Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Aiai Besök Humana. Kontaktperson: Johanna S:t Clair Renard, tel. 070-970 36 53. Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) ledig sponsorplats
 

 

Tecknad bild av två händer som håller i ett galler.

Rör inte min rätt att leva!

Krönika av: Maria Mattsson
Publicerad: 2010-06-14

Assistansreformen. Svårt, nästintill omöjligt att beskriva hur mycket denna reform betytt för mig och många andra. Att äntligen bli erkänd som en medborgare i samhället och inte bara ett objekt. Ett steg uppåt och framåt, bort från en lång tids diskriminering och förtryck. Allvarligt talat, har assistans för min egen personliga del, nog bidragit med mer än jag vill erkänna. Visst är jag utåtriktad, stark och har en enorm kämpaglöd, men utan personlig assistans skulle det varit som om jag varit bakbunden. Som att vara en glad och social bifigur i andras liv, men aldrig få spela huvudrollen i mitt eget.

Ironiskt nog insåg inte många av beslutsfattarna vilket stort kliv de tagit när rättigheten till assistans kom. Politikerna förstod aldrig vad denna stora förändring skulle komma att ha för innebörd. Långt fler än politikerna någonsin kunde ana, insåg att reformen var en väg till befrielse. Ett flertal gånger sedan dess har vi fått höra politiker tala om att felberäkningar låg bakom assistansreformens ökade kostnader. Samhället var inte medvetet om att behovet var så stort. Att viljan och energin bland oss med funktionshinder bara hade hållits tillbaka av en oförstående omgivning. Kan det måhända ha varit fördomar som gett oss med funktionsnedsättningar chansen till att vara aktiva medborgare? Att dörren öppnades i tron att inte många skulle vilja/orka ta steget igenom. Kan dra en drastisk parallell till Berlinmurens fall, där ett litet administrativt misstag fick oanade konsekvenser.

Med tanke på ovanstående kan vi nu känna att vi gått i en slags fälla, då vi för ett antal år sedan tillsammans med många andra började peka på brister i lagstiftningen kring assistans. Startskottet var uppmärksamheten och skriverierna om ett antal oseriösa anordnare och assistansberättigade, som utnyttjade den något ogenomtänkta lagstiftningen. Många av oss, både assistansanordnare och enskilda assistansberättigade, både skrämdes och blev frustrerade av denna utveckling. Tänk om reformen skulle mista sin trovärdighet och allmänheten ifrågasätta den.

Detta öppnade en väg för politikerna att rätta till sitt ursprungliga misstag. Det startades en utredning och arbetet med denna stöttades av många av oss. Emellertid har vi nu vaknat mer och mer inför det faktum, att politikernas arbete i huvudsak gått ut på att hitta besparande åtgärder och begränsa reformen. Tillämpningen av assistanslagstiftningen har också lett till allt hårdare bedömningar, med indragningar som följd. Många av oss får ta stora kliv tillbaka och återigen bli lika bakbundna och frihetsberövade som före reformens införande. Lagens grundtankar och fina formuleringar må stå fast, men med många av regleringar som nu föreslås, känns det som dessa ändå förlorar sin verkan och också kan tas bort.

Titeln till det slutbetänkande som kom 2008 var ”Möjlighet att leva som andra”. Redan denna formulering talade tydligt om för oss vad som gällde. Vi anses inte vara som ”andra” och vi ska ges ”möjlighet” till att vara det. Så vi antar att de ”andra” ska ge oss den ”möjligheten” i den grad de anser är ”rimligt och försvarbart”.

Nej, jag anser att det finns ett annat sätt att se på saken och en annan
titel:

Rättigheten till förutsättningar för ett fritt liv med självbestämmande.

Assistansersättningen är INTE ett bidrag som hjälper upp vår ekonomiska situation och ger oss en dräglig levnadsstandard.

Assistansersättningen är INTE ett slags omvårdnadsbidrag till en grupp sjuka patienter, som ska få god omvårdnad i hemmet. Assistansersättningen är helt knuten till den personliga assistans, som vi själva, eller med hjälp, styr över. Assistansen leder till att vi överhuvudtaget har bestämmanderätt över våra liv. Vi tvingas inte längre vara den ”svaga grupp” många har trott att vi är.

Det är oerhört diskriminerande att det är tillåtet, att rent generellt tumma på och dra tillbaka friheten för en hel grupp medborgare, som bevisat har rätt till och är kapabla att vara fullvärdiga medborgare. Jag kan inte se några skäl, ekonomiska eller andra, som kan tillåta ett sådant tänkande, varken för gruppen med funktionsnedsättningar eller någon annan grupp i samhället. Det går inte att spara in på det antal timmar en människa ska leva.

Vilken annan grupp i samhället, i produktiv ålder, som det brukar heta, skulle acceptera detta? Att begränsas i sina grundläggande förutsättningar att röra sig fritt, äta, gå på toaletten, klä sig, gå ut när man vill.

Jag kan bara se en grupp – De som sitter i fängelse.

De planerade neddragningarna är för stora och många av förslagen slår snett och är felberäknade. Jag vill också protestera mot politikernas ”gemensamma samsyn” och ”konsensus” i frågan. Inte nog med att vi alltid blir diskriminerade, vi har inte heller någon demokratisk möjlighet att påverka vår livssituation. Handikappolitik är tydligen något alla partier ska vara överens om.

Vi kvävs och drunknar i samhällets fördomsfulla välvilliga samsyn.

Om Maria Mattsson:
Maria arbetar till vardags med personlig assistans, som jurist och administratör. Vid sidan av detta är hon även intresserad av att skaka liv i den intressepolitiska debatten.


Skriv ut texten Skriv ut Tipsa en vän om denna text Tipsa en vän



Kommentar:
Så sant så! Bra skrivet!

Inskickat 2010-06-17 Kl 20:15 av:Pluttsan Anmäl inlägg
Kommentar:
Underbart skrivet Maria!

Inskickat 2010-06-10 Kl 20:48 av:S-Express Anmäl inlägg
Kommentar:
Super! Konsensus är lätt att nå när frågan aldrig
diskuteras på riktigt!

Inskickat 2010-05-09 Kl 20:53 av:Morticia Anmäl inlägg
Kommentar:
Bra skrivet

Inskickat 2010-05-09 Kl 20:08 av:Jessma Anmäl inlägg
Kommentar:
Bra och tydligt. Tänkvärt!

Inskickat 2010-05-09 Kl 18:44 av:Ninnie Anmäl inlägg
Kommentar:
så bra skrivet träffade mitt i prick o ett tillägg
fångar har d bttre än funktionshoindrade utan ass
har arb inom kriminalvård

Inskickat 2010-05-09 Kl 18:40 av:Etunasuss Anmäl inlägg

 

Artikelpush, rubriklogo

Anneli signerar en bok.
Vilma och Loppan, böcker att känna igen sig i!
- Jag har alltid tyckt om att skriva och när barnen var små gjorde jag ofta berättelser för dem u...
Läs mer--> 5436 läsare


Arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedling my ass!
Nu har det gått en hel vecka sedan studenten. Känns overkligt och nästan inte alls skönt. Trodde ...
Läs mer--> 4893 läsare


Spännband
Privatisering, till vilket pris?
Sambandscentralen för färdtjänsten i Stockholm ska försvinna. Nu ska man ringa till de enskilda f...
Läs mer--> 7191 läsare


Kemiska flaskor.
Personlig assistans utan personkemi.
Du verkar vara bra,
men någonting är inte som det ska.
Det går inte att ta på,
något har gått ...
Läs mer--> 5960 läsare


Stina med sin systerdotter i famnen.
Älskade systerdotter.
CP-armen var mer olydig än den någonsin varit förut och jag såg oroligt på det sovande pyret i mi...
Läs mer--> 5910 läsare

 

© Copyright 1999-2015 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh