen ska behöva bli lämnad på station för att det är något fel på liftar med mera. Då får SJ se till att fixa i ordning sin tekniska utrustning så att den fungerar.

Järnvägarna är ju rätt gamla. De byggdes på den tiden när det var ånglok, och de som var funktionshindrade (eller invalider som det hette då) hade inga rättigheter alls. Alltså var det ingen som konstruerade järnvägsnät med mera, med dessa individer i åtanke. Tyvärr har man gjort många fel från början, och det är inte en enkel sak att rätta till allt bara för att göra det tillgängligt.

Det bästa hade varit att man gjort spåren dubbelt så breda från början, för nu kommer det nog att kosta hundratals miljarder att göra om allt. Men det innebär ju inte att man ska låta bli att göra någonting.

Kanske är det dumt att placera rullstolar i familjevagnen. Man kanske kunde fixa så att den vagnen där bistron ligger är delad i två delar. I den ena delen är det tillåtet med husdjur, och i den andra inte. Vagnen skulle kunna ha ett fåtal sittplatser, som i första hand är reserverade för rullstolsburna, och där de kan ha barn med sig.

De som då är beroende av rullstol behöver då inte ta sig mellan en massa vagnar, utan de har rullstolsplats med möjlighet att ta med sig barn, och i ena delen även husdjur. Bistron finns i samma vagn, och där bör även finns en anpassad toalett. Då kan ju de resterande vagnarna vara hur otillgängliga som helst, om alla krav på bekvämlighet och tillgänglighet kan tillgodoses i en och samma vagn.

Kanske kan vi hjälpas åt att komma med sådana här konstruktiva förslag? En del gör det medan andra mer gnäller. Jag förstår de som är gnälliga, eftersom de blir behandlade som andra klassens medborgare, men jag vet också att gnäll inte leder någon vart. Det är bättre att ge konstruktiv kritik.

Är det någon av er som sitter i permobil eller elrullstol som är bra på att rita? Anledningen till att jag frågar just er, är att elrullstolar och permobiler oftast tar större plats än manuella rullstolar. Kan vi få fram de invändiga måtten på en SJ-vagn, och så kan vi ta fram ett förslag på en vagn som skulle fungera för er.

Visst är det tråkigt att ni inte fritt kan välja mellan alla vagnar, men ibland måste man ju kompromissa lite, för att komma fram till en lösning som fungerar bättre än det vi har idag.

Det viktigaste är väl att ni kan resa, och att de som vill ska kunna sitta i ett vanligt säte, och inte behöva tillbringa hela resan i rullstolen. Dessutom att ni kan ha möjlighet att ha med både barn och husdjur, samt tillgång till bistro och toalett. För egentligen borde det ju vara en självklarhet.

Jag bor själv i Nynäshamn, som ligger ca 60 km söder om Stockholm innerstad, och är det någon som bor i Stockholm med omnejd som känner att ni är intresserade av att ta fram konstruktiva förslag, så kan vi försöka ordna en träffgrupp (projektgrupp) med syfte att spåna fram förslag och påverka i en positiv riktning.

Kjell skrev: Bra Hans! Jag kan dock förstå att när man i så många olika situationer kränks och diskrimineras att luften går ur en att man helt enkelt inte orkar gå vidare med saken. De flesta av oss har närstående, kamrater, PA. Går det även numera att anmäla otillgänglighet fast det inte berör en själv? Det finns ju många olika typer av diskriminering. Om jag får höra att en elev med dyslexi inte får den hjälp och hjälpmedel som behövs kan jag då anmäla detta till DO fast det inte berör mig personligen? Egentligen binder vi ris åt egen rygg då vi vart fjärde år går till valurnorna. Det gäller att rösta på partier som verkligen vill ha ett samhälle för alla. Finns de partierna i Sverige? Nej! Enstaka politiker finns inom alla partier men det räcker inte - eftersom det krävs majoritet på alla beslutsnivåer. Ett litet parti stödjer "Marschen för tillgänglighet", de har ett handlingsprogram som står i överensstämmelse med handikapprörelsens inriktning om ett samhälle för alla. Partiet ensamt får aldrig något beslut i majoritet med mindre än att andra partier tycker detsamma. Man kan rösta blankt eller avstå från att rösta. På min hemsida http://www.tillforalla.se finns redan nu svar från olika statsvetare och deras syn på just ett sådant förfarande.

Ja, Kjell, du för fram en viktig synpunkt: man ser inte träden eller orkar inte se dem för all diskrimineringsskog. Att varje dag utsättas för detta gör att många resgnerar och "bara tar det", låter sig bli behandlade på ett kränkande sätt, accepterar otillgänglighet etc. För dem som växer upp med funktionsnedsättningar socialiseras man in i en roll av att det "bara är så". Man internaliserar omgivningens synsätt och tycker att det är helt ok, fastän synsättet i själva verket är förminskande och kränkande.

För att DO ska kunna agera juridiskt krävs att det är den som utsatts själv som anmäler. Se exempelvis under "Så här gör du" på http://www.do.se/Diskriminerad/Andra-samhallsomrad
en/Hur-anmaler-jag/. Möjligtvis kan andra anmäla åt den som utsatts med fullmakt.

För anmälningar vial HO-anmälningstjänsten brukar vi däremot acceptera anmälningar som görs av andra än den/de som personligen utsatts. Detta bla just för att poängtera att diskrimineringen drabbar fler än individen själv och för att även andra ska kunna göra något.

Rent juridiskt läggs ju alla anmälningar om otillgänglighet som inte rör arbetslivet eller studier ner av DO eftersom det inte finns någon lagstiftning än.

För anmälningar till byggnadsnämnderna om enkelt avhjälpta hinder spelar det dessutom ingen roll om man själv personligen drabbas av hindret.

Jag tror att det är svårt att påverka genom röstsedeln. "Vi" är inte en homogen grupp i den bemärkelse som krävs. Det skulle vara intressant med ett försök, men jag tror inte att det kommer fungera i praktiken. Samtliga partier stödjer tanken på en lag i teorin, vad det sen blir i verklig politik är en helt annan sak, tyvärr.

Hans

Lise skrev: Självklart kan man anmäla diskriminering gällande någon annan. Dock är det naturligtvis viktigt att man har den personens godkännande till att man för hans/hennes talan. När det däremot gäller ett samhälle fritt från fördomar och diskrimering, så tror jag att det är totalt omöjligt! Ett sådant samhälle kräver medborgare som är totalt fördomsbefriade och det tror jag inte att en enda människa är ärligt talat. Alla har vi fördomar, såväl funktionshindrade som normalhindrade. När det gäller diskriminering gällande tillgänglighet, så tror jag många gånger att det bottnar i det "friska" samhällets okunskap om vad vi med funktionshinder behöver för att kunna vara delaktiga och inte om någon elakhet. Innan jag blev sjuk så tänkte jag aldrig på trasiga tågliftar eller trappsteg in i butiker skulle kunna vara något problem. Så, jag håller verkligen med Hans F om att det är viktigt att anmäla, men framförallt också försöka så gott man kan med att sprida kunskap så att samhället lär sig!

Nej, ett fördomsfritt samhälle kommer vi nog aldrig att nå, men vi bör ändå sträva ditåt. Det finns ju gradskillnader även när det gäller fördomar/attityder och trots allt har det ju blivit bättre.

Jag tolkar ditt andra stycke som att du menar att kunskap är det som saknas framförallt. Jag är inte helt säker på det. Den näringsikdare som inte förstår att ett 14 cm steg till sin butik är omöjligt för normalanvändaren av rullstol att komma upp för själv är jag böjd att kalla korkad.

Oavsett vad det beror på - bristande kunskap eller illvilja - är det uppenbart att vad vi behöver är tvingande lagstiftning med kraftiga sanktioner. Precis som i USA, där detaljerade standarderna är kopplade till ADA, finns de detaljerade standarderna redan i Sverige i bla Boverkets byggregler.

Människor är människor. Näringsidkare vill i första hand tjäna pengar. Inte förrän de tvingas att göra någonting kommer det att ske.

Hans

Anonym skrev: Det är klart att man kan anmäla åt andra, men frågan är om det är giltigt i juridisk mening? Jag har fått intrycket på DO:s hemsida att så inte är fallet. Kanske måste man ha en fullmakt från den berörda, att man har rätt att föra den personens talan. Jag tror också, precis som du att det handlar om okunskap i samhället. Innan jag hade rullstol så hade jag inte en tanke på otillgänglighet. Jag tror inte ens jag hade hört ordet. Det är ett stort misslyckande från den s.k. handikapprörelsen att man [fortfarande] inte når ut till "gemene man" utan bara pratar om problemen i de inre leden.

Ja, det är ett stort misslyckande från den gammeltänkande handikapprörelsen. Det är där exempelvis Marschen för tillgänglighet utgör ett helt annat sätt att agera. Det är för mig fortfarande fascinerande nästan helt ideellt arbetande Marschen för tillgänglighet i många fall hörs mer än 183,7 miljoner statsbidrag av traditionell handikapprörelse.

Dina övriga tankar har jag berört i andra svar.

Hans

Mizhou skrev: Jag håller med dig. Inte så att det inte finns elaka människor med fördomar, för visst finns det sådana. Oftast är det nog som du säger, att det beror på okunskap. Det finns andra faktorer också. T.ex om vi tar SJs vagnar. Visst vore det önskvärt om man kunde köra med en permobil från den vagnen man sitter i, till restaurantvagnen, men gångarna är för smala för det. Vilka alternativ finns då? Man skulle kunna göra vagnarna bredare, men då måste varenda tågperrong byggas om, och det är en kostnad som skulle kosta så mycket att det förmodligen skulle dras ut över en 30-årsperiod för att finansieringen ska gå ihop. Ett annat sätt är att plocka bort en massa säten, men då tar tåget färre passagerare, och därmed mindre i biljettintäkter, och då kanske det blir olönssamt. Jag håller med trådskaparen på alla punkter. Även om det finns många tekniska brister på tågen, som inte är lätta att åtgärda, så ska i alla fall tågpersonalen bemöta alla resenärer med respekt. Ingen ska behöva bli lämnad på station för att det är något fel på liftar med mera. Då får SJ se till att fixa i ordning sin tekniska utrustning så att den fungerar. Järnvägarna är ju rätt gamla. De byggdes på den tiden när det var ånglok, och de som var funktionshindrade (eller invalider som det hette då) hade inga rättigheter alls. Alltså var det ingen som konstruerade järnvägsnät med mera, med dessa individer i åtanke. Tyvärr har man gjort många fel från början, och det är inte en enkel sak att rätta till allt bara för att göra det tillgängligt. Det bästa hade varit att man gjort spåren dubbelt så breda från början, för nu kommer det nog att kosta hundratals miljarder att göra om allt. Men det innebär ju inte att man ska låta bli att göra någonting. Kanske är det dumt att placera rullstolar i familjevagnen. Man kanske kunde fixa så att den vagnen där bistron ligger är delad i två delar. I den ena delen är det tillåtet med husdjur, och i den andra inte. Vagnen skulle kunna ha ett fåtal sittplatser, som i första hand är reserverade för rullstolsburna, och där de kan ha barn med sig. De som då är beroende av rullstol behöver då inte ta sig mellan en massa vagnar, utan de har rullstolsplats med möjlighet att ta med sig barn, och i ena delen även husdjur. Bistron finns i samma vagn, och där bör även finns en anpassad toalett. Då kan ju de resterande vagnarna vara hur otillgängliga som helst, om alla krav på bekvämlighet och tillgänglighet kan tillgodoses i en och samma vagn. Kanske kan vi hjälpas åt att komma med sådana här konstruktiva förslag? En del gör det medan andra mer gnäller. Jag förstår de som är gnälliga, eftersom de blir behandlade som andra klassens medborgare, men jag vet också att gnäll inte leder någon vart. Det är bättre att ge konstruktiv kritik. Är det någon av er som sitter i permobil eller elrullstol som är bra på att rita? Anledningen till att jag frågar just er, är att elrullstolar och permobiler oftast tar större plats än manuella rullstolar. Kan vi få fram de invändiga måtten på en SJ-vagn, och så kan vi ta fram ett förslag på en vagn som skulle fungera för er. Visst är det tråkigt att ni inte fritt kan välja mellan alla vagnar, men ibland måste man ju kompromissa lite, för att komma fram till en lösning som fungerar bättre än det vi har idag. Det viktigaste är väl att ni kan resa, och att de som vill ska kunna sitta i ett vanligt säte, och inte behöva tillbringa hela resan i rullstolen. Dessutom att ni kan ha möjlighet att ha med både barn och husdjur, samt tillgång till bistro och toalett. För egentligen borde det ju vara en självklarhet. Jag bor själv i Nynäshamn, som ligger ca 60 km söder om Stockholm innerstad, och är det någon som bor i Stockholm med omnejd som känner att ni är intresserade av att ta fram konstruktiva förslag, så kan vi försöka ordna en träffgrupp (projektgrupp) med syfte att spåna fram förslag och påverka i en positiv riktning.

Jättekul att höra ngn som vill göra ngt konkret och konstruktivt! Vill inte vara en glädjedödare, men jag känner dock att ditt inlägg visar att du delvis "köpt" rådande system och tycker att ytterligare en särlösning vore ok. Det är tråkigt att se.

Tillgängliga tåg har funnits i decennier i andra länder och det utan att bredda några tågspår. Se exempelvis detaljerade krav för insteg och plattformar i USA gm Americans with Disabilities Act: http://www.fta.dot.gov/civilrights/ada/civil_right
s_3890.html

Intressant att du skriver just "det är en kostnad som skulle kosta så mycket att det förmodligen skulle dras ut över en 30-årsperiod för att finansieringen ska gå ihop". Fakta är ju nämligen att lagen om handikappanpassad kollektivtrafik i år funnits i just 30 år: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19790558.HTM Kommentarer överflödiga antar jag.

Hans

Hans Filipsson skrev: Jättekul att höra ngn som vill göra ngt konkret och konstruktivt!

Ja, jag försöker göra saker varje dag för att förbättra för många. Främst är det förstås för de som har samma funktionshinder som , men det är ju bara för att jag kan mest om det.

Det finns dock undantag. För några år sedan hade jag varit i ett ärende upp till kommunhuset, i min hemkommun Nynäshamn. När jag kom ut därifrån såg jag ett antal personer med rullstolar och permobiler ute på torget. De hade plakat, och jag gick fram för att fråga om det var någon demonstration på gång, och det var det.

Detta gällde en kvinna som var beroende av personlig assistent, men som skulle bli av med denna pga att hon fyllde 65. Kommunen ansåg då att hemtjänsten skulle ta över. Demonstrationen var en bra bit från kommunhuset, och jag tyckte att de skulle ta sig in i receptionen, vilket de gjorde. De hade en del plakat, men ingen av dem hade arrangerat någon namninsamling, så jag tog tag i den saken. Det blev en namninsamling, och jag sprang också bort till lokaltidningens redaktion, och hämtade en reporter. Vi hade trängt in drygt 60 personer i kommunens reception lagom till lunchtiden var över.

De flesta av demonstranterna visste inte vem som var vem i kommunen, så jag upplyste dem om vem som var socialtjänstens högsta chef och kommunstyrelsens ordförande, vilka båda ställdes mot väggen av oss och reportern.

Jag tror att det fick bättre effekt än om de hade suttit kvar på andra sidan torget, ungefär 40 meter från kommunhuset. Ibland måste man uppvisa lite civil olydnad. Hade jag inte gjort det så hade de flesta från kommunen säkerligen inte ens sett demonstrationen, annat än från sina kontorsfönster, och inte hade de gått ut och pratat med demonstranterna heller.

Tack vare att jag är som jag är, så tycker kommunens tjänstemän att jag är "pain in the ... (ja ni vet var)". Jag har flera gånger blivit kränkt av tjänstemännen i kommunen, men jag reser mig gång på gång. Om jag talade om vad de säger om mig, så skulle ni förmodligen inte tro mig. Är det någon som är intresserad av tt veta, så kan ni skicka internmail så ska jag berätta.

Hans Filipsson skrev: Vill inte vara en glädjedödare, men jag känner dock att ditt inlägg visar att du delvis "köpt" rådande system och tycker att ytterligare en särlösning vore ok. Det är tråkigt att se.

Nej, jag har inte "köpt" rådande system. Jag säger inte att man ska låta bli att anpassa, men det kan finnas tekniska hinder för att anpassa så mycket som vissa här vill, och vissa verkar inte bry sig om att det kan finnas hinder för anpassning

Det kan också vara annat som hindrar. Bara för att en butiksägare inte har en ramp till sin butik, så utgår vissa här från att butiksägaren vägrar skaffa en ramp, för att han vill diskriminera. I praktiken är det så att han inte på eget bevåg kan slänga upp en ramp. Det kan vara så att det krävs byggnadstillstånd för det, beroende på hur gatumiljön ser ut. Sedan har vi synskadade som redan nu klagar på reklamskyltar och parkerade cyklar. En ramp är ju ytterligare en sak de kan snubbla över.

Självklart vill jag att butiken ska bli tillgänglig, men det ska inte ske på bekostnad av de synskadade. Vissa här säger "Det är bara att bygga en ramp", och jag säger att det tyvärr inte är så enkelt, eftersom andra grupper kan känna sig kränkta istället. De synskadade har länge kämpat för att få bort alla hinder från trottoarer, precis som rullstolsburna har kämpat för att få ramper.

Visst är det bra om det går att bygga en ramp, som INTE utgör ett hinder för synskadade. Om det inte fanns andra grupper att ta hänsyn till så vore det kanske inte så stort problem med att bygga ramper. Om en butiksägare utan tillstånd bygger en ramp, och någon synskadad klagar på den, så kan han bli tvungen att riva den igen, och då har han ju slängt en massa pengar i sjön.

Försök att inte bara se allt ur just ERT perspektiv. Tar man inte hänsyn till andra, så lär inte de vilja visa hänsyn mot er heller. What goes around comes around.

Hans Filipsson skrev: Det är för mig fortfarande fascinerande nästan helt ideellt arbetande Marschen för tillgänglighet i många fall hörs mer än 183,7 miljoner statsbidrag av traditionell handikapprörelse. Hans

Vilka får 183 miljoner?
Alla handikappförbund tillsammans?
Är bidrag till HSO också inkluderat i summan?

Anonym skrev: Vilka får 183 miljoner? Alla handikappförbund tillsammans? Är bidrag till HSO också inkluderat i summan?

Ursäkta sent svar, missade ditt svar förut.

Den traditionella handikapprörelsen, dvs medlemsorganisationerna, får exakt 183, 66 miljoner kronor i statsbidrag sammalagt 2009, men siffran inkluderar inte Handikappförbunden (HSO). Se:
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/BA59480
7-C35E-4ED0-BA4D-E2E941A51A8D/0/fordelning_handika
pporg_2009.pdf

Till det kommer bidrag för rekreationsanläggningar på 12, 921 miljoner. Se:
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/C18867B
D-57CD-4E2A-B641-C10760497991/0/statsbidrag_rekrea
tionsanlaggningar_2009.pdf

Som sagt förundras man över hur lite rörelsen hörs...

Hans

Hans Filipsson skrev: Den dag otillgänglighet klassas som diskriminering i Sverige kommer SJ att få en jävla fart att ändra attityd/bygga om

Nja! Jag håller inte med. Visst ska det finnas lagar mot diskriminering, men räkna inte med att det ändrar folks attityd. Säg till exempel att det skulle komma en lag som förbjuder funktionshindrade att kritisera SJ. Det är mycket möjligt att ni skulle sluta kritisera SJ, pga risken för straff, men det lär inte ändra er attityd gentemot SJ.

Självklart ska det finnas lagar mot diskriminering, men det är inte bara att slänga ihop något. Det ska var genomtänkt också. Sedan måste man jobba med attityder vid sidan av, för det går som sagt inte att lagstifta bort fördomar och dåliga attityder.

Mizhou skrev: Nja! Jag håller inte med. Visst ska det finnas lagar mot diskriminering, men räkna inte med att det ändrar folks attityd. Säg till exempel att det skulle komma en lag som förbjuder funktionshindrade att kritisera SJ. Det är mycket möjligt att ni skulle sluta kritisera SJ, pga risken för straff, men det lär inte ändra er attityd gentemot SJ.

Lagar har till uppgift bland annat att ändra attityder.

Ta en sån sak som barn-aga t ex. Det är förbjudet i lag sen 30 år typ, men visst finns det dem som fortfarande slår sina barn, det kommer det tyvärr alltid att finnas, men för det stora flertalet så har lagen gjort att barn-aga som uppfostringsmetod sen länge har upphört.

När det gäller attityden mot SJ så grundar den ju sig enbart på otillgängligheten och SJ:s nonchalans i tillgänglighetsfrågor.

Vejron skrev: När det gäller attityden mot SJ så grundar den ju sig enbart på otillgängligheten och SJ:s nonchalans i tillgänglighetsfrågor.

Jag uttryckte mig nog lite otydligt. Jag menade att din inställning mot SJ inte skulle förändras bara för att man förbjöd dig att kritisera dem. Det är möjligt att det kommer att skrämma dig till tystnad, men du kommer ju bara att tycka ännu sämre om SJ då.

Varför skulle det då fungera bättre åt andra hållet? En lag som förhindrar dem att diskriminera funktionshindrade, kan kanske leda till att de måste följa lagen, men det kommer inte per automatik att förändra alla anställdas attityd gentemot funktionshindrade. Attityderna förändras inte ett dugg.

Det är ungefär som när sossarna trodde att det skulle gå att utrota rasism genom förbud. Visst kan rasisterna inte prata lika öppet längre, pga förbud, men tror du att de tycker bättre om invandrare för det? Med andra ord så har ju inte attityden förändrats.

Mizhou skrev: En lag som förhindrar dem att diskriminera funktionshindrade, kan kanske leda till att de måste följa lagen, men det kommer inte per automatik att förändra alla anställdas attityd gentemot funktionshindrade. Attityderna förändras inte ett dugg.

För min egen del så skiter jag fullständigt i vad folk har för attityd.
Det viktiga är att samhället är tillgängligt,
sen får folk ha vilken attityd de vill.

Jag läste på Stockholms Stads (!) hemsida att dålig tillgänglighet i många fall kan kompenseras av ett trevligt bemötande.

Vad är det för jävla bullshit?!

Låt oss ha tillträde till ställen.
Vänlighet och sympatier och erbjudanden om hjälp saknas inte.
Jag skiter i om folk ger mig ett trevligt bemötande ärligt talat.
Jag vill kunna komma och gå när jag vill utan att behöva prata med någon och tacka och buga för vänligheten.

Om jag vill vara social och få ett trevligt bemötande hit och dit så tar jag själv initiativ till detta.
Men bara för att jag har rullstol så betyder inte det att jag vill prata med okända människor 77 gånger om dagen.
Ibland vill jag vara i fred, lyssna på min MP3, inte prata med någon.

Jag vill kunna rulla in och rulla ut från byggnader utan att behöva småprata och tacka för hjälpen och sitta och vänta på ett vänligt bemötande som erbjuder sig att "hjälpa mig".

Anonym skrev: För min egen del så skiter jag fullständigt i vad folk har för attityd. Det viktiga är att samhället är tillgängligt, sen får folk ha vilken attityd de vill. Jag läste på Stockholms Stads (!) hemsida att dålig tillgänglighet i många fall kan kompenseras av ett trevligt bemötande. Vad är det för jävla bullshit?! Låt oss ha tillträde till ställen. Vänlighet och sympatier och erbjudanden om hjälp saknas inte. Jag skiter i om folk ger mig ett trevligt bemötande ärligt talat. Jag vill kunna komma och gå när jag vill utan att behöva prata med någon och tacka och buga för vänligheten. Om jag vill vara social och få ett trevligt bemötande hit och dit så tar jag själv initiativ till detta. Men bara för att jag har rullstol så betyder inte det att jag vill prata med okända människor 77 gånger om dagen. Ibland vill jag vara i fred, lyssna på min MP3, inte prata med någon. Jag vill kunna rulla in och rulla ut från byggnader utan att behöva småprata och tacka för hjälpen och sitta och vänta på ett vänligt bemötande som erbjuder sig att "hjälpa mig".

Jag håller fullständigt med dig!

Anonym skrev: För min egen del så skiter jag fullständigt i vad folk har för attityd. Det viktiga är att samhället är tillgängligt, sen får folk ha vilken attityd de vill. Jag läste på Stockholms Stads (!) hemsida att dålig tillgänglighet i många fall kan kompenseras av ett trevligt bemötande. Vad är det för jävla bullshit?! Låt oss ha tillträde till ställen. Vänlighet och sympatier och erbjudanden om hjälp saknas inte. Jag skiter i om folk ger mig ett trevligt bemötande ärligt talat. Jag vill kunna komma och gå när jag vill utan att behöva prata med någon och tacka och buga för vänligheten. Om jag vill vara social och få ett trevligt bemötande hit och dit så tar jag själv initiativ till detta. Men bara för att jag har rullstol så betyder inte det att jag vill prata med okända människor 77 gånger om dagen. Ibland vill jag vara i fred, lyssna på min MP3, inte prata med någon. Jag vill kunna rulla in och rulla ut från byggnader utan att behöva småprata och tacka för hjälpen och sitta och vänta på ett vänligt bemötande som erbjuder sig att "hjälpa mig".

Exakt precis - du har heltmegarätt!

Folks attityder kan vara skrämmande.. så nog bör man bry sig om attityder.

Foa skrev: Folks attityder kan vara skrämmande.. så nog bör man bry sig om attityder.

*suck* Alla kan aldrig bli accepterade av alla - i den bästa av alla världar men där är vi inte ännu. Du är ju inte helt ung sjäv och det måste du väl ha insett.

Riksdagen måste därför sätta ramar för vad som är accepterat att göra eller inte göra i ett samhälle. Man kan inte vänta in alla 9 miljoner medborgare, att de skall tycka att det är fel att diskriminera homosexuella utan man stiftar en lag att det är ett brott och så får baske mig folk rätta sig efter det. Skulle man vänta in en acceptans från alla små stugor, så skulle vi få vänta länge.

Jag kan inte begära att alla skall tycka att jag är toppen och vilja bygga om för att just lilla jag skall komma in på *valfri plats* alldeles av sig själva, av sin goda vilja. Men jag kräver baske mig att jag precis liksom alla andra medborgare få tillgång till *valfri plats* och jag struntar i om det är av fri vilja eller av tvång de byggt om - det är inte min business.

Mizhou skrev: Nja! Jag håller inte med. Visst ska det finnas lagar mot diskriminering, men räkna inte med att det ändrar folks attityd. Säg till exempel att det skulle komma en lag som förbjuder funktionshindrade att kritisera SJ. Det är mycket möjligt att ni skulle sluta kritisera SJ, pga risken för straff, men det lär inte ändra er attityd gentemot SJ. Självklart ska det finnas lagar mot diskriminering, men det är inte bara att slänga ihop något. Det ska var genomtänkt också. Sedan måste man jobba med attityder vid sidan av, för det går som sagt inte att lagstifta bort fördomar och dåliga attityder.

Jag tror att du har fel. Många underskattar lagstiftnings attitydförändrande effekt. Exemplen är många på lagar som på sikt förändrat just folks attityder. Ta exempelvis kvinnosakskampen eller svartas medborgarrättskamp. Om det finns lagar som gör att kvinnor och svarta inte ens KAN sitta i landets parlament, hur kan man då tro att attityderna ska förändras? Överfört på oss: Om det inte finns lagstiftning som garanterar vår rätt att delta och ta del av samhället på samma grund som alla andra, om vi inte "finns" i samhället för att samhället är så dumt byggt att vi inte kan vistas i det, hur kan man då förvänta sig att människor utan funktionsnedsättningar ska se oss som jämlikar, med samma tankar, känslor och önskningar, att vi är människor _med_ funktionsnedsättningar?

Jag tror att staten gm lagstiftningsmakten har en ypperlig möjlighet att förändra attityder på lång sikt även när det gäller denna fråga.

Sen är ju frågan den vad vi som individer är mest intresserade av, att människors attityder ska förändras eller ett tillgängligt samhälle. Jag personligen vill helst se båda två, men föredrar först o främst att få till stånd ett tillgängligt samhälle där jag har möjlighet att föra talan mot dem som diskriminerar i domstol.

Hans

Mizhou skrev: Jag uttryckte mig nog lite otydligt. Jag menade att din inställning mot SJ inte skulle förändras bara för att man förbjöd dig att kritisera dem. Det är möjligt att det kommer att skrämma dig till tystnad, men du kommer ju bara att tycka ännu sämre om SJ då. Varför skulle det då fungera bättre åt andra hållet? En lag som förhindrar dem att diskriminera funktionshindrade, kan kanske leda till att de måste följa lagen, men det kommer inte per automatik att förändra alla anställdas attityd gentemot funktionshindrade. Attityderna förändras inte ett dugg. Det är ungefär som när sossarna trodde att det skulle gå att utrota rasism genom förbud. Visst kan rasisterna inte prata lika öppet längre, pga förbud, men tror du att de tycker bättre om invandrare för det? Med andra ord så har ju inte attityden förändrats.

Ditt jämförande hypotetiska exempel haltar betydligt. Ett bättre exempel vore att tänka sig att det blev möjligt att förtala företag i Sverige (det är det alltså inte i dagsläget). Då skulle folk inte kunna skriva vad som helst om företag på nätet och det skulle förstås i längden innebära att respekten och därmed attityderna gentemot företag ökar. (OBS! För alla eventualiteters skull: Detta är inget jag önskar, utan bara ett exempel.)

Nej, här är du faktiskt helt ute och cyklar. Lagstiftnings attitydförändrande effekt är ENORM och väldokumenterad.
Om du inte tror mig går det säkert att få en plats på Statskunskap A i höst.

Det finns ingen lag som förbjuder människor att hysa rasistiska åsikter i Sverige. Att däremot uttrycka sådana åsikter offentligt är i viss mån förbjudet i och med brottsbalkens hets mot folkgrupp. Den lagen är dock ganska urvattnad och många har friats helt där de i själva verket borde fällts.

Effekten av den lagstiftning är att det inte blir lika lätt att sprida osanningar (som bygger på främlingsrädsla och okunskap) offentligt. Det räddar nog, som du säger, inte de redan övertygade, men leder förhoppningsvis till att färre som är i riskzonen trillar dit.

Hans

Anonym skrev: För min egen del så skiter jag fullständigt i vad folk har för attityd. Det viktiga är att samhället är tillgängligt, sen får folk ha vilken attityd de vill. Jag läste på Stockholms Stads (!) hemsida att dålig tillgänglighet i många fall kan kompenseras av ett trevligt bemötande. Vad är det för jävla bullshit?! Låt oss ha tillträde till ställen. Vänlighet och sympatier och erbjudanden om hjälp saknas inte. Jag skiter i om folk ger mig ett trevligt bemötande ärligt talat. Jag vill kunna komma och gå när jag vill utan att behöva prata med någon och tacka och buga för vänligheten. Om jag vill vara social och få ett trevligt bemötande hit och dit så tar jag själv initiativ till detta. Men bara för att jag har rullstol så betyder inte det att jag vill prata med okända människor 77 gånger om dagen. Ibland vill jag vara i fred, lyssna på min MP3, inte prata med någon. Jag vill kunna rulla in och rulla ut från byggnader utan att behöva småprata och tacka för hjälpen och sitta och vänta på ett vänligt bemötande som erbjuder sig att "hjälpa mig".

Mycket väl talat, vem du nu är! Jag är starkt böjd att hålla med dig i stort. Det väsentliga är inte om Pelle Plutt tycker att jag är en idiot för att jag använder rullstol. Det väsentliga är att om Pelle Plutt bedriver en näringsverksamhet med lokal så ska jag kunna besöka den lokalen och ta mig runt i den utan någon annans medlidsamma hjälp (sic!)!

Hans

Moon skrev: *suck* Alla kan aldrig bli accepterade av alla - i den bästa av alla världar men där är vi inte ännu. Du är ju inte helt ung sjäv och det måste du väl ha insett. Riksdagen måste därför sätta ramar för vad som är accepterat att göra eller inte göra i ett samhälle. Man kan inte vänta in alla 9 miljoner medborgare, att de skall tycka att det är fel att diskriminera homosexuella utan man stiftar en lag att det är ett brott och så får baske mig folk rätta sig efter det. Skulle man vänta in en acceptans från alla små stugor, så skulle vi få vänta länge. Jag kan inte begära att alla skall tycka att jag är toppen och vilja bygga om för att just lilla jag skall komma in på *valfri plats* alldeles av sig själva, av sin goda vilja. Men jag kräver baske mig att jag precis liksom alla andra medborgare få tillgång till *valfri plats* och jag struntar i om det är av fri vilja eller av tvång de byggt om - det är inte min business.

Instämmer. Det är egentligen ointressant om det är av tvång eller fri vilja. Huvudsaken är att det sker.

Hans

Hans Filipsson skrev: Om du inte tror mig går det säkert att få en plats på Statskunskap A i höst.

Tyvärr har jag inte tid med det, men det had varit intressant. Mina områden är mer psykologi och beteendevetenskap, så jag har rätt bra koll på hur det mänskliga psyket fungerar, och jag vet att det inte går att förändra attityder med lagar.

Visst kan man få en del att sluta begå rasistbrott, med lagar mot rasism, men under ytan så kommer nynazisterna bara att bli starkare. Som du kanske märkt de senaste åren så vinner SverigeDemokraterna mark i fler och fler kommuner och landsting. Det är bara en tidsfråga innan de kommer in i riskdagen.

Det är sådant som kommer att hända om man stiftar lagar som bara förbjuder folk att tycka och tänka vad de vill. Det är attityderna man måste jobba med, och det görs INTE genom att man stiftar lagar.

Visst är det bra med lagar som komplement, men det ska inte vara istället för arbetet med attitydförändringar i samhället.

Som sagt så kan säkerligen riksdagen stifta en lag som tvingar alla butiker att anlägga en ramp, till priset av att de synskadade känner sig överkörda i sin kamp.

Jag tycker att jag försöker föra en saklig debatt, men ni vill inte förstå att det finns fler i samhället än de som sitter i rullstol. Exemplet med synskadade ovan var bara ETT exempel. Politikerna ska inte favorisera en grupp över en annan, för det kommer bara att skapa nya konflikter.

Därmed inte sagt att det är bra idag. Jag förstår som sagt mycket väl att ni vill ha tillgänglighet överallt. Något som borde varit självklart egentligen. Tyvärr lever vi inte i ett perfekt samhälle, och det finns som sagt fler grupper som vill vara med och tycka och tänka. Det är det som kallas demokrati. Tyvärr är det så när 200 olika grupper ska ha synpunkter att det blir väldigt byråkratiskt, när man måste visa hänsyn mot alla dessa, och tyvärr innebär det att en butiksägare kanske måste söka tillstånd för en ramp, och det kan bli långa handläggningstider, där alla andra grupper ska få chans att yttra sig.

Det är av den anledningen som många projekt blir just 20-årsplaner. Dock hoppas jag att det inte tar så lång tid för en liten ramp.

Vad gäller tillgängligheten ombord på tåg, så skrev jag något som jag tyckte var konstruktivt, att någon ska sätta sig ner och göra en ritning på hur en tågvagn bör vara utformad för att ni ska anse den tillgänglig.

Att vagnarna inte är tillgängliga nu, kanske bara beror på att de som ritar dem inte själva sitter i rullstol, och därmed inte har sådant i tankarna. Det är inte säkert att de tänker "Jag ska fan rita en tågvagn där det är omöjligt att få in en rullstol". Det är mer troligt att de har för lite kunskaper om vad som krävs för att det ska bli tillgängligt. Är det då inte bra att ni som har erfarenhet av att sitta i rullstol kan bidra med den kunskapen?

Kanske går det att hitta en bra lösning. Låt oss jobba tillsammans istället för att vi tjafsar med varandra. Ni kan ju inte begära att alla icke funktionshindrade ska ha full förståelse för era problem, när folk här knappt förstår varandra. Det blir ju en del konflikter på forumet, trots att vi alla borde dra åt samma håll.

Tyvärr har jag inte möjlighet att åka runt hela Sverige, men om det finns någon här som bor i Stockholmsregionen, och vill träffas för att ta fram ett förslag på hur en tågvagn bör utformas, så ställer jag gärna upp och hjälper till. Tyvärr är jag dålig på att rita själv, men jag är full av idéer, och kanske tänker på saker som andra förbiser.

Mizhou skrev Tyvärr har jag inte möjlighet att åka runt hela Sverige, men om det finns någon här som bor i Stockholmsregionen, och vill träffas för att ta fram ett förslag på hur en tågvagn bör utformas, så ställer jag gärna upp och hjälper till. Tyvärr är jag dålig på att rita själv, men jag är full av idéer, och kanske tänker på saker som andra förbiser.

'
Varför det?? Det finns säkert kunskap runt om i världen för tågvagnsdesigner att köpa in om hur en anpassad vagn ska se ut för att fungera, så det behöver vi inte göra gratis. Tror knappast att någon skulle ens titta på dem ändå. Det krävs lagar med sanktioner för att det ska hända något, varför kan du inte förstå det?? Är inte konstigare än att det behövdes en lag för att folk skulle börja använda bilbälte.
Sen ska samhället anpassas för alla, handlar inte om att bara folk i rullstola ska komma in utan det ska vara anpassat för synsvaga, hörselskadade och allergiker.

Märk väl att den enda här som pratar om att ställa olika grupper mot varandra är du, ingen av oss andra skulle ens komma på tanken utan vi kräver en lag som gör samhället tillgängligt för alla. Hur det sen ska byggas är faktiskt inte vårt problem utan det ska div arkitekter tillsammans med byggare fundera ut.

KarinSch skrev: (Klippt) Hur det sen ska byggas är faktiskt inte vårt problem utan det ska div arkitekter tillsammans med byggare fundera ut.

Jag sitter med i KHR´s referensgrupp och där kommer det upp frågor då och då där handikapprörelsen kräver att få vara med vid planering inför byggen som är igång.
Kommunen inbjuder även handikapprörelsen inför vissa byggen för att inhämta förslag och studera kommande projekt.
Tror att detta förfarande kommit till efter kritik från handikapprörelsen efter att dom inte har fått vara med och styra hur det bör handikappanpassas.

Foa skrev: Jag sitter med i KHR´s referensgrupp och där kommer det upp frågor då och då där handikapprörelsen kräver att få vara med vid planering inför byggen som är igång. Kommunen inbjuder även handikapprörelsen inför vissa byggen för att inhämta förslag och studera kommande projekt. Tror att detta förfarande kommit till efter kritik från handikapprörelsen efter att dom inte har fått vara med och styra hur det bör handikappanpassas.

Klart at vi ska vara med och visa och berätta, men inte vara arkitekter och rita (såvida inte det är en arkitekt i rullstol så klart) men det är så mycket mer att tänka på än bara utrymme för rullstolar så det är inget vi lekmän ska syssla med.

KarinSch skrev: Klart at vi ska vara med och visa och berätta, men inte vara arkitekter och rita (såvida inte det är en arkitekt i rullstol så klart) men det är så mycket mer att tänka på än bara utrymme för rullstolar så det är inget vi lekmän ska syssla med.

Exakt. Det finns en risk här, att lekmän som inte har koll godkänner en tillgänglighet som egentligen inte funkar. Då har h-k rörelsen gjort bort sig. Man måste veta vad man gör när man talar om tillgänglghet. jag hänvisar alltid till en tillgänglighetskonsult för själv har jag inte tillräcklig kunskap när det gäller mått, lutningar etc.

KarinSch skrev: Klart at vi ska vara med och visa och berätta, men inte vara arkitekter och rita (såvida inte det är en arkitekt i rullstol så klart) men det är så mycket mer att tänka på än bara utrymme för rullstolar så det är inget vi lekmän ska syssla med.

Ja tror vi förstår varandra runt just detta, vi bör få vara med och påverka så vi efteråt känner oss ha varit delaktiga. Men klagomålen kanske inte går att få ner ändå?
Hur är det egentligen runt SJ och dessa vagnar.. någon som vet ifall handikapprörelsen har varit med?
HK-rörelsen kanske har vatt med och resultatet en ständig klagan.. Klagas det då på fel (person)?

Foa skrev: Jag sitter med i KHR´s referensgrupp och där kommer det upp frågor då och då där handikapprörelsen kräver att få vara med vid planering inför byggen som är igång. Kommunen inbjuder även handikapprörelsen inför vissa byggen för att inhämta förslag och studera kommande projekt. Tror att detta förfarande kommit till efter kritik från handikapprörelsen efter att dom inte har fått vara med och styra hur det bör handikappanpassas.

Visserligen heter det att den som lyder råd är vis men KHR:s roll som just råd gör funktionen till en tandlös tiger.

Många tror nog att HK-rörelsen verkligen har en påverkanderoll men det är fritt för inblandade aktörer att lyssna till förslag från KHR eller helt bortse från de synpunkter som förs fram. Om man läser några protokoll ser man ganska snart att några tvingande beslut handlar det inte om.

En namnändring från KHR till KHS där då S står för styrelse med därtill tillhörande makt och befogenhet skulle kunna vara ett första litet steg på en lång väg till inflytande.

CHBL skrev: Visserligen heter det att den som lyder råd är vis men KHR:s roll som just råd gör funktionen till en tandlös tiger. Många tror nog att HK-rörelsen verkligen har en påverkanderoll men det är fritt för inblandade aktörer att lyssna till förslag från KHR eller helt bortse från de synpunkter som förs fram. Om man läser några protokoll ser man ganska snart att några tvingande beslut handlar det inte om. En namnändring från KHR till KHS där då S står för styrelse med därtill tillhörande makt och befogenhet skulle kunna vara ett första litet steg på en lång väg till inflytande.

Den kritik du verkar ha mot KHR och dess makt/maktlöshet hör/märker jag inte bland föreningarna som utser representanter till KHR.
Finns det verklighet i din kritik så bör Handikapprörelsen åtgärda den.. någon annan lär nog inte bry sig.

Foa skrev: Den kritik du verkar ha mot KHR och dess makt/maktlöshet hör/märker jag inte bland föreningarna som utser representanter till KHR. Finns det verklighet i din kritik så bör Handikapprörelsen åtgärda den.. någon annan lär nog inte bry sig.

Men det stämmer tyvärr. Representanterna sitter där endast i egenskap av rådgivare och det finns inga sanktioner mot kommunen eller vem det berör, om de väljer att inte lyssna.

Såklart att det finns kommuner med politiker som tar tillvara kunskapen och vill att de som de bygger skall bli bra men ännu fler som ser dessa råd bara som stoppklossar.

Jag upplver själv en stor frustration när det gäller dessa råd och t ex färdtjänstrådet. Representanter från h-k rörelsen har massa kunskap, vi är pålästa, ger konsekvensbeskrivningar - och de skiter fullständigt i oss. Det är ett spel för gallerierna som kostar en massa eftersom de ständigt hamnar i omöjliga situationer med dåliga lösningar.

Det enda som måste ske är att det stiftas lagar gällande tillgänglighet - då först kommer det att börja hända saker.

Mizhou skrev: Tyvärr har jag inte tid med det, men det had varit intressant. Mina områden är mer psykologi och beteendevetenskap, så jag har rätt bra koll på hur det mänskliga psyket fungerar, och jag vet att det inte går att förändra attityder med lagar. Visst kan man få en del att sluta begå rasistbrott, med lagar mot rasism, men under ytan så kommer nynazisterna bara att bli starkare. Som du kanske märkt de senaste åren så vinner SverigeDemokraterna mark i fler och fler kommuner och landsting. Det är bara en tidsfråga innan de kommer in i riskdagen. Det är sådant som kommer att hända om man stiftar lagar som bara förbjuder folk att tycka och tänka vad de vill. Det är attityderna man måste jobba med, och det görs INTE genom att man stiftar lagar. Visst är det bra med lagar som komplement, men det ska inte vara istället för arbetet med attitydförändringar i samhället. Som sagt så kan säkerligen riksdagen stifta en lag som tvingar alla butiker att anlägga en ramp, till priset av att de synskadade känner sig överkörda i sin kamp. Jag tycker att jag försöker föra en saklig debatt, men ni vill inte förstå att det finns fler i samhället än de som sitter i rullstol. Exemplet med synskadade ovan var bara ETT exempel. Politikerna ska inte favorisera en grupp över en annan, för det kommer bara att skapa nya konflikter. Därmed inte sagt att det är bra idag. Jag förstår som sagt mycket väl att ni vill ha tillgänglighet överallt. Något som borde varit självklart egentligen. Tyvärr lever vi inte i ett perfekt samhälle, och det finns som sagt fler grupper som vill vara med och tycka och tänka. Det är det som kallas demokrati. Tyvärr är det så när 200 olika grupper ska ha synpunkter att det blir väldigt byråkratiskt, när man måste visa hänsyn mot alla dessa, och tyvärr innebär det att en butiksägare kanske måste söka tillstånd för en ramp, och det kan bli långa handläggningstider, där alla andra grupper ska få chans att yttra sig. Det är av den anledningen som många projekt blir just 20-årsplaner. Dock hoppas jag att det inte tar så lång tid för en liten ramp. Vad gäller tillgängligheten ombord på tåg, så skrev jag något som jag tyckte var konstruktivt, att någon ska sätta sig ner och göra en ritning på hur en tågvagn bör vara utformad för att ni ska anse den tillgänglig. Att vagnarna inte är tillgängliga nu, kanske bara beror på att de som ritar dem inte själva sitter i rullstol, och därmed inte har sådant i tankarna. Det är inte säkert att de tänker "Jag ska fan rita en tågvagn där det är omöjligt att få in en rullstol". Det är mer troligt att de har för lite kunskaper om vad som krävs för att det ska bli tillgängligt. Är det då inte bra att ni som har erfarenhet av att sitta i rullstol kan bidra med den kunskapen? Kanske går det att hitta en bra lösning. Låt oss jobba tillsammans istället för att vi tjafsar med varandra. Ni kan ju inte begära att alla icke funktionshindrade ska ha full förståelse för era problem, när folk här knappt förstår varandra. Det blir ju en del konflikter på forumet, trots att vi alla borde dra åt samma håll. Tyvärr har jag inte möjlighet att åka runt hela Sverige, men om det finns någon här som bor i Stockholmsregionen, och vill träffas för att ta fram ett förslag på hur en tågvagn bör utformas, så ställer jag gärna upp och hjälper till. Tyvärr är jag dålig på att rita själv, men jag är full av idéer, och kanske tänker på saker som andra förbiser.

Det är jättebra att du har ett intresse för de här frågorna och vill lära dig mer om varför samhället är otillgängligt. Men av ditt inlägg att döma saknar du en hel del insikt och det gör att den "sakliga debatt" du vill föra mer blir ett tillrättavisande från oss som åtminstone är hyfsat insatta och dig som lekman.

Vill inte vara otrevlig mot dig nu, Mizhou, men läste du inte vad jag skrev tidigare? Du framför din velociped långt ute i obygden om du påstår att lagstiftning inte har ngn attitydförändrande effekt. Du talar emot den samlade expertisen, inkl den akademiska världen, med det påståendet. Lyssna exempelvis på detta radioklipp där en professor i etnologi och en i straffrätt säger emot dig:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=913004

En annan bra kommentar som säger exakt vad det handlar om hittar du här:
http://www.feldermania.se/?p=153

På vilken nivå har du läst beteendevetenskap/psykologi? Kanske är det dags att damma av anteckningarna igen eller så har du haft väldigt okunniga föreläsare.

Som sagt: Det finns inga "lagar mot rasism" i Sverige annat än brottsbalkens hets mot folkgrupp. Däremot finns diskrimineringslagen som förbjuder diskriminerande beteende. Man kan inte förbjuda en människa att hysa en åsikt, lika lite som man kan förbjuda en människa att tända sexuellt på barn, men man kan förbjuda en människan från att begå diskriminerande handlingar eller att förgripa sig på barn. Ser du skillnaden?

SD kommer med stor sannolikhet att komma in i Riksdagen vid nästa val, men det är en annan fråga.

Det här handlar inte om att "tycka och tänka", som du säger. Det handlar om diskriminering. Det är inte diskriminering och du tycker att jag är en idiot för att jag använder rullstol. Det är det däremot om du bedriver en näringsverksamhet och har trappor i entrén.

Du skriver att inrättandet av ramper skulle innebära en svårighet för personer med synnedsättningar. Suck! Detta är en seglivad myt som jag faktiskt inte vet varifrån den kommer, för en ramp som är utformad utifrån de standarder som Boverket ställt upp utgör inga problem för människor med synnedsättningar. Jag känner många med synnedsättningar/som är blinda och jag har aldrig hört dem klaga på ramper. Aldrig någonsin. Vill du ta del av mer om denna och andra myter på området kan du läsa mer här:
http://www.marschen.se./viewpage.php?page=426#faq2
-4

Vem har talat om att tillgänglighet bara gäller personer med rörelsehinder (som jag antar att du menar)? Själv har jag i över 6 års tid jobbat för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättningar. Funktionsnedsättningar åsyftar i det fallet varaktiga, bestående nedsättningar av fysisk eller psykisk karaktär. Vill du lära dig mer om det arbetet är du välkommen att titta in på webbplatsen för Marschen för tillgänglighet, den organisation jag jobbar för:
http://www.marschen.se

Det du säger om Sveriges otillgängliga tåg "is not gonna fly", för att använda ett engelskt uttryck. Tillgängliga tåg finns! Tror du mig inte kan du resa till andra länder som Tyskland, USA, Storbritannien och Australien. I USA kräver den amerikanska diskrimineringslagstiftningen Americans with Disabilities Act (http://www.ada.gov) att tåg är tillgängliga. Om ett tågföretag inte har tillgängliga tåg blir de stämda och får betala skadestånd för att de diskriminerar.

Svaret på varför USA men inte Sverige, trots lagen om handikappanpassad kollektivtrafik från 1979, inte har tillgängliga tåg kan göras mycket enkelt:
USA - otillgängliga tåg ses som diskriminering > stämningar > skadestånd
Sverige - otillgängliga tåg ses som något man "bara får leva med" > ingenting

Mizhou, no offense, men gör om, gör rätt.

Hans

PS Ngt i det du skriver ger mig också känslan av att du kan vara ett sk Troll. Admin, kanske ngt för er att kolla upp?

Redigerat 2009-04-09 04:13

Redigerat 2009-04-09 16:25

Foa skrev: Den kritik du verkar ha mot KHR och dess makt/maktlöshet hör/märker jag inte bland föreningarna som utser representanter till KHR. Finns det verklighet i din kritik så bör Handikapprörelsen åtgärda den.. någon annan lär nog inte bry sig.

Tyvärr är det sant. Foa, du kommer inte att höra några klagomål på detta bland gräsrötterna, för gräsrötterna är antingen inte medvetna om det eller själva en produkt av passiviserande och medikaliserande attityder som gjort dem till tama, medgörliga HSO-nickedockor.

Handikapprörelsen kämpade till sig den kommunala rådgivningsfunktionen för flera decennier sedan. Att den sedan i många kommuner bara är en papperstiger är tyvärr ett faktum.

Det är människor som du, jag och andra som måste slå näven i bordet och säga att vi inte accepterar att bli behandlade som andra eller tredje klassens medborgare längre.

Hans

Redigerat 2009-04-09 04:13

Redigerat 2009-04-09 16:26

Anonym skrev: Det är jättebra att du har ett intresse för de här frågorna och vill lära dig mer om varför samhället är otillgängligt. Men av ditt inlägg att döma saknar du en hel del insikt och det gör att den "sakliga debatt" du vill föra mer blir ett tillrättavisande från oss som åtminstone är hyfsat insatta och dig som lekman.

Anonym: Skulle du möjligen kunna skriva ett internmail till mig, så ska jag berätta en sak för dig. Det är en sak som jag varken kan eller vill berätta om öppet på forumet.

Jag håller med om mycket av det du skriver, men se mig inte som okunnig. Jag har faktiskt rätt mycket kunskap om tillgänglighet, och jag vet att samhället är väldigt otillgängligt. Däremot är jag inte världens bästa på att uttrycka mig i skrift, så jag tror ändå att vi talar lite förbi varandra, utan att egentligen mena det.

Många här verkar tro att jag på något sätt skulle vara emot tillgänglighetsanpassning, men det är jag definitivt inte. Det jag reagerar mest över att vissa mer verkar gnälla, och tycker att det alltid är någon annan som ska fixa tillgängligheten. Om nu ingen annan gör det, så kan det bero på t.ex okunskap eller en mängd andra faktorer.

Jag själv engagerar mig väldigt mycket för ungdomar med ADHD, Asperger, ADHD med mera. Visst skriver jag en del om det på diverse forum, men jag vidtar konkreta åtgärder också. T.ex så har jag nyligen varit med på ett möte med socialen angående en kille med ADHD och dyslexi, som har kommit lite på glid. Jag är inte speciellt förtjust i hur socialen hanterar sådana fall generellt sett. Om jag kommer in på ett möte med en socialtjänsteman som jag aldrig träffat, så kan jag inte komma dit med attityden att "de gör alltid allting fel". Då kommer ju den personen att märka det, och sätter sig direkt på tvären. Det gäller att hantera sådana tjänstemän på rätt sätt, för att få igenom sin vilja.

Jag vet att du gärna vill vara anonym, men jag försäkrar dig att jag inte har något som helst agg mot dig, och jag kommer inte heller att avslöja för andra vem du är. Jag vill bara berätta saker som jag varit med om, så du kanske förstår att jag inte heller har det så lätt i samhället.

Något troll är jag definitivt inte. Jag vill däremot gärna vara med och påverka i samhället, och jag är lyhörd för alla, även för dina åsikter. Visst kanske du upplever det jag skriver som svammel, men vi har ju olika erfarenheter. Jag har mina funktionshinder, och jag känner folk med en rad andra funktionshinder.

Mizhou skrev: Jag vet att du gärna vill vara anonym, men jag försäkrar dig att jag inte har något som helst agg mot dig, och jag kommer inte heller att avslöja för andra vem du är. Jag vill bara berätta saker som jag varit med om, så du kanske förstår att jag inte heller har det så lätt i samhället. Något troll är jag definitivt inte. Jag vill däremot gärna vara med och påverka i samhället, och jag är lyhörd för alla, även för dina åsikter. Visst kanske du upplever det jag skriver som svammel, men vi har ju olika erfarenheter. Jag har mina funktionshinder, och jag känner folk med en rad andra funktionshinder.

Jag måste ha råkat trycka på anonymknappen av misstag, för jag är allt annat än anonym i dessa sammanhang. Jag heter Hans Filipsson och jobbar som sagt bland annat för Marschen för tillgänglighet, som jag länkade till i mitt förra inlägg.

Bra att du inte är något troll.

Jag tvivlar inte på att du har värdefull erfarenhet och kunskap. Men jag tycker att dina inlägg tyder på att du inte verkar så insatt i just frågan om lämpligheten i att reglera tillgängligheten med en diskrimineringslagstiftning.

Hans

Anonym skrev: För min egen del så skiter jag fullständigt i vad folk har för attityd. Det viktiga är att samhället är tillgängligt, sen får folk ha vilken attityd de vill. Jag läste på Stockholms Stads (!) hemsida att dålig tillgänglighet i många fall kan kompenseras av ett trevligt bemötande. Vad är det för jävla bullshit?! Låt oss ha tillträde till ställen. Vänlighet och sympatier och erbjudanden om hjälp saknas inte. Jag skiter i om folk ger mig ett trevligt bemötande ärligt talat. Jag vill kunna komma och gå när jag vill utan att behöva prata med någon och tacka och buga för vänligheten. Om jag vill vara social och få ett trevligt bemötande hit och dit så tar jag själv initiativ till detta. Men bara för att jag har rullstol så betyder inte det att jag vill prata med okända människor 77 gånger om dagen. Ibland vill jag vara i fred, lyssna på min MP3, inte prata med någon. Jag vill kunna rulla in och rulla ut från byggnader utan att behöva småprata och tacka för hjälpen och sitta och vänta på ett vänligt bemötande som erbjuder sig att "hjälpa mig".

Du har helt rätt!

Jag som ännu icke rörelsehindrad frågar ingen om att kunna klara av att bo i min lägenhet, ta mig ut eller in i mitt eller mina vänners bostadshus, gå över en gata, gå in i offentliga lokaler eller öppna platser. Ännu ser och hör jag så bra att jag kan tillgodogöra mig information från samhället eller från familj och vänner.

Om alla människor är lika värda så bör det även gälla dig och alla andra med funktionsnedsättningar.

Stå på dig! En diskrimineringslag kan vara en bit på vägen till ett samhälle för alla! Därför gå och demonstrera den 13 juni!

Till sidans topp